(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Handbok i Skandinaviens flora : innefattande sveriges och norges växter, till och med mossorna"

QK286 

.H3 

1864 



T^ 

irnold Arboreti 
Purchase 

June 1971 




FRIEDLANDER & SOHN 
Buehhandlung 

Jerlin N.W. 6. 



y^- .^^ 



\ 



/ • •' 



HANDBOK 



SKANDINAVIENS FLORA, 



INNEFATTANDE 



SVEEIGES OCH NOEGES VÄXTEE, 

TILL OCH MED 

]Sd:OSSORNA; 



AF 



C. J. HARTMAN. 



Nionde upplagan, 

UTGIFTEN MED 

RÄTTELSEN OCH TILLÄGG 

AF 

CARL HARTMAN. 



FÖRRA DELEN: 

I*hanerogaiiier ocla Ormbunkar. 



STOCKHOLM, 

Zacharias Hseggströms Förlag. 

OBRARY — — 

Iwar Haeggströms Boktrvcken, 1864, 

NEW YOFK 

4 . ...K^fiN 






Omnis vera cognitio cognitione specifica innitatur. 

Linné Sp. Plant. 



Förord. 

Hvar och en som erinrar sig, att en tid af några och 40 år förflutit mellan 
iitgifvandet af denna boks första upplaga och den närvarande, samt hvad för- 
ändringar inom Botaniken dels som vetenskap dels som undervisningsämne för 
ungdomen i vårt land satnma tid, medfört, torde ock lätteligen inse, ati, då, så- 
väl den ursprunglige förf. som den närvarande utg. städse bemödat sig att låta 
Handboken följa med sin tid, en ganska betydlig olikhet småningom måste hafva 
inträdt mellan de två så långt skiljda upplagorna, om äfven olikheten mellaji 
tvenne omedelbart på hvarandra följande bland de mellanliggande icke alltid va- 
rit så märkbar. 

Att nyssnämda stora olikhet äfven till en viss grad måste hafva sträckt sig 
till ändamålet med boken, ligger i sakens natur. Sålunda har den efterhand 
afvikit från sitt ursprungliga ändamål, att vara en handbok för endast de första 
iiyhörjariif i Botanik, och i dess ställe blifvit ett försök till hjelpreda för sådane, 
som redan på annat håll inhemtat de allraförsta grunderna och nu börja arbeta 
på egen hand för att sedan kunna begagna arbeten af mera rent vetenskaplig 
form. Man betänke blott, att 1820 (första upplagans tryckningsår) ingen un- 
dervisning i Botanik meddelades i scholorna, icke ens i dåvarande Gymnasier, 
att inga eller åtminstone icke till växternas undersökning brukbara local- eller pro- 
vinsfloror funnos, samt att uppfattningen af artbegreppet ännu föga afvek från 
den i Linnés arbeten framställda. Nybörjare i Botanik voro således på den 
tiden till största delen studenter, som icke fått, under lärares handledning och 
biträde, med eller mot egen fallenhet Botanikens elementer sig meddelade nästan 
lika tidigt som Grammatikens, och icke genom tillhjelj) af provinsfloror af ringa 
omfattning fått sina första försök att säkert examinera växter underlättade, — 
allt fördelar, som komma nutidens nybörjare, d. ä. scholornas alumner redan i de 
lägsta klasserna, till del. Men å andra sidan hade nybörjarne på 1820 talet, så- 
som redan i andra ämnen mog7ia för undervisning vid universiteten, ett i allmänhet 



mer ntbildadt förstånd, innan de började Botanikens studium, och egnade sig mer 
sällan deråt af tvång samt funno ej i Flororna så många s. k. critiska, svår- 
skiljhara arter eller en så vidlyftig synonymik, hvilka nu för tiden försvåra detta 
studium. 

Dessa så helt och hållet förändrade, ja i allo omvända förhållanden, hvilka 
naturligtvis icke i ringaste mån berott af utges åtgöranden, synas hafva blifvit 
nog litet uppmärksammade af den eljest lika mycket såsom vetenskapsman som 
såsom lärare i Botanik utmärkte referenten af nästföregående upplaga, då han 
hufvudsakligen klandrat utg. derföre, att i Handbokens sednare upplagor upp- 
tagas en mängd af de nyare, svårskiljbara arterjia, som göra boken numera o- 
lämplig för nybörjare. Utg. har nemligen icke och kan icke hafva, med känne- 
dom om ofvan anförda förhållanden, redigerat de sednare upplagorna för ny- 
börjare i samma mening som det vid den första hette, utan har såväl vid de 
närmast föregående som vid den närvarande uppl. af sett endast deras behof, som-, 
enligt nutidens fordringar och med dess tillgång på mindre vidlyftiga localfloror, 
* i läroverkens nedre klasser redan inhemtat de första grunderna och sedan i de 
högre klasserna eller under första åren vid universiteten vilja studera fädernes- 
landets Flora mera fullständigt och på egen hand. För dem bör i de flesta 
fall den svårighet, som de sednaste decenniernas uppfattning af artbegreppet 
medförer, icke vara oöfvervinnerlig, särdeles då samma decenniers förändringar 
i undervisningen beredt dem en mängd lättnader i öfriga hänseenden. Huruvida 
för öfrigt undanrödjandet af hvarenda svårighet i ett studium, äfven om det vore 
möjligt, skulle vara önskvärdt, vågar utg. betvifia. 

För att emellertid ådagalägga, huru villig utg. är att, såvidt på honom 
ankommer, ställa sig gjorda anmärkningar till efterrättelse, har utg. i närvarande 
upplaga, då icke någon reduction i större skala kunnat göras af arter, som af 
de största auctoriteter äro allmänt antagna, eller om hvilkas arträtt utg. är 
lifligt öfvertygad, vidtagit den åtgärd att i alla artdiagnoser för phanerogama 
växter och ormbunkar med cursiv stil utmärka den eller de charactercr, hvilka, 
enligt utg:s erfarenhet, äro mest användbara för att skilja närstående arter från 
hvarandra. Att härvidlag utg. kan beskyllas för inconsequeiis, medgifves genia; 
ty i en del slägten hafva valts de mest i ögonen fallande kännetecknen, i andra 
de mest constanta, i en del slägten blott ett eller två, i andra flera, allt efter 
växtgruppernas olika beskaffejihet. Med denna inconsequens tror sig dock utg. 
hafva mer gagnat än skadat det dermed åsyftade ändamålet, eller att underlätta 
artemas examinerande. För samma ändamål hafva ock i åtskilliga större och 



svårare slägten flera underafdelningar här begagnats än i de föregående upp- 
lagorna. 

Ett par andra förändringar, som i denna appl. vidtagits för att tillmötesgå 
ref:s mest befogade anmärkning rörande arbetets alltför stora arkantal och der- 
igenom höga pris, äro, dels att Inledningen och åtskilliga noter uteslutits och 
starka indragningar i slägtöfversigten m. m. egt rum, hvarjemte Förläggaren 
användt papjper af något olika format, dels att arbetet afskiljes i tvenne delar, af 
hvilka den förra innefattar blott phaneroganier och ormbunkar, den sednare mos- 
sorna. Utom de förändringar, som Professor N. .1. Au de is son genom sitt 
referat föranledt, har denne St\\ix-slägtets utmärkte monograph haft godheten 
meddela utg. ett förslag till anordning af detta ytterligt svåra slägtes arter, hvil- 
ket förslag hufvudsakligen, jemte Prof. Prit-.s' arbeten, blifvit i närv. upplaga 
lagdt till grund för en naturligare uppställning, än den i förra uppl. begagnade. 
Familjen Characeai har, såsom vida mer gränsande till Algerna, och då vi nu 
af Candidaten Nordstedt i Bot. Not. 1863 erhållit en förträfflig framställning 
af de hithörande Skandinav, arternas anordning, kännetecken och utbredning, här 
blifvit alldeles utelemnad. Åtgärden att öfver hvarje pag. utsätta, dera afhand- 
lade klass och familj torde ock vara på sin plats. För öfrigt äro de flesta 
ändringar och tillägg gjorda i öfverensstämmelse med den plan, som blifvit följd 
vid de föregående upplagorna. 

Likasom till dessa hafva äfven till den närvarande en stor mängd värde- 
rika raeddelanden och uppgifter välvilligt lemnats af många, i de förra uppl. 
omnämnda, vetenskapens vänner och idkare, och dessutom af följande Herrar: 
Herr J. A. B ra un på Carlsvik, Post-expeditören C. Elgenst jern a vid Fin- 
nerödja, Rectorn L. Forelius i Säther, Doctorn Herm. Hofberg i Edsberg, 
Prov. -Läkaren C. E,eutti ixi an i Hofva, hvilka alla utg. härmedelst betygar 
sin uppriktiga tacksamhet. Hos ingen står dock utg. i så stor förbindelse som 
hos vår utmärkte bryolog, JJoctor S. O. LincHx rg, hvilken med mycken upp- 
offring af tid haft all möda ospard att tid efter annan meddela utg. alla de för 
mossornas behandling i Handbokens andra del vigtiga resultaten af sina ihärdiga 
och med ovanlig framgång krönta forskningar, samt med en mängd, goda råd 
och upplysningar på det verksammaste understödt utg. vid nämnda dels utarbetande. 

Örebro i Sept. 1864. 



Förkortningar af Författarenamn. 



Äch. — E. Åchariu?. 

Adans. — M. Adanson. 

Afz. — Åfze:ius. Ad. och P. C 

Ag. — C. A. Asardh. 

Ahlfv. — A. Ahlqvist. 

Ahnf. — N. O. Ahnfelt. 

Ait. — V. T. Aiton. 

All. — C. Allioni. 

Ands. — >'. J. Andersson. 

Andrz. — A. Andrzeiowski. 

Ankarcr. — J. Ankarcrona. 

Ard. — P. Arduino. 

Aresch. — Areschoug, J. E. och F. C. 

Ar7]. — Walker-Arnott. 

Arrh. — J. P. Arrhenius. 

Aspegr. — G. A. Aspegren. 

Bab. — C. Babington. 

Backh. — James Backhouse. 

Balb. — J. Balt. Balbis. 

Bcchst. — J. M. Bechslein. 

Bell. — L. Bellardi. 

Bergstr. — C. E. Bergstrand. 

Bert. — Ant. Bertoloni. 

Bess. — Bald. Besser. 

Beurl. — P. J. Beurhng. 

Bich. — J. E. Bicheno. 

Big. — Jac. Bigelow. 

Billb. — J. G. Billberg. 

Bjömstr. — F. J. Björnström. 

Bland. — O. C. Blandow. 

Bl. — M. >'. Blytt. 

Bl. & Fing. — Bluff & Fingerhut. 

Bor. — A. Boreau. 

Br. — Bob. Brown. 

Br. & Sch. — Brueh & Schimper. 

Br. eur. — Bryologia europaea. 

Br. germ. — Brvolosia germanica. 

Brid. — S. E. Bridel. 

Bu-xb. — J. C. Buxbaum. 

Bonn. — C. M. F. v. Bönninghausen, 

Campd. — F. Campdera. 
Cass. — H, Cassini. 
Cav. — A. J. Cavanilles. 



Cederstr. — E. C. J. Cederstråhle. 

Cham. — A. v. Chamisso. 

Coss. A Germ. — E. Cosson & E. Germain. 

Coult. — Th. Coulter. 

Curt. — W. Curtis. 

DC. — A. P. De Candolle. 
Deinb. — Deinböll. 
Desf. — B. L. Desfontaines. 
Desv. — Desvaux. 
Dnr. — C. Dewey. 
Dicks. — J. Dickson. 
Dill. — J. J. Dillenius. 
Drcj. — S. T. N. Drejer. 
Drum. — J. L. Drummond. 
Dit b. — ^r. W. v. Duben. 
Dum. — B. C. Dumortier. 
Dur. — Durieu. 

E.B. — English Botany. 
Ehrh. — F. Ehrhart. 

Fisch. — F. Fiscber. 

Fl.D. — Flora Danica. 

Fl.y. — Flora Norvegica. 

Fl.Wett. — Flora der Wetferau. 

Flod. — Floderus, Ali och M. 

Fliig. — Fliigge. 

Fr. — Fries. 

Frist. — B. F. Fristedt. 

Fröl. — J. A. Frölich. 

GoBTtn. — J. Gaertner. 

Gaud. — J. Gaudin. 

Gilib. — J. E. Gilibert. 

Gmel. — Gmelin, J. G. och C. C. 

Good. — S. Goodenough. 

Gren. & God r. — M. Grenier&M. Godron. 

Grev. — B. K. Greville. 

Griseb. — A. Grisebach. 

Gunn. — J. E. Gunner. 

GiXnlh. — Chr. Gunther. 



H. och Hedw. — J. Hedvig. 
H&ll. — A. v. HaUer. 



Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 



FÖRKORTNraGAR AF FÖRFATTARENAMN. 



ffamm. — O. Hammar. 
Haw. — A. H. Haworth. 
VHer. — THeritier. 
Hn. — Hartman. 
H.N. — Herbarium Normale. 
Hoffm. — G. F. HofTman. 
Holmgr. — Hj. Holmgren. 
Hook. — W. J. Hooker. 
Hop. — D. H. Hoppe. 
Horn. — J. W. Hornemann. 
Hornsch. — F. Hornschuch. 
Hilb. — J. W. P. Hubener. 
Huds. — W. Hudson. 

J. och Juss. — A. L. de Jussi eu. 
Jacq. — N. J. Jacquin. 

Kaulf. — G. F. Kaulfuss. 

Kindb. — N. C. Kindberg. 

Kil. — Waldstein och Kitaibel. 

K. — J. Koch. 

Krock. — A, J. Krocker. 

Kröningssv. — C. G. Kröningssvärd. 

Kiilz. — Kutzing. 

Köl. — G. L. Koeler. 

Koll. — J. L. Kölle. 

X. och Lin. — Carl v. Linné. 
L. d. y. — C. Linné d. yngre. 
LcBst. — Laestadius, L. L. och C. P. 
Lam. — J. B. Monet de Lamarck. 
Lap. — Ph. Pic. Lapeyrouse. 
Led. — C. F. Ledebour, 
Lehm. — Lehmann. 
Lighlf. — J. Lighlfoot. 
Lilj. — S. Li!jeb!ad. 
Lindb. — S. O. Lindberg. 
Lindbl. — A. E. Lindblom. 
Lindeb. — C. J. Lindeberg. 
Lindmb. — J. B. Lindenberg. 
Lindgr. — Sv. J. Lindgren. 
Lindl. — J. Lindley. 
Locs. — J. Loeselius. 
Lois. — Loiseleur Deslongchamp. 
Lönnr. — K. J. Lönnroth. 



Mari. - 


- C. P. Martius. 


MB. — 


F. Marschall a Biberstein. 


Med. — 


F. C. Medicus. 


Meisn. 


— C. F. Meisner. 


Menz. - 


- A. Menzies. 


Mcrl. - 


F. C. Mertens. 


Mey. — 


Meyer, C. A. och E. H. 


Mich. - 


- J. Micheli. 


Mik. — 


Mikan. 


Mill. - 


Ph. Miller. 


MK — 


Mertens & Koch. 


Monlag. 


, — B. Moniagne. 


Moris. - 


— B. Morison. 


Milll - 


- Muller, C. och 0. F. 


Murr. - 


— J. A. Murray. 


Myr. - 


■ C. G. Myrin. 



Nceg. — Naegeli. 

Neck. — N. J. de Necker. 

iV. v. Es. — C. G. Nees von Esenbeck. 

Tiesll. — C. G. Nestler. 

Not. — J. de Notaris. 

Aull. — Th. Nuliall. 

Nyl. — F. Nyländer. 

Nym. - C. F. Nyman. 



Osb. 



P. Osbeck. 



Pall. ■ 


- P. S. Pallas. 


Panz. 


— G. W. Panzer. 


Pari. 


— Fil. Pariatore. 


PB. 


- Palisot de Beauvois. 


Pers. 


— C. H. Persoon. 


Poir. 


- J. L. M. Poiref. 


Poll. - 


- J. A. Pollick. 


Rabenh. — L. Babenhorst. 


Reich. 


— Beichenbach. 


Relh. 


— B. Belhan. 


Ren. - 


— F. Benealm. 


Relz. 


— A. J. Betzius. 


Rich. 


— L. C. Bichard. 


Roslk. 


— F. G. Bostkov. 


Rollb. 


— Chr. Fr. Bottböll. 


Röhl. 


— J. C. Böhlirig. 


RS. 


Boemer & Schultes. 


Roz. - 


- F. Bozier. 


Rupr. 


— F. J. Buprecht. 



Salisb. — B. A. Salisbury, 

Schag. — J. A. Schagerström. 

Schcuchz. — J. Scheuchzer. 

Sch. och Schimp. — W. P. Schimper. 

Schk. - Chr. Schkuhr. 

Schlcchl. — D. v. Schlechfendal. 

Schlcich. - J. G. Schleicher. 

Schmid. - C. C. Schmidcl. 

Schnilzl. — Ad. Schnifzlein. 

Schrad. — H. A. Schrader. 

Schreb. — J. C. D. v. Schreber. 

SchuU. — J. A. SchuUes. 

Schum. — C. F. Schumacher. 

Scinvcegr. — F. Schw.Tgrichen. 

Schweig. h Kört. — Schweiger <& Körte. 

Schwein. — L. D. v. Schweinitz. 

Scop. — J. Scopoli. 

Scid. — T. Seidel. 

Ser. — N. C. Seringer. 

Siblli. — J. Sibthorp. 

Sill. — O. L. Sillen. 

Sjöslr. — M. G. Sjöstrand. 

SM. — Sebastiani «& Mauri. 

Sm. — Smith, Christ. och J. 

Somft. — S. C. Sommerfelt. 

Spreng. — Curt Sprengel. 

Slernb. — C. v. Sternberg. 

Sult. — C. Sutton. 

Sw. — 01. Swartz. 

Sv.B. — Svensk Botanik. 



E. 



ÖFRIGA FÖRKORTWNGAR OCH TECKEN. 



Ten. — 


M. Tenore. 


Veni. — 


- Etienne P. Ventenat. 


Thed. - 


- K. F. Thedenius. 


Wess. ~ 


- C. J. Wessén. 


Thuill. 


- J. L. Thuillier. 


Vesterl. 


— C. A. Vesterlund. 


Thunb. 


— C. P. Thunberg. 


Wg.- 


G. Wahlenberg. 


Tourn. 


— J. P. de Tournefort. 


Wib. — 


Chr. Wibel. 


Tratt. - 


- L. Trattinick. 


Wich. - 


- M. Wichura. 


Trin. - 


- C. B. Trinius. 


Wikslr. 


— J. E. Wikstr. 


Turn. - 


- Daws Turner. 


Vill. — 


D. Villars. 


Turr. - 


- Å. Turra. 


Willd. ■ 


— C. L. Willdenow. 






Wils. - 


- W. Wilson. 


Ust. — 


P. Usteri. 


Wimm. 


— Fr. Wimmer. 






Wilh. - 


- W. Witherine. 


Wahlb. 


- P. F. Wahlberg. 


Viv. — 


D. Viviani. 


Vaill. - 


- Seb. Vaillant. 


Wm. - 


- se Wikslr. 


Waldst. 


— se Kit. 


WM. - 


- Weber & Mohr. 


Wallm. 


— J. H. Wallman. 


Wulf. - 


- Xav. v. Wulfen. 


Wallr. 


— F. G. Wallrolh. 






Web. - 


G. H. Weber. 


Zett. — 


Zetterstedt, J. W. oc 


Weig. - 


- C. E. Weigel. 







Weih. - 


- A. Weihe. 


Angstr. 


— Joh. Ångström. 


Wendl. 


— J. C. Wendland. 







Öfriga förkortningai' och tecken*). 



a. — allmän, 
afd. — afdelning. 

auth, — authentika exemplar. 

b. hlr — blå blommor. 
Back. — Backar. 
Bergsr, — Bergsrölter. 
Belesm. — Betesmarker, 
bl. — blad. 

blomk. — blomkorg. 

hlr. — blommor. 

Blek. ~ Blekinge. 

Boh. — Bohuslän. 

br. blr — bruna blommor. 



g. blr — gula blommor. 
Gestr. — Gestrikland, / 
g.g. — Gäsfgifvaregård. 
GottI, — Gottland. 
gr. blr. — gröna blommor. 
Gård, — Gårdar och Byar. 

h. — häfte. 

Hafsstr. — Hafsstränder. 

Hall. — Halland. 

Hed. — Hedar. 

Helsl. — Helsingland. 

Herb. — Herbarium. 

hv. blr. — hvita blommor. 



Dal. — Dalarne. 
Dik. -— Diken. 

enl. — enligt, 
ex. — exemplar. 



J(l. eller Jämtl. 



Jämtland. 



f. — figur. Da Herbarium 

åberopas: fascikeln. 
Fig. — Figur. 
Finnm. — Finnmarken. 
Fjv. eller Fjellv. — Fjellväxt. 
Fukt. — Fuktiga stäilei>. 
följ. - följande. 1 ^^ „ j 
föreg. — föregående./ ^ ^ 

förf. — författaren. 



Ka. — KYrka. 
Rälldr. — Källdrag. 

Lerj. — Lerjord, 
normale (H. N.) lin. — linier (längdmått). 
Lpl. — Lappland. 
Lpm. — Lappmark. 
Lul. — Luleå. 



Medelp. — Medelpad, 
mel!. — mellan, mellersta, 
meränd. — merändels. 



*) De förkortningar, som icke här upptagas, upplysas lätt af texten och sammanhanget. 



IV 



ÖFRIGA FÖRKORTNINGAR OCH TECKEN. 



N. — Norge. 

n. — nästan. 

N. F. — Naturliga familjen. 

Ner. — Nerike. 

Nordl. — Norska Nordlanden. 

Norrl. — Sv. Norrland. 

odl. — odlad, 
omkr. — omkring. 
omv. — oravändt. 

qu. — quarter (längdmått). 

r. — rar. 

r. blr — röda blommor. 

Romsd. — Romsdalen. 

Rosl. — Roslagen. 

rödl. — rödletta nära hvita blommor. 

Sk. — Skåne. 

Skand. — Skandinavien. 

Smal. — Småland. 

Sn. — Socken. 

st. — ställen. 

st. bland Norska växtställen — stift; t. ex. 

Bergens stift, 
storl. — storlek. 
strand. — stränder. 
Stånd. — Ståndare. 
Sv. — Svensk; Sverige. 
Södml. — Södermanland. 

tabell. 



Uppl. - 
Uti. — 


- Uppland. 
Utländsk. 


v. — vestra. 


va ni — 
Var. — 


- vanligtvis. 
Variation ell. Varierar. 


Vatt. - 


- Vatten. 


VB. — 

Vestml. 


Vesterbotten Oandskapet, icke länet). 
— Vestmanland. 


VG. — 


Vestergötland. 


viol. bli 


•. — violetta blommor. 


Våt. — 


Våta ställen. 


Väg. - 
Värml. 


- vid vägar. 

— Värmland. 


Ikerr. 


— Åkerrenar. 


ikr. - 


Åkrar. 


Angml. 


— Ångermanland. 



Ang. — Ängar. 

ö. — östra, 
öfr. — öfriga, öfrigt. 
ÖG. — Östergötland. 
Öl. — Öland. 

— enårig rot. 

— tvåårig rot. 
2^ — flerårig rot. 

% — träd eller buske. 

^ 2|. — småbuske, ell. buskväxt närmande 

sig till ört. 
O^ — hanblomma eller hanväxt. 
$ — honblomma eller honväxt. 
O (noll) — utmärker, att delen saknas. 



t. — (efter Tii 
t. — tum. 

Tellem. — Tellemarken. 
Trondhj. — Trondhjem. 

* — i marginalen, framför artnamnet, att arten är funnen endast i Norge. 
■}- — i marginalen, att växten ej är egentl. Skandinavisk, utan i nyare tider förvildad. 
4 — i märg., att arten i nyare tider icke blifvit återfunnen. 

1, 2, 3 etc. efter varaktighetstecknet utmärker de månader, i hvilka växterna blomma; 
bos Kryptogamerna, när frukten mognar. 

— (minus) — i diagnosen betecknar, att delens form varierar mellan de båda utmärkta 

extremerna; t. ex. eggrundt — aflånga: att delen stundom är eggrund, stund, af- 
lång eller närmande sig den ena eller andra formen. 

— vid växtställen, att örten blifvit funnen i och mellan de uppgifna orterna, hvarvid des- 

sas ordning tillkännager den förmodade rigtningen af växtens utbredning*). — 
Der detta tecken saknas, äro blott strödda ställen, der den träffas, bekanta. 



*) T. ex. TILIA parvifolia Ehrli. [Sk. — Angml. Dal. etc.) d. v. s. Linden, såsom ett syd- 
ligt träd, upphör vid östra kusten i Ångermanland, inuti landet i Dalarne, att växa vild. 

— FAGUS sylvatica L. (Sk. — ÖG. VG. Boh.) Boken sprider sig från Skåne, på östra 
sidan till ÖG., på vestra sidan till Bohus; längre nordligt saknas den. 

— CAREX globularis L.' [Lpl. — Gestr. Vestml. Nerike. Värml. Smal.) Från sitt nordliga 
stamhall sprider sig denna starr icke längre ned än till nämda provinser. 



KLASSER, ORDNINGAR och SLÄGTEN 

ENLIGT DET LINNEISKA SEXTJALSISTEMET. 



1 KLASSEN. 

MOMNDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

1 SALICORINIA. Blommor 3 och 3, hvarje af ett grönt, köttigt hyllefjäll, tillsammans 
bildande en trind blomkolf. Ståndare 1—2. Stift 2— Skiufvet. Frukt: fröblåsa. Köt- 
tig, ledad, bladlös hafsslrandväxt.. — Pag. 173. 

2 HIPPURIS. Blomhylle bildande en omärklig kant på fruktämnets topp. Ståndare 
fäst på fruktämnet. Stift enkelt. Frukt: enfröig nöt. Vattenväxt med kransvisa 
blad. — Pag. 132. 

3 ZOSTERA. Ståndare och pistiller fästa skiftevis bredvid hvarandra på en fri, platt 
och jemnbred blomkolf, inom ett slidlikt bolster, bildadt af 2 klafifar längs öfra blad- 
ytan. Frukt nötlik. Gräslika hafsväxter. — Pag. 216. 

[Alchemilla Aphanes 4, 1.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 
(Blitum virgat. och capit. 5, 2. Callitriche 21, i.) 



2 KL DIANDRIA. 



2 KLASSEN. 

DIANDEIA, 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1.*) 
•f- Blomhylle enkelt, inom en öppning i den bladlika stammens ell. grenens kant. 

4 LEMNA. Hylle enbladigf. Fröhus enrummigt, fåfröigt. Små rundade ell. lancett- 
lika, platta och bladlika, vanl. flytande växter med Irådlika rötter hängande i 
vattnet. — Pag. 211. 

ff Hylle dubbelt, af foder och krona. Fruktämne 1. 

5 SYRINGA. Blomfoder otydligt, 4tandadt. Krona trattlik, likformigt 4klufven. Stånd.- 
knappar inneslutna i kronpipen. Fr. 2rummigt, 2fröigt fröhus. Buske med motsatta 
bl. — Pag. 47. 

6 LIGUSTRUM. Foder och krona som föreg. Knappar utskjutande. Frukt: 2rummigt, 
fåfröigt bär. Buske som föreg. — Pag. 47. 

7 VERONICÅ. Foder 4deldt. Krona hjul- ell. något trattformig, med 4, olikforraiga 
flikar. Fr. 2rummigt fröhus. Örter med mest motsatta blad. — Pag. 53. 

8 PINGUICULA. Foder 2deldt, med inskurna flikar; krona gapande läppformig, med 
sporre. Stift omärkligt. Fröh. enrummigt, öppnande sig i toppen. Blad endast vid 
roten och ensamma skaftade blr. — Pag. 60. 

9 UTRICULARIA. Fod. 2deldt, med hela flikar. Krona maskerad, nedre läppen huf- 
lik, med sporre. Stift utdraget, Fröh. enrummigt, omkringskuret. Vattenväxter 
med findeldta blad. — Pag. 59. 

10 CIRC^A. Fod. och krona 2bladiga. Fr. 2rummigt fröhus. Lundväxter med mot- 
satta blad, blr i klasar. — Pag. 131. 

fff Hylle dubbelt. Fruktämnen, slutl, smånötter, 4. 

11 LYCOPUS. Foder Sflikfgt. Krona trattlik, 4klufven, med en större, urnupen flik. 
Strandväxt med motsatta blad. — Pag. 40. 

12 SALVIA. Fod. 21äppig(. Krona 21äppig; öfra läppen hvalflik, hoptryckt. Blad mot- 
satta, blr kransvisa i toppen. — Pag. 40. 

2 Ordn. DIGYNTA. Pist. 2. 
[Coleanthus och Änthoxanthum 3, 2.) 



*) Till andra klasser hörande växter med 2 ståndare äro: Salicornia 1, 1; Cladium och 
Rhynchospora alba 3, 1; Senebiera didymn och Lepidium rud. 15, 1; Cypripedium 20, 2; 
Fraxinus 23, 2. 



3 Kl. TBIANDRIA 



3 KLASSEN. 

TEIANDEIA. 

1 Ordii. MONOGYNIA. Pist. 1. 
t Örter. 

13 VALERIÅNA. Blon)foder bildande ett ringformigt bräm på fruktämnets topp. Blom- 
krona trattlik, Sklufven. Fr. ett fröhus, beklädt med det slutl. i fjunlika strålar klufna 
blomfodret. Växter med molsalla, mest parbladigt delade blad. — Pag. 29. 

14°VALERIANELLÅ. Foder med intet eller tandlikt bräm. Krona som föreg. Frukt: 
nötlik, utan fjun. Blad motsatta hela. — Pag. 29. 

15 IRIS. Blomkalk enkel kronlik Gdeld, med kort pip; de yttre flikarne stora, tillbaka- 
böjda; de inre uppräta. Märken kronbladslika. Fröhus Srummigt. Växter med 
svärdlika omslidande blad, stora liljelika blr. — Pag. 195. 

16 CROCUS. Kalk enkel kronlik, med mycket lång pip och likformigt ödeldt bräm. 
Märken uppåt vidgade tandade eller flikiga. Fröh. Srumm. Lökväxter. — Pag. 195. 
[Montia och Koenigia 3, 3. Äsperula tinct. Galium trifid. o. Alchem. Apha- 

nes 4, 1. Empetrum 22, 3.) 

ff Halfgräs med ax ell. småax af legellagda skärmfjäll. 
* Småax plattade, af2radigt tegellagda skärmfjäll. 

17 CYPERUS. Axfjäll talrika (16—24), i 2 t\dligt skiljda rader, de 2— 3 nedersta tomma. 
— Pag. 219. 

18 SCHOENUS. Axfjäll färre [8 — 10], de motsittande omslutande hvarandra med kan- 
terna, de 3 — 6 nedre tomma. — Pag. 219. 

** Ax eller småax trinda af rundtom tegel-lagda fjäll. 

19 ERIOPHORUM. Axfjäll likformiga. Kalkborst vid hvarje nöt talrika, slutligen ut- 
växande till mycket långa, ull-lika hår. Axen snart hvita af de ofta tumslånga 
håren. — Pag. 222. 

20 TRICHOPHORUM. Det nedersta axfjället förlängdt med en grof och trubbig udd af 
småaxets längd. Kalkborst 4 — 6 vid hvarje nöt, släta, längre än nöten ell. axet. 
Strån lätt tufvade, nedtill fjälliga, öfversta fjället med ett syl-likt bladämne. — 
Pag. 221. 

21 CLADIUM. De nedre 3—4 axfjällen tomma. Kalkborst 0. Ståndare 2. Nöten inom 
ett yttre, bräckligt skal. Blad taggsågade. — Pag. 219. 

22 RHYNCHOSPORA. Axfjäll som föreg. Nöt omgifven af korta, sträfva borst och med 
bihang på toppen af stiftels qvarsittande bas. Spensligt bladigt strå. — Pag. 219. 

23 HELEOCHARIS, Könlösa axfjäll O, ell. 1—2. Nöt och borst som föreg. Strån 
bladlösa med ett ensamt ax i toppen. — Pag. 221. 



Vm 3 Kl. TRIANDRIA. 

24 SCIRPUS. Axfjäll som föreg. Nöt utan bihang. Borst O, eller korta och sträfva. 
Strå dels bladlöst och en-axigt, dels bladigl och fleraxigt. — Pag. 219. 

{Juncus conglom., e/fusus och supinus 6, 1.) 

fff Gräs med blr utan skärmfjäll. 

25 NARDUS. Blomning: smalt, ensidigt ax. Småax af 2 blomfjäll. Gräs med borstlika 
blad och bladlöst strå från rotstocken. — Pag. 264. 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. (Gräs.) 

f Småax i vippa eller grenigt ax, enblommiga. 

* Småax utan skärmfjäll. 

26 COLEANTHUS. Blomfjäll 2, det yttre med borst i spetsen, det inre 2köladt och ur- 
nupet mellan de 2 utlöpande sträfva nerverna. Ståndare 2. Hinnfrukt fri, längre än 
blomfjällen. — Pag. 261. 

** Småax med 2 skärmfjäll och tätt gyttrade i ett sammansatt cylin- 
driskt ax, 

27 PHLEUM. Skärmfjäll fria, liklånga, båda med borstlikt utdragen ryggnerv; blomfjäll 
2, utan borst. Något styfva gräs med ett enda ax. — Pag. 263. 

28 ALOPECURUS. Skärmfjäll nedtill hopväxta, utan borst; blomfjäll ett endr, försedt 
med ryggborst. Mjukare gräs än föreg. — Pag. 262. 

{Psamma i följ. afd.) 

*** Småax i vippa; skärmfjäll n. lika långa. 

29 BALDINGERA. Skärmfjäll med hvass rygg; blomfjäll utan borst, med små pensel- 
lika bifjäll [felslagna blr] vid basen Strandgräs med tätblommig vippa. — Pag. 263. 

30 MILIUM. Skärmfjäll med rundad rygg; det yttre blomfjället convext uppblåst, af fast 
[icke hinnaktig] beskaffenhet, utan borst. Lundgräs med gles vippa. — Pag. 261. 

31 PSAMMA. Skärm- och blomf^jäll fasta, de sednare omgifna af hår vid basen, samt 
det yttre med en omärklig styf borst i spetsen. Sandgräs med ax- eller lancettlik 
tät vippa. — Pag. 256. 

32 CALAMAGROSTIS. Blomfjäll hinnaktiga med hår omkring basen, det yttre med 
hårfin borst. Blomn. mer och mindre utbredd vippa. — Pag. 257. 

33 MUHLENBERGIA. Skärm- och blomfjäll örtartade [gröna], med hvass rygg; de förra 
något längre; yttre blomfjället med kort, rak borst; hår 0. Stort och bredbladigt 
lundgräs med gröna småax. — Pag. 260. 

34 AGROSTIS.^ Skärmfjäll köladt rännformiga; blomfjäll 1, eller 2, olikstora, hinnaktiga 
[n. hvita]; hår 0. Småax, än med, än utan borst. — Pag. 260. 

**** Skärmfjäll betydligt oliklånga. 

35 APERA. Blomfjäll örtartade [gröna], det yttre med lång hårlik borst tätt under spet- 
sen. Skärm- och blomfjäll af lika beskaffenhet. — Pag. 259. 

36 STIPA. Skärmfjäll borstuddiga; yttre blomfjället slutl. styft, med styf, ledad och vri- 
den bort. Borsten n. quarlcr slang. — Pag. 261. 

(Anthoxanthum, Catabrosa, Colpodium.) 

ff Småax i öppen eller axlik vippa, flerblommiga. 

* Småax med antingen könlösa, eller enkönade blr jemte de 2könade. 

37 PHRAGMITES. Småax mångblommiga. Skärmfjäll mycket olikstora, långt åtskiljda. 
De öfre blrria omgifna af hår, den nedersta tom ell. med blott ståndare, hårlös. Myc- 
ket högt och bredbladigt vattengräs med brun vippa. — Pag. 256. 

38 ANTHOXANTHUM. Småax Sblommiga, med ena skärmfjället dubbelt längre. Mel- 
lersta blomman liten 2könad, utan borst; sidoblrna af ett fjäll, könlösa, borstbärande. 
Vippan smal, n. axlik. — Pag. 264. 

39 SETARIA. Småax 2bIommiga, omgifna af hårlika svepeborst och förenade i en tät 



3 Kl. TRIANDRIA. IX 

trind axlik vippa. Skärmfj. oliklånga. Nedra blomman könlös, af hinnaktiga fjäll; 
den öfra af 2 läderaktiga fjäll, 2könad. — Pag. 262. 

40 PÅMCUM. Småax 2blommiga, utan svepeborst, bildande flera smala ax förenade i 
vippa. Skärmfjäll 2, olikstora, det inre af småaxets längd, Snervigt med en kort 
borst ell. udd; yttre blomfj. nervigt, med krökt borst; för öfr. som föreg. — Pag, 261. 

41 DIGITARIA. Småax 2blommiga, utan svepeborst, bildande smala ensidiga ax, sam- 
lade n. i flock ell. qvasf. Skärmfj, olikstora, det yttre litet ell. felslående, det inre 
kortare än småaxet, Snervigt, borstlöst; alla blomfj. borstlösa; för öfr. som föreg — 
Pag. 261. 

42 MELICA. Skärmfj. n. liklånga, 1 — 2bIommiga, med ett klubblikt ämne, i förra fallet 
till en andra — i sednare till en 3:dje blomma. Blomfj. utan borst. — Pag. 256. 

43 HOLCUS. Skärmfj. n. liklånga, 2blomm. Den öfra blomman med endast stånda- 
re, och yttre fjället borstbärande; den nedra 2könad, utan borst. Mjuka gräs — 
Pag. 256. 

44 HIEROCHLOA. Skärmfj. liklånga. 3blomm.; den öfversta blomman 2könad, de 2 
öfriga hanblr. Skärm- och blomfjäll hinnspetsade. — Pag. 263. 

(Avena clalior, Molinia.) 

■*^^* Alla blr 2könade med tydlig borst [undant. Avena elal., som vanl. 
har en hanblomma; ett par Festucm med otydl. borst]. 

a — Skärmfj. af nedersta blommans längd ell. längre. 

45 AVENA. Skärmfj. trindryggade. Yttre blomfjället mer än Snervigt, i spetsen 2kluf- 
vet [undant. A. clalior], med krökt ryggborst. Vippan utbredd, stund, smal ell. 
axlik. — Pag. 253. 

46 TRISETUM. Skärmfj. kölade. Yttre blomfj. högst 5nervigf, i spetsen 2klufvet, med 
ryggborst vid ell. ofvan midten. — Pag. 254. 

47 AIROPSIS. Skärmfj. trindryggade. Yttre blomfj. som föreg., med ryggborst nedom 
midten. Småax knappt linielånga. — Pag. 254. 

48 CORYNEPHORUS. Skärmfjäll n. liklånga, 2blommiga, längre än birna; yttre blomfj, 
med en på midten liksom skarfvad, mot spetsen tjockare, trubbig ryggborst, Tuf- 
vadt sandgräs med vid basen håriga blr. — Pag. 255, 

49 VAHLODEA. Skärmfj. som föreg. Yttre blomfjället styft broskarfadt, med odeld spets 
och grof finspetsad ryggborst. BIrna vid basen omgifna af här. Plallbladigt fjell- 
gräs med slak, brun vippa. — Pag. 256. 

50 AIRA. Skärmfj. n. liklånga, 2 — 3blomm. Blomfj. tunna hinnaktiga, det yttre med 
hel ell. fintandad spets, hårfin ryggborst. Mest smalbladiga gräs. — Pag. 255. 

b — Skärmfj. alltid kortare än den närmaste blomman. 

51 DACTYLIS. Skärmfj, 3— Tblommiga olikformiga; yttre blomfj, hvassköladt, med kort 
borst i spetsen, inre fjället 2uddigt. — Pag. 245. 

52 SCHEDONORUS. Yttre skärmfj. en-nervigt, kortare än det inre flernerviga; båda, 
jemte det borsfspetsiga yttre blomfjället, hvassryggade. [Blr 5 — 12.] Vanligen med 
lutande eller slak vippa. — Pag. 247. 

53 FESTUCA. Skärmfj. som föreg. Yttre blomfj. trindryggadt, med borst i spetsen 
[sällan utan]; det inre 2flikigt. [Blr 3 — 15.] Vanl. med upprat vippa. — Pag. 245. 

54 BROMUS. Skärmf^j. 3 — mångnerviga; yttre blomfj. trindryggadt med borst nedom 
spetsen. [Blr 5 — 15.] Småax tcmmel. stora. — Pag. 247. 

{Triodia, Koeleria i nästa afd.) 

*''* Alla blr 2könade med ingen ell. omärklig borst. 
a — Skärmfj. längre än de nedre bIrna i småaxet. 

55 TRIODIA. Skärmfjäll af småaxets längd; yttre blomfjället trindryggadt, urnupet, med 
en trubbig tand i urskärningen, samt med 2 hårpenslar vid basen. Nedliggande med 
rmal klase af 5—8 korta och tjocka småax. — Pag. 253. 



j 3 Kl. TRIANDRIA. 

56 FLUMINIA. Skärmfj. olikstora, något kortare än småaxet; yttre blomfj. i spetsen sarg- 
tandadt, med 2 hårpenslar vid basen. Stoi% rör-likl vatlengräs. — Pag. 253. 

57 KOELERIA. Skärm- och blomfj. lancettlika, kölade, hela; yttre blomfj. utan märklig 
borst; det inre 2flikigt, med 2, sträfva nerver. [BIr 2—4.] Sandgräs, med smal, 
före och efter blomn. sammandragen axlik vippa. — Pag. 253. 

b — Skärmfj. kortare än de nedre blrna. 

58 BRIZA. Skärmfj. concava, bredare mot den rundade spetsen, mångblommiga; de yttre 
blomfj. djupt concava, vid basen hjerllika. Småax glesa, hängande, n. hjertlika. — 
Pag. 248. 

59 MOLINIA. Skärmfj. oliklånga spetsiga hela, med vanl. 3 kägel-lika åtskiljda blr, den 
öfvcrsta meränd. smalare, könlös och lätt aflallande; yttre blomfj. trindryggadt, otyd- 
ligt 3nervigt, med trubbad, icke hinnaktig spets. - Pag. 252. 

60 COLPODIUM. Skärmfj. som föreg.med 1—2, något skiljda aflånga blr; yttre blomfj. 
trindryggadt, otydl. Snervigt, med trubbig hinnaktig spets. Slyft, bredbladigl fjell- 
gräs, med smal, vanl. brun vippa. — Pag. 252. 

61 CATABROSA. Skärmfj. oliklånga, med trubbad eller sargad spets; blr 1—2 [säll. 3] 
åtskiljda, aflånga; yttre blomf;]. trindryggadt, Bnervigt, med sargad ell. snedt afskuren 
hinnaktig spets. Mjuka, rent gröna, i förh. till storleken bredbladiga gräs. — 
Pag. 252. 

62 GLYCERIA. Skärmfj. som föreg.; blr 2—13, åtskiljda, aflånga, alla fruktsamma; 
yttre blomfj. trindryggadt, 5— mångnervigt, för öfr. som föreg. Vatten- och strand- 
gräs med vippa af glesblommiga småax. — Pag. 251. 

63 POA. Skärmfj. n. liklånga [undant. P. annua], kölade spetsiga, med 2— många tätt- 
sittande eggrunda blr; yttre blomfj. köladt, spetsigt. — Pag. 248. 

(Schedonorus, Festuca, Bromus secal.) 

fff Småax med svepe, gyttrade i ax. 

64 SESLERIA. Småax i rundt ell. ovalt ax, med svepe af tomma odeldta fjäll vid basen. 
Skärmfj. sylspetsade, 2— 3blommiga; yttre blomfj. i spetsen försedt med flera korta 
borst, af hvilka ryggnervens är störst. — Pag. 262. 

65 CYNOSURUS. Ax ensidigt, af småax parvis förenade inom ett pardeldt svepe. Skärmfj. 
sylspetsade, 2 — Sblomm. Yttre blomfj. sylspetsadt. — Pag. 245. 

(Setaria.) 

ffff Leda dt ax; småax utan svepe. 

66 LOLIUM. Ax platt, 2sidigt; af 3 — mångblomm. småax, vändande kanten [ej sidan] 
till det gemensamma fästel. Skärmfjäll ett enda, vid småaxets yttre kant. — Pag. 244. 

67 LEPTURUS. Ax smalt, n. syl-likt, med ensamma enblommiga småax, insänkta i 
hålor på axfästet. Skärmfj. 2, sittande i bredd och beläckande den borstlösa blom- 
man. — Pag. 244. 

68 HORDEUM. Småax enblommiga, 3 tillsamman i hvarje ax-led; det mellersta 2kö- 
nadt, de 2 på sidorna vanl. hanblr. Skärmfj. 2, långspefsade; yttre blomfj. långt 
borstspetsadt. — Pag. 244. 

69 ELYMUS. Småax 2biomn]., ell. enblommiga med ett qvarsittando skaft till andra 
blomman; 2 — 4 i hvarje ax-led. Skärmfj. 2, s|)etsadc eller borstbärande, sittande 
båda på yttre sidan af småaxen. — Pag. 243. 

70 BRACHYPODIUM. Småax mångblomm., ett i hvarje ax-led. med kort skaft. 
Skärmfj. 2, olikstora; yttre blomQ. borstspetsadt. Spensliga gräs med smalt glest 
ax. — Pag. 245. 

71 TRITICUM. Småax som föreg., utan skaft. Skärmfj. 2, olikstora, likformiga med 
yttre blomfjället [nänil. i toppen kort borstbärande eller ej, efter som detta har borst 
eller icke]. Temligen höga gräs med mer och mindre glest, 2sidigt ax af plattade 
småax. — Pag. 242. 

[Alchemilla Aphanes 4, 1. Chenopod. polysperm. 5, 2.) 



3.. Kl. TRIANDRIA. XI 

3 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3. 

72 KOENIGIÅ. Blomhylle enkelt kronlikt, djupt Sdeldt. Frukt: en af hyllet innesluten 
nöt. — Pag. 166. 

73 MONTIA. Blomfoder 2bladigt. Krona sambladig trattlik, på en sida delad till ba- 
sen; brämet Sflikigt. Fröhus Sskaligt, 3fröigt. — Pag. 160. 

74 HOLOSTEUM. Foder odeldt. Kronbl. 5. landade. Stånd. 3—5. Fröh. i toppen 
6tandadt, mångfröigt. Blåaktig växt med motsatta blad. — Pag. 117. 

' {Elatine 8, 4. Stellaria media 10, 3.) 



4 Kl. TETRANDRIA. 



4 KLASSEN. 

TETEANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

f Blomkorg af talrika små blr gyttrade på ett gemensamt fåste inom en 
flerbladig holk. 

75 GLOBULÅRIÅ. Holkfjäll tegel-lagda. Blomfoder bägarlikt, inneslutande nöten. Blom- 
krona 21äppig flerklufven. Fäste fjälligt. Blad hela skiftevisa. — Pag. 63. 

76 TRICHERÅ. Holkfj. i en n. dubbel krans. Krona 4klufven. Skalfr. omkring top- 
pen omärkligt hinnkantade samt derinom med en i borstlika strålar klufven frökrona. 
Fäste convext hårigt. Stjelkblad molsalla; blomk. plattad. — Pag. 28. 

77 SUCCISÅ. Holk tegel-lagd. Krona 4klufven. Skalfr. med öflikig toppkant, 5strålig 
frökrona. Fäste kägel-likt, fjälligt. Bladen motsatta hela, blomk. klotrund. — 
Pag. 28. 

78 SCABIOSA. Holk n. enkel. Krona Sklufven. Skalfr. med odeld hinnkant omkring 
toppen, frökrona 5strålig. Fäste kägel-likt, beklädt med borst. — Pag. 28. 

79 DIPSACUS. Holk tegel-lagd. Krona 4klufven. Skalfr. 4hörniga, med omärkl. hinn- 
kant på toppen samt en hinnaktig, affallande frökrona. Fäste kägel-likt, betäckt med 
smala styfva stickande fjäll. Blomkorg vid mognaden taggig. — Pag. 28. 

ff Blr utan holk; fruktämne inom det sambladiga, mer och mindre djupt 
flikade blomhyllet. 

80 SANGUISORBÅ. Blr i rundadt ax. Blomhylle enkelt, färgadt med 4deldt bräm, pi- 
pen slutl. tilihårdnande och inneslutande en karpell. Ört med skiftevisa parbladiga 
blad. — Pag. 137. 

81 ALCHEMILLA. Hylle enkelt foderlikt 8klufvet, hvarannan flik mindre, stund, omärkl. 
Stift utgående n. från fruktämnets bas. Frukt: 1 — 2 karpeller. Örter med rundade 
flikiga ell. delade blad, små gyttrade blr. — Pag. 137. 

82 MAJANTHEMUM. Kalk kronlik hjulformig 4deld, med tillbakaböjda flikar. Frukt 
2rummigt bär. Enkel ört med hjerllika blad. — Pag. 202. 

83 PLANTAGO. Blr i ax. Foder 4deldt. Blomkrona trattlik 4klufven, mycket kortare 
än de länga ståndarne. Frukt: omkringskuret fröhus. Örter med enkla blad, [hos 
oss] endast vid roten. — Pag. 64. 

84 CENTUNCULUS. Foder 4— Sklufvet. Krona klocklik 4—5 klufven. Ståndarsträngar 
inneslutna. Frukt som föreg. Mycket liten ört, med enkla blad. — Pag. 62. 
{Thesium och Gentianw 5, 1. Ulmus 5, 2. Mcntha 14, 1. Limosella 14, 2. 

Litorella 21, 4.) 



4 Kl. TETRANDRIA. Xni 

fff Blomkrona sambladig 4- säll. Sklufven ell. delad, fäst ofvanpå fruktäm- 
net. Örter med 4 — 10 blad i krans. 

85 SHERARDIA. Blomkrona trattlik, med tydlig pip, 4deldt bräm. Frukt: 2 samman- 
hängande småfrukter, hvarje med Standad topp. Blr utan skaft, inom samväxta 
svepeblad. — Pag. 30. 

86 ASPERULA.. Krona som föreg. 3 — 4flikig. Småfr. som föreg. med otandad topp. 
Blr kort skaflade, utan svcpe. — Pag. 30. 

^7 GALIUM. Krona hjulformig, utan märklig pip, 3 — 4klufven ell. delad. Småfr. som 
föreg. — Pag. 30. 

ffff Blomkrona friblad i g. 

88 CORNUS. Blomfoder 4tandadt, ofvanpå fruktämnet. Pist:s märke jemntjockt med 
stiftet, trubbigt. Stenfrukten 2rummig. Blad motsatta hela. — Pag. 66. 

89 TRAPA. Foder 4deldt, omkring fruktämnet. Krona 4bladig. Märke knopplikt. Frukt 
enrummig, 2 — 4tornig nöt. Vattenväxt med hela flytande, findeldta nedsänkta blad. 
— Pag. 131. 

{Rh&mnus och Evonymus 5, 1. Senebiera didyma och Draba muralis 15, 1. 
Cardamine hirsuta 15, 2.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 

{Älchemilla Aphanes och Galium 4, 1. Gentiana 5, 1. Ulmus och Cuscuta 
5, 2. Chrysosplen. tetrandr. 8, 2.) 

3 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3 eller flera. 

90 ILEX. Blomfoder 4tandadt. Krona hjulformig, 4deld. Pist. med 3 — 4 märken utan 
stift. Bärlik stenfrukt med 3 — 4 nötlika frön. Buske ell. litet träd med läderaktiga 
i kanten torntaggiga blad. — Pag. 66. 

91 RADIOLA. Foder n. 4deldt, hvarje del 2— 3nikig. Krona 4bladig. Fruktämne en- 
samt, med 4 stift, slutl. Srummigt fröhus. Mycket liten klynnedeld ört. — Pag. 106. 

92 BULLIARDA. Fod. 4klufvet. Krona 4bladig. Fruktämnen 4, utan stift, slutligen lika 
många, flerfröiga småfrukter. Liten strandört med motsatta blad. — Pag. 128. 

93 POTAMOGETON. Blomhylle enkelt foderlikt 4bladigt. Fruktämnen 4, utan stift, 
slutl. 4 med en läderaktig hud beklädda nötter. Vattenväxter med enkla blad. — 
Pag. 212. 

94 RUPPIA. Blomhylle 0. Ståndarknappar utan strängar, 2 och 2 fästa på ett litet fjäli 
omkring axfästet. Pist. 3 — 7, slutl. lika många vanl. långt skaftade nötter. Saltsjö- 
växter med trådsmala blad. — Pag. 215. 

{Cerastium tetrandr. och semidecand. SagincB 10, 5.) 



5 Kl. PENTANDRIA. 



5 KLASSEN. 

PENTÄNDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

f Blomhylle enkelt. 

95 GLÅUX. Blomhylle klocklikt Sklufvet färgadt. Fröhus inom hyllet, enrummigt, 
Sväggigt. Lilen strandört med motsatta hela blad. — Pag. 02. 

96 THESIUM. Hylle traltlikt 4— Sklufvet. Märke klotrundt. Frukt ett enda frö inom 
hyllets tillhårdnade, nötlika bas. Ört med skiftevisa smala blad. — Den Svenska 
arten med 4klufvel hylle och 4 ståndare. — Pag, 167. 

[Ulmus 5, 2.) 

ff Hylle dubbelt, af foder och sambladig krona. 

*^ Fruktämnen, sedan smånötter, 4 i kronans botten. Örter med strödda 
hela blad. 

97 ECHIUM. Blomkrona med kort pip, olikformigt Sklufvet bräm. Smånötter benhårda. 
Blr i sammansatt ax. — Pag. 38. 

98 LITHOSPERMUM. Blomfoder n, Sdeldt. Krona trattlik, med bart svalg. Smånött. 
benhårda. Något sträfva växter med lanceltlika blad. — Pag. 98. 

99 STENHÅMMARIA. Foder och krona som föreg. Smånött. med tunnt hinnaktigt 
skal. Glatt strandväxt med breda blad. — Pag. 38. 

100 PULMONÅRIA. Foder n. cylindriskt, Skantigf, Sflikigt, Krona som föreg., med 
concavt bräm. Smånött. glatta. Något sträfhåriga lundväxter. — Pag. 38. 

101 SYMPHYTUM. Foder Sdeldt. Kronan bägarlik; svalget slutet af långa fjäll. Små- 
nött. glatta. Sträfva bredbladiga växter. — Pag. 36. 

102 CYNOGLOSSUM. Foder n. likformigt Sklufvet. Krona trattlik; svalget slutet af 
hvalflika knölar. Smånött. nedplattade, öfverallt taggiga. Upptill gråaktigt sam- 
metshårig ört. — Pag. 38. 

103 ECHINOSPERMUM. Foder och krona som föreg.; pipen n. tillsluten med Ijäll. 
Smånött. 3kantiga, i kanterna taggiga. Något styfva och sträfhåriga växter. — 
Pag. 38. 

104 MYOSOTIS. Foder och krona som föreg. Smånött. plattade och glatta, fästa med 
basen vid den nedplattade stiftfoten. — Pag. 37. 

105 ÅNCHUSA. Foder som föreg. Krona trattlik, med concavt bräm och rak pip; 
svalg, tillslutet^ med hvalflika knölar. Smånött. kantiga glatta, fästa genom ett hål 
vid basen. Något stor och sträf ört. — Pag. 36. 

106 LYCOPSIS. Kronpipen krökt; för öfr. som föreg. Mycket sträfhåriq åkerväxt. — 
Pag. 36. 



5 Kl. PENTANDRIA. XV 

107 ASPERUGO. Foder slutl. olikformigt klufvet och platt hoptryckt omkring de glatta 
smånötterna. Slak snärjande ört, med fruklfodren plaltade likt en qåsfot — 
Pag. 39. 

** Fruktämne ett enda, inom kronan, enrummigt. 

a — Pistillens märke enkelt. Fröhus med fritt fröfäste. 

108 ANAGALLIS. Blomkrona platt, hjiilformigt 5deld. Märke klotrundt. Fröhus kring- 
skuret. Grenig ört med hela blad. — Pag. 61. 

109 LYSIMACHIA. Krona klock- ell. hjulformig, djupt oklufven. Ståndarsträngar vid 
basen samväxta. Märke föga vidgadt, tvärhugget. Fröh. 5- ell. lOväggigt. Örter 
med motsatta eller kransvisa blad. — Pag. 61. 

110 NAUMBURGIA.' Foder och krona meränd. djupt 6deldta, bägarlika. Stånd. vanl. 6, 
fria, fästa på kronans bas. Märke och fröhus som föreg. Vattenväxt med motsatta 
blad. — Pag. 61. 

111 HOTTONIA. Foder ndeldt. Krona fatlik, med odeldt bräm. Stånd, fästa i svalget. 
Märke klotrundt. Fröh. affallande oöppnadt. Vattenväxt med kammflikade blad, 

— Pag. 63. 

112 ANDROSACE. Fod. 5tandadt. Krona trattlik, med n. eggformig, upptill samman- 
dragen pip, inneslutande ståndarne. Märke som föreg. Fröh. öväggigt. Ört med 
stängel och blr i flock. — Pag. 63. 

113 PRIMULA. Fod. som föreg. Kr. tratt- eller fatlik. med smal, öppen pip, inneslut, 
ståndarne. Märke som föreg. Fröh. 5- ell. lOväggigt. Örter med stängel [stund. 
0] och blr i flock. — Pag. 62. 

b — Märke 2klufvet. Fröhus af 2 väggar, bärande fröen. 

114 MENYANTHES. Foder Sdeldt. Krona trattlik, med kort pip och vidgadt, invändigt 
hårigt bräm. Vattenväxt med blr i spira. — Pag. 46. 

115 GENTIANA. Foder 2— Sklufvet. Krona bägar- ell. trattlik, 4— Sflikig. Stånd, fästa 
ned i kronpipen, med alltid raka knappar. Stift 0. Örter med motsatta hela blad. 
Då hyllet är 4klufvct, har det 4 ståndare. — Pag. 48. 

116 ERYTHRiEA. Foder oklufvet. Kr. trattlik, med lång pip, Sdeldt, n. platt bräm. 
Stånd, fästa nära svalget, med slutl. spiralvridna knappar. Stift något utdraget. Örter 
som i föreg. slägte. — Pag. 49. 

*^^* Fruktämne ett, inom kronan, flerrummigt. 

117 DIAPENSIA. Blomfoder Sdeldt, inom en foderholk af 2—3 skärmblad. Krona fat- 
lik med ståndare fästa mellan flikarne. Fröhus 3rummigt. Låg tufvad fjellväxt, 
med enblommig stängel. — Pag. 46. 

118 AZALEA. Fod. odeldt. Kr. klocklik, med stånd, fästa i bottnen. Märke ringfor- 
migt, tvärhugget. Fröh. 2— Srummigt. Nedtryckt fjellbuske. — Pag. 157. 

119 POLEMOMUM. Fod. djupt Sklufvet. Krona med kort pip. klocklikf, Sdeldt bräm. 
Slåndarnes fjäll-lika bas fäst i kronpipen. Märke 3k!ufvef. Fröh. 3rumm., 3väggigt. 
Blr i vippa. — Pag. 46. 

120 CONVOLVULUS. Fod. Sdeldt. Krona klocklik, grundt Sflikad, veckig. Märke 
2 — 3klufvet. Fröhus 2— Srummigt. Slingerväxter m,ed stora blr i bladvecken. — 
Pag. 35. 

121 DATURA. Fod. omvändt bägarlikt. Standadf. Krona trattlik med stort, klocklikt, 
veckigt bräm. Fröh. 2rummigt, 4väggigt. Bredbladig ört. — Pag. SO. 

122 VERBASCUM. Fod. djupt Sklufvet. Krona n. hjulformig. med kort pip och Sdeldt 
bräm. Stånd, något nedböjda, med åtskiljda knappar. Fröh. 2rumm., öppnande sig 
i toppen. Höga enkla växter, med blr i ax. — Pag. 51. 

123 HYOSCYAMUS. Fod. bägarlikt, med vidgadt djupt Standadt bräm. Krona trattlik, 
med klocklikt olikformigt bräm. Fröh. öppnande sig med lock. Klibbhårig ört. — 
Pag. 50. 



XVI 5 Kl. PENTANDRIA. 

124 LYCIUM. Fod. bägarlikt, 2Iäppigt. Krona trattlik, med Sklufvet bräm. Frukt 
2rummigt, saftigt bär. Något lornig huskväxt. — Pag. 50. 

125 SOLANUM. Fod. Sklufvet. Krona hjulformig Sklufven. Slåndarknappar längsefler 
tätt förenade. Frukt som föreg. Slingrande buskväxl, eller örter, med vippa eller 
flockvisa hlr från sidan af stjelken. '— Pag. 50. 

[Erylhrcea i föreg. afd. Rlwdodendron 10, 1.) 

***H Fruktämne under blomman. 

126 SAMOLUS. Blomfoder n. Sdeldt. Blomkrona fallik, med kort och vid pip, Sdeldt 
bräm. Ståndare fria, fästa midt emot kronflikarne. Märke odeldt. Fröh. enrum- 
migt, öppnande sig i toppen. Strandväxt med skiflevisa blad. — Pag. 62. 

127 CAMPANULA. Fod. Sdeldt. Kr. klocklik Sflikig. Stånd, fria fästa på fjäll i kro- 
nans botten. Märke Sklufvet. Fröh. Srummigt [vanl. öppnande sig med hål på si- 
dorna]. Örter med fullkomligt klocklika, vanl. blå blr. — Pag. 33. 

128 PHYTEUMA. Fod. Sdeldt. Kr. Sdeld, med i början sammanhängande, slutl. stjern- 
likt utbredda flikar. Stånd. fria. Stift 3deldf. Fröh. 3rummigt. — Pag. 34. 

129 JASIONE. Blr bildande en blomkorg med mångbladig holk. Fod. och krona 5- 
deldta. Ständarknappar med basen hopväxta. Fröhus 2rummigt, Ört med skifte- 
visa blad. — Pag. 34. 

130 LOBELIA. Foder Sdeldt. Kr. med snedt 21äppigt. Sflikigt bräm. Slåndarknapp. 
hopväxta. Fröh. 2rumm. Vattenväxt, med enkel stängel. — Pag. 35. 

131 LONICERA. Fod. mycket litet. Kr. n. trattlik, med olikformigt Sklufvet bräm. 
Stånd. fria. Frukt: bär. Buskar med motsatta blad. — Pag. 32. 

[Viburnum och Sambucus 5, 3.) 

fff Krona af fria blad. 

132 VIOLA. Blomfoder 5deldt, med korta bihaiig nedåt. Blomkrona Sbladig oregelbund., 
med sporre. Slåndarknappar tätt förenade. Fröh. enrbmmigt Sväggigt. Örter med 
stipler och oftast hjerllika blad. — Pag. 107. 

133 IMPATIEiNS. Fod. af 2, mycket små, och ett stort färgadt blad med sporre. Krona 
Sbladig, oregelbund. Knappar sammanhängande, Fröh. med 5, från basen elastiskt 
uppspringande väggar. Ört med ledad saftig stjelk, skiftevisa blad. — Pag. 100. 

134 EVONYMUS. Fod. 4— Sdeldt. Kr. 4— Sbladig, regelbund. Stånd. 4—5, på ett skif- 
likt fäste. Märke otydl. 4flikigt. Fröh. 4 — Srummigt [rödt]. Buske med motsatta 
oflikade blad, -ikantiga grenar. — Pag. ^(>. 

135 RHAMAUS. Fod. kort bägarlikt, 4— Sflikigt. Krona af 4—5 små fjällika blad, fa- 
stade pä fodret. Stånd. 4, 5. Märke urnupet eller flerdeldt. Frukt: 2— 4rummig 
bärlik stenfrukt, med 2 — 4 frön. Buskar med oflikade blad, trinda grenar. — 
Pag. 124. 

136 RIBES. Fod. bägarlikt ell. skålformigt, Sflikigt. Krona som föreg., Sbladig. Stift 
2deldt ell. 2klufvet. Fr. enrummigt, mångfröigt bär. Buskar med skiftevisa flikiga 
blad. — Pag. 123. 

137 HEDERA. Fod. 5tandadt, slutl. omkransande fruktens öfra del. Kr. af 5 blad, 
fastade på ståndarfästcf. Märke odeldt. Fr. Srumm., Sfröigt bär. Buske med skif- 
levisa, flikiga blad. — Pag. 67. 

{Parnassia 5, 4. Erodium 16, 1. Gcranium 16, 2.) 

2 Oidn. DIGYNIA. Pist. 2. 
f Blomhylle enkelt. 

* Fruktämne med korta trådlika stift; frukt: rundadt frö inom en tunn 
hinna [fröbläsa]. 

138 HERNIARIA. Hylle foderlikt Sdeldt. Ståndare 5 med, 5 utan knappar. Fröblåsa 
löst inneslutande fröet. Liten nedtryckt ört med strödda blad. — Pag. 161. 

139 CHENOPODIUM. Hylle som föreg. Ofruktsamma stånd. 0. Frön inom en ganska 



5 Kl. PENTANDRIA. XVH 

tunn vidhängande fröblåsa, cirkelrunda, alla plattliggande [fästa vid sidan, icke 
kanten] i bottnen af det Skantiga hyllet. Bredbladiga örter med små, gytlrade blr. 
— Pag. 172. 

140 BLITUM. Lik föreg., men fröen antingen alla, eller en del fästa på kant i hyllet 
[de öfriga i detta fall, med sidan, som hos Chenop.]. — Pag. 171. 

141 SCHOBERIÅ. Hylle foderlikt Sdeldt, utan bihang. Frön plattliggande, cirkelrunda 
med en framskjutande haklik knöl i kanten [af den spiralvridna brodden]. Strandört 
med köttiga blad. — Pag. 173. 

142 K0CHI4. Hylle färgadt Sklufvet, slutl. med ett hornlikt bihang på flikarnes rygg. 
Frö dubbelviket. Hårig strandört. — Pag. 172. 

143 SÅLSOLÅ. Hylle färgadt Sbladigt, slutl. med bihang på hyllebladens rygg. Brodden 
spiralvriden. Strandört med köttiga blad. — Pag. 173. 

[Polygonum 8, 3.) 

''* Fruktämne platt, i spetsen klufvet i 2, på insidan ludna märken; frukt: 
vingfrukt. 

144 ULMUS. Blomhylle trattlikt flikigt färgadt [rödaktigt]. Vingfrukt platt, enfröig. Träd 
med oflikade blad, små gyttrade blr. — Pag. 168. 

ff Hylle af foder och sa mb la dig krona; fruktämne inom hyllet. 

145 CYNANCHUM. Blomfoder 5klufvet. Krona hjulformig, n. 5deld. De hopväxta stån- 
darne bildande en pelare omkring pistillen. Frukt: 2 fröhölsor, med fröljun. Ört 
med motsatta blad. — Pag. 48. 

146 CUSCUTÄ. Foder 4— 5klufvet. Krona tratt- ell. klocklik, 4— Sklufven. Stånd. 4—5. 
Fröhus vid basen omkringskuret. Trådlika bladlösa oäkta parasiter, med blr gytt- 
rade i hufvud inom skärm. — Pag. 35. 

[Gentiana 5, 1.) 

fff Krona öbladig, fäst ofvanpå fruktämnet. [Foder ofta otydligt.] Frukt 
af 2 sammanhängande, slutl. meränd. från hvarandra lossnande delfrukter. 
[Umbellater.] 

* Blr i hufvud ell. gyttrade med korta ell. inga skaft i enkla flockar. 

147 ERYNGIUM. Blr tätt gyttrade på ett kägel-likt fäste i ensamma hufvud. Foder 
Sbladigt. Kronbl. dubbelvikna inåt. Frukt fjällig. Strandväxt med breda veckiga 
och tornflikiga blad. — Pag. 73. 

148 SÅNICULA. Blomhufvud i flock. Fod. Sbladigt. Kronbl. med inböjd spets. Fr. 
kroktaggig. Lundväxt med hand-delade blad. — Pag. 73. 

149 HYDROCOTYLE. Blomflock enkel [af n. oskaftade blr]. Foder omärkligt. Kronbl. 
hela. Frukt platt, af med kanten sammanhängande, glatta delfrukter. Trådlik, kry- 
pande vattenväxt med sköldlika blad. — Pag. 73. 

150 BUPLEURUM. Flock n. enkel, af blr dels med, dels utan skaft. Fod. omärkligt. 
Kronbl. hela inböjda. Fr. n. trind taggig. Kustväxt med odelade smala blad. — 
Pag. 73. 

** Blr skaftade i sammansatt flock. Delfrukter plattade från ryggen 
mot fogen. 

a — Foder tydligare, Standadt. [Kronbl. genom spetsens inböj- 
ning omv. hjertlika.] 

151 LASERPITIUM. Delfr. convexa, med 4, bredt hinnvingade åsar samt under dessa 
liggande oljecanaler. Med allmänna och enskildta svepen. — Pag. 69. 

152 HERACLEUM. Delfr. platta ovala, med tydliga koria klubblika oljeränder mellan 
de 3, ganska låga åsarne. Utan allm. svepe. — Pag. 69. 

153 PEUCEDANUM. Delfr. plattade ellipiiska, med inre, utanpå icke synliga, oljecanaler 
och låga trubbiga åsar. Med allm. svepe. — Pag. 70. 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). U 



IVIII 5 Kl. PENTANDRIA. 

b — Fod. O, eller af omärkliga tänder. 

154 PÅSTINÅCA. Kronblad eggrundt aflånga, kölade inrullade. Delfr. platta ovala, med 
tydliga n. till basen nående oljeränder mellan de ganska låga åsarne. Allm. och en- 
skilda svepen 0. — Pag. 69. 

155 ANETHUM. Kronbl. rundade, med inböjd spets; delfr. plattade ovala, med breda 
platta kanter och till basen nående oljeränder mellan de något upphöjda och hvassa 
åsarne. Svepe 0. — Pag. 69. 

156 LEVISTICUM. Kronbl. rundade med en liten inböjd udd. Delfr. ovala convexa, 
med höga och tunna åsar samt oljecanaler. Med allm. svepe. — Pag. 69. 

157 IMPERATORIÅ. Kronbl. omv. hjerllika, med inböjd udd. Delfr. plattade, vid basen 
och i toppen intryckta, med upphöjda åsar samt oljecanaler. Glalt växt, utan allm. 
svepe. — Pag. 70. 

158 SILAUS. Kronbl. omv. eggrunda. Delfr. aflånga, lågt convexa med upphöjda hvassa 
åsar, utan oljeränder. Allm. svepe 0. — ■ Pag. 71. 

159 SELINUM. Kronbl. omv. hjertlika. Delfr. högt convexa [halftrinda], med höga hvassa 
åsar samt oljecanaler. Flock mångstrålig, allm. svepe 0. — Pag. 70. 

160 ANGELICA. Kronbl. aflångt lancettl., spetsade. Delfr. plattade ovala, med upphöjda 
hvassa åsar och oljecanaler. Allm. svepe O, ell. a/fallande. — Pag. 69. 

*** Blomflock sammansatt. Delfrukter med hög rygg [frukten lika bred 
eller bredare mellan delfns rygg än vid fogen]. 

a — Frukt klotrund — aflång, glatt. Allm. och enskildta 
svepen 0. 

161 APIUM. Foder omärkligt. Kronblad eggrunda med inrullad spets. Frukt n. klot- 
rund, med upphöjda åsar samt oljecanaler. — Pag. 71. 

162 ^GOPODIUM. Fod. omärkligt. Kronblad omv. hjertlika. Fr. eggrund, med upp- 
höjda släta åsar, inga oljecanaler. — Pag. 72. 

163 CARUM. Fod. och kronbl. som föreg. Fr. aflång, med upphöjda trubbiga åsar samt 
oljecanaler. — Pag. 72. 

164 PIMPINELLA. Fod. och kr. som föreg. Fr. rundadt eggformig, med platta rand- 
lika åsar samt oljecanaler. Örter med enkelt parbladigt delade blad. — Pag. 72. 

b — Frukt klotrund — aflång, glatt; ensk. svepen flerbladiga. 

165 CICUTA. Fod. tydl. Standadt. Kronbl. omv. hjertlika. Frukt klotrund, med breda 
släta åsar och mellanliggande oljeränder. Stor vattenväxt, utan allm. svepe. — 
Pag. 71. 

166 CORIANDRUM. Fod. och kr. som föreg. Frukt fullkomligt klotrund, ihålig, med 
10 låga, något hvassa åsar, utan oljeränder. Stora kantblr. Allm. svepet 0. — 
Pag. 67. 

167 CONIUM. Fod. omärkl. Kronbl. som föreg. Fr. rundadt eggformig, med upphöjda 
rynkiga åsar, utan oljecanaler. Svepen mångbladiga. — Pag. 67. 

168 PLEUROSPERMUM. Fod. tydl. ötandadt. Kronbl. omv. eggrunda, platta. Fr. egg- 
formig, med 5 uppblåsta kölade yttre åsar utanpå 5 smärre inre, samt mellan- 
liggande oljecanaler. Hög växt med mångbladiga svepen och oledad stjelk. — 
Pag. 67. 

169 HALOSCIAS. Fod. som föreg. Kronbl. omv. eggrunda med inböjd spets. Fr. af- 
lång, med höga åsar samt oljecanaler. Kustväxt med allm. svepe. — Pag. 67. 

170 OENANTHE. Kronbl. omv. hjertl. Fod. af 5 tydl. tänder, qvarsiltande som uddar 
på den aflånga refflade, med oljecanaler försedda fruktens topp. Vattenväxter, utan 
allm. svepe. — Pag. 71. 

171 HELOSCIADTUM. Fod. otydl. Standadt. Kronbl. eggrunda raka. Frukt clliptisk 
tvärhuggen, plattad från sidorna, med upphöjda åsar, samt oljecanaler. Krypande 
ell. flytande vattenväxt med allm. svepe. — Pag. 73. 



5 Kl. PENTANDRIA. Xjj 

172 SIUM. Fod. Standadt. Kronbl. omv. hjertlika. Fr. elliptiskt oval, med trubbiga 
åsar samt oljecanaler. Vallenväxter med allm. svepe. — Pag. 72. 

173 FALCARIA. Fod. och kr. som föreg. Fr. uppåt bredare, n. klubblik, med trubbig 
åsar, och oljecanaler. Grenig ört, med allm. svepe. — Pag. 72. 

174 BUNIUM. Fod. omärkligt. Kr. som föreg. Fr. eggrund, uppåt spetsad mot de 2, 
kägellika stiflfötterna, med upphöjda randlika åsar samt oljecanaler. Enkel sljelk 
med svepe af 1 — 3 blad. — Pag. 72. 

175 ^THUSÄ. Fod. och kr. som föreg. Fr. eggrund med höga kölformiga åsar sam 
oljecanaler. Glänsande glatt ört, utan allm. svepe. — Pag. 71. 

[[Selinuin, se ofvan.) 

c — Frukt n, eggrund, hårig ell. taggig, 

176 DAUCUS. Fod. Standadt. Kronblad omv. hjertlika, olikformiga. Frukt oval,^utan 
spröt, med oljecanaler och borsttaggiga åsar, nästan släta åsdälder. Ört med tät 
blomflock, pardeldta svepeblad. — Pag. 68. 

177 LIBANOTIS. Fod, af 5, utdragna tänder. Kronbl. omv. hjertlika. Fr, n. eggrund, 
utan spröt, öfverallt luden, med trubbiga åsar samt oljecanaler. Ört med täta blom- 
flockar, hela svepeblad. — Pag. 71. 

178 TORILIS. Fod., kr. och fr. som föreg.; sistnämda med borsttaggiga åsdälder, nästan 
släta randlika åsar. Sträf ört, med hela svcpcblad. ■ — Pag. 68, 

179 A^THRISCUS, Fod, omärkl, Kronbl, omv, eggrunda. Fr. eggrund kroktaggig, 
med kort, glatt spröt, utan åsar och oljecanaler. Utan allm. svepe. — Pag. 68. 

[Sanicula, se ofvan.) 

d — Frukt lancettlik — ^jemnbred; allm. svepe 0. 

180 CEREFOLIUM, Fod, omärkiigf. Kronbl. omv. eggrunda ell. något hjertlika. Frukt 
lancettlik glatt, med kort, kantigt spröt; åsar och oljecanaler 0. Glatta ell. mjukhå- 
riga örter. — Pag. 68. 

181 CHJi:ROPHYLLUM. Fod. och kr. som föreg. Fr. lancettlikt jemnbred, glatt, utan 
tydl. spröt och åsar, med oljecanaler. Något slräfhåriga örter. — Pag. 68. 

182 SCANDIX. Fod. och kr. som föreg. Fr. jemnbred, kortare än det mycket långa 
styfhåriga sprötet. Åsar platta, ätskiijda af fåror, hysande oljecanaler. Något späd, 
n. glatt ört, med sliUl. 2 tum långa frukter. — Pag. 68. 

183 MYRRHIS. Fod. otydl. Standadt. Kronbl. omv. hjertlika. Fr. lancettlik glatt, med 
högt kölade, ihåliga åsar, utan oljecanaler. Ört med tumslånga frukter. — Pag. 67. 

{Oenanthe och Falcaria se ofvan.) 

3 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3. 

184 VIRURISUM. Blomfoder Standadt. Krona sambladig Sklufven klocklik [de könlösa 
kantblrna i blomknippet större och plattade]. Frukt: bär med ett enda frö. Buske 
med motsatta flikiga blad. — Pag. 29. 

185 SAMBUCUS. Fod. som föreg. Kr. sambladig skållik Sflikig. Fr. bär med 3 frön. 
Ört ell. buske med motsatta parbladigt delade blad. — Pag. 29. 

{Holosteum 3, 3. Polygonum avicul. 8, 3. Stellaria media 10, 3.) 

4 Ordn. TETRAGYNIA. Pist. 4. 

186 PARNASSIA. Blomfod. Sdeldt. Krona Sbladig. Stift. 0. Honingsfjäll 5, kantade 
med knoppbärande strålar [falska ståndare]. Frukt enrummigt fröhus. — ]?ag. 110. 

5 Ordn. PENTA— DECAGYNIA. Pist. 5—10. 

187 ARMERIA. Blomkorg med små blr inom holk. Foder bägarhkt, hinnaktigt, Stan- 
dadt. Krona djupt Sdeld. Frukt enfröig fröblåsa, affallande oöppnad. Tufvade ör- 
ter med trådsmala blad, enblom^trig stängel. — Pag. 65. 

188 STATICE. Blomax i grenig vippa; för öfr. som föreg. Kustväxter med breda rot- 
blad, bladlös stängel. — Pag. 65. 



5 Kl. PENTANDRIA. 

189 DROSERA Fod. Sdeldt. Kr. Sbladig. Fröhus enruramigt, mångfröigt. Kärrväx- 
ter med glandelhåriga blad, bar stängel. — Pag. 110. 

lon GTRRATDTÅ Fod. lOklufvet, hvarannan flik mindre. Kronblad 5. Frukt: talrika 
kafpener på ett plattadt fäste. Liten fjellört - Pag. 143. 
^ {Linum 16, 1.) 

6 Ordn. POLYGYNIA. Pist. många. 

101 MYOSURUS Rlomfoder Sbladigt, förlängdt nedom fästpunkten. Kronblad 5, med 
^ honungshåla på klon. Frukt: talrika karpeller på ett utdraget fäste. Liten en- 
blommig ört med trådlika rolblad. — Pag. 82. 



6 Kl. HEIANDRIA. XII 



6 KLASSEN. 

HEXAKDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

f Liljor med kronlik blomkalk och Srunimigt fruktämne under kalken. 
[Enblommiga lökväxter.] 

192 GÅLAIVTHUS. Kalk af 3 yttre större, och 3 inre dubbelt kortare tvärhuggna blad. 
Blomning med hölster. — Pag. 196. 

193 LEUCOJUM. Kalk klocklik, af 6, likformiga blad, utan bikrona. Blomn. med höl- 
ster. — Pag. 196. 

194 NARCISSUS. Kalk sambladig fatlik, med 6deldt bräm och en klocklik bikrona i 
pipens svalg. Blomn. med hölster. — Pag. 196. 

ff Liljor som föreg., med fruktämne inom kalken. 

*^ Lökväxter, med ståndarknapparne fastade med ryggen vid strängen. 

195 ALLIUM. Blr i flock, inom hölster af hinnaktiga blad. Kalk af 6, stundom vid 
basen något sammanhängande blad. Märke enkelt. Blomflocken hos en del arter 
fullsall med knopplökar. — Pag. 199. 

196 MUSCARL Blr i klase, utan hölster. Kalk sambladig, klotformig, 6tandad. Märke 
enkelt. Bladlös stängel. — Pag, 201. 

197 LILIUM. Blr utan hölster. Kalkblad 6, med en honingsfåll nära basen. Pist. med 
Sflikigt märke. Bladig stjelk, stora blr i flock ell. klase. — Pag. 198. 

198 FRITILLARL4.. Kalk klocklik, af 6 blad, med en aflång honingshåla nära basen. 
Pist. med 2 — 3deldt märke. Bladig stjelk och en stor blomma. — Pag. 198. 

199 ORNITHOGALUM. Kalk utan hölster, 6bladig ell. 6deld.^ Ståndarsträngar lancettl. 
ell. breda med hinnaktiga kanter. Märke tvärhugget ell. något klubblikt. Blr i flock 
eller klase på bladlös stängel. — Pag. 200. 

200 SCILLA. Kalk och märke som föreg. Strängar smala syl-lika. Blr i klase på 
bladlös stängel. — Pag. 201. 

** Lökväxter; knappar fastade med basen, uppräta. 

201 TULIPA. Kalk klocklik 6bladig. Pistill utan stift, med 3kantigt märke. Frön platta. 
Ört med föga bladig stjelk, en enda stor blomma. — Pag. 198. 

202 GAGEA. Kalk 6bladig. Pist. med stift och flikigt märke. Frön platta. Blr n. i 
flock med skärmblad, eljest bladlös stängel. — Pag. 200. 

*** Växter med vågrät rotstock. 

203 CONVALLARIA. Kalk sambladig, klock- eller rörformig, Öflikig. Frukt: bär. Blad- 
lös stängel med klase, ell. bladig stjelk med blr i bladvecken. — Pag. 201. 



XXII 



6 Kl. HEXANDRIA. 



204 SMILACINA. Kalk n. platt, öbladig. Ståndarsträngar glatta. Stift kort, syl-likt 
Frukt: bär. Blad breda stjelkomfaU., blr i klase. -- Pag. 202. 

205 NARTHECIUM. Kalk som föreg. Ståndarsträngar ludna. Stift kort, syl-likf. Frukt: 
fröhus med fröcn fästa pä midten af borstlika bihang. Blad smala, blr i klase. — 
Pag. 204. 

**** Utan lök ell. rotstock; rot af ett tråd knippe. 

206 ANTHERICljM. Kalk n. platt, Gbladig. Stånd, glatta. Stift utdraget trådlikt. Frukt: 
fröhus. Örter med stängk. — Pag. 200. 

207 ASPAR AGUS. Kalk klocklik 6deld. Stift kort, med 3deldt märke. Frukt: bär. 
Grenig, bladig växt, med små borstlika blad. — Pag. 201. 

fff Blr med intet ell. enkelt hylle, tätt gyttrade på en tjock blomkolf. 

208 CALLA. Blomhölster enbladigt, på insidan färgadl [hvitt]. Hylle 0. [Ståndare af 
obestämdt antal fästa omkring fruktämnena]. Frukter bärlika, gyttrade på kolfven. 
Vattenväxt med hjertlika blad. — Pag. 211. 

209 ACORUS. Hölster 0. Kolf tapplik. Blomhylle enkelt foderlikt 6bladigt. Fröhus 
3rummigt. Vattenväxt, med svärdlika blad, och blomkolfven på stängelm sida. 
~ Pag. 211. 

tfff Gräslika slägten; kalken Gbladig foderlik [grön ell. brun]. 

210 JUNCUS. Pistill med stift och 3:ne trådlika märken. Fröhus mångfröigt, Brummigt. 
Inga ell. trådsmala blad och på ena sidan klufna bladslidor. — Pag. 205. 

211 LUZULA. Fröh. enrummiet, 3fröigt; för öfr. som föreg. Plattbladiga växter, med 
hela bladslidor. — Pag. 208. 

ff-fff Slägten med blomfoder och vanl. med krona. 

212 BERBERIS. Foder och krona Obladiga, fästa under fruktämnet. Frukt 1— 2fröigt 
bär. Buske med knippvisa blad. — Pag. 86. 

213 PEPLIS. Foder klocklikt, veckigt, 12tandadt, hvarannan tand mindre, ofta otydlig. 
Kr. ingen ell. 6bladig. Fröh. mångfröigt. Vattenväxt. — Pag. 129. 

{Naumburgia 5, 1. Trientalis 7, 1.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 

214 OXYRIA. Blomhylle enkelt foderlikt 4bladigt: 2:ne blad utväxande med och betäc- 
kande den plattade vingfrukten. Märken 2, pensel-lika. — Pag. 166. 

{Ulmus 5, 2. Polygona 8, 3.) 

3 Oj-dn. TRl— HEXAGYNIA. Pist. 3—6. 

215 RUMEX. Blomhylle enkelt foderlikt 6bladigt: 3:ne blad utväxande med och betäc- 
kande den trekantiga nöten. Märken 3, pensel-lika. Örter med strödda blad och 
vid lederna stipelslidor. — En del arter äro tvåbyggare. — Pag. 163. 

216 COLCHICUM. Kalk kronlik, med klocklikt 6deldt bräm, och lång pip. Fröhus 3, 
vid basen hopväxta. Lökväxt med en stor blomma framkommande om hösten före 
bladen. — Pag. 202. 

217 TRIGLOCHIN. Kalk foderlik, af 3 yttre och 3 inre blad. hvarje inneslutande en n. 
stränglös ståndarknapp. Pist. 3 eller 6, utan stift. Fröh, delbart i 3 ell. 6, enfröiga 
rum. Trådlika rolblad, blr i axlik klase. — Pag. 204. 

218 SCHEUCHZERIA. Kalk kronlik 6bladig. Ståndare med tydl. sträng. Pist. 3—6, 
utan stift. Fröh. 3—6, uppblåsta, 1— 2fröiga. Vattenväxt med halftrinda blad, blr 
i klase. — Pag. 204. 

219 TOFIELDIA. Blr med 3klufvel svepe. Kalk kronlik 6bladig. Strängar och stift 
tydliga. Fröhus 3, nedtill hopväxla, raängfröiga. Små svärdlika rolblad, blr i ax. 
— Pag. 204. 

220 VERATRUM. En del blr genom felslagning enkönade. Svepe 0. Fröhus 3, nedtUl 



6 RI. HEXANDRIA. XXIII 

något sammanhängande; för öfrigt som föreg. Stor fjellväxt med breda blad och 
stora blr i klasar. — Pag. 202. 

{Elaline 8, 4.) 

4 Ordn. POLYGYNIA. Pist. många. 

221 ALISMA. Blomfoder och krona Sbladiga. Fr.: talrika, enfröiga karpeller. Vatten- 
växter med stängel, hela blad. — Pag. 203. 

[Sempervivum 11, 4.) 



j^jy 7 K?. HEPTANBRIA. 



7 KLASSEN. 

HEPTANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

222 TRIENTALIS. Blomfoder och krona till basen 6— 7deldta, den sednare stjernlikt 
utbredd. Fröhus enrummigt. af 7—8, snart aflfallande skal. Frön på centralfäste, 
hvita, spetslikt punkterade. Ört. — Pag. 61. 

223 jESCULUS. Fod. Standadt. Krona Sbladig, oregelbund. Ståndare nedböjda. Fröb. 
läderartadt, som fruktämne 2— 4rummigt, men moget vanl. enrummigt, med ett stort 
nötlikt frö, sällan flera. Träd. — Pag. 74. 

2 Ordn. POLYGYNIA. Pist. raånga. 
{Sempervivum 11, 4.) 



8 Kl. OCTANDRIA. 



8 KLASSEN. 

OCTANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

f Fruktämne inom blomman. 

224 DAPHNE. Blomhylle enkelt kronlikt trattformigt 4klufvet. Fr. bärlik stenfrukt. Låg 
buske med blr på har qvist. — Pag. 168. 

225 ERICA. Blomfoder 4deldt, kortare än den 4tandade kronan. Fröhus med skilje- 
väggar hängande fast vid sidoväggarne. Låga buskar med barrlika blad i krans. 

— Pag. 157. 

226 CALLUNA. Fod. 4deldt, färgadt, längre än den djupt 4klufna kronan. Fröh. med 
skiljeväggar häng. fast vid cenlralfästet. Låg buske med harrlika blad. — Pag. 157. 

{Vlmus 5, 2. Polygonum 8, 3. Elaline 8, 4. Monotropa 10, 1. Äcer 23, 2.) 

ff Fruktämne under blomman. 

227 VACCINIUM. Blomfoder 4klufvet. Krona klocklik 4nikig. Stånd.-knappar med 
otydliga sporrar. Frukt: bär. Nedligg. buske med läderakliga, alltid grönskande 
blad. — Pag. 156. 

228 OXYCOCCUS. Fod. 4tandadt. Krona hjulformig^ 4deld, med tillbakaböjda flikar. 
Knappar 2hornade, utan sporrar. Fr. bär. Blr på långa skaft. — Pag. 156. 

229 MYRTILLUS. Fod. helt, ell. 4flikigt. Kr. klot- ell. eggformig, 4— 5tandad. Knap- 
par 2hornade, med 2 sporrar på ryggen. Fr. bär. Låga buskar, som fälla bladen. 

— Pag. 156. 

230 EPILOBIUM. Fod. djupt 4klufvet, med kort bägarlik bas. Kr. 4bladig, regelbund. 
Stånd, och pist. uppräta. Frukt långt skidformigt, 4väggigt fröhus, med fröfjun. Örter 
med motsatta, hela blad, röda säll. hvita blr. — Pag. 129. 

231 CHAM^NERION. Krona 4bladig, oregelbund. Stånd, och pist. nedböjda. För öfr. 
som föreg. Blad strödda. — Pag. 129. 

232 OENOTHERA. Foder trattlikt, med lång pip, 4deldt bräm. Krona 4bladig, regelb. 
Fröh. som föreg., men utan fjun. Skiftevisa blad, stora gula blr. — Pag. 129. 

{Ulmus 5, 2. Polygonum 8, 3. Monotropa 10, 1. Äcer 23, 2.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 

233 CHRYSOSPLENIUM. Blomhylle enkelt, 4klufvet, invändigt [gul-]färgadt. Frukt: 

2skaligt, mångfröigt fröhus. — Pag. 126. 

{Ulmus 5, 2. Polygona 8, 3. Äcer 23. 2.) 

3 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3. 

234 FAGOPYRUM. Blomhylle enkelt kronlikt, djupt 5deldt. [Ståndare 8.] Fruktämne 1, 



XXVr 8 Kl. OCTANDRIA. 

med 3 trådlika stift och klubblika märken. Frukt: Skantig nöt med brodd i midten 
och invikna hjertblad. Enåriga örter, med slipelslidor. — Pag. 161. 

235 POLYGONUM. Hylle som föreg. Stånd. 5—8. Fruktämne 1, med 1—3, fria ell. 
hopväxta stift. Fr. Bkantig nöt, med brodd på sidan och platta hjertblad. Slipel- 
slidor. — Pag. 161. 

[Elaline 8, 4.) 

4 Ordn. TETRA— PENTAGYNIA. Pist. 4, 5. 

236 PARIS. Kalk enkel foderlik, af. 4 stora och 4 inre, n. trådsmala blad. Ståndar- 
strängar förlängda uppom knappen. Frukt: 4rummigt bär. — Pag. 202. 

237 ADOXA. Blomfoder 2— Sklufvet, omkransande fruktämnet. Krona 4— 5klufven. Fr. 
3 — Srummigt, saftigt fröhus. Blr i ett n: isidigl hufvud. — Pag. 74. 

238 ELATINE. Foder 3— 4klufvet.^ Krona 3— 4bladig. Stånd. 3, 6 ell. 8. Märken 3, 4. 
Fr. 3 — 4rummigt fröhus. Små strandväxter med motsatta blad. Under vattnet 
felas vanl. kronbl. — Pag. 121. 

5 Ordn. POLYGYNIA. Pist. många. 
{Sempervivum 11, 4.) 



9 Kl. ENNBANDRIA. 



9 KLASSEN. 

EMEANDEIA. 

1 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3. 

239 RHEUM. Blomhylle enkelt foderlikt Gdeldt, slutl. med 3 större flikar. Fruktämne 
utan stift, med 3, njurlika märken. Frukt: nöt med 3 hinnkanter. Mycket stora 
blad; stipelslidor. — Pag. 165. 

{Polygonum Bislorta 8, 3.) 

2 Ordn. HEXAGYNIA. Pist. 6. 

240 BUTOMUS. Blomkalk kronlik 6bladig. Fruktämnen och fröhus 6, mångfröiga. — 
Pag. 203. 

[Sempervivum 11, 4.) 



10 Kl. DECANDRIA. 



10 KLASSEN. 

, DECAKDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

f Blomkrona sambladig. 

241 ARCTOSTAPHYLOS. Blomfoder Skiufvet, utan foderholk. Krona eggformig, inne- 
slutande fruktämnet. Ståndarknappar 2sporrade. Frukt Srummigt, Sfröigt bär. fied- 
ligg. risaktiga huskväxter. — Pag, 156. 

242 ANDROMEDA. Foder 5deldt, utan holk. Krona eggformig ell. klocklik. Knappar 
rundade ell. elliptiska, 2sporrade. Fröhus Srummigt, med på midten bristande skal, 
Blr på utdragna skaft. — Pag. 157, 

243 CASSANDRA. Foder Sdeldt, inom en 2bladig holk. Krona bägarlik. Knappar 
utan sporrar. Fröh, som föreg. Skiftevisa blad. — Pag. 157. 

244 PHYLLODOCE. Fod. 5deldt, utan holk. Krona eggformig. Knappar n. cylindriska 
utan sporrar, Fröh. 5rumm., öppnande sig i skalens kant. — Pag. 157, 

245 RHODODENDRON. Fod. Sflikigt, Krona trattlik. Ståndarne utan sporrar. Fröh. 
som föreg, — Pag, 157. 

iVaccinium 8, 1.) 

ff Krona fri bl a dig. 

246 LEDUM. Blomfoder ganska Htet, 5tandadt [brunludet]. Krona Sbladig. Stånd.knap- 
par i toppen snedt 2poriga. Fröhus af 5, från basen lossnande rum. — Pag. 158. 

247 PYROLA. Fod. hjulformigt, 5deldt. Krona och stånd, som föreg. Fröh. Srummigt, 
uppbristande i kanterna. Nedtill bladig stjelk. — Pag. 158. 

248 MONOTROPA, Fod. och kr, bägarlika.^ Sidoblrna af 4 foder- och kronblad samt 
8 ståndare; toppblomman af 5, med 10 stånd,; alla hyllebladen färgade [gula], Fröh. 
4 — Srumm, — Pag, 158. 

[Geranium 16, 2.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 

249 SCLERANTHUS. Hylle enkelt foderlikt sambladigt Standadt. Fr. ett, med en hinna 
omgifvet frö, inom hyllets ti!!hårdnande bas. Små greniga växter, med motsatta 
n. syl-lika blad. — Pag. 161. 

250 SAXIFRAGA. Foder klocklikt, Sklufvet. Krona Sbladig, fäst på fodret. Fröhus 
2rummigt, öppnande sig mellan de 2 hornlika stiften, med fröen på skiljeväggen. 
Örter med skiftevisa, hela ell. flikiga blad. — Pag. 124. 

251 TUNICA. Blrna gyttrade inom ett gemensamt, slutet svepe af stora broskaktiga Qäll. 
Blomfod. rörformigt. Kronblad 5, med lång smal klo. Fröh. enrumm., 4skaligt, med 
centralfaste. Bladen smala motsatta. — Pag. 114. 

252 DIANTHUS. Svepe 0. Fod. cylindriskt, Standadt, med foderholk vid basen. Kronbl. 
och frukt som föreg. Blad som föreg. — Pag, 113. 



10 Kl. DECANDRFA. XXIX 

253 SAPONARIA. Svepe och foderholk 0. Kr. och fr. som föreg. — Pag. 113. 

254 GYPSOPHILA. Svepe och foderholk 0. Foder klocklikt, SHikigt. Kronhl. 5, nedåt 
afsmalnande, utan tydlig klo. Fröh. som föreg. — Pag. 114. 

3 Ordn. TRIGYNIA. Pist. 3. 

255 SILENE. Blomfod. bägar- ell. eggformigt, Standadt. Kronblad 5, med lång klo 
Fröh. enrummigf, oskäligt. Örter med motsatta hela blad, bägarlikablr. — Pag. III. 

256 STELLARIA. Foder odeldt. Kronblad 5, djupt 2k!ufna ell. 2deldta. Fröh. en- 
rumm., oskäligt, med talrika, små frön. Örter med motsatta, hela blad, stjernlika 
blr. — Pag. 114. 

257 HALIANTHUS. Fod. odeldt. Kronbl. 5, odeldta, med utdragen bred klo. Honings- 
glandler utmärkt stora, skiftevisa med ståndarne. Fröhus 3ska!igt, med få (omkr. 6), 
stora frön. — Pag. 118. 

258 ARENARIA. Fod. och kronbl. som föreg., de sednare utan märklig klo och 
glandier. Fröh. oskäligt; frön talrika. Smärre örter, med nåqot breda blad. — 
Pag. 118. 

259 LEPIGONTM. Blr som föreg. Fröh. 3skalig{; frön med en ringformig kant. Örter 
med trådsmala blad samt stipler. — Pag. 120. 

260 ALSINE. Blr och fröh. som föreg. Frön utan ringkant. Små örter, med blad som 
föreg., men utan stipler. — Pag. 118. 

[Cerastium trigynum 10, 4. Myricaria 16, 2.) 

4 Ordn. PENTAGYNIA. Pist. 5. 
f Blr med ett ensamt fruktämne. 

^ Blomfoder bägar- ell. eggformigt, fiikadt i toppen. 

261 AGROSTEMMA. Foder läderaktigt, med 5, långa, n. bladlika flikar. Kronblad 5. 
Märken öfverallt sträfhåriga. Fröh. enrummigt, mångfröigt. — Pag. 113. 

262 VISCARIA. Foder hinnaktigt, 5tandadt. Kronbl. 5. Fröh. flerrummigt, mångfröigt 
— Pag. 112. 

263 MELANDRIU3I. Fod. som föreg. Kronbl. 5 [2k!ufna]. Fröh. enrummigt, af 5, i 
spetsen slutl 2klufna skal, härigenom lOtandadt, mångfröigt. — Pag. 112. 

264 LYCHMS. Fod. Standadt. Kronbl. 5, 4klufna. Fröh. enrumra., öppnande sig i 
5 skal, mångfröigt. — Pag. 113. 



** 



Foder deladt till basen. [Blad motsatta. 



265 MALACHIUM. Kronbl. 5, djupt 2klufna. Fröhus af 5, i spetsen 2nikiga skal. Slak 
och bräcklig ört. — Pag. 114. 

266 CERASTIUM. Kronhl. som föreg. [sällan hela]. Fröh. i spetsen likformigt lOtan- 
dadt. Örter med ovala— jemnbreda blad, n. stjernlika blr. — Pag. 116. 

267 SPERGULA. Kronbl. 5, hela. Fröh. öppnande sig med 5 skal. Frön plattade, med 
en ringformig kant. Trådlika, skenbart kransvisa blad. — Pag. 120. 

268 SAGINA. Fod. 4— Sdeldt. Kronbl. 4—5, hela [stundom 0]. Fröh. 4— 5skaligt; 
frön utan ringkant. Mest syl-lika blad. — Pag. 119. 

{Adoxa 8, 4. Ärenaria ciliata 10, 3. Oxalis 16, 2.) 

tf Blr med flera fruktämnen. [Blad skiftevisa.] 

269 SEDUM. Blomfoder och krona af 5 blad. Småfrukter 5, mångfröiga. Örter med 
tjocka, oftast trinda blad. — Pag. 127. 

[Geranium 16, 2.) 

5 Ordn. POLYGYNIA. Pist. 6—12. 
{Sempervivum 11, 4.) 



11 Kl, DODECANDRIA. 



11 KLASSEN. 

DODEOANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

270 ASARUM. Blomhylle enkelt bägarlikt, Sklufvet. invändigt färgadt. Fröhus under 
hyllet, Grumrnigt. Låg enblommig ört. — Pag. 167. 

271 LYTHRUM. Blomfoder bägarlikt, 12tandadt. Kronbl. 6. Fröh. inom blomman, 
2rummigt. Blr i ax. — Pag. 129. 

[Reseda 11, 3.) 

2 Ordn. DIGYNIA. Pist. 2. 

272 AGRIMONIA. Blomfod. 5klufvet. Kronblad 5. Ståndare 12—20. Fodrets basis 
slutl. inneslutande 1 — 2 karpeller, ofvanpå betäckt med borst. Örter med skiflevisa 
parbladigt delade blad, blr i klasar. — Pag. 136. 

3 Ordn. TRI— TETRAGYNIA. Pist. 3—4. 

273 RESEDA. Blomfod. 4— 6deldt. Kronbl. 4—6, olikstora, smalflikiga. Ståndare 12—24, 
fästa på ett skiflikt fäste, äfven bärande det 3— Gkantiga fruktämnet. Stift 0. Frö- 
hus öppet i toppen, enrummigt. Örter med skiflevisa blad, blr i ax ell. klase. — 
Pag. 74. 

274 EUPHORBIA. Blomhylle enkelt klocklikt, 8—1 Oflikigt, med hvarannan flik kroti- 
bladlik, platt utböjd. Stånd. 12—20 oliktidiga, med ledad sträng. Stift 3, med kluf- 
na niärken. Fröh. 3knöligt, 3rumm., Sfröigt. Örter med skiflevisa hela blad, blr i 
flock. — Pag. 159. 

4 Ordn. POLYGYNIA. Pist. många (6—12). 

275 SEMPERVIVUM. Blomfoder 6— 12deldt. Kronblad, ståndare och fruktämnen 6—12. 
Ört med tjocka platta blad i rosett vid roten, blr i flocklikt närmade klasar. — 
Pag. 127. 



12 Kl. ICOSANDRIA. 



12 KLASSEN. 

ICOSANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA. Pist. 1. 

276 PRUNUS. Blomfoder 5klufvet. Kronblad 5. Fruktämne inom blomman. Stenfrukt 
saftig. Buskar ell. träd med hela sågade blad. — Pag. 144. 

{Cratcegus 12, 2.) 

2 Ordu. DI— PENTAGYNIA. Pist. 2—5*). 

277 COTONEASTER. Blomfoder Sklufvef, med slutl. köttiga Hikar. Kronbl. 5. Stifl 
2 — 3. Frukt af det slutl. bärlika blomfodret, inneslutande 2 — 3 nötlika, upptill åt- 
skiljda rum, fästa vid insidan af det i toppen öppna bäret. Buske med helbräddade 
blad, 1 — Sblomm. klasar. — Pag. 134. 

278 CRAT^GUS. Fod. med 5 tunna flikar. Kronbl. 5. Stift 1—3. Fr. som föreg. 
med 1 — 3, nötlika rum, fast sammanhängande med hvarandra och med det slutna 
bäret. Buskar med flikiga blad, blr i flocklik qvast. — Pag. 134. 

279 SORBUS. Fod. och kr. som föreg. Stift 2—4. Fr. bärlik, mjölig, med 2—4, hinn- 
väggiga, 2fröiga rum. Träd med sågade, flikiga ell. parbladiga blad, lät blom- 
qvast. — Pag. 133. 

280 PYRUS. Fod. och kr. som föreg. Stift 5. Fr. äpple ell. päron, saftig, med 5, hinn- 
väggiga 2fröiga rum. Träd med hela ell. sågade blad, blr i flock. — Pag. 133. 

3 Ordn. POLYGYNIA. Pist. många**). 
f Blomfoder 5-, sällan 6— 7klufvet. 

281 SPIRiEA. Foder 5— 7klufvet. Kronblad 5—7. Fruktämnen 5—12, inom blomman, 
slutl. lika många, 2 — 4fröiga fröh. Örler ell. buskar, med hela ell. parbladigt de- 
lade blad, blr i knippe ell. spira. — Pag. 144. 

282 ROSA. Kronbl. 5. Fod. 5klufvet, med egg- ell. klotformig, slutl. färgad bärlik bas, 
bildande ett nypon med karpeller, fästa på insidan. Buskar med parblad, blad och 
vid skaftet fästa stipler. — Pag. 134. 

283 RUBUS. Fod. 5klufvet. Kronbl. 5. Fruktämnen på ett torrt fäste, slutl. bildande 
en hallonfrukt, sammansatt af enfröiga små stenfrukter. Örter ell. buskar med 3 — 7- 
fingrade, säll. enkla ell. parbladiga blad, n. fria stipler. — Pag. 137. 

ff Foder 10-, säll. 8klufvet, hvarannan flik mindre. 

284 FRAGARIA. Kronbl. 5. Frukt bärlik [smultron], af många små karpeller insänkta 
i ytan af det svamplikt uppsvällda saftiga, frånskiljbara fästet. Örter med Sfingrade 
blad, krypande örtrefvor. — Pag. 140. 



*) Hela Ordn. utgör Fam. Pomacece. 
) Hela Ordn. utgör Fam. Senticosa. 



^jj,j 12 Kl. ICOSANDRIÄ. 

285 POTENTILLA. Kronbl. 5, säll. 4. Fruktfåste to^tconvext med många borsUösa 
karpeller. Örler, sällan buskar, med parblad, ell. fingerdeldta blad. - Pag. Ul. 

286 COMARUM. Kronbl. 5, korta; fodret invändigt brunt. Fruktfåste torrt, svamplikt 
uppsväldt, med många borstlösa karpeller. — Pag. 141. 

287 GEUM. Kronblad 5. Frukter med långt, sedan märket affallit, krokuddigt spröt. — 
Pag. 143. 

fff Foder likformigt 8— lOklufvet. 

288 DRYAS. Kronblad 8-10. Frukter med långt svanslikt spröt. Fjellört med enkla 
blad, ensam blomma på stängel. — Pag. 144. 



13 Kl. poLYANDRiA. mm 



13 KLASSEN. 

POLYANDEIA. 

1 Ordn. MONOGYNIA, Pist. 1. 

f Kronblad 4. 

289 PAPÅVER. Blomfoder 2bladigl, snart affallande. Fruktämne klubblikt— klotrundl, 
med sköldlikt märke, utan stift. Fröh. likt fruktämnet, enrummigt, med ämnen till 
skiljeväggar och öppnande sig med flera hål under märkets kant. Örler med hvit 
mjölksaft, flikiga blad, stora blr. — Pag. 86. 

290 GLAUCIUM. Fod. som föreg. Fruktämne hornlikt med flikigt märke, omärkl. stift. 
Fröh. mycket längt skidformigt, 2rummigt, med svampaktigt tjock skiljevägg. Kust- 
ört med stora blad och blr, gul mjölksaft. — Pag. 87. 

291 CHELIDOMUM. Foder och fruktämne som föreg. Fröh. skidformigt, enrummigt, 
med ämnen lill skiljevägg. Ört med gul mjölksaft, smärre blr. — Pag. 86. 

292 ACTiEA. Fod. 4bladigt, affall. Fruktämne eggformigt, med ovalt märke, utan stift. 
Frukt enrummigt bär med 2sidigt fästa frön. — Pag. 86. 

ff Kronbl. 5 ell. flera. 

293 HELIANTHEMUM. Blomfoder af 3 blad med 2 vidfogade skärmblad. Kronblad 5. 
Fröhus 3skaligt, med 1—3, flerfröiga rum. Örter ell. något träaktiga småbuskar, 
med motsatta blad. — Pag. 107. 

294 TILIA. Foder Sbladigt, afl"allande. Kronbl. 5. Stift trådlikt, med 4— 5klufvet märke. 
Fröh. afl"allande oöppnadt, med 4—5, enfröiga rum. Träd med hjertl. blad. — 
Pag. 101. 

295 NYMPH^A. Foder 4bladigt. Kronbl. många, i flera rader. Ståndare med kron- 
bladlika strängar, fästa på fruktämnet. Märke sköldlikt, utan stift. Fröh. afl"all. oöpp- 
nadt. Frön inom en nätlik hinna. Vattenväxter med stora ensamma hvita, säll. 
röda blr. — Pag. 76. 

296 NUPHAR. Fod. 5bladigt. Kronbl., märke och fröh. som föreg. Stånd, fästa un- 
der fruktämnet. Frön utan näthinna. Vattenväxter som föreg. med gula blr. — 
Pag. 76. 

{Parnassia 5, 4. Delphinium 13, 2.) 

2 Ordn. DI— PENTAGYNIA. Pist. 2—5 *)• 

297 DELPHINIUM. Blomfodei stort, kronlikt. färgadt, Sbladigt, öfversta bladet med ho- 
ningssporre. Krona Ibladig, med sporre innesluten i öfra foderbladets. Karpeller 
1—3. — Pag. 85. 



*) Derma och följ. ordn. omfattar Fam. Rammculacea. 
Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 



XXXrV 13 Kl. POLYANDRIA. 

298 ACONITUM. Foder som föreg. Öfv. bladet hjelmlikt, inneslutande 2:ne, skaffade 
horn- ell. strutlika kronblad [honingsgömme]. Karp. 3 — 5. Örter med handlihi 
klufna ell. delade blad, blr i klasar. — Pag. 85. 

299 AQUILEGIA. Foder som föreg. af likformiga blad. Kronbl. 5, utdragna nedåt i 
lika många sporrar. Karp. 5. — Pag. 85. 

[Reseda 11, 3. Hypericum 18, 1. Slraliotes 22, 7.) 

3 Oidn. POLYGYNIA. Pist. många. 

f Hylle enkelt kronlikt. 

300 THALICTRUM. Blomhylle 4bladigt, snart afTallande. Karp. flera, kantiga, enfröiga, 
nötlika. Örler med parbl. delade blad på korta slidor, små blr i klasar. — Pag. 82. 

301 PULSATILLA. Hylle 6bladigt. Karp. talrika, i hufvud, enfröiga, med lång fjunhå- 
rig borst. Örter med parbl. delade rotblad, stängel med en stor blomma och fin- 
deldt svepe. — Pag. 84. 

302 ANEMONE. Hylle 5— lOblad., med Sbladigt svepe ned på stängeln, ell. foderlikt 
under blomman. Karp. som föreg. utan borst. Örler med Sflikiga ell. 3-, såll. fler- 
fingradt delade blad. — Pag. 83. 

303 CALTHA. Hylle 5 — Gbladigt. Svepe 0. Karp. flera, förenade i kransform, mång- 
fröiga. Vattenört med hela blad. — Pag. 85. 

[Trollius i nästa afd.) 

ff Blr med foder och krona. 

304 TROLLIUS. Blomfod. stort, kronlikt, färgadt, 10— 1 Gbladigt. Kronbl. små, knappt 
längre än ståndarne, tunglika, med honingshåla ned mot basen. Karp. många, fler- 
fröiga. — Pag. 85. 

305 FJCARIA. Fod. af 3, krona af 7—10 blad; de sednare med en (jällbetäckt honings- 
håla på klon. Karp. flera enfröiga, nöllika, utan stift. — Pag. 82. 

306 RANUNCULUS. Foder 5-[säll. 3-]bladigt. Kronbl. 5, säll. flera, med honingshåla, 
omgifven eller täckt med fjäll, på klon. Karp. med kort stift, för öfr. som föreg. 
Örter med hela och smala, ell. mer och mindre dclita stjelkblad. — Pag. 77. 

307 BATRACHIUM. Fod. Sbladigt. KronbL 5, säll. flera med naken honingshåla på 
klon. Karp. med kort ell. intet stift smårynkiga på ytan. Vattenörter, oftast med 
findeldta blad nedtill. — Pag. 80. 

308 ADONIS. Fod. 5bladigt. Kronbl. 10—20, utan honingshåla. Karp. talrika enfröiga. 
Stora ensamma blr i grenarnes topp. — Pag. 84. 



14 Kl. DIDYNAMIA. 



xxrv 



14 KLASSEN. 

DIDYNAMIA. 

1 Ordn. GYMNOSPEEMIA *). 

f Blorafodrets flikar 5, nästan likformiga. 

* Kronans öfre läpp mindre, ell. föga högre än den nedre. [Kr. hos 
Menlha n. likform. flikad.] 

309 VERBENA. Kronan olikformigt SOikad, med ståndarne dolda i pipen. Pist. med 
odeidt, klubblikt märke. Nötter i början inneslutna i en snart bristande fröblåsa. — 
Pag. 47. 

310 MENTHÅ. Kr. n. likformigt 4nikad med en urnupen flik. Ståndare åtskiljda, raka. 
Blr kransvisa, slundom i bladvecken, stundom i ax ell. hufvud. — Pag. 39. ;.^^^ 

311 TEUCRIUM. Kr:s öfre läpp O, ell. egentl. 2deld, med flikarne lagda till den nedre, 
derigenom Sflikiga läppen, främsta fliken mycket större och rundad. Stånd, utskju- 
tande. Blr i krans eller klasar, ulan andra skärtn än bladen. — T. Scorod. har 
2läppigt foder. — Pag. 45. 

312 ELSHOLTZIA. Kr.s öfre läpp 4fandad, kortare än den nedre, odeldta, naggade läp- 
pen. Stånd, åtskiljda. Blr i täta ax med rundade blomskärm. — Pag. 39. 

313 AJUGA. Kr:s öfre läpp liten, 2tandad, den nedre Sflikig, mellanfliken störst, urnu- 
pen. Stånd, åtskiljda. Uppräla örter med kransvisa blr i bladvecken, utan skärm. 
— Pag. 45. 

314 GLECHOMA. Kr:s öfre läpp omv. hjertlik, 2flikig; den nedre 3klufven, mellanfliken 
urnupen. Ståndarknappar parvis bildande ett kors. Krypande ört. — Pag. 42. 

'^* Kronans öfre läpp hög, odeld ell. grundt flikad. 

a — Öfre läppen n. platt. 

315 ORIGANUM. Foder Standadt, tillslutet med hår. Kronans öfre läpp 2flikig; den 
nedre n. likformigt klufven i 3, hela flikar. Blr i små knippen förenade till vippa, 
med ovala skärm. — Pag. 41. 

316 NEPETA. Fod. upphöjdt ISnervigt. Kronans pip krökt; öfre läppen urnupen, den 
nedre 3klufven, sidoflikarne utböjda, den mellersia vidgad concav naggad. Blr gytt- 
rade på de motsatta vippgrenarne, med lancettl. skärm. — Pag. 42. 

b — Öfre läppen hvalflik. 

317 BALLOTA. Fod. upphöjdt I Onervigt. Kronpipen rak; öfre läppen naggad; den 
nedre Sflikig. med bred och urnupen mellanflik. Blr på korta kransvisa skaft i 
bladvecken och toppen; skärm n. borsllika. — Pag. 42. 

318 BETONICA. Fod. otydligt nervigt. Kronpipen krökt framåt; öfre läppen odeld; den 
nedre med 3, n. lika långa flikar, den mellersta bredare, hel. Blomkransar gyllrade 
till ett ax; skärm eggrunda. — Pag. 43. 



*) Hela Ordn., med undantag af Verbena, utgör familjen Labiatce. 



XXXV5 14 Kl. DIDYNAMIA. 

319 LEONURUS. Fod. Skantigt. Kr:s öfre läpp smal odeld; den nedre Skiiifven med 
smala flikar, de på sidan nedböjda. NöUernas toppyta platt tvärhuggen, småluden. 
Blomkransar i bladvecken. — Pag. 43. 

320 GÅLEOBDOLON. Fod. med 5 gröfre nerver. Kr:s öfre läpp lång, framkrökt, hel; 
den nedre med 3, hela spetsade flikar. Slåndarknappar öppnande sig med en längd- 
remna från toppen till basen. Nötter med plattad och glatt topp. Blr kransvisa, 
med borstlika skärm; knapparnes rum cirkelrunda. — Pag. 44. 

321 LÅMIUM. Fod. som föreg. Kr:s öfre läpp hel; den nedres sidoflikar omärkliga med 
en stor, omv. hjerllik ell. eggrund mellanflik, med mycket smalt fäste. Knapp, och 
nött. som föreg. Blr i liufvud ell. kransvisa, med inga clL borstlika skärm. — 
Pag. 44. 

322 STÅCHYS. Fod. Skantigt. Kr:s pip n. rak; öfre läppen hel, den nedre Sflikig, mel- 
lanfliken omv. hjertlik ell. eggrund. Knapp, glatta, slutligen böjda åt sidorna, öpp- 
nande sig som föreg. Nött. ofvanpå rundade, glatta. Blomkransar närmade i ett 
något småbladigt ax. — Pag. 43. 

323 GÅLEOPSIS. Fod. med 5 gröfre, upphöjda nerver. Kr:s öfre läpp hel; den nedre 
med en ihålig tand mellan sidofiikarne och den breda, n. tvärhuggna mellanfliken. 
Knappar håriga, rummen öppnande sig tvärsöfver i 2, skif-lika valvler. Nött. som 
föreg. Blr i åtskiljda ell. närsillande kransar, med lancelll. skärm. — Pag. 44. 

{Dracoccphalum se nedan.) 

ff Foderfiikar 10, hvarannan mindre. 

324 MÅRRUBIUM. Kronans öfre läpp smal 2klafven, den nedre Skiufven. Befruktn.- 
delarne inneslutna i kronpipen. IVötter tvärhuggna. Styf växt med mycket täta 
blomkransar. — Pag. 45. 

fff Foder 2läppigt [d. v. s. klufvet i 2 större, hela ell. flikade delar]. 

325 SCUTELLARIA. Fodrets läppar hela tvärhuggna, den öfre med en platt, ihålig knöl 
på ryggen. Kronans öfre läpp hvalflik Sflikig; den nedre odeld. Strandväxter med 
parvisa blr, lång plattad krona. — Pag. 41. 

326 PRUNELLA. Fod:s öfre läpp bred, likformigt Standad; den nedre smalare, 2flikig. 
Kr:s öfre läpp hvalflik hel; den nedre Skiufven. Ståndarsträngar i spetsen 2flikiga 
med knapp på ena fliken. Blomkransar i tält hufvud, med njurlika skärm. — 
Pag. 42. 

327 DRACOCEPHALUM. Fod:s öfre läpp Skiufven med mycket bredare mellanflik; den 
nedre 2deld. Kr:s öfre läpp urnupen, den nedre Sflikig; mellanfliken längre. Blom- 
krans, närmade, stundom i axform; skärm eggrunda. — Pag. 42. 

328 THYMUS. Fod:s öfre läpp likform. Sflikig; den nedre 2deld. Kr.s öfre läpp kort, 
rak och urnupen; den nedre Skiufven med hela flikar. Slåndarknappar åtskiljda. 
Ncdligg. risakliga växter med blr i hufvud. — Pag. 41. 

329 CALAMINTHA. Ståndarknapparne samstötande under kronans öfra läpp; för öfr. 
som föreg. Blr i krans, med på undre sidan bukigt foder. — Pag. 41. 

330 CLINOPODIUM. Foder krökt; öfre läppen likformigt Suddig; den nedre deld i 2 
borsllika flikar. Kr:s öfre läpp 2flik.; den nedre Sflikig, med urnupen mellanflik. 
Knapp, som föreg. Blomkransar i hufvud med svepen af talrika borst. — Pag. 41. 

{Teucrium Scorodonia se of\an.) 

2 Ordn. ANGIOSPERMIA*). 
Frön inom fröhus. 
f Blomfoder 2- ell. 4klufvet. 

* Fjälliga parasitväxtcr. utan blad. Fröhus enrummigt. 

331 OROBANCHE. Blomfod. 4klufvet, stundom på ryggsidan eller både på rygg- och 
framsidan deldt till basen. Krona bägarlik med 2läppigt, veckigt bräm; öfre läppen 

*) Med undantag af sista siägtet Linvcea, tillhöra alla Familjen Personatce L. 



14 Kl. DroYNAWA. xxxvn 

meränd. urnupen; den nedre Sflikip. Märken 2, skiflika. Parasiter på rötter af 
andra växter, hinnfjälliga ända till roten. — Pag. 59. 

332 LATHR^A. Fod. likformigt 4klufvet, färgadt. Kr:s öfre läpp n. hvalHik odeld; 
den nedre grundt Sflikig. Märke enkelt. Parasit på rötterna af Hassel, Asp m. fl. 
trädslag. — Pag. 59. 

'** Bladiga örter. Fröhus 2rummigt. [Blad motsatta.] 

333 EUPHRASIA, Blomfod. 4klufvet. Kronans öfre läpp hvälfd, 2flikig, kortare än den 
nedre 3klufna; flikarne urnupna. Ståndarknappar inneslutna i öfra kronläppen, med 
i kanten hvilkidna rum. — Pag. 56. 

334 ODONTITES. Fod. 4klufvet. Kr:s öfre läpp tvärhuggen och öppen, i toppen fram- 
släppande de glatta knapparne; nedre läppen med 3 hela flikar. Frön strimmiga. 
Blr i ensidiga klasar. — Pag. 56. 

335 BARTSIA. Fod. och kr. som föreg. Knappar öfverallt hvitludna. Frön med flera 
breda hinnkanter. Fjcll- eller kärrväxt med enkla stjelkar. — Pag. 56. 

336 RHINAKTHUS. Fod. samt kr:s öfre hjelmlika, framtill 2tandade läpp plattade från 
sidorna. Knapp, hvitludna. Frön många, platta. Örter med gula blr i ax. — 
Pag. 57. 

337 MELAMPYRUM. Fod. 4kliifvet. Kr:s öfre läpp hvalflik hel. med uppviken kant; 
den nedre 3flikig. Knapp. löst sammanhängande. Frön 1 — 2 i hvarje rum, kupiga 
och släta. Blr i ax med stora skärm,, ell. parvisa i bladvecken. — Pag. 58. 

ff Blomfod. 5flikigt [hos Sceptrum och Pedicul. stundom flerflikigt]; krona 
inneslutande fruktämnet. 

338 SCEPTRUM. Fod. 5flikigt. Krona djupt 2Iäppig, tillsluten af de hopböjda läpparne; 
öfre läppen hjelmlili, den nedre Sflikig. Fröhus n. klotrundt, öppnande sig tvärtige- 
nom båda kanterna. Frön med en vid, veckig, genomskinlig och nätlikt punkterad 
hinna. — Pag. 57. 

339 PEDICULARIS. Fod. oklufvet ell. Standadt. Krona öppen, med läppar som föreg. 
Fröh. aflångt ell. eggrundt, snedspetsadt, öppnande sig i den convexa kanten. Frön 
täta med ojemnt ell. punkteradt skal. Kärr- ell. fjellörter med skiftevisa parklufna 
blad. — Pag. 57. 

340 DIGITALIS. Krona bägarlik öppen, pä undre sidan _bukig, med olikformigt, grundt 
4flikigt bräm. Ståndare nedböjda. Märke 2deldt. Ört med skiftevisa blad, stora 
blr i klase. - Pag. 52. 

341 LIMOSELLA. Kr. klocklik, n. likformigt 5klufven. Märke enkelt. Fröh. enrum- 
migt. Lilen vattenört med blomskaft från roten. — Pag. 56. 

342 LINARIA. Kr. 21äppig, tillsluten af nedre läppens hvalflika bas; öfre läppen upprat, 
2klufven, den nedre med honingssporre. Fröh. 2rumm., oordentligt bristande i top- 
pen. — Pag. 52. 

343 ANTIRRHINUM. Kr. som föreg. med ett knölformigt honingsgömme i stället för 
sporre. Fröh. 2rumm., öppnande sig med 3 hål i toppen. Ört med motsatta blad, 
stort, ödeldt blomfoder. — Pag. 52. 

344 SCROPHULARIA. Kr. klotrund med ett kort Sklufvet bräm, utan särskildt honings- 
gömme. Fröh. 2rummigt. Större örter med motsatta blad, små blr. — Pag. 52. 

[Verbena 14, 1.) 

fff Krona ofvanpå fruktämnet. 

345 LINNiEA. Fod. 5deldt. Krona klocklik, n. likformigt 5flikig. Frukt: yngre 3-, 
slutl. enrummigt, enfröigt fröhus. Krypande skogsväxt. — Pag. 32. 



15 Kl. TETRADVNAMU. 



15 KLASSEN. 

TETEADYNAMIA*). 

1 Ordn. SILICULOS^. 

Skidor korta. 
f Frukt [nöt-skida] affallande oöppnad, näml. liela skidan ell. livart rum för sig. 

346 NESLIA. Skida klotrund, ung 2rummig, med hinnaktig försvinnande skiljevägg, 
slut), enfröig. Frön med ryggliggande rotämne. Upprat ört ined små gula blr och 
skidor i långa klasar. — Pag. 95. 

347 CRÅMBE. Ståndarsträngar upptill 2klufna, med knappen på ena fliken. Skida af 
2 leder, den öfre stor klotrund köttig enfröig, den nedre smal ofruklsam. Frön med 
veckligg. rotämne. Kustväxt med stora blad, hvila blr. — Pag. 94. 

348 BUNIÅS. Strängar enkla. Skida eggrund, sned och ojemn, spetsig, snedt 2rummig, 
2fröig. Frön med inrullade hjertblad och ryggligg. rotämne. Styf och sträf ört med 
gula blr. — Pag. 94. x 

349 CAKILE. Skida af 2 rum ofvanpä hvarandra, det öfre utdraget, 4kantigf, spetsigt, 
afl"allande i fogen. Frön ett i hvarje rum, med kantligg. rotämne. Nedligg. kust- 
växt med rödvioletla blr. — Pag. 94. 

350 ISATIS. Skida aflång ell. något vigglik, platt, shitl. enrumm. och enfröig. Frön med 
ryggligg. rotämne. Hängande skidor. — Pag. 95. 

351 SENEBIERA. Skida bred, af 2, i bredd satta, enfröiga rum, affallande tillhopa eller 
hvart för sig oöppnade. Frön som föreg. Nedligg. greni^a örter med pardcldta 
blad, myckel små hvila blr, som hos en art sakna kronblad och knappar på de 
längre ståndarne. — Pag. 96. 

{Raphanus i nästa Ordn.) 

ff Skida öppnande sig med 2 skal och smal skiljevägg [utgörande skidans 
minsta diameter]. 

352 TEESDALIA. Skida omv. hjertlik, med kölade 2fröiga rum, utan vingkant. Frön 
med kantliggande rotämne. Kronblad olikslora. — Pag. 96. 

353 HUTCHINSIA. Skida oval; för öfr. som föregående. — Pag. 96. 

354 LEPIDIUM. Skida ovalt eggrund, ell. bredare och något hjertlik, med eYifröiga rum. 
Rotämne ryggliggande. En art har inga kronbl. och blott 2 ståndare. — Pag. 95. 

355 CAPSELLA. Skida omv. hjert- ell. vigglik, tvärhuggen plattad, utan vingkant, med 
mängfröiga rum. Rotämne ryggligg. — Pag. 95. 



*) Hela klassen hörer till Familjen Cruciferoe DC. 



15 Kl. TETRADYNAMIA. XXXtt 

356 THLASPI. Skida rund ell. omv. hjertlik, plattad, med vingkantade mångfröiga rum. 
Rotämne kantligg. — Pag. 95. 

357 SUBULÅRIA. Skida oval med hel spets och båtlika ovingade mångfröiga rum. Frön 
med veckliggande rotämne. Strand- ell. vallenväxt. — Pag. 96. 

fff Skida som föreg. med bred skiljevägg. 

358 COCHLEÅRIA. Skida oval ell. klotrund, uppblåst, med kort, vid bristningen på 
skiljeväggen qvarsittande stift, 2— mångfröiga rum. Frön med kantliggande rotämne. 
Glalla kuslörler med livila blr. — Pag. 97. 

359 CÅMELINÅ. Skida omv. eggrund ell. päronformig, uppblåst, med spröt af det med 
skalen bristande och dem åtföljande stiftet. Frön många med ryggligg. rotämne. 
Åkcrväxler med gula blr. — Pag. 97. 

360 ALYSSUM. Slåndarsträngarne med ett tand- ell. borstlikt bihang. Skida rundad plat- 
tad, med utdraget stift, 2fröiga rum. Frön med kantliggande rotämne. — Pag. 97. 

361 FARSETIA. Sträng, med ett tandlikt bihang. Skida elliptisk, med utdraget stift, 
mångfröiga rum. Frön som föreg. Större, bladig, gråluden ört. — Pag. 97. 

362 DRABA. Ståndare [stund. 4] utan bih. Skida oval— aflång, plattad, hel i spetsen, 
med ganska kort, stund, omärkligt sfift, mångfröiga rum. Frön som föreg. Mest 
smärre örter, de flesta fjellväxtcr med hvita sällan gula blr. — Pag. 98. 

363 LUNARIA. Skida] oval platt, hel, i spetsen med något utdraget stift och fäst med 
en fot vid skaftet. Frön platta med kantligg. rotämne. Lundört med stora blad, 
violettröda blr. — Pag. 96. 

[Nasturtium och Braya i nästa Ordn.) 

2 Ordn. SILIQUOS^. 
Skidor långa. 
f Skida af 2, längsefter uppbristande skal. 
* Skida 4 kan ti g af kö la de skal. 

364 HESPERIS. Blomfoder tillslutet. Pistillens märke af 2 uppräta skiflika flikar. Skida 
jemnbred. Frön enradiga, med ryggliggande rotämne. — Pag. 90. 

365 ERYSIMUM. Fod. tillslutet. Märke urnupet, med omärkligt stift. Skida jemnbred, 
quadratiskt 4kantig. Frön släta aflånga, i öfr. som föreg. Örter med tänd. smala 
blad. — Pag. 90. 

366 ALLIARIA. Fod. tillslutet. Märke odeldt, tvärhugget, med ganska kort stift. Skida 
som föreg. Frön vågigt refflade, cylindriska; i öfr. som föreg. Skuggört med breda, 
odelade blad. — Pag. 90. 

367 BARBAREA. Fod. tillslutet. Märke n. helt, med något utdraget stift. Skida jemn- 
bred utdragen, plattadt 4kantig. Frön enradiga, med kantliggande rotämne. Örter 
med flikiga blad. — Pag. 93. 

368 MELANOSINAPIS. Fod. öppet. Märke n. helt, med utdraget stift. Skida kort, n. 
quadr. 4kantig, med sprötlikt stift. Frön enradiga, med veckliggande rotämne. — • 
Pag. 89. 

** Skida trind ell. plattad af convexa skal. 
a — Skidans skal utan tydlig ryggnerv. 

369 DENTARIA. Foder tätt tillslutet. Skidan jemnbredt lancettlik, med tjock skiljevägg, 
kort stift. Frön enradiga, med kaiitliggande rotämne. Lundört med parbladigt de- 
lade blad, knopplökar i of ra bladvccken. — Pag. 91. 

370 CARDAMINE. Fod. n. öppet. Skida utdragen jemnbred, med elastiskt uppsprin- 
gande eller tillbakarullade skal, hinnaktig skiljevägg. Frön som föreg. Örter med 
mest parbladigt delade [en art med hela] blad. — Pag. 91. 

371 NASTURTIUM. Fod. n. öppet. Skida kort [rund, ell. 2—5 gånger längre än bred], 



XL 15 Kl. TETRAD VNAMIA. 

mer och mindre plattad. Frön n. 2radiga, med kantligg. rotämne. Örter med mer 
och mindre deldta blad. — Pag. 93. 

b — Skida med tydlig ryggnerv och utdraget sprötlikt stift [flera 
gånger längre än skidans bredd], 

372 BRASSICA. Foder meränd. tillslutet. Skidan med ennerviga grofådriga skal. Frön 
enradiga klotrunda, med veckliggande rotämne. Sljelkomfall. blad. — Pag. 88. 

373 SINAPIS. Fod. utstående. Skida med 3— Snerviga skal. Frön som föreg. Flikiga 
blad. — Pag. 89. 

374 ERUCÅSTRUM. Foder n. tillslutet. Skida med ennerviga skal. Frön aflånga ell. 
eggrunda, något plattade, för öfr. som föreg. Pardeldla blad. — Pag. 89. 

c — Skida med ty dl. ryggnerv och kort stift [icke längre än skidans 
bredd]. 

375 DIPLOTÅXIS. Foder öppet. Skida n. jemnbred, något plattad. Frön något plat- 
tade, 2radiga, med veckliggande rotämne. Nästan pardeldla blad. — Pag. 89. 

376 TURRITIS. Fod. tillslutet. Skida lång plattad 2äggad. Frön 2radiga, med kantligg. 
rotämne. SI jelkomf ältande, hela blad. — Pag. 93. 

377 ARABIS. Fod. slutet. Skida utdragen med plattade raka skal, n. helt märke och 
omärkligt stift. Frön enradiga, med kantligg. rotämne. Hela ell. något flikiga blad. 
— Pag. 92. 

378 BRAYA. Fod. slutet. Skida kort, n. trind med ennerviga skal, urnupet märke med 
kort stift. Frön 2radiga, med ryggligg. rotämne. Lägre fjellört, med smala hela 
blad. — Pag. 90. 

379 SISYMBRIUM. Fod. n. öppet. Skida utdragen, n. trind, med 3nerviga raka skal, 
helt ell. urnupet märke, kort stift. Frön enradiga, med ryggligg. rotämne. Delade 
ell flikiga blad. — Pag. 89. 

ff Skida icke uppbristande på längden, utan affallande hel eller ledvis. 

380 RAPHANUS. Foder tillslutet. Skida afläng eller jemnbred, trind [slutl. hopdraget 
ledad mellan fröen]. Frön med veckliggande rotämne. —- Pag. 94. 



16 Kl. MONADELPHIA. 



16 KLASSEN. 

MONÅDELPHIA. 

1 Ordn. PENTANDRIA. Ståndare 5 [näml. med knappar]. 

381 LINUM. Blomfoder och krona Sbladiga. S(ånd. 5, slift och märken 5. Fröh. utan 
spröt, af 5, 2klufna skal, lOrummigt, med ett frö i hvarje rum. Smala strödda ell. 
molsalla blad. — Pag. 105. 

382 ERODIUM. Fod. och kr. som föreg. Ståndarsträngar föga hopväxta, 5 med knap- 
par, 5 utan. Pistill spröllik med 5 märken. Karpeiler 5 i krans, enfröiga, med vid 
mognaden korkskruflikt vridna strängar, fästa vid spetsen af pistillens spröt. Delade 
ell. flikiga blad, blommor i flock. — Pag. 105. 

[Lysimachia 5, 1. Geranium pusill. i n. Ordn.) 

2 Ordn. DECANDRIA. Stånd. 10. 

383 GERANIUM. Blomfod. och krona Sbladiga. Pist. med spröt och 5 märken. Stån- 
darsträngar föga samväxta. Karp. 5 i krans, enfröiga, med vid mognaden urfjäder- 
likt tillbakarullade strängar, fästa vid spetsen af pist:s spröt. Flikiga ell. delade blad, 
vanl. parvisa blr. — Pag. 103. 

384 OXALIS. Fod. Sdeldt. Kronbl. 5, vid basen något förenade. Ståndarsträngar med 
basen mer och mindre samväxta. Pist. utan spröt, med 5 stift. Fröh. Srummigt, 
mångfröigt. Frön med fröhylle. Örter m,ed Sfingrade blad. — Pag. 105. 

385 MYRICARIA. Fod. 5deldt. Kronbl. 5. Ståndarstr. samväxta till öfver midten. 
Pist. utan spröt och stift. Fröh. Skanfigt, enrumm., Sskaligt. Frön med fröfjun. 
Buske med mycket små, enkla blad, blr i ax. — Pag. 160. 

[Sarolhamnus, Genista, Llex, Ononis och Änthyllis 17, 3.) 

3 Ordn. POLYANDRIA. Stånd, många. 

386 LAVATERA. Blomfoder 5klufvet, med Skiufven foderholk. Kronbl. 5. Stift talrika. 
Karpell. enfröiga, tätt förenade i en nedplattad kaklik krans, utan spröt. Stor ört, 
med flikiga blad. — Pag. 101. 

387 MALVA. Foderholk 3bladig; för öfr. som föreg. Örter med flikiga eller delade 
blad. — Pag. 102. 

388 ALTHiEA. Foderholk 6— Qklufven; för öfr. som föreg. Mjukt hvitluden ört, med 
flikiga blad. — Pag. 103. 



17 Kl. DIADELPHIA. 



17 KLASSEN. 

DIADELPHIA. 

1 Ordn. HEXANDEIA. Stånd. 6. 

389 FUMARIA. Blomfoder 2bladigt, affallande. Krona af 4, olikformiga, i toppen till- 
slutna blad; det ena med kort, punglik sporre. Ståndarsträngar samväxta i 2 stam- 
mar, hvarje med 3 knappar. Frukt n. klotrund, nötlik, enfröig. Greniga örler med 
enkel trådsmal rot. — Pag. 88. 

390 CORYDÅLIS. Fod. 2bladigt, snart affallande. Krona och stånd., som föreg. Frukt 
flerfröig, 2skalig baljlik. Enkla örter, med lökformig stjelkknöl och sammansatt 
rot. — Pag. 87. 

2 Ordn. OCTANDEIA. Stånd. 8. 

391 POLYGÅLA. Blomfoder af 3:ne smärre och 2 stora vinglika färgade blad. Krona 
af 5, sinsemellan och med ståndarne samväxta [i spetsen franskantade] blad. Fröhus 
platt, i spetsen urnupet, 2rummigt. — Pag. 99. 

3 Ordn. DECANDUIA. Stånd. 10*)- 
f Alla ståndarsträngarne nedtill hopväxta [ingen fri]. 

392 SAROTHAMNUS. Blomfoder af en öfre, omärkligt 2tandad läpp och en nedre 3tan- 
dad. Kronans köl trubbig. Stift långt, ringformigt omböjdt, på ryggen hårigt. BiÅsk- 
växt, med Slingrade blad. — Pag. 154. 

393 GENISTA. Fod. 2]äppigt, djupt Standadt. Kronköl n. rak, trubbig. Stift syl-likt 
glatt. Låga busklika växter med enkla blad. — Pag. 154. 

394 ULEX. Fod. till basen 2deldt; öfre läppen 2-, den nedre 3tandad. Kronköl båtlik 
trubbig. Stift trådlikt, glatt. Taggig buske med slyfva syl-lika blad. — Pag. 154. 

395 ONONIS. Fod. djupt 5kl. Kronköl sprötspetsig. Stift glatt. Blad Sfingrade. — 
Pag. 154. 

396 ANTHYLLIS. Fod. uppblåst, Standadt, slutl. inneslutande baljan.^Kronköl böjd 
spetsig. Blad parbladiga. — Pag. 155. 

ff De 9 nedre strängarne hopväxta, den öfversta fri. 

* Blad parbladiga med uddblad. 

397 ONOBRYCHIS. Blomfoder djupt och n. likformigt 5klufvet. Kronans köl trubbig, 
mycket längre än de små vingarne. Balja enfröig, plattad och nätlikt rynkig. — 
Pag. 149. 



*) Hela Ordn. omfattar Linnés familj Papilionacece. 



17 Kl. DIADELPHIA. XLHI 

398 CORONILLÅ. Fod. n. klocklikt, Standadt, kortare än kronbladens åtskiljda klor. 
Kronkölen sprötspetsig. Balja utdragen ledad flerfröig, slutl. bristande tvärt af i le- 
derna. Låg buske. — Pag. 148. 

399 ORMTHOPUS. Fod. cylindriskt, Standadt. längre än kronbladens klor. Kronköl 
rundadt trubbig. Balja som föreg. — Pag. 148. 

400 ASJRÅGÅIUS. Fod. Stånd. Kronköl trubbig. Baljans undre, fröfästet motsatta, 
fog invändigt bärande en smalare ell. bredare, ofullkomlig skiljevägg. Hufvudlika 
blomklasar. — Pag. 149. 

401 PHÅCA. Fod. och kr. som föreg. Baljans undre fog utan spår till skiljevägg. Få- 
pariga blad. — Pag. 149. 

402 OXYTROPIS. Kronköl med en klolik udd i spetsen; för öfr. som föreg. Mångpa- 
riga blad. — Pag. 150. 

** Blad parbladiga, utan uddblad. 

403 OROBUS. Blomfodrets 2 öfre tänder olikformiga och korta i jemförelse med de 3 
nedre. Märket jemnbredt. convext, på öfre sidan finludet, på den undre glatt. Bla- 
den med endast ämne Ull klänge. — Pag. 14G. 

404 LATHYRUS. Fodrets 2 öfre tänder kortare. Märke n. jemnbredt, oköladt, ofvanpå 
platt och hårigt, under glatt. Bladen med klänge; blomskaft mångblommiga. — 
Pag. 145. 

405 PISUM. Fod. med n. lika länga tänder. Stift på framsidan djupt köladt, med från 
sidorna plattadt märke. Ört med få bladpar och blr, samt klänge. — Pag. 145. 

406 VICIA. Fod:s 2 öfre tänder kortare. Märke n. jemnbredt, platt, på undre sidan 
eller på båda ludet. Bladen med klänge undanl. V. Orobus. — Pag. 146. 

407 ERVUM. Fod. öllikigt, med de öfra tänderna något mindre. Märke trindt, med 
klotrund luden spets. — Späda örter med små blr. — Pag. 148 

*** Blad 3fingrade. 

408 MELILOTUS. Blomf. Standadt. Blomkrona med den trubbiga kölen slutande tätt 
till seglet, snart bortfallande. Balja eggrund rak 1- -2fröig, längre än fodret, slutl. 
uppbristande. Blr i klasar. — Pag. 151. 

409 TRIFOLIUM. Fod. Standadt. Kr. som föreg. qvarsittande. Ståndarsträngar jemn- 
tjocka. Balja 1— 4fröig, afTallande oöppnad, läckt af fodret ell. den vissnade kronan 
Blr i vanl. täta hufvud. — Pag. 152. 

410 LOTUS. Fod. Sflikigt. Kronkölen sprötspetsig. Strängar uppåt vidgade. Balja jemn- 
bred, trind och n. rak, mängfröig, längre än fodret. Blr ensamma ell. i hufvud. 
— Pag. 150. 

411 TETRAGONOLOBUS. Baljan med 4, smalt vingade kanter; för öfr. som föreg. — 
Pag. 150. 

412 MEDICAGO. Fod. Sflik. Kronköl trubbig. Strängar syl-lika. Balja krökt, mån- ell. 
snäckformig, längre än fodret. Blr i klasar, säll. i hufvud. — Pag. 151. 



18 Kl. POLYADELPHIA. 



18 KLASSEN. 

POLYADELPHIA. 

1 Ordn. POLYANDRIA. 
Ståndare många. 

413 HYPERICUM. Blomfoder Sdeldt. Krona obladig. Ståndarsträngar jid basen före- 
nade i 3 eller 5 knippen. Frukt: 3rummigt, mångfröigt fröhus. Örter med hela 
motsalla blad, 3:ne stift. — Pag. 106. 



19 Kl. SYNGENESIA. 



19 KLASSEN. 

SYNGENESIA*). 

1 Ordn. MONOCLINIA. 

Alla med befruktningsdelar försedda blommor 2 kö na de. (Polygamia cequalis L. un- 
dant. Echinops och Cenlaurea.) 

f Alla blommor i blomkorgen t un gli k a. 

* Skalfrukter med fjäderlikt fjun. 

414 TRAGOPOGON. Blomholk enkel, af 8—12 jemnhöga blad. Skalfrukter med skaf- 
tadt fjun. Blomfäste bart. Holkfjäll liklånga, bladlika. — Pag. 15. 

415 SCORZONERA. Holk tegellagd af breda hinnkantade fjäll, utan foderholk. Frukt- 
fjunet oskaftadt. Fäste bart. Holkens yttre fjäll kortare och bredare än de inre. 
— Pag. 16. 

416 HYPOCH^RIS. Holk tegel-lagd. Diskblommornas skalfrukter med skaftadt fjun 
och omgifna af fästets fjäll. Nästan bladlös sljelk. — Pag. 27. 

417 LEONTODON. Holk tegel-lagd, af smala fjäll, utan foderholk. Alla skalfr. med 
oskaftadt (jun. Fäste bart. Stjelken bladlös, 1—fåblomstrig. — Pag. 27. 

418 PICRIS. Holk enkel, af jemnhöga fjäll, med slaka foderholkfjäll vid basen. Skalfr. 
och fäste som föreg. Bladig ört. — Pag. 16. 

** Skalfrukler med b år likt fjun. 

419 TARAXACUM. Blomholk af jemnhöga, något hopväxta fjäll, med foderholkfjäll vid 
basen. Fruktfjun långt skaftadt. Fäste bart. — Pag. 26. 

420 LACTUCA. Holk n. cylindrisk, med tegellagda fjäll vid basen. FruktQ. skaftadt. 
Fäste bart. — Pag. 15. 

421 SONCHUS. Holk vidgad vid basen, öfverallt tegellagd. Skalfr. plattade, med fjun 
af mjuka ull-lika, lätt affallande hår. Fäste bart. — Pag. 14. 

422 MULGEDIUM. ^ Holk n. cylindrisk, med tegellagda fjäll vid basen. ^ Skalfr. plattade. 
Fjun af raka, något styfva, tydligt sträfva hår. Fäste bart. Blå strålblr. — Pag. 14. 

423 HIERACIUM. Holk tegellagd. Skalfr. trinda ell. flerkantiga, jemntjocka med oskaf- 
tadt fjun af hår som hos föreg. Fäste bart. Dels flerblomstrig stjelk, dels bladlös 
ell. enblomstrig stängel. — Pag. 17. 

424 CREPIS. Holk enkel, vid basen omgifven af något frånstående foderholkfjäll. Skalfr. 
uppåt smalare, med oskaftadt, mjukhårigt fjun. Fäste bart, — Pag. 16. 

*** Skalfrukter utan fjun. 

425 ARNOSERIS. Holk enkel af talrika jemnhöga kölade fjäll, med omärklig foderholk. 
Skalfr. med hinnaktig frökrona på toppen. Fäste bart. — Pag. 27. 



*) Hela denna klass tillhör Richards Familj Synantherece ell. Linnés Compositce. 



XLVI 19 Kl. SYNGENESU. 

426 LÅPSANA. Holk som föreg. af 8—10 fjäl!. Skalfr. utan frökrona. Fäste bart. — 
Pag. 15. 

427 CICHORIUM. Holk med utdragen foderholk. Skalfr. i toppen fjällkantade. Fäste 
fjälligt. Stora blå blomkorgar. — Pag. 14. 

ff Alla blommorna rör- ell. pipformiga och försedda med befruktningsdelar. 

* Blomkorg klotrund ulan holk. (Polyg. segregala L.) 

428 ECHINOPS. Hvarje blomma försedd med ett af fjäll sammansatt foder. Skalfr. 
med en hårbräddad hinnkant på (öppen. Blomfäste fjälligt. Tistel-lik, ulan annan 
holk än några nedböjda fjäll vid blomkorgens bas. — Pag. 10. 

** Blomkorg med holk af hvassa, meränd. stickande fjäll. 

429 LAPPA. Holk n. klotrund, af krokuddiga fjäll. Frukt fj. borstlikt sträft. Fäste fjäl- 
ligt. Storbladiga växler med blomkorg., hvilkas holk hakar sig fast vid mjuka 
föremål. — Pag. 13. 

430 CARLINA. Holk skål-likt vidgad; dess yttre fjäil med raka taggar i spetsen och 
kanterna; de inre färgade oväpnade. Fruktfj. hårlikt. Fäste besatt med syl-lika enkla 
ell. flerklufna fjäll. Tistel med blekgula blr. — Pag. 11. 

431 CIRSIUM. Holk klot- eller eggrund, af uddhvassa, meränd. stickande fjäll, med rak 
udd. Fruktlj. fjäderlikt. Fäste beklädt med hårlika fjäll. Tistlar med röda, violetta, 
sällan gula blr. — Pag. 12. 

432 CARDUUS. Holk och fäste som föreg. Fruklfjun af sträfva hår. Tistlar med röda 
ell. viol. blr. — Pag. 12. 

433 ONOPORDON. Holk n. klotrund, af raka tornuddiga fjäll. Fjun som föreg. Fäste 
bart, ojemnt af hinnkantade gropar. Bredt vingad stjelk. - - Pag. 11. 

*** Blomk. med holk af mjukare fjäll. 

434 SERRATULA. Holk n. cylindrisk, af tegel-lagda fjäll. Fjun af likformiga sträfva 
borsllika hår. Fäste borstfjälligt. — Pag. 11. 

435 SAUSSUREA. Holk som föreg. Fjun af olikformiga hår, de inre mjuka fjäderlika, 
omgifna af kortare, borstlika. Fäste borstfjälligt. Ståndarknappar med långa hår 
vid basen. — Pag. 11. 

436 EUPATORIUM. Holk af små tegel-lagda fjäll. Blomkronans bräm mycket grundt 
flikadt; märken långt utskjutande, trådlika. Skalfr. n. trinda ell. k^intiga, med sträft 
hårlikt fjun. Fäste bart. — Pag. 9. 

437 LINOSYRIS. Holk, fruktfjun och fäste som föreg. Kronans bräm klufvet till mid- 
ten, med föga utskjutande lancettlika märken. Skalfr. plattade. — Pag. 9. 

438 BIDENS. Holk af jemnhöga fjäll, vid basen omgifven af en stor foderholk. Skalfr. 
med 2 — 4 sfyfva borst kring toppen. Fäste platt, fjälligt. Fukt- ell. vattenörter med 
motsatta blad, enstaka blomkorgar. — Pag. 1. 

(Centaurea nigra; Senccio vulg. samt varr. af Senec. Jacobcea, Aster och 

Matricaria.) 

fff Kantblommor utan befruktningsdelar [större]. (Polyg. fruslranea L.) 

439 CENTAUREA. Blomholk tegellagd. Kanthlr större, med snedt nerklufvet bräm, 
könlösa. Fäste borstfjälligt. Örter med n. klotrund holk af sargade fjäll. C. nigra 
saknar vant. de könlösa blrna. — Pag. 10. 

2 Ordn. POLYCLINIA. 

Diskblommorna 2könade; kantblrna endast med pistill.*) 
( Polygamia superflua L. undant. Filago.) 

f Alla blrna rörformiga. 

440 COTULA. Blomholk hälft klotrund, af tegeilagda fjäll. Honblrna i kanten, kronlösa. 



*) De 2könade blrna felslå stundom till ena könet, hvarigenom 2- och uiångbyggare uppkomma. 



19 Kl. STNGEKESU. jLVI! 

de 2könade 4flikiga. Skalfr. plattade vingkantade, utan fjun och frökrona. Blom- 
fäste bart. — Pag. 3. 

441 TÅNACETUM. Blomholk som föreg. De få honblrna satta i kanten, Sflikiga, de 
2könade Sflikiga. Skalfr. med hinnaktig frökrona, utan fjun. Blomfäste bart. Blom- 
korg, i qvasllik vippa. — Pag. 3. 

442 ARTEMISIA. Holk skål- ell. bägarlik, af tegellagda fjäll. Honblr med ganska liten 
oflikad krona, blandade med de 2könade. Skalfr. plattadt 3kantiga, utan (jun och 
frökrona. Fäste bart ell. hårigt. Örter med flerdeldla blad, små blomkorg, vanl. i 
klasar. — Pag. 3. 

443 HELICHRYSUM. Holk af tegellagda torra hinnaktiga fjäll. Honblrna få, i en enkel 
rad i kanten. Skalfr. med fjun af jemnfina hår. Fäste bart. Hvilullig ört, med 
glänsande gula elernellblr. — Pag. 6. 

444 GNAPHALIUM. Holk af tegellagda fjäll, utan foderholk. Honblr i kanten, fler- 
radiga. Skalfr. och fäste som föreg. Smalbladiga örter med små gyltrade blom- 
korgar. — Pag. 6. 

445 ANTENNARIA. Han- och honblommor på olika stånd (2byggare). Skalfr. med fjun 
af i spetsen tjockare hår. Fäste bart. Blomk. i qvast. — Pag. 6. 

446 FILAGO. Holk konisk af jemnhöga (j«>" med en vanl. Sbladig foderholk. Honblr 
trådlika, utan frukt fjun. Diskblrnas skalfr. med hårlikt fjun. Hvil- eller gråludna 
örter med små, gyltrade blomkorgar. — Pag. 7. 

(Petasites i nästa afd.) 

ff Diskblommor rörformiga, kant- ell. strålblr tunglika. 

* Skalfrukter med hårlikt fjun; holk n. enkel af liklånga fjäll. 

447 ARNICA. Blomholk af jemnhöga fjäll. Strålblr i spetsen djupt 3 — 4tandade, med 
ståndarsträngar utan knappar i svalget. Blomfäste utan fjäll, sträft af korta hår. — 
Pag. 4. 

448 CINERARIA. Holk af talrika jemnhöga fjäll i enkel rad, utan foderholk. Strålblr 
3 — 4tandade utan ståndarämnen. Fäste bart, glatt. — Pag. 4. 

449 TUSSILAGO. Blomkorg [ensam] af flerradiga, utdraget tunglika honblr i kanten, 
2könade rörformiga på disken. Holk och fäste som föreg. — Pag. 10. 

450 PETASITES. Blomkorgar [flera], i en del på oUka stånd mest honblr, i andra mest 
2könade; strålblr korta ell. inga. Holk och fäste som föreg. Örter med fjällig stän- 
gel, stora rotblad. — Pag. 10. 

451 SENECIO. Holk af jemnhöga, i spetsen liksom brunsvedda fjäll, med foderholk vid 
basen. Fäste bart. Örter med parflikiga, en art med odeldta blad. — Pag. 5. 

(Bidens cernua fi.J 

** Skalfrukter med hårlikt fjun; holk tegellagd. 

452 PULICARIA. Strålblrna föga längre än diskblrna. Ståndarknappar med 2 borst vid 
basen. Fruktfjunet vid basen omgifvet af en krans korta fjäll. Fäste bart. — Pag. 8. 

453 INULA. Strålblr utdragna talrika. Knapp, och fäste som föreg. Skalfr. med lik- 
formigt (jun [utan fjäll.] Uppräta örter med gula blr. — Pag. 7. 

454 SOLID AG O. Strålblr få [6—9], af samma färg som diskblrna [gula]. Knapp, utan 
borst. Skalfr. kantigt trinda. Fäste bart, punkteradt. — Pag. 9. 

455 ASTER. Strålblr talrika, i en enkel rad, af annan färg än diskblrna [blå ell. hvita]. 
Knapp, utan borst. Skalfr. plattade. Fäste bart, gropigt. — Pag. 8. 

456 ERIGERON. Strålblr i flera rader inom hvarandra, med trådsmalt tunglikt bräm, 
af annan färg än diskblrna [rödletta ell. hv.]. Skalfr. plattade. Fäste punkteradt. 
Örter med smala blad, blomk. ensamma ell. i klase. — Pag. 8. 



f+* 



Skalfrukter utan fjun; fäste täckt med långa fjäll. 



457 ACHILLEA. Holk eggformig. Strålblommor med kort bräm [föga längre än bredt], 
Blomk. i n. jemnhög qvast. — Pag. 3. 



XL VIII ' 19 Kl. STNGENESIA. 

458 ANTHEMTS. Holk platt ell. skål-lik. Strålblr utdragna. Grenar enblomstriga. — 
Pag. 2. 

**** Skalfrukter utan fjunj ''åste bart. 

459 BELLIS. Holk af en dubbel krans liklånga, helt och hållet gröna fjäll. Fäste slutl. 
koniskt. — Pag. 8. 

460 TRIPLEUROSPERMUM. Holk af oliklånga tegellagda hinnkantade fjäll. Skalfr. med 
3 åsar och 2 rundade gropar på ryggsidan under loppen. Fäste slutl. koniskt, inuti 
tätt. Holkfjällen vanl. med mörk kant. — Pag. 2. 

461 MATRICARIÅ. Holk som föreg. Skalfr. 5rcfflade, utan gropar. Fäste slutl. kägel- 
likt, ihåligt. Holkfjällen med hvit kant. — Pag. 2. 

462 CHRYSÄNTHEMUM. Holk som föreg. Skalfr. med 5 ell. flera åsar, utan gropar. 
Fäste slutl. convext. Blad hela ell. bredflikiga. — Pag. 2. 



20 Kl, GYNANDRIA. 



XLIX 



20 KLASSEN. 

GYNANDEIA 1. 

1 Ordn. MONANDRIA. Ståndarknapp 1. 

f Knapp upprat, med. hela basen sammanflytande och orörligt fäst på pi- 
stillen. 

* Läpp med sporr- ell. punglikt honingsgömme. 

463 ORCHIS. Läpp mer och mindre flikig, med sporre. Knappens rum nedtill förenade 
i en gemensam glandellik pung ofvanför märket, inneslutande de 2 pollenmassornas 
åt skilj da fötter, som hvar för sig kan utdragas. — Pag. 188. 

464 ANÅCAMPTIS. De 2 pollenmassorna sammanhängande med en gemensam fot, in- 
nesluten i en glandellik pung ofvanför märket; för öfr. som föreg. Axet hälft klot- 
rundt, tält. — Pag. 190. 

465 GYxMNÅDEMÅ. Läpp bred Sklufven, med sporre. Knapp utan pung för pollen- 
massornas tätt sittande fötter. Axet uldragel. — Pag. 190. 

466 PLATÅISTHERÅ. Läpp odeld, jemnbred med sporre. Pollenmassornas fötter fästa 
vid hvar sin af 2:ne glandier, åtskiljda af det mellanliggande märket. Blad 2, ell. 1. 
— Pag. 191. 

467 COELOGLOSSUM. Läpp jemnbred, i spetsen flikig, med punglikt honingsgömme. 

Pollerunassornas fötter utan pung. — Pag. 190, 

468 NIGRITELLA. Läpp vänd uppåt, odeld eggrund, med [punglikt] honingsgömme; 
för öfrigt som Orchis. — Pag, 191, 

'^■* Läpp utan distinet honingsgömme. 

469 OPHRYS. Kalk vidöppen. Läpp 4flikig. Pollenmassornas fötter åtskiljda i hvar sin 
pung. — Pag, 19 J, 

470 CHAM^ORCHIS. Kalk hjelmlikt sluten. Läpp odeld. Pollenmassor som föreg. — 
Pag. 191. 

471 HERMIMUM. Kalk öppen. Läpp Sklufven, vid basen skål-likt fördjupad. Pollen- 
massornas fötter åtskiljda. — Pag. 192, 

-|-f Knapp fri, utgörande en distinet del af könpelaren och mer ell, mindre 
rörlig, 

* Läpp med djupt sporr- ell. punglikt honingsgömme. 

472 CALYPSO. Läpp stor, skolik, med bräm och dubbel sporre framtill. Könpelaren 
lång, med ett bladlikt bihang. Enbladig. — Pag, 194. 



*) Hela Klassen med undantag af 3:dje Ordn. tillhörer Linnés och Jussieus familj Orchidece. 
Hartinan, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). ' IV 



L 20 Kl. GTNANDniA. 

473 EPIPOGIUM. Läpp Sdikig, med punglikl honingsgömrae, vänd uppåt. Pollenmas- 
sorna långt skaffade, sammanhängande, inneslutna i den snart affallande lockrormiga 
knappen. Bladlös, fjällig. — Pag. 193. 

** Läpp med grundt eller ofydligt honingsgömme. 

474 GOODYERA. Läpp odeld, med skållfkt honingsgömme. Ståndarknappen fäst med 
skaft vid könpelarens rygg. Märke sköldlikt, 2hornadt. Flerbladig med small ax. 
— Pag. 192. 

475 CEPHALAIVTHERÅ. Läpp genom en inskärning från sidorna delad i en fördjupad 
bas och odeld skifva. Könpelaren rak, utdraget jenmbred [minst 4 gr. längre än 
diam.] Pollenmassorna n. jemnfjocka, föga klubblika. Fruktämne oskaftadt, vridet. 
Bladiga med uppräla blr. — Pag. 192. 

476 EPIPACTIS. Läpp som föreg. Könpel. kort. Pollenm. klubblika. Fruktämne med 
vridet skaft. Flerbladiga med n. hängande blr. — Pag. 192. 

477 LISTER 4. Läpp i spetsen 2klufven. Könpel. korf, förlängd till ett fjäll-likt stöd 
bakom knappen. Med 2, n. molsalta blad. — Pag. 193. 

478 NEOTTIA. Läpp som föreg. Könpel. utdragen, slutande vid knappen. Bladlös, 
fjällig. — Pag. 193. 

479 MALAXIS. Läpp odeld, vänd uppåt. Könpel. ganska korf, med lockformig knapp 
på toppen. Pollenmass. sammanhängande, klubblika 2deldta. Nedtill 1 — Sbladiga 
med rikblommigl ax. — Pag. 194. 

480 STURMIA. Läpp som föreg. Könpel. utdragen, något framkrökt, upptill hinnkan- 
tad, med knapp som föreg. Pollenmassor klotrunda, 2 i hvarje rum. Fåblommigt 
ax. — Pag. 194. 

481 CORALLORHIZA. Läpp med en grund inskärning på sidorna, odeld skifva. Könpel. 
som föreg., längsefter concav. Knappens rum delade tvärsöfver i 2 smärre rum, 
hvarje med en klotrund pollenmassa. Bladlös. — Pag. 195. 

2 Ordn. DIANDRIA. Ståiidarknappar 2. 

482 CYPRIPEDIUM. Blomkalk 5bladig [de 2 nedre bladen hopväxta]. Läpp skoformig 
uppblåst. Knappar fästa å ömse sidor om det sköldlika märket. Bredbladig ört. 
— Pag. 195. 

3 Oidn. PIEXANDRIA. Ståndarlcnapp. 6. 

483 ARISTOLOCHIA. Blomhylle enkelt kronlikf, sambladigt rörformigt [med snedf, en- 
läppigt bräm] ofvanpå fruktämnet. Stånd.-knappar insänkta i det Gflikade märkets 
sidor. Fröhus 6rummigt, mångfröigt. — Pag. 167. 



21 Kl. MO^OECIA. 



21 KT.ASSEN. 

MONOECIÅ. 

1 Ordn. MONANDRIA. Ståndare 1. 

484 ZÅNMCHELLIA. ^c^: Blomkalk 0. — $: Fruktämnen 4—7, hvarje med stfa. 
Frukt: 4—7, halfmåiilika smånötter. VaUenväxUr med skifkvisablad. — Pag. 216. 

485 CALLITRICHE. Kalk O, eller i dess ställe 2 hvila skärmblad. — $: Fruktämne 
4knöiigt, med 2 tradlika stift. Frukt: 4, sammaiihängande, slutligen åtskiljda små- 
nötter. Vallenväccler med mnlsada blad. — Pag. 186. 

[Zoslcra 1, I. Typha 21, 3. Pinus 21, 6.) 

2 Ordn. DIANDRIA. Stånd. 2. 
[Lemna 2, 1. Typha 21, 3.) 

3 Ordn. TRIANDUIA. Stånd. 3. 

486 KOBRESIA. Småax i ett ensamt, eller flera gyttrade, sammansatta ax; hvarje småax 
i förra fallet af 1 q^- och 1 ^blomma, — i det sednare honhiommiga småax nedtill 
och hanhiommiga i axets topp. c/blr af 1. '^h\v af 2 fj-ii'. Frukt: Skanlig nöt. 
Fjctlgräs med trådsmala blad och slrån, liknande Slarr [Carex]. — Pag. 241. 

487 CAREX. Blr i ax. a^: Axfjäll 1. Kalkfjäll 0. — ?: Axfjäll 1. Kalkfjäll 1, flask- 
likt, genom mynningen i toppen framsläppande den inneslutna pistillens 2 — 3 mär- 
ken; sluil. bildande ett frukfgömme omkring nöten. Gräsiika växter. — O b ^. Kalk- 
fjället kallas i artbeskrifningarne fruk/gömmc. '— Pag. 223. 

488 TYPHA. q^- och $-L>lr skiljda i 2 särskilda cylindriska ax rundt omkring strået, 
hanaxet ofvan honaxet. Blomkalk af hårlika borst. Frukt en längskaHad nöt. Vat- 
tenörter med svärdlika blad. — Pag. 217. 

489 SPARGANIUM. ef- och $-blr skiljda i klotrunda ax. o^-blr af ett obesfämdt an- 
tal Ijäll. — ^ af 3 — 4, vigglika fjäll. Frukt nötlik, veni. ulan skaft. Vallenväxter 
med flera ax. — Pag. 217. 

{Eriophorum 3, 1. Ämarantus 21, 5.) 

4 Ordn. T1':TRANDRIA. Stånd. 4. 

490 URTICA. o^: Blomhylle foderlikt 4deldf. — ^hylle enkelt, af 2 stora och 2 små 
blad, slud. omgifvande nöten. Brännborstiga örter. — Pag. 169. 

491 LTTORELLA. o^: Foder 4deldt. Krona trattlik med 4deldt bräm. — $ [oskaftade 
i bladvecken vid roten]: foder O, i dess ställe ett 2 — 3bladigt svepe. Krona sambla- 
dig hirmaklig 2nik!g. Frukt nötlik. Liten strandört med syl-lika blad och en lång- 
skaftad hanblomma. — Pag. 64. 



LII 21 Kl. MONOECIA. 

492 ALNUS. c^: Hänge af sammansatta sköldlika, på undre sidan Sblommiga fjäll. Hylle 
4deldt. — ^: Kort hänge af tcgellagda 2blommiga fjäll, slull. träaktiga, bildande en 
liten kotte. Träd ell. buskar, blommande på bar qvisl. — Pag. 184. 

5 Ordn. PENTANDRIA. Stånd. 5. 

493 XANTHIUM. o'': BIr enkla rörformiga Standade, gyttrade inom en mångbladig holk. 
— 9: Holk 2bIommig. Blombylle 0. Stift 2. Frukt af den tillhårdnade honholken 
[kroktaggig] 2rummig, 2fröig. — Pag. 28. 

494 AMARANTUS. Blomhylle enkelt 3deldt, hinnaktigt. Stånd. 3. Stift 2—3. Frukt: 
enfröig fröblåsa. — Pag. 109. 

[Bryonia 21, 7. Airiplex 23, 1.) 

6 Ordn. POLYANDRIA. Stånd, flera än 5. 
-f- Örter. 

495 ARUM. Blomhölster enbladigt struilikt. Blomkolf med hanblr ofvanför honblrna. 
Hylle 0. Frukt enrummigt bär. — Pag. 211. 

496 SAGITTARIA. Foder och krona 3bladiga. Stånd, och pistiller talrika. Fr. af blås- 
lika eiifröiga fröhus, gyttrade på ett rundadt fäste. — Pag. 203. 

497 POTERIUM. BIr gyttrade i hufvud. Hylle enkelt, med 4deldt bräm. Stånd. 20—40. 
Stift pensel-lika. Frukt af 3 — 4 karpeller inom hyllets tillhårdnande bas. — Pag. 136. 

498 CERATOPHYLLUM. Hylle 0; i dess ställe ett foderlikt, mångbladigt svepe. Stån- 
dare 12 — 20, n. ulan strängar. Pist. 1, med syl-likt stift. Frukt: enfröig nöt. — 

Pag. 187. 

499 3IYRI0PHYLLUM. Foder af 4, stund, omärkliga tänder på toppen af fruktämnet. 
Krona af 5, snart affallande blad. Stånd. 4 — 8. Fruktämne 4knöllgt, med 4 ludna 
märken, slutl. delbart i 4 nötlika rum. — Pag. 131. 



if 



Träd och buskar, [cfblr i hänge. 



500 QUERCUS. o^hänge cylindriskt. Hylle af 5—12 fjäll med lika många ståndare. — 
^hylle af tegellagda fjäll, slull. sammanväxande till en skål under nöten. Stift 1, 
med skålformigt märke. Frukt: nöt [äilon]. — Pag. 174. 

501 FAGUS. o^bänge n. kiolrundt; hjlle klocklikt, 4— Oklufvet, med 8—12 ståndare.— 
^svepe iklufvet. 2bIommigt. Märken pensel-lika. Frukt: 2:ne nötter i det slutl. frö- 
huslika läderaktiga svepet. — Pag. 174. 

502 CORYLUS. o^hänge cylindriskt af 3nikiga fjäll, mellersta fliken störst, betäckande 
sidollikarne. Hylle 0. Stånd, omkring 8. fästa under hängfjällen. — $fjäll 2blom- 
miga. Stift 2. Frukt: nöt. omgifven af stora flikiga svepeblad. — Pag. 174. 

503 CARPINUS. cfhänge n. cjlindr., af enkla fjäll. Slånd. 10—12, fästa vid fjällets bas. 
— $fjä!l 2blomm. Stift 2. Frukt en ensam nöt, omfattad af de slutl. vinglika fjäl- 
len. — Pag. 174. 

504 BETULA. o^hänge cylindr., af sammansatta sköldlika, på undre sidan enblommiga 
fjäll, med 3bladigt hylle. Stånd. A — 6, upptill 2klufna, med ett knapprum på hvar 
flik. — 9h<ing6 af tegel-lagda platta, slutl. afl'allande fjäH» hvarje med 3 fruktämnen, 
slutl. vingfrukter. Blr och bl. samlidiga. — Pag. 182. 

505 PINUS. o^hänge af talrika ståndarknappar, fäsla hvarje vid ett fjäll, utan hylle. — 
$kotte af tegellagda fjäll, slull. utväxande och träaktiga, hysande hvart och ett 2 
nakna frön. Barrträd. — Pag. 185. 

7 Ordn. SYNGENESTA. 
En del ståndare sammanväxta. 

506 BRYOMA. Blomfoder 5fl!kigt, ofvanpå fruktämnet. Krona 5deld. Ståndare 5, hop- 
växta i 3 stammar [en fri]. — Stift 3deldt. Frukt: bär med 5 — 6 plattade frön. 
Klängande örl. — Pag. 123. 



22 Kl. DioEciA. Lin 



22 KLASSEN. 

DIOECIA. 

1 Ordn. MONANDIIIA. Stånd. 1. 

507 NAJAS. Blomkalk enkel flasklik, inneplutande befruktn.delarne och upptill samman- 
dragen lill en 2 — Sflikip hals. o^knapp 4rummifr. slufl. söndersprängande kalken i 
3 — 4 flikar. — 9'^''"^'^"^"<^ "'3" ^^'^^ ^^^ märke, slutl. bildande en nöt, innesluten i 
och affallande med kalken. Blr i lederna. — Pag. 196. 

{Salix purpurea 22, 2.) 

2 Ordn. DIANDRIA. Stånd. 2. 

508 SALIX. Blr i hängen af enkla tegellagda fjäll, hysande befruktn.-delarne samt 1—2 
honingsglandler i st. för kalk. Fröhus 2skaligt, enrummigt: frön med fjun. Träd 
ell. buskar med odeldla blad. — Slånd. stundom 1 ell. 3, hos en art 4—8. — 
Pag. 175. 

{Fraxinus 23, 2.) 

3 Ordn. TlilANDllIA. • Stånd. 3. 

509 EMPETBUM. Fod. och krona 3bladiga. 9'iiärke sköldlikt och omkring 9stråligt. 
Frukt: bär med omkr. 5 frön. Var. med 2könade blr. — Pag. 159. 

[Eriophorum 3, 1. Salix amygd. och undulala 22, 2. Juniperus 22, 8.) 

4 Ordn. TETRANDRIA. Stånd. 4. 

510 VISCUM. Blomhylle enkelt kronlikt 4deldt. cfknappar fästa på hyllebladen. — 
Märke knopplikt, n. utan stift. Frukt ett enfröigt bär, under blomman. Elynnedeld 
parasitbuske på Äsk, Ek m. m. — Pag. 32. 

511 HIPPOPHAE. cfhylle enkelt foderlikt 2deldt. — $hylle klubblikt urnupet, med 
hornlikt, utskjutande märke. Fr. falsk stenfrukt. Hafsslrandsbuske med torniga 
qvislar. — Pag. 108. 

{Rhamnus cathart. 5, 1. Urttca dioica 21, 4. Salix pentand. 22, 2. 
Myrica 22, 6.) 

5 Ordn. PENTANDRIA. Stånd. 5. 

512 HUMULUS. <^: Blomhylle enkelt foderlikt 5deldt. — ?blr i ax af omkring pistillen 
strutlikt hopvridna fjäll. Stift 2. Frukt: en skrynklig fröblåsa, affallande med det 
nöthka fröet. — Pag. 169. 

{Ribes alp. 5, 1. Salix pentand. 22, 2. Myrica 22, 6.) 

6 Ordn. HEXANDRIA. Stånd. omkr. 6. 

513 MYRICA. c^- och ghängen af platta tegellagda enblommiga fjäll. Stånd. 4—6, 



LIV 22 Kl. DIOECIA. 

säll. flera. Märken 2. Frukt: kotte af små enfröiga stenfrukter. Starkt luktande 
blad. — Pag. 184. 

{Rumcx Acel. och Acelosella 6, 3.) 

7 Ordn. OCTANDllIA— POLYANDRU. 
Stånd. 8 och deröfver. 

514 POPULUS. Blr i hängon af logeliagda fjäll, hvart och ett hysande ett enkelt strut- 
ell. skå!-Iikt hyllcfjiill, hvari befrukln.delarne äro fasta, ^"lärken 2, 2— 4klufna. Frö- 
hus enrummigt, 2skaligt; frön med (jun. Träd med blr på bar qvist. — Pag. 175, 

515 RHODIOLA. Foder 4deldt. Krona 4bladig. Stånd. 8. Pist. 4. Karpeller 4, upp- 
bristande på inre sidan. — Pag. 127. 

516 MERCURIALIS. Hylle enkelt foderlikt Sdeldt. Stånd. 9—12. Stift kort, 2deldt, 
med 2 märken. Fröh. 2knöligt, 2rummigt, 2fröigt. Örter med molsatla blad. — 
Pag. 160. 

517 STRATIOTES. Foder Sdeldt. Krona Sbladig. Stånd. omkr. 12. Pist med 6, 2- 
deldla slift, 6kantigt fruktämne under blomman. Honingsgömmen omkr. 20, lik- 
nande ofruktsamma knappar. Frukt bärlik 6rumm. mångfröig. Äloc-lik vattenväxt 
med långa laggsågade blad. — Pag. 196. 

518 HYDROCHARIS. Foder och krona Sbladiga. Siånd. 9. ^blrna med 6 stift och 
2klufna märken, samt 3 trådlika ståndarämnen. Fruktämne under blomman, slutl. 
6rumniigt, mångfröigt fröhus. Vallenört med hjerllikt rundade flytande blad. — 
Pag. 196. 

[Silene acaulis 10, 3. Melandria 10, 4. Rubus Chamoemorus 12, 3. Salix 
pentand. 22, 2. Myrica 22, 6. Acer 23, 2.) 

8 Ordn. MONADELPHIA. 

Ståndarsträngar hopväxta. 

519 JUNIPERUS, o^: Kottelik gyttring af sköldlika fjäll, hvarje med 3—6 knappar pa 
bakre kanten utan hylle. — ^'^'^^'^ ^^ tcgellagda (jälK slutl. hopgroende till en torr 
bärlik 3fröig kotte [bärkotte]. — Buske ell. litet träd med syl-lika barr, blå bär- 
lika frukter. — Pag. 185. 

520 TAXUS. o^: Ståndarknappar omkr. 8, kransvis fästa på undre sidan af sköldlika 
skaftade fjäll. — ^h\v ensamma på ett otydligt ringformigt fäste, slutl. nöllik frukt, 
innesluten i det strål-likt utvidgade bärlika fästet. Litet träd cll. buske med 2sidigt 
fästa, platta barr. — Pag. 185. 



23 Kl. POLYGAMIA. LY 



23 KLA5SEN. 

POLYGAMIA. 

1 Ordn. MONOECIA. 

Enkönade blr på samma stånd som de 2könade. 

521 PARIETÅRIÅ. Blomhylle enkelt klocklikt 4klufvet. Stånd. 4. Pist. med , enkelt 
stift och sköldlikt, hfirkantadt märke. Frukt en i hyllet innesluten nöt. Ört med 
hdbräddade blad, små gröna blomvippor. — Pag. 169, 

522 ATRIPLEX. 2könade blr med enkelt foderlikt 5deldt hylle, 5 stånd, och 2deldl stift. 
— 9*iy"6 2de!dt ell. djupt 2kiufvef, platt-tryckt, inneslutande det fria, på kant stå- 
ende, plattade fröet, omgifvet af en tunn skorplik fröblåsa. Örter med små, oskaf- 
tade gyltrade, gröna blr. — Pag. 169. 

523 HA.LIMUS. 2könade blr som föreg. — ^\\^\\q platt-tryckt, omv. hjertlikt, grundt 
2nikigt, med frö som föreg. omgifvet af en hinnaktig fröblåsa. Kust-örter med spad- 
lika lielbräddadc blad; gyltrade blr. — Pag. 171. 

[Hokus, Hierochloa, Avcna elat. och Hordeum 3, 2. Poterium 21, 6. 
Empetrum 22, 3. Fraxinus och Acer 23, 2.) 

2 Ordn. DIOECIA. 
Enkönade blr på olika stånd med de 2könade. 

524 FRAXINUS. [Blomhylle 0.] 2könade blr af 2 stånd, med korta strängar; 1 pistill 
med 2klufvet märke. — ö^blr af 2 stånd, utan strängar. Frukt plattad vingfrukt, 
med ett bihang i spetsen. Träd med parbladiga blad. — Pag. 47. 

525 ACER. Blomfoder Sdeldt, Kronblad 5. Stånd. 8—10. Pist. med 2 märken. — 
cr^blr: ståndare med långa strängar, omärklig felslående pistill, ^hh med utdragen 
pistill, fcislåendc knappar med korta strängar. Frukt 2fröig vingfrukt, med bihang 
åt begge sidor. Träd med handlikt flikade blad. — Pag. 74. 

[Empetrum 22, 3.) 



24 Kl. CRYPTOGAMIA. 



24 KLASSEN. 

CEYPTOGAMIÅ. 

1 Ordn. FILICES. Ormbunkväxter. *) 

•f- Equisetacece. Bladlösa växter med ledad stam och slidor vid lederna; i 
toppen ett ax af sköldlika fjäll med fröhus [sporangier] på undre sidan. 

526 EQUISETUM. Groddkorn [sporer] försedda med 4, klubblika elastiska springtrådar. 
Sijelkar Irinda refflade, enkla dl. kransgreniga. — Pag. 271. 

•J-f Marsileacece. Växter utan annan stam, än en trådlik rotstock, som bär 
enstaka sittande blad och vid dessas bas kortskaftade frukter. 

527 PILULÅRIÅ. Frukt, klotrunda 4rummiga, 4skaliga, innehållande sporer af 2 slag. 
Blad Irådlika. — Pag. 272. 

ff-J- IsoetecB. Växter med mycket kort och hoptryckt, n. skiflik rotstock, som 
bär ett enda bladknippe, och frukter inom bladens bas. 

528 ISOETES. Frukt, inom sjelfva bladens bas, en del innehåll, stora, en del ytterst fina 
sporer. Blad syllika, inv. 4pipiga, vid basen lökformigt vidgade. — Pag. 272. 

tfff Lycopodiacew. Växter med mängbladig stam och sporangier antingen 
i bladvecken eller i ax af tegellagda fjäll. 

529 LYCOPODIUM. Sporangier likformiga niurlika, alla med fina pulverlika sporer. 
Blad slyfva, barrlika. — Pag. 273. 

530 SELAGINELLÅ. En del sporangier njurlika med fina sporer; andra 3 — 4knöliga 
med 3 — 4, stora sporer. Mjuk, ncdlill grenig ört. — Pag. 274. 

tffff PolypodiacecB. [Jemte följ. afdelning Filices vcrcB.] Växter med bladig 
ell. bladlik stam, och sporangier på bladens baksida ell. kant, hos Os- 
munda gyttrade i skiljd vippa.**). 

* Sporang. med tydlig ring, samlade i plättar ell. linier på bladens 
baksida. 

531 POLYPODIUM. Plättar runda åtskiljda, utan svepe. Slambladet enkelt och par- 
deldl, ell. flera gånger sammansatt. — Pag. 265. 



*) Linnés Filices bestå af så olikbildade familjer, att de knappt hafva n°gon charakter 
gemensam, hvarföre vid examineringen alla afdeluingarnes eller familjernas cliarakterer måste 
jemföras. 

**) Sporangiet oragifves af en ledad, elastisk ring, som vid mogningen brister och 
klyfver det i 2 delar; hos Osmunda tinnes blott ämne till denna ring. Hela växten liknar 
vanligen ett blad [stamblad], med imderjordisk stam ell. rotstock; ofta bär detta blad frö- 
redningen, samlad i runda ell. linieformiga plättar på buksidan, mer sällan i kanten. Dessa 
plättar äro antingen bara, eller täckta med ett fjäll- ell. hinnaktigt svepe, som hos äldre 
plättar, hvilka stundom sammanflyta, ofta hopkrymper och blir otydligt. 



24 Kl. CRYPTOGAMIA. Filiccs. Lvn 

532 ASPIDIUM. Plätt, som föreg. Svepefjället fäst mldt i plätten, sköldlikt, med rundtorn 
fri kant. Slambl. enkelt ell. dubbelt parbladigt. — Pag. 265. 

533 POLYSTICHUM. Plätt, som föreg. Svepe fäst med ett veck i plättens kant, njur- 
likt rundadt. Slambl. 2—3dubb. parbladiga ell. flikade. — Pag. 266. 

534 CYSTOPTERIS. Plätt, runda åtskiljda; svepe n. skål-likt, fäst under plätten och i 
början betäckande densamma med sin fria hinnaktiga kant. Svepe snart förkrympt 
och otydligt. — Pag. 267. 

535 WOODSIA. Plätt, inom skålformiga, i hår upplösta svepen, snart sammanflytande 
och betäckande småbladens rygg. Bladen slutl. bruna, och ludna på baksidan, af 
de hopflyt, och håriga plättarne. — Pag. 267. 

536 ASPLEMUM. Plätt, aflånga — ^jemnbreda ; svepe af samma form, fäst med långsidan 
vid plättens yttre sida och öppnande sig frän bladnerven. — Pag. 267. 

537 SCOLOPENDRIUM. Plätt, jemnbreda, med 2 svepen ftista å ömse sidor om plätten 
och öppnande sig från dennes médellinie. — Pag. 268. 

538 PTERIS. Plätt, sammanhängande i en oafbruten linie och täckta af den tillbaka- 
vikna hinnaktiga bladkanten, — Pag. 269. 

'^■'^- Sporang. med tydlig ring på baksidan af egna, från rotstocken upp- 
skjutande fruktblad. 

539 BLECHNUM. Fruktblad enkelt pardeldta, med 2:ne, jemnbreda parallela, snart sam- 
manflytande plättar på hvarje flik, täckta med ett jemnbredt svepe. — Pag. 269. 

540 ALLOSORUS. Fruktblad flera gånger sammansatta; plätt, som föreg. täckta af blad- 
flikarnes omvikna kanter, utan särskildt svepe. — Pag. 269. 

541 STRUTHIOPTERIS. Fruktbl. enkelt pardeldta, med plättar under bladflikarnes om- 
vikna och inskurna kant, slutl. beläckande deras hela rygg. — Pag. 269. 

*^''* Sporang. med tydlig ring; plättar knopplika, fästa i bladens kant. 

542 HYMENOPHYLLUM. Plättar inneslutna af 2 svepefjäll. — Pag. 269. 

rh+H* Sporang. med otydlig ring, gyttrade i axgrenig vippa [ej på bladens 

rygg]. 

543 OSMUNDA. Sporang. i a\, bildande en grenig vippa, kortskaftade, nätlikt strim- 
miga, med ämne till ring, och öppnande sig med en längdremna. — Pag. 269. 

itfiff Ophioglossew. Växter med 1 — 2 blad, skilj da från det enkla ell. sam- 
mansatta axet; sporang. utan ring. 

544 BOTRYCHIUM. Spor. oskaftade, samsillande i ett grenigt ax och öppnande sig till 
midten med en tvärremna. Stjelk bärande 1 — 2, mer och mindre delade blad. — 
Pag. 270. 

545 OPHIOGLOSSUM. Sporang. oskaftade, sammanhängande i ett enkelt, 2sidigt ax och 
öppnande sig med en tvärremna. Enkel stjelk, med ett odeldt blad på sidan och 
ett ensamt ax i toppen. — Pag. 271. 



FRIES' NATURLIGA SYSTEM. 



A. COTYLEDOI^E^. 

Växter, med frön, som innehålla eller vid groningen utveckla hj ert bl ad och brodd. — 
Hafva blommor med 2 bestämda kön, häraf kallade PliancrogamcB L., och i sin 
byggnad tydliga kärl: Vascularcs DC*) samt blad med klyföppningar. 

I. DICOTYLEDONE^. 

Växter med 2:ne hjertblad. — Exogencm DC. ell. utanpå tillväxande, emedan de, 
som hafva flerårig stam [träd och buskar], föröka denna efter hela sin längd genom 
nya distincta vedlager eller årsringar, de yngre lagda utanpå de äldre. 

Ser. 1. COROLLIFLOR^. 

Blomkrona sambladig och med ståndarne fästa på dess insida. 
1 Kl. SEMINIFLORiE: kronan fäst ofvanpå och skiljd med en led från fruktämnet. 

1 Ordn. Fructu gamocarpo **). 

1 Fam. SynanlhcrecB [Composilce L.]. Ands. N. F. t. 1, f. 1 — 5. 

2 — Dipsacece. — Ands. t. 1. 

3 — AmbrosiacecB. — t. 1. 



*) Så väl i dessa bestämningar, som i all klassification af växterna finnas undantag; så- 
ledes sakna några få Phanerogamer hjertblad, t. o. m. ett par slägten bestämda ståndare; 
några sakna kärl, hvilka åter träffas hos de till Cryptogamerna räknade ormbunkarne; Mos- 
sorna hafva 2:ne kön o. s. v. 

**) Oidningarne i den af Fries gifna klaven utmärkta med a, — b, — c — o. s. v. äro 
i alla Hjertbladsväxternas klasser de samma, ehuru eu eller flera kunna saknas i Skandina- 
viska floran; de äro byggda på fruktens beskaffenhet och 5 till antalet. 

a: Fructu gamocarpo, samgömmiga: flera kransvisa småfrukter, samväxta sinsimellan 
och med torus till eu odelbar frukt. 

b: Fr. syncarpo, flergömmiga: småfrukter som föreg. bildande en odelbar frukt, skiljd 
från toj'us. 

c: Fr. schizocarpo, skiljd göm miga: småfrukter flera, åtskiljda, hvarje af ett skal [ett 
kring fröfästet hopväxt fruktblad]. 

d: Fr. holocarpo pleurospermo, enkelgömmiga och sidofröiga: frukt af flera med 
kanterna sammanväxta skal ell. fruktblad och med ett fröfäste pä insidan af hvarje skal. 

e: Fr. holoc. centrispermo, enkelgöm. och centralfröiga: Irukt som föreg. med fröfäste 
i midten [fruktens axel]. 



FRIES NATURLIGA SYSTEM. LIX 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

4 Fam. Valerianece. — Ands. t. 2, f. 1, 2. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

5 Fam. RubiacccB. — Ands. t. 2. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

6 Fam. LoranlhacecB. — Ands. t. 2. 

5 Ordn. Fr. holocarpo ccntrispermo. 

7 Fam. CaprifoliacecB. — Ands. t. 2. 

2 Kl. ANNULIFLOR^: kronan fäst på en disk rund t om k ring [ej under] fruktämnet, 

öppen i boJten. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

8 Fam. Campanulacecs. — Ands. t. 3. 

9 — Lobeliacece. — t. 3. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

10 Fam. ConvolvulacecB. — Ands. 1. 3. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

11 Fam. JioraginccB. — Ands. t. 3. 

12 — Labialce. — t. 4, f. 1—8. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

13 Fam. Menyanlheos. — Ands. t. 4. 

5 Ordn. Fr. holocarpo cenlrispermo. 

14 Fam. Polemoniacece. — Ands. t. 4, f. 1, 2. 

3 Kl. TUBIFLOR^: krona fäst under fruktämnet, sluten i botlen. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

15 Fam. Oleinece. — Ands. t. 5. 
IC — Verbenacece. — t. 5. 

3 Ordn. Fr. schizoiarpo, 

17 Fam. Asclepiadcce. — Ands. t. 5. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

18 Fam. Gcnlianco}. — Ands. t. 5. 

5 Ordn. Fr. holocarpo ceritrispcrmo. 

19 Fam. Solanaccce. — Ands. t. 6. 

20 — Personatce. — t. 5, f. 1 — 4. 

2\ — LenlibulariecB. — t. 6, f. 1, 2. 

22 — PrimulacrcB. — l. 6. 

23 — Globulariece. — t. 6. 

24 — PlanlagtJiccB. — t. 6, f. 1, 2. 

25 — PlumbaginecB. — t. 6. 

Ser. 2. THALAMIFLORJE. 

Blomkrona af flera fria blad; ståndare fästa jemte kronbladen på ett eget 
fäste. 

4 Kl. DISCIFLORJ^: ståndare och kronblad fästa på kanten af en, öfver eller omkring 

fruktämnet befintlig disk. 
1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

26 Fam. Cornew. — Ands. t. 7. 

27 — CelaslrinecB. — t. 7. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

28 Fam. Araliacew. — Ands. t. 7. 

29 — Umbelliferce. — t. 8. 

30 — Adoxece. — t. 7. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

31 Fam. AccrinecB. — Ands. t. 8. 

32 — Resedaceas. — t. 8. 

5 Kl. SERTIFLOR^: stånd, och kronblad fästa rundtomkringell. på fruktämnets bas. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

33 Fam. NymphcBacece. — Ands. t. 9. 
3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

34 Fam. Ranunculacece. — Ands. t. 9, f. 1 — 4. 



IX FRIES NATURLIGA SYSTEM. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

35 Fam. BerberidecB. — Ands. t, 9. 

36 — Papaveraceas. — t. 9. 

37 — FumariacecB. — t. 10, 

38 — Cruciferce. — t. 10, f. 1—7. 

5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

39 Fam. Polygalcce. — Ands. t. 10. 

40 — BalsaminecB. — t. 10. 

6 Kl, COLUMMFLORiE : stånd, fästa under fruktämnet på en punkt- ell. pel ar- 

lik torus. 
2 Ordn. Fr. syncarpo. 

41 Fam. TiliacecB. — Ands. t. 11. 

42 — MalvacccB. — t. 11. 

43 — Gruinalcs. — t. 11, f. 1—3. 

44 — HypericinecE. — Ands. t. 11, 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

45 Fam. Cistinece. — t. 11. 

46 — ViolariecB. — t. 12. 

47 — Droseracece. — t. 12. 

5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

48 Fam. Silcnaceos. — Ands. t. 12, f. 1, 2. 

49 — Älsinacece. — t. 12, f. 1—3. 

50 — Elalinece. — t. 12. 

Ser. 3. CALYCIFLOR^. 

Blomkrona af fria blad, jemte de äfven fria ståndarne fästa på den blom 
fodret vidvä\ta torus. 

7 Kl. FAUCIFLORJ^: ståndare fästa i fodrets svalg vid öfra kanten af den tunna 

torus. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

51 Fam. Cucurbitacece. — Ands. t. 13. 

52 — Ribesiacece. — t. 13. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

53 Fam. Rhamnece. — Ands. t. 7. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

54 Fam. Saxifragece. — Ands. t. 13. 

55 — Crassulacece. — t. 13. 
5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

56 Fam. Lylhrariece. — Ands. t. 13. 

57 — Onagrariew. — t. 14. 

58 — Haloragece. — t. 14. 

8 Kl. ROSIFLOR^: stånd, fästa vid den ringformigt uppsvällda öfre kanten af torus. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

59 Fam. Pomacece. — Ands. t. 14. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

60 Fam. Senlicosce. [Rosaccw Juss.] — Ands. t. 15, f. 1 — 4. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

61 Fam. Drupacece. — Ands. t. 14. 

62 — Papilionacece. — t. 15, f. 1 — 6. 

9 Kl. CENTRIFLORiE: ståndarne fästa i fodrets botten vid en punktlik ell. omärklig 

torus. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

63 Fam. EricinecB. — Ands. t. 16, f. 1 — 3. 

64 — Empelrcm. — t. 16. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

65 Fam. Euphorbiacem. — Ands. t. 16. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

66 Fam. TamariscinecB. — Ands. t. 17. 

5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 



FRIES NATDRLIGA SYSTEM. LXI 

67 Fam. Portulacacew. — Ands. t. 17. 

68 — Paronychiece. — t. 17. 

69 — Polygonece. — t. 17. 

Ser. 4. INCOMPLET^. 

Blommor ofullständiga, med ingen torus och således utan kronblad, endast 
med enkel kalk, af fjäll o. s. v. 

10 Kl. BRACTEIFLOR^: blomkalk enkel, bildad af flera i krans samväxta blad. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

70 Fam. AristolochiacecB. — Ands. t. 18. 

71 — Sanlalacece. — t. 18. 

72 — ThymelecB. — t. 18. 

73 — Eloeagnece. — t. 18. 
5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

74 Fam. Ulmaccce. — Ands. t. 19. 

75 — Urlicacew. — t. 19, f. 1, 2. 

76 — AmaranlacecB. — t. 19. 

77 — Chenopodiacew. — t. 19. 

11 Kl. JULIFLORjE: blommor skilj dkönade, förenade i ett hänge, utan annan kalk 

- än fjäll och dyl. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

78 Fam. Cupuliferce. — Ands. t. 20. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

79 Fam. Salicineoe. — Ands. t. 20. 

5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

80 Fam. Belulinem. — Ands. t. 20. 

81 — MyricecB. — t. 20. 

82 — Coniferce. — t. 20, f. 1—3. 



83 — Equiselaccce.*) — t. 21. 

blommor utan hy lie, sittande utan skaft i bladvecken. 
3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

84 Fam. Callitrichincw. — Ands. t. 21. 
5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo, 

85 Fam. Ccralophyllew. — Ands. t. 21. 



86 — Characece.**) — t. 21. 

IL MONOCOTYLEDONE^. 

Växter med 1 hjerfblad. — EndogenecB DC. inuti tillväxande genom lagrens 
rigtning inåt, ehuru de sedan tränga utåt och förlora sig, utan fydl. ringar, i 
de yttre lagren. 

13 Kl. FRUCTIFLORJ^.: blomkalken med ståndarne fästa ofvanpå fruktämnet. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

87 Fam. Orchidew. — Ands. t. 22, f. 1—5. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

88 Fam. Iridece. — t. 22. 

89 — Narcissinece. — t. 22. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

90 Fam. Hydrocharidcce. — Ands. t. 22. 
5 Ordn. Fr. holocarpo centrispermo. 

91 Fam. NajadccB. — Ands. t. 22. 



*) Upptages i deti.a verk blaud Filices. 
) Afhaudlas ej i detta verk, såsom närmast hörande till Alga. 



LXII FRIES NATURLIGA SYSTEM. 

14 Kl. LILIIFLORiE: kalk af 3 ell. 6 [fria eller hopväxta] blad, jemte ståndarne fästa 

under fruktämnet. 

1 Ordn. Fr. gamocarpo. 

92 Tam. LiliacccB. — Ands. t. 23, f. 1—4. 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

93 Fam. Colchicacecs. — Ands. t. 23. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

94 Fam. Älismacece. — Ands. t. 23, f. 1 — 3. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

95 Fam. NarlhcciacecB. — Ands. t. 23. 

5 Ordn. Fr. holocarpo centrispcrmo. 

96 Fam. JuncacecB. — Ands. t. 23. 

15 Kl. SPADICIFLOR^: kalk O, 4bladig, ell. af fjäll, hår ell. dy). Blommorutan skaft 

2 Ordn. Fr. syncarpo. 

97 Fam. AroidecB. — Ands. t. 24, f. 1, 2. 

3 Ordn. Fr. schizocarpo. 

98 Fam. Polamogetoncce. — Ands. t. 24. 

4 Ordn. Fr. holocarpo pleurospermo. 

99 Fam. Typhacece. — Ands. t. 24. 

5 Ordn. Fr. holocarpo cenlrispermo. 

100 Fam. Cypcraccce. — Ands. t. 24, f. 1—3. 

16 Kl. GLUMIFLORiE: Gräs. Blommor bildande småax af skiftevisa yttre och inre fjäll. 

5 Ordn. Fr. holocarpo cenlrispermo. 

101 Fam. Graminece. — Ands. t. 25, f. 1—10. 



B. KEME^. 



Växter med en groddtråd [utan verkliga frön, blott med enkla groddkorn, som 
utväxa till en tråd, utan lijertblad och verklig brodd]: Aco/yledovew Juss. — 
Hafva fröredningen utan bcsJämda kön, ell. [hos Mossorna. 3Tusci] med mikro- 
skopiska, si and. och pist. motsvarande delar; häraf kallade Cryployamm L. 
Såsom bestående af blott cellväf ulan spiralkärl [undant. Filiccs], höra de till 
Cellulares DC. 

III. HETERONEME^. 

Växter med rot och stam, den sednare försedd med bestämda blad eller sjelf 
bladlik och grön. 

17 Kl. FILICES: försedda med tydliga kärl, utan könskilnad. 

102 Fam. Polypodiacece. — Ands. t. 26. 

103 — OphioglossecB. — t. 26. 

104 — MarsileacecB. — t. 26. 

105 — IsoclecB. — t. 26. 

106 — Lycopodiacew. — t. 26. 

18 Kl. MUSCT: växter af blott celluler, endast med spår till kärl; skiljda köndelar. 

107 Fam. Bryacew. — Ands. t. 27, f. 1—7. 

108 — Hepalica;. — t. 27, f. 1—4. 

IV. HOMONEME^*). 

Rot, slam och blad icke skiljda [sällan gröna]. 

19 Kl. ALGjE: det vegetativa systemet [örten] öfvervägande, utgörande på en gång 

rot, stam och blad. Lefva af det omgifvande medium, vattnet, omedelbart ell. i luften. 

109 Fam. Lichencs. — Ands. t. 28. 

110 — JiyssacecB. — t. 28. 

111 — FucacccB. — t. 28. 



*) Till denna Afdclning hörande familjer afhandlaa icke i detta verk. 



FRIES NATURLIGA SYSTEM. 

112 Fam. Vlvacece. — t. 28. 

113 — Dialomacece. — t. 28. 

20 Kl. FUNGI: fröredningen öfvervägande; det vegetativa insänkt i det ämne, 
växten förekommer, och hvaraf den lefver. 

114 Fam, Hymenomycclcs. — Ands. t. 29. 
Discomycelcs. — t. 29. 
Pyrenomyceles. — t. 29. 
Gasleromycelcs. — t. 29. 
Hyphomyccles. — t. 29. 
Coniomycelcs. — t. 29. 



hvarpå 



115 — 

116 — 

117 — 

118 — 

119 — 



Till detta system har Prof. Fries sjelf endast lemnat en Kl av, som blifvit utvecklad 
af sednare författare, hvilkas arbeten ligga ti" grund för ofvanstående förkortade fram- 
ställning. Sjelfva Klaven, hvari de 5 ordningarne *) äro utmärkta med boksläfverna a — 
b — c — d — e — , är vigtig äfven derföre, att den åskådligare än hvarje annan fram- 
ställning visar familjernas så väl närmare som aflägsnare frändskaper [affinitet och 
analogi]. Den förra råder mellan de familjer, som i samma klass föregå och efterfölja 
hvarandra, — den sednare. eller analogien, cger rum mellan ordningarnc [a — e] så väl 
i de bredvid hvarandra stående, som i de föregående och efterföljande klasserna i samma 
longitudinela serie. Sålunda äro 29 Umbdliferce närmast besläglade eller affina till Ara- 
liacecs och AdoorccB; — analoga till Ranunculacccs, RubiacecB och Saxifragcm. 88 Iri- 
dew affina lili OrchidecB och Narcissinece; — analoga till Colcfiicaccce, som stå i samma 
ordning, men olika klass. 

A. COTYLEDONE^. 
I. DICOTYLEDONE^. 







Ser. 1. COROLLIFLORJi:. 






1 Kl. Seminiflorce. 


2 Kl. Annuliflorce. 




a. 


1 Synanlhereae. 


a. 8 Campanulaceae. 


a. 




2 Dipsacea^. 


9 Lobeliaceae. 






3 Ambrosiaceae. 


b. 10 Convolvulaceae. 


c. 


b. 


4 Valeriancae. 


c. 11 Horagineae. 


d. 


c. 


5 Rubiacea». 


\2 Labiata*. 


e. 


d. 


6 Loranthaccae. 


d. 13 Menyaniheae. 




e. 


7 Caprifoliaceae. 


e. 14 Poicmoniaceae. 





4 Kl. Disciflorce. 

a. 26 Corneae, 
27 Celastrincae. 

c. 28 Araliaceae. 

29 Umbellifcrae. 

30 Adoxeae. 

d. 31 Acerineai. 
32 Resedaceae. 



Ser. 2. THALAMIFLOR.E. 

5 Kl. Sertifioroe. 
a. 33 Nymphaeaceae. 

c. 34 Ranunculacea;. 

d. 35 Rerberideae. 

36 Papaveraceae. 

37 Fumariaceae. 

38 Cruciferae, 

e. 39 Polygaleae. 
40 Ralsamineae. 



3 Kl. Tubifiorce. 

15 Oleinrae. 

16 Verhenaccae. 

17 Asclepiadeae. 

18 Geniianeae. 

19 Solanaceae. 

20 Personatae. 

21 Lentibularieae. 

22 Primulaceae. 

23 Globularieae. 

24 Plantagineae. 

25 Plumbagineae. 



6 Kl. Columnifiorce, 

41 Tiliaceae. 

42 Malvaceae. 

43 Gruinales. 

44 Hypericineae. 

45 Cistineae. 

46 Violariea;. 

47 Droseraceae. 

48 Silenaceae. 

49 Alsinaceae. 

50 Elatineae. 



*) Prof. Fries har i den ursprungliga klaven i Flora Scanica äfvensom i v. Diibens Handb. 
i Växtrikets Nat. Familjer (Stockh. 1841) endast 3 Ordningar, nänil. Familjer mtå fructu 
holocarpo, fr. schizocarpo och fr. syncarpo; till dessa hafva i Schagrs och Arrheiiii fram- 
ställning, troligen i följd af Fries' egen omarbetning, ännu J2:ne ordningar kommit; se noten ** 
pag. Lviii. 



FRIES NATURLIGA SYSTEM. 







Ser. 3. CÅLYCIFLOR^. 




7 Kl. Fauciflorce. 


8 KL Rosiflorce. 


a. 


51 Cucurbitaceae. 


a. 59 Pomaceae. 




52 Ribosiaceae. 


c. 60 Senllcosae. 


b. 


53 Rhamneae. 


d. 61 Drupaceae. 


c. 


54 Saxifrageje. 

55 Crassulaceae. 


62 Papilionaceae. 


e. 


56 LythrarieiB, 

57 Onaprarieae. 

58 Halorageae. 


Ser. 4. INCOMPLET^. 




10 Kl. Bracteifiorce. 


11 Kl. Julifloroe. 


a. 


70 Aristolochiaceae. 


b. 78 Cupuliferffi. 




71 Sanlalaceae. 


d. 79 Salicineae. 




72 ThymcIeaR. 


e. 80 Betulineae. 




73 EI;eagneae. 


81 Myriceae. 


e. 


74 Ulmacese. 

75 IJrticaceae. 

76 Åmarantaceae. 


82 Coniferae. 








77 Chenopodiaceae. 


(83 Equiseface®.) 




11. 


MONOCOTYLEDON 




13 Kl. Fructifloroe. 


14 Kl. Liliifiorce. 


a. 


87 Orchideae. 


a. 92 Liliaceae. 


b. 


88 Irideae. 


b. 93 Colchicaceae. 




89 Narcissineae. 


c. 94 Alismaceae. 


c. 


90 Hydrocharideae. 


d. 95 Nariheciaceae. 


e. 


91 NajadeaB. 


e. 96 Juncaceae, 



9 Kl. CentriflorcB. 

b. 63 Ericineae. 
64 Empetreae. 

c. 65 Euphorbiaceae. 

d. 66 Tamariscineae. 

e. 67 Poriulacaceae. 

68 Paronychieae. 

69 Poiygoiieae. 



12 Kl. NudiJlorcB, 
c. 84 CaUitricbineae. 
e. 85 Ceratophylleae. 



(86 Characeae.) 



1 5 Kl. ^Spadiciflorce, 

b. 97 Aroideae. 

c. 98 Polamogetoneae. 

d. 99 Typhaceae. 

e. 100 Cyperaceffi. 



102 Polypodiaceae. 

103 Ophioglosseae. 

104 Marsileaceae. 

105 Isoeteae. 

106 Lycopodiaceae. 



B. NEME^. 
III. HETERONEMEJE. 



17 Kl. Filices. 



107 Bryaceae. 

108 Hepalicae. 



IV. HOMONEMEJE. 



16 Kl. Glumifiorce, 
101 Gramineae. 



18 Kl. Musci, 



19 Kl. Algce. 



109 
110 
111 
112 



Lichenes. 
Byssacea;, 
Fucaceae. 
Ulvaccae. 



113 Dialomaceae. 



20 Kl. 

114 Hymenomycetes. 

115 Discomyccics. 
11() Pyrenomycetes. 
117 Gas(eromycetes. 
M8 Hyphomycetes. 
119 Coniomycetes, 



Fimgi, 



SVERIGES OCH NORGES VÄXTER 

EFTER FRIES' SYSTEM. 

I. DICOTYLEDONE^. 

1 Serien: COROLLITLORJ;. 

1 KLASSEN 

SEMINIFLORJ]. 

1 Fam. SYNANTHEREiE mch. Blommor gyttrade inom en gemensam holk, bildande 
en blomkorg. Ståndare fästa i pipen af den sambladiga kronan, med knapparne 
hopväxta omkring stiftet. Frukt sittande under och med en led skiljd från kro- 
nan, samt innehållande ett enda frö, oskiljbart omslutet af fodret [skalfrukt]. Frö- 
hvite O*). 

1 Flocken Ooi-yTaibiffersB Juss, Birna antingen alla rörformiga, ell. rörformiga 
på blomkorgens disk och tunglika i dess kant [strålblr]. Stiftet cylindriskt, icke upp- 
sväldt ell. ledadt. 

a) Seneciouide». Stiftets 2 märken jemnbreda, med en hårpensel i spetsen. 

1. BIDENS Lin. Brunskära. 

1 B. tripartita L. blomkorg, utan strålblommor, uppräta; skalfrukter med 2 — 3 borst; 

bladen skaftade, meränd. Sklufna ell. Sdeldta med inskurna och tandade flikar. Q 7, 
8, g. blr. — ft minor: bleden odeldta aflånga landade. Fig. F1.D.2178. Reich. Co- 
rymbif. i D.F.t.941,f.l. 
Våta st. a. {Sk.—Um. Lpm.—N.) Fotshög, jS ett par tum. 

2 B. cernua L. blomk. lutande; fruktborster vanl. 4; bladen odeldta halflomfattande, 

lancettlika — ^jemnbreda sågade. 07, 8, g. blr. — ft radiata: med utdragna strålblr. 
— y minima: 2—3 tum hög, enblomstrig. Fig. F1.D.481. Reich.t.941,f.2; /S" f.3. 
Våta st. [Sk—Helsl Ängml Thorsåker sn. Vär^nl Boh. Öl. Gottl.—N. — /? Sik.— 
Södml. Stockh. Vestml. Värml. Boh.—N. södra del.) /^ Coreopsis Bidens L.FlSu. 
och Herb. y Bidens minima L.Sp.Pl.2. 



*) I de familjer, der fröhviten icke namnes, finnes den alltid. 
Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 



2 1 Kl. SEMINIFLOR^. 

2. CHRYSåNTHEMUM Lin. Prestkrage, 
f Skalfrukt naken. 

1 C. seqelum L. bladen halfltomfattande, vid basen sågade, mot spetsen flikiga och 

landade; holkfjällen bredt eggrunda. O 7, 8, g. strålblr. Fig. Sv.B.496. F1.D.995. 
Åkr. odl. st. {Sk. — Ängml. VB. Neder-Calix: Dr. Reuterman. Vestml. Värml. Dahl. 
Boh. Goltl. Sparsam ell. sällsynt ofvan Skåne. — N.) Blåaktig, med stora guld- 
gula, blomster. 

2 C. Leucanihemum L. bladen halftomfattande, lancettlika sågade, vid basen fliklan- 

dade, de nedre skattade spadlika; holkfj. lancettlika. 2|. 7, hv. strålblr. — /i coro- 
nopifolium: bladen inskurna, n. parklufna. — ;' hlrsutum: stjelken mycket straf- 
hårig. Fig. Sv.B.346. F1.D.994. 
Torra st, a. {Sk.— VB. och Pit. Lpm. — N. till Nordl.) Var. någongång i Sk. 
och Blek. utan strålblr: [i floscidosum Äspegr. — Leucanlhem. vulgäre Lam. 

ff Skalfrukt med frökrona: Pyrethrum Sm. 

3 C. Parthenium Pers. bladen parbladigt delade; flikarne inskurna, de öfre sam- 

manflytande; blomkorg, i n. jemnhög vippa. 2|. 7, 8, hv. strålblr. Fig. Sv.B.285. 
F1.D.674. 
Byar etc. r. [Sk. flerestädes, J. ex. Båstad på strandbackarne ymnig. Blek. Carls- 
krona; Nätraby; Ronneby; Aryd. Smal. Kalmar vid Skansen, Skällby etc. Boh. 
Koön vid Marstrand, m. fl. öar i söd. och mell. delen; för öfr. förvildad här och 
der upp till Uppland. — N. Tellemarken.) Saknar stundom strålblr. — Matri- 
caria L. Leucanthemum Godr. & Gren. 

3. MÅTRICÅRIÅ Lin. Sötblomster. 

1 M. Chamomilla L. blomkorg, långt skaftade med strålblr; diskblr Standade; bla- 

den dubbelt parbladigt delade med trådsmala flikar. Q 6, hv. strålblr. Fig. Sv.B.50. 
F1.D.1764. 
Torra, odl. st. {Sk.— nor. Angml. Själevad. Jämtl. Pit. Lpm. Koroqveik. Säll- 
synt norr om Dalelfven. — N. till Hedemarken och efter kusten till Trondhj.) Har 
en stark sötaktig lukt. En var. med färre och nedböjda strålblr är M. suaveo- 
lens L.FLSu. och Herb. 

2 M. discoidea DC. blomkorg, kort skaftade, ulan strålblr; blr 4tandade; skalfr. med 

omärklig frökrona; bl. som föreg. 7, 8, g. blr. Fig. Reich.t.997,f.2. H.N.f.l4, n:o 5. 
Gator, odl. st. r. {Vppl. Uppsala, på gator och gårdar i Fjerdingen samt i Bot. trädg.; 
vid Simtuna prestg. — N. Christiania, M ellem-Töen : Krok.) Vanligen mer gre- 
nig än föreg., som den liknar till lukten. Fästet spetsigt kägellikt. — Cotula 
matricarioides Bong. 

4. TRIPLEUROSPERMUM C. H. Schultz. Hvitkullor. 

1 T. inodorum Sch. skalfruktens topp hinnkantad; bladen dubbelt parbladigt delade 

i smalt jemnbreda, under plattade flikar. ©}) 6—8, hv. strålblr. — jS borealis: 
holkljällen dubb. större, aflanga med bred svart hinnkant. Fig. F1.D.696. Reich. 
t.985,f.l. 
Odl. st. a. {Sk.—Lpl. — N. — ft Trondhj.) Var. utan strålblr. — Matricaria 
L. Pyrethrum Sm. Chamcemelum Vis. 

2 T. maritimum Hn. bladflikarne kortare, stundom n. aflånga, trinda och köttiga; 

skalfr. som föreg. V 7, 8 hv. strålblr. Fig. E.B.979. Reich.t.985,f.2. H.N.f.l2, n:o 2. 
Hafsstr. {Sk. — Boh. Kalmar omkr. Slottet, och nära Stensö. Stockh. yttre skär- 
gård. — N. till Finnm.) Vanl. lågväxt, ell. nedliggande, med smärre blomkor- 
gar än föreg. Utmärkt af de trinda bladflikarne, i öfrigt föga skild. — Matr. 
maritima L. Herb. M. inodora y salina Hn ed. 4. M. marit. forma minor 
etc. Fr.H.N.f.l2. 

5. åNTHEMIS Lin. Åkerkullor. 

1 A. tinctoria L. fästet slutl. convext; skalfrukt, med hinnaktig odeld frökrona; YAa.- 
den parbladigt delade, småbladen parklufna ell. djupt sågade, under tilltryckt håriga. 
2^.6, 7. — /? pallida: strålblrna blekgula. — y discolor: strålblrna hvita. — o" dis- 
coidea: utan strålblr. Fig. Sv.B.62. F1.D.741. H.N.f.6, n:o 1. å Reich.t.l010,f.3. 



Fam. SynantherccE. % 

Torra st. åkr. {Sk.— Hels. Ingml. Jämtl. Dal. — N. — å Uppsala Slottsbacke.) a har 
vackra höggida blomkorgar. — Cota tinct. Gay. y A. marilima Retz. enl. Fr. 

2 A. arvensis L. fästet slutl. koniskt. med lancettlika fjäll; skalfr. med plattad topp 

på längden fårade med släta åsar; bladen parbladigt delade; småbladen enkelt elf. 

dubbelt parkliifna, med inskurna flikar. 05 — 7, hv. strålblr. — ji agrestis: skalfr. 

med trubbig toppkant; bladen mer findeldta. — y salina: bladflikarne köttiga- stiel- 
„ ken nedligg. Fig. F1.D.1178. Reich.t.l004,f.l,2. H.Xf.15, n:o 1. 
Åkerren, a. y hafsstr. {Sk.~-VB.—N.~y Hall. Varberg. Sk. Ystad. Köpingeåns 

gamla utlopp.) Blad/likarne hos o: bredare, mer blåaktiga, skalfr.s topp omgifven 

af en hvassare kant; fi har gröna, smalare bladflikar: A. agrestis Wallr. 

3 A. Cotula L. fästets fjäll jemnbreda, skalfr. med rundad naken topp, småknaggligt 

strimmade; för öfr. som föreg. Q 5 — 9, hv. strålblr. — /S salina Lindeb nedlig- 
gande med köttiga bladflikar. Fig. Sv.B.429. F1.D.1179. 
Byar. gat. [Sk. — Uppsala. Dal. Smedjebacken. Vestml. Värml. nära Carlstad. Öl. 
Gottl. — N. — p Boh. Mollö.) Bladflikarne n. syl-lika. Luktar illa. — Maruta 
foelida Cass. 

6. ACHILLÉA Lin. RöUeka. 

1 A. Plarmica L. bladen hela, n. jemnbreda, hvass-sågade glatta; blomkorgar i qvast- 

lik vippa. %. 7, 8, hv. strålblr. Fig. Sv.B.207. F1.D.643. 
Fukt. st. [Sk. — Geslr. Helsl. Söderhamn i Bromsänget; Enånger vid ån nära kyrkan; 
Gnarp vid ån på Prestängen. Dal. vid Dalelfven i nedra socknarne; Hedemora etc. 
Vestml. Värml. Boh. Strömstad; Tanum och Qville snr: Rect. Forelius. — N. till 
Trondhj. stift.) Odlas ofta med dubbla Ur. 

2 A. Millefolium L. bladen med lancettlik cll. jemnbred omkrets, parbladigt delade, 

med pardelade och inskurna flikar; blomkorg, i tät, qvastlik vippa. 2^7 — 9, hv. ell. 
rödl. blr. — /? lanata: stjelk, blad och vippa ullhåriga. — y sordida: stj. ullhårig; 
blad och vippa småludna; blrna något gulaktiga. — d setacea: spenslig, med dubb. 
smärre blomk., borstlika bladflikar. — e alpesiris: bladen mer sammansatta; blomk. 
större med bredt svartkantade holkljäll. Fig. Sv.B.74. F1.D.737. fi Reich.t.I028,f.2; 
o f.l och H.N.f.l2, n:o 3. 
Torra st. a. {Sk. — Lpl. — N. — /? Boh. Koön vid Marstrand; Rect. For. Ealm. 
Öl. Gottl. — y Skåne — <? Sk. Stockh. på Adelsön och Rjörkön. — s N. Finnm. 
Trondhj. st. Molde.) Var. i hög grad, äfven med röda blr. 

7. CöTULA Lin. 

1 C. coronopifolia L. glatt; bladen stjelkomfatfande, jemnbredt lancettlika, parflikigt lan- 
dade eller hela. 07— 9, g. blr. Fig. F1.D.341. Reich.t.998, f.1,2. H.N.f.14, n:o 6. 
Hafsstr. r. (Boh. på Kasens Näbb.) 3—6 tum hög, långt ned grenad ört, med de 
enstaka blomkorg, i grenarnes spets. 

8. TANACÉTUM Lin., Renfana. 

1 T. vulgäre L. bladen parbladigt delade; småbladen parklufvet inskurna och sågade. 
% 8, 9, g. blr. Fig. Sv.B.81. F1.D.871. 
Torra st. [Sk.—Um. Lpm. och VB. — N. till Finnm.) Bladen ofta krusiga, lukta 
starkt. — T. boreale Fisch., som af Fr. i S.V.Sc. upptages såsom varielet, skiljer 
sig enl. Ledeb. Fl.Ross. med skalfr. utan all krona; emellertid anför Ledeb. en 
var. af den vanl. formen, som närmar sig T. boreale, men försedd med frökrona. 

9. ARTEMiSIA Lin. Malört. 

f Blomfästet hårigt: Absinthium Gcertn. 

1 A. Absinthium L. stjelken upprat; blomkorg, klasvisa skaftade nedböjda halfrunda; 

rotbladen 3dubbelt pardelade. stjelkbladen mindre delade med lancettlika gråludna 
flikar. 2f 8,g.blr. Fig. Sv.B.106. F1.D.1654. 
Byar etc. a. {Sk. — Helsl. Angml. Bjertrå och Långsele. Dal. — N.) Skärmbladen 
hela. — Absinth. vulgäre Lam. 

2 A. rupestris L. stjelken uppstigande; blomk. som föreg., kort skaftade; stjelkbladen 

parbladigt delade med jemnbreda flikar; rotbladens flikar hela eller 3deldta, finhå- 
riga. 2|. 7, 8, g. blr. Fig. Lin. Gottl. resa. Sv.B.317. Reich.t.l032,f.l. H.N.f.4, n:o 2. 



4 1 Kl. SEMINIFLOR^. 

Kalkberg, r. (ÖV. Gotll.) Hufvudklasen antingen enkel med blomkorgar på 1 — 3 
liniers skaft, eller delad i smärre klasar med ganska korta bl.skafl; stjelkbladen 
knappt 2 lu^ långa kammlikt flikade. 

ff Fästet glatt: Äbrotanum Fr. 

*3 A. norvegica Fr. stjelken n. enkel, med de halfrunda nedböjda blomkorg, i toppen 
och bladvecken på långa enblomslriga hvitulliga skaft; bladen parbladigt deldta i 
hela eller åter delade, under håriga Hikar. 2^ 8. g. blr. Fig. FI.D.801. H.N.f.4, n:o 1. 
Fjellv. r. {N. Dovre, Öfver allt på fjellen vid Kongsvold och Drivdalen. Romsdalen, i 
• iÉilisdalen.) ffWf' sällan mer än 4—6 blomkorg., utplattade n. A tum i diam. och 
således de största i släglet, med bredt hinnkantade mörka holkfjäll. — A. rupe- 
stris FI.D. 

4 A. laciniata W. stj. n. upprat, med uppräta mångblomstriga klasar; blomk. skaf- 

lade lutande, klotrunda; bladen parbladigt delade; rotbladens flikar ånyo parbladigt 
deldta, stjelkbladens djupt parklufna, med smala spetsade gleshåriga flikar. 2|. 8, g. 
blr. Fig. GmeI.Sib.2,t.57. Reich.t.l032,f.2. H.N.f.4, n:o 3. 
Torra st. r. {Öl. Borgholm; Skogsby-bet i Thorslunda; Albrunna i söd. Möckleby; 
Gösslunda i Hulterstad m. fl. st.) Blr i smal vippa af uppräta klasar. — A. ta- 
nacetifolia Retz. 

5 A. vulgaris L. stj. upprat; blomk. n. oskaftade, något lutande, aflånga, med luden 

holk; bladen dubbelt pardelade, med lancettlika inskurna spetsade flikar, under hvit- 
ludna; skärmbladen hela, n. jemnbreda. 2f 8. — ft coarctata: klasarne samman- 
dragna täta uppräta; bladen med smalare, under snöhvitt ulliga flikar. Fig. Sv.B.417. 
F1.D.1176. ft Lin. Inst. Skrift.t.l. Reich.t.l038,f.2. 
Åkerren, etc. a. {Sk.—VB. och Pit. Lpm. ^-^ N. till Finnm. -— /5 Hafsstr. Blek— 
Helsl. VB. Neder Calix: Dr Reuterm. Ö7.) 1—2 alnar hög; än med mörkbrun 
stjelk och bruna blr, än med ljus stjelk och gulare blr. 

6 A. campestris L. stj. uppböjd ell. uppstigande, med ensidiga klasar och blomkorg.; 

de sednare 6 — 8blommiga klotrunda, ganska kortskaftade, lutande; bladen parbla- 
digt delade, med flerdelda, n. trådsmala flikar. 2f 7 — 9. — - /5 sericea: bladen sil- 
kesludna Fig. F1.D.1175. Reich. t.l035,f.l. 
Torra back. {Sk.—Gestr. Veslml. VG. Boh. på Nordkoster; Tanum sn: Rect. Forel. 
etc. — N. Tönsberg, Christiania— Ringerige. — /? Sk. Uppsala, Slottsbacken. Öl. 
Gottl.) Blomkorg, mycket små brunaktiga. 

7 A. maritima L. stj. uppstigande, med mångblomstriga klasar; blomk. omkr. Oblom- 

miga aflånga, n. oskaftade; bladen parbladigt delade hvitludna med hela eller 3delda 
jemnbreda trubbiga flikar; skärmbladen hela. 2^ 8, 9, g. blr. ^ — /S gallica: klasar 
och blomster upprätta. — / suffruticosa: stj. träaktig, högre och n. upprat, med u(- 
böjda vippgrenar och nedböjda blomkorg. Fig. Sv.B.323. F1.D.1655, /3r 2119. ^ H.N. 
f.4, n:o 4. 
Hafsstr. r. (Ö7. Gotll. — Södra N. — y Sk. vestra kusten. Hall. Varberg. Boh. 
Vinga och kringligg. öar; Tauum sn, Sör Edsvik: Rect. For. Blek. på öar utanför 
Thorshamns udde. Smal. Kalmar; Vestervik på Gränsö.) ft A. gallica W. y är 
ofta 2 — 3 quart. hög, gr enig: A. salina Liljebl. 

10. ARNfCA Lin. Hästfibler. 

1 A. montana L. stjelken fåblomstrig; bladen motsatta, eggrundl aflånga, glest lan- 

dade. 2|.7,8. Fig. Sv.B.185. FI.D.63. 
Skogsäng. [Sk.—Uppl. Veslml. Lillhärad. Dal. Hedemora. Värml. Boh. sällsynt i 
norra och östra prov. — N. söd. delen upp till Bergen och Ringeboe. Molde.) Blom- 
korg, stora brandgula. 

2 A. alpina Murr. stj. ejiblomstrig ; bladen motsatta lancettlika, glest landade. % 7, 8. 

Fig. Sv.B.699. F1.D.1524.^ H.N.f.l2, n:o 5. 
Fjellv. r. [Torneå Lpm. Kåbdåvanka. Lul. Quickjock, Zekkok, Roudnas, Tjågnorris, 
Velkespoult, samt öster om Rissabäcken. Pit. Kåbrcnåjve, vid ån Lais. — N. Finnm. 
Flosfjellet vid Tromsöe.) Blomk. ljusgul. — A. montana /? L. A. angu^tifolia Fl.D. 

11. CINERARIA Lin, Askört. 
1 C. palustris L. blomkorg, i qvastlik vippa; bladen lancettlika bugtigt landade, jeinte 



Fam. Synantherecp. 5 

stjelken småludna; rolbladen likformiga. O ]) 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.737. F1.D.573. 
H.N.f.l, n:o 5. 
Kärräng, torfgrafvar. {Sk. Blek. Lister. Smal. vid Röja sjö i Gamleby sn; Skir nära 
Vexiö. Hall. Halmstad; Söndrum. VG. Vartofta i Asaka sn vid Barnesjön. Göte- 
borg mell. Fässberg och Frölunda. Öl. vid Beteby i Mörbylånga etc.) Othonna 
L.FI.SU. Senecio DC. 

2 C. campestris Retz. blomk. i qvast; rotbladen kort skaftade eggrunda bugtt ändade; 
stjelkbladen oskaftade jemnbreda, alla jemte stjelken idliga. 2f. 7, g. blr. Fig. Fl.D. 
1177. Reich.t.978,f.2. H.IN.f.l, n:o 6. 
Torra st. r. [Sk. vid Löddeström från Lackalänge till hafvet; Landskrona vallar; Axel- 
vold nära Dufeke; Ignaberga kyrkogård och kalkbrott; Dysjöbro i Annelöf sn etc.) 
Cin. alpina L. Herb. alp. y L. Sp. Pl. och Fr.S.V.Sc. C. integrifolia E.B. Senecio DC. 

12. SENECIO Lin. Bo-ört. 

f Strålblr utdragna, horizontalt utstående. 

1 S. paludosus L. blomkorg, i utbredd jemnhög vippa; bladen hela, smalt lancettlika 

spetsade, hvass-sågade, under småludna ell. flockulliga, säll. glatta. 2f 8, 9, g. blr. Fig. 
Sv.B.736. F1.D.385. H.N.f.2, n:o 2. 
Våta st. strand, r. [Sk. Christianstad på Isternästet; Lillö- och Råbbelöfs-sjön; mell. 
Rönnemölla och Brönnestan på holmar i Rönneån; i ett kärr mell. Gullarp och Bos- 
arp, Bosarps torfmosse; Ramstorp; Torlösa sn i Kilekärr etc. Bali. ofvan Frännarps 
gård i Snöstorp sn.) Stjelken enkel upprat, 3-^6 fot hög; skalfr. finhåriga. 

2 S. Jacobwa L. bl.vippan tät af uppräta grenar; skalfr. sträfhåriga; bladen lyrformigt 

pardeldta, med mot spetsen vidgade, inskurna och tandade flikar. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. 
Sv.B.606. F1.D.944. H.N.f.14, n:o 3. [var.]. 
Torra st. {Sk. — Uppl. t. ex. Ulriksdal; Segersta i Öfver-Gran sn; Roslags Bro etc. 
Gefle, trol. införd med ballast. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. Drammen; Holmestrand 
till Bergen.) Var. med ända till spetsen pardeldta blad och med stor odeld lan- 
dad ändflik; rotbladen vanl. af sednare formen. Saknar stundom' strålblr, såsom 
ex. i H.N. 

3 S. aquaticus Murr. vippan som föreg., men glesare; skalfr. n. glatta; rot- och de 

nedre stjelkbladen lyrformiga, med stor, aflångt eggrund, ell. något hjertlik, tandad 
ändflik och aflånga sidoflikar. 2^ 8, g. blr. Fig. Sv.B.681. F1.D.784. H.N.f.3, n:o 2. 
Fukt. st. r. {Sk. Raflunda på kusten vid Furuboda. Norra Hall. VG. Gräfsnäs; Göte- 
borg. Boh. i söd. skärgården. Smal. Vestervik. — N. Drammen.) Liknar föreg., 
men har större blomk., och rotblad med stor odeld ändflik, små, stundom inga 
sidoflikar. Var. med ända till spetsen flikade blad. 

4 S. erraticus Bert. vippan mycket gles, af vidt utstående grenar; skalfr. n. glatta; bla- 

den lyrformiga, med stor, bredt eggrund, mot basen spetsad ändflik, och aflångt 
omv. eggrunda sidoflikar. 2f 8, g. blr. Fig. Reich.t.964,f.l. H.N.f.14, n:o 4. 
Fukt. st. r. {Sk. Yngsjö: Ringstrand, enl. Fries. Trol. hörer föreg. från Raflunda äfven 
hit.) Till alla delar spädare än de föreg. med få, 2—5blomstriga, mer utsper- 
rade grenar, smärre blomkorg.; rotbladens ändflik hjertlikt eggrund; enl. Tyska 
ex. — S. barbarecefolkis Krocker. 

5 S. erucifolius L. vippan (ät af uppräta grenar; skalfr. sträfhåriga; bladen pardeldta 

ända till spetsen, med jemnbreda inskurna spetsade flikar. 2\. 8, 9, g. blr. — fj pyg- 
mcem: fingerhög, n. glatt, fåblommig. Fig. Sv.B.607. Reich.t.966. H.N.f.l, n:o4. 
Jordvailar etc. r. {Sk. Malmö mot Borgnäset; Lund vid Trolleberg; Skifarp; mellan 
Hurfva och Getinge etc. — /S" Trelleborg.) Bladflikarne lumslånga, omkr. 1 linie 
breda, med 2—3, spetsade småflikar, mest på yttre sidan. — S. tcnuifolius Retz. 
och Jacq. Linnés ursprungliga, i Sk. Resan omnämnda erucif. är, enl. hans Her- 
bar., en form af S. sylvalicus. 

ff Strålblr korta och tillbakarullade ell. inga. 

6 S. viscosus L. blomkorg, uppräta, med tillbakarullade strålblr; foderholken nående öf- 

ver den klibbhåriga blomholkens midt; bladen djupt parklufna klibbhåriga. 07,8, 
g. blr. Fig. F1.D.1230. Reich.t.960,f.l. 
Gat. etc. r. {Sk.— Uppsala. Angml. Ytter Lännäs sn, tillfällig. Södra Dal. VG. kring 
Göteborg. Öl. Boda. Gottl. — N. Christiansand— Christiania.) Hela växten klibbhårig. 



6 1 Kl. SEMINIFLORif;. 

7 S. sylvaticus L. blomk. uppräta, med mycket korta tillbakarullade strålblr; blomhol- 

ken slutl. glatt med 3 — öbladig foderholk, knappt nående öfver den förras botten; 
bladen parklufna glandelbräddade. 07, 8, g. bir. — ft denticulatus: bladen bugttan- 
dade. Fig. F1.D.869; /S 791. Reich.t.960,f.2. 
Svedjel. berg. etc. [Sk.—Helsl. Ångml. Säbrå och Ulånger. Dal. VärniL Boh. Öl. 
Gottl. — N. till Söndmöer.) Stralblrna ganska korta, stundom inga. /^ synes en- 
dast vara en mager form, som förekommer på kusten bland den vanliga. 

8 S. vulgaris L. blomkorg, i tät vippa, lutande, meränd. utan strålblr; foderholkens 

fjäll omkr. 10, svartspetsade, nående öfver blomholkens bas; bladen stjelkomfattande 
parklufna. 06— 10, g. blr. — f:( radiatus: blomk. med korta strålblr. Fig. Sv.B. 
353. F1.D.513. 
OdJ. st. a. /J sällsynt. {Sk.-^ Vm. Lpm. VB. Torneå. — N. till- Finnm.) 

13. HELICHRYSUM Gcerin. Evighetsblomster. 

1 H. arcnarium DC. blomk. i tät rundad vippa ; bladen smalt lancettlika, de nedre spad- 
lika; alla gråulliga. 2^7-9. Fig. Sv.B.658. F1.D.641. H.N.f.2, n:o 1. 
Sandhed. {Sk. Hall. Blek. vid Skånska gränsen; Vämö nära Carlskrona; samt i Thor- 
hams sn. Smal. Visseljerda söd. om Emmeboda. Öl. mellan Färjestaden och Thors- 
lunda, samt vid Glömniinge m. fl. st. Gottl. Hemsö sn.) Blomkorg, af en skinande 
citrongul, stund, pomeransgul färg [/? aurantiacum JPers.]. Gnaphalium L. 

14. GNAPHALIUM Lin. Toffsblomster. 

1 G. luteoalbum L. blomkorg, gyttrade i ett ell. flera hufvuden; stjelken slak; bladen 

stjelkomfattande, lancettlika hvitulliga, rotbladen spadlika. © 8. Fig. F1.D.1763. 
Reich.t.948,f.l. H.N.f.l, n:o 1. 
Fukt sf. r. {Sk. Skanör; Falsterbo; Lilla Hammar. Blek. Hörby. Smal. vid Hosmo 
och Hagby. Öl. Björnhofda i Thorslunda sn m. fl. st.) Blrna gula i hvit holk. 

2 G. uliginosum L. blomk. klotrunda utan skaft, gyttrade i toppen och bladvecken; 

stjelken uppstigande, meränd. greriig, ullig [hos / glatt]; bladen smalt lancettlika, 
spetsiga mjukludna. O 7, 8. — /? simplex: stjelk enkel, med blr endast i toppen. 

— ;' nudum: hela växten späd och glatt. — *pilulare Wg. skalfr. sträfva af korta 
här. Fig. FI.D.859. H.N.f.lO, n:o 2. ;- Reich.t.948,f.3. H.N.f.l2, n:o 6. *Wg. Fl.L. 
t.l9. Reich.t.948,f.4,10. 

Fukt. st. a. {Sk.—Lpl. — N.—y Hafsstr. Sk. Kullaberg nära Mölle. Hall. Falken- 
berg. Blek. Ronneby nära Djupafors. Smal. Kalmar. Öl.) Var. från tumshög 
och enkel [^pygmceum Wess.] till quarler slang och mycket gr enig; blomk. små och 
bruna inom en n. grön holk. — y G. nudum Hoffm. — * hufvudsakl. skiljd med 
sträfva skalfr., hvarföre G. pilul. H.N. ej kan tillhöra denna form. 

3 G. sylvaticum L. blomk. gyttrade i bladvecken och toppen n. i axform; stjelken vid 

roten uppstigande, swf enkel och mångbladig; hhden jemnbreda, under mjukludna; 
skalfr. något sträfva. Of 8, br. blr. Fig. F1.D.1220. Reich.t.949,f.l. 
Torra st. {Sk. — Lpl. — N.) Stjelken fothög, något uppstig, vid basen, sedan upprat, 
utan grenskott. Har enl. Lcest. vissa år i VB. en höstform, som ganska mycket 
närmar sig till G. supinum. 

4 G. norvegicum Gunn. blomk. gyttrade mot toppen i ett bladigl ax; stjelken som 

föreg. mer upprat; bladen smalare ell. bredare lancettlika, på båda sidor flockul- 
liga, de mellersta störst; skalfr. som föreg. 2f. 7, 8, br. blr. Fig. F1.D.254. Reich.t. 
949,f.2. H.N.f.l4, n:o 7. 
Fjelltr. {Lpl. — Dal. Ångml. Tåsjö. — iV.) Skiljd från föreg. med mer samman- 
hängande och tjockare ax, bredare 6läd, grenskott 0. - G. sylv. /S" fuscatum Ed. 4. 

5 G. supinum L. blomk. i toppen och stund, i öfra bladvecken; stjelken slak trådlik 

med bladskott vid roten; bladen jemnbreda spetsiga ulliga; skalfr. som föreg. % 7, 
8, br. blr. — f:s fuscum: blomk. i klase, de nedre skaftade. — ;' pusillum: n. utan 
stjelk, blomk. mellan bladen. Fig. Sv.B.716. FI.D.332. H.N.f.6, n:o 2. 
. Fjellv. {Lpl. — Herjed.— N^ Fingerhög, l—Sblomstr., y knappt tumshög enblomstr. 

— G. procumbens L. Herb. G. alpinum Fl.D. /5 G. fusc. W. Jemf V.Ak.H. 1818. 

15. ANTENNARIA Gcertn. Kattfot. 
J A. dioica Gmrtn. blomkorg, n. i qvast; holken af i spetsen rundade, något convexa 



Fam. SynantherecB. 7 

fjäll; stjelkbladen jemnbreda spetsiga; grenskotten nedliggande, med spadlika, un- 
der hvitludna, ofvanpå meränd. glatta blad. ^ 5, 6, hv. ell. r. bir. — ,:( alpicola: 
stjelken 8—12 tum hög, med gyttrade blomk. och jemnbreda holkljäll. — y corym- 
hosa: stjelken hög, med långa skiftevisa blomkorgskaft. Fig. Sv.B.148. F1.D.1228. 
Torra back. a. {Sk.—Lpl.—N. — ,3 i fjelltr.) Knappt quartershög, varr. dubbelt större; 
Y med nedre blomkorgskaften 1—2 t. långa. Alla formerna hafva, ehuru sällan, 
äfven öfra bladytan småluden; i detta fall är y Gnaph. hyperboreum Don. — 
Gnaphalium L. 

2 A. alpina [L.] blomk. som föreg.; holkfjällen spetsiga [hos o^ trubbiga] platta, i top- 

pen utstående; stjelkbladen lancettlika; grenskotten som föreg. 2|. 6, 7, grågr. blr. 
Fig. H.N.f.3, n:o 1. 
Fjellv. [LpL— Herjed. — Nj_ Vanl. något mindre än föreg., men var. till blad och 
^ blomning som denna. Hanväxten näppel. funnen mer än en gång, näml. 1842 
af Prosten Loestadius; den är i allt lik honväxten, men har bredare, trubbiga 
och i spetsen något färgade holkfjäll. — Gnaphal L. 

3 A. carpatica Bl. & Fing. blomk. gyttrade i convex qvast, med platta trubbiga [brun- 

gröna] holkQäll; alla bladen smalt lancettlika spetsade, på båda sidor småulliga 3ner- 
viga. 2f6, 7. Fig. Wg.FI.Carp.t.3. Reich.t.951,f.4,5. H.N.f.ll, n:o 2. 
Fjellv. r. {Torn. Lpm. Kåbdåvanka. Lul. Lpm. vid norra sidan af Kiergevare; Pol- 
laure; Yaschavare; Vallivare; Velkespoult etc. — i>'._,rinnm. Tsatsa ofvanför Lyn- 
genfjord; Kautokeino. Nordl. Salten.) Gnaphal. Wg. Antennaria alpina Gcertn. 
enl. Fr. 

16. FILaGO Lin. Ullblomsler. 

1 F. germanica L. stjelken slutl. upptill klynnedeld, med klotrunda oskaftade hufvud i 

toppen och grenvecken; holkljällen sylspetsade: skalfr. hvitprickiga ; bladen lancettl. 
„ —jemnbreda, ulliga. ©7. Fig. Sv.B.661. F1.I).997. H.N.f.6, n:o 3. 
Akr. fält, r. {Sk. Ystad, Dalköpinge; Trelleborg; Skanör; Roslätt; Skabersjö etc. Hall. 

sällsynt.) Blrna brunakt.; holkfjällen långa gulglänsande med purpurröd spets. 

— F. pyramidalis L. Fl.Su. Gnaphalium, tillika med de följ., Willd. Gi- 

fola Cass. 

2 F. montana L. stjelken enkel ell. skiftevis grenig, med ulliga blomkorgar, gyttrade i 

toppen och på sidorna af den. uppräta grenarne; hoWiryåWen trubbade ; skaUr. prickiga ; 
blad som föreg. 06,7. — /? arvensis: grenarne utdragna, endast mot toppen blom- 
bärande. Fig. SV.B659. H.N.f.l,n:o2; f.7, n:o 2. /J F1.D.1275. 
Sandback. a. {Sk.—VB. Dal. — N. — i3 Sk. Blek. Smal. i Kalm. län. Dal. Husby 
sn enl. Rect. For. Boh. Skaftö, Strömstad. Öl. — N. Christiania.) Blrna föga 
synliga, gulaktiga. — Oglifa Cass. ft F. arvensis L.Fl.Su. och Herb. 

3 F. minima Fr. stj. enkel ell. vid roten och i toppen grenig; blomk. gyttrade i top- 

pen, kägellika, slutl. föga ludna, med trubbade holkpll, ^/ä^a skalfr.; bladen n. jemn- 
breda gråludna, tryckta till stjelken. 7, 8, gulakt. blr. Fig. Sv.B.660. F1.D.1276. 
H.N.f.l, n:o 3. 
Back. sandfält, r. {Sk. — Boh. VG. Stora Kärr i Gust. Adolfs sn; Lidköping på stran- 
den; Torso i Venern ra. fl. st. Dalsl. Färglanda sn. Blek. Smal. Femsjö; Vexiö; 
Unnaryd; Vissefjerda; Jönköping, Fiskarhemmet, Gamleby sn.; Kalmartrakten etc. 
ÖG. Öl. Gotll. — iV. Arendal; Lillesand; Mandal.) 2—6 tum hög, myckel spädare 
än de föreg.; bladen 3—4 linier långa, n. tegellagda. — F. arvensis Wg. Gnaph. 
montanum Fl.D. 

b) Asterace». Stiftets 2 flikar jemnbreda, upptill finludna. 

17. iNULA Lin. Ålandsrot. 

1 L Helenium L. bladen stjelkomfattande, eggrunda, ojemna, under ludna; holkfjällen 

eggrunda. 2+. 8, 9, g. blr. Fig. Sv.B.55. F1.D.728. 
Fukt. st. vid byar, r. {Sk. Färlöf vid Harastorp; mell. Malmö och Hvällinge; Kulla- 
berg; vid Snogeholmssjön etc. Blek. mellan Ronneby och Damkrogen; Mölletorp. 
5wå/. Kalmar, Dörby; Törnesfalla m. fl. st. Boh. Orust. Hall. Söndrum och Ens- 
löf. Öl. m. fl. st. upp till Roslagen, trol. öfverallt förvildad.) 2 alnar hög, med de 
största blomkorgar af nordiska arter i hela familjen. — Corvisartia Mer. 

2 I. Britannica L. bladen stjelkomf., lancettlika spetsade naggsågade under ullhåriga, 



8 1 Kl. SEMINFFLORiE. 

Stund. n. glatta; stjelken upprat /wdrn; holkfjällen /anc^W/27ca. 2|. 8, 9, g. blr. Fig. 
F1.D.413. Reich.t.926. H.N.f.4, n:o 5. 
Fukt. st. r. {Sk. Christianstad i ängar vid vägen åt Nosabysjön: Krageholm, vid sjön; 
Gunnarstorp: Linné; Hököping sn, s. om Gessie: Nordst. Smal. Jönköping. Öl. 
särd. norra delen. GoUl. När, Hemse, Roma, Fårön m. fl. st.) En mer luden form 
häraf är y strida Wg. Var. på Goltl. med enblomslrtg stjelk och smala föga 
håriga blad. 

3 I. salicina L. bl. stjelkomfatt., lanceltlika spetsade glatta nätådriga, i brädden fin- 

taggade, utböjda; stjelken ui)prät glatt, en- ell. flerblomstrig, med slutl. högre sido- 
.. blomkorg. 2|. 7, 8, g. blr. Fig. F1.D.786. Reich.t.928,f.l,2. H.N.f.U, n:o2. 
Ängsback. {Sk.—Uppl. Dal. Husby sn, på en holme i Amungen: Ing. Anderson. Ner. 

Dalsl. Boh. Koster, och Kebal nära Strömstad. Öl. Gottl. — N.) Var. låg och 

enblomstrig på Öland. Bladen stund, glest småsågade. 

4 I. ensifolia L. bl. föga omfattande, n. jemnbreda spetsade sträfbräddade glatta ut- 

böjda, på längden nerviga; stjelken uppstigande, meränd. enblomstrig. 2J.8, g. blr. 
Fig. Jacq.A.162. Reich.t.928,f.3. H.N.f.U, n:o 1. 
Kalkberg, r. {Gottl. j mil öst. om St. Ihre i Hangvar enl. gammal uppgift af Rosén, 
men på många år ej återfunnen. Bunge sn, på skarpa kalkstensslätter, kallade Träsk- 
hedarne, bland enbuskar; Fleringe sn., vid Hessle.) Gottländska ex. öfverensstämma 
fullkomligt med vXländska, äfven i storlek, men äro mindre ofta flerblomsiriga. 

18. PULICARIA G(Brtn. Loppört. 

1 P. vulgaris GoBrtn. bladen stjelkomfattande, aflånga vågbräddade, jemte öfra delen af 
den nedligg. stjelken finludna; strålblrna ganska korta. ©8, 9, g. blr. Fig. Sv.B.738. 
F1.D.613. H.N.f.l5,n:o2. 
Fukt. st. {Sk. allmän. Hall. Blek. Smal. Hosmo ; Kalmar etc. Öl.) Inula pulicaria L. 

19. BELLIS Lin. Tusenskön. 

1 B. perennis L. stängeln n. bladlös, enblomstrig; bladen omv. eggrunda, glest naggså- 

gade. 2f 6—10, hv. ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.238. F1.D.503. 
Fält och fukt. äng. {Sk. allm. Blek. vid Skånska gränsen. Smal. Kalmar, Stensö etc. 
Öl. Gottl. Förvildad vid Stockholm, Göteborg m. fl. st. — N. Christiansands st.) 
Tufvig, med fingershöga blomkorgskaft från roten. 

20. ASTER Lin. Aster. 

1 A. Tripolium L. blomkorg, i qvast, med eggrunda holkfjäll; bladen n. jemnbredt lan- 

celtlika helbräddade glatta köttiga. 2f 7, 8, b. strålblr. Fig. Sv.B.470. F1.D.615. 
Hafsstr. {Sk.—Helsl. VB. Nordmaling. Boh. — N. till Trondhj. Finnm. Syd- Varan- 
ger.) Har stund, hvita strålblr; någon gång saknas de helt och hållet: y discoi- 
deus Beich. D.Fl. 

21. ERIGERON Lin. Binka. 

fl E. canadensis L. stjelken upptill grenad i vippa af talrika blomkorg.; bladen smalt 
lancettlika hårbräddade, de nedre sågade. © 7, 8, hvitgula blr. Fig. F1.D.1274. Reich. 
t.917,f.l. 
Torra st. r. (Sk. Ystad, på stenvallar vid Gusnafva år 1828, nu utgången. Införd med 
ballast till Kalmar, Stockholm, Gefle, Visby etc, men försvinner snart.) Blomkorg, 
knappt större än pepparkorn. Var. med n. klaselik, dock mångblomstrig vippa. 

2 E. acris L. blomkorg, i n. enkel vippa eller klase; strålblrna föga längre än disk- 

blrna; bladen ]anceliUka, jemte stjelk och holk håriga; rotbladen tunglika. 2)2^7, 
gred. ell. rödl. strålblr. — fj glomeratus: blomkorg, mer kortskaftade och gyttrade, den 
i toppen dubb. större. — y ruber: blomk. små, med längre, röda strålblr. — å gran- 
dis: blomk. stora, på långa skaft; strålblr som y- Fig. E.B.1158. Reich.t.917,f.2. 
Torra äng. back. a. {Sk.—Lpl.—N. — y Lpl. Nordl. Finnm.) Var. fothög och fin- 
gerlång, enkel ell. grenad till basen, med större och mindre blomkorg, o. s. v. 

3 E. MiXlleri Lund: blomk. i enkel ell. grenig klase, med kortare sidogrenar och glest 

småhårig holk; stjelken glatt och slät; bladen jemnbredt lancettlika, glatta, stun- 
dom hårbräddade. ]) 7, rödl. strålblr. Fig. F1.D.874? Reich.t.916,f.l. H.N.f.8, n:o 1, 
högra ex. 
Back., (jelltr. r. {Torn. Lpm. Jukkasjärvi och vid Toriicå träsk. Lul. Lpm. Snjärrak 



Fam, Synantherece. 9 

och Njammats. Vm.Lpm. Kattisafvan, Berglunda. Berjed. i Ljusnedalen ofvan byn 
Vallarne. Angml. Tåsjö, m. fl. snr. VG. Bastungen nära Venersborg enl. Kindb. 
Boh. Uddevalla. — N. Christiania; Dröbak; Gudbrandsdalen, mell. Laurgaard och 
Rundene ; Bergens st.) Föga skiljd från föreg., dock utmärkt af sin glalthet, från 
följ. med mera klaselik vippa af kortare, ofta flerblomstriga bl.skaft, tydligare hå- 
rig holk. — E. dröbachensis Fr. och troligen Fl.D. E. acris fi angustatus Ed. 4; 
E. elong. /J Exc.FL E. elongatus Fr.S.V.Sc.p.3. 

4 E. elongatus Ledeb. blomk. på enkla utdragna skaft med längre strålblr, n. glatt, 
glandelprickad holk; stjelken n. glatt; bladen aflångt jemnbreda 3nerviga. 2|. 7, 8* 
r. ell. hv. strålblr. Fig. H.N.f.8, n:o 1, venst. ex.; f.l5, n:o 3 [var.]. 
Fjelltr. [Torn. Lpm. Huukis gästgg.; Kengis. Lul. och Pit. Lpm. Jämtl. Herjed. x. 
— IS. Finnm.— Dovre. Österdalen, på Tvärljeld i Tryssild sn etc.) 2—3 qu. hög; ^ 
skiljd från föregT^ufvudsakligen med holken, som synes beströdd med prickar, 
hvilka vid stark förstoring utgöra korta glandelhår, några få stundom utväxande 
till vanliga hår. Instämmer noga med Ledebours beskrifning. — E. Villarsii Ed. 
3. E. politus Fr. S.V.SC. 

*5 E. rigidus Fr. hårig och sträf; stjelken enkel, djupt fårad och kantig, med blom- 
korg, i klase, svart, mycket gleshårig holk och utstående strålblr, längre än disk- \^ 
blrna; de inre af dessa trådlika; bladen oskaftade, n. Snerviga, upprätta och något \ 
styfva, fullkoml. helbräddade; rotbladen små, omv. eggrunda, afsmalnande till skaft. 
2) r. ell. hv. strålblr. Fig. 
Fielltr. r. {N. Från Filefjell, Nystuen till Nordl.) 1—2 fot hög, enkel och utan rot- 
sfiotl; rot^laäen föga större än E. uniflori ; toppblomkorgen stor som hos E. alpi- 
nus; de på sidan smärre på enkla och utdragna, n. lika långa skaft; holken en- 
dast med ett eller annat hår. — Allt enl. Fr.; osedd af förf. 

6 E. alpinus L. stjelken 1 — 3blomstrig; strålblr utdragna, horizontalt utstående; holken 

af jemnbredt lancettlika fjäll, luden af otydligt ledade hår; rotbladen tunglika något 
spetsiga. 2\. 7, 8, r. säll. hv. strålblr. — /J macrocephalus : blomkorgen ensam, dub- \ 
belt större. Fig. FI.D.292. Reich.t.914,f.l,2. H.N.f.8, n:o 2. ^ \ 

Fielltr. [Lul. Lpm. Njunnats. Jämtl. i gränsfjellen samt nära vattnen omkring Åre- 
skutan, t. ex. Are kyrkogård, Husan etc. Frösön på Kungsgårdens södra äng. Her- 
jed. Midtåkläppen, Axhögen etc. — N. Finnm. — Vang i Valders.) 6—12 tum hög 
med brun sljelk, sköna blomkorg., afKvilka de nedra, då flera finnas, hafva långa, 
n. upprätta skaft. 

7 E. uniflorus L. stjelken enblomstrig; strålblr som föreg.; holken af bredt lancettlika n,^^ 

Qäll, ullhårig af tydligt ledade hår; rotbl. spadlika ^?^M66«^a. 2^7,8. — i3 pulchel- ^ 
lus: holken violett- ell. svartbrunt luden. Fig. F1.D.292. Reich.t.914,f.4. H.N.f.8, n:o3. 
Högre Jjellväxt. [Lpl. — Herjed. - N.) 2-5 tum hög, vanl. med grön sljelk, högst 
sältan 2 blomkorgar. Strålblrna hvita, någon gång rödlätta. 

22. SOLIDÄGO Lin. Guldris. 

1 S. Virgaurea L. stjelken något kantig, med närsittande, uppräta blomkorgspiror i top- 
pen och öfra bladvccken; bladen lancettlika, de nedre sågade. 2f. 7 — 9, g. blr. — ,3 
litoralis: rotbladen fortvarande, bredt lancettl. spetsiga; bl.spiran aflång tät, med 
större blomk. — y arctica: stjelken låg (6 — 8 t.), med utdragna enblomstriga fjäl- 
liga bl.skaft; rotbladen fortvarande, n. tunglika omärkligt naggade. Fig. FI.D.663. 
Reich.t.911,f.l; 7- f.3. 
Back. skog. a. [Sk. — Lpl. — N. — ,3' Smålandsskåren, Örö etc. — Stockh. skären, 
på Muskön. — / Finnm.) y S. Virg. / cambrica Ed. 4 ; S. Virg.v.alpestris Reich. 

23. LINöSYRIS Cass. Guldborste. 
1 L. vulgaris Cass. holkens fjäll tilltryckta med utstående spets; bladen talrika, smalt 

jemnbreda glatta. 2j. 8, 9, g. blr. Fig. E.B.2.505. Reich. t.910,f.l. H.N.f.4, n:ö 6. 
Torra st. r. [Öl. mellersta och söd. delen. Goltl. Lilla Carlson, nu utgången.) Var. 
från 4—8 tum hög; bladen fint prickiga; blomkorgsvippan tät, n. jemnhög. — 
Chrysocoma Linosyris L. Galatella Linosyris Reich. d. y. 

c) Eupatorlaceffi. Stiftets flikar klubblika, på utsidan vårtprickiga. 
24. EUPATORIUM Lin. Flockblomsfer. 
1 E. cannabinum L. holken 5 — 6blomraig; bladen motsatta, knrt skaftade, delade till 



10 1 Kl. SEMINIFLORiE. 

basen i 3—5 lancettlika sågade flikar, den mellersta längst. 2^ 7, rödl. blr. Fig. 
F1.D.745. Reich.t.892. 
Strand, bland buskar etc. r. {Sk-Gestr. Veslml Värml. Boh. Hall. 01. — N. Bre- 
vig; Langesund.) Örten lik hampa, 3—4 fot hög, med stor tät vippa af små blom- 
korg. På grenar, som utslagit, sedan växten blifvit af betad, har förf stundom 
funnit bladen hela, eggrundt lanceHUka. 

25. PETASiTES Neck. Pestrot. 

1 P. officinalis Mönch: blomkorgspiran eggrund eller aflång; strålblr 0; hUden hjert- 

lika något bugtiga, med större ocb mindre tänder, rundade hörn, under gråludna. 
2^ 4' 5, rödl. blr Fig. Sv.B.224. F1.D.842. H.N.f.l, n:o 7. 
Gård. strand, etc. {Sk.-Vppl. Gefle i Tackjernsvågen. Vestml. Värml. Sunne sn; 
Sund på Näset. Trol. fordom odlad, särdeles i de öfra prov. — N. Skien; Chri- 
stiansand; Fleckeröe; Bergen etc.) Den allmännaste formen har större delen af 
Urna 2könade: hermaphrodita; sällsyntare är honväxten, hvars blomkorg, äro 
smärre, i aflång spira och med få ell. inga 2könade blr: T. hybrida L. — P. 
vulgaris Desf Tussilago Petasiles L. — Anm. Bladen hos alla arterna uppkom- 
ma först efter blomningen och blifva ofta mycket stora. 

2 P. olba Gcerfn. blomkorg, i tät qvastlik vippa, utan strålblr; bladen njurlikt run- 

dade bugtiga, med större och mindre uddhvassa tänder, under hvitludna. % 4, 5, 
blekhv. blr. Fig. FI.D.524. Reich.t.899. H.N.f.2, n:o 3. 
Skugg. r. {Sk. Gudmuntorp och Klinta vid Ringsjön ; Fogelsång; Krageholm; Löberöd; 
Krutladan vid Yasaholm i Hellcsta sn etc. — iV. Christiansand vid Tjos.) Var. som 
för cg. — Tussilago L. 

3 P. spuria Reich. blomk. i n. enkel qvast, utan märkliga strålblr; bladen triangel- 

formiqt njurlika, olikformigt småtandade, under täckta af snöhvit ull, nedra hör- 
nen utsperrade 2flikiga. 2|. 4, 5, blekg. blr. Fig. Retz. Obs.l,t.2. F1.D.1828. Reich. 
t.897. H.N.f.2, n:o 4. 
Sandstrand, r. [Sk vid Köpinge-åns utlopp; Kåseberga och Sandhammaren; vid Ring- 
sjön från Råröd till Bo och Osbyholm, samt vid strandvägen till Lillö.) Kantblma 
något bredare än diskblrna. Var. som föreg. — Tussilago Retz. Nardosma Less. 

4 P. frigida [L.] blomk. i enkel qvast, meränd. med korta strålblr; bladen triangel- 

formigt hjertlika, bugtigt fliktandade, under gråaktigt hvitludna. 2^ 5, 6, hvitg. och 
rödl. blr. "Fig. Sv.B.680. F1.D.61. H.N.f.l4, n:o 8. 
Fjelltr. (Lvl-Dal Idre; i trakten omkring Löfåsen. Helsl Loos sn, norr om Kyrk- 
tjärn Ingml. Tåsjö m. fl. s:nar. - JY^ 2—3 quarter hög. Saknar stundom strål- 
blr, då diskblrna var. än rörformiga öklufna, än snedt uppspruckna n. tunglika, 
i hvilket fall de, enl. Dr Reutermans obs., ensamt synas vara fruktbär. — Tussi- 
lago L. Nardosma Cass. 

26. TUSSILAGO Lin. Hästhof. 

1 T. Farfara L. stängeln bladlös fjällig enblomstrig med utdragna strålblr; bladen run- 

dadt hjertlika, vinkHgt bugtiga ocb tandade. 2j. 3— 5, g. blr. Fig. Sv.B.2. F1.D.595. 
Leråkr. och strand, a. [Sk.-Lpl.- N. till Ost-Finnm.) Bladen visa sig först efter 
blomningen och blifva fullväxla quartersbreda. 

2 Flocken Oyxiaroeeplialce Juss. Blrna [hos alla Skand.] likformiga, rörlika. 

Stiftet upp mot märket uppsväldt dl (jockare, omgifvet med en krans af hår. 

27. ÉCHINOPS Lin. Bolltistel. 

1 E. sphGerocephalus L. bladen pardelade, under hvitludna; flikarne bugtiga tandade 
och taggiga; blomfodret vid basen med borst, nående upp öfver halfva fodret. %T, 
8. Fig. Reich. Cvnaroceph.t.734. 
Stenbundna st. vid gårdar etc. r. [ÖG. Slätbaken på norra stranden frän Stegeborg; 
B^ngsbo i Ringarum sn; Tåby sn, Ovtorpef; samt Skönberga prestg.: Stud. L. W. 
Djurberg; Schedvi sn vid torpet Hallonberget, samt vid Häfla och Ruda; trol. öfver 
allt förvildad, likasom i Uppsala på Slottsbackeii.) Lik en vanlig tistel; blrna lätt 
sönderfallande vid torkning, hvita med blågrå knappar. 

28. CENTAURÉA Lin. Klint. 

\ C. Scabiösa L. yttro holkfjällen eggrunda, afsmalnade till ett svart, kammlikl borst- 



Fam. SynantherecB. 11 

kantadt bihang; de inre smalare, slutande med ett dylikt, något vidgadt bihang; bla- 
den djupt pardelade, sträfva, flikarne lancettl. ell. jeninbreda inskurna och landade. 

^ 2|.7, 8. Fig. Sv.B.324. FI.D.1231. 

Åkerren, back. [Sk.—Helsl Vestml. Skinnskatteberg. Värml. Boh. ÖL Goltl.—N. till 
Snaasen.) Alnshög och mera, med stor klotrund holk, rödviol. stundom hv. Ur. 

*2 C. phrygia L. nedre holkfj- med ett utböjdt, n. syl-small bihang, kammlikt kantadt 
med svarta hår, längre än bihangets diameter, de öfre holkfj'. med ett bredt hår- 
kantadt bifjäll på spetsen; bladen eggrundt lancettlika smälandade sträfva. 2^7, 8, r. 
.. blr. Fig. F1.D.520. Reich.t.764,f,2. H.N.f.l3, n:o 3, 4. 

Äng. i bergstr. r. [N. Christiansand, Hjelmeland i Ryefylke vid hafvet. Mandal.) Har 
stora blomk., breda blad. — C. austriaca W. enl. Fr. 

*3 C. nigra L. nedre holkQ. med ett lancettlikt bihang, kantadt som hos föreg. med hår 
dubbelt längre än bihangets diam.; öfra fjällens bihang som hos föreg.; bladen lan- 
cettlika, de nedre tandade; alla blrna meränd. likformiga och 2könade. 2^7, 8, r. 
blr. Fig. F1.D.996. Reich.t.761,f.2. H.^.f.J3,n:o 5. 
Back. etc. r. {N. Christiansand vid Farsund. Bergen på Storöen och efter kusten upp- 
till Snaasen.) Liknar till örten C. Jacea, men saknar n. alltid de större kant- 
blrna; de yttre holkfjällens bihang smala, n. syl-lika, de inre bredare än fjället, 
n. Sangulära. 

4 C. Jacea L. holklj:s bihang torrt, bredt och rundadt, i kanten sargadt; hhden lancett- 

lika helbräddade eller tandade, stund, smala och flikiga. 2^7,8, r. blr. — yS elata: 

stjelken med utstående grenar; bladen smala fliktandade. Fig. F1.D.519. Reich.t.754, 
f.l; t.75.5.f.l,2; ,5t.759,f.l. 

Torra ängsrenar, back. a. {Sk. — VB. och Jämtl. — N.) Holken tcgelfärgad, stund, 
svartbrun med mer kammflikade fjäll och då tagen i Sv. för C. nigra; äfvenskiljd 

från C. pratensis, som har holken nära lik C. iiigroe. fi är var. decipiens Fr.S. 
r.Sc. och Thuill. 

5 C. Cyanus L. holkfjällen eggrunda, de inre mer utdragna, i kanten hinnaktiga borst- 

sågade; hXdiå^n jemnbreda, de nedre meränd. pardelade. 06,7. Fig. Sv.B.52. Fl. 
D.993. 
Bland säd a. [Sk. — VB. och Jämtl. — N.) Endast de innersta holkfjällen med ämne 
till bihang, de nedersta med hvita borst i kanten, de öfriga med svarta, hufvud- 
sakl. mot spetsen. Blrna himmelsblå, stund, hvita. 

29. SERRåTULÅ Lin. Ängsskära. 

1 S. tinctoria L. blomkorgs\ippan jemnhög; holken n. glatt; de nedre bladen meränd. 

parklufna, tätt hvass-sågade. 2^ 7, 8, viol. stund. hv. blr. Fig. Sv.B.170. F1.D.281. 
Skogsäng. [Sk. — Uppl. Vestml. Dal. Boh. Hisingen, vid Nodre elf. Öl. Gotll.) Var. 
med odeldta blad. 

30. SÅUSSURE4 DC. Lappskära. 

1 S. alpina DC. blomkorg, meränd. i jemnhög tät vippa, med mjukluden holk; bladen 
lancettlika — eggrunda, odeldta, glest småtandade mjukludna. 2j. 7, viol. blr. — ,3 an- 
gustifolia: bladen smalt lancetthka. Fig. FI.D.37. Reich.t.8I6,f.2. H.N.f.15, n:o 4. 
Fjelltrakt. {Lpl.-^Dal. uti Idre. VB. Skellefteå. Ångml. Tåsjö och Långsele. Medelp. 
Torp sn. Helsl. Loos sn flerestäd. — JVX Ifela växten oftast betäckt af ett ovan- 
ligt mjukt ludd. — Serratula L. Heferotrichum Link. 

31. CARLiNA Lin. Spåmanstistel. 

1 C. vulgaris L. stjelken meränd. flerblomstrig, med lancettlika tandade och taggiga blad, 
på undre sidan finulliga; sidoblomkorg, högre än den mellersta. 2* "' ^' ^^'^kg. blr. 
Fig. Sv.B.434. Fl.D.n74. 
Back. {Sk. — Gefle. Vestml. Dalsl. Boh. Tanumsn: Rect.For. — N.) Var. med en enda 



blomkorg. 



32. ONOPöRDOX Lin. Ulltistel. 



1 O. Äcanthium L. holkfjällen utsperrade, styft tornuddiga; bladen bugtiga tandade tagg- 
bräddade, under hvitulliga; stjelken bredt hinnvingad. j) 7, 8, r. blr. Fig. Sv.B.227. 
F1.D.909. 



12 1 Kl. SEMIISIFLORJJ. 

Byar. {Sk. — Gefle. Boh. Koön: Rect. For. — N.) Ofta manshög, bredbladig, taggig 
växt. 

33. CARDUUS Lin. Tomt-tistel. 

1 C. nufans L. blomkorg, lutande åt sidan, ensamma på utdragna oväpnade skaft; 

yttre holkfjälleii platt utböjda, alla lornspetsiga ; bladen flikiga och taggiga, med på 
stjelken afbrutet nedlöpande kanter. ])7,r.blr. Fig. F1.D.675. Reich.t.877,f.l,2. H. 
N.f.7, n:o 5. 
Torra st. r. [Kalmar. Uppl. Uppsala; Öfverboda i Elfkarleby sn. Ge/le. Söderhamn. 
Angml. Nyland i Ytter Lännäs sn. Boh. Marstrand; Näsinge sn. Öl. Horns Ladu- 
gård; Repplinge. Gottl. Visby, Roma etc. -^ N. Brevig. Trondhj. Knappt ursprung- 
lig i Skandinavien.) Stor ganska taggig; blomkorgskaften endast vid basen små- 
bladiga. 

2 C. acanthoides L. sidoblomk. med inga, eller ganska korta, småbladiga och taggiga ' 

skaft; holken rundadt eggformig. af syluddiga,' något utstående fjäll; bladen nedlöpan- 
de, djupt parklufna, med 2 — Sklufna, groftorniga flikar, under gröna, på nerverna 
hvithåriga. 07-9,r.blr. Fig. F1.D.134L Reich.t.873. H.N.f.ll, n:o 3. 
Byar. [Sk. Blek. Ronneby. Hall. Kalmar. Gottl. — N. Christiania.) Liknar Cirs. ar- 
vense p, men skiljes lätt af sin ljusgröna färg och röda blr. De öfversta blom- 
korg, mer närmade än de på sidan ; holken gleshårig, n. glatt. — C. polyacanthos 
Schreb. 

3 C. crispus L. blomkorgskaften upprätta 1 — 3blomstriga, n. bara, småtaggiga; holken 

n. klotrupil, af lanceftlikt syl-lika, utböjda fjäll; bladen nedlöpande, bredt lancettlika, 
inskuret landade och småtaggiga, under meränd. hvitulliga. 7, 8, viol. blr, Fig. 
F1.D.62L ReiclU.880,f.l. H.N.f.ll, n:o 4. 
Åkerrenar etc. [Sk.-Lpl. — N.) Bladens undre sida stund. n. glatt. 

34. CIRSIUM Hall. Tistel. 

f Arter. 

1 C. lanceolatum Scop. blomholk klotrund, af styft tornuddiga, utstående, ulliga fjäll; 

bladen nedlöpande, parklufna, med 2klufna sperriga tornuddiga flikar, på öfre ytan 
borsttaggiga, under hvitludna. %. 7, 8, r. blr. — ,3 7iemorale: holken n. klotrund 
med finare, borstlika tornar; bladen under hvitulliga. Fig. Sv.B.416. F1.D.1173. /J 
Reich.t.826,f.2. 
Väg. a. [Sk. — VB. Skellefteå. Jämtl. till Hammerdal. — N.) CarduusL. CnicusWilld. 
jj C. nemorale Beich. 

2 C. palmtre Scop. blomkorg, gyttrade; holken eggrund, af eggrundt lancettlika till- 

tryckta kortuddiga fjäll; bladen nedlöpande, de nedre n. pardelade med 2klufna ell. 
groftandade och taggiga flikar, ofvanpå håriga, under gröna. 2f 7, 8, viol. blr. Fig. 
Sv.B.428. 
Våta äng. a. [Sk.—Lpl. — N.) Stjelken upprat, 1-3 alnar hög. — Carduus L. 
Cnicus Both. 

3 C. arvense Scop. blomkorg, i ojemn gles vippa; holkfjällen tilltryckta med utstående, 

föga styf udd; bladen lancettlika, flikiga eller landade, taggbräddade vågiga. 2^ 7, 8, 
gred. blr. — [jferox: bladen nedlöpande på sfjelken, nästan pardelade, med smal skif- 
va och 2 3klufna sperriga flikar. % 7-9, grcd. blr. Fig. F1.D.644. Reich.t.842,f.l. 
H.N.f.l4,n:o9[var.]. 
Odl. st. a. [Sk.— lJm. Lpm. VB. vid Björkfors. — N. till Salten.) — Bladen oftast lan- 
cettlika landade, icke nedlöpande, hvarföre stjelken blir trind och oväpnad, då 
den hos /S af de nedlöpande bladkanterna är ganska taggig. — Serratula L. Cni- 
cus Sm. Breea Less. — p C. arvense fi maritimum Fr.Fl.Hall. 

4 C. hcterophyllum All. stjelken med 1—5 blomkorg, på långa enkla skaft, ntan^kårm; 

holken eggrund, af lancettlika tilltryckta fjäll med utstående något hvass udd; bla- 
den st jelkomf ältande, bredt lancettlika sågtandade eller flikiga, under hvitludna. % 
7, 8, r. blr. Fig. FI.D.109. Reich.t.838. 
Fukt. äng. [Lpl.—Sk. sällsyntare i de södra prov. -N.) Bladen icke nedlöpande. — 
Carduus L. Cnicus Willd. 

*5 C. canum All. stjelken upptill grenad i utdragna, mot toppen l—Sblomstriga ge- 



Faih. SynantherecR. 13 

mensamma skaft; de enskildla bl.skaften korta; holken eggrund, af lancettlika till- 
tryckta fjäll; bladen anånga — lancettlika nedlöpande, taggbräddade, de nedre par- 
flikade, de öfre landade. 2f7, 8, r. blr. Fig. Jacq.A.t.42,43. Reich.t.828,829,f.l. 
Skogsäng, r. {N. Romsdalen, Saetnaesfjellet, på sluttningen midt emot Gröttens prest- 
gård.) 2 alnar hög, med blr till storlek och utseende af för eg. Mest utmärkt af 
roten, som hestår af ett knippe rotknölar af ett lillfingers storlek och form. — 
Carduus L. å Jacq. 

6 C. oleraceum Scop. sfjelken bladig med flera blomkorgar i toppen, inom eggrunda, 

något färgade skärmblad; holken af lancettlika sylspetsade Qäll; bladen med den 
hjertlika basen stjelkomfattande, pardeldta ell. parklufna, med odeldta sågtandade 
taggbräddade flikar. 2|. 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.698. F1.D.860. 
Fukt. äng. r. (Sk. allmän. Hall. Hallandsås; Halmstad. Blek. omkr. Sölvitsborg. Kal- 
mar, Skällby. VG. Sköfde; Mösseberg i Jätteneds hagar. — N. till Moe i Ringsager 
på Hedemarken; Hugelien i Land.) 1 — 3 fot hög. — Cnicus L. 

7 C. acaule All. blomkorgskaften från rotstocken, korta och meränd. enblomstriga [fj 

med bladig stjelk]; holkens fjäll lancettlika uddspetsiga tilltryckta; bladen parklufna, 
taggbräddade, med rundade, meränd. Sklufna tornuddiga flikar. 2\. 7, violettröda blr. 
— ft caulescens: stjelken utdragen bladig, 1 — flerblomstrig. Fig. F1.D.1114. Reich.t. 
840,f.l; fU2. 
Betesmark, r. [Sk. allm. — ÖG. Södml. vest. Vingåker, nära Morganå. XJppl. Enkö- 
ping. Ner. Hökerkulla äng, samt vid Latorp. ^ VG. Öl. Gottl. — N. angifven för 
Tellemarken af Wilse, men sedan icke funnen, enl. Blytt.) Blomkorgskaftet 1 — 3 
tum högt; j3 med 1—2 quarter hög, vanligen 1 — 2blomslrig stjelk. — Carduus L. 
Cnicus Roth. 

ff Hybrida former. 

8 C. heterophyllo-acaule Näg. stjelken något utdragen, bladig, nedtill hvitluden; blomk. 

1 — 3, på långa, meränd. något bladiga, spindelväfshåriga skaft; holkfjällen eggrundt 
lancettlika, med omärklig udd; bladen icke omfattande, parklufna, med aflånga 2- 
klufna och tandade flikar, under mer och mindre grå- ell. hvitaktigt finludna. 2l 8 

.. 9,r.blr. Fig. Reich.t.854,f.1. 

Äng. r. [VG. på Mösseberg bland C. acaule och heteroph.) Lik C. acaule fi, men 
2—3 quart. hög och med talrikare, mindre djupt delade blad och större blom- 
korg., lika dem hos C. heterophyllum. 

9 C. oleraceo-heterophyllum Näg. stjelken ända upp bladig; blomk. 1—3, kortskaftade, 

med n. lancettlika skärm af bIomk:s längd; holkfj. lancettlika med kort, böjlig torn i 
spetsen; bladen omfattande, de nedre skaftade, hela ell. parklufna, med lancettlika 

^, hela flikar, under hvita af ett fint och tätt ludd. 2f 7, 8, g. blr. Fig. Reich.t.857. 

Äng. r. [VG. Mösseberg i Jätteneds hagar: bland C. olerac. och heteroph.) 3 — 4 fot 
hög, liknande C. heterophyllum med blomk. af C. oleraceum. Närmar sig, enl. 
Lect. Mathesii iakttagelser, än mer till den förra, än till den sednare. — På 
Mösseberg har äfven en hybriditet af C. palustre och oleraceum en gång hlifvit 
funnen af Math. 

10 C. acauli-oleraceum Näg. stjelken bladig, flerblomstrig ; blomkorg, meränd. med lan- 
cettlika. skärm vid basen; holkljällen lancettlika uddspetsiga; bladen parklufna, med 
aflånga, grundt 2— 3klufna taggbräddade flikar. % 8. 9, hvitg. blr. Fig. Reich.t.858,f.2. 
Skogsäng, r. [Sk. Öfveds-kloster; Lund, Reften och Fogelsång; Malmö; Rå etc.) Stor- 
lek och utseende af C. olerac, till bladen mer lik C. acaule; dessa n. glatta, icke 
nedlöpande; blomkorg, stund, utan skärm. — C. acaule [i rigens ed. 3. C. rigens 
Wallr. C. decoloratum Eoch Syn. ed. 1. Cnicus acauli-olerac. Schiede. 

35. LÅPI*A Adans. Kardborre. 

1 L. tomentosa Lam. bladen hjertlikt eggrunda, under småulliga; blomkorg, i flocklik 
vippa; den klotrunda, nätulliga holkens inre fjäll lancettlikt aflånga, trubbiga med 
udd. 2^ 7, 8, viol. blr. Fig. Sv.B.63. FI.D.642. 
Byar. [Sk. — Angml. Sälls. norr om Uppl. och Vestml. — N.) Arctium Bardana 
Willd. A. Lappa (3 L. — Som denna art och de följande ofta växa blandade, 
uppkomma talrika mellanliggande artförändringar. I alla fall nog närbeslägtade, 
hvarfäre de af många förf. förenas. 



14 1 Kl. SEMIMFLOILfi. 

2 L. major Gcertn. bladen hjertlika, under finludna, ell. nästan glatta; blomkorg, utdra- 

get skaffade; holken glatt, fjällen n. platta, i kanten hinnaktiga, de yttersta vid ba- 
sen sammanväxta, de innersta lancettlika, sjl-Iikt spetsade, i kanten släta, eller något 
sargade, af samma färg som de vttre. 2^ 7, 8, r. blr. Fig. Schk.Handb.t.227. Reich. 
t.8I2,f.2. 
Byar. (Sk. på slättbygd.; Kullaberg. Blek. Lyckeby och Silltorp; Carlshamn. Smal. 
Högsby; Fredriksberg i Döderhult sn; Virsrum etc. Södml. Strängnäs; Bergshammar 
i Foedö sn etc. Slockh. flerest. Uppl. Öfra Gran vid Cathrinedal; Uppsala; Ros- 
lagsbro etc. Dal. Smedjebacken: Hr J. Å. Braun. Vestml. Strömsholm. Ner. Bro- 
hammar. VG. Kinnekulle. Boh. mest på öarne. Goltl. Klinte sn.) Har mycket 
större och bredare blomholk än de öfriga, glatt och vanligen grön. De yttre holk- 
fjällens basis merändels uppn^älld köttig och sammanhängande. — Ärctium Lappa 
L. jemte följ. Lappa officinalis Wallr. 

3 L. minor DC. bladen hjertlikt eggrunda, under småulliga; blomkorg, klaslikt gyttrade 

eller korlskaftade ; holken glait eller något näthårig, af n. trinda, syllika fjäll, de 
inre Tärgade, i kanten fint tagghåriga. 2^ 7, 8, Ijusr. ell. gred. blr. — ,3 majuscula: 
blomkorg, större, längre skaffade; holken rundare, med nedåt bredare fjäll. Fig. Schk. 
t.227. Reich.t.8Il,f.l. H.N.f.13, n:o 6. /S Reich.f.812,f.l. 
Byar, a. [Sk. — VB. — IS.) Lågväxt, med små, yngre n. cylindriska blomk.; långa, 
nedåt föga vidgade holkfjäll. — Ärctium Lappa Ed. 4. fl närmar sig föreg. och 
är till alla delar större än a; förekommer allmännast. (3 är Irol. var. campestr. 
Fr. S. V. Se. och L. in termedia Lange. 

3 Flocken OicKoriacesB Juss. Alla blommorna 2könade och tunglika. Stiftet icke 
uppsväldt eller ledadt. 

36. CICHORIUM Lin. Sikorie. 

1 C. Intybus L. blomkorg, parvisa, nästan utan skaft, i bladvecken; bladen nedåt par- 
„ flikiga. 2f7, 8. Fig. Sv.B.56. F1.D.907. Reich.Cichoriac.t.l357,f.2. 

Åkerren, väg. r. (Sk. allmän på slätten. Smal. Kalmar, nära slottet; Vestervik och 
Törnesfalla. Öl. Gotll. I de öfra prov. här och der förvildad. — N. Christiansand; 
Tellemarken; Eger; Christiania.) 1—2 alnar hög, med stora platta blå blomk. 

37. MULGEDIUM Less. Tolta. 

Ji M. alpinum Less. blomkorgskaften glandelhåriga fjälliga, i nästan enkel klase; bla- 
den lyrformiga, med pil-lik, omfattande basis, ganska stor triangelformig ändflik. 2f 
8, blå blr. Fig. Sv.B.657. F1.D.182. Reich.f.l415. 
Subalpin fjellv. a. [Lpl. — Dal. ned till Hästberget i ^Stora Tuna; Saxberget i Gran- 
gärde: Hr Braun. Värml. öfra del. VB. Umeå. Angml. Medelp. Helsl. Loos sn, 
på Carlsberget ymn.; nedom berget Xipen i Bjuråkers sn; Skog sn, Hemstanäs. — 
N.}. Sonchus L. S. coeruleus Sm. 

2 M. sibiricum Less. bl.skaften fjälliga, jemte holken glatta, i qvast; bladen oskaftade 

eller något omfattande, lancettlika landade eller nedåt parflikiga. 2^ 8, blå blr. Fig. 
Gmel.2,f.3. H.N.f.3, n:o 5. 
Fukt. ställen, r. [Torneå Lpm. Karesuando; Juckasjärvi etc. Um.Lpm. Lycksele, på 
öar i elfven. VB. Haparanda. Angml. Nordmaling vid Öhre elf nära Håknäs såg- 
verk; Viksjö vid Mjellån. Medelp. vid Indalselfven och Sättnaån, nära Kyrkan. — 
N. Finnm. Altenelf. Osffinnm. Tana-elf, samt Nordl. i Molselvdalen.) De öfre bladen 
n. helbräddade, de nedre ofta groftandade. — Sonchus L. 

38. SONCHUS Lin. Mjölktistel. 

1 S. palustris L. blomkorgskaft och holk svart glandelhåriga, i flocklik vippa ; bladen 

nedåt parflikiga med pil-lik basis, spetsade stjelkomfattande flikar. 2f 7, 8, g. blr. Fig. 
FI.D.1109. Reich.t.1414. 
Hafsstr. bland buskar, r. (Saxaviken mellan Skåne och Blekinge, på en liten halfö midt 
emot Valjö gård.) Manshög, med lalrikare, men något smärre och blekare blr än 
följ., långa, tillbakaböjda bladflikar, glandelhårig holk, Skalfr, med 4 högre och 
flera mellanliggande smärre åsar, ytan olydligl prickig. 

2 S. arvensis L. blomkorgskaft och holk giUt glandelhåriga, i flocklik vippa; bladen 

nedåt parflikiga, med hjertlik omfattande basis, stundom odeldta, uddtandade. 2^ 7, 



Fam. Synantherecp. 15 

8, p. blr. — /5 Utoralis: 1— Sblomstrig, med glattare holk och blomkorgskaft. Fig, Fl. 
D.606. Reich.t.l412,f.l; ^12. 
Odl. st. och hafsstr. a. [Sk.— VB. Boh. — N. till Nordl. Finnm. Hammerfest. 0st- 
Finnra.) Skalfr. sträfprickade. fj som under namn af mar ilimus växer på hafsstr., 
är endast utmärkt af fåblomstrig stjelk, n. glatta blomkorgskaft och smala, hela 
ell. kortflikiga, hlad. Den Syd-Europeiska S. maritimus har glatt holk och endast 
på längden fårade skalfr. 

3 S. oleraceus L. bl.skaften upptill,^ jemte holkens basis, yngre ullmjöliga, slutl. glatta 
ell. med några strödda glandelhår; bladen lyrformigt nedåt parflikiga och mjuktan- 
dade, matt blågröna; de stjelkomfattande flikarne framstående; skalfr. öfverallt *<räÄ 
prickiga. Q 7—9, blekg. blr. Fig. ri.D.682. Reich.t.l410,f.l. 
Odl. st. a. {Sk. — VB. och Vm.Lpm. — iV.) Bladen stundom n. hela. 

A S. asper Vill. bl.skaft och holk som föreg.; bladen eggrundt aflånga, hela eller llika- 
de, styft uddtandade, glänsande, basens flikar stjelkomfattande, tillbakaböjda ; skalfr. 
släta. 7, 8, blekg. blr. Fig. F1.D.843. Reich.t.U10,f.2 och 1. 1411. 
Odl. st. a. [Sk. — VB. och Jämtl. — N.) Bladen ofvanpå mörkgröna, kantens tän- 
der stickande; skalfr. släta, med 3 upphöjda nerver på hvarje sida. — S. olera- 
ceus r och d L.Fl.Su. S. fallax Wallr. 

39. LACTuCA Lin. Vildsallat. 

1 L. Scariola L. blomkorg, månghlommifiå; bladen vända n. på kant, nedåt parflikiga 

och tandade, med taggig ryggnerv. ]) 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.715. F1.D.1227. H.N. 
f.8, n:o 4, 5. 
Murar, åkerren, r, (Lund. Kalmar.) L. virosa Liljebl. ed. 2. 

2 L. muralis Don: blomk. omkr. 5blommiga, i utbredd gles vippa; bladen lyrformigt 

nedåt parflikiga med stor, 3— Svinklig ändflik. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. F1.D.509. Reich. 
t.l417. 
Klipp, och steniga lundar. {Sk.-—Angml. VB. Bj(>rkfors. Dal. Värml. Boh. Öl. Gottl. 
— N. till Trondhj. och Stördalen.) Hög, men späd växt, med små blomk. i ofta 
stor, men gles vippa. — Prenanthes L. Cicerbita Wallr. Phoenixopus Cass. 

40. LaPSÅNA Lin. Tomt-ört. 

1 L. communis L. stjelken med mångblomstrig vippa; de nedre bladen lyrformiga, med 

stor eggrund vinkeltandad ändflik, de öfre eggrunda. 07 — 9. Fig. F1.D.500. Reich. 
t.l353,f.2— 4. 
Odl. st. a. [Sk.—Ångml. Värml.— N. till Finnm.) 3—6 quarter hög, med små blek- 
gula blomk. Var. glatt och hårig: var. pubescens. 

41. TRÅGOPöGON Lin. Salsofi. 
fl T. porrifolius L. blrna kortare än holken; blomkorgskaften uppåt vidgade, uppblå- 
sta; bladen vid basen vidgade, jemnbreda platta, något styft raka. 2^6,7. Fig. Fl. 
D.797. Reich.t.l387,f.2och3. 
Vid gårdar, jordvall, r. [Sk. på Christianstads vallar; Malmö, vid och på vallen mell. 
slottet och Ribersberg; Kullaberg. Blek. Carlskrona, ymn. vid nya Dockan på krono- 
varfvet. Hall. Varbergs fåstn.) Holken Sbladig, blrna violettröda, bildande ett 
platt blomster. 

2 T. pratensis L. de yttre blommorna i blomkorgen större, af holkens längd ; blomkorg- 

skaften nästan jemntjocka; bladen jemnbreda med vidgad basis, kölade. 2^ 6, 7. g. 
blr. — /5 undulatus: bladen vågbräddade; blrna blekare. Fig. Sy.B.146. FI.D.906. 
H.N.f.15, n:o 5 [var. ochroleuc.]. 
Angår, trädgårdspark. {Sk.—Gefle. Södra Dal. Värml. Boh. 01. Gottl — iV. — /? 
på Skånska slätten. ÖG. Södml. vid Räfsnäs i Thoresund sn. 01. Repplinge.) 
Holkbladen omkr. 8. Var. med korta kantblr: brachyglossus, och stora blekgula: 
ochroleucus Fr.S.V.Sc. 

3 T. minor Fr. alla blrna n. dubbelt kortare än holken; blomkorgskaften n.yeinw(/ocfea; 

bladen från en kort, vidgad basis smalt jemnbreda utdragna platta och slaka. 2f 6, 
7, g. blr. Fig. Reich.t.l390,f.2. H.N.f.l5,n:o 6. 
Lerjord, r. (Sk. på lerbäckar vid Lund, Helsingborg etc. Göteborg i Slottsskogen och 
nya Alléen närmast staden, samt på öarne. Södml. Gripsholm.) Blomk. mindre, 
bladen smala, quarterslångt utdragna. — T. prat. y l^d. 4. 



16 1 Kl. SEMINIFLOR.«. 

42. SCORZONÉRA Lin. Ormrot. 

1 S. humilis L. stjelken 7— ^blomstri?; rotbladen ovala — smalt lantettlika; stjelkbladen 
få, smärre och n. jemnbreda; stjelken vid basen, jemte rotblads-skaften ulliga; yttre 
holkljällen small eggrunda — lancelllika. 2f 6, 7, g. blr. — /? anguslifolia: rotbla- 
den smalt lancettlika, åt båda ändar långspetsade. Fig. Sv.B.212. F1.D.816; fi 1653. 
H.N.f.7, n:o 3. 
Fukt, äng. {Sk. — Uppl. Veslml. och Södra Dal. Värml. Boh. kring Strömstad. 01. 
Golll. — ]S. nära Fredriksstad på Kragerön vid Fuglevig samt i Skjebergs sn.) Vanl. 
enblomstrig, men blir på fela ängar stor och flerblomslrig. [i eller S. plantaginea 
Schleich. utmärkt af de smala bladen, öfvergår tydl. i o. Ex. i H.N. visa en 
medelform. 

f2 S. hispanica L. stjelken 7— maw^blomstrig, bladig; bladen aflånga— smalt lancettlika, 
långspetsade ; yttre holkfjällen n. Sangulärt eggrunda. "]) 6, 7, g. blr. — ft asphode- 
loides: bladen utdraget smalt lancettlika ell. jemnbreda. Fig. Reich.t.l384. 
Odl. st. r. [Förvildad här och der med trädgårdsafskräden, t. ex. vid Ulriksdals och 
Svartsjö slott, Gefle m. fl. st. — /5 Uppl. i parken vid Signildsberg.) 

43. PICRIS Lin. Bittermjölk. 

1 P. hieracioides L. stjelken upprat, sträfhårig; bladen stjelkomfattande, lancettlika, lan- 
dade; blomkorg, i vippa, de mellersta på kortare skaft; foderholkens fjäll något slaka. 
2^ 7, 8, g. blr. Fig. Fl.D. 1522. Reich.t.l374. H.N.f.l, n:o 8. 
Åkerrenar etc. r. [Sk. Skabersjö, Ramlösa, Osbyholm, Onslunda, Rörum etc.) Liknar 
ett stort Hieracium. 

44. CREPIS Lin. Krepe. 

f Stjelk mångbladig. 

1 C. biennis L. bladen nedåt parflikiga sträfhåriga, de öfversta oskaftade lancettlika 

tandade; blomholken smått sträfluden; skalfr. med nästan släta åsar. 2) 6, 7, g. blr. 

.. Fig. Sv.B.735. FI.D.1997. H.N.f.2, n:o 5. 

Äng. jordvall, r. {Sk. södra delen på slätterna. Hall. Halmstad, Stockh. i Sollentuna. 
Sigtuna vid Vallby.) Har dubbelt större blomkorgar än de 2 följ. med svartgrön 
holk, gula märken och föga sträfva skalfr.; bladflikarne ofta flerklufna. 

2 C. nicceensis Balb. bladen nedåt parflikiga, smått sträfludna, de öfre med pil-lik bas, 

jemnbreda helbräddade; holk och blomkorgskaft glandclhåriga; skalfr. som föreg. ^ 

„ 7, g. blr. Fig. Reich.t.l440. H.N.f.3, n:o 3. 

Äng. r. {Stockh. Gröndal, nära Ormsjön; Solna; vid Ågnesberg och Myrbaddef. Upp- 
sala [numera utgången, enl. Th. Fr.]; Sigtuna etc. Gottl. vid Klintehamn: Thed.) 
Till örten lik föregående, men mindre, holken konisk, af n. samma bredd; bla- 
den i vippan små ell. inga; blomkorg, till storlek lika följ:s; märken gula, torra 
bruna. — C. agrestis Ed. 4. 

3 C. tectorum L. bladen lancettlika hela, tandade, eller parklufvet flikiga, n. glatta; de 

öfversta jemnbreda, merändels med den pil-lika basen stjelkomfattande; holken små- 
luden; skalfr. med sträfva åsar. 6— 9, g. blr. -— fi segetalis: späd, fåblomstrig med 
långa enblomslriga bl.skaft; bladens bas smal, knappt pil-lik. Fig. F1.D.501. /J H.N. 
f.2, n:o6. 
Åkerren, tak etc. a. {Sk.— VB. och Pit. Lpm.—N. till Alten. — /S Blek. Mölletorp, 
Agdatorp m. fl. st. i öst. delen. Sinål. Roslagen. Boh. Gottl.) Vanl. alnshög, n. 
enkel, bladen stundom n. jemnbreda och hela, stundom djupt parklufna, med rakt 
utstående eller framåt riglade flikar; vippan bladig. Var. på Öland fingerhög 
och nedtill grenig. — Leontod. autumnale Fl.D. 

ff Bladlös stängel: Intybus Fr. 

*A C. multicaiäis Ledeb. blomkorg, i qvast, med smalt cylindrisk holk; holkfjällen längs 
midten glandclhåriga och glest hvitulliga; bladen aflångt spadlika, hela och glest tan- 
dade ell. n. lyrformiga, glatta. O? 7, g. blr. Fig. Ledeb.Ic.Fl.Ross.l,t.36. Bot.Not. 
1857,n:oll. H.N.f.15, n:o 13. 
Fjelltr. r. {N. Ost.-Finnm. på förvittrad lerskifTer vid Meskelfvens utlopp i Varanger- 
fjorden.) Mindre^ och mycket spädare än följ. med långt skaftade rotblad och ofta 
flera stänglar från samma rot. 



Fani. Synantherccp. 17 

5 C. prcmiorsa Tausch: blomkorg, i klaselik spira; holkfj. glatta ell. med några få hvita 
hår, utan glandier; bladen aflånga, mot spetsen vidgade, helbräddade ell. glest små- 
^ landade, småludna. 2f 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.942. Reieh.t.l454. H.N.f.13, n:o28. 
Äng. (Sk.—Gestr. Dal. VG. Öl. Goltl. — N.) Hierac. prcBmorsum L. Geracium 
Reich. 

45. HIERÅCIUM Lin.*) Hökblomster. 

f Piloselloidea: Förökning genom grenskot t; fruktljunets hår Hklånga, fina 
och föga styfva. 

* Krypande rotstock; bar ell. enbladig stängel, med synbara [ofvan mar- 
ken befintliga] grenskott. 

a — Inre holkfjällen spetsiga. 

1 H. Pilosella L. stängeln bar, meränd. enblomstrig, med grenskott; bladen smalt om 

Yändt eggrunda ell. lancettlika, ofvanpå gröna och glest långhåriga, undei' tätt hvil 
ell. gråludna; holkfjällen med blek kant, de yttre trubbiga. 2^6,7. — /5 grandi 
florum: blomkorg, betydligt större, med glandelhårig holk. — / Peleterianum: hol- 
ken, äfvensom bladen, mot basen mycket tätludna af länga hvita hår. — önigrescens: 
holken svartluden af glandelhår. — s virescens: bladen under föga blekare af ett glest, 
mycket tunnt stjernludd; blrnas bräm på båda sidor gult. Fig. Sv.B.458. Fl.D.lllO. 
H.N.f.6,n:o4; cf.9, n:o8. 
Back. a. [Sk. — VB. och Um.Lpm. — N. till Ost-Finnm. — å Christiania. — £ 
Uppsala. Blek. Lösen. — N. Christiania; Romsdalen m. fl. st.) Blrnas tunglika 
bräm på undre sidan vanl. rödrandadt, sällan, såsom hos s, rent gult. Stundom 
utvecklas äfven blr på grenskotten. 

2 H. stoloniflorum Eit. stäng, enbladig, alltid med grenskott, delad i flcr-[2 — 7-]blom- 

strig qvast; bladen omv. eggrunda öfverallt håriga, under beströdda med ett tunnt 
och glest ludd; holkens bas tvärhuggen; fjällen enfärgade [icke blekt kantade], alla 
spetsiga. 2|. 6. — fj collinum: bl. smalare n. tunglika, under ljusare af ludd; stäng- 
spädare, vanl. Sblomstrig. Fig. Reich.t.l471; fl t.l470,f.l. H.N.f.l4, n:o 11. 
Gräsbevä\ta st. r. iSk. Fogelsång. Smal. Femsjö. Södml. Strängnäs; Södertelje. Stockh., 
vid Carlbergs-alléen ; Värmdön. Vppl. vid Gamla Uppsala. Helsl. Söderhamn vid 
Långrör. Vestml. Springsta i Kärrbo sn. Ner. vid Kärr i Yiby sn. VG. Kinne- 
kulle. Boh. vid Möe i Foss sn. — N. Christiania.) Till alla delar gröfre änföreg., 
med oftare blommande grenskott. Nära hufvudstängelns bas utskjuter ofta ett 
blomkorgskaft, långt från de öfriga. Blrnas bräm oftast under rödrandadt, men 
var. stundom liksom hos föreg. — H. Pilos.*stolonifI. Ed. 5. ft H. bifurcum a {M.B.) 
Ed. 5. H. furcalum Blytt Enuni. 

*3 H. cernuum Fr. stäng, vid basen enbladig ofta utan grenskott, ofvan midten delad 
i 2S, säll. flera, långa cnblomslriga skaft; bladen lancettlika spetsiga, de yttre 
smalt omv. eggrunda, dubbelt kortare, alla hårbräddade, på båda sidor gröna och glest 
långhåriga, under med glest ell. intet ludd; alla holkfj. spetsiga. 2|.7. Fig. H.N.f. 
15,n:ol2. 
_^jelltr. r. (iV. Xand, på Hugelien i Torpen; Eikjerbacken i Valders; Synshorn m. fl. 
st. enl. Frr^omsdalen, vid Stueflotten i Lessöskougen.) 2—3 qu. hög; stängeln sträf 
a^ hår längre än stängelns diam.; grenskotten, då sådana finnas, knappt finger- 
långa; blombrämets båda sidor saffransgula. — H. furcalum Ed. 4. H.sphwroce- 
phalum Blytt. — Anm. Står närmast den sydeurop. H. bifurcum M.B., till hvil- 
ken Norska ex. från Romsdalen fördes af Prof Fries i H.N. 

4 H. auriculiforme Fr. stäng, meränd. bar, med grenskott, 1 — 2-, säll. flerblomstrig ; 
bl. lancettlika spetsiga blågröna, ofvan glatta ell. gleshåriga, under något gråaktiga af 
ett 7nycket tunnt ludd; yttre holkfj. trubbiga. 2^.6,7. — /3^ denigratum: holken 
svart af täta glandelhår. Fig. Reich.t.l469,f.l. H.N.f.6, n:o 5. 
Torra fält, back. r. (Smal. Femsjö; Kalmar. Södml. Taxinge sn, vid Näsby. Uppsala, 
allmän. Värml. i bergslagen. Hall. Gottl. Fleringe sn. — N. Tönsberg, på en 



*; Vid upptagandet af de i Prof. Fries' Monografi öfver ^zeracm förekommande nya arter 
haf va hufvudsakl. nämnda verk och Epicrisis gen. Hierac. samt Sum. Veg. Se. sect. post. blif- 
vit följda, med jemförande af ex. i Herb. Norra. — Obs. att bh-na hos alla arterna äro gula. 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.) 2 



18 1 K!. SEMINIFLOR^. 

bergås v. om staden. — /? Uppsala, Lassbybackar. Värml. bergsl. Gåsborn.) Sällan 
mer än quartershög, till alla delar mindre hårig än föreg., och icke olik mag- 
rare former af följ. Blombrämets undre sida rödrandad. — H. bifurc. /3 auri- 
culif Ed. 5. H. Pilos. y Auriculo—Pilosella Fr. Nov. 2 och H.N. 

b — Ålla holkfjällen trubbiga. 

5 H. Auricula L. stäng. vanl. enbladig, med grenskott och 1—8 kort skaftade blom- 

korg, i flock; bladen lancettlika — tunglika trubbiga, glest hårbräddade, på båda 
sidor glatta och blågröna; holkfj. med bred blek kant; blombrämet på båda sidor 
gult. 2|.6, 7. — i^ majus: 2 — 3 quarter hög och till alla delar större, med 4 — 8 
blomkorgar. Fig. Fl.D.llll. Reich.t.l475,f.2. H.N.f.6, n:o 6; /ST.g, n:o 7. 
Angsback. a. [Sk.—Pit. Lpm. — N.) Vanl. quartershög med små blomkorgar. Var. 
på mycket torra st. fingerhög, n. glatt och enblomslrig: var. minus Fr. H.N. f. 11, 
n:o 14; på fukt. ängar åter öfvergår den ty dl. i fi, som länge förvexlats med följ. 

6 H. suecicum Fr. stäng. vanl. enbladig, långt hvithårig, upptill glandelhårig, med gren- 

skott och vanl. talrika blomkorg, i sammansatt qvast; bl. bredt lancettl. — omv. 
eggrunda, på båda sidor glatta och blågröna, hårbräddade; holkfj, föga glandelhå- 
riga, med blekare kant; blombrämet under brandgult och rödstrimmigt. 2\.l. Fig. 
H.N.f.15,n:oll. 
Fukt. äng. {VB. Umeå sn. Jämtl. Helsl. Dal. Värml. samt på spridda ställen i de 
öfriga prov. ned till Smal. Golll. Fleringe sn. — N. Dovre, vid Drivstuen; Romsda- 
len, ofvan Ormein, samt Hugelien i Torpen. Trondhjem.) Habituelt lik, men lätt 
skiljd, med blombrämets färg och de kortare, raka blomkorgskaften, från föreg.s 
fj, hvilkcn ursprungl. hänfördes till denna art. Är, enl. Fr. Symb., H. dubium 
L., och enl. Fr. Epicr. H. Auric. majus Wg. 

7 H. floribundum Wimm. stäng, enbladig sträfhårig, meränd. med grenskott, och vanl. 

fåblomstrig, n. enkel flock; bladen bredt lancettlika — n. spadlika, något trubbiga 
med udd, på båda sidor gleshåriga ell. blott hårbräddade, blekgröna, under glest 
sljernludna; holkfj. svarthåriga, n. kantlösa; stiftet gult. 2^7. Fig. Reich.t.l484,f.l. 
H.N.f.13, n:o 8, 9. 
Fjelltr. r. [Herjed. nedom gästgg. Nilsvallen. — N. Dovre, vid Drivstuen. Hugelien i 
Torpen; samt flerestäd. i mellersta och söd. déT. enl. Fr.) Omkring fotshög eller 
mera; stängeln oftast upptill samt blomkorgsskaften slräfva af långa utstående 
svarta hår och derimellan kortare glandelhår. Stundom grenar den sig längre 
ned, hvarigenom blomkorgsamlingen blifver mer sammansatt. En del former 
närma sig mycket till följ. — jy. collinum Blytt. Dovr. 

8 H. pratense Tausch: stäng, enbladig långt sträfhårig, med korta grenskott och sam- 

mansatt mångblomstrig flock; bladen spadlikt lancettlika trubbade, på båda sidor 
mörkgröna, under ell. vid medelnerven och i kanten slräfhåriga, utan märkligt 
^(/erw^wc^rf,' blombrämet och stiftet gula. 2^6,7. Fig. Reich.t. 1477. H.N.f.6, n:o 10. 
Ang. r, [Sk. Lund, i Paradislyckan. Smal. norra och öst. del., t. ex. mell. Grenna 
och Husqvarna; Kalmar. ÖG. Söderköping, vid canalen; Krokek sn, vid Larum. 
Uppl. vid Hillersjö och Edby på Svartsjölandet; Uppsala. Gefle, på Skansholmen. 
Värml. bergslagen. — N. Christiania.) Stängeln 1\ — 3 qu. hög, upptill fint stjern- 
luden mell. de långa enkla håren. — H. collinum Beich. och Fr. Nov. H. dubium 
Hn. Ed. 4. 

*9 H. Blyttianum Fr. stäng. n. bar, med grenskott och tät fåblomstrig flock; bl. bredt 
lancettlika, ofvan midten bredast, trubbiga, glest tandade, på båda sidor glest lång- 
håriga, blekgröna ell. blåaktiga; blombrämct under brandgult; stiftet brunaktigt. 
2^. 7. Fig. HiN.f.lS, n:o 7. 
Fjelltr. r. {N. Brufladt i Valders, vid foten af fjellet Tonsaasen; Höjnaesäter i Slidre 
m. fl. st.) Stängeln föga mer än quartershög 4 — 5blomstrig, med små blomkor- 
gar och långa utstående hår, är vanl. närmare basen försedd med ett enda för- 
krympt, n. jemnbredt blad. Allt efter ex. i H.N. och den i Upps. Bot. trädg. od- 
lade, hos hvilken sednare dock stängelns blad och blomk. äro större. — H. fus- 
cum Fr. Symb. och ed. 8, icke Vill. enl. Fr. 

10 H. decolorans Fr. stäng, enbladig sträfhårig, vanl. utan grenskott, med blomkorg, i 
något sammansatt hvithårig, vanl. tät qvastlik flock; bladen rent gröna, styfva och 
något glänsande, omv. eggrunda — bredt aflånga trubbiga, tydl. tandade, pä båda 



Fani. Synanlherece. 19 

sidor kort sträf håriga, utan allt sljernludd; holkfj. med tydlig blek kant; brämet 
[i ungt tillstånd] och stiftet som föreg. 2^7. Fig.^ 
Fjelltr. r. [Vm. Lpni. Burträsk och Vilhelmina sn: Angstr. enl. Fr. Herjed. vid gång- 
vägen mell. Funnesdalen och Skarffjellet, samt i öfre Ljusnedalen. — N. i Birkeli- 
erna vid Nystuen pä Filefjeld; Gerdrum^ m. fl. st.: Moe enl. Fr.) Fotshög och der- 
utöfver; skiljd från följ. med sina få, blott 2—3, något glänsande rotblad, de 
upptill på stängeln och blomkorgskaflen hvita ell. hvitsjyetsade utstående håren, 
sarnt de i äldre tillstånd och vid torkning hvitnande blrna. 

11 H. aurantiacum L. stäng, nedtill 1— fåbladig mjukhårig, vanl. utan grenskott, med 
blomkorg, i qvastlik vippa; bl. rent gröna tunna, ovala ell. omv. eggrunda — lan- 
cettlika, glest och omärkl. småtandade, på båda sidor håriga, under n. ulan ludd; 
holkfj. n. si^arta; stiftet brunt. 2^7. Fig. F1.D.1112. Reich.t.l474,f.l ocht..l490,f.l. 

.. H.N.f.lO,n:o9. 

Äng. i bergstrakt, r. {S7nål. Ekesjö, i Sjöängen; Höreda sn. i Smedstorps äng, m. fl. st. 
— N. Dovre; Romsdalen, öst. om Slätta; Vaiders i Qvamsklefven ned till Christia- 
nia; Bokstad; Heckefjell etc.) Utmärkt af sina, liks. föreg.s, breda, men tunna 
och mjuka blad, svarthåriga stängel och pomeransgula, ända till fullt röda blr, 
hvilka dock variera dels citrongula, dels tvåfärgade: v. bicolor Koch. 

**En — flerbladig stjelk, utan krypande rotstock, och utan [ell. med under- 
jordiska] grenskott; bladen n. jemnbreda — aflånga. 

12 H. hyperboreum Fr. mörkgrön; sfjelken 1— 2bladig, sträf af glesa styfva hår; bla- 
den jemnbredt lancettlika, trubbade, glest fintandade, n. utan stjeimludd, de yttre 
kortare spadlika; blomkorg, i tät qvastlik vippa, med svartaktig hårig och cylindr. 
holk utan glandier; alla holkfj. trubbiga enfärgade. 2f 6, 7. Fig. H.N.f.13, n:o 10. 

Bergstrakt, r.' {Gottl. på kalkklipp. enl. Fr. — N. Langoe i Bradsbergs amt; Gud- 
brandsdalen, Lom etc; Nordland. Saltdalen: Finnni. Brevig, Alstenoe, Moselvdalen 
på Senjen etc.) Knappt fotshög, smal och spenslig med 1 — 7^ t. lång vippa af 
skiftevisa n. upprätta gr eniga smala skaft, små blomkorg., holken ej större än en 
ärt, klädd med enkla, icke glandulösa hår; bladen ett par tum långa, glest [de 
yttre tätare] styfhåriga. Grenskott saknas alltid. — H. prcealtuni y piloselloides 
Hn. ed. 4 och Fr. Mänt. 3. H. tenue Hn i mpt. 
M3 H. praealtum Vill. blågrön; stj. 1— Sbladig, glatt ell. glest sträfhårig; bl. lancettlika 
spetsiga, n. helbräddade och glatta, utan ludd, de yttre trubbiga; blomkorg, i tät 
och rik vippa, med grönaktig' cylindr. holk; holkfj, oftast trubbiga, med hårig rygg 
och blek kant. 2^6,7. Fig. Reich.t.l481— 3,och 8i.f.2; t.l488. H.N.f.6, n:o 7; f.l4 
[var.]. 

Torra st. r. [N. Kamphoug nära Christiania: Elstad i Gudbrandsdalen; m. fl. st. i söd. 
delen, enl. Fr.) 1 — 2 fot hög, samt utmärkt af stjelkens och bladens glatthet och 
blåakliga färg. Var. i hög grad. Norska ex. anses numera af Fr. i Epicr. till- 
höra en afvikande form: d obscurum, ined större blomkorgar och svartaktiga, tätt 
glandelhåriga holkfjäll. 

14 H. fallax W. rent grön; stj. 1 — 4bladig, stjernhiden och hårig, med och utan gland- 
ier; bl. lanceltlika— jemnbreda spetsiga, n. likformiga, sträfhåriga, öfverallt ell. under 
med tydligt stjernludd; blomkorg, i knippelik vippa, med skaft och den mot basen 
vidgade holken tätt sfjernludna och glandelhåriga; holkfj. trubbiga enfärgade, öfver- 
allt håriga. 2^6,7. — i3 hirsutum: blad och slj. sträfludna af hvita hår, längre än 
den sednares diam. Fig. H.N.f.6, n:o 8,9; f.IO, n:o 10. 

Torra äng. och back. [Lpl.Sniål. Boh. Rlöfverön. Öl. Gottl. — iV. till Finnm.) Var. 
betydligt, från alns- till quartershög, med rikblomslrig vippa, till 3 — ihlomstrig, 
någon gång med utdragna jemnhöga skaft. Smärre glattare varr. närma sig 
mycket de föreg., men skiijas med sin renare gröna färg, tydliga stjernludd och 
större blomkorg. — H. prcealtum ,S Ed. 4. H. collinum Fr. Symb. H. dubium 
L. enl. Fr. Epicr. Hit lära enl. Fr. de i Symb. upptagna H. .sabin. vitlat. och 
norvegic, ell. H. Nestleri * vittatum Handb. ed. 8, rätteligen höra. — /? H. collin. 
v. strigosum Fr. 

15 H. glomeratum Fr. blekgrön ell. något blågrön; stj. 1— Gbladig, jemte bl. som, föreg., 
men med korta och mjuka hår, blomkorg, gyttrade i tätt knippe, med de korta skaf- 
ten och holk som föreg.; inre holkQ. spetsiga, med blekare kant. 2\. 7. Fig. H.N. 

.. f.l3,n:oll. 

Äng. etc. {Blek. Smal. östra del. — Helsl. Angml. Tåsjö. VB. Granbergsträsk. Dalsl. 



20 1 Kl. SEMINIFLOR^.. 

Gotll. i Fleringe. — N.) Kan ofta knappt skiljas från föreg. med annat än de 
spetsiga inre holkfjällen*) och den senare blomningstiden. — H. cymigerum Bl. 
Enum. (?). 

16 H. cymosum L. Fr. grön; stj. 3 — 6bladig, sfjernluden och hårig; bl. aflånga — lan- 

cettlika, håriga och under otydligt stjernprickiga, de yttre kortare n. omv. egg- 
runda, trubbiga; blomk. i knippe ell. flocklik vippa med utdragna skaft och hårig 
cylindr. holk med få glandelhår, holkfj. spetsiga med blek kant. 2^7. — '^ pubescens 
Lindbl. enl. Fr. stj. och holk glandelhåriga, alla hår korta och mjuka. Fig. Reich.L 

.. 1488,f.l. H.N.f.13, n:o 14; *n:o 12. 

Äng. * fjelltr. r. {Sk. — Uppl. Vestml. Dal. Norrbärke. Värml. Jämll. Fogelberget i 
Frostvikens sn. Medelp. Sundsvall. Ångml. VB. Umeå sn. Öl. — N. Dovre, vid 
Drivstuen,i; och på Gjederyggen vid Jerkind. Romsdalen, Brudestuen. Ost-Finnm. 
Fjelbma. — * N. Dovre; Filefjeld etc) Vanl. 3 — 4 qu. hög, med nära tumsbreda 
rotblad, blomrikt rundadt knippe; stjernluddet mer otydligt än hos föreg., hvil- 
ken, enl. Fries, af Linne' förenades med denna. Den Skånska och Öländska [var. 
hispidosum Fr.] utmärkes af de mot stjelkens bas samlade, bredare och styfhåriga 
bladen. — H. Nestleri Vill. och ed. cV. * II. glomerat. var. alpigen. och macilent. 
Fr. Sytnb. och Hn. ed. 8. 

17 H. setigerum Fr. grön; stj. A—mångbladig, tätt och långt sträfhårig och stjernlu- 

den; bl. lancettlika spetsiga, alla likformiga, sträfludna särdeles mot basen, och på 
båda sidor med stjernludd; blomk. i qvastlik vippa, tätt luden af hvita glandellösa 
hår; alla holkfj. trubbiga bleka. 2f 7. — /3 humile: sij. upptill bar, med alla bl. 
samlade vid basen. Fig.'Reich.t.l479,f.2. H.N.f.l3,n:o 13. 
Torra st. r. {Smal. vid Ryd i Karlstorp sn; Algutsboda. ÖG. Svinsbo i Ringarum sn. 
Stockh. Lidingön och i Huddinge. Uppl. i Skå sn. på Mörbyholmen vid Sundby i 
V. Ryd; Rosersberg; Kungshamn etc. Rosl. Bro sn. Anginl. Österbyn i Tåsjö sn. 
VG. nära Canalen mell. Viken och Sjötorp. Dalsl. Lund i Animskog. Öl. söd. och 
mell. delen. Gottl. Lunderhage i Fleringe sn. — /J N. Nystuen på Filefjeld, enl. Fr.) 
Utmärkt af sin mer än alnshöga, stadiga stjelk, qvastlika vippa, starka och långa 
hårighet, hvitludna holk ulan glandier, och de talrikare stjelkbladen [vanl. omkr. 
6]. — H. echioides Ed. 5. I ed. 4 förenades denna och föreg. art under namn 
af H. cymosum. 

{H. cernuum, decolorans, aurant., alpinum.) 

■j-f Aurella: Förökning genom bladrosetter från roten; rotbl. vid blomningen 
fortvarande och friska; fruktfjunets hår oliklånga, styfva; yttre holkfjäl- 
len i regelbunden krans likasom de inre. 

18 H. alpinum L. stjelken stjernluden och hårig, ant. n. bladlös och enblomstrig, eller 

fåbladig med 2- ~4 blomkorg, på upprätta skaft; rotbl. spadlika — lancettlika håriga; 
holken hvitt .sträfludcn ell. glandclhårig, med n. tvär bas och långspcts'ga inre fjäll; 
blombrämet ulrändigl hårigt, och hårbräddadt. 2f 7, 8. — fj fuliginosum: stj. 
lätt hvitluden vanl. utan glandier; bi. spadlikt lanccttl. tunna; holk brunluden; brä- 
met hårbräddadt. — *melanocephalum Fr. stj. och blomskaft svart glandelhåriga; 
holk svart, tätluden med och utan glandier; brämet hårbräddadt. Fig. Sv.B.644. H.N. 
f.lO, n:o 7: fi f.l2, n:o 25. T1.D.27. 
Fjelltr. a. [Lpl. — Dal. — N. — ^Lpl. — Herjed. — N.) Vanligen quartcrshög och 
enblomstrig; på fuktiga klippor bladig och flerblonvftrig. Bladen nedlöpande på 
skaftet och derpå bildande en bred hinnkant. Skaftens längd och bredd variera, 
likasom ludenheten hos alla formerna är med och utan glandier**). — Från ', 
som är H. gracilentum liarkh., förmår utg. icke skilja H. nigrescens Willd., med 
hvilken ock Fr. sjelf i Epirr. synes vilja förena den. Af B. personatum Fr. 
Epicr. har utg. icke lyckats få, .se ex., och kan på blotta beskrifn. icke skilja den 
fr. en flerbladig form, af B. alp. 



*) Holkfjälleiis beskaffenhet i ans. till spetsen bör hos urtei-na af detta slägte undersökas 
i lefvande tillstånd och helst hos icke fullt utslagna blr, emedan fjälleus spets hos äldre och 
pressade ex. ofta krymper och förändras. 

**) Troligtvis kunna locala inflytelser i detta slägte hindra hårspetsens utveckling, hvar- 
igenom alla eller en del hår få eu knopp ell. glandel i spetsen, hvilken charakter derföre 
torde vara föga pålitlig. 



Farn. Synanlhcrcxv. 2J 

fff Polmonarea: Som föreg. afd.; yttre holkfjällen små, oregelbundet te- 
geilagda. 

'- Örten rent grön ell. gråblå, med mjuka, oftast krusiga hår; stjelkbl. 
aldrig omfatt.: stiftet slutl. blåaktigt ell. svart b runt. 

a - Stjelk stängelformig, med l~få blad. 

19 H. alratum Fr. stj. som f(3reg.; bl. elliptiskt aflänga, med utdragna smala skaft, hå- 
riga ; holken svart, luden och glandelhårig, med smalare bas och alla fjällen lång- 
spetsiga ; hxAma hhhxMådiéi. 24-7,8. Fig. H.N.f.lO, n:o 8. 
Fjellv. iLpl. — Herjed. — N. Tryssildfjeld och Tvärfjeld i Österdalen. Dovre. — 
Ost-Finnm.) Var. likasom föreg. en—flerhlomslrig, men är alltid spädare samt 
utmärkt af den nedåt mer afsmalnande holken och de likformiga svarta holkfjäl- 
len. Stiftet alltid brunt. Skall enl. Fr. hafva former, som i hög grad närma 
sig till följ. art. 

*20 H. plumbeum- Fr. stj. upptill glest stjernluden och småhårig, med vanl. ett enda blad 
och fåblomstrig, n. enkel qvast med båglikt utstående blomkorgskaft; rotbl. mörkt 
grågröna, eggrunda — lancettlika groftandade hårbräddade och under beströdda med 
glest stjernludd. för öfr. n. glatta; holken svartgrön, glatt ell. hvithårig, med spet- 
siga fjäll, utan stjernludd och glandier. 2^6,7. Fig. H.N.f.l2, n:o 21. 
Berg, r. (iV. Christiania, Ormoe på kalkklippor. Tönsberg, vest. om staden. Lom: Moé. 
Trondhj. Hladehammeren.) Till bladform och habilus lik muror., men utmärkt af 
bladens egna blygrå färg, n. glatta yta och [att dömma af pressade ex] fasta 
consistens. Holkfj. ära hos den lefvande växten svartgröna, hos torra ex. svarta; 
blombrämet glatt. 

2\ H. casium Fr. stj. en — fåbladig, med raka utstående blomkorgskaft, för öfr. som 
föreg.; bladen meränd. blågrå, eggrunda— lancettlika groftandade, hårbräddade, under 
stjernludna och håriga; holken tätt stjernluden och hårig, mest utan glandier, med 
vanl. trubbade fjäll. ' % 6—8. — 'bifidum Kit. lågväxt; stj. delad i långa enblom- 
striga skaft; holken utan glandier; stift. gult. Fig. Reich.t.l524,f.2; ^^t.l551,f.l. H.N. 
f.l2, n:o 19,20: f.2,n:o 15. 
Back. a. {Sk. — Torn. Lpm. — N. — ^ ÖG. Torpaö enl. Fr.) Innefattades i Ed. 5 
under H. murorum, hvartill var. nemorum Fr. [H.N.fl2, n:o 20] med n. rent 
gröna, tunna bl. och glest glandelhårig holk synes bilda en öfvergång. Vigtigaste 
skilnaden är, utom bladens färg och afsmalnande [icke hjertlika] bas, stjernlud- 
det på dessas undersida och på holken, hvilken deremot oftast saknar glandier. 

— ^ H. angulare Fr. framställes i Vet.Ac. Öfvers. 1856 och i Epicr. såsom egen art. 

22 H. murorum L. stj. vanl. med ett enda skaftadt blad och fåblomstrig, n. enkel qvast 
med utstående blomskaft; rotbl. rent gröna, cggrunda med tvär ell. något hjertlik 
basis, groftandade [sällan helbräddade], håriga utan stjernludd; holken af smala spet- 
siga fjäll, småluden och mer ell. mindre glandelhårig. 2f. 6, 7. — ft sylvalicum: 
bl! hjertlikt eggrunda, vid basen utsperradt fliktandade. — y nigroglandulosum: 
holken svart af täta glandelhår. — 'subcoesium Fr. bl. meränd. halfvägs till midten 
fliktandade: holk utan glandier tätt beströdd med hvitt stjernludd. Fig. Reich.t. 
1519,20. /5 H.N.f.2, n:o 7. *Reich.t.l521,f.2 enl. Fr. 
Skog. etc. a. iSk.—VB. Herjed. Pit. Lpm. Torn. Lpm. Rautosjoki. — N. till Finnm. 

— r VG. Kinnekulle. — ■' Sk. Gottl.) Alnshög med båglikt uppböjda blomkorg- 
skaft, stora långskaftade rotblad; stjelken vid basen vanl. bladlös, ehuru stjelk- 
bladet någon gång sitter långt ned, i hvilket fall ett litet smalt blad meränd. fin- 
nes under nedersta vippgrenen. — fi H. pellucidum Wg. * H. incisum ed. 8. 

b - - Stjelk alltid flerbladig. 

23, H. ramosum Kit. stj. flerbladig, enkel ell. från de öfre bladvecken grenad i mång- 
blomstrig vippa med utstående skaft; bl. gröna, bredt aflånga med afsmaln. bas [de 
flesta skaftade] groftandade, under och i kanten gleshåriga utan stjernludd, ofvan 
glatta; hela holken grå af tält stjernludd och inblandade hvitspetsiga hår utan 
glandier; alla ell. yttre fjällen trubbiga. %7. Fig. H.Xf.ll, n:o 11. 
Klipp. etc. r. (Boh. Otterön: Tjörn; Kynnefjell. Angml. Graninge bruk. Gottl. — 
N.) Liknar något ett storbladigt ex. af vulg., men har alla bladen, äfven de 
vid roten, groftandade, holken ulan glandier och holkfj. trubbiga; äfven lär stif- 



22 1 Kl. SEMlNIFLORiE. 

tet hos dm lefvande växten vara gult, ehuru det hos pressade ex. blifver blå- 
dktigt. 

*24 fl. fasciculare Fr. stj. 2— flerbladig, glatt, med månggrenig, ofta klaselik vippa och 
utstående skaft; bl. blekgröna, under gleshariga utan stjernludd, de på stj. oskaftade, 
rotbl, tunglika, mot spetsen n. helbräddade, mot basen bugtlandade; holken grå af 
stjernludd och hår utan glandier; yttre fjällen trubbiga. 2f 7. Fig. H.N.f.l2, n:o 18. 
Klipp. r. [N. Christiania: Blytf.) Närmar sig med många charakt. föreg., under 
hvilken den ock upptogs tned namnet * bursoefolium i ed. 8, men är till det habi- 
tuella mycket olik alla arter af denna afd. 

25 H. wlgatum Fr. stj. från basen 2— flerbladig, med grenig vippa och utstående blom- 
korgskaft; rot- och stjelkbladen n. likformiga aflånga ell. ovala — lancettlika, afsmaln. 
mot skaftet, mest på midten tandade, glest håriga utan stjernludd; holken cylindr. 
beströdd med svarta glandclhär, föga stjernludd; holkfj. spetsiga. 2|. 6, 7. — '^an- 
fractum Fr. stj. flerböjd ; bl. smalt lancettl.; rotbl. få, snart vissn.; holken mer stjern- 
luden, mindre glandelhårig än hos hufvudformen. — *diaphanum Fr. bl. blåaktiga; 
holkfj. något bredare och svarta, jemte skaften tätt glandelhåriga; stiftet [hos den lefv. 
växten] gult, slutl. brunaktigl. Fig. E.B.2121. Reich.t.l526. H.N.f.2, n:o 8, 9; f.l3 
n:o 22,23 [var.] ; ^ diaph. f.2, n:o 1 1. 
Skogsback., äng. a. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. — '^ anfr. Vestra Smal. t. ex. 
Femsjö enl. Fr. — N. till Ost-Finnm.: Fr.) Var. högeligen, isynnerhet i bladens bredd 
och hårighet, samt är ofta svår att skilja från vissa af de föreg., under det un- 
derarterna närma sig arter af afd. Accipitr. — H. maculatum E.B. 

** Örten rent grön, hår och stift som föreg. afd.; stjelkblad halftomf äl- 
tande. 

26 H. dovrense Fr. stjelken mångbladig, stjernluden och hårig; blomkorg. 3 — 6, i n. en- 
kel hårig qvast med och utan glandier; bl. aflånga — lancettlika, mångtandade gleshå- 
riga, de öfre stjdkowfatt.; holken svart, stjernhårig och spridt glandelhårig; yttre (j. 
trubbiga. 2^ 7, 8. Fig. Reich.t.l515,f.2. H.N.f.J 1, n:o 12; f.l5, ii:o 9 [var.]. 
Fjelltr. [Jämtl. Frostviken sn, vid Håkafot. — iV. Ost-Finnm. — Dovre; Aggerhus st. 
enl. Fr.) Liknar till blomkorg, något H. alpinum, och till orten H. vulgatum^ 
men har rotbl. vid blomningstiden oftast vissnande likt afd. Accipitr. Var. pro- 
Iractum Fr. [H.N.f.t5] synes vara en af skuggig local alstrad form. — H. cydo- 
niifolium Exc. Fl.ed.l. 

**'' Örten blågrön, med något styfva och meränd. raka hår; stjelkbl. aldrig 
omfatt.; stiftet alltid rent gult. 

a — Stjelk stängelformig, med 1— -3 blad. 

27 H. pallidum Biv. sfjelken l[säll. 2 — 3]blad!g, småhårig med 1 — 5 upprätta glandel- 
håriga blomkorgskaft; rotbladen eggrunda — bredt lancettlika spetsiga glest tandade, 
hårbräddade med otydi. stjernludd och hvitludna skaft; holken svartaktig, sfjerrdudcn 
och hvithårig, med fä glandier och spetsiga fjäll; blombrämet med otydliga kanthår. 
2f 6, 7. — jb crinigerum Fr. blad, stjelk och holk tätt ludna af långa mjuka hvita 
hår; blomk. större. — y .scapigerum. Fr. n. bladlös, flerblomstrig, med n. glatta bl. 
och hvithårig holk. Fig. Reich.t.l549,f.l; /^H.N.f.lO, n:o 6; f.l3,n:ol7; ^n:ol8. 

Bergstr. r. {Smal. ÖG. Södml. vid Forssa Bruk. Stockh. Barnängen; Värmdön, vest. 
Ekedal och Kihl. VG. Hunnoberg enl. Kindb. Dalsl. Lund i Animskog. Boh. — N. 
Christiania på kalk; Hovedöe etc. Lomsfjellen, Lessödalen samt Romsdalen ända till 
Finnm. — /5 Blek. Djupadal; Ronneby, Bustorp: Scheutz. VG. Göteborg, vid Salt- 
källan. Boh. allmän. — N. Christ., Hovedoe, Tönsberg. — ?' N. Christiania — Ham- 
merfest.) Omkring ^ aln hög, ofta med n. bar och enblomslrig stjelk; bladen 
variera bredare och smalare, helbräddade och landade; blombrämet glatt och hår- 
bräddadt o. s. v. — H. Lawsonii Ed. 4. och Fr. H.N. H. Schmidtii Tausch. och 
Ed. 5. Varr. hafva enl. Fr. vanl. tagits för H. pallescens Kil., som hos oss ej 
lärer förekomma. 

28 H. argentcum Fr. stj. nedtill 1 — fåbladig, styf och n. glatt, med blomkorg, i grenig 
vippa på långa skaft; rotbladen skaflade, stjelkbl. små, n. oskaftade, alla lancettlika 
spetsiga, på midten tandade, blågrå, hårbräddade ^Mia; hoWien utan stjernludd, med 
glesa dels enkla, dels glandelbärande hår, och breda trubbiga fjäll; brämet glatt. 

%7. Fig. 



Fam. SynantherecB. 23 

Klippor i fjelltr. r. {Lul. Lpm. — N. Finnm. enl. Fr. Ursprungl. af Blytt förvexlad 
med föreg., och derföre uppgifven såsom i N. vida utbredd.) Stjelken 1—2 fot hög, 
vanl. med få och förkrympta blad, hvadan den ser slängelformig ut; hela växten 
n. glatt, utom de hårbräddade bladen, på hvilkas undre sida äfven finnas glesa 
hår. Allt enl. Fr. Symb. och Epicr. 

b — Stjelk mångbladig. 

29 H. saxifragum Fr. stj. vid basen kort sträfhårig, grenad i flera, 1 — 2blomstriga upp- 

rätta och n. jemnhöga blomkorgsskaft; rotbladen skaftade lancetthka spetsiga gles- 
tandade, på båda sidor håriga ell. hårbräddade, under med glest sljernludd; stjelkbl. 
smärre, oskaftade; blomkorgskaft och holk med omärkligt stjernludd, gleshåriga med 
och utan glandier; holkf. spetsiga; brämet omärkl. hårbräddadt. 2|.6,7. Fig HN 
f.l0,n:o5;f.l2,n:ol7. 
Klipp. [Blek. — VB. och Torn. Lpm. Boh. — N. till Finnm.) Varierar mångbla- 
dig med tät och lång hårighet, samt fåbladig, ända till n. bar, med föga hår 
[H.N.f.lO], liknande under denna form H. pallid. och skiljd med föga annat än 
smalare blad. Äfven äro rotbladen vanl. färre och vissna före stjelkbladen. — 
H. boreale "^ corymbos. Exc.Fl.ed.l. 

30 H. Oreades Fr. stj. hvithårig, grenad från bladvecken i dels enkla, dels mycket gre- 

niga stjernludna och fjälliga blomkorgskaft; rotbladen aflångt ovala, på båda sidor 
håriga med långt hvithåriga skaft; stjelkbl. smalare, n. oskaftade, under håriga: alla 
omärkl. ell. glest landade, tätt hårbräddade, ulan stjernludd; holken med tvär bas 
och trubbade fjäll, hvithårig utan glandier; brämet hårbräddadt. 2^7. Fig. Reich.t. 
1553,f.l. H.N.f.l2,n:ol6. 
Klipp. r. [Smal. Ökna sn, på berg mell. Öflandehult och Lakeberg. Vid Vettem; 
samt Uppsala, på Godtsundabergen och fl. st. vid Mälaren, enl. Fr.) Vanl. fotshög 
och derutöfver; men var. likasom föreg. från mångbladig och mycket gr enig, rik- 
blomstrig till n. enkel och enbladig, enblomstrig. Utmärkt af de stora blomkor- 
garne, den tvärhuggna holken och den hos alla delar fullkomliga frånvaron af 
gländler. Blombrämels kanthår, som hos den lefv. växten lära vara tydliga, blifva 
hos pressade ex. omärkliga eller försvinna. 

31 H. onosmoides Fr. stj. långt och tätt hvithårig, med blomkorg, i qvastlik vippa på 

stjernludna och något glandelhåriga, upptill fjälliga skaft; rotbl. afsmalnande till skaft; 
stjelkbl. oskaftade; alla blekt blägröna, bredt lancettlika spetsiga, groftandade, mest 
under och i kanten långt hvithåriga, utan stjernludd; holken tätt beströdd med 
stjernludd och dels enkla, dels glandelhår; holkfj. spetsiga. 2l7. Fig. Reich.t.l528 
H.N.f.i3,n:o20. 
Bergstrakt, r. [Boh. i Högdal sn, vid Uddevalla, samt på Klöfverön. Stockh. Observa- 
toriibacken. — N. Christiania; Hugelien i Torpen m. fl. st. på och nära fjellen enl. 
Fr.) Liknar mest en grof H. vulgatum, men skiljd genom det fortfarande [äfven 
hos pressade ex.] gula stiftet, stjelkens och bladens långa hvita hår, som mot den 
förres^ bas ofta öfvergå till en tät ull, samt de med få [3—4 i hvardera kanten] 
framåt riglade grofva tänder försedda bladen. Varierar med öfverallt långt hvit- 
håriga blad och spädare stjelk: var. relicinum Fr. H.N., samt med korthåriga, 
n. gröna blad, och glattare, upprepadt gaffelgrenig stjelk: v. furcellaium Fr. 
[H. alpinum, ramosum, cces. * bifidum vulg. '*" diaphanum.) 

ffff Accipitrlna: Förökning genom knoppar vid stjelkens bas; rotbl. vid blomn. 
O ell. förvissnande; stjelken vanl. mångbladig; fruktfjun som föreg. afd.; hol- 
ken tydligt och vanl. i spiral tegellagd. 

* Knopparne vid stjelkens bas stundom utväxande till små bladrosetter; inre 
holkfj. smalare än de yttre, och spetsiga: Pseudopulmonarea Fr. 

a — Stjelkbladen aldrig omfattande. 

32 H. lapponicum Fr. stj. fåbladig, n. glatt, med få blomkorg, på utdragna gleshåriga 

skaft; bl. smalt lancettlika, spetsiga, med 3^ — 4 grofva tänder i hvardera kanten, 
n. glatta, de nedre skaftade; holken mörkgrön, glest finhårig och stjernluden. 2^ 
7, 8. Fig. 
Fjelltr. r. {Torn. Lpm. Karesuando; Juckasjärvi. Lul. Lpm. Qvickjock, Rosbacken; 
Snjärrak. — N. Ost- och Vest-Finnm. Aggerhus st., Skrimsfjell nära Kongsberg.) 
Omkring fotshög, mest utmärkt af stjelkens och bhdens glatthet, som stund, äfven 



24 1 Kl. SEMIMFLOK.E. 

sträcker sig till blomkorgskaften och holkfjällen; samt af växtens habitus, ehuru 
ofta svår att med char. skilja dels från följ., dels från gothicum. — H. Friesii 
Y sylvaticum Ed.6. H. sylvatic. Wg.Fl.L. enl. Lcest. 

33 H. norvegicum Fr. stjelken styf mångbladig, sträfhårig ell. n. glatt, med de få blom- 
korg, i qvast; bladen lancettlika spetsiga, med 3—4 tänder i hvardera kanten, oskaf- 
tade [endast de nedersta kort skaftade], blågröna, i kanten och under gleshåriga; 
blomkorgskaften stjernludna; holken ljusgrön med föga sljernludd, utan glandier, gles- 
hårig, med smala blekt kantade fjäll; de yttre breda; stiftet alltid gult. %7. Fig. 
H.N.f.l3,n:o24,25. 
Back., berg, r. [Stockh. pä Djurgården, vid Tivoli; samt vid Länna gästgg. Hall. vid 
Särö. Éoh. Kongelf m. fl. st. — iV. södra delen från Christiania till Christiansand, 
enl. Fr. Molde.) 1—2 fot hög med styf rödbrun, än n. glatt, än hvithårig stjelk, 
något lik H. saxifragum, men skiljd genom de meränd. felande bladrosetterna vid 
basen. Blomkorg, få, sällan flera än 5 — 6, men stora. Endast Norska ex. anses 
numera af Fr. för säkra. 

\ i H. tridentalum Fr. stj. mångbladig, mer och mindre hårig, upptill stjernluden, mer- 
änd. pipig, delad i vanl. få och länga, mycket smala blomkorgskaft; bladen aflånga 
— lancettlika, tunna, rent gröna, de nedre med, de öfre utan skaft, på midten få- 
landade; holken blekgrön, med stjernludd och n. glandellösa hår, jemnbreda och smala, 
i kanten bleka fjäll; stiftet brunt. 2^7,8. Fig. H,N.f.9,n:o 3; f.l2,n:o 14; f.3, n:o 4. 
Back. och lund. a. {Sk.—Lpl. Värml. Dalsl. Boh. Öl. — N.) Ofta ganska högväxt 
(till 3 å 4 fot), men späd och vek till stjelken, som är ihålig och lätt att hop- 
trycka, med sällan mer än 3 eller 4 tänder vid ell. straxt nedom bladkantens 
midt. Blef redan i ed. 2 och 3 af förf ansedd för en skuggform af hans H. 
rigidum, till hvilken onekl. en del former mycket närma sig, och detta har sedan 
orsakat begges förvexling. — H. Icevigatum. Koch. Syn. ed. 1. H. vulg. o trident. 
Fr. Nov. ed. t 

35 H. gothicum Fr. stj. mångbladig, styf, n. glatt ell. glest hårig, och upptill något stjern- 

luden, med få till många blomkorgar i qvastlik vippa; bladen kort- ell. oskaftade, 
ovala — lancettlika, glest groftandade; holkfjällen breda, svartgröna ell. n. svarta, glatta 
ell. mycket glest håriga, med en rad af glandelhår längs midten, utan stjernludd, 
de flesta trubbiga; stiftet brunt. 2^7,8. Fig. H.N.f.2, n:o 12 [bredbladig], n:o 13 
[smalbladig], n:o'l4 [lågväxt]. 
Berg och tor. st. {Smal. Femsjö; Lidhult; Unnaryd; Alsheda och Pelarne. Hall. Boh. 
icke sällsynt. VG. Göteborg och på Hisingen. Värml. Göstad nära Carlstad; nor. 
Finnskoga sn. m. fl. st.; Sunne sn. n. Borgby. Ner. Hardemo och Viby, samt Loka. 
ÖG. Omberg. Stockh. Nyckelviken, Ingarön etc. Ängml. flerestädes. VB. Björkfors. 
Herjed. Pit. och Torn. Lpm. — N. Arendal till Finnm.) Varierar mycket och är 
ofta svår att skilja från föreg. och H. Friesii. 

b — Stjelkbladen något, ända till halftomfattande. 

36 H. rigidum Hn. [ed. 1.] stj. mångbladig, styf och tät, grenad i sammansatt bladig 

vippa; bladen oskaftade, bredt lancettlika, med afsmalnande bas, groftandade, kort 
och glest sträfhåriga ; holken mörkgrön, med n. tvär bas, glesa glandelhår och stjern- 
ludd; de yttre fjällen trubbiga, utböjda i spetsen, de innersta smala, spetsiga; stift 
blåaktigt brunt. 2^ 7, 8. Fig. H.N.f.5, n:o 1. 
Tor. st., backar. [ÖG. — Geslr. Ner. Värml. — N. Utbredningen inom landet i öfr. 
är osäker till följe af förvexl. med H. trident.) Vanl. mycket stor och grof. Närv. 
beskrifning är gjord efter orig.ex. till ed. 1, hvarmed det cif. ex. i H.N. noga 
instämmer, utom att bl. der äro mer tunna än på förf.-s ex., hvilket har dem 
mycket fasta. 

37 H. Friesii Hn. stj. som föreg.; bl, bredare, de nedre sammandragna till korta skaft; 

holken svartgrön, glatt ell. mycket gleshårig utan stjernludd och glandier, med till- 
trycka, breda och trubbiga fjäll, endast de innersta spetsiga. 2f 7, 8. Fig. H.N.f.9, 
n:o2. 
Tor. st. r. {Smal. Femsjö m. fl. st. VG. vid Göta canal nära sjön Viken. Hall. Torpa. 
— N.) Om denna är en verklig art, eller form af föreg., i flera fall närmande 
sig nog mycket äfven till H. gothicum, torde vara svårt alt afgöra. Den har 
emellertid en lika, om ej mer, utmärkt habitus som mången af nyare arter. — 
jgr. kmgatum Fr. Mänt. 2. 



Fam. Synantherew. 25 

*-■''■ Stjelken alltid utan bladrosetter vid basen; inre holkfj. bredare än de yttre, 
och alltid trubbiga. 

a — Bladen mer och mindre stjelkomfatt.; de öfre och nedre olik- 
formiga; blombrämet glatt. 

f 38 H. sabaudum L. stj. tätt mångbladig, styf och sträfluden, med blomkorg, i qvast ell. 
klase; alla bl. oskaftade stjelkomfatt., de öfre fr. hjertlik basis eggrunda, de nedre 
eggrundt lancettl., tandade, håriga, holken med tvär bas och tilltryckta trubbiga en- 
färgade fjäll, småluden. 2|.8. 9. Fig. Reich.t.l540 enl. Fr. H.N.f.5, A&B. 
Tor. st. r. [Uppsala, på Slottsbacken. — N. Christiania, vid Malmoe. På begge st. 
förvildad enl. Fr.) Utmärkt genom sin hårda, n. trädartade sljelk, de hjertlika 
öfre bladen och de enkla meränd. korta blomkorgskaften. 

39 H. boreale Fr. stjelken mångbladig styf, grenad från de öfre bladvecken i qvasllik 
vippa; bladen eggrundt lancettlika ell. smalare, nedom midten tandade, de nedre af- 
smaln. mot basen, de öfre bredare n. omfattande; vippans skaft [ofta mjöl-likt] stjern- 
ludna, närmast blomkorg, fjälliga; holken med eggrund bas, Ijäll som föreg., glatt ell. 
enkelt hårig, endast vid basen stjernluden. 2|. 8, 9. Fig. Reich.t.l541. H.N.f.ll, n:o 
10; f.l2,n:o 12. 

Torra st. r. [Gottl. Hörsnö sn, i Koparfve äng: Yestöö. — N. Christiania: Bl. Allt enl. 
Fr.) Hufvudsakligen skiljd från de följ. genom den hos alla delar fullkomliga 
frånvaron af glandier, samt de till skaft afsmaln. nedre bladen. Var. hvithårig 
[H.N.f.l2] och alldeles glatt. Former af H. gothicum hafva ofta enl. Fr. tagits 
för denna. 

b — Bladen mer och mindre omfatt.; alla likformiga; brämet glatt. 

40 H. corymbosum Fr. stj. och vippa som föreg.; alla bl. oskaftade omfatt., eggrundt 
lancettlika helbräddade ell. glest tandade, under nätådriga; blomkorgskaften stjern- 
ludna, upptill fjälliga; holken sträf af dels enkla, dels glandelbärande hår, med nå- 
got smala, slakt utstående fjäll. 2^8. Fig. H.N.f.ll,n:o 9. 

Bergstr. r. [Lid. Lpm. enl. Fr. Ängml. Nordingrå. Helsl. Loos sn. Carlsberget, i 
åkerkanter ofvan gårdarne. — N. Christiania; Österdalen vid Gröfva i Tryssild sn; 
Bergens st.; Nordl.' ofvan Herkvigsvand \id Ofotenfjord.) Skiljd med den mindre 
och smalfjälligare, glest glandelhåriga holken, hvars bas är eggrund, icke tvär 
som hos följ., samt de föga tilltryckta, slaka yttre holkfjällen. — H. sabaudum v. 
angustifolium Bl. Enum. 

41 H. crocatum Fr. stj. som föreg., grenad i få vanl. enblomstriga, styfva och raka skaft; \ 
bladen lancettlika eil. lancettlikt eggrunda, alla särdeles de öfre mer och mindre stjelk- \ 
omfatt., tandade; blomkorgsk. stjernludna, föga fjälliga; holken med tvärhuggen bas 

och tilltryckta svartaktiga fjäll, n. glatt, nedtill något glandelhårigj stift, brunt. % 7. 
— (J tenuifolium: bl. bredare, mycket tunna. Fig. H.N.f.lS, n:o 7. 
Fjelltr. [Lpl.—Herjed. VB. Umeå sn. liigml. Tåsjö. Medelp. Jämtkrogen. Dal Os- 
mundsberget. Värml. flerestädes. — N. — ft N. Stavanger;^ Findöe i Bergens st.; 
Dovre_vid Drivstuen.) Var., likasom de föreg., glatt och hårig, med smalare och 
bretäre blad o. s. v. Blomkorgarne i qvast, mest på enkla skaft från de öfre 
bladvecken, färre, men större än hos föreg. — H. sylvatic. Wg. enl. Fr. p H. 
prenanth. [i Handb. ed. 4. H. sylvestre Ed. 5. H. crocat. v. dilatatum Fr. 

42 H. auratum Fr. stj. mångbladig styf, beströdd med stjernludd och hyita hår, i de 
öfre bladvecken delad i vippa med utstående, stjernludna och glest håriga skaft; bla- 
den eggrundt ell. bredt lancettlika, alla oskaftade och omfattande, vid midten tan- 
dade, under nätådriga; holken kort glandelhårig, utan stjernludd, med tilltryckta 
breda fjäll. 2^8. Fig. H.N.f.l2, n:o 11. 

Torra st. r. [Uppsala, på en gammal mur; numera nära utgången: Fr.). Habituelt 
lik crocatum, men skiljd med de under tydl. nätådriga bladen och det rent gula 
stiftet, som hos pressade ex. blifver pomeransgult, aldrig brunt. 

[H. elatum.) 

c — Bladen mer och mindre omfatt.; de öfre och nedre olikfor- 
miga; brämet hårbräddadt; stiftet brunt. 

43 H. prenanthoides Vill. stjelken mångbladig hårig, med sammansatt vippa; bladen s^^^ 
meränd. tunna, glest uddtandade, under och i kanten håriga, de nedre lancettlika, 



26 1 Kl. SEMi>;iFi.mi-ii:. 

gigformigl sammandragna ofvan den vidgade, hjerfUkt sljelkomfattande basen, de 
öfre frän den bredare basen lancettlika; holken och blomkorgskaften stjernludna och 
glandelhåriga; skalfrukter blekfärgade. 2|. 8, 9. Fig. Reich.l.l511,f.2. H.N.f.l2, n:o 
9; f.9, n:o 4 och f.lO, n:o 4 [varr.]. 
Fjelltr. r. {Jämtl. Åreskutan. Herjcd. från Funnesdals- upp till Ramansberget. ÄngnU. 
Tåsjö sn, Löfvikcn; Graninge. HelsL Loos sn, Carlsberget; Skog sn, Hemstanäs. 
Gestr. Kubbo i Dalkarlsrödjningen. Dal. Norrbärke sn. — TV. Christiania; Dram- 
men; Norfjellet i Buskeruds amt; Hugelien i Torpen, samt Romsdalen. Dovre till 
Ost-Finnm. Tana-elf.) 4—6 qu. hög, med smärre^ greniga vippor i toppen och i 
de 3 — 4 öfre bladvecken; holken n. enkel med några få smärre fjäll vid ba^en; 
bladen stundom icke olika dem hos H. paludosum, ehuru mycket smalare. Är 
genom skalfrukternas blekt gulbruna färg skiljd från alla de öfriga arterna. 

44 H. strictum Fr. stj. som föreg. med raka n. enkla, stjernludna blomkorgskaft, från de 
öfre bladvecken; bl. aflånga — lancettlika afsmalnande mot basen och något om- 
fattande, glestandade, de öfre n. eggrunda med bredare bas, alla glatta ell. under 
och i kanten håriga, något nälådriga; holken med glesa glandelhår och stjernludd; 
skalfr. svanbruna. 2^8. Fig. Reich.t.l513,f.l. H.N.f.l5, n:o8. 
Fjelltr. r. [Jämtl. — N. Storlie i Merager.) Allt efter Prof. Fries, samt ett i Upps. 
Bot. trädg. odladt ex.; vilda ex. osedda af utg. 

^45 H. elatum Fr. stj. mångbladig, öfverallt sträf af långa hvita hår, med blomkorgsk. 
i qvast; bl. eggrunda fliktandade, de öfre med bred hjertlik bas, de nedre något 
afsmaln. mot basen, alla ty dl. stjelkomfatt., under och i kanten starkt sträfhåriga; 
holk och skaft med glest stjernludd och glandel-lösa hår; brämet otydl. hårbräddadt; 
skalh. svartbruna. 2^8,9. Fig. Reich.t.l532,f.2. H.N.f.l2, n:o 8. 
Fjelltr. r. {N. på Mistberget vid Eidswold. Romsdalen, vid gränsen till Lessöskougen.) 
2—5 fot hög, med stora och breda, tunna blad, utmärkt af de långa hvita, ofta 
nedåt riglade håren på stjelken. 

(JET. dovrense.) 

d — Bladen aldrig sljelkomfattande. 

46 H. wstivum Fr. stj. mångbladig, småluden med qvastlik vippa af något hvitmjöliga 
och håriga blomkorgskaft; bladen smalt lancettlika, vid midten glest tandade, oskaf- 
tade, holkfj. smala, tilltryckta, svartaktiga med blek kant, glest håriga utan stjern- 

.. ludd och glandier. 2^7. Fig. Reich.t.l535,f.l. H.N.f.ll, n:o 5. 

Äng. etc. [Boh. nordöstra delen, t. ex. Kynnefjell och Näsinge, enl. Lindeb. — N. 

Bergens st. — Christiania.) Till örten lik H. umbellatum, till vippan H. boreale; 

bladen till form och talrikhet lika den förra, holken af något bredare fjäll med 

hvitspetsade hår. — H. rigidum y longe-dent. Bl. Enum. 

47 H. umbellatum L. stj, mångbladig glatt ell. omärkl. sträf, med meränd. flocklik vippa; 
bladen lancettlika — jemnbreda oskaftade, glest tandade; blomkorgsk. stjernludna; 
holkfj. glatta ell. omärkl. finludna med utsperrad spets. %. 7 — 9. — i3 coronopifo- 
lium: bladen tätt sittande, n. jemnbreda, med några få långa tänder i brädden. — 
y lineare: bl. jemnbreda, helbrädd. ell. med ett par små tänder vid basen. — å pau- 
ciflorum: bl. n. jemnbreda helbr.; blomkorg. 1 — 6, på långa upprätta skaft. — £ ab- 
breviatum: quartershög med elliptiska — aflånga trubbiga blad, 1 — 4 blomster. — 
C subboreale: stjelken hög, upptill upplöst i en stor irregulier vippa; holken svart, 
mer bredbladig. Fig. Sv.B.425. F1.D.680. H.N.f.9, n:o 1. 

Torra äng. a. [Sk.—Lpl. — N. — e Sk. — C VB. vid Storkåge.) Vanl. mycket bla- 
dig och med grön glatt holk. 

fff-f-f Stjelken bladig, jemte bladen glatt; holken enkel ell. med otydl. yttre 
fjäll vid basen: Aracium Less. 

48 H. paludosum L. stjelkbl. hjertlikt omfattande, ovala eller bredt aflånga, med något 
tillbakaliöjJa tänder, de nedre meränd. rundflikade; rotbl. skattade; vippan gles med 
svarthårig ell. n. glatt holk. 2^7. Fig. F1.D.928. Reich.t.l463. H.N.f.l2, n:o 7. 

Fukt. äng. {Sk. söd. Lpm. Torn. Lpm. vid Torneåträsk. — N. till Finnm.) Utmärkt 
af sin glatlhet, stora och tunna blad. — Crepis Koch. Geracium Beich. Soyeria 
Godr. 

46. TARäXACUM Lin. Syst. N. ed. 1. Smörblomster. 

1 T. officinale Web. blomkorgen ensam, på ett ihåligt skaft från roten; bladen nedåt 



Fani. SynantherecB. 27 

parflikiga eller hela. 2^ 4 — 10, g. blr. — * corniculatum KU. fingerhög, med tunna 
bakböjda bladflikar, upprätta, n. eggrunda foderholkfjälK de egentl, holkbladen med 
en kort hornlik tand under spetsen. — * palustre Sm. blomkorgskaftet uppböjdt, nå- 
got uppblåst; blad. hela ell. djupt och smalt nedåt parflikiga, något köttiga; foder- 
holkfj. eggr., tilltryckta. Fig. Sv.B.4. F1.D.574. '' corn. Reich.t.l405,f.l och 3. H.N. 
f.l3, n:o 30,31; f.l5, n:o 14. ^ pal Fl.p.l708. Reich.t.l406,f.1— 3. H.N.f.l3, n:o 29. 
Allmän; cornic. på sandback., pal. på fukt. st. {Sk. — Lpm. — N.) a till blomkorg 
och öfriga delar- mycket större än varr. Foderholkfjällen slaka, meränd. ned- 
böjda. — Leontodon Taraxacum L.Fl.Su. — T. cornic. innefattar T. Icnigatum, 
och obliquum Fr. ISov. 2, såsom någon gräns dem emellan icke finnes och Kitai- 
bels namn är mest passande. T. palustre är Leont. lividus Kit. [yngre namn\ 
och L. satinus Poll. 

47. LEöNTODON Lin. Mjölkblomster. 

1 L. hastilis L. stängeln bar, enblomstrig; bladen lancettlika nedåt parflikiga; blomhol- 

kens bas eggrund. 2^6 — 8, g. blr. — a hispidus: sträfhårig. — /5 glabratus: hela 
växten n. glatt. Fig. Sv.B.643. F1.D.862. Reich.t.l368,f.l ; /Sf.S. H.N.f.7, n:o 4. y.^Jacq. 

^ A.164. 

Äng. och betesm., fi bokskog. {Sk. — Södml Vester-Hanningc. Uppl. Skoklosters schol- 
hus: Hr Braun. Nerike. Värml Carlskoga. Dalsl. Örndalen i Ors sn. Öl. — N. 
Bergens stift vid Leervig på Storöen. — j3 Sh. mellan Krageholm och Snogeholm, 
Baldringe, Araslöf etc. Hall. Sperlingsholm. Smal. Kalmaretrakten; Fryeled; Näsby- 
holm; Stenbrohult.) a L. hispidum L. /5 L. hastile L. Apargia Hoffm. 

2 L. autumnalis L. stängeln bar, uppstigande, 1 — flerblomstrig, holkens bas småningom 

afsmalnande mot det upptill vidgade, fjälliga skaftet; bladen odeldta ell. flikigt tan- 
dade, meränd. glatta. 2^ 7 — 9, g. blr. — /S Taraxaci: mest enblomstrig, med tjockt 
svartluden blomholk. Fig. Sy.B.642. F1.D.1996. /5 Retz. fase. 4. f.2. F1.D.1523. 
H.N.f.l2,n:o26. 
Betesmark, a., /5 fjelltr. [Sk.— Lpm. — N. — (i Lpl. — Herjed. — N.) Har än nära 
glatt, än småludcn holk, samt fjälligt^uppåt vidgadt bl.skaft. — /?, som är 3 — 6 
tum hög och n. upprat, blommar tidigare än a. — Apargia Hoffm. fi Hieracium 
Taraxaci L.Sp.Pl.ed.2. och Herb. Hierac. Leontodontis L.Faun.ed.2. 

48. HYPOCHiERIS Lin. Fibler. 
7 Alla skalfr. med skaftadt Qun: Achyrophorus Scop. 

1 H. maculata L. stjelken n. bar, 1 — 4blomstrig, slräf; bladen nedtryckia, omv. egg- 

runda, odeldta tandade; blomholken sträfluden. 2f. 7, 8, g. blr. — fj minor: stjelken 
.. enblomstrig, 7—9 tum hög. Fig. F1.D.149;901. 
Angsb. a. {Sk. — IJm. Lpm. Herjed. — N. — /S" VG. Kinnekulle. Södml. Vårdinge sn. 

Uppl. Rosl. Medelp.) jS är Apargia alpina Swartz Sum.Veg.Sc. 

2 H. radicata L. stäng, bladlös, grenig glatt; bladen nedåt parflikiga trubbipa sträf- 

håriga; blomkorgskaften fjälliga. 2^. 7, g. blr. Fig. Sv.B.752. F1.D.150. H.N.f.U, 
n:o 10. 
Betesmark, r. [Sk. allm. Blek. Smal. Kalmar vid Hosmo och Ljungby; Stenbrohult; 
Vestervik; Jönk. vid Dunkahallar, samt Gäddeviksås gästgg.; vest. delen mångenstä- 
des: Scheutz. Hall. Boh. VG. Öl. — N. södra och vestra del, t. ex. Arendal, Chri- 
stiansand, Mandal, Bergen, Molde etc.) 

ff Skalfr. i kanten med oskaftadt fjun. 

3 H. glabra L. stäng, som föreg.; bladen bugtigt tandade, n. glatta; blomkorgskaften 

fjälliga; holken ^/a/^ 06, 7, g. blr. Fig. Sv.B.751. Fl D.434. H.N.f 2, n:o 16. 
Sand. st. åkr. helst nära hafvet, r. [Sk. Blek. i vest. delen. Hall. Boh. vid Svinesund. 
Smal Femsjö; sjön Bolmens strand. Öl. Glömminge, samt mell Runsbäck och Thors- 
lunda. — N. sydöstra del, t. ex. Fredrikshall, Ferasöe, Svinesund etc.) i åkrar upp- 
rat, på stränder kull-liggande. 

49. ARNöSERIS Gcertn. Klubb-blomster. 

1 A. pusilla Gcertn. stänseln bladlös fåblomstrig, med klubblikt uppblåsta blomkorgskaft. 
O 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.201. Reich.t.l354,f.l. H.N.f.2, n:o 17. 



28 ' I Kl. SKMFMFLOR^. 

Akr. väg. etc. r. {Sk. Blek. Hall. Smal. Fledingstorp i Vissefjerda sn. Hosmo. Ljung- 
by etc. Öl. Möllstorp i Algutsrum sn. Gottl. funnen vid Visby.) Alla bladen vid 
roten, omv. eggrunda, landade. — Hyoseris minima L. Lapsana Willd. 



2 Fam. BIPSACEj^ Juss. Blommor gyttrade på ett gemensamt fäste inom holk 
[blomkorg]. Stånd. 4, fria, fästa i kronans pip. Blomfoder dubbelt för hvar krona, 
det inre vidvä\t det enfröiga, slutl. nötlika fruktämnet. 

50. DiPSACUS Lin. Kardtistel. 

fl D, pilosus L. bladen skaftade, meränd. med ett par bihanglika flikar på skaftet; holk- 
bladen nedböjda, af den klotrunda blomkorgens längd. ']) 8, 9, hv. blr. Fig. F1.D.1844. 
Reich.D.FI.f.l393. H.N.f.2, n:o 18. 
Fukt. st. vid jordvallar etc. r. {Sk. omkring Lund och Ystad.) Stundom manshög och 
deröfver; de öfre bladen sakna ofta bihang och äro då något hjertUkt eggrunda. 

51. TRICHÉRA Schrad. Åkervädd. 

! T. arvensis Schrad. kantblommorna med större brämflikar än diskblrna; stjelkbla- 
den djupt parklufna ell. inskurna, sällan hela; stjelken sträfluden. 2|.7, 8. — jS inte- 
grifolia: alla bladen odeldta aflånga— lancettlika, sågade. Fig. Sv.B.322. FI.D.447. 
Ang. åkerrenar, a. {Sk. — Jämtl. och Angml. — N. till Nordl. — /? Sk. Ramlösa; Trol- 
lenäs etc. Gottl. Lummelunds bruk.) Blrna blågredelina, stund, röda ell. hvita. 

— Knautia Coult. Scabiosa L. 

52. SUCCiSA Mönch. Ängsvädd. 

1 S. pratensis Mönch: alla blrna likformiga i klotrund korg; fästets fjäll af kronpipens 

längd; bladen lancettlika. 2i- 8, 9. Fig. Sv.B.422. F1.D.279. 
Fukt. äng. betesm. a. {Sk. — Jämtl. och VB. — N. till Nordl.) Blrna blå, säll. röda 
ell. hvita. — Scabiosa Succisa L. 

53. SCABIöSA Lin. Fältvädd. 

1 S. Columbaria L. kantblrna med större brämflikar; fästets fjäll hinnaktiga; rotbladen 

lyrformiga, stund, odeldta sågade; stjelkbladen pardelade, med n. trådsmala flikar. 
47—9. Fig. Sv.B.393. FI.D.'314. 
Torra st. r. {Sk. Blek. vid Siretorp i Mjellby sn. Smal. Vexiö och Vedbo härad. ÖG. 
Omberg, Linköping etc. Södml. öarne omkring Dalarön. VG. Falbygden. Öl. Gottl. 

— N. Romsdalen.) Blomkorg, likna Tricherce arv. till storlek och färg. — Astero- 
cephalus Ed.4. 

2 S. suaveolens Desf rotbladen lancettlika, mot spetsen bredare, helbräddade; fästets 

Ijäll mot spetsen tjockare; det öfr. som föreg. 2|. 7, 8. Fig. Sy.B.705. FI.D.2282. 
H.N.f.l, n:o 9. 
Sandfält, r. {Sk. Vidtsköfle, Veberöd. Gualöf, Arup etc.) Mindre än föreg., hvilken 
den liknar till blrna, och för hvars afart den blifvit ansedd. — Asteroceph. Ed. 4. 



8 Fam. AMBROSIACEiE Link. Blr inom holk; 0^- och ^-blr i särskildta blomkorgar. 
Stånd. 5, med fria knappar. 9*^'omkorgen af 1 — 2 blr, med bart fruktämne, slutl. 
inneslutet i den nöthkt tillhårdnande holkert. 

54. XANTUIUM L^n. Guldfrö. 

fl X. slrumarium L. stjelken oväpnad; bladen hjertlika sägtandade, merändels flikiga, 
med 3 hufvudnerver. O 7, 8, gr. blr. FJg. F1.D.970. 
Vid vägar etc. r. {Sk. Landskrona; Lund; Ystad. Göteborg, på Stadsvallarne. Öl. 
Färjestaden; lärer numera vara utgången i Skåne och Öl.) Holken med i spetsen 
krökta taggar. 



Fam, DipsacecB — Valerianece. 29 

4 Fam. VALERIANE^ Fr. Blr utan holk. Stånd. 5 eller 3 fria. Fruktämne 3rum- 
migt, ehuru 2 rum stundom felslå, i hvilket fall blott ett frö bildas. Märken 3 ell. 1. 

55. VIBURNUM Lin. Olvon. 

1 V. Opulus L. bladen Sklufna hvasstandade, skaften upptill bärande vårtlika körtlar; 

blomknippets kantblr större könlösa, t, 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B.337. F1.D.661. 
Skogsäng. {Sk.—Um. Lpm. Boh. ÖL Goltl. — jS. till Senjen.) Manshög buske, med 
platta blomknippen, röda bär. 

56. SAMBCCUS Lin. Hyll. 

1 S. nigra L. busk- ell. trädstam; blomknippen oslråliga; småbladen meränd. eggrundt 

lancettlika sågade. ^ 7, hv. något gulakt. blr. Fig. Sv.B.33. F1.D.545. 
Byar. [Sk. Blek. Smal. Kalmar; Vesterum. Hall. Boh. Öl. Gotll. samt här och der 
förvildad upp till Mälaren och Värml. — N. södra delen af Christiania- och Christi- 
ansands st. upp till Valderhoug.) Var. med flera gånger delade blad och smalt 
lancettlika småblad. Bären svarta. 

2 S. Ebulus L. örtstjelk; blomknippen Sslråliga; småbladen lancettlika spetsade, fint 

hvass-sågade. %7,S. Fig. Sv.B.271. F1.D.1156. H.N.f.4,n:o 7. 
Fukt. st. r. {Sk. vid Christinehof nära Andrarum. Blek. Carlshamn. Smal. Kalmar 
[nu utrotad]; Eds capell vid Vindö; vid Fredriksberg i Döderhults sn; Göljshult i Mi- 
sterhuhs sn; Vestervik, Norrlands äng. Södml. Strängnäs; Fogdö kyrkog.; Eskilstuna; 
Stockh.) Ett par alnar hög, med rödakt. blr och svarta bär. 

57. VALERIANA Li7i. Vendelrot. 

1 V, of/icinalis L. både stjelk- och rotblad parbladigl delade, med 5— V par lancett- 

lika flikar, säll. odeldta; blomknippet upprepadt 3grenadt, n. jemnhögt. 2f 6, 7. — 
jS angustifoi/a: bladflikarne n. jemnbreda och hclbrädd. — ;' exaltata: 2 — 3 alnar 
hög, med större blr och eggrundt lancettl. grofsågade bladflikar. — d integrifolia 
5c/iÉ^/;r.- alla bl. odeldta, cggrunda, såsade. Fig. Sv.B.25. F1.D.570. H.N.f.ll, n:o 15. 
fi Reich. D.FI.f.l433; ;- f.l432. 
Strand. {Sk. — VB. — iV. — ;' Gefle. Lappland. — å Smal. Vestervik, på Lucernhol- 
men.) Var. med hvita och rödlätla blr, med nästan helbrädd, bladflikar och så- 
gade; de sednare stundom breda och flikiga. Botstocken en- och flerstjelkig, med 
och utan gren skott. 

2 V. sambucifolia Mik. bladen som föreg. af 3 — 5 par, mer och mindre aflånga, grof- 

tandade ell. sågade flikar; stjelken med grenskott; blomn. som föreg. 2f 7, rödl. blr. 
Fig. E.B.698. Reich.f.l431. H.N.f.ll, n:o 16. 
Fukt. st. [Sk. — Lid. Lpm. och VB. nordligaste del. — N. till Ost-Finnm.) Endast 
skiljd med de f apar i ga bladen från föreg. Har dock oftare grenskott. Anses må- 
hända rättast af Blytl i Norsk Fl. som afart. 

3 V. dioica L. rotbladen hela, bredt skaftade, rundade ell. ovala; sfjelkbladen parbla- 

digt deldta, ändfliken stor; blrna 2byqqare, i n. jcnmhögt knippe. 2l 6, rödl. blr. 
Fig. F1.D.687. Reich.f.l428. 
Fukt. äng. {Sk. Hall. Boh. Blek. mot skånska gränsen. Öl. — N. södra del; dock 
osäker.) Växten blommande 5—7 tum hög, med större han- än honblr. 

58. VALERI ANELL A Mönch. Åkersallat. 

1 V. olitoria ijfönc/i: stjelken klynnedeld, med hufvudlikt gyttrade blr i grenarnes topp; 

frukterna något plattadt klotrunda, med n. slät otandad topp; invändigt med ett tomt, 
2de!dt rum. Ö 5— 8, Ijusbl. blr. — ft lasiocarpa: frukt, håriga. Fig. Sv.B.232. Fl.D. 
1681. Reich. D.Fl.f. 1398. H.N.f.13, n:o 33. 
Grus, åkr. etc. {Sk.—Uppl. Veslml. Strömsholm. Boh. Öl. Gottl. — IS. södra del: 
Christiansand, Arendal etc. — /S Sk. Krageholm. Mälaren på Björkön.) Stjelken 
klynnedeld från midten eller länqre ned. — Valeriana Locusta L. Fedia olitoria 
Vahl. 

2 V. denlata Poll. stjelken upptill klynnedeld, med blr i toppen och öfra grenvecken; 

frukt, eggrunda spetsade, med 2randig framsida, sned, 3—5tandad topp, invändigt 
„ täta. 6, 7, Ijusbl. blr. Fig. F1.D.738. Reich.f. 1402,3. H.N.f.4, n:o 8. 
Åkrar, r. [Sk. Malmö; Cimbritshamn. VG. Kinnekulle vid Skatelie nära Brattfors; 

Råbäck; Trollmen etc. Smal. Hosrao, Berga, m. fl. st. nära Kalmar. Öl. Björn- 



'30 1 Kl. SEMINFFLOR^. 

höfda, Repplinge etc. Gottl.) Stjelken högre, styfvare, ehuru spädare, och blott mot 
toppen klynnedeld. Var. med glatta och finhåriga frukter: Fedia dasycarpa Slev. 
— V. Morisonii Ed.4. Fedia mixta Wg. 



5 Fam. RUBIACE-^ ^^s. Blomfoder vidväxt det 2rummiga fruktämnet, ofta med 
omärkligt bräm. Stånd. vanl. 4. Frukt 2knölig, afifall. oöppnad ell. i 2 delar. 

59. SHERARDIA Un. 

1 S. arvensis L. bladen omkring 6 i kransen, i brädden styfhåriga uddspetsiga; svepe- 
bladen vid basen hopväxta. O 7, 8, b. blr. Fig. Sv.B.609. F1.D.439. 
Åkr. (Sk. — ÖG. Södml. Vannala i vest. Vingåker. Rosl. Furusund; trol. ditförd med 
ballast. Värml. Långnäs i Ölme härad. Dalsl. i Eds sn. Boh. VG. Kinnekulle. 
Öl. Gottl. — iV. södra del: Christiania; Kirköe.) Blrna något gyttrade inom ett 
6 — Sbladigt svepe. 

60. ASPÉRULA Lin. Madra. 

1 A. tinctoria L. blomknippena Sstråliga, med mest Sklufna kronor; bladen ^maZ^y^mn- 

breda, 4 — 6 i kransen"), de öfre motsatta, under något sträfva; frukterna och stjel- 
ken glatta. % 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B.244. H.N.f.3, n:o 6. 
Back. r. [Sk. Christianstad, vid Uddarp. ÖG. Ombergstrakten; Skenninge; Söderköping 
etc, Södml. Strängnäs. Stockh. Uppsala. Ner. Snaflunda prestg. VG. Halleberg; 
Åsaka i Vartofta härad. Öl. Gottl.) Roten röd; örten svartnar lätt under torkning. 

2 A. odorata L. blrna i skaftade knippen; frukten sträfhårig; bladen 8 i kransen, 

lancettlika. % 5—7, hv. blr. Fig. Sv.B.218. F1.D.562. 
Skugg. lund. [Sk. — Gestr. Jämtl. Kall sn. vid sjön Anjen; Frostvikens sn. Veslml. 
Värml. Öl. Gottl. — N. Holmestrand; Christiania; Bergen etc. till Trondhj. Nordl. 
på Tilrumsfjellet.) Torr välluktande. 

61. GALIUM Lin. Mara. 

f Bladen utan udd i spetsen. 

1 G. boreale L. frukten sträfhårig, dess ämne föga mindre än blomkronan; bladen 4 i 

kransen, lancettlika, med bredare bas, under glatta; stjelken upprat, sträf. 2f 7. hv. 
blr. Fig. Sv.B.122. F1.D.I024. H.N.f.15, n:o 15. 
Back. a. [Sk. — Lpl. — N.) 2 — 3 quarter hög. 

2 Q. trifidum L. frukten glatt; ämnet af den Sklufna kronans storlek, blomskaften i 

öfra bladvecken, 1^ — Sblommiga; bladen 4 i kransen, aflångt lancettlika, olikstora, trub- 
biga; stjelken nedliggande, sträf 2|. 6, 7, hv. blr. Fig. F1.D.48. H.N.f.3, n:o 7. 
Sänka sjöstr. r. [Lpl. — Smal. Jönköping. Värmt. VG. Venersborgstrakten, Kasen: 
Kindb. Boh. flerestädes: Rect. For. Gottl. — N. icke sällsynt.) Spädare och sträf- 
vare än följande, med mycket smärre, sällan 4klufna blr; frukten 2knölig af klot- 
runda, föga sammanhängande småfrukter. 

3 G. palustre L. frukt, glatt; ämnet mindre än den 4klufna kronan; blrna i knippen; 

bladen meränd. 4 [säll. 5, 6] i kransen, smalt lancettlika — omvändt eggrunda trub- 
biga olikstora; stjelken slak, n. glatt. 2f. 6, 7, hv. blr. — ^ pubescens: bladen om- 
vändt eggrunda, n. likstora, jemte stjelken finludna. — y decipiens: större och mera 
upprat, bladen 5—6 i kransen. Fig. F1.D.423. H.N.f.l5, n:o 16. 
Våta st. a. [Sk.— Lpl— N. till Ost-Finnm.: Th. Fr. — /? Gottl) Var. i hög grad till 
storleken. /? nedliggtMtté, med små blad. — y G. elongatum PresL, samt Godr. 
& Gren. 

ff Bladen med hvass udd i spetsen. ♦ 

4 G. uliginosum L. frukten grynprickig; blrna i dubbelt Bdeldt knippe; bladen 6, smalt 



*) Då i detta och följ. slägte antalet af blad uppgifves, förstås det vanligast förekom- 
mande; ofta kan på samma stånd ett ell. annat blad i hvarje krans saknas eller öfverskjuta 
det upp3;ifna medeltalet; vanl. äro de nedersta och öfversta kransarne fåbladigare. 



Fam. Rubiacece. 31 

lancettlika, i kanten slräfva; stjelken mo.ränd. slankig och sträf. 2|. 7, 8, hv. blr. — 
/i <mu^; späd, upprat, föga sträf. Fig. F1.D.1509. Reich.l.ll93,f.2. H.N.f.tS, n:o 17. 
Fukt. st. a. {Sk.— Torn. Lpni. — N. till Ost-Finnni.) Var. späd, enkel och upprat, 
samt utbredd, lång och mycket grenig och då n. snärjande sträf. 

5 G. sylvestre Poll. fr. glatt; blrna som hos föreg.; bladen 6—8, n. jemnbreda, meränd. 

glatta, äfvensom den något slyfva stjelken. 2^ 6, 7, hv. blr. — jS IcFve: mindre; all- 
deles glatt, nedliggande. Fig. FI.D.1866. Reich.t.ll93,f.3— 7. H.N.f.4, n:o 10. 
Fukt. st. r. {Sk. Lund vid Arendala; Stenshufvud. Blek. ymnig på bergen kring Ron- 
neby; Hokadals gästg. i Asarum sn. Smal. mell. delen. VG. Kinnekulle, Sparrsäter. 
Stockh. Tranhoimen i Lilla A-ärtan. — A'. Christiania. — /S Öt: Gottl. — N. Christi- 
ania.) Blomknippena mest i toppen. A farten är endast 2 — 5 t. hög; a större och 
blomrikare, närmande sig till föreg. art, men skiljbar af sin glatta stjelk. — G. 
pusillum Wg. G. multicaule Wallr. — /5 G. austriacum Ed.l. 

6 G. saxalile L. fr. något grynprickig; blomknippet tätt; bladen nedtill 4, upptill 6 i 

kransen, omv. eggrunda, kort uddspetsiga, framåt sträfbräddade; stjelken slankig, 
glatt, i^ 6, 7, hv. blr. Fig. F1.D.1633. Reich.t.ll94,f.l. H.N.f.2, n:o 19. 
Fukt. stenbunden mark, r. {Sk. Hall. Boh. Oroust. VG. Tritsta sn. Smal. vest. del, 
samt i Algutsboda och Stenbrohult. Blek. vid Gudby i Nätraby sn. — N. Christi- 
ansand, Stavanger, Bergen etc.) 3 — 8 tum lång, tufvig; svartnar torr. — G. her- 
cynicum Weig. 

7 G. Mollugo L. fr. glatt; knipp. glesa, flera gånger 3delda; bladen 8, lancettlikt jemn- 

breda eller mot spetsen bredare, trubbiga med kort udd; stjelken slankig, tydligt 
ikantig, glatt. % 6, 7, hv. ell. gulakt. blr. — i3 ochroleucum: blrna gulaktiga, i ut- 
bredd vippa. — / clivale: kull-lisgande; bladen små [2, 3 lin. långa], n. omv. egg- 
runda. Fig. Sv.B.357. F1.D.455. p H.N.f.2, n:o 20. 
Backar etc. {Sk. Blek. Hoby. Smal. — Helsl. särdeles i kustprovins. Angml. Lamyran 
i Ytter-Lännäs. Bal. Värml. bergslag. Boh. Strömstad. — N. södra delen. — y Sk. 
— Boh. VG. Venersborgstrakten, Trollhättan och Ursand enl. Kindb.) Var. i hög 
grad. Blomgrenarne äro vanl. glatta, men förekomma äfven finludna, närmande 
sig till följ:s ii. — a G. erectum Huds. y G. elatum Thuil. var. Godr. & Gren. 

8 G. verum L. fr. glatt; blomknippen som föreg.; bladen 8 i krans, jemnbreda, med 

tillbakaböjda kanter; stjelken upprat trubbkantig, finluden. 2^ 7, g. sällan hv. blr. — 

fi albidum: blrna blekgula ell. n. hvita. Fig. Sv.B.165. FI.D.1146. /S- H.N.f.2, n:o 21. 

Torra st. a. {Sk. — Angml. Jämtl. Dal. — N.) Bladen vanl. ganska smala, stundom 

bredare, något närmande sig till föreg., hvarmed den synes kunna hybridisera. 

9 G. rotundifolium L. fr. sträf hårig; bladen 4 i kransen, eggformigt rundade hår- 

bräddade; stjelken slankig. 2^. 7, 8, hv. blr. Fig. Jacq.A.94. Reich.t.ll98,f.4. H.N. 
f.4, n:o 9. 
Tallback, r. {Gottl. vid vägskilnaden till Viklou och Vänge; Tjengdarfve i Sproge sn; 
Malmhagen vid Lill-Helvigs i Fohle; Hallbros slottsruin i Vesterhejde; ofvan Lumme- 
lund, i skogen öst. om vägen: Dr Reuterm. Ö7. Högby sn. vid byn Bäck, ymnig; 
samt i Boda sn.) Fruktämnet n. af kronans storlek. 

10 G. triflorum Mich. fr. sträfhårig; blomskaften i bladvecken, meränd. 3blommiga; 

bladen 6 i krans, aflångt lancettlika, med tillbakaböjda taggar på ryggnerven, framåt 
rigtade i kanten; stjelken slankig, snärjande. 2f 7, 8. Fig. Sv.B.669. FI.D.2045. 
H.N.f.3, n:o 8. 
Bergstrakt, r. {Lpl. Lycksele vid Almycketjärn. Jngml. Sollefteå i Djupdalen; Ram- 
sele sn, samt Liden sn i Stordalsnipan. Medelp. Norbyknöl; Borgsjö i Randsklöfven. 
Helsl. Gryttjesbergen i Delsbo, vid Storbron; Undersvik sn. Offerberget: Nordst. 
Värml. Ny eds sn, Valserudberget; Ulleruds sn. Torskeberget; Sunnemo sn. Lidsber- 
get etc. — N. Finnm. Kaafjorden, Salten; Trondhj. stift, Namse- och Sandöldalen; 
Ringerige, Krokkleven; Christiania.) Liknar till örten och lukten Asperula odorata; 
blrna hv. ell. grönaktiga. — G. suaveolens Wg. 

11 G. Aparine L. fr. krokhårig, eller glatt och något grynig; blomskaften 3— Gblom- 

miga, fruktskaften raka ; bladen 6 — 9 i krans, lancettlikt jemnbreda, jemte den snär- 
jande stjelken tillbakaböjdt småtaggiga. ©6 — 8. — a: frukter stora som smärre 
ärter, gryniga och håriga; blrna större, hvita; stjelklederna ullhåriga. — fi tenerum: 
bladen färre, tunna, d. ovala. — * infeslum Kit. fr. smärre, omärkligt gryniga, men 



32 1 Kl. sksiimfi-or.t;. Fain. Loranlhacefp Caprifoliaceo'. 

håriga; blrna små gulaktiga. — * spurium L. fr. glatta, något gryniga; bladen oftare 
6 i kransen. Fig. FI.D.495. Reich.t.ll97,f.l; /^^ f.4. ^ infesiwn: ^s.BÅl^. * spur. 
E.B.1871. H.N.f.2, n:o 22. 
Bland buskar och på odl. st. {Sk. — Lpl.—N. — jS Smal. Kalmartrakten. Öl. Gottl. 
m. fl. st. — *i7ifesf. allmän; spurium mer sälls. upp till Gestr. — N. till Trondhj.) 
Hufvudarlen är sällsyntare, särdeles norr om Mälaren. 



6 Fam. LOE-ANTHACE-^ Don. Foder vidväxt det enrummiga fruktämnet. Krona 
4deld. Stånd, fästa midt emot kronflikarne. Frukt enfröigt bär. Parasitbuskar. 

62. VISCUM Lin. Mistel. 

1 V. album L. bladen lancettlika trubbiga nervlösa; stjelken klynnedeld; blrna gyltrade 

5 och 5, i topparne, utan skaft. +> 5, gulgr. blr. Fig. FI.D.1657. 
Parasitväxt på Ek, Apel och andra träd, r. {Sk. — Uppl. och Vestml. på Mälarens öar. 
VG. Kinnekulle och Hunneberg. Boh. vid Öjared i St. Lundby. — N. södra delen.) 
Buskväxt. Bladen tjocka läderakliga; bären hvita. 



7 Fam. CAPRIFOLIACEjiE Juss. Foder vidväxt det flernimmiga fruktämnet, som mo- 
get blir ett bär el!, bärlikt fröhus. 

63. LONICÉRA Lin. Try. 

1 L. Xylosteum L. blomskaften 2blommiga, af blrnas längd; de 2 blrnas fruktämnen 

fria, endast vid basen sammanhängande, inom 2 syl-lika och 4 bredt eggrunda skärm- 
fjäll; bladen ovala, mjukhåriga. t, 6, hvitg. blr. Fig. Sv.B.319. FLD.808. 
Skogsäng, back. {Sk. — Ängml. Jämtl. Värml. Boh. — N.) Ett par alnar hög buske, 
med parvisa, röda bär. 

2 L. ccerulea L. blomskaften 2blomm., betydligt kortare än blrna; dessas fruktämnen 

helt och hållet hopväxla, slutl. bildande ett enda bär; blomskärmen 2:ne, syl-lika; 
bladen elliptiska, med håriga skaft. ^ 6, hvita bir. Fig. Sv.B.355. H.N.f.3, n:o 9. 
Bergstr. r. {Dal. Osmundsberget; Ore socken mell. Ore och Tiken, i Yikängen ra. fl. 
st. omkr. Oresjön; Grangärde sn. Saxberget: Hr. Braun. Vestml. vid Dalkarls-, Skri- 
kare- och Elfshyttan m. fl. st. i Nora sn: Stud. G. Ohlsson.) Enl. Prof. J Ägardhs 
obs. samväxa de breda skärmfjällen med fruktämnet och bilda slutl. bärets yttre, 
blåfärgade hud. 

3 L. Periclymenum L. blrna oskaftade i hufvud; bladen ovala ell. eggrunda, alla åt- 

skma, glatta. ^7,8. Fig. Sv.B.140. F1.D.908. 
Lund. och klipp. särd. nära hafvet. {Sk. Blek. Smal. i Femsjö och Lidhult; Färgaryd 
enl. Scheutz. Södml. Rogstad i Kila sn. Hall. Boh. VG. Dalsl. — N. vid Chri- 
stianiafjorden; Arendal; Bergen; samt i Romsdalen.) Slingrande buske, med n. 2 
tum långa, utvändigt ljusröda, inuti hvita blr; mörkröda bär. Nyskottens blad 
ofta bugltandade, håriga. 

64. LINNtEA Lin. 

1 L. borealis L. stjelken krypande, med motsatta rundade blad, uppräta 2- eller 4blom- 

miga grenar. $ 7, hv. inv. rödl. blr. Fig. L.Fl.Su. Sv.B.l. F1.D.3. Wg.Fl.L.t.9. 
Barrskog. {Lpl. — Sk. Hall. Halmstad. Gottl. Öl. Ymnigast norr om Uppsala — N.) 
Stjelken trådlik; grenarne med 2, stund. 4, små, hängande, välluktande blr i 
toppen. 



2 KLASSEN 

ANNTJLIFLOE^. 

8 Fam. CAMPA-NULACE^ Juss. Fodrets nedre del vidväxt fruktämnet. Krona rega- 
lier. Stånd. 5. Frukt flerrummigt, mångfröigt fröhus med fröfästen i centern. 

65. CAMPäNULA Lin. Blåklocka. 

f Bladen tydl. håriga ell. sträfva. 

^1 C. barbata L. hårig; blrna i klase, skattade nedböjda; foderflikarne eggrundt lancett- 
lika, mellan hvarje ett nedböjdt bihang, täckande fruktämnet; kronans flikar i spet- 
sen långhåriga; bladen aflångt lancettlika. 2|. 7, 8, bl. blr. Fig. Reich.t.l594,f.l,2. 
H.N.f.6,n:oll. 
Fjellväxt, r. (iV;JLands pastorat, i annexet Torpen på Hugeliesätteren vid foten af Syn- 
desfjellet.) (x—12 1. hög, med 4 — 8, fingerborgslika blr i klasen. 

2 C. Cervicaria L. hlomhufvud i toppen och stundom på sidan; fodrets flikar ulböjda 

med inböjd spels, kölade trubbiga; alla bladen lancettlika, hos /? n. eggrunda; stjelk- 
bladen halftomfattande, de nedre skaftade. J) 7, 8, b. blr. — /S platyphylla: bladen 
utdraget eggrunda. Fig. F1.D.787. Reich.t.l596,f.l. 
Skogsäng, ängsback. r. {Sk. Smal. i Jönköp:s och nor. delen af Kalm. län enl. Scheutz. 

— Helsl. Medelpad i Torp sn. Dal. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N. södra delen. 

— (3 N. Ringerige vid Gårdshagen.) 2, 3 fot hög, tjock stjelk; blomkronornas veck 
slräfhåriga. p har bladen 2 tum långa och vid basen lumsbreda. 

3 C. glomerata L. h\omhufv. som föreg.; foderflikarne uppräla, platta, spetsiga; bla- 

den eggrundt lancettlika, de nedre långt skaftade, de öfre hälft omfattande. 2^.7,8, 
.. viol. stund. hy. blr. Fig. F1.D.1328. Reich.t.l596,f.2. 
Ängar. {Sk. ÖG. — Helsl. Medclp. vid Indalselfven. Veslml. Dal. Husby och St. 

Schedvi snr: Ing. Andersson. Värml. i bergslagen. Gottl. Mest i östra kustprov.) 

Blrna (glest) finhåriga; rolbladen eggrunda. 

4 C. Trachelium L. blrna i bladig klase eller på skaft i bladvecken; foderflikarne egg- 

rundt lancettlika spetsade uppräta, i kanten styf håriga; bladen hjertlika, de öfre 
eggrunda långspetsade, alla djupt dubbelsågade, de nedre med, de öfre utan skaft; 
stjelken hvasskantig, sträfhårig. 2|. 7, 8, blå, stund. hv. blr. — /? urtici/ölia: blomfo- 
dret öfverallt sträfhårigt. Fig. F1.D.1026 och 2167. Reich.t.l600,f.I. 
Skogsäng. {Sk. — Gestr. Kubbo i Wahlbo sn. Medelp. Dal. Säfhersdalen: Ing. Anders- 
son. Vestml. Boh. Öl. Gottl. — N. södra del. till Ringerige etc.) Var. med mer 
eggrunda blad. — /? C. urticifolia Schmidt. 

5 C. latifolia L. blommorna i öfra bladvecken, enstaka uppräta; foderflikarne lancett- 

lika spetsade, raka och glatta; bladen eggrunda spetsade dubbelsågade, de nedre 
något hjertlika och skaftade; stjelken föga kantig, mjukhårig. 2^7,8. — /5 ma- 
crantha: blrna mycket stora [n. 3 tum långa, 2 i diam.]. Fig. Sv.B.272. F1.D.782 
och 85. 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppL). 3 



34 2 Kl. ANNULIFLOR^. 

Skugg. lund. r. {Sk. — Uppl. Gefte, vid Stenbäcken. Medelp. Norafors bruk. JmtL 
Vestml. Värml. Öl.^^ — N. till Nordl. — /? Helsl. Söderhamn i Bromsänget. Värml. 
vid Ränneberget i Östmarks sn.) Stor växt med de största blrna af de bredbladiga 
arterna. Blrna hvita i fjelltrakterna, eljest vanl. blå. 

6 C. rapunculoides L. blrna i klase, lutande åt en sida; foderflikarne lancettlika till- 

bakaböjda; de nedre bladen skaftade, hjertUkt eggrunda spetsade, de öfre oskaf- 
tade, n. lancettlika. 2^ 7, 8, viol. blr. Fig. Sv.B.369. F1.D.1327. 
Odl. ställ.^ [Sk. — Helsl. Medelp. vid Sättna prestgård: Torp sn: Dr Reuterm. Dal. 
Dalsl. Öl. Gottl. — N. södra del, allmän.) Klasen mest enkel, men blomrik; rot- 
bladen hjertlika. 

{C. Rapunculus.) 

ff Bladen merändels glatta. 

7 C. patula L. blrna i utbredd qvasllik vippa, med mot ändan delade grenar: kronan 

vidgadt klocklik, klufven nedom midten; rotbladen omv. eggrunda — aflånga skaftade, 
stjelkbladen lancettlika naggade. ]) 7, 8, viol. blr. Fig. F1.d;373. H.N.f.8, n:o 6. 
Ang. r. (Östr. Dal. Geslr. och Helsl. högst allmän och ymnig, spridande sig ned till 
Smal. östra och mell. delen. VG. Värml. samt uppåt till Medelp. i Njurunda och 
Liden sn. Ångml. Nätra; Själevad. Jämtl. Liths sn.) Roten spenslig; de nedre 
stjelkbladen aflånga; kronan dubbelt längre än de syl-lika foderflikarne. 

8 C. Rapunculus L. blrna i klaselik vippa, med enblommiga ell. vid basen delade gre- 

nar; kronan djupt flikad; stjelkbladen smalt lancettlika naggade; rotbladen aflånga. 
J)8, 9, b.blr. Fig. Sv.B.629. F1.D.1326. 
Ang. r. [Sk. nära vägen mellan Lund och Helsingborg vid Belteberga samt här och 
der förvildad i de gamla trädgårdarne.) Roten tappformig; bladnerven stundom 
sträfhårig. 

9 C. persicifolia L. kronan klocklik, grundt 5 flikig; märkets flikar längre än stiftet; 

rotbladen omv. eggrunda — aflånga, skaftade; stjelkbladen jemnbreda, glest smånaggade. 
% 7, 8, blå, stund, hv. blr. Fig. F1.D.1087. _ 
Angsback. [Sk. — Ångml. och Jämtl. Boh. Öl. Gottl. — N.) Högväxt med stora blr. 
Var. glatt och hårig, särdeles blomfodret. 

10 C. rotundifolia L. kronan klocklik, mycket större än den nedböjda omvändt eggrunda 

frukten; märkets flikar kortare än stiftet; rotbladen njur- ell. hjertlika, naggade, 
stjelkbladen jemnbreda. 2f. 7, 8, blå, stund. hv. blr. — /? lancifolia: större, med ned- 
liggande mångblommig stjelk, 2 tum långa lancettlika glessågade blad. — y alpicola: 
stjelken meränd. enblommig; stjelkbladen aflångt jemnbreda. Fig. Sv.B.297. Fl.D. 
1086, 855 och 189; varr. 
Ang. a. [Sk. — Lpl. — N. — /? Värml. på sandhedarne vid Christinefors bruk och 
sparsamt på Mälarens öar. — / i fjellen.) y är mindre, med n. runda rotblad, 
blomman icke större än på den vanl. formen. Den Gottländska från Thorsborgen 
är lik den vanliga, men fifigerhög, med täta n. syl-lika stjelkblad, små blr. 

11 C. uniflora L. stjelken enblommig; kronan bägarlik, kortare än den hinnkantade lan- 

cettlika, slutl. uppräta frukten; de nedre bladen aflånga, stjelkbladen n. jemnbreda. 
2|. 7, 8, b. blr. Fig. Sv.B.526. F1.D.1512. H.N.f.lO,n:o 11. 
Fjellv. r. [Torneå — Pit. Lpm. — N. Finnm. Tromsöe-tind; Dovre.) Stjelken nyss 
blommande knappt fingerhög; kronan ofta icke längre än foderflikarne, stundom 
mer utskjutande. 

66. PHYTEUMA Lin. Rapunkel. 

*1 P. spicatum L. blomaxet cylindriskt aflångt; stiftet hårigt; rotbladen hjertlika dubbel- 
sågade skaftade, de öfversta jemnbreda. 2^6,7. Fig. F1.D.362. Reich.t.l586,f.2. 
Fjelltrakt. r. [N. på Möestranden i öfra Tellemarken, samt vid Lejrbäckstoul på Sve- 
nofjell.) Blrna hvita med grönaktiga flikar, var. dock i blått. 

67. JASIöNE Lin. Monke. 

1 J. montana L. bladen jemnbreda; blomskaften långa enblomstriga. 7, 8, b. säll. hv. 
blr. — /i litoralis: roten bärande flera nedtryckta stjelkar, utan grenskott. — y peren- 
nans: roten mest enstjelkig med krypande grenskott. Fig. Sv.B.401. F1.D.319. /?H.N. 
f.6,n:ol2. 



Fam. Campanulacem — Convolwlacem. 35 

Torra st. /? och y i sandjord. {Sk.—Slockh. Värml. Dahl. Boh. Öl. Gottl. — N. — 
/? Hafsstr. Sk. Hall. Gottl. — N. Lindesnäs. — / Sk. Frötofla; Tullstorp på en ät- 
tehög. Gottl. på Fårö.) Bladeii vanl. vägfga i kanten samt mer och mindre sträf- 
håriga; stjelken i hladvccken skottalstrande. — y J. perennis Fr. utan dylika 
skott. — Anm. Franska exempl. af J. perennis Lam. utmärka sig med flerstjel- 
kig och skottbärande rot, glatta och släta, icke vågiga blad, som hafva samma 
bredd ända till basen. 



9 Fam. LOBELIACE.^ J^^^- Krona med irreguliert bräm. Ståndarknappar samman- 
växta; i öfr. som föreg. familj. 

68. LOBELIÅ Lin. 

1 L. Dortmanna L. stängeln bar, med hängande blr; bladen jemnbreda helbräddade, 

inuti 2pipiga. ^% 7, 8, ljusblå blr. Fig. Sv.B.452. F1.D.39. H.N.f.8, n:o 7. 
I vatten. {Sk. — Ängml. VB. nor. del. Herjed. Jämtl. Håsjö sn. Boh. Öl. — N. södra 
och vestra del.) Bladen alltid under vattnet, endast blomklasen ofvan ytan. 



10 Fam. CONVOLVULACEjE Juss. Foder fritt från och Tast under fruktämnet. Krona 
regulier. Stånd. 5. säll. 4. Fr. 2 — Srummigt fröhus. 

69. CONVöLVULUS Lin. Vinda. 

1 C. arvensis L. bladen pil-lika, med spetsiga flikar; foderflikarne rundade; blomskärra. 
„ 2, på blomskaftets rnidt. % 7, 8. Fig. Sv.B.341. FI.D.459. 

Akr. [Sk. — Sundsvall. Dal. Boh. Öl. Gottl. — N) Blr hvita, utvändigt rödlätla, 
välluktandc. Både denna och följ. art hafva e^iblommiga blomskaft och sling- 
rande stjelk. 

2 C. sepium L. bladen hjertlika, med snedstympade flikar vid basen; fodrets flikar af- 

långa, inom 2 stora hjertlika blomskärm. 2|. 7, 8. Fig. Sv.B.514. F1.D.458. 
Lundar, nära sjöstr. r. {Sk. — Boh. Blek. Smal. Misterhult. ÖG. vid Bråviken. Ner. 
vid Hjelmaren. Södml. Vestml. Vesterås; Skinnskatteberg etc. Stockh. flerestädes. 
Vppl. vid U{)psala och Ekolsund m. fl. st. omkring Mälaren; Ununge sn, vid sjön 
Närdingen. Öl. st. Rör i Högsrum sn; vid Hornsviken; mell. Vickleby och St. Frö. 
GoUl. Visby. — N. södra delen upp till Bergens st.) Har mycket stora, krilhvita 
blr. — Calystegia Br. 

70. CUSCuTA Li?i. Snarrefva. 

f Pistiller icke ell. föga längre än fröhuset, med spetsigt märke. 

1 C. europcBa L. fodret A—^klufvet, med aflångt eggrunda trubbiga flikar; kronpipen i 

början cylindrisk, föga längre än brämet, invändigt meränd. försedd med hinnaktiga, 
till pipens väggar tryckta fjäll; stjelken grenig trådlik. 7, 8, rödl. ell. hv. blr. — 
* Schkuhriaiia Pfeif. kronpipens fjäll otydliga, hår- ell. svl-lika. Fig. Sv.B.352. Fl.D. 
199. Reich.t.l342,f.4. H.N.f.ll,n:o 17. 
Parasitväxt på Humla, IVässlor etc. [Sk. — VB. Umeå sn. Värml. Öl. Gottl. — N.) 
De i kronpipen under ståndarne fästa fjällen saknas stundom, ell.blifva otyd- 
liga, syl-lika o. s. v. Någon gång få blrna ett mycket kort skaft, såsom hos ex. 
i H.N. var. nefrens Fr. — '*' C. europ. y Epilobii Aresch. 

2 C. Ligustri Aresch. fodret dklufvet, med något spetsiga Ajkar, föga kortare än kro- 

nan; kronpipen som föreg. med något samstående, i hårlika flikar delade fjäll; 
stjelken föga grenig. 7, 8, (?), r. blr. Fig. 
Parasit på Liguster etc. r. [Boh. öarne Brännö och Hvalö, nära stranden.) Har min- 
sta blrna af de Svenska arterna. Den som vissnad qvarsittande blomkronan, 
hvilken hos föreg. blott omgifver fröhusets öfre hälft, innesluter hos närv. art och 
alla följ. hela fröhuset. 



36 2 Kl. ANNDLIFLOP.^. 

3 C. halophyta Fr. fodret deladt n. till basen i 5, bredt eggrunda flikar; kronpipen 

från början vidgadl klocklik, af brämets längd och med tilltryckta fjäll; stjelken 
enkel. 7, 8, r. blr. Fig. H.N.f.l2, n:o 30 [?]. 
Parasit på strandväxter vid kusten, r. {Boh. södra skärgård. Smal Örö i Kalmar län. 
Golll. Lummelund. — N. Laurvig; Dröbak; Christiania.) Stjelken utan alla grenar, 
fin och röd med blr n. så stora som hos följ., men af röd färg. — C. europ. 
* halophyta ed. 5. C. halophila Aresch. 

ff Pist. som i föreg. afdeln., med klubblikt vid ga dt märke. 

4 C. Epilinum Weih. blrna från början vidgadt klocklika, med kortare bräm än pip; 

foder och pipfjäll som föreg.; stj. n. enkel. ©7, 8. Fig. F1.D.1987. Reich.t.l342, 
f.3. H.N.f.l2,n:o29. „ 
Parasit på Lin. {Sk. — Angml. och Jämll. Öl. Gotll. — N.) Ar fin och föga grenig. 
Med gulaktiga blr. Uti. ex. hafva kronflikarne, jemförda med pipen, betydligt 
kortare än de Svenska, hvarföre vidare granskning behöfves. 

fff Pist. af fröhusets dubbla längd; märke spetsigt. 

5 C. Trifolii Bab. fodr. 5deladt, med n. lancettlika flikar, kortare än kronan; kronpipen 

cylindrisk, af brämets längd, tillsluten af samstående fransade Qäll, hälften så långa 
som pipen; stj. grenig. O 7, 8, hv. ell. Ijusr. blr. Fig. Reich.t.l343,f.4. H.N.f.l4, 
n:o 13. 
Parasit på klöfverarter. [Sk. — Vppl. i Funbo och Rasbo snr. Ner. VG. Gottl.) Står 
i alla afs. närmast den hos oss ännu icke med säkerhet funna C. Epithymum, 
hvilken hufvudsakl. skiljer sig med mindre växt och blomgyttr., samt kronpipens 
fjäll, som hos den äro lika långa som sjelfva pipen. 



U Fara. BORAGINEiE Juss. Frukt af 4 små-nötter med ett gemensamt stift. Fod. och 
krön. som föreg. fam. Stånd. 5. 

71. SyMPHYTUM Lin. Vallört. 

1 S. officinale L. örten något sträft hårig; bladen eggrundt lancettlika spetsade, nedlö- 

pande på stjelken, skiftevisa, de nedersta skaftade, utdraget eggrunda; stånd.knapp 
dubb. längre än strängen. 2|. 6, 7. — /? calycinum: foderflik. längre än kronpipen; 
stiftet af kronans längd. Fig. Sv.B.418. F1.D.1569. H.N.f.5, n:o 3. /? F1.D.664. 
Odl. st. r. {Sk.— Vppl. Stockholm; v. Ryd vid Sundbv; Löfsta bruk etc. Vestml. Dal. 
Grycksbo Bruk. Värml. Stomme; Venerstrakten. 07. Borgholm; Boda. — N. Sönd- 
möer; Romsdalen etc. — /3 Stockh. vid Sabbathsberg: Stud. C. A. Fredrikson. Gottl.) 
Har vanl. violettröda blr, och är då, om foderflik. tillika äro utslående, S. pa- 
téns Siblh. enl. Bab. Var., då växten odlas, med hvitgula blr. 

2 S. orientale L. styf hårig; bladen eggr. lancettlika; de öfre oskaftade, knappt nedlö- 

pande, de nedersta skaftade, n. hjertlika; knapp, af strängens längd. 2^ 6, 7, r. blr. 
Fig. Buxb.Cenf.5.t.68. H.N.f.5, n:o 4. 
Odl. st. r. {Sinål. Kalmar. Uppl. Uppsala; Enköping; Löfsta i Eds sn. Söderhamn i 
en äng snedt mot kyrkbacken. Vestml. Sätrabrunn; samt vid Lisjö i^ Munktorp. 
VG. Venersborg, Storegården: Kindb.) Utmärkt af sin skarpa sträfhårighet och 
de icke märkligt nedlöpande bladen. — S. paténs H.N. S. uplandicum ISym. Syll 

72. ANCHCSÅ Lin. Oxtunga. 

I A. officinalis L. strärtiårig; blomklasarne slutl. parvisa; fodret med något spetsiga fli- 
kar och utstående hårighet; bladen lancettlika — n. jemnbreda. 2|. 6, 7. — /? an- 
guslior: mera mjukhårig; bladen n. jemnbreda. Fig. Sv.B.280. FI.D.572. H.N.f.7, 
n:o 6. 
Åkerren, torra äng. a. {Sk. — Gefle. Dal. Längre i norr sälls. Öl. Gottl. — N.) Var. 
mycket. Blrna mörkblå, viol. ell. röda; foder/lik. stundom trubbiga. Bladen hos 
(i 2 — 3 lin. breda. 

73. LYCöPSIS Lin. Rast. 

1 L. arvens^is L. styfbårig; kronpipen krökt vid midten; stjelken upprat; bladen lancett- 
lika, bugtigt småtandade. 06,7. Fig. F1.D.435. Reich.t.l310,f.l. 



Fam. Boraginece. 37 

Akr. a. {Sk.—VB. Neder-Calix: Reuterm. Um. Lpm. Herjed. — N.) Blrna i början 
röda, sedan ljusblå. — Anchusa ed.4. 

74. MYOSöTIS Lin. Förgät-mig-ej. 

f Krona tallricksforraig, med teral. stort, platt bräm. 

1 M. palustris L. kronflikarne meränd. i spetsen intryckta: fruktfodret djupt Slandadt, 

med tilltryckta raka hår; stjelken upptill grenig. 2j. 6 — 8, b. blr. — a scorpioides: 
storblommig; örtens hår utstående. — /? laxiflora: storblommig; stjelkens hår till- 
tryckta, grenarneä utstående. — ;' strigulosa: storblommig; stjelkens och grenarnes 
hår tilltryckta. Fig. Sv.B.72 (/). Reich.t.l320,f.l; /3 f.4; / f.3. Sturm, 42 haft. 
Våta st. a. [Sk. — Lpl. — N.) Stjelken utskjuter någon gång långa sidogrenar, äf- 
vensom de smärre formerna stundom hafva rundade, ej intryckta, kronflikar. — 
Alla si,'enslia arter i detta slägte innefattades i Linnés M. scorpioides. Med stora 
blr förstås 2 — 3 iinier breda. 

2 M. ccBspitosa Schultz: kronflikarne rundade; fruktfod. deladt nedom midten i lancett- 

Uka flikar, med hår som föreg.; stjelken kort, delad i långa grenar. % 6 — 10, b. 
blr. — ft repens: nedlieg., ofta vid basen rotslående; blrna mycket små. Fig. Fl.D. 
2283. Reich.t.l32I,f.l. ^ H.N.f.4, n:o 11. 
Stränder. [Sk.—Vm. Lpm. och VB. Öfver-Calix. Boh. — N. allmän till Trondhj.) 
Har smärre blr, men större fruktfoder än föreg.; stjelken tilltryckt hårig, snart 
delad i grenar, hvilka slutl. bilda långa, slaka och glesa blomklasar, vanl. med 
skärmblad vid de nedre blrna. — M. lingulata Röm. 

3 M. sylvatica Hoffm. fruktfod. ludet af utsperrade krokuddiga hår, deladt nedom 

midten i olikformiga flikar; stjelkbladen mot basen bredare, något omfattande. 2f 
5— 9, b. blr. Fig. F1.D.583, till venst. Reich.t.l322,f.l och2. Sturm, 42 haft. H.N. 
f.l,n:olO. 
Fjelltrakter och i bokskog. (Sk. Smal. Grenna^. Klefven. ÖG. Omberg. Dal. vid Gröf- 
velsjön. Herjed. Funnesdalen etc. Jtl. Angml. Tåsjöberget. Lpl. — iV. till 0st- 
Finnra.) Blrna n. .så stora som hos första arten; rotst. krypande. — M. arvensis 
y? Wg. M. alpestris Schmidt. 

ff Krona trattlik, med concavt bräm, föga vidare än det krokhåriga 
fodret. 

4 M. arvensislHoffm. fruktfod. eggrundt, tillslutet, kortare än skaftet; stiftet mycket 

kortare än kronpipen; bladen utdraget aflånga. 2) O 6 — 9, b, blr. Fig. Reich.t.l323, 
f.l. Sturm, 42 haft. H.N.f.lO, n:o 13. 
Odl. st. a. {Sk.— Lpl. — N.) Större än de följ., som jemte denna hafva mycket 
mindre och mer concavt kronbräm än de föreg.; rotst. kort, snart öfvergående i 
trådar. — M. intermedia Link och Sturms Fl. 

5 M. hispida Schlecht. fruktfod. eggrundt, öppet, på uppböjda skaft, af omkring fodrets 

längd; stift som föreg.; blomklasarne utstående, glesblommiga. 04, 5, b. blr. Fig. 
F1.D.2284. Reich.t.l323,f. 2 och 3. Sturm, 42 haft. H.N.f.l, n:o 11. 
Torra back. {Sk. — Uppl. Herjed. i Wämdalen. — N,) 3 — 6 tum hög, mycket spen- 
slig, torr bräcklig, särdeles blomskaften; blrna mycket små, i början rödakliga, 
aldrig gula. — M. collina Reich. M. arvensis y Wg. 

6 M. stricta Link: frukffodr. eggrundt iancettlikt, upprätt, tillslutet, n. oskaftadt, slutl. 

i utdragna uppräta klasar; stift som föreg. ©4, 5, b. blr. Fig. Fl.D.*i285. Reich.t. 
1324,f.2. Sturm, 42 haft. H.N.f.l, n:o 13. 
Torra back. {Sk.— Angml. Jämtl. Pit. Lpm. — iV.) 2—4 tum hög; grenarne ända 
ned blombetäckta, ofta med blad vid de nedersta blrna. — M. arvensis Reich. i 
Sturm. 

7 M. versicolor Sm. fruktfodret aflångt, i öfrigt som föreg.; stiftet längre än kronpipen. 

O 5— 7. Fig. F1.D.583, högra fig. Reich.t.l325,f.l. Sturm, 42 haft. E.B.480,f.l. 
H.N.f.l, n:o 12. 
Torra st. sand &c. r. {Sk. Helsingborg, Dalby, Limhamn, Belteberga, Arup m. fl. st. 
Blek. Ronneby, Herstorp, Bustorp etc. Smal. Kalmar ; Vestervikstrakten allm. Grenna; 
Jönk. Rumlaborg och Husqvarna: Scheutz. ÖG. St. Lars vid Ryd; Askeby; Mogata 
prestg. Söderköping. VG. Lidköping; Kållandsö vid Ullerö bro m. fl. st. Boh. 01. 
Köpings, Thorslunda m. fl. snr. — N. Chrisliansand.) Liknar föreg., men har blrna 



38 2 Kl. ANNULIFLORyE. 

mer samlade åt den öfra mycket inrullade delen af grenarne, hvilka nertill äro 
bara; blr i början med gult, sedan blåakligl bräm. — M. strida /? Wg. 

75. LITHOSPERMUM Lin. Sminkrot. 

1 L. officinale L. smånött. släta glänsande; blomkronan längre än fodret; bladen lan- 

cettlika, tilltryckt håriga, fjädernerviga; sfjelken upprat. 2l 6, 7, hvitgul. blr. Fig. 
Sv.B.177. F1.D.J084. 
Torra st. särdeles nära hafvet, r. {Sk. Blek. Sölvitsborg. Smal. Grenna. — Gefles yttre 
skär. Öar i Mälaren. VG. Kinnekulle. Hall. Boh. Öl. Gnltl. — N. Porsgrund; 
Chrisliansand etc. uppåt Gudbrandsdalen och Bergen.) Smånötterna benhvita. Ro- 
ten stark, mörkröd eller brun. 

2 L. arvense L. smånött. ojemna; blomkronan föga längre än fodret; bladen smalt lan- 

cetllika med något utstående hår och enkel ryggnerv; stjelken upprat. 5, 6. — 
/? coeruleum: blommorna blå. Fig. Sv.B.386. F1.D.456. 
Åkerrenar, a. [Sk. — södr. Lpm. — N. — /? ÖG. Kärna sn etc. Stockh. nya Kyrko- 
gården. Öland. Gottl. lilla Carlson.) Blommorna vanl. hvita; nötterna mörkgrå; 
roten utanpå röd. — Rhytispermum Lk. 

76. STENHÅMMARIA Bcich. 

1 S. maritima Reich. %. 6, 7, Ijusbl. blr. Fig. F1.D.25. H.N.f.5, n:o 5. 
Vestra hafskust. r. {Boh. Halleskär i Askim; Kålön i Quille; Otterön, Pinnö ymn,, 
Musön, Lindön. samt Furaby strand n. om Grebbestad i Tanum: Rect. For.; Arhol- 
men och Nordkoster i Kärnö sn. Strömstad m. fl. st. — N. flerestädes, ända till 0st- 
Finnm.) Nedliggande, mycket grenig, blåaktig växt. — Pulmonaria L. Lithosper- 
mum Lehm. Merlensia Don. Hippoglossum Ed.4. 

77. PULMONARIA Lin. Lungört. 

1 P. officinalis L. rotbladen eggrundt hjertUka, nedlöpande på skaftet; stjelkbladen egg- 

rundt laiicettlika, de nedre med bredkantade skaft; de öfre halftomfattande, alla sträjf- 
håriga. % 5, 6. Fig. Sv.B.135. F1.D.482. 
Skuggiga lund. {Sk. — Helsl. Vcstml. Hall. Öl. Gottl. — N) Rotbladen utväxa efteråt 
och blifva stora, mer och mindre hjertlika; blrna straxt de utslå röda, äldre blå. 

2 P. angustifolia L. rotbladen lancetllika, afsmalnande till skaft; stjelkbladen lancett- 

lika halftomfattande, alla mjukhåriga. 2^ 5, 6. — /i oblongata: rotbladen bredare, 
anångt lancettlika. Fig. Sv.B.544. F1.D.2344. H.N.f.l,n:o 14. Reich.t.l319,f.l och2; 
13 f.3. F1.D.483. 
Lund. backar, r. {Sk. vid Lund; mellan Sularp och Fogelsång, samt mellan Remmar- 
löf och lilla Harrie, Linneberga skog etc. Smal. Ljungbyholm; Kranklösaholm ^etc.; 
Alsheda. ÖG. Omberg. VG. Åsaka och Sandhem snr: Nordst.; på Mosse- och Alle- 
berg; Gäddebcrg nära Gredby gästg.; Hofstena ängar vid Billingen: Rect. For.; Skara 
Djurgård. — N. södra del. — j] Smal. Braås nära Nottebäck, bland ljung i en torr 
björkskog.) Blr som hos föreg. art. — P. azurea Bess. och Ed.6. 

78. ECHIUM Lin. Blåkunt. 

1 E. vulgäre L. styfhårig; håren med vårtlik bas; bladen smalt lancettlika; sidoaxen 
korta närsittande, bildande ett sammansatt ax; ståndarae längre än kronan. 2) '^' ^• 
Fig. Sv.B.274. F1.D.445. 
Torra st. åkr. {Sk.— VB. Jämtl. Refsimd och Sundsjö.^ Dal. Öl. Gottl. Sällsyntare 
norr om Mälaren. — N.) Alnshög enkel, med. ett långt ax af himmelsblå, säll. 
[på Gottl] hv. blr. 

79. CYNOGLOSSUM Lin. Hundtunga. 

1 C. officinale L. ståndarne inneslutna i kronpipen; blomfodrets flikar aflånga; bladen 
bredt lancettlika, något vågiga, tilltryckt mjukt gräludna. j) 6 — 8. — /? bicolor: kro- 
nan hvit med röda mynningknölar. ' Fig. Sy.B.302. F1.D.1147. 
Vid vägar och byar, a. {Sk. — Geslr., omkring torp vid sjön Trösken. Dal. Värmt. 
sydöst, delen. Boh. Qville sn: Rect. For. Öl. Gottl. — N. Christiania etc. — yS 
Kalmar. Öl. Glömminge och Borgholm m. fl. st. — N. Christiania.) Blrna först 
röda, sedan violetta. 

80. ECHINOSPÉRMUM Swartz. Piggfrö. 

1 E. Lappula Lehm. fruktskaften ganska korta upprätta; smånött. med tvänne rader 



Fam. LabiatcB. 39 

taggar i bräddarne; bladen lancettlika hårbräddade. ©7, b. blr. — /5 squarrosum: 
hög, med stor vippa af båglikt utböjda blomklasar. Fig. F1.D.692. Reich.t.l329,f.2. 
H.N.f.9, n:o 10. 
Torra st. vid byar. (Sk.—Uppl. Helsl. Söderhamn. Vestml. VG. flerest. enl. Sahlén. 
Boh. ÖL Gottl — N.) Myosotis L. Rochelia Röm. 

2 E. deflexum Lehm. fruktskaften nedböjda, de nedre med skärm; smånött. med en 
enkel rad taggar. ])7,8,b.blr. Fig. yet.Åk.H.1810,t.4. F1.D.1568. Reich.t.l329. 
f.l. H.A.f.9, n:o 9. 
Fjell- och bergstrakt, r. [Lul. Lpm. Q^ickjock. Pit. Ischjak etc. Jtl. vid Portfjellet; 
Fogel- och Carlberget i Frostviken. Herjed. Funnesdalsberget och Ulfsberget. Medelp. 
Randklöfven. — N. från Alten ned till Christiansand.) Liknar Myosotis arvens., 
men är större. — Myosotis Wg. 

81. ASPERuGO Lin. Paddfot. 

1 A. procumbens L. stjelken taggig slak, med oskaftade blr i bladvecken. O 5, 6, viol. 

blr. Fig. F1.D.552. Reich.t.l327. 
Odl. st. vid hus etc. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Ofta alnslång och grenig. 



12 Fam. LABIAT^ J^ss- Krona med rörformig pip och irreguUert bräm [oftast läpp- 
formig]. Stånd. 4, säll. 2. Frukt af 4 nötter, med ett gemensamt, i spetsen 2kluf- 
vet stift. 
1 Flocken Mlentlxece. Kronan trattlik med 4—5 olikstora, men mindre olikfor- 
miga flikar. 

82. ELSHOLTZIA Willd. 

fl E. cristata W. bladen skaftade eggrunda och sågade; axen ensidiga. 07,8. Fig. 
Reich.t.l281. H.lV.f.S, n:o 8. 
Förvild. på odl. st. r. [Sk. Lyby gata; Vest. Tveet i Hällesta sn. m. fl. st. i vest. delen; 
samt närgränsande delar af Smal. och Hall. t. ex. vid Karups gästg. i gropar vid 
landsvägen. Södml. Slockh. vid Rålambshof, samt på Södermalm. Värml. i trädg. i 
Carlstad.) Ört med stark lukt, små rödaktigl livita blr. 

83. MEMHA Lin. Mynta. 

f Blomkransarne närmade i ax. 

1 M. sylvestris L. axen täta, vid basen något gleskransade, småludna; kronan luden; 
bladen n. oskaftade, lancettlika— bredt eggrunda, spetsiga hvass-sågade, under grå- 
ludna. 2^8, 9, Ijusr. blr. — /? lalissima: bladen hjertlikt ovala, föga ludna. Fig. 
F1.D.1932. Reich.t.l283 och 4. H.>\f.9, n:o 11 ; /? f.l, n:o 18. 
Fukt. st. r. [Sk. här och der. Smal. i Misterhultsskären. ÖG. Omberg,„och vid Ha- 
geby nära Skenninge. Öl. i bäcken vid öfra Sandby i Bredsätra sn, Ahs sn. i Ot- 
tenby. Gotll. Klinte sn, i Mölnareäng. Stundom förvildad i bondtäppor ända till 
Uppl. Roslag. Rånäs. — /? Sk. Yadmöllan i Hostad.) /? M.^ nemorosa W. enligt 
bladformen; Tyska ex. hafva dock mer ovala och under gråludna blad. 

f2 M. viridis L. axen mindre täta, af något skilda kransar; kronan glatt; bladen n. 
oskaftade, lancettlika, n. glatta. ^ 8, Ijusr. blr. Fig. F1.D.1876. Reich.t.l284,f.l. 
H.N.f.7, n:o 9,A. 
Fukt. st. r. [Sk. Osbyholm, Skartofta, N. Vram etc. Smal. Misterhult pa tomter vid 
Hökhult. Öl. Glömminge surbrunn; ursprungl. odlad.) Bladen på båda sidor gröna. 
Anses af flera förf. som var. af föreg. 

W Blomkransarne i blad vecken ell. närmade i hufvud. 

3 M. pratensis Sole: bl.krans. i bladvecken; blomskaften samt kronan glatta; fodret 
kådprickadt, med spetsade hvithåriga tänder; bladen n. oskaftade, lancettlika glatta, 
under punkterade och med sträfva nerver. 2^7— 9, r. blr. Fig. E.B.449. Reich.t. 
1286 ;f.3. 
Fält och odl. st. r. {Sk. Lund på Yagnmansmarken; Dalby; Belteberga; V. och N. 
Yram; Billingc.) Skiljd från följ. endast med större glatthet, något smalare och 
mindre märkligt skaftade blad. — M. gentilis E.B. samt Reich.D.Fl. M. rubra Fr. 



40 2 Kl. ANNULIFLOIUB. 

4 M. gentilis L. bl.krans. i bladvecken, yngre gråludna; blomskaften och kronan n. glatta; 

fodret hårigt och kådpunkteradt, med syl-lika tänder; bladen något skaftade egg- 
runda håriga, med spetsiga utslående sågtänder. 2f 7, 8, blåakt. blr. — /? parvi- 
jflora: kronan föga längre än fodret. Fig. H.N.f. 4, n:o 17; f.6, n:o 13; f.l2, n:o 32 [var.]. 
Odl. st. r. {Sk. — Södml. Boh. VG. Lidköpingstrakten. Värml. Moforp; Stafkärn i Lång- 
serud sn. Helsl. Skog sn. Förvildad i fukt. åkrar, bondtäppor; äfven sänd från 
Frösön i Jämtl. Golll. Visby: Reuterm. — N. Slidre; Suledal etc.) Bladskaften 
alltid korta, upptill n. inga, de nedre sällan i tum; bl.krans. slutl. något skaf- 
tade. — M. sativa ed.5, ett så ofta omtvistadt och bortblandadt namn, att det 
synes helst böra alldeles bortläggas. M. Agardhiana Fr. H.N. Se Bot.Not.1846 
p. 173. 

5 M. Agardhiana Fr. blrna i kransar af slutl. skaftade knippen, i bladvecken nedom 

de blomlösa toppbladen [högst säll. i hufvud]; blomfodret bägarlikt, med spetsade 
tänder, jemle kronan gleshårigt; bladen eggrundt aflånga, skaftade, med framåt 
n^ade sågtänder. 2^ 7, 8, blå blr. Fig. Reich.t.l288,f.l. H.N.f.2, n:o 26. 
Steniga strand. {Sk. Pugerup. i åarne nära Tvååkers K:a och Göinge qvarn; Christi- 
anstad. Bkk. Aspö. Smal. vid Kölby etc. i Kalm. lan; Ökna sn. Fryeled; Unna- 
ryd; Odensjö; Femsjö etc. VG. Kinnekulle. Dajsl. Boxåsen i Färglanda sn. Ner. 
Willingsberg och Garphyttan. ÖG. Dagsmosse. Angml. Hernön och Bjertrå sn. Öl. 
Gottl. Lummelund. — N. Romsdal vid Grötten.) Allt för nära slägt med följ., alls icke 
med föreg. I vattnet nära glatt, på det torra mer hårig; bladens tänder trub- 
bade, icke utstående; fodret veckigt. Liknar följ. äfven deri, att blrna, ehuru yt- 
terst sällan, bilda ett blomhufvud i toppen, hvilket trol. aldrig sker hos de föreg. 

— M. sativa Fr. 

6 M. aquatica L. blrna i hufvud, ell. kransvisa ända upp i stjelkens topp; fodrets 

tänder sylspetsade, bladen skaftade eggrunda; för öfr. som föreg. %. 7, 8, b. blr. — 
/S verticillata: alla blrna kransvisa. — '^litoralis: hela örten, utom blomskaft och 
foder, glatt; blrna i hufvud; bladen små, något köttiga, grundt naggsågade. — * vil- 
losa: hela växten tätluden; öfra blomkrans, tättsittande, endast skiljda af små ört- 
blad, knappt längre än kransarne. Fig. E.B.447. F1.D.638. H.N.f.2, n:o 25 ; * lit.tA, 
n:o 16. 
Strand. {Sk. — Helsl. Angml. Vestml. vid Baggå i Skinnskatteberg. Värml. i bergslagen. 

— •" M. Ut. på hafsstr. Smal. — Gestr. — *^ vill. Sk. nära Kullen på Kullaberg.) 
Var. i hög grad; hufvudarlen med blrna i hufvud, samt sträfhårig stjelk, foder 
och blomskaft; M. litoralis glatt; villosa öfverallt luden, t. o. m. bladens öfra yta, 
dessutom utmärkt af de n. i ax hopträngda, gråludna bl.kransarne i toppen, 
hvilka gifva denna form ett högst afvikande utseende. — M. hirsuta E.B. Ori- 
ganum. vulg. Fl.D. * M. Ht. är M. odorata H.N.f. 4; och '^ vill. M. hirsuta L. 
Herb. 

7 M. arvensis L. blrna kransvisa; fodr. klocklikt, med korta eggrunda tänder, jemte 

skaftet meränd. hårigt; bladen eggrunda — lancettlika, skaftade. 2f 7, 8, rödbl. blr. — 
/? glabrata: hela växten vanl. rödaktigt anlupen; blomskaften och de eggrunda bladen 
n. glatta. — / lapponica: örten grön; bl.skaften och de lancettl. bladen som yS. — '^agre- 
stis Sole: luden, bladen bredt, n. hjertlikt eggrunda, med grofva, mer utstående såg- 
tänder. Fig. Sv.B.279. FI.D.512. /? H.N.f.2, n:o 27. / Wg. Fl.L.t.lO. * E.B.2120. 
Strand, och fukt. st. a. {Sk. — söd. Lpm. — N. — y lim. Lpm. Jämtl. — '^ Blek. 
Aspö. Sk. Helsingborg.) Vanl. mjuk och hårig; /? mera glatt, stel och violett 
anlupen. '^ har n. 2 tum breda blad, med föga större längd, små blr i gråludna 
kransar. — /J var. riparia Fr. y M. lapponica Wg. 

84. LYCöPUS Lin. Kloört. 

1 L. europceus L. bladen inskuret sågade ell. parklufna, något håriga, med mest hela 

flikar. 2^. 7, 8, hv. ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.262. F1.D.1081. 
Strand, fukt. st. {Sk— Helsl. Delsbo i Strandängen. Dal. Boh. ÖL Gottl. — N. till 
Trondhj.) Blrna små kransvisa. Var. mer och mindre hårig, samt med vid ba- 
sen pardelade blad: /? subpinnala Bly ti. 

2 Flocken Mionarclese. Kronan 21äppig, med 2 ståndare. 

85. SäLVIA Lin. 
1 S. pratensis L. bladen hjertlikt aflånga, groft dubbelnaggade, grundt flikade, de öfversta 



Fam. LabiaXm. 41 

stjelkomfattande; blomkransarne omkring 6bIommiga; kronans öfre läpp båglikt böjd, 
klibbig, längre än den nedra. 2|. 6, 7, b. blr. Fig. Sy.B.667. Reich.t.l252,f.l H.N. 
f.3,n:ol0. 
Ang. täppor vid gårdarne, r. [Uppl. Uppsala bortåt Slafsta; Högstabro i Bälinge; Ven- 
del vid Grytby och Karby, samt Mensta by.) Ofta alnshög med lumslånga blr. 

3 Flocken SatxiLreiiii.e»e. Kronan 21äppig med platta läppar. Stånd. 4, åtskilda 

och stående från hvarandra. 

86. ORIGÅNUM Lin. Dosta. 

1 O. vulgäre L. blomvippan upprepadt 3grenig, med gyttrade småknippen; blomskär- 
raen ovala, något längre än blomfodret; bladen eggrunda. 2^7, 8, r. blr. Fig. Sv. 
B.188. F1.D.1581. 
Lund. ängsback. [Sk.—Gestr. Jämil. Fogelberget i Frostviken. Vestml. Vännl. Bok. 
Öl. Goltl. — iV. till Nordl.) Sljelken 1 — 1\ fot hög med blomrik vippa, violett af 
de färgade skärmen; var. i ISyköpingsskären med n. hvita blr och gröna skärm. 

87. THYMUS Lin. Timjan. 

1 T. Serpyllum L. birna i hufvud; bladen ovala— jemnbreda 7i. oskaflade hårbräddade; 

stjelken nedliggande, öfverallt finluden. % 6 — 8, r. säll. hv. blr. — /? angustifolia: 
grenarne n. tagelsmala; bladen lancettlikt jemnbreda. Fig. Sv.B.320. F1.D.1165. 
H.N.f.5, n:o 7. 
Sandback. hedar, a. [Sk. — Gestr. Ockelbostigen. Helsl. Voxna bruk. Sundsvall på 
kyrkogården och berget norr om staden. Angml. Nora sn; Nätra och Själevad m. 
fl. st. Dal. till Furudal. Värml. sydöst, delen. Balsl. Öl. Golll. — N. mest när- 
mare Sv. gränsen.) Bladen vanl. aflånga, mer iipphöjdt nerviga än hos följ. med 
mindre dislinct skaft, bildadt af den smala basen. En form med breda ovala 
blad sammanbinder dock båda arterna. 

2 T. Chamcedrys Fr. bladen eggrunda platta, med tydligt skaft; stjelken uppstigande, 

2—4sidigt småluden; för öfr. som föreg. 2|. 7, 8, r. blr. Fig. FI.D.2237. Reich.t. 
1267,f.l,2. H.N.f.5, n:o 6. 
Back. skog. r. [Sk. östra del, t. ex. Tjörndalalund. Blek. Smal. vid ^Blek:s gräns.; 
Algutsboda; Kalmar; Vestervik vid Grantorpet. Södml. Säfstaholm och Åkerö. Slockh. 
Vermdön, vid södra Staket och Bo egor. — N. Christiania upp till Gudbrandsdalen, 
Helgeland etc.) Till de flesta delar större än föreg.; bladen, särdeles de nedre, 
med tydligt skaft. Ar utomlands, likasom i N., allmännare än föreg. 

88. CALAMINTHA Mönch. Har-timjan. 

1 C. Äcinos Clairv. blr i åtskiljda kransar; bladen eggrunda ell. ovala, glest sågade. 

2^ ? 6, 8, viol. blr. — I3 perennans: mindre, men mera varaktig, med hv. blr. 
Fig. F1.D.814. Reifh.t.l274,f.2. 

Torra st. a. [Sk. — Angml. Jämtl. Stadsberget i Ragunda sn. Um. Lpm. — N. till 
Trondhj. Levangerna;set och Vaerdalsören. — ^ Gottl. Visby kalkugn. Thorsborgen, 
samt vid Gejrungs i Ruthe.) Vanl. upprat. — Thymus L. Acinos vulgaris Pers. 

89. CLINOPODIUM Lin. Bergmynta. 

1 C. vulgäre L. blomskärmen sträfhåriga; bladen eggrunda, glest smånaggade, håriga; 
.. stjelken meränd. enkel. 2f 8, r. blr. Fig. Sv.B.441. F1.D.930. 
Angsback. [Sk.— Helsl. Värml. Boh. Tanum: Rect. For. Öl. Gottl. — N.) 2—3 
quart. hög. 

4 Flocken Sciåtellai-iese. Krona 21äppig, med 4 paraliela stånd, under den öfra 

läppen. Fruktfodret plattadt tillslutet. 

90. SCUTELLARIA Lin. Getnos. 

1 S. galericulata L. blrna parvisa i bladvecken; bladen från bredare, n. hjertlik bas 

lancettiika, glest naggsågade. 2^ 7, 8, b. blr. Fig. Sv.B.437. F1.D.637. 
Vid vatten bland sten. a. [Sk. — Pit. Lpm. Torn. Lpm. vid Torneåfräsk, — N) Blrna 

1 t. långa, kortare än bladen. Blir stundom på hösten grenig, med blrna mer 
närmade i likhet med följ., de öf ver sta då längre än skärmbladen. 

2 S. hastifolia L. blrna närmade till axform i loppen» längre än skärmbladen: örtbla- 



42 2 Kl. ANNULIFLOR^. 

den af ett par korta utstående sidoflikar vid basen n. spjutlika, helbräddade. 2f 7, 
vioLblr. Fig. FI.D.1823. Reich.t.l256,f.I. H.N.f.4, n:o 13. 
Sten. strand, i synn. hafsstr. r. [Blek. — Rosl. Hargs skärgård. Södml. Vppl. och 
Vestml. vid Mälarens strand. Öl. GoUl.) Bladen a/långa — eggrunda med tvär- 
huggen bas. 

91. PRUNELLA Lin. Bruneli. 

1 P. vuigaris L. blomfodrets öfre läpp tvärhuggen med 3, vid basen åtskilda tänder; 

bladen aflångt eggrunda, vid basen meränd. tandade. % 7, 8, blå, säll. hv. blr, — 
(i parviflora: kronan föga längre än fodret, bvit, med glatt öfre läpp, ljusröda stån- 
darknappar. Fig. F1.D.910. Reich.t.l223,f.2. 
Betesm. a. iSk. — Lul. Lpm. — N. till Finnm. Tromsöe.) Blrna vanl. 3 lin. långa, 
öfra foderläppens tänder nå icke hvarandra med basen. 

2 P. grandiflora L. fodrets öfre läpp hvasst inskuren i 3 flikar; för öfr. som föreg, 

2^7. Fig. FI.D. 1933. Reich.t.J[223,f.4. H.N.f.4, n:o 14. 
Betesm. r. (FG^. ÅUebergsända; Asaka i Vartofta h:d. Öl. Goltl.) Blrna dubbelt större 
än hos föreg., viol. stundom hv. Fodrets tänder sammanstöta med basen utan 
mellanrum. — P. vulg. p grandiflora L.Sp.Pl. 

5 Flocken IVepetese. Kronan 21äpp. Stånd, som hos föreg. flock, de öfre längre 

än de nedre. Fodret icke plattadt. 

92. NÉPETA Lin. Kattmynta. 

1 N. Cataria L. blomkransarne i ax, sammansatta af blomknippen på korta skaft; bla- 
den skaftade, hjertlika grofsågade, fint mjukludna. %7. Fig. Sv.B.410. F1.D.580. 
Byar etc. {Sk.--Uppl. Vestml. Värml. Boh. Kuseröd och Lindö i Tanum: Rect. For, 
Öl. Gottl. — Södra Norge.) Blrna hvita, inuti rödprickiga, med stark lukt. 

93. GLECHöMA Lin. Jordrefva. 

1 G. hederacea L. bladen rundadt hjertlika, n. glatta; fodertändren eggrunda uddspetsi- 
ga. 2^ 4, 5, b. blr. — j3 grandiflora: blrna mycket större [■] t.], mer mörkblå. Fig. 
Sv.B.183. F1.D.789. /? H.N.f.ll,n:o 19. 
Torra, p fukt. st. a. [Sk. — Angml. och Jämtl. — N. till Finnm.) Blrna i Gblomm. 
kransar; de nedre bladen njurlika. 

94. DRACOCÉPHALUM Lin. Draknos. 

1 D. Ruyschiana L. blrna i kort ax; bladen jemnbreda ell. smalt lancettlika, något 
trubbiga, jemte de eggrunda spetsade blomskärmen helbräddade. 2^ 7, viol. blr, Fig. 
.. F1.D.121. Reich.t.l240,f.2. H.N.f.4, n:o 15. 

Ang. r. [VG. Alleberg; Mösseberg på Klefva hed; Gisseberg; Asaka i Vart ofta h:d; 
Hällstad sn: Sahlén. Smal. Hvetlanda i Hulleäng; Köpstad i Vrigstad sn; Germun- 
deryd i Alsheda sn. ÖG. Söderköp. i Thorstorps äng vid Drothems prestgård, samt 
Björsäters äng nära Skinnmyran. Vesterås: Johannisberg i och vid Storängen. — N. 
Christiania; Ringerige vid Gårdshagen; Hadeland; Slidre i Valders; omkring Mjösen 
upp till Toten och Dovre.) Blrna 1 tum långa. 

f2 D. thymiflorum L. blrna kransvisa, uppåt närmade i ax, med aflånga helbräddade 
skärm; kronan föga längre än fodret; bladen eggrunda — aflånga sågade. ©5, 6, b. 
blr. Fig. H.N.f.3,n:oll, 
Torftak, vägrenar etc. r. [Uppsala, förvildad i Svartbäcken och vid Rickomberga; Löf- 
sta bruk. Stockh. vid Carolinska Instit., Observatoriibacken etc. Dal. Furudal, en 
gång funnen.) 

6 Flocken Stadxytiese. De öfre ståndarne kortare än de nedra, för öfr. som 

föreg. flock. 

95. BALLöTA Lin. Svart-Andorn, 

1 B. fcBtida Lam. bladen bredt eller hjertlikt eggrunda odeldta grofsågade; blomfodren 
med vidgad mynning och breda halfrunda, kort uddspetsiga tänder. 2^ 7, 8, rödl. 
blr. Fig. FI.D.673. Reich.t.l218,f.l. H.N.f.ll, n:o 18. 
Vid städer etc. r. [Sk, Åhus och Raflunda. Boh. nära Uddevalla. Ballastpl., t. ex. 
Kalmar, Stockh., Gefle.) Bladen mer hjertlika än hos följ., hvarmed denna art 
af många förenas under namn af B. nigra; den sednares n. uteslutande före- 



Fam. Labiatm. 43 

kommande i Sv. synes dock antyda något eget. — B. nigra Sm. B. alba L.FlSu 
och Herb. Menlha aquat. Fl.D. 

2 B. ruderalis Sw. bladen som föreg.; blomfodrets tänder utdraget eggrunda sylspet- 

sade. % 7, 8, röd. ell. hv. blr. Fig. Sv.B.389. FI.D.1702. H.N.f.7, n:o 7. 
Byar. {Sk.—ÖG. Slockh. VG. Halle- och Hunneberg. Boh. Kongelf. Öl. allmän. Gottl. 
Hörsne sn; Vestögård i Hall; Väggum gästgg., samt Storugns och Visby. — N. Chri- 
stiania.) Fodertändren utdragna i e7i, ofta öfver en linie lång, udd. Både denna 
och föreg. variera mer och mindre ludna. — B. nigra L.Fl.Su. och Herb. 

96. BETöNICA Lin. 

1 B. officinalis L. stjelken upprat, med hjertlikt aflånga, groft trubbsågade blad; foder- 
tänderna uddspetsiga, med eggrund basis. 2^7, 8, r. blr. Fig. Sv.B.284. F1.D.726. 
H.N.f.2, n:o 23. 
Lund. äng. r. {Sk. mellan Stehag och Bosarp vid Hemmingberga; Kullarne i Bosarp; 
mellan Remarlöf och lilla Harrie; Torrlösa sn; Ramstorp, nära Trolleholm, i Käringe- 
lyckan [Körneslyckan Lilja?] vid Yallabäcken; Trollenäs i Fastorpskogen m. 11. st.) 
Blrna alldeles utan skaft, nedersta kransen vanligen frånskiljd i öfversta blad- 
vecket. Blomkronorna utvändigt hvitludna. — B. strida Ait. 

97. LEONuRUS Lin. Bo-nässla. 

1 L. Cardiaca L. de öfre bladen viggUka Sklufna, något grofsågade. 2^7,8. Fig. Sv.B. 

195. F1.D.727. 
Byar, väg. a. [Sk.—Gestr. Dal. Husby sn. Kyrkbyn och Klosters bruk. Vestml. Värmt. 
Boh. tanum sn, Grebbestad: Rect. For. Öl. Gottl. — N.) Botbladen hjertlika fli- 
kiga; blomkransarne i långa ax, med hvita, inuti rödprickiga blr. 

98. STACHYS Lin. Stinknässla. 

1 S. sylvatica L. blomkransarne Gblommiga; bladen skaftade hjertlika spetsiga. 2^7, 

8, mörkröda blr.^ Fig. Sv.B.578. F1.D.1102. 
Lund. etc. [Sk.—Ängml. Jämtl. Herjed. Funnesdalsberget. Boh. Öl. Gottl. — N. till 

Nordl.) Bladen \ gång längre än bredden. 
*2 S. ambigua Sm. blomkransarne 6bIommiga, med smalt lancettlika skärmblad; stjelk- 

bladen skaftade, lancettlikt aflånga, med hjertlik bas. % 8, 9, mörkr. blr. Fig. Fl.D. 

1877. Reich.t.l215. 
Odl. st. r. [Is. Gudbrandsdalen, mell. Stav och Rörvig; mell. Elstad och Lössnaes; X mil 

n. om Lillehammer. Lundervig vid Egelandsfjorden. Bergens st. allmän. Skall äf- 

ven vara funnen i Sv.) Synes vara en bastard mellan föreg. och följ.; närmar sig 

den förra uti blomningen, den sednare i bladformen. — S. palustri-sylvatica 

Schiede. 

3 S. palustris L. blomkransarne Gblommiga, med eggrundt lancettlika skärmblad; 

stjelkbladen jemnbredt lancettlika, med hjertlik bas; bladskaften ganska korta ell. 
inga. 2^ 8, r. ell. h v. blr. — fJ agrestis: mindre; bladen ludna, i synnerhet under. 
Fig. Sv.B.431. F1.D.1103. „ 
Fukt. st. i3 i åkr. a. [Sk.—Angml. Jtl. Herjed. vid Glisjöberg. Boh. 01. Gottl. — N. 
till Salten.) Alnshög och mera; jS dubbelt lägre, mer gräluden. 

4 S. arvensis L. blomkransarne 4—6blommiga ; bladen skaftade eggrunda med hjertlik 

bas, trubbiga, trubbsågade, stjelken sträfhårig. O 7, 8. Fig. Sv.B.674. FI.D.587. 
H.IV.f.4, n:o 12. 
Sandiga åkrar, r. {Sk. Malmö; Lomma: Helsingborg; Öfvedskloster. Hall. Hasslöf; 
Varberg; Hvalinge etc. Boh. Uddevalla, ofvan Kuröd. Blek. ^Gredhy, Stiby; samt 
på Storko, Senorm och Tjuskö. Smal. Kronob. län, Urshult: Scheutz. Berga nära 
Kalmar. — N. till Trondhj.) Kronorna föga utskjutande, blekt violetta, ell. hvita 
med rödprickig läpp. 

45 S. alpina L. blomkransar mångblommiga ludna; blomfodrels tänder eggrunda udd- 
spetsade; blomkronans öfre läpp aflång urnupen; stjelkbladen skaftade, hjertlikt af- 
långa, trubbiga, med broskuddiga sågtänder, mjukludna. 2^ mörkr. blr. Fig. Lapeyr. 
Fl.Pyr. 1 ,t .8. Reich.t . 1 209,f.2. 
Sällsynt. (Ett ställe i Uppl. 01. Celsius; sedermera ej funnen.) Har ax af tätare, 



44 2 Kl. ANNULIFLORiE. 

mångblommigare kransar och mer aflånga trubhsågade blad än S. sylvatica, hvil 
ken denna mest liknar. 

99. GALEöBDOLON Huds. Skogs-plister. 

1 G. luteum Huds. bladen något hjertlikt eggrunda, grofsågade. 2^ 5, 6. Fig. F1.D.1272. 

H.N.f.2, n:o 24. 
Skog. r. (SÄ;, ymnig. Blek. Listershufvud. — N. Bergen.) Blriia gula med rödfläc- 
kig nedre läpp. — Galeopsis Galeobd. L. Leonurus Willd. 

100. LAMIUM Lin. Plister. 

1 L. album L. blomkransarne 12 — 20blommiga; blomfodrets tänder borstlika; alla 

bladen skaftade hjerllika spetsade grofsågade; stjelken sträfhårig. 1\. 5 — 9. Fig. 
Sv.B.55. F1.D.494. 
Byar, a. {Sk.—Vppl. Geflc, på Brobänken. Ingml. Bal. Dalsl. Animskog. Boh. 
Marstrand, på Koön. Öl. Golll. — N.) Blrna stora, hvita. 

2 L. maculalum L. bl.krans. omkring lOblommiga: niomfodrets tänder syl-Iika håriga; 

alla bladen skaftade, hjerllika spetsade, djupt och något flikigt sågade; stjelken n. 
glatt. %. 5. Fig. Reich.f.363. F1.D.1I349. H.N.f.15, n:o 18. 
Vid åkerdiken, r. [Sk. Käflinge nära Lund.) Blrna röda, stora som hos föreg. De 
öfre bladen knappt intryckta vid basen, ytan mer triangelformig. — L. Iceviga- 
tum Reich. 

3 L. purpureum L. bladen skaftade hjerllika trubbiga, trubbsågade eller inskurna, 

de öfre tättsittande; fodertändren längre än fodret. 4— 9, r. blr. — '^ incisum W. 
skärmbl. flikiga, de öfre med vigglik bas. Fig. F1.D.523. Rcich.t.l204,f.3. '^E.B.1933. 
Reich.t.i204,f.4. H.N.f.lO, n:o 16. 
Odl. st. a. [Sk.—VB. och Jämll. — iV. — "" Sk. — Södml. Uppl. Vestml. Värml. Carl- 
stad och Christinehamn. Öl.) L. incisum W. skiljes af alla nya förf., ehuru inga 
säkra charakterer kunna uppgifvas. — " L. confertum Fr. S.V.Sc. 

4 L. intermediwm Fr. de öfre bladen oskaftade njurlika, inskuret naggade trubbiga; 

fodertändren längre än fodret. O 4—9, r. blr. Fig. F1.D.1701. Reich.t.l204,f.l. 
H.]V.f.l,n:ol5. 
Åkrar, r. [Sk. — Gefle. Helsl. Hudiksvall. Angml. Nylands gästgg. och Gudmundrå sn. 
Vestml. Värml. Gottl. — N. upp till Sognfjorden.) Har blomning som föreg., ört 
som följ. Fodret något violett. Tändren vid kronpipens mynning stundom omärk- 
liga. — L. purpureum y Wg. 

5 L. amplexicaule L. de öfre bladen oskaftade njurlika, inskurna eller djupt tandade, 

trubbiga; fodertändren kortare än fodret. O 6—8, r. blr. Fig. F1.D.752. Reich.t. 
1204,f.2. 
Torra st. a. {Sk. — Pit. Lpm. Arfvidsjaur. — N.) Blomkronorna utveckla sig icke 
alltid ur fodren; men, då de utskjuta, blifva de ofta mycket långa, ehuru alltid 
smalare än fodret. 

101. GALEöPSIS Lin. Blindnässla. 

1 G. Ladanum L. alla blomkransarne åtskiljda; blomkronans öfre läpp tandad; bladen 

eggrunda — lancetflika sågade småhåriga; stjelken mjukluden, med jemnljocka leder. 
07, 8, r. blr. — /? anguslifolia : bladen smala lancettlika. Fig. F1.D.1757. Reich.t. 
1228,f.2,3; /? t.l229,f.l. 
Odl. ställ. {Sk. — Helsl. Norrbo prostgård. Jämll. Östersund. Vestml. Värml. Öl. Gottl. 
— N. till Trondhj.) Blom fodrets tänder raka; kronans öfre läpp ofta 2flikad. 

2 G. Tetrahit L. de öfre blomkransarne samsittande; stjelken styfhårig, med upp- 

svällda leder, eggrunda blad; blomkronan 2 gånger så lång som fodret eller kor- 
tare. 07,8. — ^ bifida Bonn.: nedra kronläppens mellanflik aflång urnupen. Fig. 
F1.D.1271. ' Reich.t.l230,f.l. 
Berg och odl. st. etc. a. {Sk. — Lpl. — N.) Blrna vanl. röda på bergiga ställen, blek- 
gula på odl. 

3 G. versicolor Curt. kronan 3 gånger längre än fodret, med bred hvalflik öfre läpp; 

för öfr. som förag. ©7,8. — B parviflora: blrna flera gånger smalare. Fig. Sv.B. 
446. F1.D.929. 
Odl. st. a. {Sk.— Lpl. — N.) Blrna stora gula, med purpurfläckig nedre läpp. 



Fam. LabiatcB. 45 

Denna och föreg. art hyhridisera på odl. ställen och sammanflyta; i alla fall 
föga skiljda. — G. cannahina Roth, icke Poll. G. Tetrahit y L. 

4 G. pubescens Bess. blomkrans, som föreg.; kronan 2 gånger längre än fodret: bla- 
den bredt eggrunda spetsade; stjelken täckt af mjuka, nedåt tilltryckta hår, vid 
lederna sträf hårig. 07, 8, r.blr. Fig. Sturm, 62 haft. Reich.t.l23b,f.2. 
Berg och odl. st. r. [Smal. Femsjö sn., Bösseberget i spring., samt vid Hallaböke. 
Stockh. Lilla Nyckelviken, och Kungshamn på Sickla-ön. Uppsala, vid vägen till 
Eklundshof. Veslml. Malmberga i Carl sn. Herjed. Funnesdalsberget. — N. Gud- 
brandsdalen, vid Elstad, Kringelen och Domaas.) Skiljd från de 2 föreg. hufvud- 
sakl. med den mjukludna stjelken. 

102. MARRUBIUM Lin. Hvit-andorn. 

1 M. vulgäre L. bladen eggrunda, skrynkligt ådriga; fodertändren krokuddiga 2l7, hv 

blr. Fig. F1.D.1036. Reich.t.l224,f.l. 
Byar, vägar. [Sk. — Uppl. Sigtuna, Tibble, Enköping etc. Vestml. Kärrbo, Barkarö, 
St. Ilian snr. Ner. öar i Hjelmaren. Boh. Öl. Gotll. — N. Trondhj. på Stördals- 
utbygden.) Stjelken och blomkransarnc ulliga. 

7 Flocken DBugTilese. Kronans öfre läpp omärklig ell. liten och 2klufven. 

103. TEUCRIUM Lin. Gamander. 

1 T. Scordium L. blrna paixisa i bladvecken, skaftade; fodret något olikformigt 5tan- 
dadt; bladen oflånga grofsågade, mot basen helbr. 2^ 7, 8, rödviol. blr. Fig. Sv.B.255. 
F1.D.593. H.N.f.l,'n:o 17. 
Fukt. st. r. {Sk. vid Lomma, Alnarp, Malmö etc. ÖG. Omberg, Örberga, Hagebyhöga 
m. fl. st. ÖL allmän. Gottl. Slite, Roma, Gothemsån etc.) Stjelken uppböjd mjuk- 
hårig. 

*2 T. Scorodonia L. blrna parvisa i ensidiga klasar, med njurlikt rundade skärmblad; 

fodret 21äppigt: bladen hjertlika sågade. 2f 7. Fig. F1.D.485. Reich.t.l237,f.2. H.N. 

f.lO. n:o 15. 

Skogsback. r. (TV. Christiansand; Mandal; Lindesnäs på Nyrsnäs och Tronas; Flecke- 

Ijord och Lene i Lister.) 2 — 3 quart. hög, upprat^ med gulakt. ell. grönhvita blr. 

104. äJUGA Lin. Käringruka. 

1 A. reptans L. örten n. glatt ell. upptill smäluden, med långa krypande grenskott; 

blomkransarne närsittande, 6 — 1 Oblommiga; de nedre bladen större, bugttandade; de 
öfre föga längre än blrna. 2^ 5, 6, b. blr. — /? radicans: grenskotten rotslående. 
Fig. F1.D.925. Reich.t.l234,f.3. H.N.f.9,n:o 13. 
Fukt. st. i skugga, r. [Sk. Fogelsång nära Lund; Tjutehed i Hässlunda sn. mell. Bil- 
linge och Gunnaröd. Blek. Ronneby, vid Rönninge: Skärfva nära Carlskrona. Smal. 
Kalmar, i parken vid Lindsberg, samt vid Sandås; Vestervik, Grantorpet. Gotll. vid 
Visby. — ^ Boh. Styrsö, och Koön flerestädes.) f] A. alpina Fr.S.V.Sc. 

2 A. pyramidalis L. hårig, säll. med små grenskott; rotbladen störst, stjelkbl. mindre, 

alla mycket längre än blrna, bugttandade; bl.krans. Gblommiga. 2^ 5, 6,"b. blr. — 
/? glabrata: nära glatt; stjelken stundom med helt korta grenskott, Fig. Sv.B.225. 
Fl.D.lSo. H.N.f.l2, n:o 34; /5 f.l5, n:o 20. 
Skuggiga hagar, a. (Sk.—Vm. Lpm. — N. till Finnm. Tromsöe. — /? Blek. Lyckeby, 
Wcdeby. — N. Christiansand.) Quartershög, genom de 4-sidigt fästa, nedtill större 
och uppåt allt mindre bladen, pyramidlik. Nära utblommade ex. få bladen mer 
skiljda, och, då rolbladen slutl. bortvissna, blir växten något lik föreg., men sak- 
nar de långa grenskolten; trol. har Gunners A. alpina från Finnm. varit ett 
sådant ex. 

3 A. genevensis L. hårig, utan grenskott; de öfra bladen kortare än de 8 — lOblomm., 

i axform närmade blomkransarne; bladen bugtigt groftandade. 2^6,7. Fig. FI.D. 
1703. Reich.t.l234,f.l. H.N.f.l,n:o 16. 
Torra st. kritback. r. {Sk. Trelleborg; Malmö vid Limhamn; Engeltofta.) Blrna mer 
i axform än hos de föreg., lifligt blå, med mycket större bräm. — A. alpina Lin. 
Herb. samt Fr. Nav. likasom Smiths i E.B.477. 



46 2 Kl. ArmuLiFLOR^. — Fam. Menyanthem — Polemoniacem. 

13 Fam. MENYANTHEM -^a*"^- Krona reguliert Sflikig, med 5 ståndare. Fröhus en- 
rummigt, af 2 skal, med fröråsten längs efter dessas midt. 

105. MENYäNTHES Lin. Vattenklöfver. 

1 M. trifoUata L. bladen af 3:ne småblad. 2f 6. — y5 paradoxa: kronan delad till 

basen, föga hårig. Fig. Sv.B.22. F1.D.541. 
Kärr, a. {Sk.—Lpl. — iV. — /? Sk. Lund. Smal. Kalmar, Tegelbrukskärren; Ålmås 
i Femsjö sn. ÖG. Vadstena i Ladugårdsängen.) Blrna inuti hvita, med utv. röda 
flikar. 



14 Fam. POLEMONIACEjE Juss. Krona och stånd, som föreg. fam. Fröhus 3ska- 
ligt, 3rummigt, med fröfästen i centern. 

106. POLEMONIUM Lin. Blågull. 

A P. coeruleum L. bladen parbladiga; vippan upprat, med lutande blrj fodret längre än 
kronpipen. % 6, 7, b. säll. hv. blr. — * campanulatum Th. Fr. småbi, färre och gle- 
sare; vippan enklare, mer fåblomm.; kronan klocklik, med något spetsade flikar. Fig. 
Sv.B.309. F1.D.255. 
Äng. särd. i fjelltr. r. {Lpl. — Herjed. Angml. och Medelp. Sk. vid Ausås k:a norr 
om Söderåsen, trol. förvildad. — N. Finnm^.. — Dovre. Christiania. — * Tor7i. Lpm. 
nedanför Kaisapakta; vid Huukis gäsfgg. Äfven synas ex. från Karesuando af Laest. 
höra hit. — N. Ost-Finnm. Varanger, vid Vesterelfven och Carlebotten; Tanen, ofvan 
Seida och vid Birkelund.) Alnshög, upprat. Odlas allmänt och finnes derföre här 
och der förvildad. Underarten har ullhåriga blomskaft och foder, samt klotrunda 
stånd.knappar. 

107. DIAPENSIA Lin. Polört. 

1 D lapponica L. tufvig, med ensamma blr på upprätta skaft; bladen tunglika trub- 
biga. 2^ 6, 7, hv. blr. Fig. Lin.Fl.L.t.l,f.l. Sv.B.517. F1.D.47. Wg.Fl.L.t.9. H.N.f. 
5, n:o 3. 
Fjellv. {Lpl.—Herjed. — N.) Låg, alltid grönskande växt, med 1—2 tum höga 
blomskaft. 



3 KLASSEN 

TUBIFLOEJ;. 

15 Fam. OLEINEiE Link: Krona regulier, 4flikig, stundom felande. Stånd. 2. Frukt. 
2rummig, med 1 — 2 hängande frön i hvarje rum. 

108. SYRINGÅ Lin. Syren. 

fl S. vxdgaris L. bladen hjertlika spetsade. +> 5, 6, gred. ell. hv. blr. Fig. Sturm, 1 h. 
Reicb.t.l073,fl. 
Odl. st. (Allmän i trädgårdar samt här och der förvildad.) EU par famnar hög buske 
med välluktande blr i rika spiror. 

109. LIGUSTRUM Lin. Liguster. 

1 L. vulgäre L. blr i tät eggrund spira; bladen bredt lancettlika glatta. ^ 6, hv. blr. 

Fig. Sv.B.415. FI.D.1141. 
Stenback, r. [Boh. på Orust; Qville sn, på Hvalö och Hjertö; samt Tanum sn, vid 
Sör Edsvik, Svinäslandet och öarne Otterö, Lindö, Musö, Wäderöarne: Rect. For.; 
Koster. Förvildad i Hall. vid Sperlingsholm ; VG. på Kinnekulle m. 11. st. -— N. på 
öar i Christianiafjorden, t. ex. Krageröen vid Fredriksstad, Hvalöarne på Spjaerland 
m. fl. Langöen vid Holmestrand.) 3—4 alnar hög buske med svarta bär. 

110. FRäXINUS Lin. Ask. 

1 F. excelsior L. blomhylle 0; bladen parbladiga, med lancettlika sågade småblad; ving- 
frukten i spetsen snedt urnupen. +> 5, viol. blr. Fig. Sv.B.175. F1.D.969. 
Skog. och hagar. {Sk.—Helsl. Dal. Boh. Öl. Goltl. — N. till Trondhj.) Högt, all- 
mänt planteradt träd med motsatta qvistar, svarta knoppar och blr på bar qvist. 



16 Fam. YEKBENACE.^ ^'^s. Krona med irreguliert bräm. Stånd. 2 ell. 4, af hvilka 
2 längre. Stenfrukt-likt fröhus med 4 nötter, ell. bristande i sådane. 

111. VERBEN A Lin. Jernört. 

1 V. officinalis L. axen trådsmala, förenade i vippa; bladen flikigt sågade med större 
flikar vid basen; stjelken upprat. 2^ 8, 9, r. blr. Fig. Sv.B.182. F1.D.628. H.N.f.l, 
n:o 19. 
Vid gård. r. {Sk. Ystad; Åsum; Raflunda; Köpinge vid Chrislianstad, Lund etc. bland 
Chenopodia, Polygona o. s. v. Smal. Kalmar, vid Jordbron 1848, enl. Vesterl.) 



48 3 Kl. TUBiFLOR^. — Fam. Oleinece — Gentiancm. 

17 Fam. ASCLEPIADE^ Juss. Krona regulier, med i knoppen vridna flikar. Stånd. 
5, med frömjölet hophängande i vaxlika massor. Märken 2. Frukt af 2 fröhölsor. 

112. CITVÄNCHUM R. Br. Tulkört. 

1 C. Vinceloxicum Br. kronan glatt, med eggrunda flikar; bladen eggrunda ell. något 
hjertlika, spetsade, med kanterna nedtill och skaften finludna; stjelken upprat. 2^6, 
7, hv. blr. Fig. Sv.B.249. F1.D.849. 
Klipp, stenback. [Sk. — IJppl. Vestml. Mälartrakten. Ner. sälls. Mest i östra prov. 
Öl. Golil. — iV. södra och vestra del.) Blrna flockvisa i öfra bladvedten. — Ascle- 
pias L. Vincetoxicum offidvale Mönch. 



^^ 



18 Fam. GENTIANEjSI -Juss. Krona som föreg.^ fam. Fröhus af 2 skal, med fröfästen 
längs efter kanterna, hvilka stundom kunna så invikas, att fröh. blir 2rummigt. 

113. GENTIANA Lin. Höstklocka. 

f Kronorna med bart, hårlöst svalg. 

*1 G. purpurea L. blomkronorna i toppen gyttrade, i bladvecken motsatta, 5 — Gklufna, 
med eggrunda trubbiga flikar; blomfodren hölslerlika. 2^7,8. Fig. F1.D.50. Reich. 
t.l054,f.2. H.N.f.l3,n:o35. 
Fjellv. [Norges vestliga fjell, mest mellan Heckefjell, Tind och Romsdalen.) Folshög, 
med stora bägarlika, utvändigt gulaktiga, inuti purpurröda blommor; bladen 
ovalt lancetllika. — G. lutea L.Fl.Su. 

2 G. Pneumonanthe L. krön. vidgadt bägarlika, Sklufna, med helbräddade korlspetsiga 
flikar och korta mellaniigg. tänder; h) aden jemnbreda trubbiga. 2^ 7, 8, b, blr. Fig. 

.. Sv.B.651. F1.D.269. H.N.f.l4, n:o 15. 

Äng. och betesm. [Blek. Mörrum. Sk.—Boh. Smal. vest. del. till Vexiö. [VG. VärmL 
— Söd. iV.) 6—12 tum hög; blrna l—P^ tum långa, mycicet längre än skaften, 

*3 G. serrata Gunn. krön. smalt bägarlika, 4-, stund. Sklufna, med småsågade flikar; 
stjelkbladen jemnbrcda — smalt lancettlika; blomskaften enblommiga, flera gånger 
längre än blomman. Q7, 8, b. blr. — /? detonsa: kronan med 4, naggade flikar. 
Fig. FI.D.317. Act. Hafl-n. 10,t.l,f.3. Gunn. F!.N.2,t.2, f.3— 5. H.N.f.8, n:o 9. 
Hafsstr. vid fjellen, r. [N. Finnm. och Nordl. ned til! Salten, såsom Hammerfest, Bos- 
sekop, Talvig, Tromsöe, "tjärstad etc.) Blrna ofta öfver en tum långa, 2:ne fo- 
derflikar längre och smalare än de öfriga. — G. ciliala Fl. N. fi G. detonsa 
Rottb. 

*4 G. involucrala Rottb. krön. bägarlika, med spetsade flikar, toppblrna merändels gytt- 
rade i hufvudlika flockar, inom bladlika skärm; bladen eggrunda; stjelken 4kantig. 
07, 8, hv. el!, blåakt. blr. — /? umbcllata: blrna skaftade, jemte skärmbladen blåak- 
tiga. Fig. F1.D.344. H.N.f.5, n:o 10. 
Hafsstr. r. [N. Trondbj. Otteröcn. Nordl. och Finnm. — Af gammalt uppgifven för 
Gottl. och Umeå.) 3 — 6 tum hög, ined oftast öklufna kronor. Efter blomn. sy- 
nas blomskaften utväxa. — G. aurea L. G. quinquefolia Fl.D. (i G. umbel- 
lata MB. 

5 G. nivalis L. krön. trattlika, Sklufna, med trubbiga flikar, fodret knappt till midten 

öflikigt, med hvassa hörn; blrna slutl. skaftade; biadan cggrunda. O 6, 7, b. blr. Fig. 
Sv.B.725. F1.D.17. H.N.f.9,n:o 19. 
Fjellv. [Lpl. — Herjed. Ingml. Medclp. i Sättna sn; Selångers, Indals, Holms och Borg- 
sjö snr. Helsl. Ljusdals sn; Bergsjö sn. vid Andersfors bruk; Norrbo. Dal. vid Ten- 
ninge masugn. • — N.) 2 — 4 tum hög. 

•J-f Kronorna med hårfransade Ijäll i svalget: Eurythalia Ren. 

6 G. tenella Rottb. kronorna 4klufna; fodret deladt i 4, n. eggrunda föga olikformiga 
flikar^ blomskaften ganska långa, n. bladlösa; stjelkbladen eggrunda. ©7, 8, b, blr. 
Fig. Sv.B.726. F1.D.318. H.N.f.l4,n:o 16. 

Högre fjellv. r. [Tom. Lpm. vid nordvestra stranden af Torn. Träsk. Lul Kagsat» 



Fam. GentianecB 49 

vid Virihjaur, Jolli etc. Pit. Acharisfjellet. Herjed. Stora Midtåkläppen; Ljusnedals 
bruk. — N. Dovre; Röråstrakten. Nordl. ofvan Herkvigsvand vid Ofotenfjord. Finnm. 
mellan Lyngerr-&eh Varangerfjord.) 1—3 tum hög, grenad ned vid roten, ofta en- 
blommig. — G. KcBnigii Gunn. G. glacialis Vill. 

7 G. campestris L. krön. 4klufna ; fodret 4deladl, med 2, mycket större, ovala flikar; 

bladen eggrundt aflånga. © 7, 8, b. sällan hv. bir. Fig.Sv.B.278. F1.D.367. H.N.fS', 
,. n:o 10; f.9 [var.]. 
Äng. beiesm. [Sk.—Jämtl. och Ångml. — N.) Ofta mycket grenig och blomrik, 

stundom liten och enkel, äfven till bladen omvexlande i likhet med G. Amarella. 

De större foderflikarne innesluta vanl. de mindre. 

8 G. germanica Willd. kronorna Sklufna; foderflikarne 5, n. likformiga, lancettlika, 

kortare än kronpipen; sfjelkbladen eegrunda spetsiga; rotbladen omv. eggrunda skaf- 
.. tade. 07, b. blr. Fig. Sturm, 23 haft. Reich.t.l047,f.3. H.N.f.14, n:o 17. 
Äng. r. {Sk. Ignaberga; st. Hammar. ÖG. enl. Fr.) Har mycket större blr än de 

öfriga i afdelningen. — G. obtusifolia Fr. Nov. föres i S.V.Sc. som afart liU 

denna. 

9 G. Amarella L. krön. 5- ell. 4klufna; fodret n. likformigt klufvet i 5 ell. 4, smalt 

lancettlika trubbade flikar af kronpipens längd; stjelkbladen eggrunda — aflånga eli, 
lunglika; rotbladen spadlika. 06— 10, b. blr, — * lingulata Äg. stjelkbl. aflånga — 
jemnbredt tunglika trubbiga. Fig. FI.D.328. Reich.t.l646. H.N.f.6, n:o 15; * n:o 14. 
Sidlända äng. [Sk. — Geslr. — iV. till Trondhj. slift, Otteröe. — * Sk. — söd. Lpm. — 
A'.) Har mindre blr än de två föreg., men ofta högre stjelk; foderflikarne något 
olikstora; bladen hos hufvudformen från bred bas spetsade, hos * från smalare 
bas bredare mot midten eller spetsen. — ' G. lingulata Ed. 5, blommar tidigare 
och synes vara mer nordlig än hufvudformen. 

114. ERYTHRiEÅ Pers. Tusengyllen. 

1 E. Centaurium Pers. blrna i jemnhöga skaftade knippen; blomfodret n. dubbelt kor- 

tare än kronpipen; örtbladen ovala; sfjelkcn hvasst 4kantig. 07, 8, r. blr. Fig.Sv.B. 
219. Sturm, IJ haft. FI.D.617. H.N.f.2, n:o 31. 
Fukt. st. r. [Sk. Dalby; Efverlöf; vid Köpingeåns utlopp. Sandhammaren etc. Blek. 
Carlskrona. Smal. Kalmar, Engö m. fl. st.; Ökna; Hallingeberg, samt Rödsle nära 
Vestervik. ÖG. Ydre härad vid Urberget och Asby sn, vid Rönnäs etc; Skenninge; 
Gusum, Jonshergs skärgård. Södml. Åkerö. Hall. Öl. Gotll.) 4 — 12 tum hög, med 
s^malarc och spetsigare krön flikar än följ. Fig. i Sv.B. liknar denna art till örten, 
men följ. till blomman. — Gentiana Centaurium L. 

2 E. Utoralis Fr. blrna i klynnedelad vippa; blomfodr. n. af kronpipens längd; bladen 

lancelilikt jemnbreda; sljelken trubbadt 4kaiilig. 2^. [Fr.] 7, 8, r. blr. — p minor: 
fingerhög, med talrika gyttrade blr. Fig. Sv.B.579,f.l. F1.D.1814. H.N.f.5, n:o 9. 
Hafsstr. [Sk.—Gestr. Boh. Öl. Gottl. — iV. Chrisfiania, Holmestrand etc.) Blrna n. 
utan enskildta skaft; bladen stund, lunglika. Roten hos denna och föreg. 1—fkr- 
stjclkig, med enkla 3—8 tum höga sljelkar. — E. angustifolia Wg. E.linarii- 
folia Ed.O. p Chironia Uti. E.B. — Denna art skiljes icke af Linné från föreg. 

3 E. pulchella Fr. sljelken enkel enblommig, eller till hela längden grenad, med skaf- 

tade blr; fodret kortare än kronpipen; blad. eggrunda. 07, 8, r. blr. — ^a simplex: 
sfjelken enkel enblommig. — /? ramosissima: sljelken klynnedeld, mångblommig. 
Fig. Sv.B.579,f.3. Vet.Ak.H.1783,f.3,f.8,9. F1.D.1637. /? Sv.B.579,f.2. H.N.f.3, n:o 16. 
Hafsstr. /? äfven i åkrar. {Sk.—Gestr. på Orarne. Boh. ÖL Gottl. — N. södra delen. 
— /? växer blandad med a, samt i Skåne uti åkrar vid Fjälige.) Ofta knappt en 
tum hög; /? omkr. 2 tum, grenig n. till roten; åker for men 5 — 8 tum hög. — E. 
angustifolia (i tenuiflora Wg. Gentiana pulchella Sw. /3 G. Centaur. 13 Lin. 



Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 



50 3 Kl. TUBIFLOR^ 

19 Fam. SOLANACEJE Juss. Krona regulier, i knoppen veckad. Stånd. 5. Frukt' 
fröhus ell. bär med 2 rum, många frön, fästa på skiljeväggen. 

115. LYCIUM Lin. Bocktörne. 

fl L. barbarum L. stammen buskartad med slaka hängande grenar; bladen lancetth*ka, 
de!s skiftevisa dels knippevisa; blrna enstaka ell. knippevisa. t) 6, 7, r. blr. Fig. Reich. 
t.l635,f.l. 
Odl. st. {Sk. allmänt odlad och förvildad i sydv. delen; Kåseberga, i sandbranterna. 
Likaledes förvild. vid Norrköping, Slockh., Visby m. fl. st.) Bären aflånga, röda 
ell. gula, myckel längre än del hos denna arl alllid 2läppiga fodret. 

116. SOLaNUM Lin. Trollbär. 

1 S. Dulcamara L. stammen buskarlad slak ell, n. klängande; bladen hjertlikt eggrunda, 

de öfra meränd. spjutlika af e(t i>ar flikar vid baseti; blomvipporna klynnedelade, 
fästa på sfjelkens, bladen motsatfa, sida. +> 7, 8, viol. blr. Fig. Sv.B.20. F1.D.607. 
Strand, och fukt. st. vid stenrös. [Sk.—Helsl. Medelp. Sandsvall. Dal. Boh. ÖL Golll. 

— N. till Tionrihj.; Vc-erdalsören.) Bladen sakna slundom spjuljlikarne. Bären 
någol a/långa röda. Vanl. glall, någon gång, i synnerhet på sandiga hafsslr., 
småluden. 

2 S. nigrum L. sijelken örlarlad kantig, med n. släla Itanler; bladen eggrunda, mer 

ell. mindre tandade ell. bugf bräddade, u. glatta; blrna flockvisa, med det gemen- 
samma skaftet fäst nedom bladen; blomkronan dubb. längre än fodret: bären svarta 
ell. gröngula. O 7, 8, hv. ell. något viol. blr. — /? mclanocerasum : stjelken tjock med 
skarpa upphöjda ränder; bären svarta, stora som små kersbär. — '^ humile Bernh. 
bären gröngula. Fig. Sv.B.61. F1.D,460 ^ F1.D,2345. Reich.t.l632,f,2. H.N,f,9, 
n:o 14. 
Odl. st. vid byar etc. [Sk.— Uppl. Dal. Boh. Grebbestad: Rect. For. Öl. Golll. — N. 

— * Sk. Kalmar. Stockh. Uppl. Sånga sn. vid Säby.) Bären svarta ell. slundom 
grönaktiga. — [S. Dillenii Rcich. flera gånger större till ört, blad och bär, fanns 
några år vid Uppsala dårhus, men lärer nu vara försvunnen] 

3 S. miniatum W. sij. örlarlad, jemle blomskaften myckel kantig, med kanterna skarpa 

af talrika vårtlika knölar; bladen eggrunda — n. rutformiga, groftandade, n. glada; 
bären högröda; för öfr. som förcg. 07, 8, hv. blr. Fig. F1,D.1927. Reich.t.l632,f. 
3,4. H.N.f.l5,i!:o2I, 
Odl. st. sfränd. r. (Sk. Helsingborg; Tydinge i Broby sn; Lund, Trolleberg vid Höjeå; 
Bunkeflo sn; Hofdala i v. Göinge; Strönhult i Örkened sn. Hall. vid torpet Lax- 
viken i Eldsberga sn, på hafssi randen: Fr.) Skiljd från föreg. hufvudsakl. genom 
sfjelkens beskaffenhet, bärens färg och sin starka moschuslukt. 

4 S. villosum Lam. stj. örlarlad, knappt kantig, jemte blomskaften och de rufformigt 

eggrunda groftandade bladen ulligt luden; blrna som föreg.. med kronan flera gr 
längre än fodret; bären gula. 07, 8, hv. blr, Fig, Dill, Hört. Eltham.t.274,f.353. 
Reich,t.l632,f.l. H.N.f.15, n:o 22. 
Odl. st., gator, r, {Sk. Lund; Helsingborg. Trol. flerestädes.) Utmärkt från de bägge 
föreg. genom sin hårighet, bladens blekare färg, de större blommorna och bä- 
rens färg. 

117. HYOSCiAMUS Lin. Bolmört. 

1 H. niger L. blrna n. oskaftade; bladen eggrundt aflånga, stjelkomfattande, vinkligt 
bugtiga ell. flikiga. '])Q7.8. — (3 agreslis: mindre och enårig, med eggrunda 
tandade, föga omfatt. blad, de öfversta n. hela. Fig. Sv.B,211. F1.D.1452. /3 H.N. 
f.8, n:o 8. 
Byar, a. {Sk.— VB. Jämll. Näs och Hammerdal — N. till Trondhj.) Stor, klibbig, 
illaluktande ; blrna smutsgula med svartblå botlen och ådernät, säll. enfärgadt 
gula ell. hvitaktiga. 

118. DATuRA Lin. Spikklubba. 

1 D. Slramonium L. bladen eggrunda, groft bugltandade, glatta; fröhuset upprätt, grof- 
laggigt. 7, 8, hv. blr. Fig. Sv,B.43. FI.D.436. 
Gator, hafsslr. r. {Sk. mell. Trelleborg och Skanörs ljung; Höganäs; Lomma; Söfde sjö 



Fam. SolanacecB — Personatoe. 51 

etc; Broby. Hall. Falkenberg. Blek. Carlshamn. Smal. Oskarshamn; Kalmar. 
Södml. vest. Vingåker, Eriksdal; Strängnäs. Stockh. Veslml. Köping. Ner. Öre- 
bro. Medelp. Sundsvall, på ballast. GoUl. — N. Christiania.) Har stora blr och 
fröhus. 



20 Fam. PEESONAT^ Lin. Krona med olikformigt flikadt bräm, 2 ell. 4, sällan 5 
stånd. Frukt 2-, säll. 1-rummigt fröhus, med fröfästen i förra fallet på skiljeväggen, 
i det sedn. på sidoväggerne. 

1 Flocken "Verbascese Bartl, Ståndarkiiappar enrummiga. Fruktämne 2rummigt. 

119. VERBASCUM Lin. Kungsljus. 

f Arter. 

1 V. Thapsus L. bladen långt nedlöpande, naggade, ulltäckta, de öfra spetsade; blom- 

samlingen axlik tät; kronflikarne aflånga; ståndarsfrängarne Iwitludna, Ivå n. glatta; 
alla knapparne lika stora. }) 7, 8, g. blr. — p bracleatum: mindre tjockt luden; 
skärmbladen mycket längre än blomgyttringarne. Fig. Sv.B.79. Fl. D. 631. 
Torra st. a. {Sk.-Ingml. Jämtl. — N. — /? Stockholm vid Ålkistan.) 2 — 3 alnar 
hög; stjelken kantig af de nedlöpande bladen. — V. Schraderi Koch. /? V. brac- 
leatum Ag. 

2 V. thapsiforme Schrad. bladen som föreg.; kronflik. omvändt eggrunda; strängar som 

föreg., men de 2 glatta fned större knappar än de öfrlga. j) 7. 8, g. blr. — j3 cus- 
pidatum: mvcket ullig; öfversta bladen och blomskärmen tvärt afsmalnande i en lång 
udd. Fig. FI.D.1810. Reicb.f.l638. H.N.f.4, n:o 19; /^ 20. 
Torra st. r. [Sk. Karsholm; Kåseberga. Ön Hven. Smal. Kalmar, vid slottet. Stockh. 
Värmdön: C. A. Fredrikson. Öl. Ottenby, Resmo etc. — N. Christiania. — /? Ö7.) 
Lägre än föreg. med mycket större och plattare blr. — V. cuspid. Fl.D. 

3 V. phlornoides L. bladen eggrunda smalspetsade naggade ulliga, de öfra omfattande, 

föga nedlöpande på den trinda stjelken, de nedersta skaftade, med något hjertlik 
bas; blomgyttr. i glest ax; ståndare som föreg. J)7,8,g.hh\ Fig. Ileich.f.l639— 41. 
Torra st. r. [Skåne. Blek. Carlshamn; Sölvitshorg. Uppl. vid vägen mell. Hjelmsta 
och Lindberga gäsfgg.) Har stora sköna blr, omkring 4 samgytlradc. Som bladen 
icke märkligt nedlöpa, blir stjelken hos denna art trind. — Anm. En högst 
utmärkt form [sannolikt hybrid, såsom ej återfunnen] med sljelk och blomkr. som 
denna art, ståndare som följ., samt oskaftade bl., har af Ankarcr. blifvit funnen 
vid Beseboda i Blek. 

4 Y. nigrum L. bladen hjertlikt aflånga, under gråludna, icke nedlöpande, de öfra n. 

eggrunda oskaffade, de nedre skaftade; blomgyttr. glesa, alla strängarne violettludna 
med likstora knappar. J) 7, 8, g. blr. — i3 amplcctens: axet med !åi;ga, n. OFnfa'- 
tande skärm; alla bladen, utom de nedersta, föga skaftade. — ;' glabrescens: sfjelk- 
bladen tunna, föga ludna, smalspetsade, skaftade. — d cuspidatum Nordsl. öfv. bl. 
och blomskärtnen tvärt afsmaln. i en lång udd. Fig. Sv.B.590. Fl.D. i 088. 
Torra st. [Sk.— Medelp. Veslml. Dal. Hysby sn: Ing. Anderson. Värml. Dalsl. Boh. 
i Tanum sn: Rect. For. Öl. Goltl. — N. — ji Öl. — y Dalsl. Vedbyholm i Holm. 
— N. Hjclmeland. — å VG. Kinnekulle: Nordst.) Stjelken Irind, med mindre tält 
och ludet ax än de föreg. 

5 V. Lychnitis L. blad. eggrundt aflånga spetsiga rundnaggade, under gråhvita af ett 

pulvcrlikt ludd; rotbladen med, stjelkbl. utan skaft, icke nedlöpande; blomaxet glest, 
af tätbiommiga grenar; stränir. hvilludna. J) 6 — 8, g. ell. hv. blr. — /? album: med 
hv. blr. Fig. Reich.t.lG48. /? Fi.D.586. 
Vid byar etc. r. (Den gulblommiga finnes förvildad endast i bot. trädgårdar. — /? Sk. 
Kullabcrg, Dufeke; i Christiansfadstrakten och i Söfde sn. Smal. Vestervk nära 
Norrlandsäng. Södml. Tullgarn i parken. Stockholm vid Skarpneck. Goltl. vid 
Visby hamn.) 



52 3 Kl. TUBIFLOR-S. 

ff Hybrida former. 

6 V. Ihapso-nigrum Schied. blad egprundt aflånga småulUga, de nedersta skaftade, de 

öfre spetsade mot basen, föga nedlöpande på den nåpot kantiga stjelken, de öfversta 
halftomfattande; blompyttr. glesa; alla sträng. vioUudna, med likstora knappar. 
j) 8, 9, g. bir Fig. H.N.f.9, n:o 13, B. 
Torra st. r. {Sk. ÖG.—Vppl. Nockebybro nära Stockholm. Vestml. Malma kyrkogård. 
VG. Kinnekulle, vid Martorp: Nordst. — TV. Chrisfiania.) Till blomningen lik V. 
nigrum, till örten V. Thapsus. — V. collinum Schrad.Hn.Ed.4. 

7 V. nigro-thapsiforme Fr. blad ulliga nedlöpande, de nedre aflånga skaftade; blom- 

gyttr. täta; stånd, som förcg. J) 8, 9, g. blr. Fig. F1.D.1811, enl. Fr. H.N.f.9, n:o 
13, A. 
Torra st. r. (Ö7. vid Thorslunda k:a.) Orten af V. Ihapsiforme; blr af V. nigrum, 
men större; allt enl. Fr. Nov. — V. seminigrum Fr. — Anm. V. thapsiforme- 
nigrum Schied. har dylika ståndare som V. Ihapsiforme enl. Koch. 

120. SCROPHULARIA Lin. Flenört. 

1 S. nodosa L. blomkronan öppen; foderflikarne eggrunda; bladen eggrundt hjertlika 

spetsiga, olikformigt grofsågade, glatta; stjelken 4sidig, utan hinnkanter, glatt. 2^ 
7,8,br.blr. Fig. Sv.B.315. >I.D.1167. H.N.f.2, n:o 4. 
Skugg. st. och vid vatt. a. [Sk. — Angml. Dal. Boh. Öl. Gottl. — N. till Nordl.) Alns- 
hög, med stor, stundom glandelhårig vippa; bladens bas bred, n. tvärhuggen. 

2 S. alata Gil. krön. öppen; fod.flik. rundade; bladen eggrunda, tätt och n. likformigt 

hvass-sågade, jemte den hinnkantade stjelken glatta. 2^ 7, 8. Fig. FI.D.507. Reich. 
t.l672,f.l. 
Våta st. r. [Sk. Billinge, vid Storkälle-bäcken, förmodligen odlad.) Bladens bas mer 
rundad än hos föreg., vanl. med en grund intryckning vid skaftet, som är vid- 
gadt af de nedlöpande bladkanterna; blommorna mörkröda. — S. Ehrharli Stev. 
och ed.8, myckel yngre namn. S. aqualica Fl.D. S. aquat. Lin. anses allmänt 
vara S. Balbisii Horn. 

f3 S. vernalis L. krön. tillsluten; fod.flik. aflånga; bladen hjertlika, groft dubbelsågade ; 
stjelken rundadt 4kantig, jemte bladskaften mjukludcn. J) 5, C, g. blr. Fig. Fl.D. 
411. Reich.t.l67ri,f.2. 
Stenmur.^och odl. si. r. [Sk. Lund i Paradislyckan; Maltesholm; Malmö. Smal. Rås- 
näs i Ålhem sn, och Rogberga. Stockh. flerestädes; Ulriksdal i gamla murar.) Väx- 
ten klibbhårig; yngre med blomvippor i bladvecken, slutl. äfven i toppen. 

2 Flocken Ajatin^lxinese. Ständarknapp. 2rummiga, utan bihang vid basen. 
Fröh. 2rummigt. 

121. DIGITALIS Lin. Fingerborgsblomma. 

1 D. purpurea L. foderbladen eggrunda spetsiga; kronan utvändigt glatt, med mycket 
trubbig eller intryckt öfre läpp; bladen aflånga trubbnaggade, under mjukludna, j) 6, 
7,r. blr. Fig. Fl.D.74. H.N.f 10, n:o 18. 
Stenbundna st. r. [Boh. Qville sn, ymn. i Utgårds, Kindlyckes, Snibes och Rönnän- 
gens skogar, spårs, i Bodelands, enl. Rect. For.; vid berget Fontin nära Kongelf 
Hall. på klippor vid Stensjö i Eflra sn: Stud. V. Norlén enl. Scheutz. — N. icke 
sällsynt i Christiansands och Bergens stift upp till Romsdalen, vid stenar, vägar etc. 
Trondhj. på Strand vid Storvi^.) Blrna 1^ tum långa, inuti purpurstänkta. 

122. ANTIRRHiNUM Lin. Lejongap. 

1 A. Orontium L. blrna kortskaftade, i öfra bladvecken; fodret djupt deladt, med rygg- 
flikarne längre än kronan, mjukhåriga; bladen lancettlika. © 7, 8, r. blr. Fig. Fl.D. 
941. Reich.t.l678,fl. 
Odl. st. åkr. r. [Sk. mell. Trelleborg och Ystad, t. ex. vid Snårestad i Sandåkrar vid 
hafvet; Börringe mell. Vidarp och Fortuna; Vest. Alstad; Ifö; Oppmanna. Blek. 
Carlskrona, Kungshall. Öl. Gottl. Här och der förvildad upp till Stockholm.) Har 
omkr. trefjerdedels tum långa blr. — Orontium arvense Pers.. 

123. LINARIA Mill. Flugblomster. 

1 L. vulgaris Mill. blrna i axlik klase; fodret glatt, kortare än sporren; stjelken upp- 



Fam, PersonatcB. 5S 

rät, med strödda, n. jemnbreda och glatta blad. 2^7, g. blr. — ^ Peloria: blrna 
mer eller mindre reguliera. med 2—5 sporrar. Fig. Sv.B.196. F1.D.982. ^ Linn. 
Diss. de Peloria. 
Torra st. [Sk.^Jämtl. och Medelp. Torps prestg. VB. Björkfors och Sangis — N. 
till Nordl.) Sljelken vanl. enkel; blrna tumslånga. — Anlirrhinum Linaria L. — 
/9 är en tillfällig afvikelse, icke egentlig af art, emedan ■ of last vanliga blr finnas 
i samma ax som de flersporriga. 

f2 L. slriata DC. hela växten glatt; bladen 4 — 5 i krans, lancettlikt jemnbreda; blrna 

n. kransvisa, närmade i klase, med skaft af blomfodrets längd; kronans öfre läpp 

djupt urnupen blåstrimmig; sporren af fodrets längd ell. kortare. 1\.7. Fig. E.B. 

1253. H.N.f.ll,n:o20. 

Torra st. ballastpl. r. {Uppsala förvildad på Slottsbacken. Gefle på Nya Brobänken. 

— N. Mandal etc. på ballast?) Blåaktig växt, med nedre bladen i krans, de öfra 
strödda; blrna hvita ell. blåaktiga. — Antirrh. repens L. 

3 L. minor Mill. hela örten klibbhårig; blrna i bladvecken ell. i glesa, bladiga klasar; 

fodret längre un kronsporren, kortare än blomskaftet; bladen smalt lancettlika skitle- 
visa, de nedra mots^jtta. O 6, 7. Fig. F1.D.502. H.N.f.ll, n:o21. 
Åkr. mur. etc. (Sk. ÖG. — Helsl. Iggesund. Medelp. Sundsvall: Reuterm. Jämll. Liths 
sn. Veslml. Dalsl. Baldersnäs enl. Larsson. ÖL Gottl. — N. Christiania, Kongs- 
vinger etc.) Vanl. grenig, med små, blekt rödviol. stund, hvitakt. blr. — Antirrh. 
minus L. 

4 L. Elatine Desf. nedliggande; blr i bladvecken med glatt skaft och rak kronsporre; 

bladen skiftevisa, dels eggrunda, dels spjutlika. O 7, 8. Fig. Sv.B.711. F1.D.426. 
H.N.f.l,n:o20. 
Åkrar, r. {Sk. sydvestra delen, Barsebäck; Flädje; Malmö; Hvellinge etc. Gottl. vid 
Göstafs i Fröjel och Stenhase i Sanda sn.) Blrna på långa skaft, små, gula med 
viol. öfre läpp. — Antirrh. L. 

124. VERöNICA Lin. Ärenpris. 
f Tät blommiga ax i toppen. 

1 V. longifolia X. bladen 3, 4 [mindre ofta 2] i krans, från bredare bas lancettlika, 

spetsade, ojemnt ell. dubb. sågade till spetsen; blomfodrets flikar tydligt oliklånga 
spetsiga. 2f 7, 8, b. blr. 

* Linncei: bladen med tvärhuggen ell. hjertlik bred bas, grofsågade spetsade. 
Fig. F1.D.374. Schrad. Ver.t.2,f.l. 

* vulgaris: bladen med eggrund basis, jemnt spetsade grofsågade. Fig. H.N. 
f.3,n:ol2. 

* serrulata: blad. från eggr. ell. tvär bas långspetsade, tätt sågade med korta 
och hvassa tänder. 

'^- maritima L. blad som föreg. med långa spetsade mycket olikstora tänder. 
Fig. H.N.f.4, n:o2I. 

* media Schrad. blad som föreg. kortspetsade, med något grofva och spet- 
siga, men korta sågtänder. Fig. Sv.B.560. — V. arguta Bl.N.Fl 

Fukt. st. vid berg, strand. [Sk. Smål.— Uppl. Ångml. Graninge bruk. VB. upp efter 
Törn.-, Sangis- och Calix-elfvar. Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Uddevalla; vid Strömsån. 

— N. Aggershus stift. — V, scrrul. Halland. — V. marit. på hafsslr. ÖG. — VB. 

— N. Finnm. — V. media: IJall.^— N. Christiania vid Ngesoddtaiifieii.) Mellan de 
här anförda utmärktare formerna finnas många mellanliggande, likasom andra, 
hvilka öfvergå i följ. art. 

2 V. spicata L. bladen 2 [mycket sällan 3] motsatta, lancettlika — n. cggrunda, med 

vanl. korta och föga olikformiga sågtänder, mot spetsen helbräddade ; foderflik. n. 
liklånga trubbiga. 2f 6, 7, b. blr. — a vulgaris: stjelken småluden; Maden från sma- 
lare bas lancettlika, med trubbad helbräddad spets, korta trubbade sågtänder. — /? ni- 
iens: stjclk och blad glatta, i öfr. som a. — ;' orchidea: kronans flikar smala och 
vridna; i öfr. som a. — å acutifolia: bl. lanceltl. mycket spetsiga. — £ intermedia: 
blad. eggrundt lancettlika, eljest som a. Fig. a E.B.2. Schlecht. D.Fl. 4 B. 2 haft. 

* hybrida L. mycket gröfre; blad. eggrundt aflånga med rundad bas och 
trubbig helbrädd, spets, groft och trubbigt naggsågade. Fig. FI.D.52. E.B. 
673. 



54 3 Kl. TUBIFLOR^. 

* neglecta Bl. bladen från bredare bas lancettlika spetsiga, sågade n. till spet- 
sen, med täta hvassa sågtänder. 

* auslralis Schrad. bl. från bred n. tvärhuggen bas utdraget eggrunda spet- 
siga med grofva spetsiga sågtänder. Fig. Schrad. Ver. t.2,f.3. 

Torra st. etc. {Sk. — Uppl. Ner. Öl. GoUl. — N. — Underarterna i södra Sv. särdeles 
Halland. — N. i södra delen af Aggershus st.) Var. som föreg. art, hvilken V. 
auslralis mera liknar än spicata. 

ff Blomklase i toppen. 

3 V. serpyllifolia L. fodret n. glatt; bladen eggrunda — aflånga trubbiga naggade glatta; 

fröhuset bredt 2knöhgt, urnupet, af fodrets längd. %. 5 — 7, blåstrimni. blr. — (i bo- 
realis [Lcest.]: bladen mer rundade; blrna n. rent blå. Fig. ri.D.492. 
Allmän. [Sk.— Lpm. — N. till Ost-Finnm, — /? i högre fielltrakter.) Fröhusen hå- 
riga, bredare än läyigden, slutl. i utdragen klase. 

4 V. alpina L. blomskaften kortare än skärmbladen; foderflikarne hårbräddade; kronan 

klocklik, bladen elliptiska ell. ovala; fröh. omv. eggrundt, tvärhugcet. 2^ 7, 8, blå blr. 
— /? lasiocarpa: fröhuset håriet. Fig. L.Fl.L.t.9,f.4. Sv.B.721. F1.D.16. H.N.f.l2, 
n:o 42. 
Fjellv. {Lpl.—Herjed. — - N. Ost-Finnm. till Goustafjell i söd. delen.) Fröh.s längd 
större än bredden. Örten svartnar vid torkning. — /? F. alp. var. auslralis Wg. 

5 V. saocatilis L. d. yng. klasen fåblommig; blomskaft, längre än skärmbladen; foderfl. 

glatta; kronan plattad; bladen aflånga, mot spetsen bredare; fröh. eggrundt aflångt, 
bety dl. längre än fodret. 2f7,b.blr. Fig. Sv.R.347. F1.D.342. H.N.f.l2, n:o 41. 
Fjellklipp. r. [Lpl. — Herjed. — N. Finnm. — Christiansands st.) Knappt fingerhög, 
risaktig växt, med stora och vackra blr, 7i. som V. Chamcedrys. — V. frulicu- 
losa Fl.D. 

(V. arven sis, verna.) 

fff Blomklasar från bladvecken. 

6 V. officinalis L. stjelken nedliggande, småluden, med täta axlika uppräta klasar 

af n. oskaftade blr; bladen eggrunda ell. ovala sågade. 2f 5, 6, b. blr. — /? glabrata 
Frist. stj. hårig på två sidor; bl. glatta, hårbräddade. Fig. Sv.B.159. ^Fl.D.248. 
Back. a. {Sk.—Lul. Lpm. och VB. Piteå. — iV. till Ost-Finnm. — /? Ingml. i Fjell- 
sjö och Nora m. fl. s:nr.) 

7 T. Chamcedrys L. stjelken uppstigande, på 2:ne sidor ullhårig; blrna på utdragna 

skaft i glesa klasar; foderflikarne lancettlika; bladen n. ulan skaft, eggrunda eU. 

.. något hjertlika, djupt sågade, ojemna. % 5, 6. Fig. Sv.B.239. FI.D.448. 

Ang. skog. a. [Sk. — VB. Jämtl. — N. till Finnm.) Stora täcka himmelsblå blr med 
hvita ståndare; de nedra bladen stund, kort skaftade. En form ined "rundtorn 
ullhårig stjelk", ofta 3 å 4 stånd., är af Cand. Nordst. funnen vid Svenslorp i Sk. 

8 V. montana L. stjelken nedliggande, öfverallt likformigt hårig; blr som föreg. med 

eggrunda foderflikar; bladen tunna, utdraget skaftade, eggrunda grofsågade. 2^ 5, 6, 
b. blr. Fig. FI.D.1201. H.IS.r.2, n:o 29. 
Bokskog, r. {Sk. Krageholm; Billingc och Röstånga; Lund i Reften; vid Ringsjön; 
Kullaberg etc.) Blrna något mindre och blekare än hos föreg. 

9 y. Beccabunga L. glatt, stjelken uppstig.; blr som föreg., med bredt lancettl. foder- 

flikar; bladen tjocka skaftade eggr. — aflånga trubbiga, grundt naggsågade. 2^5 — 9, 
b. blr. Fig. Sv.B.127. FI.D.511. 
Källbäck. diken, a. {Sk. — Jämtl. och Ängml. — N. till Helgeland.) Var. med n. runda 
och med något spetsiga blad. 

10 y. Änagallis L. stjelken upprat; klasarne mångblommiga med de enskildta blomskaf- 
ten endast utstående; bladen bredt lancettlika, något st jelkomf ältande, glest små- 
sågade; fröh. cirkelrunda, omärkligt urnupna. Q J) 6, 7, b. ell. rödl. blr. Fig. Fl.D. 
903. Reich.t.l702,fl. 
Strand, diken. {Sk. ÖG.—Helsl. Veslml. Öl. Gotll. — N. till Rommerige.) Bladen ^ 
till 1 tum breda, 2 — 4 t. långa; blomklasarne mest 2 motsatta, näml. en i hvar- 
dera. bladvecket. Var. med späd stjelk, små blad och ensamma klasar. 

liv. scutellata L. stjelken slankig; klasarne fåblommiga, med de enskildta blomskaften 



Fam. PersonatcB. 55 

ufsperrade; bladen oskaftade, n.Jemnbreda, helbräddaae, ell. med små tillbakavända 
naggtänder; fröh. bredare än långt, djupt urnupet. 2|. 5— 7, hv. blåstrimm. blr. — 
13 villosa: hårig. Fig. F1.D.209; /? 1561. Reich.t.l703,f.2; /? f.3. 
Våta st. a. {Sk.—Lpl. — N. till Nordl.) Bladen 1—2 lin. breda, 1—2 tum långa, 
stundom mer lancettlika; klasarne mest ensamma, skiftevisa i bladvecken. 

ffff BIrna ensamma i bladvecken. 

12 V. arvensis L. stjelken upprat; blomskaften ganska korta med lancettlika skärm; 

bladen eggrunda med tvär bas, glest sågade, endast de nedersta med korta skall. 
O 4, 5, ljusblå blr. Fig. F1.D.515. Reich.t.l720,f.2. 
Torra st. åkr. a. {Sk.—Ingml. — N. till Helge!.) Fröh. sluil. i ax. En spenslig 
form, med blomskaft af fröhusets längd, är V. acinifolia His. Fl. Skinnskatteo. 
Den utländska har dem dubbelt så långa. 

13 V. verna L. stjelk och grenar uppräta; blr. n. oskaftade, med smalt lancettl. skärm; 

bladen 5- ell. Sflikiga, de nedersta eggrunda odelade. 4, 5, b. bir. Fig. F1.D.252. 
Reich.t.l720,f.l. „ 
Torra st. a. [Sk.—Angml. — iV. i Aggershus och Bergens st.) / början tumshög och 
enkel, sedermera 3—0 tum och grenig, blrna mycket små, fröh. slutl. i ax. 

14 V. triphyllos L. stj. med utslående grenar, och skaftade blr; bladen handdelade. 

5, 6, b. blr. Fig. F1.D.627. H.N.f.4, n:o 22. 
Åkr. r. [Sk. Hall. Blek. Lyckeby och Ronneby. Smal. Jönköping, Österbrunn; Kal- 
mar alim.: Ryssby oeh Ålhems s:r; Vestervik. Öl. Gottl.) De nedersta bladen n. 
hjertlika sågade, skärmbladen stund, hela, n. tunglika. 

15 V. hederifolia L. nedliggande; blomskaften ungefär af bladens längd; foderflikarne 

hjertlika, spetsiga; bladen hjertlikt rundade, grundt 3 — öflikiga, yttersta fliken stor 
^ helbräddad. 5, 6, hvitblå blr. Fig. FI.D.428. Reich.t.l698,f.3,4. 
Åkr. r. [Sk.—Gefle. Veslml. Boh. Öl. Gottl. — N. Eger vid Fiskumvand. Trondhj. vid 

Biskopsgården Berg; förgäfves sökt af Prof. Blytt.) Frö?i mycket stora, skålformiga, 

omkr. 4 i fröhuset. 

16 V. persica Poir. blomsk. längre än bladen, efter blomn. båglikt ut- ell. nedböjda: 

foderflik. eggrundt lancettlika spetsiga; bladen rundade ell. något hjertlika, djupt 
sågade; fröhuset dubbelt så bredl som långt, a'rtrAw^^f(, upphöjdt nätådrigt. 04—9, 
bla blr. Fig. Buxb.Cent. l.t.40,f.2. FI.D.1982. Reich.t.l699. H.N.f.8, n:o 27. 
Odl. st. r. [Sk. Lund; Norr-Viddinge presfg. i en åker ^mnig; vest. Tvet. Smal. Fem- 
sjö; Jönköp.: Scheutz. Flerestädes, t. ex. vid Stockholm, med andra trädgårdsfrön 
förvildad.) Foderflik. vid blomn. n. lancettlika; kronan stor, utbredd n. ^ t. i diam.; 
fröh.-s 2 rum så frånslående, att de bilda med öfra kanten en n. rät linie; frön 
omkr. 8. — V. Buxbaumii Ten. och Ed. 6. 

17 V. polita Fr. ljusgrön, något daggblå ört; blomskaft, slutl. längre än bladen; foder- 

flik. eggrunda spetsiga, upphöjdt nerviga, n, glänsande glatta; bladen något hjert- 
lika ell. ovala, jemna, glatta ell. omärkl. finhåriga; fröh. något bredare än långt, med 
omkr. urskärningen rundade rum. 5— 9, b. blr. Fig. F1.D.449. H.N.f.4, n:o 25. 
Odl. st. {Sk. Lund, Malmö etc, nog allm. på slätten. Smal. Kalmar. Boh. Öl. Gottl.) 
Närmast lik föreg., men mycket mindre; bladen något köttiga. Stånd, fästa i pi- 
pens nedre kant; fröh. tält småludet af utslående enkla hår. — V. agrestis Fl.D. 

18 V. agrestis L. örten grön och hårig; blomsk. af bladens längd ell. kortare; foderflik. 

a^ånga. trubbiga, otydligt nerviga, utvändigt håriga: bladen hjertlika— eggrunda 
sågade; fröh. rundadt, med djup och öppen urskärning mell. rummen. 05 — 9. — 
/? calycida: fodrets flikar inskurna. — / carnosula: h\aden små, mer aflånga och 
köttiga, n. glatta; Wrna hvita. Fig. F1.D.2221. Re!ch.i.l700,f.3. H.N.f.4, n:o 24. 
Odl. st. a. [Sk.—Angml. Jämtl. — IS. till Trondhj. — / L^ppl Rasbo sn, Näsudden 
på åkrar.) Blrna variera blå, ljusröda och hvita. Ståntl. fästa som föreg.; fröh. 
oftast glest glandelhårigt ; fröen färre än hos föreg.; y ej olik föreg. art. 

19 V. opaca Fr. örten och blomsk. som föreg.; foderflik. n. spadlika trubbiga nerviga, 

på båda sidor håriga; bladen bredt eggrunda trubbiga, ell. randade, med något 
hjertlik bas, sågade; fröh. bredare än långt, med djup och smal urskärning mell. de 
rundade rummen. 05—9. Fig. Refch.t.]700,f.l,2. H.N.f.2, n:o 28. 
Odl. st. [Sk. Blek. Smal. Norrviding. Stockh. Ner. Kärr. VG. Kinnekulle flerest. 



56 3 Kl. TUBIFLORiE. 

Hall. Brandshult. Öl. GoUl.-N. södra del.) Mörkare och med mer rundade blad 
än föreg.; fröh. bredare, krusiglsmåludel ; blrna mörkblå med hvU botten. Stånd, 
fästa i mynningen. 

125. LIMOSELLÅ Lin. Dy-ört. 
1 L aquatica L. 2|. 7, 8, hv. ell. rödi. blr. — /? borealis: mindre; bladen jemnbreda. 
Fig. FI.D.69. H.Nf.l5,n:o23. 
Strand, vattengrop. [Sk.— VB. Torn. Lpm. Wittangi. Herjed. Boh. 01. Gotll. — N.) 
Bladen vanl. aflånga, på utdragna skaft, hos /? n. trådlika; blr på enkla skaft 
från roten. Är ofta försedd med blombärande grenskott. — p var. minor Ed. 4; 
var. biflora Wg. Fl.L. L. borealis Less. 
3 Flocken R^lxinanthacese. Ständ.knappar Srummiga, med borstlika bihang 
vid basen. Fröh. Srummigt. 

126. BARTSIÅ Lin. 
1 B alpina L. bladen eggrunda, trubbigt sågade; blrna i öfversta bladvecken. 2|. 6, 7, 
viol. blr. Fig. Sv.B.579. F1.D.43, 
Kärr, mest i Ijellen. {Lpl.—Dal Angml. Tåsjö sn. OG. Omberg, Dagsmossen, samt i 
Kärna, Gärsta, Slaka och Hageby m. fl. socknar; Skeninge i Muggängen; V. Stenby. 
VG. Hunneberg. Gotll. Klinta, Eista; Lista. — N.) 

127. ODONTiTES Pers. Rödkulla. 

1 O. rubra Pers. stjelken grenig; bladen smalt lancettl. ell. jemnbreda, spetsade; de 

öfre skiftevisa, bildande blomskärm; blrna i ensidiga klasar, af skärmens längd ell. 
längre; fröh. af fodrets längd ell. kortare. ©7, 8, r. blr. Fig. F1.D.625. Reich.t. 
1727,f.l. H.N.f.ll,n:o 22. 
Ikrar. {Sk.—Gefle. Veslml. Värml Boh. Öl. Gottl. — N.) Oftast grenig ända från 
roten, säll. n. enkel. — Euphrasia Odontites L. Bartsia Odont. Ed. 4. Odonlium 
rubrum Ed. 1. Od. serotina Drej. 

2 O. Utoralis Fr. stj. enkel; bladen köttiga, eggrundt ell. bredt lancettl., trubbiga; de 

nedre blrna kortare än skärmbladen; fröh. ^ längre än fodret; för öfr. som föreg. 
O 6, 7, mörkr. blr. Fig. Reich.t.l727,f.2. H.N.f.l2, n:o 37. 
Hafsstr. [Sk.- Uppl. Ängskär i Hollnäs sn. VB. Neder-Calix skärg., på Hvitgrundet.: 
Reuterm. Boh. Öl. Fröbygårda. — N. Chrisfiania?) Blrna smärre och mörkare 
än hos föreg. — O. rubra p simplex Ed. 6. O. verna Drej. 

128. EUPHRASIA Lin. Ögontröst. 

1 E. officinalis L. stjelken enkel, ell. med utstående grenar; bladen eggrunda sågade; 

fröhuset i toppen intryckt. 6—8. — a pratcnsis: bladen bredt eggrunda, trub- 
badt sågade, platta och mjuka; fodret glandelprickigt. — /3 nemorosa: bladen udd- 
sågade, veckigt nerviga. — / curta: 1—2 tum hög, vanl. mycket grenig. med små 
blr; blad som /?. Fig. F1.D.1037. H.N.f.9, n:o 17. /^ Sv.B.267. H.N.f.9, n:o 18. y H.N. 
f.4, n:o 26. 
Äng. back. a. [Sk.—Lpl.—N.) Blrna mer och mindre blåaktiga med gult svalg. 
Blir på feta ställen stor, med breda, n. hjerllika blad. — (S och y föras af Prof. 
Fries till en ny art: E. parvi flora, till hvilken äfven läggas former af följ., hvar- 
igenom en mycket blandad, näppel. bestämbar art uppkommer. 

2 E. gracilis Fr. stjelken spenslig, enkel ell. med uppräla grenar; bladen ovala ell. af- 

långa, med 2—3 sågtänder i hvardera kanten; fröh. aflångt, tvärhugget. ©7, 8. 
Fig. Reich.t. 1733,f. 4, [E. micrantha Reich.], icke 5. H.N.f.2, n:o 30. 
Ljungback. {Sk.—Gesir. Ner. Veslml. Vesteråstrakten: A. M. Troilius. Farm/. Dalsl. 
vid näs i Holm. Boh. kring Strömstad; Oroust och Koön: Thed. Öl. Gottl. — N. 
Christiania; nära Fredrikshall.) Mycket spädare, ehuru ofta lika hög, ell. högre 
än föreg. Bladen säll. mer än en god linie breda och dubbelt så långa, de få 
länderna åtskiljda af den raka bladkanlen, i allt liknande följande, utom alt 
blrna äro mindre och n. rent hvila, samt bladen kortare. 

3 E. salisburgensis Funk. stj. som föreg., oftast alldeles enkel; bladen lancelflika — n. 

jemnbreda, med vigglik bas och 2—3, långt skiljda, ulböjda syllika, hos de öfre 
bl. n. borsllika tänder i hvardera kanten; kronans öfre läpp 2klufven; fröh. som 
föreg. ©7,8. Fig. Reich.t.l730,f.2. H.N.f.l4,n:o20. 



Fam. Personatcp. 57 

Back., tor. st. r. {Gotll. nära Westringe i Etelhem sn; vid nordöstra sidan af Ting- 
städe träsk; Storugns i Lärbro sn.) Späd som föreg., och knappt quarlershög, säUan 
och då obetydligt grenad. Bladen, som hos föreg. äro föga mera än 1—2 lin. 
långa, äro hos närv. art omkr. dubbelt längre med samma bredd, och hafva de 
fliklika tänderna ännu mer åtskiljda. — E, alpina DC. 

129. RHINANTHUS Lin. Penninggräs. 

1 R. major Ehrh. blomskärmen bleka gulaktiga, de öfre djupt sågade, med syl-lika 

tänder; öfra kronläppens främre tänder färgade, eggrunda; kronpipen något båglikl 
krökt uppåt. 6, 7, g. bir. — ' aleclrolophus Poll. frön med smal, ell. omärklig 
hinnkant. Fig. Sv.B.348,f.l. F1.D.981. H.N.f.7, n:o 11; * f.lO, n:o 19. 
Äng. '' i åkr. a. [Sk.-Ångml. och Jämtl. Öl. Goltl. — N. till Ost-Finnm.) Af lju- 
sare färg och större än följ. i synnerhet % som vanl. är korsvis grenad, med 
foder och blomskaft något sträfva af korta hår. Fröets^ hinnkant hos a n. lika 
bred som kärnan. Bladen var. hos alla arterna från oflångt lancettlika till smalt 
jemnbreda. — B. Crista Galli /? L.Fl.Su. ' B. hirsutus Lam. 

2 R. alpinus Baumg. blomskärmens tänder utdragna i lång nål-lik udd; kronläppens 

färgade tänder aflånga; för öfr. som föreg. 07, 8, g. blr. Fig. Reich.t.l740,f.l. 
Bergslr. r. (Uppgif\en för mell. Sv. och för Norge af Fr, i S.V.Sc. JämtL Mullfjellet: 
Beurl.) Kronans läppar i olika riglning; hos de Ivänne andra äro båda sträckta 
framåt. Skiljd från föreg. hufvudsakl. med den kortare kronpipen och den nål- 
lika blekare udden på skärmens sågtänder, enl. uti. exemplar; frön hos dessa med 
smal kant. — jR. angustifolius Gmel. 

3 R. minor Ehrh. skärmen gröna, hvass-sågade; kronläppens tänder eggrunda; pipen 

rak. O 6, 7, g. blr. Fig. Sv.B.348,f.2. H.N.f.7, n:o 12. 
Fukt. äng. a. [Sk. — Lpl. — N.) Mindre och oftare enkel; var. i af seende på läpp- 
tändernas färg och bladens bredd. Till färgen mörkare än de föreg.; fröen bredt 
hinnkantade. — B. Cr. Galli a L. Fl. Su. 

130. SCEPTRUM Budb. Kungsspira. 

1 S. Carolinum Budb. blrna 3—4 i krans, bildande ett afbrutet ax; bladen parklufna 
med trubbiga inskurna och naggade flikar; stjelken enkel, n. bladlös. 2|. 8. Fig. L. 
FI.L.t.4,f.4,5. Sy.B.505. F1.D.26. 
Kärr, våta äng. r, i fjclltr. a. [Lpl.—Helsl. Dal. Värml. Vestml. Sala vid Sfampers- 
torp; Kila sn etc. Ner. Sköllersfa, Hardemo och Kräklinge s:nr. VG. Österplana- 
Vall; Härlingstorp vid Axevalla-Hed; Sandhem sn, flerest.: Nordst.; Mösseberg och 
Gökhem: Sahlén. Uppl. i Jumkilskärrea etc. Stockh. vid Ensta i Täby sn. Södml. 
Dunker sn, i kärret Galghult. ÖG. Slaka sn^ i Aska storäng; Öst. Ryd, nära Björk- 
vik; Väfversnnda storäng. Smal. Vernamo; Ahs sn; Forssarum: Scheutz. — N. Ost- 
Finnm. — Österdalen, närmare Sv. gränsen; Gudbrandsdalen; öfra Tellemarken.) 
2—3 qu. hög, med mer än tumslånga blr, till färgen ljusgula med rödl på läp- 
parne. — Pedicularis Sceptrum Carolinum L. 

131. PEDICULARIS Lin. Kallgräs. 
f Kronans hjelm [öfra läpp] i spetsen tvärhuggen ell. 2f!ikig. 

1 P. palustris L. hjelmen af nedra läppens längd, tvärhuggen med spetsiga flikar; 

bladen pardelade; stjelken enkel ell. grenad ända upp, utan bladämnen vid basen. 
2|. 6, 7, r. säll. hv. blr. — ^ borealis: fodr. aflångt, n. cylindriskt; blr och frön n. dub- 
belt mindre än hos a. Fig. FI.D.2055. 
Våta äng. a. {Sk. — Lpl.—N. till Ost-Finnm. — /? Lpl.) Stjelk och grenar uppräla; 
1—2 qu. hög. 

2 P. sylvatica L. hjelmen framtill tvärhuggen, med en syl-Iik udd i flikarnes spets, be- 

tydl. längre än nedra läppen; bladen pardelade; stjelken endast grenad vid rot- 
halsen och der omgifven af odeldta tandade bladämnen; grenarne uppstigande. 2f 6, 
7,r.blr. Fig. Sv.B.358. F1.I).225. H.N.f.l2, n:o38. 
Fukt. skogsäng, r. [Sk.— Värml. och ÖG. Nerike. Vestml. Bosl. Ortala bruk. Jämtl. 
vid Hofverbergef. Boh. Tanum och Qville snr: Recf. For. Gotll. — N. till Nord- 
möer.) Hufvudstjclken kort, enkel och upprat, grenarne vid basen nedligg. med 
den blommande toppen uppböjda. 



58 3 Kl. TTBIFLOR^. 

3 P. lapponica L. hjelmen framlill utdragen i en lång tvåflikig snahel och af nedra 

läppens längd; bladen parklufna, med bladskifvan bred som flikarnes längd; stjel- 
ken eiikel med kort ax af n. horizontala blr. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. L.Fl.L.t.4,f.l. Sv. 
B.750. F1.D.2. H.N.f.9, n:o 16. 
Subalpin fjellv, {Lpl. — Dal. — N.) Enkel, ehuru stund, med 2 — 3 stjelkar från 
samma rot. 

ff Hjelmen hel. 

4 P. hirsata L. blrna uppräta, i ett tätt ax; fodret dlandadt, tunnt hvitulligt; hjel- 

men utdragen, något framkrökt, trubbig; bladen parklufna, med bred skifva, korta, 
nfigol framåt rigtadc flikar. 2f6,7.r.blr. Fig. L.Fl.L.t.4,f3. F1.D.1105. H.N.f.lO, 
n:o 20. 
Högre fjellv. r. [Torneå-, Lul. och Piteå Lpm. Da/(jellen enl. Linné. — IS'. Finnm. 
Alten på Goskevare; Eibydal och Talvig; Tsatsa; Snaasen; vid Beite mell. Valders 
och Gudbrandsdalen.) 3 — 6 tum hög, vanl. flersljelkig : hladflik. icke tillbakahöjda 
som hos de följ. 

5 P. flammea L. blrna som föreg.; fodr. Sflikigt, glatt; hjelmen rak, vid mynningen 

trubbig, inneslutande hela pistillen; bladen pardeldfa med något tillbakaböjda flikar. 
2f 7. Fig. L.FI.L.t.4,f.2. F1.D.1878. H.N.f.ll, n:o 23.^ 
Högre fjellv. r. (Från Torneå träsk till gränsen af Piteå Lpm. samt motsvarande trak- 
ter i Norge.) Fingerhög; blrna brandgula, n. hela hjelmen mörkröd. 

6 P. Oederi Vahl: kronhjelmen vidgad, något klolikt nedböjd mot mynningen och min- 

dre trubbig än hos föreg.; pist. oftast något utskjutande; för öfr. som föreg. 2^6, 
7. — /? foliosa: axet nedtill försedt med långa skärmblad. Fig. F1.D.30. H.N.f.3, 
n-.o 15. 
Fjellfr. [Jämtl. på Snasahögens gräsväxta fot; vid Skurdalsporten, Smällhögarne och 
Sylfjellen. Herjed. ned till Storsjöns fjell, samt Skarf- och Hamrafjellen. — N. Dovre, 
allmän; Vangsfj. i Opdal; Örkedalen; Tronfjellet; Ridalen; Heckelj. etc.) 4—7'ium 
hög, stundom med hvithåriga foder, hos oss oftare glatta; blrna guldgula, hjel- 
men blott i toppen rödbrun. — P. versicolor Wg. P. flammea Fl.D. — 13, en 
luxurierande form., är P. virescens Wg. och trol. P. foliosa Gunn., tagen på 
Vangsfjellet och vid Skurdalsporten. 

132. MELåMPYRUM Lin. Kohvete. 

1 M. cristatum L. blriia i ikanliga täta pyramidlika ax, med hjertUka hopvikna flik- 

fandade skärm. Q 7. — /? pallcns: skärm och blr blekgula. Fig. Fl.D. 1101. 
Ängsback. [Sk.—Geslr. Dal. Boh. Olterön: Rect. For. Öl. Goltl. — N.) Blomskär- 
men brunröda, blrna röda med gul rnynning. 

2 M. arvcnse L. blrna i aflånga, mindre täta ax; skärmen lancettlika, parklufvet fli- 

kiga; blomfodren något siräfva. 07. Fig. Fl.D. 911. 
Åkr. [Sk.— Uppl. Rosl. Hargs skärgård på Medholmon. Öl. Gottl.) Skärm och blr, 
utom en hvit ring på midlen och gul fläck vid den undre läppens bas, röda. 

3 M. nemorosum L. blrna i glesa ax; skärmen hjertlika spetsade hvasstandade; bl. fodren 

hvilulliga. © 6, 7. Fig. Sv.B.423. F1.D.305. 
Lundar, särd. i östra prov. [Sk. — Gestr. på Limöar ne. Vestml. Nerike. Hall. Öl.) 
Blomskärmen violetta, sällan hvita; blrna brandgula. 

4 M. praten.se L. blrna i öfra bladvecken ensamma, vända åt en sida; kronan 3 gån- 

ger längre än det glatta fodiet, tillsluten af den rak! framskjutande läpp. ©7,8, 
blekgula blr. — /? purpureum: kronan mörkröd med invändigt gul läpp. Fig. Sv.B. 
286. F1.D.2238. 
Skog. a. [Sk— Lpl. — N. till Nordl. — /? Sk. Vånga sn. Blek. Berntorp. Smal. 
Dref och Bergunda; Wexiö flerest.: Scheulz. Goltl. allmän.) Blrna blekare och 2 
gånger längre än hos följ. 

5 M. sylvaticum L. blrna som föreg., föga längre än det glatta fodret, med öppen 

mynning, nedböjd läpp. 7, 8, brandg. blr. — /? latifolium: bladen eggrunda med 
utdragen spets. Fig. Fl.D. 145. 
Skogsäng, a. [Sk.— Lpl. — iV.' — /? Sk.) Blrna omkr. 3 lin. långa; bladen vanl. 
2 — 3 lin., hos /? nära 1 tum breda. 



Fam. Lentibulariea;. 59 

4 Flocken Orotoanclrese. Ståndarknappar 2ruminiga, utan tydliga bihang. 
Fröhus enrummigt. 

133. OROBANCHE Lin. Snyltörl. 

1 O. major L. fodret af 2, framtill hopväxta, på ryggsidan åtskiljda blad, hvartdera 

klufvet i 2, nägot olikstora flikar; kronan n. cylindrisk; läpparne naggadt krusiga, 
den öfre djupt urnupen, den nedres flikar likformiga trubbiga; strängarne fiista nedom 
kronpipens midf, håriga; pistillen n. glatt. 2^ 7, 8, ljusbruna blr. Fig. Sv.B.596. 
FI.D.1338. H.N.f.12, n:'o35. 
På rötterna af Centaurea Scabiosa och Jacea, r. (Sk. Lund; Malmö; Rå; Esperöd 
etc. — N. Arendal på Tromsöe?) Stjelken 2—4 qu. hög, bladlös och fjällig, lika- 
som hos alla arter i delta slägle; blrna n. tumslånga, i ax och något båglikt 
böjda framåt som hos de öfriga Svenska. — O. elatior Sult. O. .sligmatodes 
Wimm.? 

2 O. Cirsii Fr. fod. på fram- och ryggsidan deladt till basen i 2:ne blad, nedom mid- 

ten klufna i 2:ne olikstora, en-nerviga flikar; kronan med dess läppar som föreg. dock 
näppel. krusiga; sträng, fästa nära kronpipens bas, jemte ])ist. glatta. 2^7—9. 
Fig. Reich.t.1832 [för ljus färg]. H.X.f.ll, n:o 24. 
På rötter af Cirsium heterophyll. r. [VG. på öst. sidan af Mösseberg, mell. Tingshö- 
gen och Jättened.) 2—3 qu. hög, men mycket spädare än föreg.; blrna smärre, 
blekgula med brämet dragande i violett [enl. torra ex.]; ned. läppens flikar n. 
tvärhuggna. — O. Malhcsii Exc.Fl. 

^3 O. minor Sutt. foderbladen 2:ne, hela, ell. mycket olikformigt 2flikiga, från eggrund 
basis syl-lika; kronan med vågiga läppar, den öfra rigtad framåt, för öfr. lik föreg; 
stånd, fästa nedom kronpipens midt, nedtill småhåriga. J)'^ 7. Fig. F1.D.219. 
E.B.422. 
Sällsynt. {Hallands Väderö enl. Fr. längesedan en gång funnen, sedermera förgäfves 
eftersökt.) 6, 7 tum hög, uppåt finluden; axet något glest, af gulvioletta blr; 
nedra läppens mcllanflik något större och otydligt Sflikig; enl. Eng. exemplar. 
Växer utomlands på klöfver. 

4 O. epithymum DC? fodret sambladigt, 4klufvet, de 2 bakre flikarne eggrundt lan- 
cettiika, sylspetsade, n. af kronpipens längd, 3nerviga; de 2 främre mycket kortare; 
kronpipen n. cylindrisk, båglikt krökt, glandelhårig; ned. läppens flikar tandadt kru- 
siga, den mellersta längre; stånd.strängar och stift glatta, mot spetsen håriga. 2f 7. 
Fig. Reich.f.l784. 
På rötter af Thymus Serp. och Medicago lup. r. [Gottl. vid Thorsborgen.) Ett Gottl. 
ex., som förf 1843 hade till låns af Adj. Lindblom, var omkring 5 tum högt, 
med -del mindre blr än hos O. major, men kronpipen cylindrisk, icke så vidgad 
ell. klocklik som på Tyska ex., ej heller fodret till basen deladt som hos dessa. 
Den Svenska synes derföre tvifvelaktig, helst den snarare växer på Medicago, 
som medföljde ex., än på Thymus. 

134. LATHR^Å Lin. Fjällrot. 

1 L. Squamaria L. stjelken enkel; blrna i ensidig klase, hängande; nedra läppen Sfli- 
kig. If 4, 5, purp. blr. Fig. Sv.B.316. F1.D.136. 
Skugg. bergsrötter, r. (Sk. Blek. Boråkra i Nätraby sn. — Uppl. Gåsskär i Elfkarleby 
sn. Gefle, vid Stenbäcken. Vestml. och Värml. i bergslagen. Dalsl. Baldersnäs m. 
fl. st. Boh. Uddevalla, vid Kasen. Öl. Gotfl. — N. Dröbak, Gja;l!ebäk; A sker; mel- 
lan Eger och Drammen etc.) Hela växten ofvan jord ljusröd, bladlös, fjällig; 
under jorden hvit, delad i grenar, läckta med tjocka ski flika fjäll. 



21 Fam. LENTIBULAEIE^ Rich. Krona med irreguliert, 21äppigt bräm, sporre och 
2 ståndare. Fröh. Irummigt, med fritt centralfäste. 

135. UTRICULARIA Lin. Blåsört. 

f Bladen parbladigt delade i hårfina flikar. 

1 U. vulgaris L. bladflikarne blåsbärande; öfra kronläppen knappt längre ån nedra 



60 3 Kl. TUBIFLORiE. 

läppens huflikt uppsvällda bas; sporren kägel-Uk, fr anstående. 2^ 7, 8, brandg. bir. 
Fig. Sv.B.572. ri.D.138. 
Vatten, i diken etc. iSk.—VB. Torn. Lpm. Karesuando. Jämfl. Dalsl. Boh. Greby- 
sjön: Rect. For. ÖL GoUl. — N. till Hitteren i Trondhj:s stift. Ost-Finnm. Col- 
mijaure vid Svanvik.) Blrna mest en tum i diam.; stängeln brun, klasen med 
talrikare blr än de följ. Slåndarknapp. förenade. 

2 U. neglecla Lehm. öfra kronläppen 2-3 gånger högre än nedra läppens huflika bas; 

sporren kägel-lik tilUryckl; för öfr. som föreg. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. FI.D.1981. Reieh. 
t.l824,f.l— 3. H.N.f.8.n:oll. 
Stillast. vatten, r. [Smal. Lidhult, i vattengropar vid Fylle-å nära Thorsberg; Jönkö- 
ping, Ryhof. Värml. Carlstad flerest.; Christinehamn, i Broängarne.) Stånd, fria; 
något mindre än föreg. — Ex. i H.N. synes ej hafva öfra läppen så hög som 
den beskrifves. 

ff Bladen tredelade med klynnedeldta flikar. 

3 U. intermedia Hay. bladflikarne platta en-nerviga, smalt jemnbreda— syllika borst- 

bräddade; blåsor på egna bladlösa grenar; öfra kronläppen n. dubbelt högre än 
ned. Våppem has; sporren syl-lik tilltryckt. 2f7,8, g. blr. Fig. Sv.B.561. F1.D.1262. 
Vatt. kärr. [Sk. Blek. Ronneby, Djupadal. — Lpl. Boh. Strömstad. Dalsl. Gotll. — 
N. till Snaasen i Trondhj:s st'.: Bl.) Ört och blr. dubb. mindre än hos U. vulg. — 
Anm. IJ. Grafiana Koch, beskrifven i Bot. Zeit. 1847, och skiljd med ända till 
den trubbade, likväl borstuddiga spetsen jemnbreda flikar, är icke annat än en 
af torrare local beroende form af U. intermedia. 

4 U. ochroleuca R. Hn. blåsor dels på egna bladlösa grenar, dels på bladflikarne; 

sporren kägellik trubbig, frånstående; för öfr. som föreg. 2|. 7, 8. — /? microce- 
ras: sporren n. dubb. kortare; blr brandgula. Fig. 
Vatt. kärr, r. [Helsl. i kärrmark nära Tönshammarsjön i Skog sn. Uppl. Film sn: 
Thed. Ner. Knista sn, i Farbrorstorps mosse: Hofb.; Hammar sn, vid Aspa: Stud. 
P. E. Fogelström. Smal. Sund i Jersnässn; samt Gärdsrum och Wilstad snr enl. 
Scheutz. Värml. Carlstad flerest. t. ex. på Örsholmen, vid Jacobsberg etc. — /? Smal. 
Wrigstad sn enl. ex. af Stud. W. G. A. Wetter.) Mycket spädare än föreg., från 
hvilken den är skiljd genom de både på bladen och egna grenar sittande blå- 
sorna, den rödbruna stängeln och sporren, samt den sednares form. Blrna hos 
hufvudformen blekt smutsgula. 

5 U. minor L. bladflik. hårlika, nervlösa och glatta; öfra kronläppen af samma längd 

som den nedras bas; ned. läppen elliptisk ell. oval, med tillbakaböjd kant; sporren 
mycket kort, trubbig. 2^ 7, blekg. blr. Fig. Sv.B.58.5. F1.D.128. Reich.t.l825,f.l. 
Vatt. diken. {Sk. Blek. Tränsmåla. — Torn. Lpm. Boh. Strömstad. Gotll. — N. till 
Trondhj. Ost-Finnm. ofvan Nyborg.) Hela växten mindre än föreg.; kronan blott 
ett par lin. i diam.; foderbl. n. runda, afsmalnande till en spets. 

6 U. Bremii Heer: kronans nedre läpp n, cirkelrund och platt; för öfr. som föreg. 
%. 7. Fig. Reich.t.l825,f.2. 
Vatt. r. [Smal. Hagshult sn vid sjön Målen; Wrigstad sn, vid Kyrkarp : Stud. P. Wet- 
ter enl. Scheutz; Skatelöfs sn. i Taglamyren; Jönk., Ryhof. Värml. Väsehärad; vid 
Skallebysäiern i Fryksände sn. Ingml. Salteå i Nora sn.) Mycket lik föreg., dock 
med ännu mindre blr och, som det af torra ex. synes, af renare gul färg, samt 
n. njurformiga foderblad, med udd. — U. pulchella Lehm. och Fr.S.V.Sc. 

136. PINGUiCULA Lin. Tätört. 

1 P. vulgaris L. sporren n. jemntjock, syl-lik rak, n. af kronans längd; kronflikarne 

olikstora, hela, rundade; bladen elliptiska. 2^ 5— 7, blå blr. — /? tenuior: med min- 

^ dre blr, mer hårigt blomskaft. — / oblusata: med kortare och trubbigare sporre. 

V'' — å grandi flora: kronan dubbelt större med 3^5flikig nedre läpp. Fig. Sv.B.36, 

FI.D.93. 

Fukt. äng. [Sk. Lpl. — N. till Ost-Finnm. — /i Lpl. Gottl. Ekeskogs i Kräklingbo. 

— y och å N. i fjellen; déO sista på Norfjellet i Buskeruds fögderi samt vid^ Chri- 

stiania.) En förändring med violett, hvilläppig blomma, omtalas af Linné i Fl. 

Lapp. växande vid Stenbäcken mell. Jockmock och Pajarim, och uppgifves af 

Cand. Nordst. finnas flerest. i VG. Sandhem sn. 



Fam. Primulacece. 61 

2 P. alpina L. sporren kägellik, framböjd, kortare än kronan; stängeln glatt. 2l.6, 7. 

Fig. L.FI.L.t.l2,f.3. Sv.B.685. Gunn. FI.N.2,t.4. ^ FI.D.453. H.N.f.14, n:o 22. 
Fukt. st. egentl. i fjelltr. [Lpt. Gotll. vid Gothemsån; Storugns i Lärbro; Visby; Eista 
etc. — N. Ost-Finnm. — Nordl.; Röråstrakten.) Blrna hvila, med en eller 2 giUa 
fläckar [/? bimaculala] inpå nedra läppen. — P. flavescens Flörke. 

3 P. villosa L. sporren rak syl-lik, genom blomskaftets böjning vid blomman, vänd . 

öafcw^- blomskaftet /lån*/^; bladen rundade. 2^?7, blåblr. Fig. L.Fl.L.t.l2,f.2. Sv.B. \ 
686. F1.D.1021. H.N.f.S, n:o 17. 
Fjellv. [Lpl.— Dal. i Idre på Långfjellet samt mell. Idre och Gördalen. Ångml Tåsjö 
sn, nära Storijärn. Medelp. Hafverö sn, nära prestg. — N. Finnm. — Dovre och 
Tronfjellet i Österdalen. Väx. på Sphagna i den subalpina regionen.) Mycket spä- 
dare än de för eg.; kronan nedplaltad strimmig; fröh. n. kubiskt. 



22 Fam. PRIMULACE-/E Lin. Krona med reguliert bräm och ståndarne motsatta fli- 
karne. Fröh. som i föreg. familj. 

1 Flocken Kiotacese L. Örten med bladig stjelk. 

137. TRIENTaLIS Lin. Duniulla. 

1 T. europwa L. bladen ovalt lancettlika. 2^ 5, 6, hv. blr. Fig. Sv.B.59I. F1.D.84. 
Skog. a. [Sk.—Lpl. — N.) Stjelken l—2blommig; bladen nedtill inga ell. skiftevisa; 
de öfversta n. kransvisa. 

138. LYSIMACHIA Lin. Lysing. 

1 L. vulgaris L. stjelken upprat, med blomvippa ell. klase i toppen; bladen 2 — 4 i 

krans, lancettlika. 2^ 7, 8, g. bir. — /? racemosa: blomskaft enblommiga, i nedtill 
bladig klase. Fig. Sv.B.345. F1.D.689. 
Strand, a. [Sk.—Lpl. — N.) Alnshög; vanl. med flerblomm. blomskaft i toppen och 
öfra bladvecken. 

2 L. numularia L. stjelken krypande, glatt, med ensamma blr i bladvecken; foderfli- 

karne n. hjertlika; bladen motsatta rundade. 2^ 7, g. blr. Fig. F1.D.493. Reich.t. 
1084,f.2. 
Gräsväxla ställ, nära vatt. (Sk. Blek. Nätraby sn. Smal. Vestervik, Marnas; Änganäs 
i Nöbbeled: Scheutz; Westrum sn. Helgerum enl. Frist. — Uppsala. Rosl. Gefle, 
vid Kastet. Boh. Öl. Gottl. — N. söd. del. mellan Skien och Foliestad.) Har stora 
något plattade blr. Var. med rundadt trubbiga och omärkligt spetsiga blad. 

3 L. nemoriim L. stj. nedliggande, med blr i bladvecken; fod.flik. lancettlikt syl-lika; 

bladen motsatta eggrunda spetsiga. 2^ 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.174. Reich.t. 1084,f.l. 
H.N.f.l,n:o21. 
Skugg. och fukt. st. r. [Sk. Lund på Kanikmarken i gropar; Öfvedskloster; Bjärsjö 
Ladugård; Romeleklint, ej långt från Husahusen vid bäckrännilar; Andrarum — N. 
Bergen på Ulriken; på Storöen i Bergis st. vid Kårevigen; Molde.) Blrna 2—3 lin. 
i diam. 

139. NAUMBURGIA Mönch. 

1 N. thyrsiflora Reich. stjelk. upprat, med skaftade, täta, cylindriska blomklasar i de 

lancettl. bladens veck. 2^ 7, g. blr. Fig. F1.D.517. Reich.t. 1085,f.2. 
Vatten. [Sk. — Lpl. Boh. Uddevalla; Strömstad. Öl. Eriksöre. — N.) Lysimachia L. 

140. ANAGALLIS Lin. Arfve. 

1 A. arvensis L. bladen eggrunda — aflånga oskaftade, 2 [säll. 3] motsatta; kronflikarne 

i brädden fint glandelhåriga. O 6, 7. — yS coerulea: blrna blå. Fig. Sv.B.123. Fl.D. 

88. ^ FI.D.1570. 

Torra st. åkr. och hafsstr. [Sk. — Södml. Stockh. Värml. Molkom i Nyeds sn. VG. 

Boh. Öl, Gotll. — N. Mandal; Arendal; Kirköe, en af Hvalöarne etc. — /? Sk. vid 



62 3 Kl. TUBIFLOR.E, 

Flädje och Råby, Lyngsjö i Chrislianstads-lrakten.) Blrna hos a vanl. mönjeröda, 
stundom mer och mindre hvila; hos /? rent blå, men lika glandelbräddade som 
hos o.; skiljes dock af Koch och Fries som egen art. 

141. CENTuNCULUS Lin. 

1 C. minimus L. blrna n. oskaffade i de eggrunda skiffevisa bladens veck. © 5—7, 
rödl. bir. — /? simplfx: med enkel stjelk, n. lancettl. blad. Fig. Sv.B.610. F1.D.177. 
H.N.f.l,n:o 22. — /? FI.D.inO?. 
Fukt. sandjord, r. {Sk. Boh. VG. Dalsl. nära Venersborg. Värmt, i Fryksdalen. 
Blek. Smal. Hjortheds prestg.; Paskallavik och Tuna vid Piptorpssjön, samt, i Kronob. 
län, Ljunga och Algulsboda: Scheutz. Golll. södra del. — N. till Trondhj. — /? Hall. 
vid Eldsberg. Öl. Boda.) Omkr. 1 tum hög, äldre ett par tum. — p C. simplex 
Fl.D., är väl blott en tillfällig form. 

142. GLAUX Lin. Strandling. 

1 G. maritima L. blrna oskafiade i de eggrunda aflånga, motsatta bladens veck. 2|.7, 

8, r. blr. Fig. Sv.B.443. F1.D.548. 
Hafsslr. a. [Sk.-^VB. Neder-Calix: Reuterm. Boh. — JS. till Finnm.) Fingerhög med 
klocklika blr. 

143. SåMOLUS Lin. 

1 S. Valerandi L. sfjelken upprat, med blomklasar i toppen; blomskaften med skärm 

nära midten; alla bladen bredt spadlika. O 7, 8, hv. blr. Fig. F1.D.198. Reich.t. 
1083,f.3. H.N.f.l5,n:o24. 
Hafsstr. på östra kusten, r. (S/c.— Norra Uppl. Öl. Gotll.) 1—2 quart. hög, slull. gre- 
nad i glesa blomklasar. 

2 Flocken I*reoiee L. Örten utan egentl. stjelk, med blad (i rosett) och blomskaft 

ell. stängel frän rotstocken. 

144. PRiMULÅ Lin. Vifva. 

f Kronan [gul] med vidgadt svalg. 

1 P. veris L. blomflocken på utdragen stängel; kronbrämet djupt concavt; foderfli- 

karne eggrunda spetsiga [ulan märkl. udd]; bladen eggrunda, smalt nedlöpar)de på 
skaftet, olikformigt naggade, skrynkligt ojemna, omärkl. finludna, under blekare. 
2^4,5. Fig.^Sv.B.5. FI.D.434. 
Äng. a. {Sk.—Ängml. Jämtl. på Frösön m. fl. st. Boh. Öl. Gotll. Norr om Gefle säll- 
synt. — N. upp till Lysöen, i Trondhjrs stift; Levangernaeset.) Blrna höggula. — 
P. ofjicinalis Jacq. 

2 P. elalior Jacq. flock, och blad som föreg.; kronbrämet vidgadt, föga concavt; foder- 
^ ttik. uddspetsiga. 2^.4.5. Fig. F!.I).433. Reich.t. 1090,f.l. H.N.f.2, n:o 32. 

Äng. och parker, r. {Sk. Lund; Kullaberg; ÖlVedskioster; Tullesho i Skartofta sn. — 
JV. södra delen, t. ex. Mandal.) Blrna svafvelgula, med större och plattare bräm 
än hos föreg., men mindre ä7i hos följ. — P. veris /? elatior L. 

3 P. acaulis Jacq. blomskaften från rotstocken, enkla och enblommfga, eller i mycket 

kort skaftad flock; kronan platt; foderfänd. larsceiUika spetsade; bladen ovala trub- 
biga, jemnt afsmalnande till skaft. 2^ 4, 5. Fig. FI.D.194. Reich.t.l091,f.2,3. H.N. 

.. f.2, n:o 33. 

Äng. och park, r. {Sk. Kullaberg; Brunby vid Bökebol och Råhagen; Krapparp. — 
N. Chrisiiajisand; HiKeröe; Halvigen; Bergen upp till Ställandet.) Blrna svafvel- 
gula med brämet ända till 1 tum i diam. Blomskaftens hår längre än sljclk- 
diamctern. — P. veris y L. P. grandiflora Fr. S. V.Sc. P. vulgaris Bab. P. syl- 
veslris Scop. 

ff Kronan [blå ell. rödakt.] med trångt svalg. 

4 P. farinosa Z,. flocken mångblommig; blomfodi-. aflångt, med jemnbrcda, trubbiga 

flikar n. af kronpipcns längd; kronflik. hrcdt oniv. hjerllika, af pipens längd; frukt- 
ämne omv. eggrundt; bladen omv. eggrunda -tunglika, glatta, under meränd. hvil- 
mjöliga. % 5,0, rödgredel. säll. hv. blr. Fig. Sv.B.442. E.B.6. H.N.f.l3, n:o 38. 
Sidländta äng. {Sk.—Helsl. Jämtl. allm. i Sforsiötrakten. Lycks. Lpm. Dal. Värml. 
Öl. Gotll — N.?) 



Fam. GlobtdariecB. 63 

5 P. scotica Book. flock mångblommig ; fod. aflångt, något bukigt, med eggrunda, 

trubbiga flikar, betydl. kortare än kronpipen; kronfl. som föreg., af iialfva pipens 
längd; fruktämne klotrundt; hl. som föreg., omv. eggrunda, oskaftade. 2i. 6, mörk- 

.. viol. blr. Fig. FI.D.125 [en!. Bljtt]. E.B.2608. H.N.f.8, n:o 12. 

Äng. och bergssluttn. i fjelltr. [Pit. Lpm. Arjeploug; Gullön vid Storafvan. Jämtl. 
Östersund, i Björnmyran. Herjed. Stora Midtåkläppen. — iV. Gudbrandsdalen. Dovre 
allm. — Nordl. Bodoe. Finnm. Tromsöe och Vardöe.) Lägre och af stadigare växt 
än de öfr. i afd., med de mörkt ell. hlåaktigt violetta blrna på korta skaft i n. 
hufvudlikt sammandragen flock. 

6 P. strida Horn. flock meränd. fåblommig; fod. n. eggrundt, bukigt med eggrunda 

flikar, betydl. kortare än kronpipen, jemte de aflånga småtandade kortskaftade bla- 
den n. bara [utan mjöl]; kronflik. viggformigt omv. hjertlika åtskilda, omkr. 3 gr 
kortare än pipen. 2|. 6, 7, ljust gred. blr. Fig. FI.D.I385. H.N.f.5, n:o 11. 
Fukt. äng. i fjelltr. {Lpl. — Herjed. — NJ^ Stängeln vanl. högre, och glänsande mörk- 
grön, men mer fåblommig än hos de föreg.; blrna smärre, mycket ljusa med sma- 
lare krön flikar, kortare foder. — P. far inösa p Wg. 

7 P. sibirica Jacq. flock 1 — Sblommig; fod. n. af kronpipens längd; bladen eggrunda 
—ovala, helhräddade med utdraget, smalt skaft, bara. 2|. 7, 8, gred. blr. Fig. Sv.B. 
530. FI.D.1809. H.N.f.8, n:o 13. 
Strandäng, r. [N. Finnm. vid Alfenfjord: Talvig, Kaafjord, Ekbacken; Hammerfest; 
Hasvig i Loppens sn; Maasöe; Vardöe; Renöe i Pasvigfjord.) Har säll. mer än 3 
blr i flocken, men större än hos de 3 föreg. — P. integrifol. Gunn. P. norvegica 
Retz. P. finnmarchica Ed.4. 

145. ANDRöSÅCE Lin. Hillsko. 

1 A. septentrionalis L. blomfodret glatt, kantigt, något kortare än kronan; flockens 
svepe kortare än blomskaften; bladen lancettlika tandade, n. glatta; stängeln finluden. 
]) 5, 6, hv. blr. Fig. Sv.B.483. J1.D.7. H.N.f.8, n:o 14. 
Sandåsar, r. [Sk.—Gcfle. Ner. Öl. Gotll. [Lul. Lpm. Linné.] — N.) Var. med n. 
oskafiad blomflock. 

146. HOTTOMA Lin. 

1 H. palustris L. stängeln upprat, med kransvisa, skaftade blr. 2|. 6, 7. Fig. Sv.B.603. 

F1.D.487 och 1867. 
Stillastående vatt. JSk. — Geslr. Oslättfors. Helsl. Delsbo sn i Långsboån. Vestml. 
Värml. Dalsl. ÖL Gottl. — N.) Sljelken nedsänkt, bladen kammlikl pardelade; 
blrna hv. ell. rödlätta. 



23 Fam. GLOBULARIEiE DC. Blomkorg. Krona irregulier. Stånd. 4. Fruktämne 
inom blomman, slutl. enrumm. enfröig, nöt med ett hängande frö. 

147. GLOBULARIA Lin. Bergskrabba. 

1 G. vulgaris L. örfstjelk; rotbladen ovala ell. spadlika, hela ell. i spetsen 3tandade; 
sljelkLladen lanceftlika. 2f 6. Fig. Sv.B.364. H.N.f.4, n:o 18. 
Kalkberg, r. {Öl. Gottl.) Stjelkcn enblomstrig, 3—6 tum hög, ehuru blomkorg, i 
början stundom träffas n. utan stjelk; blrna blå, stund, hvita. — G. spinosa Lam. 
G. suecica Nym. Alla uti. ex., som utg. sett, tillhöra en annan art: G. Will- 
kommii Nym. 



64 3 Kl. TUBIFLOR.E. 

24 Fam. PLANTAGINE^ Juss. Krona regulier, 4-kIiifven. Stånd. 4, skiftevisa med 
kronflikarne. Fröh. med centralt fröfäste, 2- ell. 4rummigt, säll. nötlikt, enrummigt, 
enfröigt. 

148. PLANTaGO Lin. Grodblad. 

1 P. major L. axet tätblommigt, cylindriskt; fröhusen mångfröiga; bladen eggrunda 

landade glatta, ell. omärkl. smähåriga; stängeln trind, otydj. strimmig. 2^ O 7, 8. — 
13 scopulorum: bladen mer och mindre groftandade tjocka. — / agreslis: bladen 
tunna ludna; axet aflångt; roten ärlig. Fig. Sv.B.93. F1.D.461. 
Väg. åkr. strand, a. (Sk.—Lul. Lpm. — iV. -- /? 5fe. — Rost Hall. Öl. Golll. — N. 

— / Sk. vid Gessige. Blek.' Ronneby; samt Smal. Algutsboda: Scheutz; Kalmar. 
VG. vid Väringe k:a; Säby: Sahlén. Boh. på Klöfverön.) Var. från 1 tum hög 
med n. eggrundt ax till 1. fot med quarlerslångt, jemntjockt ax; slåndarknap- 
parne rödbruna. — Anm. Alla Skand. arter hafva bladlös stängel. 

2 P. minor Fr. axet aflångt ell. cylindriskt; fröh. mångfröiga; bladen smalt jemn- 

breda, nervlösa; stängel som föreg. 2f 6. — /? depressa: större, med längre ax, 
bredare glest tandade, jemte stängeln nedliggande blad. Fig. Ups.Vet.Soc:s H.1851, 
t.4, f.a ; /3^ f.b. Reich.t.ll33,f.6. H.N.f.4, n:o 27. 
Torra st. r. [Öl. på Alvarens ofrnktbaraste ställen, der vårvattnet lemnat på kalkflisan 
ett lunnt jordlager. — jl Öl. Åhs sn vid Kärra; Gräsgård sn vid Qvinsgröta, samt 
vid Seby i Segerstad.) i— 2 tum hög, med knappt 1 lin. breda blad, ofta längre 
än stängeln; axet når endast hos /? en tums längd, frön 6 — 8. — Pl. major 
y angusiissima Wg ? 

3 P. media L. axet aflångt, slutl. cylindriskt, ganska tätblommigt; fröhusen 2—4frö- 

iga; bladen ovala— eggrunda ludna; stäng, som föreg. 2^6,7. Fig. Sv.B.631. 
F1.D.581. 
Äng. a. [Sk. — Vm. Lpm. — iV. till Lofoden.) Axet utblommadt cylindriskt; stån- 
darknapp. n. hvila på ljusröda strängar. 

4 P. lanceolata £. axet klot- ell. eggrundt, tätblommigt; fröhusen 2fröiga; hiaden lan- 

cetllika, glest naggtandade spetsade; stängeln kantig fårad. 2^5—7. — /? maxima: 
3—4 quart. hög med breda 5 — 7nerviga blad, eggrundt— aflångt ax. — / dubia: 
rothalsen och bladen vid basen täckta af snöhvit ull. — å graminifolia: bladen 
gräslika, lancettlikt jemnbreda långhåriga. Fig. Sv.B.632. F1.D.437. 
Torra st. a. [Sk.—Lpl. — iV. — y? på feta, odl. ställen. — / Smal. Vestervik på Norr- 
landsängen; Kalmar vid Berga. Blek. Lyckeby. Sk. Ystad, Köpingeåns gamla fåra. 
Öl. Gottl. — r; Hafsstr. Sk. Kullaberg. Boh. på Domsö. Södml. Utön. Gottl.?) 
Stånd. n. hvila. Var. mycket till storl. och axets form. p, hos oss ansedd för 
P. altissima L., är lydl. en of jordmånen m. m. beroende form. y P. dubia L. 

5 P. maritima L. axet långt cylindriskt, med glatta blomskärm af fodrets längd; fröh. 

merändels 2fröiga; bladen köttiga jemnbreda rännformiga; stängeln trind. 2^7. 

— /? dentata: bladen något lancettlika, glest tandade. Fig. FI.D.t»9 1,243. Reich.t. 
1132,f.l. /? FI.D.1034. 

Hafsstr. [Sk.— VB. Boh. Öl. Gottl. — N.) Bladen variera från trådlika ennerviga 
till 3—0 linicr breda, och ända till önerviga [P. serraria Betz.?]; vid roten 
merändels ulliga, stånd. gula. En var. med korta, trådlika blad är å gentilis 
Fr. Fl. Hall. 

6 P. Coronopus L. axet cylindriskt, med eggrundt syl-lika blomskärm; bladen jemn- 

breda parklufna, med långt ålskilida smala flikar [stundom hela]. ©7,8. Fig. Sv.B. 
723. FI.D.272. H.N.f.l, n:o 23. 
Hafsstr. [Sk. Blek. Smal. Hall. Boh. Domsö; Koön vid Marstrand: Rect. For. 01. 
Gottl.) Hårig ört, med fåfröiga fröhus, emedan flera frön icke mogna. Bladen 
på magra ställen n. hela, glest landade; stånd. gula. 

149. LITORELLA Lin. Strandpryl. 

1 L. lacustris L. bir skiljdkönade; bladen upprätta trinda syl-lika, jemte de enblomm. 
blomskaften från roten. 2^6—8. Fig. Sv.B.532. F1.D.170. H.N.f.l 1. n:o 25. 
Sjöslr. i vattenbrynet, r. [Sk.—Uppl. Dalelfven vid Söderfors bruk. Helsl. Norrbo vid 
södra Dellen. Angml. Skog och Styrnäs sn. Pit. Lpm. i Svärdelfven. Vestml. 



Fam. PlumbaginecB. 65 

Ridön; Skinnsk:berg; Nora. Ner. Väiml. Dahl. VG. Lidaån i Larf sn: Sahlén. 
Boh. vid Strömstad. ÖL Gottl. — N. till Nordl.) Hanblommans skaft 1—2 tum 
högt, bladen likna dem hos Isoetes, men öro icke ipipiga inuti. 



25 Fam. PLUMBAGIKE^ Juss. Krona regulier, med 5 stånd, motsatta ilikarne. Fröh. 
enrumm., med ett, vid centralfästet hängande frö. 

150. STåTICE Lin. Ormrot. 

l'S. Behen Drej. stängeln trind; bladen aflånga fjädernerviga, med udd i spetsen, 
under tydl. svartpunkterade; vippans grenar ulböjda M^blommiga. 2^ 7, 8. Ijusb. blr. 
Fig. F1.D.2409 [enl. Lange]. Reich.t.lUCf.l. H.N.f.lO. n:o 21. 
Hafsstr. r. [Sk. vest. kusten: Hvellinge; Eskilstorp; Gessie; mell. Landskrona och Hel- 
singborg; Kullen.) Vanl. mindre, och mei' tätbljommig än följ. — S. Limonium 
/? Ed. 3. S. Limon. Exc.Fl. cd.l. 

2 S. rar i flora Drej. stäng, kantig; bladen som föreg, n. ennerviga, otydl. punkterade; 
vippgren, n. raka, (//t-^blommiga. 2^ 7, 8, Ijusb. blr. Fig. F1.D.315 och 2410. Reich.t. 
1140,f.2. H.N.f.3,n:ol8; f.ll,n:o26. 
Hafsstr. r. [Sk. Torrekov på Skäppaskär. Boh. på Lögholmen i Tanum; Lindön: 
Rect. For.; Marstrand, på Koön; Domsöe;.- Gåseskär nära Henån: Thed. etc. — N. 
Christianiafjorden, Krageröe ni. fl. st.) 2 — 3 qu. hög; bladen var. både hos denna 
och föreg. mell. lancettlika och omv. eggrunda; nerven med otydl. sidogrenar. — 
S. Limonium L. och H:n ed.4. St. Bahusiensis Fr. (den högre formen). 

151. ARMERL4 Willd. Trift. 

1 A. elongata Koch: stängeln glatt; bladen smalt jemnbreda, något spetsiga, vanl. hår- 

bräddade; yttre holkfjällen tirfrfspelsiga. 2j. 6, 7, Ijusr. blr. Fig. F1.D.1092. Reich.t. 
1149,f.2. H.N.f.8,n:ol5. 
Torra äng. [Sk.- Uppl. Vesfml. Dal. Grangärde sn, Sunnansjö bruk: Hr J. A^ Braun. 
VG. Venersborg. Boh. Öl. Gottl. — N.) Stängeln fotshög, mer central [från blad- 
knippets midt] än hos följ.; bladen trådsmala, ennerviga, söll. en linie breda 
och då med 2 svagare sidonerver; ett sådant ex. har förf från Öland, hvilket 
synes tillhöra A. purpurea Koch; men behöfver vidare undersökning. — A. vul- 
garis W. Statice Armeria L. 

2 A. maritima W. stäng, finhårig; bladen som föreg. trubbiga; yttre holkfjällen trian- 

gulära med ingen, ell. omärklig udd. 2f 7, 8, r. l)lr. Fig. E.B.226. Reich.t.ll48, 
f.l. H.N.f.5, n:o 12. 
Vestra hafskust. [Sk. Limhamn ymnig. Hall. mel!. Varberg och Kongsbacka, högst 
ymnig och gående långt in ål landet. Boh. — IS. Fredriksvärn på vallarne. Chri- 
stiania; och trol. hela södra och vest. kusten Molde. Trondhj. Nordl. Helgeland; 
Bodöe. Ostfinnm.?) Växer i .stora, rikt blommande tufvor, med quartershöga, 
sällan 7—8 tum höga blomstänglar. — A. pubescens Lk. Statice Armeria E.B. 
S. marit. Ed.4, hvars S. Armeria /i äfven hörer hit. 

*3 A. sibirica Turcz. stäng, glatt ell. nedtill glest hårig; bl. som föreg., glatta, endast 
vid basen hårbräddade; holkfj. rundade och trubbiga. 2i. 7, Ijusr. blr. Fig. 
Fjellv. r. (iV. Ost^Finnm. Svartnaes midtför Vardöe'; Vest-Finnm. Tsatsa på öfversta 
sluttn. mot Mttdalen.) Norska ex. enl. Th. Fr. bestämda af Boiss. Synes vara 
en föga skiljd art, som i Ed. 6 fördes till A. marit., i ed. 7 kallades A. elong. 
p arctica. 



Hartman, Skandinaviens Flora (9: de uppL). 



2 Serien: THÅIÅMIFLORJl. 

4 KLASSEN 

DISCIFLOEJ;. 

26 Fam. CORNIL/E DC. Kronblad 4, i knoppen kantlagda. Fruktämne 2ruramigt, vid- 
växt fodret och täckt af disken, slutl. en 2rummig, 2fröig, bärlik stenfrukt. 

152. CORNUS Lin. Kornell. 

1 C. sanguinea L. buske med raka glatta grenar; blr utan svepe, i platta qvastlika 

knippen; bladen eggrunda, på båda sidor gröna. ^ 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B.235. Fl.D. 
481. H.N.f.2, n:o 35. 
Lund. r. {Sk.-ÖG. VG. Boh. Lindö; Koster. Öl. Gotll. — iV. Porsgrund, Langesund 
etc. upp till Söndmöer och Tellemarkén.) Manshög buske, med röd bark på gre- 
narne, svartblå stenfrukter. 

2 C. suecica L. ört; blomflocken mycket kortare än de 4, eggrunda spetsiga färgade 

svepebladen; örtbladen oskaftade eggrunda nerviga. 2|. 6, 7. Fig. Sv.B.201. Fl.D. 5. 
H.N.f.2, n:o 34. 
Fukt. st. {Lpl. — Gestr. och Värml. Mer spridd i rikets sydl. prov. ända till Skåne 
och Boh. Gottl. — N.) Quartershög med små svartröda blr inom ett stort hvitt 
kronbladlikt .svepe. Röda [någon gång hvita] stenfr. 



27 Fam. CELASTRINE^ n. Br. Kronblad 4, 5, i knoppen tegeilagda. Fruktämne 
flerrum., nedsänkt inom disken, fritt ell. vidväxt fodrets botten, slutl, fröhus ell. bär- 
lik stenfrukt, med lika många frön som rum. 

153. ILEX Lin. Benved. 

1 1. Aquifolium L. blrna flockvisa i bladvecken; bladen eggrunda spetsiga vågiga och 
med styfva tornar i kanten. t> 7, hv. blr. Fig. F1.D.508. Reich.t.1080. H.N.f.lO, 
n:o 17. 
Lund. r. {Boh. vid Vagga i Tossene sn; nu mer utrotad. — N. Christiansands och 
Bergens st. till Söndmöer; t. ex. Arendal på Maerdöe och vid Lindesnäs, ymnig.) 
Träd med tjocka glänsande blad, de öfre stundom utan tornar; röda stenfr. 

154. EVöNYMUS Lin. Alster. 

1 E. europeeus L. blomskaften 2— 3bIommiga plattade; hylledelar och ståndare 4taliga; 
kronbl. eggrundt aflånga; bladen bredt lancettlika ell. aflånga, glatta; fröhusen trubb- 
vinkliga. ^6,7. Fig. Sv.B.247. F1.D.1089. H.N.f.2, n:o 36. 



Fam. Cornecp — Vmhelliferce. 67 

Skogsäng, r. [Sk. Hall. Blek. omkr. Carlshamn; Sölvitsborg. Smal Tykatorp i W. 
Torsås enl. Scheiitz. Öl. Golll. — N, Smålehnene; Tellemarken.) Omkring mans- 
hög buske, med korsvisa grenar, gulgröna blr, röda fröhus. 



28 Fam. AEALIACE-iE Juss. Kronbl. 5, i knopperj kanllagda. Frukt flerrummigt bär, 
med ett hängande frö i hvarje run). 

155. HÉDERA Lin. JVIurgrön. 

1 H. Helix L. blrna i uppräta flockar; bladen 3 — ovinkligt flikade, blonigrenarnes hela 

eggrunda spetsade, t, 9, 10. gr. blr. Fig. Sv.B.397. FI.D.1027. H.N.f.13, n:o 39. 
Skog. berg etc. [Sk.— Mälaren. VG. Halleberg. Dalsl. på Kroppefjell; Lindheden; 
Hedeberget etc. Boh. Uddevalla; Marstrand; Henån, på Hedberget enl. Thed. Ö7. 
Golll. Sällsynt norr om Smal. — N. Aid kusten från Arendal och Christiansand upp 
till Hardangerfjorden.) Buske med klängande, rolslående grenar, besländigt gröna 
blad och svarla bär, som mogna året efter blomningen. 



29 Fam. UMBELLIFER-^< Juss. Kroubl. 5, i knoppeti inrullade. Stånd. 5. Frukt- 
ämne beklädt af det vidväxta fodret; slutl. 2:ne hopväxta, vid mogningen skiljbara, 
enfröiga delfrukter [dubb. skalfr.]. Stift 2. 

1 Flocken Oselospermce. Delfrukternas mot fogen vända sidor skålformigt 

concava. 

156. CORIANDRUM Lin. Koriander. 

fl C. salivum L. stjelken strimmig; de nedre bladen mindre delade med n. vigglika fli- 
kiga småblad, de öfre tindeldta; blomflocken 3 — ostrålig. ©6. 7, hv. blr. Fig. Sturm 
3 h. E.B.67. 
Förvildad omkr. plant. r. [Boh. på backar omkr. Marstrands fästning; mell. Kongs- 
backa och Walda. Smal. Kalmar; Hjorthed och Westerum snr: Scheutz.) Örten 
illaluktande, men frukterna mycket aromatiska. 

2 Flocken CampylospeiTarise. Delfrukternas mot fogen vända sidor på läng- 

den fårade. 

157. PLEUROSPERMUM Hoffm. 

1 P. austriacum Hoffm. hela växten n. glatt: svepebladen lancetthka, nedböjda; örtbl. 
dubbelt och 3dubb. parhladigt delade, med aflå?tgt eggrunda, inskuret sågade slut- 
flikar. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. 
Steniga st. r. <ÖG. Kolmorden, nära Marmorhruket och flerestädes enl. Bot. Not. 1858). 
3—5 fot hög, upptill förgrenad i en mängd blomflockar, med de allm. svepebla- 
den dels hela, dels parklufna. Utmärkt af de nedåt föga vidgade, knappt halfl- 
omf ältande bladskaften, hvarigenom stjelkens ihålighet fortsattes ända upp utan 
leder. — Ligusticum L. 

158. CONIUM Lin. Odört. 

1 C. maculatum L. bladen 3dubbelt parbladigt delade; det enskilda svepets blad egg- 

rundt lancettlika, kortare än blomflocken. ])7,hv. blr. Fig. Sv.B.226. FI.D.2168. 

Torra st. åkr. [Sk.—Gestr. Vestml. Värml. vid Bäck i By sn. Boh. Öl. Golll. -~ N. 

söd. del sällsynt, t. ex. Brevig.) Stjelken 3—4 fot hög, full med mörkbruna fläckar. 

159. MYRRHIS Scop. Kyrfvel. 

fl M. odorata Scop. hela örten mjukhårig; bladen 3dubbeU parbladigt delade; slutfli- 
karne sågade. 2j. 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.374. FI.D.1928. 



68 4 Kl. DISCIFLOR^. 

Odl. st. r. {Sk. Blek. Carlskrona. Smal. nära landsv. ; mil n. om Vexiö. ÖG. Södml. 
Ner. Värml. Dalsl. Öl. ra. fl. st. förvildad. — N. Selböe i Bergens st., såsom det 
påstås verkligt vild; äfven funnen vid Bergen och Molde.) 1 — 2 alnar hög, med 
starkt luktande blad; tumslånga, slutl. .svarta frukter. - Scandix L. 

160. CHJi:ROPHYLLUM Lin. Hundfloka. 

^\ C. bulbosum L. stjelken nedtill sträfhårig, upptill glatt, strimmad, under lederna 
uppsvälld; bladen Sdubbelt parbladigt delade, med jemnbredt lancettlika inskurna 
flikar. 2f 6, 7, hv. blr. Fig. F1.D.1868. H.N.f.8, n:o 16. 
Odl. st. back. r. [N. Christiansand, Stavanger och Bergen.) Roten tjock, rundad eller 
kägellik; för öfr. lik Cerefol. sylv., med hvilken den torde förvexlas; i sednare 
tider icke funnen. 

2 C. temulum L. hela örten smått sträfluden; stjelken strimmad; bladen dubb. parbla- 
digt delade, med eggrunda ell. ajflånga inskurna flikar. ]) 7, hv. blr. Fig. F1.D.918. 
Torra st. [Sk. Blek. Vämö. Smal. Kalmar; Oscarshamn: Scheutz; Seglerum nära 
Vestervik; Figeholm. VG. Kinnekulle. HaU. Öl. Gottl. N. Stavanger.) Stjelken 
vanl. fläckig. — Scandix Wg. 

161. CEREFOLIUM Hall. Kyrfvelfloka. 

1 C. sativum Bess. stjelken finstrimmig, vid lederna mjukhårig, med de n. oskaftade 

blomflockarne sittande på sidan; bladen 3dubb. parbladigt delade; småbladen med 
n. vinkelrätt utsperrade skaft, inskurna trubbiga flikar. 06, 7, hv. blr. Fig. Sv.B. 
283. FI.D.1640. 
Odl. st., skugg. r. [Sk. — Boh. Smal. Femsjö; Kalmar. ÖG. Slaka sn i åkrar. Södml. 
Hörningsholm på klipporna omkr. slottet. Slockh. Öl. n. om Borgholms slott: Sjöstr. 
Gottl. För öfr. här och der förvildad. — iV. Christiansand; Arendal; Christiania.) 
Har vanl. Sbladiga enskildta svepen. Lukt och smak af Kyrfvel, hvarföre väx- 
ten stund, odlas. — Scandix Cerefol. L. Änthriscus Ceref Hoffm. Chwroph. sa- 
tivum Wg. 

2 C. sylvestre Bess. stjelken fårad, nedtill finluden, upptill glatt, med skaf tade flockar 

i toppen; bladen 2 — Sdubb. parbladigt delade: småbi, med utstående skaft, och par- 
klufvet inskurna flikar. 2|. 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B. 124. F1.D.2050. 
Odl, st. lund. a. [Sk. — Lpl. — N.) 2 3 fot hög. - Chceroph. L. Änthriscus Hoffm. 

162. ÄNTHRISCUS Pers. Gårdsfloka. 

1 A. vulgaris Pers. stjelken glatt, med fåstråliga blomflockar på sidan; frukt, eggrunda, 
öfver aflt smått kroktaggiga; bladen 3dubb.' parbladigt delade. 06, 7, hv. blr. Fig. 
F1.D.863. 
Vid väg., jordvall. {Sk. HaU. Blek. Smal. Kalmar; Jönsö i Mönsterås sn: Sjöstr. Öl. 
Gottl.) Alnshög; enskildta svepen 2 — Sbladiga. — Scandix Anlhr. L. Chmro- 
phyll. Wg. 

163. SCANDIX Lin. Kammfloka. 

1 S. Pecten L. fruktens spröt på 2 sidor uppåt styfhårigt; stjelken grenig; bladen 3dubb. 
parbladigt delade med små jemnbreda flikar. 5 — 7, hv. blr. Fig. F1.D.844. H.N, 
„ f.4,n:o28. 

Akr. r. {Smal. Kalmar \id Berga [nu utgången: Sjöstr.], Öl. Gottl.) Allm. flocken 
delad i 2, säll. 3 strålar; de mogna frukterna långa, bildande en kammlik flock. 

164. T6RILIS Adans. Rödfloka. 

1 T. Änthriscus Gmel. blomflockarne långskaftade, med mångbladigt svepe; bladen dubb. 
parbladigt delade, med aflånga, inskurna och sågade slutblad. 07. Fig. Sv,B.7.59. 
FLD.919. 
Torra st. (Sk.-Uppl. Dal. Dalsl. Boh. Uddevalla; Strömstad etc. Öl. Gottl. — 
N.) 2 — 3 fot hög; bhrna rödl., säll. rent hvita. — Tordylium L. CaucaJis 
Liljebl. 

3 Flocken Ortlxospenia.ce. Delfrukternas mot fogen vända sidor platta. 

165. DAUCUS Lin. Morot. 
1 D. Carola L. stjelken sträfhårig; bladen 2 — 3dubb. parbladigt delade, med djupt in- 



Fam. Vmbelliferce. 69 

skurna spetsiga slutblad : fruktflockarne i midten insänkta. 1) 7, hv. ell. rödl. blr. 
Fig. Sv.B.104, odlad. F1.D.723. 
Torra st. åkerren. (Sk.—Uppl. Vesiml. VG. Dahl. Boh. Christinedal nära Gustafsberg: 
Thed. Öl. Gott. — N.) Bladflikarne variera smalare och bredare; flockarne 
mycket täta, roten hos den vilda smal och hvit. Blir odlad mera glatt och får 
tjock röd rot. 

166. LÄSERPITIUM Lin. 

1 L. latifolium L. hela växten n. glatt: flocken stor med n. trådsmala svepeblad; små- 
bladen snedt hjertlika trubbiga hvass-sågade, säll. inskurna: fruktens vingade åsar 
krusiga. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Fl.D. 1513. 
Skogsäng. {Sk.—Gefle, Nyberg. Dal. Vestml. Öl. Gottl. — IS. me!l. Laurvig och 
Skien.) 3 5 fot hög, blåaklig växt; rotbladen, särdeles yngre, stundom under 
småludna. 

167. HERACLÉUM Lin. Björnfloka. 

1 H. sibiricmu L. sträfhårig; kantblrna i flocken föga större än de öfriga; bladen 2 — 
3pariga; småbladen pardeldta ell. djupt inskurna, med ovala — ^jemnbreda, grofsågade, 
landade ell. n. hela flikar. '^1,^. — /? anguslifoUum: bladflikarne långa och jemn- 
breda, n. hela. — ^ australe Hn. blrna hvita ell. rödaktiga, de i kanten större 
och mer olikformiga än de öfriga; delfr. smalare, ovala. Fig. Sv.B,363. j3 H.N.f.4, 
.. n:o 29. 

Äng. a. {Sk.-Ängml. Jämtl. VB. Umeå sn, Backen. Värml. och Dalsl. — N. till 
Trondhj.; mell. Suul och Va^rdalsören — * i södra och vestra prov. till Värml. och 
Stockh. på Färingön.) Stor och sträf växt, med gröngula ell. gulakt. blr och myc- 
ket varierande blad. Kronbl. äfven hos den vanl. formen oftast omv. hjertlika 
med inviken spets, stundom t. o. m. i samma flock, inböjda utan den hjertlika 
intryckningen. — H. Sphondylium L.Fl.Su. och Herb. /? H. angustif. L. ^ H. 
Sphondylium Fries, hvars H. suecicum är en medelform med hvita blr. 

168. PASTIXACA Lin. Palsternacka. 

1 P. sativa L. bladen enkelt parbladigt delade, omkr. 4pariga; småbladen eggrunda in- 
skuret sågade, stund, flikiga. J) 7, 8, g. blr. — ^ sylveslris: smäluden.* med smal 
träaktig, något bitter rot. Fig. Fl.D. 1206. H.NXll, n:o 29. 
Odl. st., vid vägar etc. [Sk. södra delen allmän. ÖV.; för öfr. troligen endast förvildad, 
ända upp till Uppl, och Värml. — ]S. Opdal; Röras.) Var. helt och hållet glatt, 
med under och [p] på båda sidor håriga blad. /?, som af Fr. anses vara P. 
opaca Bernh. och endast förekommer i Skåne, torde vara den ursprungligt vilda. 

169. ANÉTHUM Lin. Dill. 

fl A. graveolens L. blågrön, glatt; bladen dubb. parbladigt delade i trådsmala flikar. 
06. 7, g. blr. Fig. 
Odl. st. [Sk. — Geslr. sjelfsådd i kryddgårdar.; Alnshög, med små blr i stor gles flock. 

170. LEViSTICUM Eoch. Libsticka. 

fl L. officinale K. bladen parbladigt delade; småbladen flikiga, de nedre 3delade. :2f 7, 
8, g. blr. Fig. 
Gårdstomt. (Trol, öfver hela Sv., ursprungligen odlad.) 1 — 2 alnar hög, illaluktande. 
— Ligusticum Levist. L. 

171. ANGÉLICA Lin. 

f Delfrukternas skal sammanhängande med fröet. 

1 A. sylvestris L. flockskaften finludna; de nedre bladen 2 — 3dubb. parbladigt delade, 
3 — 4pariga; småbladen eggrunda, sågade [icke nedlöpande], det yttersta meränd. helt, 
stund. Sdeldt; allm. och enskilda bladskaften kölade; delfr. plattade vingkantade. 
% 7, 8, hv. blr. — /? major: till alla delar större, de nedre bladen 3dubb. parbladigt 
delade. — y nitens: småbladen djupt och olikformigt sågade, glänsande. — å moh- 
tana: de öfre småbladen nedlöpande på de gemensamma skaften. Fig. Sv.B.303. 
F1.D.1639. 
Fukt. äng. och strand. {Sk.—Lpl. — N. — p Hafsstr. samt bäckstr. i fjelltr. ned till 
Södml. ÖG. Stegeborg: L. W. Djurb. och Värml. — y Södml. Uppl. Gestr. — <? i 



70 4 Kl. DISCIFLORyE. 

öfra delen af Sv. samt i N. enl. Fr. S.V.Sc.) Småbladen hos den allm. formen 
vanligen hela, något tjocka, fint och tätt sågade; hos y stora, tunna, groft, ofta 
inskuret sågade. /3 manshög, med de nedra bladen alnsvida, samt dubb. större 
flockar. 

ff Delfr:s skal slutl. lossnande från fröet: Archangelica Ho/fm. 

2 A. litoralis Fr. flockskaflen n. glatta; bladen dubb. parblad, delade, med fårade 

skaft; småbladen olikformigt sågade, det yttersta Sklufvet; delfr. convexa, med höga 
och något uppsvällda åsar. 2f 6, 7, gulgr. bir. Fig. H.N.f.lO, n:o 23. 
Hafsstr. {Sk. Färlöfsholm och Vidtsköfle; Malmö. Blek. Hanö sydost från Carlshamn. 
— Rosl. Öregrunds skärgård. VB. Neder-Calix skärg.: Reuterm. Hall. Boh. — N. 
till Finnm.) Föga skiljd från följ. Bladskaften n. trinda med en grund fåra 
ofvanpå. — A. Archangelica /? Wg. 

3 A. Archangelica L. flocksk. meränd. glatta'; sidoflockarne högre än den mellersta; 

bladen som föreg. med dubbekägade småblad, det yttersta Sklufvet; allm. bladskaften 
oUanpA platta; (le]{r. som föreq. Ol 7, 8, gulgr. blr. Fig. Sv.B.633. F1.D.206. H.N.f. 
ll,n:o27. 
Fjelltr. [Lpl—Dal. — N.]^ Stjelken 5—6^ qu. hög, alldeles trind; rotbl. 2—3 fot i 
diam. med 2 — 3 tum långa, under grågula flikar; flockarne 8 — 12 tum i diame- 
ter. — Archang. o/jficinalis Fr. 

172. IMPERATORIA Lin. Mästerrot. 

1 I. Ostruthium L. bladen dubb. Sfingradt delade; sido-småbladen djupt 2klufna, udd- 
bladet Sklufvet, flikarne ovala, olikformigt grofsågade. % 7, hv. blr. Fig. Sv.B.368. 
H.N.f.5, n:o 13. 
Skogsäng, r. (Hall.^Smål. Femsjö i Elfdalen; Jönköpingstrakten, vid Sanna; Bredaryds 
sn, Anneberg; Ahs och Odensjö m. fl. st. i vest. delen: Scheutz. Boh. Sörbygden. 
VG. Frödered sn, torpet Källebacka. Dalsl. vid Fölens gästgg. Värml. Vestgård i 
Emterviks och vid Räimeberget i Östmarks sn. Vestml. nära Stjernfors bruk: Stud. 
Ad. Mörner. Dal. Lima och Transtrand.) De öfra bladen enkelt 3fingr. delade. 

173. PEUCÉDANUM Lin. Mjölkrot. 

1 P. palustre Mönch: stjelken kantig och strimmig: flockstrålarne finludna; svepebla- 

den smalt lancettlika; stjelkbladen 3du!)b. parbladigt delade mångpariga, med jemn- 
bredt lancettlika, kortspetsiga flikar. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.380. F1.D.257 
och 412. 
Kärräng, strand. [Sk.—Lpl. N. till Nordl.) De findeldta bladens omkrets trian- 
gulär, bladskaftens grenar icke tillbakaböjda. — Selinum L. Thysselinum Ho/fm. 

2 P. Oreoselinum Mönch: stj. trind och strimmig: strål. n. glatta; svepebl. trådsmala; 

stjelkbladen 3dubbelt parbladigt delade med bladskaftet o. dess grenar tillbakaböjda, 
bladflikarne vigglika, inskurna, j) 7, 8, hv. blr. Fig. F1.D.1750. H.N.f.2, n:o 38. 
Torra äng. r. [Sk. Öl.) Athamanta L. Selinum Lin. Sk. Resa. 

174. SELINUM Lin. 

1 S. Carvifolia L. stjelken fårad med hinnaktiga kanter; svepebladen jemnbreda; 
stjelkbladen 2— 3dubb. parbladigt delade mångpariga, med skaft n. utan slidor; fli- 
karne smalt aflånga uddspetsiga. % 7, 8, hv. blr. Fig. F1.D.667. 
Skogsäng. [Sk.- Rosl. Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. - N. södra del) Bla- 
dens omkrets eggrund ell. något aflång. 

*2 S. Gmelini Bray: stj. strimmig; svepebl. n. hårsmala, lätt affallande; stjelkbladen n. 
3dubb. parbladigt delade, med långa och breda slidor; de i korta aflånga flikar de- 
lade småbladens omkrets eggrund. J) 7, 8, hv. blr. Fig. Gmel. Fl.Sib. 1. 1. 44. H.N.f.8, 
n:o 17. 
Fukt. gräsväxta st. i fjelltr. r. (iV. Finnm. Alten vid Bossekop, Hjemmeluft, Queen- 
vigen, Elvbacken etc. Ost-Finnm. vid Varangerljord flerestädes t. ex. Vesterelfven, 
Gornifak, Vadsö.) 2—3 quart. hög, med blad något lika föreg.s, men på vida, 
tumslånga från stjelken snart skiljda slidor. — Conioselinum Fischeri Wim.åiGr. 
C. talaricum Fisch. 

3 S. lineare Schum. stj. strimmig, upptill något hvasskantig; svepebl. som föreg.; stjelkbl. 



Fara. UmbellifercB. 71 

dubb. parbladigt delade, med långa slidor; bladflik. långa, n. jemnbreda svetsiaa. 
]) 7, 8, hv. blr. Fig. FI.D.1330. H.N.f.4, n:o 30. ^ ' ^ fy 

Bland buskar, r. {Smål.^ från Blekingsgränsen till Döderhult, t. ex. Söderåkra, Ljungby, 
Arby, Kalmar etc. Öl. från Ottenby upp till Boda: Sjöstr.) Alnshög, med de öfra 
bladen föga längre än de n. 2 tum långa, stjelken insvepande slidorna; bladflik. 
smala ;— / tum långa; delfr. med djupa åsdälder. — Cnidium venosum Koch. 

175. SiLÅUS Bess. Silaurot. 

1 S. pratensis Bess. bladen 2- 3dubb. parbladigt delade, med jemnbredt lancettlika udd- 
spetsiga ådriga flikar; enskildta svepet af småflockens längd. 2|. 6, 7, hv blr Fig 
E.B.2142. H.N.f.l,n:o24. 
Skogsäng, r. {Sk. i Hörteskog nära Trelleborg; Almaröd; Malmö vid Rosenlund.) Lik- 
nar Peuced. palustre, men har smärre, 5 — Sstråliga, meränd. svepelösa flockar. 

— Peuced. Silaus L. Cnidium Sm. 

176. HÅLöSCIAS Fr. Strandfloka. 

1 H, scoticum Fr. bladen dubb. 3fingradt delade; småbladen snedt eggrunda, ofvan mid- 

ten grofsågade, med vigglik helbräddad bas. 2f 7, hv. blr. Fig. Sv.B.622. Fl D 207 

H.N.f.ll,n:o28. 

Hafsstr. bland klipp. r. {Sk. Kullaberg; Torrekov. Hall. Boh. — N. hela kusten til! 

Finnm.) Omkring fothög med tumsbreda småblad, lukt och smak af Libsticka. 

— Ligusticum L. 

177. LIBANöTIS Crantz. Säfserot. 

1 L. montana All. bladen parbladigt delade: småbladen pardeldta ell. ånyo parbladigt 
delade med inskurna flikar; stjelken fåradt kantig; frukten luden. 2^. 7, 8, hv. blr. 
.. Fig. Sv,B.760. .,F1.D.754. H.N.fJ2, n:o 45. 

Ängsback. {Sk. Öfvedskloster. Smal. öst. delen: Scheutz. — Gestr. Vestml. VG. Öl. 
Gottl. — N. södra del.) Blomflockarne vanl. mycket täta, convexa; fruktflock, 
platta ell. n. concava. — Athamanta Libanotis L. 

178. ^THlSA Lin. Vildpersilja. 

1 JE. Cynapium L. bladen dubb. parbladigt delade; småbladen pardeldta och inskurna, 

med lancettlika flikar. 6-8, hv.blr. Fig. Sv.B.64. F1.D.1921. 
Odl. st. kryddgård, a. {Sk.—Helsl. Dal. Värml. och Dalsl. Boh. Öl. Gottl. - N.) 
Bladen tunna och glänsande: .svepet längre än småflocken, nedböjdt. 

179. OENANTHE Lin. Stäkra. 

1 O. fistulosa L. allm. blomflocken 2 — istrålig; rotbladen 2 — 3dubbelt, de öfre bladen 

enkelt parbladigt delade, med korta, n. jemnbreda flikar, ihåliga skaft, längre än 
sjelfva bladet, ij. 7, hv. blr. Fig. Sv.B.6i9. F1.D.846. H.N.f.2, n:o 39. 
Fukt. st. vattengrop. {Sk. Hall. Smal. Kalmar, Hosmo-å och Berga. Gottl.) Rottrå- 
darne till en del uppsvällda till ovala rotknölar; flockens kanlblr stora och irre- 
guliera. 

2 O. Phellandrium Lam. flocken mångstrålig; stjelkbladen 3dubb. parbladigt delade, 

med skaftets grenar tillbakaböjd a, samt aflånga trubbade flikar. 1) 7, 8, hv. blr. Fig. 
Sv.B.155. ri.D.1154. 
Vatten. {Sk. — VB. Värml. — N.) Bladflikarne små, de under vattnet stundom hår- 
fina. — Phell. aqualicum L. 

180. CICuTA Lin. Sprängört. 

1 C. virosa L. bladen dubb. parbladigt delade med dels enkla, dels sammanflytande, 
lancetthka hvass-sågade flikar. 2f 7, 8, hv. blr. — /? tenuifolia: bladflik. hniebreda, 
grundt och glest sågade. Fig. Sv.B.134. F1.D.208. Fl.AM.i.2. 

'Vatten. {Sk. -Lpl. — N. till Nordl. — ^ Värml. Ekshärads prestgård. VB. Salmi- 
nanti. Torn. Lpm.) Bladflik. omkr. 2 tum långa, ^ t. breda ; hos /? knappt tums- 
långa. Roten stor, rundadt aflång och ihålig, mycket giftig. — Sium latifol. 
Zett. Resa, enl. Lcest. 

181. APIUM Lin. Selleri. 

1 A. graveolens L. de nedre bladen parbladigt, de öfre Sfingradt delade, med vigglika 



72 4 Kl. DISCIFLOR^. 

inskurna småblad; sido-blomflockarne i bladvecken, med inga ell. korta skaft. J)7, 
8,hv.blr. Fig. F1.D.790. 
Hafsstr. och vallar, r. {Sk. sydveslra kusfen, t. ex. Hvalinge; Landskrona och Christi- 
anstad på vallarne. GoUl. — N. sydl. kust.) Glatt och glänsande med stark lukt. 

182. ^GOPODIUM Lin. Kirskål. 

1 M. Podagraria L. bladen dubb. 3fingradt delade; småbladen eggrunda med snedt 

hjertlik bas. If 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.147. F1.D.670. 
Odl. st., lundar, a. (Sk.- Helsl. Vestml. Värml. Dalsl. Öl. Goltl. — N.) 3—4 fot hög. 

183. CÅRUM Lin. Kummin. 

1 C. Carvi L. bladen dubb. parbladigt delade med findeldta småblad. J) 6 — 8, hv. ell. 
,. rödl.blr. Fig. Sv.B.115. F1.D.1091. 
Äng. och renar, a. {Sk. -Lpl. — N.) k aln hög. — Bunium Godr. & Gren. 

184. BUNIUM Lin. .Tordnöf. 

''I B. flexuosum Wilh. stjelken nedtill Madlös; stjelkbladen n. oskaftade, dubb. parbla- 
digt delade i n. jemnbreda inskurna flikar; stiften hos frukten upprätta. 2f 6, 7. hv. 
bir. Fig. E.B.988. H.N.f.l3, !i:o 41. 
Torra st. sandback. r. [N. mellan Stavanger och Nordmöer, t. ex. Mundeim; Storöen; 
Molde etc.) Stjelken + ahi hög, mycket smal ned mot den rundadt knölformiga 
roten; rotbladen skaf tade, 3dubh. parbladigt delade. — Carum Fr. S.V.Sc. Cono- 
podium denudat. Koch och Fr. H.N. 

185. PIMPINELLA Lin. Bockrot. 

1 P. magna L. stjelken fåradt kantig; bladen parbladigt delade, med utdraget egg- 

runda spetsiga, inskuret sågade, glänsande småblad, Sflikigt uddblad; de öfversta 
bladens småblad äfven eggrunda ell. lancetthka, sågade. 2^ 7, 8. hv. ell. rödl. blr. — 
/? dissecta: småbi, parbladigt delade, med långt skaftad ändflik. Fig. Sv.B.741. Fl.D. 

..1155. H.N.f.2, n:o 41. /^ Refz. Obs. t.2. 

Äng. r. [Sk. Häckeberga; Reften; Tågarp; Helsingborg; Kullen etc. Smal. Ökna mell. 
Emhult och Asgärde; Rödsle nära Vestervik. Södml. Tullgarn nära slottet, ymnig. 
Öl. mell. Mörbylånga och Borgby; Sandby och vid Wickleby. Gottl. mell. Arshamn 
och AHalmsudde. — /i Sk. Gottl.) Småbladen större mer utdraget ell. lancettlikt 
eggrunda än hos följ.; de öfversta, vid blomflockarne, af samma form, icke så 
smalflikiga som hos denna. 

2 P. Saxifraga L. slj. strimmig; bladen parbl. delade, med rundade ell. bredt eggrunda 

trubbiga sågade småblad [hos /j' delade till basen]; de öfversta bladens flikar smalt 
jemnbreda helbräddade. 2^ 6, 7. hv. blr. — (i dissecta: småbladen pardeldta och 
flikiga. — ■ nigra W. roten innehållande en blå saft. Fig. Sv.B.160. F1.D.669. 
Äng. a. {Sk. — Um. Lpm. — N. till Salten. - '^ Sk. Limhamn. Öl. Gottl.) Var. glatt 
och småluden. — P. nigra, hvars rotsaft blir i luften blåaktig, skiljes af Koch 
med ludna flockstrålar, en hårighet, som är lika obeständig som stjelkens. 

180. FALCARL\ Höst. Ving-blad. 

1 F. Rivini Höst: stjelkbladoii delade i både ensamma och 2 — 3, med nedre delen 
samväxta flikar, till formen n. jemnbreda, med brosklikt kantade sågtänder. 2|. 7, 
hv.blr. Fig. Sv.B.621. F1.D.1749. H.N.f.2, n:o 40. 
Torra åkrar, r. {Sk. vid byn Glemminge i Ingelstads härad. Gottl. söder om Visby.) 
Blåaktig växt, med 2-6 tum långa blad flikar, trådsmala svepen. — Sium Fal- 
caria L. Critamus Reich. 

187. SIUM Lin. Strätta. 

1 S. latifolium i. stjelken uppräl, med långskaftade blomflockar; sljelkbladen enkelt 
parbladigt delade; småbladen utdraget lanceltlika ell. jemnbreda, n. likformigt så- 
gade, med uddspetsade sågtänder. 2|. 7. 8, hv. blr. — j3 longifolium: småbi, jemn- 
breda och något krökta. Fig. Sv.B.178. F1.D.246. 
Vatten. {Sk.—VB. och Um. Lpm. Värml. Dalsl. Boh. — N. till Nordl. — ^ ÖG. 
Norrköp. på Bykholmen; Vestralund i ån; Kärna sn. i Kappeisån. Göteborg, Quille- 
bäcken etc. Hall.) 3 — 4 fot hög, med flera tum långa flockskaft, hela svepeblad. 



Fam. UmbeUiferce. 73 

Rotbl. dubb. parbladigt delade. — ^ har 2—4 tum långa, 2—3 liräer breda 
småblad. 

2 S. anguslifolium L. stjelken grenig, med skaftade sidoflockar, motsatta de enkelt par- 
bladigt delade bladen; svepebladen meränd. flikiga; småbladen eggrunda — lancettlika, 
olikformigt hvass-sågade, vid basen något inskurna. % 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B. 
620. H.N.f.I,n:o25. 
Vatten, r. {Sk. här och der ymnig. Blek. Sölvitsborg. ÖG. Vallerstad sn, Skenaån. 
Hall. Boh. Mollö. Öl. Gotll.) Flockskaften 1—2 tum långa; svepebl. stund. hela. 
— S. nodiflorum, samt enl. Fries Oenanlhe crocata L.Fl.Su. Berula Koch. 

188. HELOSCIADIUM Koch. Kärrfloka. 

1 H. inundatum K. de nedre bladens flikar hårfina, de öfras vigglika Sklufna; blom- 
flocken 2-, säll. Sstrålis, fåblommig. 07,8,hv. blr. Fig. Sv.B.740. F1.D.89. H.N.f.l, 
n:o26ochf.8,n:o 18. 
Vattenpuss, r. [Sk. Christianstad; Skanör; Malmö; Lund; Helsingborg; Kullaberg etc. 
Hall. Varberg; Onsala sn. nära Stenkilsås. Dalsl. i Orselfven vid Vestergården och 
Krokfors i Or sn. Blek. Ronneby; S;i^;y i Ramdala sn. Smal. Söderåkra i Kalm. 
län, och vid Alfvestad i Kronob. län enl. Scheufz.) / djupare vatten stund, fotslång 
slankig ört, på uttorkade ställen 3 — 4 tum lång och krypande; småflock. 3—6- 
blommiga. — Sison L. 

189. BUPLEURUM Lin. Byll. 

1 B. tenuissimum L. blomflockarne nästan qvastlika skiftevisa, af det 5bladiga svepets 
längd; stjelken grenig; bladen hela jemnbreda taggspetsade. 7, 8, gulakt. blr. Fig. 
Sv.B.618. F1.D.1090. H.Xf.l.nto 27. 
Hafsstr. och torra st. r. [Sk. Malmö, Landskrona, Lund vid Fogelsång etc. Blek. Carls- 
krona, Ronneby m. fl. st. Smal. Kalmar. Öl. Gottl. Sanda, Sproge; Öja sn, vid 
Stockviken.) Har 6 — 10 tum långa trådsmala uppstigande stjelkar. — Odontites 
Spreng. 

190. SANiCULA Lin. Läkeört. 

1 S. europcea L. bladen 3 — Sfingradt delade; småbladen vigglika 3klufna, grundt flikiga 
och sågade; stjelken enkel, bar ell. enbladig. 2^ 7, hv. rödl. blr. Fig, Sv.B.245. 
FI.D.283. 
Lundar. [Sk.—Gestr. Vestml. VG. Dalsl. Boh. Smörkullen; Uddevalla; Christinedal: 
Thed. Hall. Särö. Öl. Gottl. — N. till Molde.) \ aln hög. 

191. HYDROCöTYLE Lin. Spikblad. 

1 H. vulgaris L. bladen sköldlika cirkelrunda, glest ntiggade; blomflocken hufvudlik, 
omkr. Gblommig, slutligen förlängd i form af ett kort, afbrutet ax; stjelken kryp. 
och rotslående. 2^ 7, 8. rödl. blr. Fig. Sv.B.617. F1.D.90. 
Strand, dik. etc. [Sk.—ÖG. Boh. VG. Lidköping i skogen Kartåsen; Thorsön i Ven.; 
Fritsla sn, nära torpet Hagen. Dalsl. Krokfors i Ör sn, samt nära Venersborg. 
Öl. Gottl. — N. söd. del. Lister etc.) Blott bladen och blrna visa sig öfver jord- 
ytan. 

192. ERYNGIUM Lin. Manskraft. 

1 E. maritimam L. blomhufvuden skaffade, med 3gafDade fjäll mellan blrna, rotbladen 
hjertlikt rundade, jemte sljelkbladen veckiga, tagssåeade och inskurna. 2^ 7 — 9. 
Fig. FI.D.875. H.N.f.l4,n:o 23. 
Hafsstr. r. (Sk. — Norra Boh. Öl. Byerum. Gottl. vid Ihrevik [nu utgången]; Lumme- 
lund. — N. Listers fögderi. Hvalöarne i Smålehnene.j Hela växten styf, blåaktig; 
sljelkbladen vinkUgt rundade; blrna ljusblå. 



74 4 Kl. DisciFroR/E. 

30 Fam. ADOXEM E. Mey. Kronbl. vid basen hopväxta, i knoppen kantlagda. Stånd- 
dubb, så' många som kronbladen, med enrummiga knappar. Fruktämne 4 — 5rum- 
migf, till hälften täckt af disken, shiH. bärlikt fröhus med ett frö i hvarje rum. 

193. ÅDöXA Lin. Myskört. 

1 A. Moschatellina L. bladen dubbelt 3fingrade. 2f 4, 5, gr. blr. Fig. Sv.B.435. Fl. 

D.94. 
Skugg. back. (Sk.—Medelp. och Jänitl. ÖL Gottl. — N. till Ost-Finnm.) Blomhuf- 
vudet af en ärts storlek. Örten luktar Moschus. 



31 Fam. ACERINEjiE DC. Kronbl. i knoppen tegellagda. Fruktämne fritt, 2 — 3rum- 
migt. med 2 fröämnen i hvarje rum; slutl. vingfrukt, ell. läderartadt fröhus. 

194. ACER Lin. Lönn. 

1 A. platannides L. blomskaften glatta, i upprat qvast; bladen handlikt Sflikiga, 

glatta, med spetsade flikar och tänder, t, 5, g. blr. Fig. Sv.B.86. 
Skogsäng, byar. [Sk. -Ångml. Nora sn, Bölesta och Skuluberget. Jämtl. Stugu sn. 
Dal. upp till Hykjeberget. Värml. Boh. Koster. Öl. Gottl. — N. Aggerhus och 
Christiansands st. Bergens st. sällsynt. Romsdalen: Gunn.) Högt träd med stora 
tunna blad. 

2 A. campestre L. blomsk. småludna, i något lutande qvast; bladen handlikt 3 — 5- 

klufna, med trubbiga, inskurna ell. groftandade flikar. +) 5, gr. blr. Fig. Sv.B.409. 
F1.D.1288. H.N.f.2, n:o 37. 
Back. r. {Sk. Svedala sn. nära Brännemölla och Aggarp på Nafverbacken. Skall äfven 
finnas i skogar vester om Sönnerskog. Göteborg vid Tarras grotta i Gammelstaden, 
utan tvifvel odlad.) Litet träd eller buske. 

f3 A. Pseudoplatanus L. birna i hängande klasar; bladen som föreg. med spetsiga 
olikform. grofsågade flikar, under blekare. ^ 5, gr. blr. Fig. F1.D.1575. 
Byar, r. {Sk. planterad vid vägar etc, mer sällan ända upp till Gefle; äfven i Alnarps 
skog. — N. i södra delen planterad.) Högt träd; frukten med mindre utsperrade 
vingar än hos de föreg. 

195. ^SCULUS Li7i. Hästkastanie. 

f 1 ^. Hippocastanum L. bladen 7 — 9fingrade; småbladen vigglika spetsade sågade. ^ 5, 
6, hv. blr. Fig. 
Planteiad. {Sk. — Gestr. — N.) Högt träd med blr i stora uppräta spiror, samt 
slutl. med stora, meränd. torniga fröhus. 



32 Fam. KESEDACEJE DC. Blr irreguliera. Kronblad i knoppen åtskiljda. Fröh. i 
toppen öppet, enrummigt, med fröfästen i fogarne mellan skalen. 

196. RESÉDA Lin. Wau. 

1 R. Luteola L. blr itied 4deldt foder, oskaftade i ett tätt och smalt ax; bladen lancett- 

lika, helbräddade, med en omärkl. tand vid basen. J) 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.82. Fl. 

D.864. H.N.f.l,n:o32. 

Sandback. r. {Sk. Helsingborg, Ystad, Lund, Landskrona, Gladsax, Ahus, etc. Blek. 

Sölvitsborg. Smal. Kalmar; Ljungby sn, Harhy gästgg.; Visingsö. Hall. Boh. på 



Fam. AdoxecB — Resedacem. 75 

Koön. Ö7. Gottl. Othem sn, på Enholmen ymn.; Slite och Visby. I de öfra prov. 
någon gång förvildad ell. införd med ballast.) Axet från 3 tum titl 3 quarler 
långt. 
f2 R. lutea L. blrna med 6deldt foder, skaffade, i eggrund ell. aflång klase; stjelkbladen 
pardeldta, med hela ell. å nyo delade flikar. ']) 7, 8, g. blr. Fig. E.B.321. 
Torra st. r. (Ballastplatser: Göteborg, Kalmar, Stockh., Gefle m. fl. st. — N. Christi- 
ania, allmän bortöfver Natmandshougen.) 



5 KLASSEN 

SERTIFLOE j;. 

33 Fara. NYMPHjEACE-^ DC. Kronbl. i flera kransar, öfvergående i äfvenledes tal- 
rika ståndare. Frukt läderaktigt, mängrummigt fröhus med fröfästen på väggarne. 

197. NYMPHJEA Lin. Neckros. 

1 N. alba L. märket med 10 — 20, inböjda strålar; bladen djupt hjertlika, rundade platta 
helbräddade, med Irinda skaft. 2^ 7, hv. blr. — j3 minor: blr och blad dubbelt 
mindre. — / biradiata Som. märket tecknadt med en stor stjernformig mörkröd 
fläck. — å rosea: blr stora, rosenröda. Fig. Sv.B.92. F1.D.602. /? Reich.D.Fl.f.118: 
'/ 1 19. 
Sjöar och vattenpöl. [Sk.—Lul. Lpm. och nor. del. af VB. Boh. Öl. Gotll. — N. till 
Nordl. — /5 Smal. Uppl. Boh. etc — N. Christiania. — å Ner. i sjön Fagertärn på 
Tiveden.) Blrna utbredda ofla 4 tum i diam. Bladflikarnesform varierar, så 
att af dem kan något skiljemärke för N. birad. svårligen erhållas; hvad märkets 
färg angår, kan man i samma sjö finna det utan gräns variera från gult till 
brandguU och rödt. 

198. NUPHAR Sm. Neckblad. 

1 N. luteum Sm. märket 12 — 20stråligt odeldt; ståndarknapp. jemnbredl aflånga; 

bladen djupt hjertlika, med upptill Skantiga skaft [en kant rundad]. 2|. 7, g. blr. — 
/? minus: blr små, omkr. en tum i diam.; märket 10 — 12stråligt. Fig. Sv.B.266. 
F1.D.603. 
Sjöar, a, {Sk. — Lpl. Boh. Gottl. — N. — l3 Lpl. Karesuando.) Stånd.-knappame 
2 — 3 gånger så långa som breda. — Nymphcea L. — Möjl. tillhör /^ följ., då 
bladskaftets form på de pressade ex. ej kunnat utrönas. — Anm. Prosten Lcest., 
som i Bot. Not. 1858 framställt en mängd former af denna och följ. arter, 
anser dem alla bero af olika djupt vatten och olika botten, samt sål. blott utgöra 
en enda art. 

2 N. intermedium Ledeb. märket 9 — 15stråligt, helt ell. något flikadt; stånd, som 

föreg.; bladsk. plattade. 2^ 7, 8, g. blr. — jS? Spennerianum : märket omkr. lOtan- 
dadt eller flikadt. — / tomentosum Kr. bl. under tätt småludna. Fig. H.N.f.l4, n:o24. 
13 Reich. D.Fl.f.ll6. 
Sjöar. {Torn. — Pit. Lpm. VB. nor. del., t. ex. i Gäddträsk ymnig. Jämtl. Ovikens 
sn, vid Kjaimeråsbodarne. — / VB. Umeå skärg. Kasaviken; Pajala: C. P. Laest.) 
13 synes tillhöra denna art, ehuru bladskaftens form ej kan bestämmas. Blommorna 
mindre än hos föreg., men större än hos följ. Bladen af samma storlek som 
hos följ. Skiljer sig fr. interm. med det mer flikiga märket, hvilket lärer variera, 
de alltid frånstående bladflikarne, samt de större vigglika kronbladen. Fröhuset 
vanligen med upphöjda åsar. — y synes enl. ex. af Lcest. utan gräns samman- 
flyta med hufvudf. 

3 N. pumilum DC. märket omkr. lOstråligl, flikadt; ståndarkn. n. quadratiska, blott 

en half gång längre än breda; bladskaften trubbigt Skantiga. 2|. 7, g. blr. Fig. 
Reich. D.Fl.f.ll5. 



Fam. NymphcBacecp — Ranuncvlacem. 77 

Bäck. dammar, r. {Smal Gärdserum sn, i flera sjöar enl. Scheutz. ÖG. Itved i en 
damm, samt andra vatten i trakten. Dal. i Nässjön nära Hykjeberget, Ångml. 
Årnäs sn, i Prosttjärn och Elfsjön: Själevad sn, i Lomsjön. Vm. Lpm. Fatsjön i 
Wilhelmina sn. Torn. Lpm. i bäckar vid Muonio elf upp till Karesuando. — N. 
Christiania; Tellemarken; Valders; Gudbrandsdalen, söder om Laurgaard. Bergen etc. 
Ost-Finnm. Colmijaure vid Svanvik.) Blrna ej större än på Caltha pal; bladen 
omkr. 2 tum breda. Kronbladen små, omv. eggrunda. Var. liksom föreg. med 
under småludna blad. — N. minimum Sm. 



34 Fam. RANUNCULACE^ Juss. Hylle enkelt ell. dubbelt, af skiftevisa foder- och 
kronblad. Stånd. vanl. talrika. Frukt af flera fria karpeller [sällan hopväxta till 
ett bär]. 

1 Flocken Xitanimeiilese. Kronbl. med honingsgrop på klon. Karpeller nötlika, 
slutl. enfröiga. 

199. RAXuNCULUS Li7i. Solögon. 

f Kronbl. 5, hvita. 

1 R. glacialis L. stjelken upprat, 1 — 2blommig; rotbladen skaftade Sdeldta, med djupt 

klufna och flikiga småblad; karpellerna halfmånlikt hinnryggade. 2|. 7, 8. Fig. Lin. 
FI.L.t.SXl. Sv.B.747. F1.D.19. H.N.f.9, n:o 30. 
Hög fjellv. {Lpl — Hcrjed. — N^ I Jämtland är denna art vanl. 1-, i Lpl. 2-, 
.sällan Sblommig, qvarlershög. Blrna stora, utvändigt rödvioletla. 

2 R. aconUifolius L. stjelken grenig mångblommig ; bladen djupt 3 — 7klufna, med 

ovala inskurna och' grofsågade flikar; skärmbladen jenmbreda hela; bl.fodret snart 
afl"a!lande. 2^7,8. Fig. H.N.f.8, n:o 28. 
Fjellv. r. [Jämtl. Stor-Li etc; flerest. i Frostviken; Fölinge sn. Herjed. från Sylljellen 
ned till Funnes- och vest. Tenndalen. Dal. Särna på Fulufjellen. — N. Kälahögen; 
Ridalen; Holtaalen; Dovre: Romsdalen; Filefjell; Valders etc. ned till Häckefjell.) 
1 — 3 alnar hög, med mad, som likna Stormhattens. — R. platanifolius Godr. & 
Gren. 

ff Kronbl. 5 [hos R. lappon. ofta 6 — 8]; gula. 

* Örtbladen ode 1 dt a. 

3 R. IJngua L. stjelken upprat; bladen utdraget lanceltlika, glest naggtandade; karpel- 

lerna med utdraget kroklikt spröt. "2^ 7, 8. Fig. Sv.B.636. F1.D.755. 
A- och Sjöstrand, i vatt. {Sk. Smal. — Helsl. Jämtl. Håsjö sn; Ragunda i elfven. Dal. 
Värml. Dalsl. Öl. Gottl. — N. i Vigsån nära Korsegården vid Mjösen.) Ofta alns- 
hög, och deröfver, bladen quarterslånga; blrna tumsvida. Var. glatt och sträf- 
hårig. 

4 R. ophioglossif ölrus Vill. stjelken upprat; bladen aflånga ell. elliptiska, de nedre n. 

hjertlika, alla trubbiga; karp. sträfva af upphöjda knölar, med kort spröt. 06. 
Fig. E.B.2833. 
Kärr, r. iGottl. Skälsö i Väskinde sn enl. iippg. af Thed.) Omkring fotshög med 
pipig stjelk; öfre bl. n. oskaftade, de nedre långt skaft., dels helbräddade, dels 



5 R. Flammula L. stjelken uppstigande eller krypande [hos «^ upprat]; bladen eggrundt 
lancettlika— jemnbreda, glatta; karp. släta ell. gropigt punkterade, med mycket kort 
spröt. 2^7.-/3 intermedius : stjelken till större delen krypande och rotslående; 
bladen jemnbredt lancettlika. — y reptans: stjelken trådlik, båglikt kryp.; bladen n. 
trådsmala. — å erectus: stjelken upprat; bladen lancettl. Fig. Sv.B.117. F1.D.575. 
Y Lin.Fl.L.t.3,f.5. F1.D.108. H.N.f.lO, n:o 27. 
Kärr, strand, a. {Sk. — Lpl. — N. — å Df. Christiansand och vestra kusten.) « har 
ofta fingerbreda blad, men öfvergår utan gräns i y, som är Linnes R. reptans. 



78 5 Kl. SERTIFLOR^. 

Första rolbladen på våren eggrunda och, då de växa i vatten, långt skaftade 
och flytande deruppå; likna då bladen af Älisma natans. 

** Örtbladen flikiga eller delade; karpellerna släta. 

a — Sijelken enblommig, eller med enkla blomskaft i bladvecken. 

6 R. lapponicus L. stjelken krypande under jordytan, med upprätta enblommiga, bara 

ell. enbladiga blomskaft [stänglar]; bladen glatta Sdeldta, med bredt spadlika nag- 
gade eller inskurna flikar; karp. med klolikt krökt spröt. 2^6. Fig. Lin.Fl.L.t.3,f.4. 
Sv.B.749. Wg.Fl.L.t.8. F1.D.2292. H.N.f.3, n:o 28. 
Fukt. st. i fjelltrakter, r. [Torn.—Vm. Lpm. Jämtl. Oviksfjellen; Sunne, Offerdahl och 
Ström snr. Herjed. vid Kolsätt. VB. Skellefteå. Falkberget. Angml. Vallsjö i Sol- 
lefteå. Medelp. Sättna, vid Flata fäbodar. — N. Finnm.?) Egenll. sijelken kryper 
lik en rot under jorden eller i mossan, uppskjutande i lederna blad och blom- 
skaft. Blomfodr. mest af 3, och kronan af 7, små blad, hvilket dock varierar; 
karpell. föga längre än deras spröL — Coplidium ranunculoides Beurl. 

7 R. hyperboreus Rottb. stjelken krypande, rotslående, bladig; bladen Sklufna, med 

helbräddade, trubbiga flikar; blomskaften glatta; karp. n. utan spröt. 2^7. Fig. 
Sv.B.710. F1.D.331. H.N.f.5, n:o 25. 
Fukt. st. i fjelltrakter, r. (Torn. Lpm. flerest. t. ex. Ketkesuando, Najmaka, Kilpisjärvi, 
Juckasjärvi etc. Lul. Lpm. Sirkaloukt vid Virihjaur. Jämtl. Ovikens sn, vid Elt- 
näset och Borgen; Bergs sn, vid Vigge. Dal. Idre, vester om Djupgrafsstöten vid 
Löfåsen. VB. vid Öfver-Torneå. — N. Varanger; Vadsöe; Bossekop etc. Salten; 
Dovre; Tronfjellet etc.) 2 — 3 tums växt; ganska små blr med oftare 3 ell. 4 
kfonbl. Karpell. hafva omogna ett kort, klolikt stift, som slutl. n. alldeles för- 
svinner. — R. lapponicus Kröningssv. Fl. Dal. 

8 R. pygmcBUs Wg. stjelken uppstigande, enblommig; rotbladen n. njurlika, 3— 6klufna, 

med helbräddade flikar; blomfodret föga hårigt, n. längre än kronbladen; karpell. 
med kort spröt. 2^7,8. Fig. L.FI.L.t.3.f.3. Sv.B.748. Wg.Fl.L.t.8. FI.D.144. H.N. 
f.7, n:o 28. 
Fjellv. [Lpl— Herjed. — N.) Ganska liten. — R. nivalis (3 L. 

9 R. nivalis L. stjelken upprat, enblommig; rotbladen njur- eller hjertlika, nedom 

midten 5— 7klufna; stjelkbladen djupt 3— r)klnfna med helbräddade flikar; blom- 
fodret brunludet, kortare än kronbladen; karp. med utdraget, krökt spröt. 2^7,8. 
Fig. Lin.Fl.L.t.3,f.2. Sv.B.394. Wg.Fl.L.t.8,f.3. F1.D.I699. H.IV.f.7, n:o 27. 
Högre fjellv. [Torn. Lpm. — Jämtl. Ekorrdörren. - N. Finnm. allmän. Doyre, på 
Finnshöe m. fl. st. ofvanför Drivsfuen och Vaarstien, samt på Knudshöe.)'^ ^Knappt 
quartershög, bladen glänsande, med 3 hufvudflikar, den mellersta hel, sidoflikarne 
inskurna; blommorna guldgula. 

*10 R. allaicus Lax. enblommig; rotbladen rundade eller viggformiga [icke intryckta] 
vid basen, grundt mångflikiga; stjelkbladen 5 — 7 flikade eller klufna till och nedom 
midten i lancettlika flikar; karpell. med krökt spröt; fod. som föreg. 2|. 8. Fig. 
H.N.f.l5,n:o29. 
Fjellv. r. fJV. Magerö, samt andra öar vid Nordcap. Ost-Finnm. Lebesbyfjellen, Lang- 
fjordfjellen etc; Berlevaag.) Betydl. större än föreg., bladen n. utan glans, blrna 
ijusgula. — R. sulphureus Wg.Fl.L. Fr.S.V.Sc. 

b Stjelken meränd. flerblommig; blomskaften refflade. 

HR. bulbosus L. stjelken fåblommig, med utstående, mjuka hår, uppsvälld till en knöl 
vid roten; rotbladen 3deldta, med bredt vigglika, flikiga och tandade småblad; udd- 
bladet skaftadt; blomfodret nedböjdt; fruktfästet styfhårigt. 2f 5, ti. Fig. Sv.B.38r. 
F1.D.551. 
Ängsback. a. {Sk.~Hclsl. Söderhamn. Vestml. Boh. Öl. Gottl. — N. sälls. såsom, 
enligt Blytt, funnen endast vid Christiansand.) Stjelken quartershög, ofta enkel; 
karp. sammantryckta kantade, med kort klolikt spröt. I skugga blir sijelken 
stundom hög och gr enig, hvarvid rotknölen n. försvinner, och bladens flikar n. 
utdraget lancettlika. 

12 R. polyanlhemos L. stjelken mångblommig, utsperradl sträfluden, utan rotknöl; 
rotbladcn djupt 3— 5deldta och flikiga, uddbladet n. oskaftadt; stjelkbladen Sdeldta 
och flikiga; fruktfästet styfhårigt. 2|.6, 7. — '" nemorosus DC. rotbladen klufna till 



Fam. Ranunculacecp. 79 

I nära basen i 3—5, omv. eggrunda inskurna flikar. Fig. F1.D.1700. *H.Nfl4 
n:o25. 
Angår. [Sk.—Gestr. Dal Dalsl. Boh. ÖL Gotfl — iv. till Lofoden. 'Gotll på 
många s(. t. ex. i Bahra, Klinte, Etelhem, Hangvar, Hall, Hörsnö m. fl. snr.) 2—5 
quarter hög, med stora blr; karp. med kort, klolikt böjd spets. Hos a dm rot- 
bladen delade ända till basen. — * R. sylvalicus Thuill. enl. Godr. & Gren. 

13 R. repens L. stjelken uppstigande, med ört-refvor; bladen Sfingradl delade, med 

skaftade, Bdeldta och flikade småblad ; blomfodret tilltryckt. Q4. 5 - 8. —B hirsutus • 
bladskaft och blad ludna. Fig. Sv.B.400. F1.D.795. 
Odl. st. a. {Sk. — Lpl. — N. till Finnm. Bossekop.) Har vanl. något stora mörkgula 
blr. Funnen med upprat stjelk, utan refvor, vid Strängnäs af Mag. Ringstrand 

c Stjelken meränd. flerblommig: blomskaften icke refHade. 

14 R. lanuginosus L.? stjelken hårig; rot- och stjelkbladen likformiga, sammetshåriga, 

djupt 3 — öklufna, med rulfor7niga, hvasst inskurna och landade flikar: bladskaften 
tälludna af horizontala [brungula] hår. 2|. 6, 7. Fig. 
Torra st. r. {Goltl. Visby bland St. Görans ruiner: Botvalldavik i Gofhem sn: Kindb. 
— N.?) Skiljd från R. acris genom stjelkbladen, hvilkas hufvud flikar, äfven på 
de öfversta vid vippans början, äro breda, rulformigt ovala, samt af den starka 
rakt utstående hårigheten på bladskaften. Har dock bladen klufna mycket när- 
mare basen än den utländska R. lanug., bladflikarne spetsigare och stjelken glattare. 
Månne (i geraniifolius DC? — R. acris {3 velulinus Ed. 4; /3 silvaticus Blytt 
Bot.Not.1845? 

15 R. Friesii Godr. & Gren. stj. mångblommig. nedtill kort sträfhårig, upptill jemte bladen 

silkeshårig; b! likformiga, helt och hållet Sdelade, med kort skaftade n.rutformiga, 
.. djupt klufna och inskurna flikar. 2^7,8. Fig. H.N.f.lI, n:o 31. 
Äng. r. {Uppsala, der den i flera år fanns vid Akademiens materialbod, men sedan 
utgått: enl. Prof. Fries år 1857 i stor mängd återfunnen på en bredvidliggande äng.) 
Större och till alla delar gröfre än följ. art., från hvilken den är vida skiljd 
genom de likformiga bladen, samt den på stjelkens nedre del och bladskaften ul- 
sperrade hårigheten, hvari den mera liknar föreg.; men skiljes från denna med 
hårens hvita färg, de endast Sdelade bladen, och dessas starkt upphöjda n. hvita 
nerver. — R. sylvaticus Thuill. enl. Fr. R. Steveni Ändrz. enl. Beurl. Om Lind- 
bloms R. acris /? velut. hörer hit ell. till föreg. är ovisst. 

16 R. acris L. stjelken meränd. tilltryckt småhårig; bladen håriga, 3— Sdeldta. med 

inskurna flikar: öfra stjelkbladens ilikar n. jemnbreda. 2^7,8. i3 nothus: rot- 
bladen af 3, skaftade småblad. ;' pumilus: stjelken fingerhög, 1 2blommig: rot- 
bladens flikar trubbiga. Fig. Sv.B.375. 
Äng. a. {Sk.— Lpl. — N. — y i fjelltrakter.) Ofta alnshög; y 3—6 tum; rotbladen 
variera 3- och 5 flikiga, ända till grunddeldla. — y R. monlanus ed.l. Enl. 
Prof. Andersson skall i fjelltrakter förekomma en form med mera silkesludna 
blad, men i öfrigt lik den vanliga. 

17 R. cassubicus L. stjelken glatt, mångblommig: rotbladen rundadt njurlika, odeldta, 

groft, naggf ändade, under gleshåriga: sfjelkblad handdeldta, meränd. med lancetllika 
sågade flikar. 2^ 5, (5. Fig. Reich. f.261. H.N.f.5, n:o 23, 24. 
Skugg. st. kärräng, r. [Gestr. vid Fleräng, Kubbo etc. ymnig. Rosl. i Väddö sn. 
Grisslehamn m. fl. st. Uppl. Ytterboda i Elfkarleby sn: stud. E. Henschen. Uppsala 
vid Godtsunda och Vretaudde: Häggeby. Öfver-Grans och Husbysjutolfts s:nar. 
Vestml. på Björnön och östra Hästholmen i Vesteråsfjerden. Värml. Aspsäter i 
Gilberga sn. ÖG.) Gröfre än följ.; rotbladen äldre ofta 4 tum i diameter med 
skaftens bas innesluten i en vid, hinnaktig, bladlös slida. 

18 R. auricomus L. stjelken glatt, mångblommig; rotbladen njur—hjerllika, meränd. 

djupt 3klufna eller deldta, stundom hela, groft naggtandade, under glatta; stjelk- 
blad som föreg. med jemnbreda, meränd. helbrädd, flikar. 2^ 4—6. — /? alpeslris: 
rotbladen delade til! basen i vigglika, flikiga delar; stjelken uppböjd. — / fallax: 
rotbladeii hjertlika odeldta naggade. — å palmatus: nedra stielkbladens flikar hand- 

.. likt klufna. Fig. FI.D.665. 

Ängar, a. [Sk. — Lpl. — IS.) Den bladlösa slida, som innesluter basen af rotbladens 
skaft hos R. cassub., saknas hos denna art, hvars rotblad i stället hafva skaftet 
vid basen vidgadt till slida. 



80 5 Kl. SERTIFLOR.T.. 

19 R. illyricus L. stjelken hvilullig, fåblommig; bladen hviluUiga, delade i 2 — 3, enkla, 

eller 2klufna, jmmbvedt lanciilUka, helbräddade flikar. %'o. Fig. Jacq.Å.222. 
H.N.f.4, n:o 40. 
Sandiga st. r. [ÖL Landtborgen, Hultersta; Sandby; Borgbyborg; i Mörbylånga; Skogs- 
bybet i Thorslunda; Glömniinge etc. Förvild. vid Stockh. i Beylons park.) Har 
stora blr; roten af ett rundadl knippe grofva grynlika knölar; bladen stun- 
dom hela. 

*** Örtbl. delade; karpeller gryniga eller taggiga. 

20 R. Philonotis Ehrh. stjelken mångblommig, hårig; bladen 3fingradt delade, med in- 

skurna småblad; foderbl. nedböjda, spetsade af halfva kronbls längd; karpell. nära 
^^ omkring kanten gryniga. J)'ö — 8. Fig. FI.D. 1459. H.N.f.7, n:o 26. 
Äng. och åkerrenar, r. [Sk. Trelleborg; Höjebro. Blek. här och der i öst. delen. Öl. 
vid Näsby i Åhs etc. Gottl. allmän i sydvestra delen, samt Hallgårds i Östergarn, 
Hörsnö sn. &c. — IS. Söndmöer.) Stjelken grenig, stundom föga hårig. — R. hir- 
sutus Curt. äldre namn, men mindre allmänt antaget och äfven mindre passande. 

21 R. arvensis L. stjelken upprat, mångblommig; bladen Sfingradt delade af ånyo delade 

småblad, med n. jemnbreda flikar; foderbl. tilltryckta, n. af kronbbs längd; karp. 
^ taggiga, kanttaggarne större. 06,7. Fig. Sv.B.537. F1.D.219. H.N.f.8, n:o 27. 
Åkr. (sk. Hall. Blek. Smal. vid Kalmar; Gamleby flerest., och Nygård i Lofta: 

Scheutz. ÖG. i östra Ryd. Stockh. på Lidingön och Lofön. Uppl. Frötuna etc. 

Öl. Gottl.) Stjelken 1 — 3 qu. hög, nedtill glatt, högre upp försedd med mycket 

glesa, tilltryckta hår. 

200. BATRÅCHIUM Wimm. Grodhår. 
•f- Kronblad gula. 

1 B. .sceleratum Th. Fr. bladen djupt Sklufna, med trubbigt inskurna flikar; de öfre 

deldta n. till basen i lancettlika — jemnbreda flikar; kronbladen af fodrets längd, slutl. 
kortare än det aflånga fruktfästet.' O 6— 8. Fig. Sv.B.412. FI.D.571. 
Vid och i grundare vatt., a. {Sk.— Um. Lpni. — N.) Var. till storleken, från n. alns- 
hög till ett par tum, samt dels, på det torra, upprat, dels, i vatten, flytande; 
Urna små. — Ranunculus L. 

ff Kronblad hvita [Ranujic. aquatilis L., undant. n:o 11]. 

'' Alla blad nedsänkta likformiga, findeldta; fruktfäste hårigt. 

2 B. marinum Fr. stj. trind; bl. delade i hårfina framåt rigtade, föga utstående flikar, 

alla oskaftadc; stånd, kortare än pist.; fruktfästet kägellikt; karpeller med kort, 
men tydligt stift. 2^ 7. Fig. H.N.f.9, n:o 28. 
Hafsvatt. [Sk. Saxaviken. — Geslr. Angml. Hernösnnd; Eden och Grönsvik i Nora sn. 
Ö7. Gottl.) Stjelken lång, benhvit, omärkl. hoptryckt; karp. 40—60. — Anm. B. 
Baudotii, hvarmed denna art [origtigt, enl. hvad Prof. Fries upplyst] af Godron 
anses identisk, har kantig stjelk, upptill ofta hal fr un da bredflikiga och skaf tade 
flytande blad, samt n. dubbelt smärre och talrikare karpeller. Uppgifves äfven, 
i Fr. Bot. Ut fl., såsom Skandinavisk. 

3 B, circinatum Fr. stjelken trubbkantig; alla bladen oskaftade, hårfint deldta, med 

half- eller helrund omkrets; stånd, talrika, längre än pist.; fruktf. klotrundt. 2^6 
— 8,hv.blr. Fig. F1.D.2236. H.N.f.9, n:o 29. 
Sjöar, a. [Sk.—Helsl. Vestml. enl. A. M. Troil. Vär7nl. trol. högre upp.) Utmärkt 
af bladen, hvilkas flikar ligga i ett tämmel. rimdadt plan, samt ej äro så mjuka 
och hopfallande som hos de öfriga. — R. divaricatus Schrank. 

*A B. Drouetii Nym. stj. trubbkantig; bl. skaf tade, delade i utstående hårfina, slaka 
flikar med oregelbunden omkrels; stånd, få [vanl. färre än 12], langare än pist.; 
fruktf. klotrundt; karp. 7not spetsen vidgade och afrundade. 2f 6. Fig. 
Vatten, r. [N. i en bäck vid v. ändan af Selsvandet, i Vaagedalen: Lindeb.) Blom- 
skaften finare och längre än hos B. trichoph., bladflikarne slakare, så att de of- 
van vattnet falla tillhopa; allt efter Schweiziska ex., Skand. osedda af utg. — 
Ranunculus Schultz, samt Godr. & Gren. 

5 B. Rionii Nym. stj. och bl. som föreg.; stånd, kortare än pist.; fruktf. eggrundt — ut- 
draget kägellikt; karp. n. klotrunda. 2^8. Fig. 



Fam. RanuncuUdcew. 81 

Vatten, r. {Gotll. vid vägen till Träskmyr i Lärbro sn: Larsson.) Har små hlr, med 
omv. eggrunda kronblad; osedd af utg. — Ranunculus Lägg. 

6 B. Irichophyllum Chaix: stj. trubbkant.; bl. skaftade, delade i utstående hårfina fli- 

kar, med oregelbunden omkrets; stånd. 12— många, längre än pist.; fruktf. klot- 
rundt; karp. med kort stift spetsade, oftast håriga. 2f 6—8. — * pantothrix DC. 
med talrika ståndare. — /3 succulentum: mindre, med köttiga bladflikar Fig FID 
2357. *H.N.f.9,n:o27; y9 f.ll,n:o33. 
Vatten. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Denna jemte 4 följ. arter upptogos i Ed.5 
såsom former af en collectiv art, B. aquatile Wimm. — Ran. paucistamineus 
Tausch. /J R. ccespitosus Thuill. samt Beurl. i Bot.Not. R. aquat. y Godr. 

7 B. confervoides Fr. stj. och bl. som föreg.; stånd. 6—10, längre ån pist.; fruktf. 

n. cylindr.; karp. rundadt trubbiga, utan stift. ^0?7. Fig. H.N.f.l3, n:o 45. 
Vatten. [Torn. Lpm. Karesuando. VB. Stor-Kåge. Ängml. Striimefjärden i Bjertrå 
sn; Hernösands varf. Medelp. Holms sn, Fagervik; Torps sn, Grönsta; Borgsjö sn, 
Vestanå. Jämtl. Ovikens sn, Rörösjön; Håsjö sn, Singsjön; Stugu sn, Gesunden vid 
Strånäset. Gefle, i Stenborgs-viken. — N. Ost-Finnm. vid Tana elf. Dovre.) Vant. 
liten, 2 — 3 tum, men skall enl. Fr. stundom blifva fotlång och mera; blrna alltid 
små, med ett par linier långa, ^ smala kronblad. — R. paucistam. v. borealis 
Beurl. i Bot.Not. 

[B. confusum, heterophyllum.) 

=''* De nedrei bl. alltid nedsänkta och findeldta, de öfre ofta flytande 
och icke findeldta; fruktfäste hårigt. 

8 B. confusum Schultz: de flyt. bladen små, ofta felande, Sklufna ell. deldta i vigglika 

— omv. eggrunda tandade flikar; kronbl. dubbelt längre än fodret [2 — 3 lin. långa]; 
stånd. omkr. 10; fruktf. kägelUkt; karp. med kort stift. 2^6—8. Fig. H.N.f.lO,n:o 
28 [ut. flyt. bl.]; f.l5,n:o28 [med fl. bl.]. 
Vatten, r. [Sk. Lund; Käflinge; Ystad, nära Hörahuset. Blek. Tornby; Sölvitsborg. 
Smal. Vestervik, på Norrlandet. Rosl. Blidö sn. Köpmanholm: C. A. Fredriksson. 
ISer. Högby i Göthlunda sn: C. A. Blomberg. Vestml. Ramnäs Bruk; Afhulta i 
Munktorp sn; Yesterås, vid Carlslund: A. M. Troil.) Förblandas lätt med den ut- 
ländska B. tripartitum [DC.) Fr., som dock skiljes med karp. utan märkl. stift och 
kronbl. knappt längre än fodret. — B. Petiveri Ed.5. Ran. tripartitus Nolte. 
R. Kochii Beurl. i B.N. 

9 B. heterophyllum Fr. de flyt. bladen [stund, felande] njurlika, till midten ell. djupare 

3 — Sklufna och tandade; de nedre n. oskaftade bladens flikar med 1 ell. flera bor- 
star i spetsen; blrna vanl. stora med talrika ståndare; fruktf. klotrundt; karp. som 
föreg. 2^ 6 — 8. — ^ truncatum: de flyt. bl. med tvärhuggen bas. — / crassicaule 
Fr. stj. tjock uppblåst; blrna stora; karp. glatta, 60 — 80 i hvarje gyttring. Fig. H.N. 
f.ll,n:o32. 
Vatten, a. [Sk. — Lpl. — N.) — Ranunc. Friesii Beurl. — y B. Baudotii Exc. 
Fl.ed.1. 

10 B. peltatum Fr. de flyt. bladen som föreg., aldrig felande; de nedre långskaftade 

utan borst i flikarnes spets; fruktf. eggformigt; i öfr. som föreg. 2^7,8. — /? iso- 
phyllum: krypande; alla bl. ujurlika, inga findeldta. Fig. H.N.f.l2, n:o48. 
Djupare vatt. [Smal. — Ängrnl. och Jämtl. VB. nor. delen. Pit. Lpm. Arjeploug, 
Storafvan. Hall. Wessige, i Ätran enl. Scheutz. Boh. Strömstad. — N. Christiania 
i sjön Gjellumsvand. Ostfinnm, i flera sjöar i Syd-Varanger.) — B. setigerum Fr. 
i B. Utfl. Ranunculus Schrank. , 

*** Alla bladen flytande njurlika; fruktf. glatt. 

11 B. hederaceum Fr. stjelken krypande; bladen med 3 — 5, breda trubbiga flikar; kron- 

bladen knappt längre än fodret; karp. trubbiga, utan märkligt stift. 2^ 6 — 8. Fig. 
Sv.B.673. F1.D.321. H.N.f.2, n:o 43. 
Vattengrop, uära hafvet, r. [Sk. Ösjö nära Engelholm, Hall. Halmstad; Eldsberga. 
Boh. på Klöfverön. Gottl. Visby vid gamla hamnen. — N. Trondhjem.) Krypande 
och rotslående; kronbl. små, hvita, med gul klo. — Ranunculus L. — Anm. Den 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 6 



-^ 



■82 5 Kl. SERTIFLORiE. 

Utländska B. Lenormandii liknar mycket denna art, men karp. hafva ett tydligt, 
qvarsiltande stift. 

[B. peltalum /9.) 

201. FICARIA Hall. Korskål. 

1 F. ranunculoides Mönch: stjelken meränd. enblommig; bladen hjertlika, de nedra 

grundt, de öfra djupare bugtbräddade. 2^ 5, g. blr. Fig. Sv.B.17. F1.D.499. 
Lundar. {Sk.—Helsl. Vestml. Värml. Dalsl. Öl. Goltl. — N. till Nordl.) Rot af ett 
knippe klubblika knölar. — Ranunc. Ficaria L. 

202. MYOSuRUS Lin. Musrumpa. 

1 M. minimus L. bladen n. trådsmala, jemte blomskaftet från roten. O 4—6, g. blr. 

Fig. Sv.B.690. F1.D.406. 
Torra st. [Sk.—Angml. Dal. Boh. Uddevalla; Strömstad. 01. Gottl. — N. upp till 
Trondhjem.) Blomman liten på ett \—2 tum högt skaft; fruktfästet slutl. 1—2 
tum långt. 

2 Flocken Anemoiiese. Kronbl. utan honingsgrop. Karp. nötlika, slutl. enfröiga. 

203. THALICTRUM Lin. Ängsruta. 
f Karpellerna med 3 — 4, breda hinnaktiga kanter. 

1 T. aquilegiifolium L. bladen 3dubb. parbladigt delade, med stipler i bladskaftens ut- 

greningar; småbladen rundade ell. omv. eggrunda, framtill trubbigt flikiga; blrna i n. 
qvastlik vippa. % 6, rödl. blr. Fig. H.N.f.2, n:o 42. 
Lundar, r. [Sk. här och der, ymnig. Blek. Ynde i Sölvitsborgs sn; Carlshamn; Mör- 
rum och Elieholm snr. Smal. Virestad sn, Almas; Stenbrohult vid Elmhults gästgg., 
och Tingsås vid Tingsryd.) Bladen icke olika Äklejors, ehuru smärre. 

ff Karp. mångfårade; blr i en enda, enkel klase. 

2 T alpinum L. klasen vid blomn. nedböjd; stjelken n. bladlös; bladen dubbelt par- 

bladigt .delade i rundade småblad. 2f6,7. Fig. Sv.B.655. Fl.D.ll. H.N.f.3, n:o 27. 
Fjelltr. a. [Lpl. — Dal. vid Storbo i Idre. Angml. Tåsjö sn, — N.) Quartershög, 
enkel, med små, glänsande småblad, viol. ell. gula blr. ■"' 

fff Karp. mångfårade; blr i vippa ell. sammansatta klasar. 

'''■ Blrna uppräta ell. något utåt lutande. 

3 T. kemense Fr. stjelken fåradt kantig, med yngre täta, äldre glesa vippor; bladen 

2 — Sdubbelt parbladigt delade, med de nedersta sidogrenarne mycket långa; småbi. 
rundade ell. något omv. eggrunda, trubbflikiga, under bleka. 2f 7, 8, gulakt. blr. 
Fig. H.N.f.9, n:o 26. 
Fukt. skogslund. r. [Torneå Lpm. Uppgifven för Kengis, men lärer enl. Laest. der 
icke förekomma. — N. Finnm. Alten etc.) Lik T. flavum, men har mer samman- 
satt delade blad, tunnare och mer rundade småblad, ej olika dem hos T. minus, 
ehuru större. De enskildta bladskaften skola, enl. Fries, hos denna art vara 
trinda, hos följ. kantiga. — T. majus Wg. 

4 T. rariflorum Fr. stj. som föreg.; vippans grenar uppräta, med n. klasevisa blr; 

bladen mest dubb. parbladigt delade, med kortare sidogrenar, omv. eggrunda, trub- 
.. bigt flikiga småblad. 2j. 7, 8. Fig. 
Ängar och elfstränder, r. {VB. utmed Torn. och Muonio elfvar upp till Huukis. 

Ångml. Nämforsen i Liden sn. Medelp. vid Indals prestg.) Liknar föreg., men 

bladen hafva, såsom hos följ. art, mindre Sangulär omkrets. — T. Friesii Rupr. 

och Beurl. — Anm. Denna och föreg. art anses af Prosten Lcest. vara blott 

varieteter af T. simplex. 

5 T. flavum L. stj. som föreg.; vippgrenarne med mot toppen flockvis samlade, upp- 

räta blr; bladen dubbelt parbladigt delade, med korta sidogrenar, omv. eggrunda, 
vanl. Sflikiga småblad. 2|. 6, 7, g. blr. Fig. Sv.B.328. F1.D.939. H.N.f.9, n:o 25; f.l5, 
n:o 26 [var.]. 
Fukt. äng. a. iSk.—VB. nor. delen och IJm. Lpm. — N.) 1—lh aln hög, med minst 
tumslånaa småblad, än med bred, än viggformig bas, rikblomm. vippa med ljus- 
gula slandar strängar. Har stundom fjäll-lika, snart försvinnande stipler i bla- 



Fam. Ranunculacece. g3 

dens grenveck. — Vid Christiania skall, enl. Blylts ex., en mycket smalhladig 
form, analog med följ:s d, förekomma: T. flav. p angustatum Fr., dit äfven en 
från Gotll. af Westöö sänd form synes höra. 

6 T. simplex L. stj. kantig, med platta sidor; blomvippans grenar med klasevisa, 

något lutande blr, i skiljda kransar; bladen som föreg. med smalare, vigglika, 3fli- 
kiga ell. jemnbreda och hela småblad. % 7, grågul, blr. — /? dubium: småbi. n. 
omv. eggrunda, med spetsiga flikar. — / boreale: de nedre bladens småbi. n. omv. 
eggrunda, med trubb. flikar. — å tenuifolium: småbladen mycket smala, de på si- 
dan vanl. hela jemnbreda, ennerviga. Fig. F1.D.244. H.N.f.3, n:o26; y flO n-o24- 

.. ^ f.l3, n:o44. 

Äng. iSk.—VB. och Jämtl. — N. — y VB. vid Torn. elf flerest. Ångml. Liden och 
Junsele snr: Frist. — å Öl. Gottl.) Till alla delar spädare än föreg.; enskildta 
blomskaften 2 — 5, i åtskiljda halfkransar; strängarne mörka. — y, som i föreg. 
edd. förenades med T. rarifl. och till den synes bilda en öfvergång, är T. stric- 
tum * bor. Nyl. — ^ ansedd för T. galioides Nestl. lär er genom odling i Upps. 
Bot. trädg. öfvergått till a. 

7 T. angustifolium Jacq. stj. fåradt kantig; blrna flockvisa, uppräta; bladen Sdubb. 

parbladigt delade; småbi, jemnbreda ell. lancettlika, det yttersta ofta smalt vigglikt, 
2— Sflikigt. 2^7. Fig. Jacq. Hört. 3, t. 43. H.N.f.l3, n:o 43. 
Fukt. skogsäng, r. {Öl. i Föra sn.) Lik föreg.s å; de nedra bladens småblad bre- 
dare [1 — 2 lin. med omkr. 1 tums längd], de öfras trådsmala; roten tradig, icke 
krypande; enl. ull. ex., emedan förf. icke sett Svenska. 

^"^^ Blrna nästan hängande. 

8 T. minus L. stjelken refflad och något kantig, vid basen bladlös; vippan ganska 

grenig, med vidt utböjda grenar; bladen 3 — 4dubb. parbladigt delade; småbi, run- 
dade, 3 — Sklufna, med spetsiga flikar; karp. n. lancettlika, något 2äggade. 2f 6, 7, 
gråröd. blr. Fig. F1.D.732? Reich. D.F1.4627. H.N.f.7, n:o 23. 
Sandiga strandäng, r. iSk. — Boh. — N. JcTdderen upp till HardangerQord.) Vant. 
mindre än följ. med mera utsperrade vippgrenar, men i synnerhet skiljd med 
de smalare, åt båda ändarne mer spetsade karpellerna. — T. vulgatum Schultz 
och Beurl. 

9 T. Kochii Fr. stj. n. slät, under lederna något refflad, från basen bladig; vippan 

ganska grenig med utstående grenar; bl. som föreg.; karp. eggrunda. 2^7, gråröd. 
blr. — ' flexuosum Reich. stj. vanl. något zigzag-böjd mell. lederna; bladflikarne 
längre och spetsigare; karp. med något längre spets. Fig. Reich. 4628. H.N.f.7, n:o 
. 25; *^ n:o 24 [varr.]. 

Äng. {Gottl. allm. ÖL? — 'Sk. Ön Hven. St. Ibbs kyrkog. Gottl. Vänge och Löjsta 
snr.) Ett par fot hög, med rik vippa; karp. smärre än hos föreg. ''- har ofta 
vippans grenar mer utstående och något plattade karpeller. Odlad har T. Kochii 
i lefvande tillstånd mörkröda märken, T. flex. gula. Båda formerna skola dock 
på Gottl. öfvergå i hvarandra. — T. minus L. Gottl. resa och herb. T. medium 
Ählq. Öl. Veg.? T. collinum H.N. T. Jacquinianum Koch. T. saxatile DC. 

204. ANEMöNE Lin. Sippa. 
f Svepet aflägsnadt från blomman, af flerdeldta blad. 

1 A. sylvestris L. stängeln enblommig med flera rotblad vid basen; svepebladen skaf- 

tade flikiga, med hvitludna skaft; hyllebladen meränd. 5, ovala ell. omv. eggrunda; 
karpeller hvitulliga. 2f 5, hv. blr. Fig. H.N.f.8, n:o 29. 
Torra st. r. {Öl. Föra sn, omkr. ^ mil öster om kyrkan, på 2 ställen vid Husvalla by. 
Gottl. Fårön nära kyrkan samt vid Lauters, Capellshamn. Lokrum sn, i en hage 
vid Martebo-myr. Hessle i Fläringe, samt vid Hangvahr kyrka.) Gröfre än följ., 
med större blr, tradig hopknippad rot. Hyllebladen säll. flera än 5 och då 
smalare. 

2 A. nemorosa L. stäng, enblomm., med ett enda rotblad; svepebl. skaftade inskurna; 

hyllebl. 6 ell. flera, aflånga; karp. och svepebladens skaft gleshåriga. % 4, 5, hv. 
ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.3. F1.D.549. 
Skog. fukt. st. a. {Sk.—Um. Lpm. — N.) Rotstocken hos denna och följ. jemntjock, 
horizonlal. Finnes stund, med särskilda honblr, hvilka äro smärre än de 2könade. 



84 5 Kl. SERTIFLORS. 

3 A. ranunculoides L. stängeln 1 — 2blomra.; svepebl. föga skaf lade, såglikt inskurna; 

hyllebl. meränd. 5, ellipliska; för öfr. som föreg. 2^4, 5, g. blr. Fig. Sv.B.405. 
F1.D.140. 
Lund. äng. r. {Sk. — Södml. och Vestml. vid Mälaren, derofvan mycket sällsynt, t. ex. 
Rosl. Väddö i Hammarby äng. ÖL Gottl. — N. Asker. Christiansand— Salten.) Min- 
dre än de föreg., alltid med höggula blr. 

ff Svepet tätt under blomman, foderlikt, af odeldta blad: Hepatica DC. 

4 A. Hepatica L. bladen klufna till midten i vanl. 3 hela likformiga flikar. 2^4,5. 

— 13 glabrata: fullkomhgt glatt, äfven fruktämnena; bladflik. med kort udd. — 
Y multiloba: bladen klufna i 5—9 flikar. Fig. Sv.B.141. F1.D.610. 
Skogsback. a. {Sk.—Ingml. och Jämtl. Öl. Gottl. — N. till Trondhj. — /? ÖG. Atved. 
Södml. Strängnäs i Olivehälls park. Uppl. Uppsala, i Kungsparken; Funbo sn, vid 
Halmbyboda. — y Uppl. Rasbo sn, i skogen mell. Ströja och Björkkulla.) Blma 
värd. blå, stund, röda ell. hvita, någon gång dubbla. — Hepatica triloba DC. 

205. PULSATILLA Mill. Gökskälla. 

1 P. paténs Mill. bladen långt skaftade, Sfingradt delade; småbi. n. rutformiga, 2 — 3de- 

lade! med vigglika i spetsen djupt 2— 3tandade, ell. mångdelade flikar; blomman n. 
upprat. % 4, 5, ljust viol. blr. — * Wolfgangiana Bess. bladflikarne mångdelade, den 
mellersta långskaftad. Fig. Reich. D.Fl. Ranunc. t.57. H.N.f.l5, n:o 27. 
Back. r. (Gottl. vid Löjsta kyrka. Angml. Ramsele sn, I mil ofvan Nylands by; Resele 
sn. — * Gottl. bland hufvudformen.) Liknar under blomningstiden ganska mycket 
P. vulgaris, men skiljes från denna och öfr. Sv. arter genom de efter blomningen 
framväxande långskaftade och Sfingradt delade rotbladen, hvilka ho« * i ans. 
till den långt skaftade Sdelda ändfliken tyckas vara 2pariga. — Anemone L. 
* P. Hackelii Bot. Not. 1856. 

2 P. vernalis Mill. bladen parbladigt delade; småbi. n. omv. eggrunda, djupt inskurna 

med bredt lancetthka ell. eggrunda flikar och tänder. 2j. 5. — /? rosella: blrna små, 
rosenröda. Fig. Sv.B.637. FI.D.29. H.N.f.5, n:o 22. 
Skogshed. r. [Jämtl. Bergs, Sunne och Mysjö snr. Herjed. och nor. Helsl. — Smal. 
Blek. Skillinge och Listerby. Sk. Örkelljunga; mell. Kädarps gästgg. och Röke kyrka. 
Hall. Öl. Mörbylånga. — N. mell. Kongsvinger och Elverum. Gudbrandsdalen. Dovre 
etc. — 13 Smal. Femsjö sn, vid Torpet Bjellö.) Blomman i början med kort stän- 
gel, n. upprat; äldre blir stängeln quartershög, med lutande, endast i solen vidt 
öppnad blomma; färgen hvit, dragande i rödt, utvändigt rödbrun. Svepet hos 
alla arterna findeldt, mycket ludet. — Anemone L. 

3 P. vulgaris Mill. bladen 2 — 3dubb. parbl. delade, med smalt jemnbreda flikar; 

blomman något lutande, med n. raka blad, dubbelt längre än stånd. %. 4, 5. Fig. 
Sv.B.292. F1.D.153. 
Sandback. [Sk. — Uppl. Vestml. Värml. vid Gullspångselfven i Råda sn. Dalsl. Locke- 
rud nära Venersborg. Boh. Öl. Gottl. — N.) Blomman stor, rödviolett. Hyllebl. 
stundoin mer och mindre flikiga: var. schizantha ed. 8. — Anemone L. 

4 P. pratensis Mill. bladen som föreg.; blomm. mycket lutande, med i spetsen tillba- 

kaböjda blad, knappt i^ längre än ståndarne. 2^ 5. — /? glabrata M. Flod. hela 
växten glänsande glatt. Fig. Sv.B.299. F1.D.611. H.N.f.l, n:o 34. 
Torra äng. r. [Sk. Blek. Smal. Virsrum sn, samt vid Kranklösaholm ; Alsheda. ÖG. 
Södml. vid Vårdinge och Öfver-Jerna kyrkor. VG. Öl. Gottl. — N. Christiania på 
Hovedöen, samt i Skiebergs sn. — (3 Öl. sparsamt vid Mörbylånga.) Blomm. min- 
dre än hos föreg., invändigt purpurröd, utv. blyfärgad. — Anem. L. 

206. ADöMS Lin. Kastlöser. 

1 A. vernalis L. kronbladen öfver 10, lancetthka, något trubbnaggade ; karpellerna mjuk- 

håriga, i eggrund samling. %. 5, 6, g. blr. Fig. Sv.B.555 [dåhg]. H.N.f.4, n:o 38, 39. 

Backar, r. [Öl. Borgholm; Thorslunda vid Aronstorp; mell. Kastlösa och Ottenby; 

Näsby i As sn. Gottl. Hoborgen; st. Carlson m. fl. st.) Bladen findeldta; blma 

vanl. öfver 2 tum vida. 



Fam. Ranunculacecp. 85 

3 Flocken Hellefeorese. Karp. kapsellika, flerfröiga. 
207. CALTHA Lin. Kalfleka. 

1 C. palustris L. stjelken uppstigande ell. nedligg.; bladen hjert- ell. njurlika, grofnag- . ^ 
gade, med rundade flikar vid basen. 2^4, 5,g. blr. — /? radicans: stjelken nedlig- V ' 
gande, rotslående i lederna. Fig. Sv.B.200. ri.D.668. 
Våta st. a. {Sk. — Lpl. — N. — /? iV. Finnm. Tanen och Varanger flerest.) 

208. TROLLIUS Lin. Bullerblomster. 

1 T. europcBUS L. foderbladen öfver 10, slutande sig tillsammans i klotform; kronbladen 

.. af de oöppnade ståndarnes längd, 2^6,7. Fig. Sv.B.383.^ F1.D.133. 

Äng. etc. r. {Sk. — Lpl. och VB. Öl. Mest i vestra prov., på mer spridda ställen i de 

östra. — N. till Finnm.) 3 — 4 qu. hög, med stora klotrunda ljusgula blr, 5 — 7- 

deldta blad. Då ståndarne uttömt frömjölet, äro de längre än kronbladen. Var. 

med små blad och blr af Ranunc. Linguw storlek. 

209. AQUILEGIA Lin. Akleja. 

1 A. vulgaris L. kronsporrarne med inkrökt spets, kortare än foderbladen; bladen dub- 
belt Sfingradt deldta; småbladen grundt inskurna i rundadt trubbiga flikar. 2j.7,8. 
Fig. Sv.B.118. F1.D.695. 
Lund. i bergstr. r. {Sk. — Södml. Ner. Vestml. Dal. Grangärde; Boda Capell vid vägen 
till Styggforsen. Värml. Öl. Gottl. Förvildad vid Gefle m. fl. st. upp till Sundsvall. 
— N. upp till Gudbrandsdalen och efter kusten till Trondhj.) Meränd. glatt växt, 
med stora, blå, stund, ljusröda ell. hvita blr. Var. med hårig stjelk. 

210. ACONiTUM Lin. Stormhatt. 

1 A. septentrionale Koll. blomklasen klibbig af täta glandelhår; hjelmen utan tydlig n 

klo, den utdragna cylindriska delen omkr. lika lång som det n. vinkelrätt framskju- \^^ 
tände brämet; honingsgömmena med tillbakarullad sporre, lancettlik läpp; bladen 
handlikt 3— 7klufna och flikade. 2^7,8. Fig. Sv.B.654. F1.D.123. H.IV.f.5, n:o 26. 
Fjelltr. a. {Lpl. — Herjed. Dal. Särna och Elfdalen. Värml. nor. Finnskoga sn. Angml. 
Medelp. Uppl. Hillebola — N. tjll Finnm. Tromsöe.) 2 — 3 alnar hög, med blå, 
stund. n. hvita, högst sällan hos oss gula blr.*) — A. Lycoctonum L.Fl.Su. 

2 A. Napellus L. klasen tät rak finluden; hjelmen finluden, halfrund, med till klo af- 

smalnande bas; honingsgömm. med kort, tillbakaböjd sporre och urnupen läpp; 
bladen handlikt Sdeldta, med vigglika 3klufna och flikiga småblad; karp. med utstå- 
ende spets. 2\. 7, 8, b. blr. Fig. Sv.B.46. H.N.f.6, n:o 23. 
Fukt. skogsäng, r. {DaL Vika sn. Stämshöjden, vid Trostbäcken i Stortägten. Södml. 
Åker sn, vid Berga-ån. Sk. Hasselmöllan vid Romeleklint.) Hyllebladen ut- och 
invändigt småhåriga; de nedre örtbladen glatta och glänsande. — A. napelloides 
Sw. A. neubergense Reich. och Handb. ed. 1. 

3 A. Cammarum L. klasen slutl. glesblommig, flerböjd glatt; hjelmen glatt, koniskt 

hvalf-lik, med afsmalnande bas; karp. yngre med hopstötande spets; honingsgömm. 
och blad som föreg. 2^ 7, 8, b. blr. Fig. F1.D.1698. H.N.f.6, n:o 24. 
Byar etc. r. {Hall. vid Fylleåns stränder och vest. Smal. Femsjö; Klefshult, etc. Fas- 
torp i Nye sn.) Lik föreg., men är glatt, med längre skaftade blr, stundom, särd. 
odlad, med utsperradt grenig klase, smärre och mer bredflikiga blad. — A. Stör- 
chianum Reich. A. neomontanum Fl.D. 

211. DELPHINIUM Lin. Riddarsporre. 

1 D. Consolida L. stjelken med utsperradt grenig blomvippa; honingssporren enkel; 

karpell ensam, glatt; bladen findeldta. O 6, 7, viol. blr. Fig. Sv.B.58. F1.D.683. 
Åkrar. {Sk.—Helsl. Söderhamn. Vestml. Värml. en gång funnen. Öl. Gottl. —■ N.) 



*) Den utländska vanl. gulblomniiga Lycoctonum är skiljd genom större glatthet; rakare 
mer vidgad hjelm, mycket längre än det föga framskjutande brämet; bredare bas på honings- 
göm:s läpp, samt med strängarne, som äro kantade med en hinna, tvärt slutande strax ofvan 
strängens midt, då den bos A. sept. jemnt afsmalnar n. upp till knappen. Enl. Wbg:s Fl. 
Lapp. n:o 275 är en gulblommig form (y9) tagen vid Kirkivaare i Lul. Lpm. 



86 5 Kl. SERTIFLORiE. 

4 Flocken Pseoniese. Frukt: [flerfiöiga karpeller ell.] bär. 

212. ACTiEA Lin. Paddbär. 

1 Å. spicata L. blomklasen eggrund; bladen 2— Sdubbelt Sfingradt delade. 2i.5, 6, hv. 

blr. Fig. Sv.B.291. F1.D.498. 
Lund. {Sk. — Lpl. — N.) Med ensam blomklase, svarta bär. 



35 Fam. BERBEEIDEiE Juss. Hylle dubbelt, af foder- och kronblad motsatta hvar- 
andra. Stånd, motsatta kronbladen. Frukt enrummig, med fröfäste på ena sidan. 

213. BERBERIS Lin. Surtörne. 

1 B. vulgaris L. blomklasarne hängande; kronbladen trubbiga; stammen med samman- 
satta taggar och omv. eggrunda, taggsågade blad. t> 6, g. blr. Fig. Sv.B.24. F1.D.904. 
Betesh. iSk.—Gestr. Värml. Dalsl. Boh. Öl. Borgholm. Gottl. Visby. — N. Arendal; 
Holmestrand; Christiania; Fredrikshall.) Buske med aflånga, röda, ganska sura bär. 



36 Fam. PAPAVERACEiE Juss. BIr reguliera, af 2bladigt snart affall. foder och 4 
kronbl. Stånd, fria talrika. Fröh. enrummigt, med ofullkoml. skiljeväggar ell. 2- 
rummigt. 

214. P APA VER Lin. Vallmo. 

*1 P. nudicaule L. fröhuset styfhårigt, klubblikt; stängeln bar, enblommig; bladen en- 
kelt pardeldta, med bredt lancettlika, stundom djupt inskurna flikar. 2^ 6, 7, g. blr. 
Fig. F1.D.41. H.N.f.5, n:o 20. 
Fjellv. r. [N. Ost-Finnm. Syltvigfjorden vid Osterelv enl. Th. Fr. Vest-Finnm. Talvig 
etc. Dovre på Blaa- och Knudshöe samt Finnshöe; vid Drivelven nedom Vaarstien, 
samt i Svisdal, Druedal etc. Valders vid Helestrand.) Tufvad växt. — P. radica- 
tum Rottb. P. alpinum Fr. S.V.Sc. 

2 P. Argemone L. fröh. meränd. styfhårigt klubblikt; sljelken bladig mångblommiq. 
^ O 6, 7, r. blr. Fig. Sv.B.538. F1.D.8Ö7. 

Åkrar, r. {Sk. allm. Blek. Augerum. Smal. öst. och nor. delen. ÖG. Södml. Nykö- 
ping. Stockh. Uppl. Håtuna sn; Vahlö sn; Norrtelge etc. Vestml. Skinnskatteberg. 
Ner. VG. Kinnekulle. Öl. Gottl.) Örtbladen dubbelt pardeldta, smalftikiga. Var. 
med sargadt flikiga kronblad, samt på Gottl. med glatta fröhus. 

3 P. dubium L. fröh. glatta aflånga; blomskaftens öfra hår tilltryckta; stjelken fler- 

blommig, med dubbelt parklufna och flikade blad. 6, 7, r. blr. Fig. Sv.B.457. 
F1.D.902. 
Åkrar, etc. {Sk.—Gefle. Vestml. Värml. Dalsl. Öl. Gottl. — N.) Blommorna omkring 
2 tum i diameter. 

f4 P. Rhoeas L. fröh. glatta klotrunda; skaftens hår utstående; stjelken flerblommig, 
„ med pardeldta blad, inskurna flikar. ©7, r. blr. Fig. Sv.B.519. F1.D.1580. 
Akr. och odl. ställ. r. {Sk.— Uppl. och Vestml. enl. Troil; förvildad med andra frön; 
äfvenså i Norge.) Större än de föreg. 

f 5 P. somniferum L. fröh. klotrunda, jemte hela örten glatta; bladen bredt aflånga, 
flikade, stjelkomfattande. 07,8. Fig. Sv.B.525. 
Odl. st. r. {Sk. — Uppl. och Vestml. här och der sjelfsådd i och utom trädgårdar.) 
Blåaklig växt, med hvita ell. röda, vid basen violetta kronblad. 

215. CHELIDONIUM Lin. Svalört. 

1 C. majus L. birna i flock; !)laden parbladigt delade, med flikiga småbi. 2^5—8, 



Fam. Berberidecp — Fumariacew. 87 

g. blr. — 13 crenatum: kronbladen flikiga; skidorna längre, vridna Fig Sv B 67 
F1.D.542. 
Vid murar och hus, a. {Sk—Lpl. — N. — /3 Sk. vid Klinta, nära Ringsjön.) Bladen 
glatta, under hlåaktigt gröna. 

216. GLÅUCIUM Scop. Strand- Vallmo. 

I G. luteum Scop. stjelken glatt, med djupt bugtiga ell. flikiga blad; skidan sträfknölig. 
2) 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.171. F1.D.585. H.N.f.lO, n:o 29. 

Hafsstr. r. {Boh. Quille sn. Vassholmen och Tistelholmarne; Strömstad, på S. Koster 
och Bredviksmarken. Grötö; Otterö och Hvalö. Hjertö; Svinäslandet och Furaby 
strand i Tanum, ymn.: Rect. For. — N. Christianiafjord på Illöen; Spjärland; Ag- 
geröen. Langesund, Mandal etc.) Blrna stora som på Vallmo; växten blåaktig. 
— Chelidonium Glaucium L. 



37 Fam. FUMÅRIACE.^ DC. Fod. 2bladigt, aff-allande. Kronan irreg. Stånd. 6, sam- 
manväxta i 2 stammar med enrummiga knappar. Frukt enrummig. 

217. CORyDALIS Pers. Nunneört. 
f Stjelken med ett stort fjäll nedom lägsta bladet; stjelkknölen lökformig tät. 

1 C. solida Sm. blomskärmen flerklufna; stiftet vid basen knä-likt nedhöjdt, sedan 

rakt; inre kronbladens rvgg smalt och kort vingad. 2^4, 5, r. blr. Fig, Sv.B,531,f.l. 
H.N.f.ll,n:o34. 
Lundar, r. [Blek. vid Ronneby. Vppl. Funbo i Kersbärslunden vid prestgården. Rosl. 
Stockh. Bergiilund, förvildad.) Blomklasen vanligen glesare och mer rikblommig, 
samt med längre blomskaft än de följ. Bladen hos alla arterna dubb. Sfingradt 
delade, med flerklufna småblad. 

2 C. läxa Fr. skärm och inre kronblad som föreg.; de yttre kronbl. i spetsen små- 

tandade, det nedre med tjock bas; stiftet utan knä; fruktskaft, n. af den smalt 
lancettl. baljans längd. 2f 4, 5, r.blr. Fig. Sv.B.531,f.2 [blrna för mörka]. H.N.f. 
8, n:o 25. 
Lund. r. [Uppl. Steninge nära Sigtuna; på holmen Fläskjan i Mälaren, Stockh. flerest. 
t. ex. Grindshage, Liljeholmen, på Sicklaön etc, Södml. Strängnäs; Mariefred m. fl. 
st, ÖG. Norrköping enl. Kindb. Smal. Kalmar enl. Vesterl. Skåne.) Var. större 
och mindre, stundom med tät och rikblommig klase, samt med klufna och hela 
skärm. — C. Lobelii Ed. 4. Fum. bulbosa a Lin. Fl. Su. 

3 C. pumila Höst: skärm och inre kronbl. som föreg.; de yttre kronbl. i spetsen tvär- 

huggna, det nedre utan tjockare bas; stiftet utan knä; fruktsk. dubb. kortare än 
den eggrundt lancettlika baljan. 2|. 4, 5, r. blr. Fig. Fl.D. 1224. H.N.f.8, n:o 26. 
Lund. [Sk.— Uppsala. Rosl. 01. Gottl. — N. Christiania, Grefsnäs.) Varierar som 
föreg., men är i allmänhet till alla delar mindre, med blekare blr. — C. läxa 
*j9MWL Ed. 6. 

4 C. fabacea Pers. skärmen hela; stiftet utan knä; inre kronbladens rygg med en bred 

vinge, nående högt öfver kronbhs spets. 2^ 4, 5, r, blr. Fig. Sv.B.15. Fl.D, 1394. 
H.N.f.lO, n:o 30. 
Lund. [Sk.—Medelp. Jämtl. Åreskutan; Hackas. Vm. Lpm. Laxfjellet. Dalsl. Öl Gottl. 
— IS. till Salten och Lyngen.) 3—5 tum hög, fåblommig; skärmen mycket sällan 
grundt inskurna. — Fumaria bulbosa /? Lin. 

ff Stjelken utan fjäll; stjelkknöl. lökformig ihålig. 

5 C, cava Schw. & E. blomskärmen aflångt laiiceltlika, meränd. hela; kronsporren med 

trubbig krökt spets. 2^ 4, 5, r. ell. hv, blr. Fig. F1.D.605. H.N.f. 1, n:o 33. 
Lund. r. [Sk. skogväxta delen allmän. Hall. Smal. Eds sn. ÖG. Omberg vid Alvastra, 
Öl. från Ottenby upp till Föra.) Större än de föreg.; stjelkknölen äfven större, 
stund, bärande ett blad iemte stielken. — C. bulbosa Pers. Fumaria bulb. 7 Lin. 



88 5 Kl. SERTIFLOR^. 

218. FUMÅRIA Lin. Jordrök. 

f Fodret af halfva kronans längd. 

fl F. capreolata L. småbladen med omv. eggrund omkrets och aflånga flikar; skaften 
klängelikt vridna; frukterna klotformiga, rundadt trubbiga, släta, på båglikl ned- 
böjda skaft. O 6, 7. Fig. Sturm 62 haft. Hamm. Fum.t.3. H.N.f.13, n:o47. 
Odl. st. r. [Sk. förvildad vid Lund i Paradislyckan m. fl. st.) Blrna hv. ell. gulakt, 
med svartröd topp och bladen dubb. parbladigt delade [såsom hos alla arterna]. 

*2 F. media Lois. frukt, något eggrundt klotformiga, trubbiga, något smågropiga, på 
utböjda skaft; för öfr. som föreg. 6, 7, Ijusr. blr. Fig. E.B.943. Hamm. Fum. 
„ t.3. H.N.f.l5,n:o30. 

Åkr. och odl. st. r. [N. Stavangers amt, i åkrar och vid vägen mellan Naerstrand och 
Ölen, ymnig. — Sv. på ballastplatser, t. ex. Malmö och Gefle.) Skiljd från föreg. 
med röda blr och mindre böjda fruktskaft. — F. capreolata KB. F. mura- 
lis Ed.6. 

ff Fodret mycket kortare; frukten smågropig. 

3 F. officinalis L. bladen med lancettlika flikar; foderbl. eggrunda, \å^\ af kronans 
längd; skärmen något kortare än fruktskaften; frukterna klotrunda, i toppen m^rycfcfa. 
O 6, 7, r. säll. hv. blr. Fig. Sv.B.42. F1.D.940. Hamm. Fum.t.l. 
Odl. st. a. [Sk.—Um. Lpm. — N. till Finnm. Tromsöe.) Stundom upprat, stundom 
klängande; utmärkt af de något njurUka frukterna. 

A F. tenuiflora Fr. bl. som föreg.; foderbl. n. lancettlika, ^del af kronans längd; skär- 
men dubb. kortare än fruktskaften; frukterna klotrunda. © 6, 7, hvitr. blr. Fig. 
Hamm. Fum.t.l. 
Odl. st. r. [Sk. Lund, Krageholm m. fl. st. i söd. delen. Uppl. Häggeby, enl. ex. for- 
dom samlade af förf.) Blrna mycket mindre och isynnerhet smalare än hos föreg., 
n. hvila, endast i spetsen mörka; bladen blåaktiga. — F. ofj^c. /? tenuiflora Ed.6. 
F. Wirtgeni Koch [till en del] enl. Fr. och Garcke. 

5 F. Vaillantii Lois. bladflik. smalt lancettlika, n. jemnbreda; foderhl eggrunda, många 
gånger kortare än kronan; frukt, klotrunda, i toppen hela, ell. med en omärklig 
vårilik spets. O 6, 7, blekr. blr. Fig. Sv.B.574. Hamm. Fum.t.l. H.N.f.3, n:o 25. 
Åkr. r. {ÖG. Södml. Lunda vid prestgården; Vester-Hanninge, vid Häringe. Stockh. 
nära Lofö kyrka; Drottningholm; Bromma etc. Uppl. i synnerhet omkr. Mälaren; 
Tierp vid Fors; Funbo sn; Hökhufvud vid prestg. Vestml. Sala; Suruhammarsbruk: 
J. A. Braun.) Bladen blåaktiga findeldta. — F. parviflora Ed.2. 



38 Fam. CRUCrFER-/E Juss. Fod. och krona reguliera, 4bladiga [korsformiga^]. Stånd. 
6, af hvilka 4 längre. Frukt: skida. Fröhvite 0. 
Anm. Genom felslagning kunna stund, kronbl. och 2 ell. 4 stånd, saknas, 
samt skidan blifva enrummig. 

1 Flocken Brassicese. Skida öppnande sig på längden i 2 skal. Fröen med 
hjertbladen vikna omkring det ryggliggande rotämnet. 

219. BRASSICA Lin. Kål. 

1 B. campestris L. roten smal, hos / tjock; stjelkbladen hjertlikt eggrunda eller af- 

långa, med djupt stjelkomfattande bas, ^/te^^a blåaktiga; rotbladen lyrformigt tandade, 
skaftade, något sträfhåriga. © 2) 6, 7, g. blr. — jS biennis: rot. smal, 2årig; nedra 
stjelkbl. lyrformigt inskurna. — y Rapa: roten tjock och köttig [rofva], 2årig. Fig. 
FI.D.550. H.N.f.9,n:o21; /3 10,31; y 9,22. 
Akr. etc. a. {Sk. — Lpl. — N. till Finnm. — /? och y odlade och förvildade.) / B. 
Rapa L. 

2 B. Napus L. roten tapplik; stjelkbladen lancettlika, med smalare, n. pil-lik, stjelk- 

omfattande bas, jemle de lyrformiga skaftade rotbl. glatta. 2> ö, 7, g. blr. — 



Fam, CrueiferoB. 89 

/3 rapifera: roten tjock, tapplik. Fig. Reich. Tetrad.f.4435. H.N.f.lO, n:o 32: fl4. 
n:o 29. 
Åkrar, hafsstr. r. [Sk. nordöstra kust.; äfven Kullaberg. Smal. i skären. Södml. 
Nämndö; Ornö. Stockh. Rosl. Ljusterö, Börstel etc. Ner. Örebro. ÖL Gotll. Burs 
och När snr etc. — N. Toten. — p odlad och förvildad.) Blomfodret öppet, nästan 
som hos följ. slägte. Var. prcecox H.N. kan knappt skiljas från a. 

220. SINäPIS Lin. Senap. 

1 S. alba L. skidorna styfhåriga, vidt utsperrade, nästan kortare än det sabelformiga 

stiftet; bladen vid basen parklufna och flikiga. 7 — 9, g. blr. Fig. Fl D 1393 H N 
„ f.7,n:ol3. 
Åkrar, r. {Sk. HalL^ samt här och der upp till Värml. Vestml. och Uppl. Tierp, t. ex. 

Ytterby. Jämtl. Östersund. Öl. förvildad: Sjöstr. Gottl. Bläse i Fleringe sn. — N. 

Christiania. Vig och Leganger etc. i Bergens st. Vang i Valders.) 

2 S. arvensis L. skidorna trinda, knöliga utstående; stiftet quadratiskt kägelformigt, 

kortare än skidan, glatt; bladen eggrunda groftandade, eller lyrformigt flikade; stjel- 
ken sträfhårig. ©6 — 8, g. blr. — /? ambigua: skidorna sträfhåriga. Fig. F1.D.753. 
/? Reich. f.4i25, b. 
Åkrar, a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. — 13 Sk. till Gestr.) /? har mer utstående 
grenar, alla bladen kortskaftade, flikiga, med något pil-lik basis: S. arv. Schkuhri- 
ana Reich. Var. incisa Fr. "^ 

221. MELANOSINaPIS DC. Svartsenap. 

1 M. communis Spenn. skidorna tryckta till stjelken; bladen lyrformiga, de öfversta 

hela, jemte stjelken glatta. O 6, 7, g. blr. Fig. Sv.B.83. F1.D.1582. 
Odl, st. etc. förvildad. [Sk. Hall. VG. Göteborg, på öarne. Boh. Marstrand: Rect. 
For. Blek. Lyckeby m. fl. st. Smal. Oscarshamn: Scheutz. Öl. Gottl. följande med 
skånsk säd ända upp till Norrl. — N. Christiania.) Sinapis nigra L. Brassica 
nigra Koch. 

222. ERUCASTRUM Schimp. & Spenn. 

1 E. Pollichii Sch. & Sp. skidorna i nedtill bladiga klasar, utstående; bl. bredt lancett- 

lika, pardelade med ojemnt och trubbigt landade flikar, jemte stj. kort sträfhåriga. 
2|. 6— 9, g. blr. Fig. Reich. Tetrad. 4428. H.N.f.lo, n:o 31. 
Odl. st. r. {ÖG. på sjön Tåkerns genom urtappning uttorkade stränder, t. ex. mell. 
Säby och Hyngesta, samt mell. Hofgården och byn Furåsa i Hof sn, funnen 1854 
första gången. — Införd med ballast till Gefle Brobänk.) Nära alnshög växt, med 
smutsigt gula, svagt ådriga blr. — Sisymbr. Erucastrum Poll. Diplotaxis brac- 
teata Godr. & Gren. samt Fr. H.N. 

223. DIPLOTAXIS DC. Sandsenap. 

fl D. tenuifolia DC. stjelken bladig; bladen glatta, groftandade eller pardeldta, med 
jemnbreda flikar, de öfversta bladen hela. 2^7—9. Fig. Sv.B.501. H.N.f 9, n:o 23. 
Sand. strand, r. {Sk. Sandhammar. ÖG. med föreg. vid Hofgården i Hof sn. För 
öfr. införd med ballast till Ystad; Malmö; Landskrona; Carlskrona; Kalmar; Gefle; 
Nyland i Angml.; Ratan i VB.; Visby och Ljugarns hamn på Gottland eic.) Ofta 
3 — 4 quart. hög, med Iju^gula blr, stora n. som hos Brassica camp. — Sisymbr. 
L. Sinapis Sv.B. 

2 Flocken Sisyxnibriese. Skida som föreg. flock. Hjertblad platta med ryg^- 

liggande rotämne. 

224. SISYMBRIUM Lin. Stillfrö. 

fl S. Loeselii L. bladen djupt nedåt parflikiga, med båglikt utböjda flikar; ändfliken 
stor, n. spjutlik; skidorna vidt utstående, dubbelt längre än deras skaft. ]) 7, 8, g. 
blr. Fig. Reich.f.4409. H.N.f.l3, n:o 49. 
Mur. odl. st. r. {Stockholm på murar och i potatesland kring väderqvarnar mell. Sab- 
batsberg och Kungsbacken; Djurgårdsbrunn; Observatoriibacken. Uppsala). Blrna 
stora som hos Nasturt. sylv. Bladflikarnes hufvudnerv följer tätt efter deras 
nedra helbräddade kant. Stjelken meränd. sträfhårig. 

f 2 S. Irio L. bladen nedåt parflikiga, med stor spetsad ändflik, jemte stjelken meränd. 



90 5 Kl. SERTIFLORiE. 

glatta; skidorna nästan uppräta, 4—5 gånger längre än deras skaft. ©7, 8, g.blr. 
Fig. Reich.4408. 
Odl. st. r. {Sk. Uppsala. Ballastplatser vid Stockholm, Gefle etc. — N. Eger; Trond- 
hjem.) En hos oss tillfällig och mycket flygtig växt, med föga större blr än följ. 
art, snart öfvervuxna af de smala, 2 tum långa skidorna. 

3 S Sophia L. kronbladen kortare än fodret; örtbladen dubbelt parbladigt findeldta; 

skidorna trådsmala. 7, g. blr. Fig. Sv.B.203. F1.D.528. 
Torra st. a. [Sk. — söd. Lpm. och VB. nor. del. — N. till Alten.) Kronbladen hälf- 
ten så långa som de utskjutande ståndarne. 

4 S. officinale Scop. grenarne vidt utsperrade, med korta syl-lika tilltryckta skidor; 

bladen nedåt parflikiga. O 7—9, g. blr. — 13 lejocarpum: större, n. glatt. Fig. 
Sv.B.158. F1.D.560. 
Byar, vägar, a. {Sk. — Helsl. Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Bergen. 
— ^ N. Leirdal.) Erysimum L. Chamceplium Wallr. 

5 S. supinum L. bladen n. pardeldta, med trubbtandade flikar; skidorna ensamma i 

bladvecken, ganska kort skaftade, jemnbreda, något båglikt krökta. 07,hv. blr. 
Fig. H.N.f.4, n:o31. 
Kalkberg, på fukt. st. {Öl. allmän. Gottl. vid Ar i Fläringe sn m. fl. st.) Kullig- 
gande, någon gång upprat, med tumslånga, kort skaftade skidor. — Braya Koch. 
Chamceplium Wallr. 

225. HÉSPERIS Lin. Nattviol. 

fl H. matronalis L. örtbladen eggrundt lancettlika, spetsade bugttandade; skidorna kan- 
tigt trinda, glatta. 2f. 6, 7, hv. eller rödviol. blr. — /? inodora: blr hvita, med ringa 
lukt. Fig. Fl.D. 921 och 924. 
Skogsback. ruin. r. {Sk. Kulla-Gunnarstorp, Trolleholm, Toppe- och Bjersjö-ladugård 
m. fl. st. Hall. Göteborg etc; förvildad upp till Värml. och Gestr.) Alnshög med 
välluktande blr, hvarföre den odlas. Den vilda är vanligen hvitblommig och n. 
utan lukt: H. inodora L.Sp.Pl. 

226. ERiSIMUM Lin. Rym. 

1 E. cheiranthoides L. bladen lancettlika helbräddade, eller glest tandade, stjernhåriga; 

skidorna dubbelt längre än de meränd. utsperrade skaften. O 2) 6 — 8. g. blr. — 
/? nodosum: stjelken högväxt, med en knöl vid basen; skidorna tilltryckta. Fig. Fl. 
D.731 och 923. 
Odl. st. a. {Sk. — Ängml. och Jtl. VB. nor. del. Pit. Lpm. Aborreträsk. — N. — 
(3 Sk. vid Gyllerup i Hörup. ÖG. Kullen i Kärna sn.) 

2 E. hieraciifolium L. stjelken upprat, kantig; bladen lancettlika, glest naggsågade stjern- 

håriga; blrna dubbelt, skidorna många gånger längre än skaften, n. uppräta. J)5, 
6, g. blr. — ^ strictum Koch: blrna större; skid. kortare och tjockare, alltid till- 
tryckta, med 2klufvet märke. Fig. H.N.f.8, n:o 20. Wg. Fl.L.t.l2,f.l. * F1.D.229. 
H.N.f.8, n:o 19. 
Torra st. helst i skären och fjellen. {Smal. i skären. ÖG. Söderköp:s och Norrköpis 
skär; Omberg. Södml. Ner. — VB. Caljix skärgård. Lul och Torn. Lpm. Jämtl. 
Värml. Sibberön nära Christinehamn. Öl. ön Norman: Sjöstr. Gottl. — N. Chri- 
stiania; Dovre; Snaasen i Trondhi. st.; Nordl. — ^ Blek. Smal. VG. Boh. — iV, 
söd. del.) Båda formernas växtställen i mell. och söd. Sv. behöfva närmare ut- 
redas. — Cheiranthus alpinus Wg.Fl.L. * E. hieraciifol. Fr. S.V.Sc. och Handb. 
ed.6. 

221. ALLIARIA Adans. Lök-rym. 

1 A. officinalis Andrz. bladen hjertlika skaftade bugttandade. j) 5, hv. blr. Fig. Sv.B. 

208. F1.D.935. 
Lundar. {Sk.—Uppl. Vestml. Boh. Öl. Gottl. — N. Bergen.) Erysimum L. Sisym- 
brium Koch. 

228. BRAYA Sternb. & Hop. 

1 B. alpina S. & H. bladen skaftade, smalt lancettlika, hela ell, glest tandade; skidorna 
i en kort, sammandragen klase, uppräta, längre än skaften, 2^ 7, 8. Fig. Reich. 
f.4370. 



Fam. CrucifercB. 91 

Fjelltr. r. [Lul. Lpm. Säkkok. — N. Salten på Baadfjellet.) Svenska ex., 3—4 tum 
höga, likna en förkrympt form af Arabis petroea; blrna hvita elL, enl. de torra 
exemplaren, violetta. 

3 Flocken Aral>i<iese. Skida som föreg. flock. Hjertblad platta med kant- 
liggande rotämne. 

229. DENTÅRIA Lin. Tandört. 

1 D. bulbifera L. bladen skiftevisa, 2— Spariga, med uddblad; de öfversta hela, med 

knopplökar i bladvecken. 2f 5. Fig. Sv.B.356. Fl.D.SOl. 
Lundar, r. {Sk.—Uppl. upp till Dalelfven, t. ex. på En-noten nedom Söderfors. Vestml. 
Dalsl. Boh. Uddevalla; Christinedal: Thed. Öl. Gottl. — N. efter kusten från 
Christianiafjorden till Bergen). Småbladen lancetllika; blrna ljusröda. 

230. CÅRDAMiNE Lin. Ängskrasse. 

f Bladen parbladigt delade. 

* Kronbl. om v. eggrunda, minst 3 gånger längre än fodret. 

1 C. pralensis L. bl. 5~mångpariga ; rotbladens småblad rundade, vinkligt landade, 

stjelkbladens lancettlika, meränd. helbräddade; ståndarknapp. gula; skidorna med 
ganska A-or^ stift. 2|. 5, 6. hv. eller gredel. blr. Fig. Sv.B.350. Fl.D.i039. 
Våta äng. dik. a. {Sk.—Lpl. — N.) Har större blr än de öfriga. Växande i renare 
vatten får denna art stundom större, rent hvita blr och stora småblad: i3 spe- 
ciosa Ed.3. Var. med något landade småblad samt med dubbla blr. 

2 C. amara L. bl. 2— Spariga; alla småbladen rundade— aflånga, vinkligt landade; 

ståndarkn. violettbruna; skid. med syl-likt stift, dubbelt längre än skidans bredd. 
2|. 5,0, hv. blr. — i3 hirta: till alla delar spädare; stjelken småluden eller hårig — 
y trisecta: bladen deldta i 3 småblad, det yttersta skaftadt. — å anomala: bladen 
hela ovala tandade. — ' cequiloba: bl. 4— opariga; småbi, likform. aflånga, de nedre 
bladens ellipt., alla helbräddade, fasta. Fig. Reich. t.4305. I3 F1.D.148. 
Källbäck. etc. /? fukt. skogsäng. {Sk.—Lpl. o. allmännast norr om Mälaren. — iV. — 
d Eskilstuna i en äng vid ån bortom Vilsta. — ' VG. mell. Finnerödja kyrka och 
Skagersholm: Postexped. Elgenstjerna.) — /? C. sylvatica Uoffm. och Handb. ed.3; 
Bot. Not. 1841. C. hirsuta Fl.D. — * torde vara egen art, men upplages ej nu 
som sådan, då den blott ett år anmärkts och möjl. blott är en localform. 

^* Kronbl. aflångt tung- ell. spadlika, högst dubb. längre än fodret. 

3 C. sylvatica Linck: stjelken vanl. något krokig, mångbladig; stjelkbladen 5—7pariga 

med tandade småblad, inga stipelformiga; kronbl. aflångt tunglika; skidorna 3 gån- 
ger längre än deras skaft, med stift väl så långt som skidans bredd. O 6, 7, hv. blr. 
— ^ ambigua: mindre och enklare, med färre stjelk- och småblad. Fig. Reich. f. 
4303. E.B.492. 
Fukt. skog. r. {Sk. Stehag; n. Vram; Pugerup etc. Blek. Smal. Kalmar; Kronoberg: 
Scheutz. Femsjö. VG. Kinnekulle; Hunneberg i Fristorps hage. — iV.^Laurvig; 
Christiania, Egeberget vid Graess^ter. — ,'j Jämtl. i dyiga fjellskogar vid Areskutan 
och Portfjellet — N. Romsdalen, vid Brevik.) 2—3 quart. hög och gröfre än följ., 
men med lika små blr; stånd. 6. Svenska ex. smärre, mer närmande sig C. hir- 
suta än de Norska — C. hirsut. å sylv. Ed.4. C. hirs. E.B. /i C. hirs. (3 Ed.4. 

4 C. hirsuta L. stj. mest rak, fåbladig; stjelkbl. 2—4pariga; småblad och kronblad 

som föreg.; ståndarne 4; skid. som föreg. med kortare stift. 5, 6, hv.^ blr, — /? 
clandeslina: kronblad ganska små ell. inga. Fig. Reich. f.4304. F1.D.1762. H.N.f.3, 
n:o 20; (3 f.7, n:o 18. 
Skogsback. etc. r. {Sk.—Uppl. i Vahlö sn. Herjed. vid byn 3Ialmagen, och Ormaruet. 
Jämtl. flerestäd. i Frostviken. Dal. Vestml. Nora, vid Elfhyttan. VG. Kinnekulle. 
Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Trondhj. — i3 ^Sk. på dyiga st. i skogar: Baldringe, 
Ramstorp etc. Blek. ÖG. Kärna sn. Jämtl. Areskutan på Mullfjellets söd. sida.) 
Nyss blommande finger hög, äldre 6—8 tum; kronbl. 1—1^ linie långa. 

5 C. impatiens L. småbladen flikigt inskurna, de närmaste till stjelken små, stipel- 

formiga hårbräddade stjelkomfattande; skid. 4 gång. längre än deras skaft, ©b, 
hv. blr. — /? ape/a^a; kronblad 0. Fig. Fl.D. 1339. Reich. f.4302. 
Bergshöjder, skog. {Sk. Smal. nor. del, och Urshult i Kronob. län enl. Scheutz — 



92 5 Kl. SERTITLORiE, 

Uppl. Veslml. Dahl. Färglanda sn. Öl. Borgholm; Thorslunda. — N. Skien; Chri- 
stiania etc.) Ofta alnshög, med mycket små blr; då kronbladen saknas, får fodret 
ofta hvit färg. 

6 C. parviflora L. alla småbladen aflänga eller jemnbreda, helbräddade, inga stipel- 

formiga; kronbladen aflångt spadlika; skid. omkring dubbelt så långa som de ut- 
estående skaften. ©6— 10, hy. blr. Fig. Sv.B.568. Vet. Ak.H. 1822. H.N.f.3, n:o 21. 
Öfversvämm. st. i vattnet, r. [ÖG. Norrköp.; Linköp. Nyqvarn; vid Glan etc. Södml. 
Eskilst. Rosenbergs bruk; Nyköping; Åkerö ra. fl. st. Stockh. vid Gladö qvarn i 
Huddinge. Ner. Myrö; Göthlunda sn, Locknäs m. fl. st. vid Hjelmaren. Vestml. 
Fullerön. Dal. By^ sn, vid bäckens utlopp i Bysjön. Värml. Carlstad m. fl. st. 
Dalsl. Sjötorp i Animskog sn. VG. Sjötorp; Degeberg. Kållandsö vid hamnen 
Pirum; Kinnekulle, vid Venern.) Stjelken efter localen än nedliggande, än upp- 
rat, 3 — 10 tum hög, grenig med små blommor, men kronbladen dubbelt längre 
än fodret. Rotbladens småblad rundade, stundom landade, äfvensom stjelkbladen. 
Blommar, efter vattenhöjden, från våren till sena hösten. Smaken lik Indisk 
krasse. 

ff Bladen hela. 

7 C. bellidifolia L. alla bladen hela eggrunda helbräddade, långt skaftade. 2|. 7, 8, hv. 

blr. Fig. Lin.Fl.L.t.9,f.2. Sv.B.772. F1.D.20. H.N.f.7, n:o 17. 
Högre fjellv. {Lpl. — Herjed. — N. Finnm. — Dovre.) 1 — 2 tum hög sljelk, än högre, 
än kortare än rotbladen. 

[C. amara å.) 

231. ARABIS Lin. Glis. 

1 A. hirsuta Scop. blrna längre än skaften, med upprätta, aflånga kronblad; stjelkbladen 

a/långa sågtandade, något omfattande; skidorna uppräta tilltryckta. %. 5, 6, hv. blr. 
— /S glabrata: bladen glatta, vid basen hårbräddade. — ' sagittata DC. gröft-e, 
bladen fingerbreda, med större tänder och pil-likt stjelkomfatt. bas; ft-ön hinnkantade, 
otydl, punkterade. — * Gerardi Bess. slutl. alnshög, med bl. som sag., ftön hinn- 
kantade och nätlikt punkterade. Fig. F1.D.1040. H.N.f.l2, n:o 50. "^ sag. Reich. f. 

.. 4343,b. H.N.f.lO,n:o33. ' Ger. H.^.r.U,n:oSO. 

Ängsback. (Sk.—Lul. Lpl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Fitmm. — /? Sk. öst. Torp. Öl. 
Goltl. Carlssvärd, Thorsborgen etc. — N. Egeberget. — "^ sagitt.: Sk. VG. Södml. 
Mariefred. Stockh. Värmdön. Öl. Gottl. — N. Christiania, Ourdal. — * Ger. Gottl. 
i Akebäcksmyr.) Turrilis L. /? T. alpina Retz. Arab. alpina /? glabra Horn. 
enl. Blytt. * Ar. sagittata DC. A. hirs. y crassior Wg. *^ Ger. A. glastifolia H.N. 

2 A. alpina L. blrna kortare än skaften, med omv. eggrunda utböjda kronblad; stjelk- 

bladea eggrundt aflånga, omfattande, jemte de omv. eggrunda rotbladen sågtandade 
och finludna; skidorna utstående. 2^ 7, hv. blr. Fig. Sv.B.773. F1.D.62. H.N.f.7, 
n:o 16. 
Fjellv. {Lpl. — Herjed. — N.) Stjelken vid basen nedliggande och gifvande grenar, 
som utvecklas och blomma efterhand. Blrna större än hos de öfriga arterna. 

3 A. petrma Lam. blrna längre än skaften; kronbladen omv. eggrunda; rotbladen tan- 

dade eller flikiga; stjelkbladen n. jemnbreda helbräddade; skidorna utstående, på 
upptill knöl-likt vidgade skaft. 2|. 6, 7. — /? hispida: bladen och stjelken nedtill 
besatta med enkla och gaft"el-lika hår. Fig. Sv.B.676. F1.D.386, 1392 och 1462. 
H.N.f.3, n:o 22. 
Grusiga strand, r. [Angml. Hernön, Hemsön, Bondskär, Lofmen; Nora sn. Grönsvik. — 
ff. Leerdalen af Bergens st. på holmar i Leerdalselfven från Windhaellen ned till 
^Näsödalen. Hardanger-fjellen; Oldendalen; Romsdalen i Eikisdal; Lom; Dovre etc.) 
Har större blr än de följ., vanl. hvita, stund, violettröda, meränd. glälTstjelk. 
Ett ex. af /? från Leerdal liknar fullkomligt en mager form af följ., knappt der- 
ifrån skiljdt. — Cardamine L. /? A. stricta Handb. ed.t A. hispida, Cardamine 
faeröensis och hastulata Fl.D. höra hit. 

4 A. arenosa /? borealis Fr. blrna af skaftens längd; kronbladen spadlika; rotbladen 

meränd. lyrformigt parflikiga, med n. vinkelrätt utsperrade flikar; stjelkbladen lan- 
cettlika, de nedre hvasslandade; skid. som föreg. med något vidgadt fäste, J) 6, 7, 
gred. blr. — y macilenta: stj. mera bladig; bladen mindre djupt tandade; hv. blr. 
Fig. FI.D.1760. Reich.f.4322, c [ypperlig]. H.N.f.7, n:o 15; / n:o 14, samt f.lO,n:o34. 



Fam. Cruciferw. 93 

Vid städer, byar etc. r. {Smal. Kråksmåla. ÖG. Norrköping. Veslml. Vesteråstrakten 
flerest. enl. Troilius. — y Södml. Ner. och Värml. — Helsl. Dal. Jämtl. Östersund. 
VB. Umeå.) Väl utvecklade ex. äro, blommande, ^ aln höga, med \ tums breda, 
djupt flikade blad; men öfvergår på olika localer i y, so7n är A. Suecica Fr. 
H.N. S.V.Sc. Fröen, dubb. större än hos följ., hafva omogna en hinnkant, som 
slutl. alldeles, eller till stor del försvinner; rotämnet alltid kantliggande. — 
A. Thaliana (i Ed. 1 — 3. Sisymbr. arenos. L.Fl.Su. 

5 A. Thaliana L. blrna meränd. kortare än skaften; kronbladen tunglika; rotbladen 
aflånga eller ovala, n. helbräddade; stjelkbladen lancettlikt jemnbreda, helbräddade; 
skid. som föreg. ©4, 5,hv. blr. Fig. F1.D.1106. Reich. f.4380. 
Torra st. a. {Sk. — Pit. Lpm. — N.) Quartershög, spenslig, med små, stund, grundt 
landade rotblad. — Conringia Reich. Sisymbrium Koch. 

232. TURRiTIS Lin. Räckentraf. 

1 T. glabra L. rotbladen bugltandade, fint mjukludna; stjelkbladen omfattande, hel- 
bräddade glatta; skidorna många gånger längre än deras skaft. ^ 6,7, hvitg. blr. 
Fig. Sv.B.399. F1.D.809. 
Torra ställ. a. {Sk. — Lpl. — N.) 1 — 2 alnar hög blågrön växt. — Arabis perfo- 
liata Lam. 

233. BARBÅRÉÅ R. Br. Vinterkrasse. 

1 B. vulgaris Br. rotbladens ändflik hjertlikl rundad; stjelkbladen groft bugttandade 

eller pardeldta; kronbladen bredt vigglika, i spetsen intryckta; skidorna meränd. 
frånstående, med smalare stift. 2^ 6, 7, g. blr. — i3 arcuata: stjelkbl. pardeldta med 
aflånga sidoflikar, 3 — Sklufven ändflik; skidornas skaft utstående, jemte skidorna 
båglikt krökta uppåt. — / acidula: skid. föga frånstående, n. uppräta; örtens smak 
bitter [krasselik]. Fig. Sv.B.194. F1.D.985. p' Reich. f. 4357. H.N.f.6, n:o 17; j' f.l, 

„ n:o28. F1.D.1759. 

Åkerren, dik. etc. {Sk. — Gestr. Angml. Säbrå. Vestml. ^ärml. Carlstad och i bergs- 
lagen. Balsl. Öl. Gottl. — N. — ;' Sk. Vidtsköfle; Åhus; Lund. Smal. Rostad 
nära Kalmar; Ön i Sjösås sn; Wexiö: Scheutz. Hall. Varberg. Värml. Carlstad.) 
1 — 2 fot hög, med rika höggula blomklasar, 6—10 liniers långa skidor, y är 
mycket utmärkt af sin bittra smak, hvarföre den odlas; ehuru äfven p någon 
gång finnes lika bitter. — Erysimum Barbarca a L.Fl.Su. ^ Barb. arcuata Reich. 
y B. prcecox Fr. ej Tyskames. 

2 B. strida Fr. rotbladens ändflik aflångt eggrund; stjelkbladen med ganska stor, oval 

ändflik, små eller inga sidoflikar; kronbladen smalt vigglika, tvärhuggna; skid. till- 
tryckta, med kort, n. lika tjockt stift. ]) (>, 7, g. blr. Fig. Reich. f.4355. H.N.f.6, 
n:o 16. 
Fukt. äng. strand. {Sk.— Lpl. — N. till Ost-Finnm.) 1—3 fot hög, äldre med långa 
uppräta klasar af tumslånga skidor; blrna dubbelt mindre än hos föregående, 
ofta öfvervuxna af de äldre skidorna. Rotbladens ändflik stundom med något 
hjertlik bas. — B. parviflora Fr. Nov. ed.2. B. vulgaris a Wg. Erysimum 
Barbarea /? L.FLSu. 

234. NASTURTIUM R. Br. Vattenkrasse. 

f Blrna hvita; kronbl. alltid längre än fodret. 

fl N. Armoracia Fr. rotbladen eggrundt aflånga odeldta rundsågade; stjelkbladen lan- 
cettlika, hela och sågade, eller parklufna; skidorna ovala. 2^ 6, 7. Fig. Sv.B.242. 
H.N.f8,n:o21. 
Vid vatten, r. {Sk.—Gefle. Vestml. och Värml. Boh. förvildad.) Hög växt, med 
mycket stora rotblad. — Cochlearia L. Armoracia rusticana Koch. 

2 N. officinale Br. alla bladen parbladigt delade, med n. hjertlikt rundade eller af- 
långa småblad; sidoklasarne motsatta bladen, i^. 7, 8. — j3 microphyllum: små- 
bladen 2—3 lin. i diam. — '^ Siifolium Reich. stor; småbladen bredt lancettlika, 
med något hjertlik basis. Fig. Sv.B.624. F1.D.690. H.N.f.l5,n:o 33. /? Reich. f. 
4360; *4361. 
Vatten. {Sk. Hall. Smal. Misterhult sn, vid Horfve källa nära Köksmåla: Sjöstr. Gottl. 
— * Sk. Höje-å vid Källby; Käflinge vid Lackalänge; mell. Everslöf och Hassle- 
möUa etc.) Småbladen hos a mer eller mindre rundade eller ovala, tandade; 



94 5 Kl. SERTIFLOR^. 

^ ofta en aln hög eller mera; småbi. 2 tum långa, | — 1 tum breda, uddbladet 
större, mer hjerilikt. Denna bladform är dock i hög grad föränderlig. — N. 
aquaticum Wg. Sisymbr. Nasturtium L. — * iV. Siifolium Reich. 

ff Blrna gula. 

3 N. amphibium Br. kronbladen längre än fodret; de öfre bladen lancettlika, de nedre 

pardeldta ; skidorna n. klotrunda, af stiftets längd. %. 7. 8. Fig. Sv.B.697. 
Vatten. [Sk. Smal. Kalm. län. — Uppl. och Vestml. VG. Venersborg. Boh. Christine- 
dal: Thed. Öl. Gottl. — N. söd. och vest. del.) De lägsta bladen stund, liknande 
Rättikeblad; de under vattnet ofta fint pardeldta. — Sisymbr. L. N. aquaticum 
Wallr. Roripa Bess. 

4 N. sylvestre Br. kronbl. längre än fodret; örtbladen pardeldta; skidorna jemnbreda 

plattade tvåäggade, många gånger längre än stiftet. 2^ 7, 8. Fig. Sy.B.695. Fl. 
D.1881. H.IV.f.ll,n:o35. 
Strand. iSk. Smal. Kalm. län. — Gefle. Ner. Göthlunda sn, Locknäs; norr om Örebro. 
Boh. Öl. Gottl; särd. ymnig omkr. Mälaren. — N. Christiania.) Skidorna i början 
trådlika, slutl. n. sabelformiga, af skaftens längd; hos följande art, som är föga 
skiljd, äro de kortare än dessa. — Sisymbrium L. 

5 N. anceps Wg. kronbl. och örtblad som föreg.; skidorna aflånga plattade 2äggade, 

tre gånger längre än det utdragna stiftet. 2^ 7, 8. — /? micropetalum: blrna 
mycket små, föga öfver en linie långa. Fig. Sv.B.696. F1.D.984. H.N.f.6, n:o 18; 
/?f.ll,n:o36. 
Strand. [Sk. Södml. Uppl. och Vestml. särd, kring Mälaren. Ö^. Köping sn. Gottl.) 
Sisymbrium Wg. Fl.Ups. 

6 N. palustre DC. kronbl. af fodrets längd; örtbladen pardeldta; skidorna aflånga 

uppsvällda, i båda ändar och kanter trubbiga, med ganska korta stift. Q 6 — 9. 
Fig. Sv.B.694. F1.D.409 och 931. H.N.f.6, n:o 19. 
Våta st. a. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. Tana-elv.) Sisymbrium amphibium /? 
Z. S. islandicum Fl.D. Roripa Bess. 

4 Flocken Lomentacese. Ledskida med 2, eller flera rum öfver hvarandra, 
affallande hel eller styckevis i lederna. 

235. RaPHÅNUS Lin. Rättika. 

1 R. Raphanistrum L. bladen lyrformiga, med likformiga flikar; skidorna slutl. ledade, 
„ strimmiga eller fårade. ©7,8. Fig. Linn. Diss. de Raphania. Sv.B.623. F1.D.678. 
Åkrar och odlade st. [Sk. — Ängml. och Herjed. Jämtl. Östersund och Oviken. Boh. 
Oroust: Thed. — iV. till Finnm.) Skidorna äro stundom djupt fårade, blrna vanl. 
hvitgula med något viol. ådror, stund, rent gula, lika dem hos Sinapis arvensis, 
men lätt skiljbara af det tillslutna fodret. — Raphanistrum innocuum Mönch. 
R. segetum Reich. Sinapis arv. Fl.D. 

236. CRAMBE Lin. Strandkål. 

1 C. maritima L. bladen inskuret bugtiga, tandade vågiga, köttiga blåaktiga, jemte 

stjelken glatta. 2^ 7, hv. blr. Fig. Sv.B.495. F1.D.316. 
Hafsstr. r. {Sk. Sandhammar; Helsingborg; Kulla-Gunnarstorp; Torekow etc. Hall. 

Boh. på Vinga och Domsö; Koster, Lynghoimen etc; Storön, Hvalö etc. — N.) 

Liknar kål. 

237. BUNIAS Lin. Långrofva. 

1 B. orientalis L. de nedre bladen n. lyrformiga, med stor spetsad ändflik, de öfre hela 

lancettlika. 2|. 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.1651. Reich.f.4162. 
Odl. st. [Sk. — Helsl. Jämtl. Dal. Smedjebacken; Hedemora. Vestml. Öl. — N. Chri- 
stiania; Skien; Kongsberg etc.) Stor blomlik växt; bladen mer och mindre tan- 
dade. — Lcelia Reich. 

238. CAKiLE Scop. Strandsenap. 

1 C. maritima Scop. bladen parklufvet flikiga, pardeldta ell. bugtiga, köttiga; skidans 
öfre rum pil-likt, något plattadt. 7, 8, blåröda blr. — /3 latifolia: bladen aflånga, 
bugtigt ell. trubbigt tandade. Fig. Sv.B.407. F1.D.1168; /? 1583. H.N.f.3, n:o 19. 
Hafsstränd. [Sk.— Boh. Blek. Smal. Kalmar, vid Stensö; Oscarshamn och Vestervik: 



Fam. Cruciferce. 95 

Scheutz. Södml Ålön under Utön. Ö7. söd. udde, Runsten sn. etc. GoUl — N. 
till Nordl. och sydl. Finnm.) Meränd. nedliggande. — Buntas Cakile L. 13 C. 
marit. y? integrifoUa Eoch. 

5 Flocken Nucaxnentacese. Skida kort, mogen enrum mig och enfröig, 

nötlik. 

239. NESLIA Desv. Korndådra. 

1 N. paniculata Desv. bladen lancettlika. stjelkomfattande, sträfva; skidorna rynkiga. 

7, 8, g. bir. Fig. F1.D.204. Reich. f.4291. H.N.f.15, n;o 36. 
Odl. st. {Sk.—Uppl. Vestml. VG. nära Venersborg. Boh. Christinedal: Thed. Öl. 
Gottl. — N) Myagrum L. Rapislrum Gcsrtn. 

240. iSATIS Lin. Vejde. 

1 I. tincloria L. skidorna aflånga, afsmalnande mot basen, i spetsen rundade glatta; 
rotbladen småtandade; stjelkbladen pil-likt stjelkomfattande. j) 7, g- blr. Fig. Sv.B.35. 
H.N.f.4, n:o 33. 
Torra st. särdeles hafsstränd. r. [Sk. Ahus samt på öar i Saxaviken.— Ge/?e skärgård. 
Stockh. på många st. Öl. Gottl. — N. Salten på Grönholmen.) Blrna små, föga 
öfver en linie långa; bladen lancettlika. 

6 Flocken Lepidiiiese. Skida kort, 2rummig, med smal skiljevägg. 

241. LEPIDIUM Lin. Krasse. 

1 L. latifolium L. skidorna bredt eggrunda n. utan stift: bladen odeldta, eggrundt 

lancettlika sågade, mot spetsen helbräddade. 2|. 7— 10, hv. blr. Fig. Sv.B.638. Fl. 
D.557. H.N.f.9, n:o 24. 
Grusiga st. vid kusten, r. {Sk. lilla Hammar; Löddeström; Landskrona; Torrekow etc. 
Blek. Sölvitsborg på skären; Ronneby, yttre Stekö. Smal. Kalmar; Misterhult vid 
Figeholm, samt på Svinskär under Örö Lotsplats. Boh. Gottl. Visby: Thed.; Öster- 
garn bortåt Katthammarsvik.) Stor rikblommig växt. 

2 L. campestre Br. skid. rundade urnupna, upptill vingkantade, med ganska kort 
„ stift; bladen odeldta pil-lika gråludna. O 6, 7, hv. blr. Fig. F1.D.1221. 
Åkerrenar. (Sk.—Gestr. Vestml. Ner. VG. Öl. Gottl. — TV.) Stjelken vanl. grenad i 

uppböjda uppräta, n. jemnhöga blomklasar. — Thlaspi L. 

3 L. ruderale L. skid. rundade, n. utan stift; kronbl. 0; stånd. 2; de nedre örtbladen 

dubbelt ell. enkelt parbladigt deldia, de öfra hela jemnbreda. ]) 5—9. Fig. Sv.B. 
321. F1.D.184. 
Vid hus, vägar etc. [Sk. — Geslr. Helsl. Iggesund. Medelp. Sundsvall. Vestml. Värml. 
Boh. ÖL Gottl. — N.) Ganska små blr; luktar illa. 

f4 L. Draba L. skid. bredt eggrunda med något hjertlik bas och stift n. af skidans 
längd; bladen aflånga bugtbräddadt tandade, stjelkomfattande. 2f 6, 7, hv. blr. Fig. 
Reich. f.42il. H.N.f.6, n:o 22. 
Ballastplatser etc. r. {Carlskrona vid hamnen, fordom införd och förvildad.) Blom- 
klasarne talrika, med små blr. — Cardaria Reich. 

2i2. CAPSELLA Mönch. Lomme. 

1 C. Bursa Pastoris Mönch: rotbladen hela eller parklufna ; stjelkbladen pil-lika. 04—9, 
hv. blr. — /? integrifoUa: bladen helbräddade eller grundt bugttandade. Fig. Sv.B. 
„ 273. F1.D.729. 

Åkrar etc. a. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Bladen variera hela, bugttandade 
och parklufna. — Thlaspi L. 

243. THLASPI Lin. Skärf-frö. 

1 T. arvense L. glatt; skidorna rundade, i spetsen med smal och djup urskärning; 

bladen lancettlika med pil-lik, omfattande bas, tandade. 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B. 

^ 214. F1.D.793. 

Åkrar, a. {Sk.—Lpl. — N.) Skid. n. af en half tums diam. med n. jemnbred ur- 
skärning i spetsen, mångfröiga; rotbladen snart bortvissnande. 

2 T. perfoliatum L. glatt; skid. bredt omv. hjertlika, med vid urskärning och omärk- 



96 5 Kl. SERTIFLOR-S. 

ligt stift; stjelkbladen hjertlikt eggrunda, n. helbräddade, med basens flikar långt 
öfverskjutande stjelken. O 5, 6, hv. blr. Fig. Reich. f.4183. H.N.f.4, n:o 37. 
Grus. st. sandåkr. r. [Slockh. på Experimentalfåltet. Uppl. Rasbo, mell. Frötuna och 
Näset. Öl. Borgholm; Vagnborga i Köping och Husvalla i Föra sn; Holmref i Boda.) 
Skid. omkr. Sfröiga; rotbladen for tvärande, skaf tade, mer och mindre rundade. 

3 T. alpeslre L. glatt; skid. aflångt omv. hjertlika, med upptill bredare vingkant, 
nedåt vigglikt afsmalnande; urskärningen vidgad med utdraget stift; stjelkbladen 
lancettlika med hjertlik omfatt. bas, icke öfverskjutande stjelken. 2^ 6, hv. blr. Fig. 
Reich. f.4184. H.N.f.7, n:o 22. 
Back. r. {ÖG. Norrköping i den mindre Ekbacken på båda sidor om körvägen till 
Marieberg. Söd77il. Åkers styckebruk. Stockh. Nacka Damtorp. Uppl. Knifsta sn, 
vid Barrsjön samt på Rödmossen.) Skid. mer vig glika än hos de föregående, 8—10- 
fröiga. Ståndarknapparne synas på vår art icke förändra färg från gul till 
mörkröd och svart, som hos den Tyska; äfven äro skidans vingkanter mer för- 
längda upp öfver loppen, hvarigenom urskärningen blir mycket djupare än hos 
utländska ex. — T. brachypetalum Jord. 

2U. SENEBIÉRA Poir. 

1 S. didyma Pers. skidorna hvasst urnupna, nätrynkiga, utan stift. [Kronblad 0.] 

O 6, 7. Fig. E.B.248. H.N.f.6, n:o 21. 
Vid kusten, trol. införd med ballast, r. {Boh. Gottl. Hellvigs sn vid kyrkan och Kyl- 
lejs hamn. Gefle på Brobänken. Hudiksvall på sjögatan. Ängml. Nylands lastage- 
plats.) Blrna ytterst små; bladen pardeldta; skidans rum lossnande från hvar- 
andra. — Lepidium L. Coronopus Sm. 

2 S. Coronopus Poir. skid. halfrunda hela, uddspetsiga af stiftet, rynkiga, i kanten 

knöliga. O 6— 8, hv. blr. Fig. Sv.B.733. F1.D.202. H.N.f.l5, n:o 34. 
Vid väg. byar etc. r. [Sk. — Boh. Blek. Smal. Kalmar och Vestervik: Scheutz. ÖG. 
rnellan Linköping och Glyttinge. Uppl. Uppsala. Medelp. Sundsvall: Reuterm. 
Ängml. vid Nyland. Öl. Gottl. — iV. Arendal; Christiania; Bergen.) Blrna i korta 
täta klasar; blad som föregående. Skidan affaller hel, utan att rummen åtskiljas. 
— Cochlearia Coronopus L. Coronopus depressus Mönch. 

245. TEESDÅLIA B. Br. 

1 T. nudicaulis Br. ståndarsträngarne med ett fiäll-likt bihang; örtbladen Ivrforraigt 

tandade. ©4— 6,hv.blr. Fig. Sv.B.732. Fl.b.323. H.N.f.l, n:o 31. ^ 
Torra st. sand, etc. {Sk. — VG. Göteborg; Alingsås etc. Boh. Blek. Smal. Kalm. län, 
vid kusten. Öl. — N. efter kusten från Arendal till Bergen.) Har 2 — 4 tum hög, 
vanl. bladlös stjelk. — Iberis L. 

246. HUTCHINSIA R. Br. 

1 H. petrcea Br. stjelken grenig bladig; bladen parbladigt delade, med hela flikar; 

skidorna elliptiskt ovala. ©4, 5, hv.blr. Fig. Reich. f.4190. H.N.f.4, n:o 36. 
Torra st. klipp. r. {Sk. Kåseberga; Brösarp. Blek. Carlskrona, flerest. ymnig; Kungs- 
holms fästn. Södml. Utöns norra udde, och vid grufvan; Landsort; Fridön vid 
Tullgarn. VG. Kinnekulle. Öl. Gottl.) 2—3 tum hög, späd och slull. mycket 
grenig. — Lepid. L. Iberis Wg. Teesdalia Ed.4. Capsella Fr. 

247. SUBULARIA Lin. Sylört. 

1 S. aquatica L. stängel, med syl-lika blad vid roten. 7, 8, hv. blr. Fig. F1.D.35. 

Reich. f.4232. H.N.f.6, n:o 20. 
Strand. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) 1—1^ tum hög jemte blomstängeln, som 
utgår från ett af bladvecken. Blrna små klasvisa. 

7 Flocken AJ-yssinese. Skida kort, 2rummig, med bred skiljevägg. 

248. LUNARIA Lin. Månviol. 
" 1 L. rediviva L. skidorna ovala, åt båda ändar spetsiga, med kort stift; bladen hjert- 
lika hvasstandade. 2^ 6, 7. Fig. F1.D.2241. Reich. f.4290. 
Lundar, r. {Sk. Gladsax vid Jerrestads-hallar; Krageholm, på ön Lybeck; Gudmunds- 
torp; Öfvedskloster; Kullaberg m. fl. st. VG. Kinnekulle vid Hellekis och Råbäck 
etc. Boh. Uddevalla i skärgården.) Alnshög, med stora blad och skidor, ljusröda 
ell. något viol. blr. 



Fani. Cruciferip. 97 

249. CAMELINA Cranlz. Lindådra. 

1 C. sylvcslris Wallr. bladen tältättande fasta, lancettlika, n. helbrädd., med pillik 

bas; skid. något plattade, päronformiga, af fasta skal, åtskiljda af en smal utskju- 
tande kant, fint slräfprickiga, i spetsen rundade; stift, af halfva skidans längd ell. 
längre. J) 6, Ijusg. blr. — ' 7nicrocarpa Reich. skid. små, föga längre än stiftet, och 
med bredare kant. Fig. Sv.B.339. H.N.f.7, n:o 19. Reich. f.4293. 
Äkr. etc. (Sk. — YB. och Jämtl. — N.) Något hlåaklig till färgen. Var. glall och 
hårig, samt med glest småtandade blad, aldrig groftand. ell. flikiga. -— Myagrum 
sativum L. Alyssum Sv.B. Cam. sativa Ed.7. 

2 C. sativa Fr. bl. somföreg.; skid. aflångt omv. eggformiga, af fasta skal, med mycket 

smal kant, fint nälådriga, i spets, rundade; stift, knappt af halfva skidans längd 

„06,7, g. blr. Fig. F1.D.'1824 [enl. Fr.]. H.Kf.15, n:o 35. 

Akr. r. (Söd. Sv. enl. Fr. Sk. t. ex. Öfvedskloster. Hall. Goltl.) Var. som föreg., 
samt har lika som den fastare blad och skidor än följ. Blrna och skid. äro 
ordnade n. i vippa, hos föreg. och följ. i enkel klase. — Myagr. .sativum f] L. 

3 C. fcetida Fr. bl. åtskiljda, än hela, än bugttandade eller parklufna, tunna, med 

pillik bas; skid. omv. eggrunda — n. klotrunda, med mycket uppblåsta och tunna 
skal samt föga märklig kant, fint nälådriga, i spets, tvärhuggna eller n. intryckta; 
stift, merändels kort. ^00 -8, Ijusg. blr. Fig. FI.D.1038 [enl. Fr.]. H.N.f.7, n:o 20,21. 
Linåkr. {Sk.—Hclsl. Ångml. Herjed. vid Viken. Jämtl. Värml. Boh. Öl. GotlL; 
troligen så högt upp som linet odlas.) Hela örten vekare och af renare grön färg 
än de föreg.; skid. stora med lätt hoptryckta och bristande skal, större frön. — 
C. sativa och dentata Fr. i H.N.f.7. C. dentata Ed.7. 

250. ALYSSUM Li7i. Grädådra. 

1 A. calycinum L. stjelken vid basen delad i uppböjda grenar; bladen jemnbredt tung- 
eli, lancettlika, stjernludna; foderbladen kölade, qvarsittande vid de cirkelrunda, i 
spetsen intr>ckta. finhåriga, vingkantade skidorna. 5, G. g. blr. Fig Fl D 1704 
Reich. f.4269'. H.N.f.I, n:o29. 

Sandback. r. 'Sk. vid Brösarps gästgg. Blek. Boråkra och Ljckeb); Berntorp, ymn. 
Smal. Förlösa sn i Kalm. län; fleresf. i Kalmartrakten; Vestervik; Jönköp. på val- 
larne. ÖG. Alvastra: Norrköping; Odenfors enl. Kindb. Sfockh. Kungsholmen, vid 
Chrisiineberg. Uppl. Rasbo, mellan Frötuna och Xäset. Värml. Carlstad i Sundsta. 
VG. Lerdahla sn: Nordst.; Säby, Vartofta och Yarnheni etc: Sahlén. Öl. mell. 
Mörby långa kyrka och Landtborgen; Resmo, ymn. Gottl. söder om Visby.) Var, 
mer och mindre hvitluden. Vid första blomningen fingerhög, sedermera flera 
gånger större; kronbl. små, torra n. hvita. 

251. FARSETIA B. Br. Saudhvita. 

1 F. incana Br. bladen lancettlika; kronbl. 2klufna; skidorna smått gräludna. 2i 7, hv. 

blr. Fig. Sv.B.675. F1.D.1461. H.N.f.l,n:o 30. 
Torra st. r. (Sk. vest. delen. Blek. Carlskrona och Carlshanui, men sällsynt. ÖG. 
Qvillinge vid Ettarp; Norrköp. Stockh.'\)'a Observatoriibacken etc. jö^eM. Söderhamn 
vid Långrör. Dal. Smedjebacken pä sandåsen. Värml. vid Bäckängen i Ö. Ullerud; 
vid Carlstad i Sundsta. Boh. Marstrand.) Alyssum L. Berteroa DC. 

252. COCHLEARIA Lin. Skörbjuggsört. 

1 C. danica L. n. alla bladen delioidiska ell. njurlika, vid basen spjutlikt vinkliga; 

skidorna rundadt eggformiga. 5, G, hv. blr. Fig. FI.D.IOO. Reich. f.4257. H.N. 
f.4, n:o 35. 
Sten. hafsstr. r. [Sk. — Rosl. t. ex. Ornö; Utö; Singö; Grisslehamn. Hall. Sandö. Boh. 
Öl. Gottl. — N.) Utmärkt af de n. Sangulära och skaftade stjelkbladen. 

2 C. officinalis L. ro^bladen hjertlikt rundade, skaftade: stjelkbl. eggrunda eller aflånga, 

merändels vinkligt tandade, de öfre med pil-lik stjelkomfattande bas; skid n. Uot- 
runda. 0G,7,hv.blr. Fig. Sv.B.87. F1.D.135. H.N.f.l3,n:o 50. 
Hafsstr. [Sk. Blek. Sinål. Kalmar vid Jutnabben; Refsudden i Ryssby sn; Vesterviks- 
trakten: Scheutz. Hall. Boh. — N. til! Finnm.) Slutl. i aln lång och mycket 
grenig; skid. trubbiga med tydligt stift. 

flartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl). 7 



^ 



98 5 Kl. SERT1FLOR.B. 

*3 c. anglica L. rotbl. eggrunda, stund, med grundt hjertlik bas; stjelkbl. lancettlika 
ell. aflånga, något omfattande; skid. ovala — layicellUka, 6 — 12fröiga, 8 — 10 gånger 
längre än stiftet. O 6, 7, hv. blr Fig. FI.D.329. Reich. f.4258. 
Hafsstr. r. (iV. Finnm. t. ex. Hammerfest; Lyngen etc. Nordl.) | aln hög; mest ut- 
märkt från föreg. med de aflånga skidorna. 

*4 C. arclica Fr. skid. ovala— lancelll. omkr. 4fröiga och 5 gånger längre än stiftet; 
blad som föreg. 6, 7, hv. blr. Fig. 
Nära kusten, r. {N. Finnm. vid fjellbäckar i Tromsödalen och Lyngen. Ost-Finnm. 
flerest. vid Varangerfjord, t. e\. Nyborg, Mortensnws, Carlebotten etc; Berlevaag; 
»uppe på fjellen».) Aäppel. skiljd från föreg. med annat än mycket mindre stor- 
lek och längre stift i jemf. med skidan. Dennas spetsiga mellanvägg stundom 
med ell stort hål: C. fenestrata Br.? — C. arclica T>C. anföres af Ledebour som 
synonym Ull C. danica. 

253. DRÅBA. Lin. Var-älskling. 
f Kronbladen 2klufna: Erophila DC. 

1 D. verna L. stängeln bar; skid. aflånga— ovala, kortare än deras skaft. 4. 5, hv. 

blr. — /? preecox: mindre; skid. ovala. Fig. Sv.B.298. FI.D.983. (i Reich. f.4233. 
H.N.f.4, n:o 34. 
Torra st. a. [Sk.—Angml. Dal. — N. till Trondhj. — /i Gefle. Stockh. Öl.GoUl) 
Blommande (umshög, med ovala ell. aflånga rolblad, sedan 3 — 4 tum lång; (i 
alllid mindre, ofta med bredl ovala skidor: i3 minor ed.4. Var. med köttiga, än 
n. glatta, än sfräf håriga bl., aflånga skidor: var. pinguis Th. Fr. 

ff Kronbl. hela ell. urnupna. 

' Roten svag, en-ärig, utan perennerando bladskott. 

2 D. nemorosa L. skidorna elliptiskt aflånga, dubbelt kortare än deras skaft; bladen 

eggrunda sågade; kronbladen urnupna; ständarne 0. 04, 5, g. blr. Fig. Sv.B.767. 
H.N.f.3, n:o 24. 
Sandåsar, murar, r.^ {Södml. vest. Vingåker, Vannala. Stockh. på Observatoriibacken. 
Uppsala, Gefle. Ingml. Ner. norr om Örebro; Almby sn. Vestml. Skinnskatteberg; 
nya Kopparberget. Dal. Säter, Klothyttan; Grarigärde sn, Björnhytte bruk och 
Grängesberget: J. A. Braun. Värml. Ölmehärad, vid Kungskogens hytta. — N. 
Kongsberg.) Är först på våren n. sljelklös, sedan ofta stor och grenad i långa 
klasar; skidan vanl. finluden, på Dalska ex. glatt: D. lulea Gilib. — D. muralis 
[i L.Fl.Su. 

3 D. muralis L skid. som föreg., föga kortare än skafet; bladen hjertlikt eggrunda 

sågade stjelkomfattande; kronbl. hela; stånd. 4. 5, 6, hv. blr. Fig. Reich. f.4235. 
H.N.f.5,n:ol6. 
Skogsback. r. {Sk. Gladsax; Esperöd; Stenshufvud. Blek.—Uppl. Vestml. ÖL Goltl.-- 
N. Tönsberg, i parken vid Berg.) Skidor och skaft ulsperrade. 

{D. incana.) 

'^'' Roten 2 — flerårig, nierändels bärande flera stjelkar eller grenskott. 
a — Stjcikcn vanl. flerbladig; bl. tydl. sågade ell. tandade. 

4 D. incana L. stjelken 3 — mångbladig, jemte bladen lätt och fint stjernluden; skid. 

utdraget aflånga ell. lancettlika, vridna, mycket längre än skaften; bladen eggrun- 
da^ — lancettlika sågtandadc. j) 5, 6, hv. blr. — /? strida: högre, styfvare, med talrika, 
vanl. tättsittande, lancettlika blad. Fig. FI.D.130. Reich. f. 4249 [^]. H.N.f.5, n:o 14, 

Torra st. r. {OG. VG. Gefle, Limöarne. Angml. Hernösand. Herjed. pa Hamraljell. 
etc. Öl. Gottl. - N. till Finnm.) a har få och mer ålskiljda blad än (i. Ski- 
dorna vanl. finludna, stundom glatta. Saknar stundom grenskott vid roten. — 
D. confusa, /? D. contorta Ehrh. ml. Fries [TJandb. ed.l]. 

D. hirta L. stjelken meränd. 1 — ibladig, stjernluden eller småhårig; skid. eggrundt 
aflånga— lancettlika, än längre, än kortare än skaften; stjelkbladen eggrunda — lan- 
cettlika, med 1—3 sågtänder i kanterna. %. 6, 7, hv. sällan något gulakt. blr. Fig. 
Sv.B.768. 



Farn. Cruclfercp — Polygalew, 99 

Fjelltr. {Lpl.—Mcrjed. — N.) Var. i hög grad och har gifvil anlednint/ till liera 
arter, som dock näppeligen kunna begränsas; sådana äro: 

* D. incano-hirla Hn. 1—2 quarter hög med stjelk och blad fint och tätt 
stjernludna; skid., lancetthka, med något utdraget stift; birna torra gul- 
aktiga. H.N.f.8, n:o 24. D. dotrensis Fr. 

' D. rupestris Br. \—2 quart. hög och slak, glesare stjernluden och hårig; 
skid. lancettlika med omärkligt stift; bIrna alltid hvita. H.N.f.3, n:o 23 
och f.8, n:o 22. D. hirta och läxa Lindbl. D. hirla a inf er alpina Wq. 
Fl.L. j rupest. Fl.Su. — (i D. scandinavica Lindbl. lågväxt och upp- 
rat, hårig, men föga stjernluden; stjelken bar, eller 1— 2bladig; skid. 
eggrundt aflånga, med omärkligt stift; blrna alltid hvita. H.N.f.8, 'n:o 23 
D. hirla L. enl Solanders ex. D. hirla /? alpicola Wg. D. hirla Sm 
E.B.1338. D. rupestris Bab. och trol. Br. 

* D. lulescens: stjelken låg, bar ell. enbladig. jerate blomskaften hårig; 
blrna små gulaktiga. 

' D. Irichella Fr. stj. låg, bar ell. enbladig, jemte blomskaften hårig och 
stjernluden; skid. eggr. ell. ovala utan stift; bl. oftare helbrädd.: blrna 
små hvita. 

b Stängel eM. enbladig stjelk; bl. helbräddade. 

6 D. Wahlenbcrgii Hn. stj. bar ell. enbladig, jemte blomskaflcn och de n. ovala ski- 

dorna, glall; bladen lancettlika, merändels håriga. 2^ 6, 7, hv. blr. — p helerolricha: 
bladens hår dels enkla, dels g.iffelklufna, — ^ glacialis: bladen glatta hårbräddade; 
blrna smärre och gulaktiga. — ^ brachycarpd Zell. bl. ofvan glatta, under stjern- 
ludna; stiftet tydligt. Fig. Wg.Fl.L.t.ll. Sv.B.770. H.N.f.5, n:o 17. 
Fjellv. r. [Lul Lpm. Pil. Kåbdespakte etc. N. Finnm. Lyngenlind m. fl. st. Dovre 
vid Kongsvold allmän; Blaahöe; Jerkind; Vaarstien; Drivstuen etc. Valders" och 
Tellemarken. — glac. N. Finiim. Lyngen på fj. Tsatsa. — " brachyc. N. Dovre, 
på Gedcrjggen vid Jerkind.)^ Är ofla svår all skilja från smärre former af D 
hirla, särd. i blomm. lillstånd, da den är föga ulmärkl af annat än glaltheten 
som stund, sträcker sig äfven till bladen. — D. androsacea Wg.Fl.L. D. lappo- 
nica DC. och Wg.Fl.Su. D. slellata Fl.D. enl. Bhjtl. D. lactea Adams enl Ledeb 
— * glac. synes vara D. ochroleuca Bungc och Ledeb. 

7 D. 7iivalis Liljebl. stängeln och bion skaften stjernludna; skid. lancettlika glatta- 

b-aden tunglika. gråa af ett tjockt stjernludd. 2l 6, 7, gulakt. hv bir Fi<^ Wa fi' 
L.t.ll. Sv.B.769. H.N.f.5, n:o 18. ' ' ^" ^•'^'• 

Fjellv. r. {Torn.— Pil. Lpm. — N. Finnm. Mehavn; Salten; Dovre, på Fogstue-vola 
högst på H=irbacken. samt [)å Gederyggen vid Jerkind.) Blommande vanligen I—V 
tum hög, slutligen n. 3 Imn; utmärkt af de genom luddet hvitgrå bladen som 
sakna längre hår. — D. muricella Wg. D. Liljebladii Wallm. i Lilj. Fl. ed.3. 

8 D. alpina L. stäng. och. blomsk. småhåriga; bladen lancettlika håriga; skid. eqq- 

rundt ovala, n. glatta, med kort stift. 2f. 6, 7. g. bIr. — R brachycarpa- skid 
bredt eggrunda. Fig. Wg.Fl.L.t.ll. S\.B.771. FI.D.56. H.N.f.5. n:o 19. 
Fjellv. (Tom— Pil. Lpm. Herjed. stora Midtåkläppen, på nordvestra sidan. — iV 
Finnm.- Dovre allmän. Vangsijellet.) Utmärkt af sina teml. stora, rent gula blr- 
stäng. n. äUtid bladlös, vid fruklmogningen ofta quarter shög. /5 D. oxycarpa 
Somf Mag. f. Nalurvid. 



39 Fam. POLYGALEiE Juss. Fod. och krona irreguliera. Ståndarsträng. samväxta 
med enrummiga knappar. Fröhus 2rummigt, med ett hängande frö i hvarje rum 

2M. POLtGlLA Lin. Jungfru-lin, Fogel-ört. 

1 P. vulgaris L. de större foderbl. betydl. längre^än fröh.; skärmbl. ovala, alltid kor- 
tare än de outslagna blrna; stjelkblade:? jenmbreda — smalt lancettlika, dr nedersta 
kortare, ovala. %. 6, 7. - - /? oxyplera: foderbladen mycket spetsiga, s/nalare än 



100 5 Kl. sERTiFLOR^-F.. Fam. Balsanänew. 

fröh, — * depressa Wend. spädare och grenig, med fåblomni. klasar, en del blad 
motsatta. Fig. Sv.B.712. y? Reicli.t.l346,f.2; * t.l347,f.l. F1.D.516 enl. Reich. H. 

.. N.f.l4,n:o27. 

Ängsback. a.: * bland ljung etc. [Sk- Helsl. och Jämll. Boh. Grebbestad: Rect, For. 
Öl. GoUl. — N. till Nordl.) Blrna störst i slägtel, vanl. rent blå, sällan hvita, 
eller på kalkgrund röda. Skärmbl. hos alla arterna a/falla tidigt. 

2 P. comosa Schk. de större foderbladen knappt längre än fröh.; skärmbl. lancettlika, 

de öfre längre än de outslagna blrna; bladen som föreg. 2^ 6, 7, viol. röda bir. 
,. Fig. Sv.B.713. Reich. t.l346,f.i. H.N.f.3, n:o 13. 
Äng. {Sk Smal. Kalra. län, samt tlerest. i Kronob. län enl. Scheutz. — Gefle. Helsl. 

Friggesund i Bjuråker. Vestml. Dalsl. i Ed sn. Öl. Gottl.) 6—10 tum hög, med 

något mindre blr än föreg. Utmärkt af fröh. och foderbladen, som äro n. lika 

långa. — P. vulg. i3 violacea L. 

3 P. amara L. de större foderbl. som föreg.; stjelkbladen som föreg., de nedersta större 

och spadlika. % 6, 7, b. eller hvitakt. blr. — /? uliginosa: fröh. n. längre än foder- 
bladen. — Y alpestris: rotbladen små, knappt bredare än stjelkbladen. Fig. Reich. 
t.l348,f.2. 
Fukt. äng. {Sk. — Gestr. och Dal. Medelp. Torp sn: Reuterm. Jämtl. Öl. Gottl. — 
N. Aggerhus stift; Vange; Gudbrandsdalen; Dovre.) Vanl. grenad vid roten i 
flera, 2 — 5 tum långa stjelkar, med smärre blr än de föreg.; bladen vidsljelkens 
ba^ längre och bredare än de nedra stjelkbl. 



40 Fam. BALSAMINEN DC. Fod. och krona irreguliera; det förra med sporre. 
Ståndarknappar sammanhängande. Fröhus af 5, elastiskt uppspringande skal, med 
centralfäste. Fröhvite 0. 

255. IMPÅTIENS Lin. Springkorn. 

1 I. Noli tangere L. blomskaften ensamma, med flera, hängande blr; bladen eggrunda; 

stjelkens leder uppsvällda. Q7,8,g.blr. Fig. Sv.B.371. F1.D.582. 
Skugg. och fukt. st. r. {Sk. — Angml. VB. Umeå sn, Baggböhle. Dal. Värml. och 
Dalsl. Boh. - N. till Salten.) Har stora, på fina skaft hängande blr. Stundom 
förblifva blomknopparne små och outvecklade, men sätta dock mogen frukt. 



6 KLASSEN. 

COLUMNIFLOR.E. 

41 Fain. TILIACEiE Juss. Fod. i knoppen kantlagdt, affallande; kronbl. tegellagda. 
Stånd, talrika fria. Frukt flerrummig, med centrala fröfästen. 

256. TILIA Lin. Lind. 

1 T. parvifoiia Ehrh. blommorna i mångblomm. qvast, med ett dem öfvernående 

skärm; bladen snedt hjertlika hvass-sågade glatta, på undre sidan blågröna och i 
nerv-vinklarne ulliga; fröh. n. päronformigt, mjöllikt ludet med fwww^skal. ^7,hvitg. 
blr. Fig. Fl.D.SoS. E,B.1705. H.N.f.9, n:o 32. 
Ängsback. lund. {Sk.—Ängml. Skuluberget. Dal. Boh. Öl. Goltl Thorsborgen. — 
N. till Ringeboe i Gudbrandsdal. samt efter kusten till Nordfjord.) Träd med väl- 
lukt, blr i n. qvastlik vippa, vid hvars .skaft ett stort gulaktigt skärm är fäMadt. 
Fröh. är myckel tunnt, n. mjöllikt ludet och har vid basen en omärklig hals, 
som saknas hos följ. Var. med något flikiga blad. — T. europwa L. T. sylve- 
stris Desf. T. ulmifolia Scop. 

2 T. vulgaris Hayn. blr som föreg., med etl skärm af blomqvastens höjd; bl. som 

föreg., under bleka; fröh. klotrundt, tjockulligt, mcil hårdt n. trädartadt skal. 
t, 7, hvitg. blr. Fig. Sv.B.40. E.B.610. H.N.f.9, n:o 31. 
Lund. r. [Boh. Greby, Klefve och Rörvik i Tanum sn: Rect. For. Allmänt planterad 
vid städer och byar i söd. och mell. Sv.) Träd som föreg., med större blad, blr 
och frukter. Blomqvasten mera mångblommig än hos de båda andra arterna. — 
T. parvif. * vulg. Ed.6. T. intermedia DC. samt Godr. & Gren. 

3 T. grandifolia Ehrh. blrna i få- [vanl. 3—4-] blommig qvast, med ett skärm som 

föreg.; bladens undre sida gleshårig, med nerverna och nerv-vinklarne ulliga; fröh. 
kantiga, med hårdt n. trädartadt skal. ^ 7, hvitg. blr. Fig. H.N.f.l4, n:o 33. 
Lundar, r. [Boh. på öar i Strömstadstrakten, t. ex. Ödön, vid Blötebogen; och Helsö.) 
Träd som föreg. Fröh. är ludet, vanl. omv. eggformigt, med omkr. 5 tydliga 
utstående kanter, och de mellanliggande .sidorna något plattade. — T. platy- 
phylla Scop. 



42 Fam. MALVACE-S Juss. Fod. i knoppen kantlagdt; kronbl. hop> ridna. Stånd, af 
ett större, obestämdt antal, med alla strängarne hopväxta. Karpeller flera, kranslikt 
sammanväxta orpkring stiftets bas. Fröhvite 0. 

257. LAVATÉRA Lin. 

1 L. thuringiaca L. stjelken gråluden; de nedre bladen vinkliga och flikiga, de öfre 
3flikade, mellersta fliken längre, trubbig, under ludna; blomskaften i bladvecken en- 
samma. 2j. 7, 8, Ijusr. eller hv. blr. Fig. Jacq.A.21 1. H.N.f.3, n:o 30. 



102 6 Kl. COLUMMFLOR*. 

Äng. vid byar &c. r. [Södml. Veslml. och Vppl. ymnigast vid Mälaren, såsom Ekeby- 
hof })å Ekerön; Svartsjö: Strängnäs vid Kungsberg; Selaöarne; Sundby gästgg.; 
Hesselbyholm; Berghammar; Aggarön i Granfjärden. Uppsala vid Vårdsätra &e.; 
troligen fordom odlad.) Ofta alnshög och deröfver. 

258. MALVA Lin. Kattost. 
f Bladen mer ell. mindre grtmdt flikade [aldrig djupare än I ill midten]. 

1 M. borealu Wallm. stjelken nedligg.; bladen rundadt njurlika, grundt 5 — 7tlikiga, 

med rundade flikar; kronbladen föga längre än blomfodret; frukten nedböjd, af om- 
kring 10 karpeller, med upphöjda randlika kanter, något ojemn, Ämå/wrfewyta. 06 — 9, 
hv.blr. Fig. Sv.B.142. F1.D.1825. H.N.f.8, n.o 33. 
Gator, väg. a. (Sk.—Medelp. Dal. Värml. JJalsl. Boh. enl. Rect. For. Öl. Gotll. — 
N.) Kronbladen sällan öfver .V gäng längre än fodret. — M. rotundifolia L. 

2 M. rotundifolia L. stjelk och blad som föreg.; kronbladen mer än dubbelt längre 

än fodret; frukten nedböjd, af 12 — 15 karp., utan kanter, slät, småluden. ©7,8, 
blekröda blr. — /? pelargonifolia: bladen småludna, med helbräddade flikar. Fig. 
F1.D.721. H.N.f.8, n:o 3 4.' 
Odl. st. iSk.— Gefle och Vestml. Öl. Gottl. Sällsynt noir om Mälaren, — N. till 
Hedemarken. — /? Carlskrona på Stubbholmen. Gottl. Lummelunds bruk.j Kron- 
blad ofta en half tum långa och något breda. I stället för de ofvanpå frukten 
till ränder upphöjda kanter, som åtskilja karpell. hos föreg. art, åtskiljas de hos 
denna genom en grund insänkning. — M. vulgaris Fr. Skiljes icke af Linne' 
från föreg. 

3 M. sylvestris L. stjelken upprat; bladen rundade, 5— 7flik{ga; blomskaften gyttrade 

i bladvecken, jemte bladskaften håriga; kronbladen flera gånger längre än fodret; 
foderholkbladen ovala; karp. glatta rynkiga. ]) O— 8, r. blr. 'Fig. Sv.B.602. F1.D.1223. 
Grus. och; odl. st. r. {Sk. allmän.— Bo/l Blek. Carlskrona; Herstorp nära Ronneby. 
Smal. i Kalmar län vid kusten. ÖG. Stegeborg. Öl. Gottl. Förvildad omkring 
Mälaren, t. ex. Stockholm; på Aggarön och Stora Hessingen. — N. Arendal i mängd. 
Fredrikstad.) Bladen variera mer och mindre djupt inskurna, stundom till mid- 
ten, med sågade flikar; kronbladen tumslånga, någon gång hvita. 

ff Stjelkbladen delade n. till basen. 

4 M. Alcea L. stjelken upprat, kort sträfhårig; bladen delade nästan till basen i lan- 

dade eller inskurna sträfva flikar; foderholkbladen aflånga; frukten gffaW. 2|.8, 9, 
blekröda blr. Fig. Sv.B.601. F1.D.1882. H.N.f.14, n:o .34. 
Odl. st. r. [Sk. ymnig i Köpingeådalcn från Ramåsa till Högestad; Fogelsång; Ofveds- 
kloster &c. Blek. Smal. Kalmar, i Dörby. Ö7. Räpplinge; Runsten m. fl. st. i mel- 
lersta delen. Gottl. Klinte. Hafdhem och Heide s:nar, på åkerrenar.) Alnshög, med 
stora blr. 

5 M. fastigiata Cav. stjelken uppräi, gråluden af stjernludd; bladen som föreg., de 

öfre med 3, de nedre med 5 flikar; foderholkbladen aflånga ell. lancettlika; frukten 
glatt. 2f 8, 9, Ijusr. blr. Fig. H.N.f.l3, n:o 51. 
Odl. st. r. (5fc. ,GIadsa\hallar. Smal. Högsby, Tuna och Misierhult sur i Kalmar län: 
enl. Sjöstr. ÖG. vid Norrköping och i Slaka sn, trol. här såsom flerest. t. ex. vid 
Örebro, Eskilstuna, Löfsta Bruk m. fl. st. upp till Uppl., förvildad. Öl. med föreg.: 
Sjöstr.) Liknar mycket föreg., för hvars afart den af flera förf anses, och skiljer 
sig hufvudsakl. derifrån med den endast af stjernludd, utan längre ell. utstående 
enkla hår, beklädda stjelken. 

6 M. moschata L. stjelken upprat, långt sträfhårig; de nedre bladen njurlika flikiga, 

de öfre delade till basen i mest 5^ jemnbreda parklufna flikar; foderholkbladen n. 
jertinbreda spetsiga; frukten hårig. \ 7, 8, hv. eller ljusröda blr. Fig. FI.D.905. 
H.N.f.lO, n:o 37. 
Grus. st. r. {Sk. Björstorp; Högesla; Öfvedskloster på Fruali; Billinge etc. Blek. 
Carlskrona på Vämö och Hästö. Smal. Kalmar; Loftahammar; Ökna mell. Qvili 
och Kongsbro. ÖG. Rejmyra glasbruk. Hall. Sljernarp. Boh. Lögholnien i Tanum 
sn, [nu trol. utgången: Rect. For.] Gottl. i Viklou och Andre; Ekeby; vid Tjelders 
i Boge m. fl. st. särdeles mot ösfra kusten. — Förvildad i mell. Sveriges flesta prov.) 
Liknar de föreg., men år mindre. 



Fam. Tiliacew — Gruinales. 103 

259. ALTH^A Lin. Alté-rot. 

fl A. officinalis L. stjelken upprat; bladen hjertlikt eggrunda, vinkliga och landade, hvit- 
ludna; blomskaften i bladvecken, de öfre meränd. Sblommiga. 2f 7 — 9, Ijusr. blr. 
Fig. F1.D.530. 
Strandäng, r. [Sk. östra kust. mell. Yngsjö och Furuboda; Malmö utanför södra Värn 
m. fl. st. troi. förvildad.) Hela växten fint mjukullig; foderholken stundom 10 — 
12klufven. 



43 Fam. GRUINALES Un. Fod. i knoppen tegellagdt; kronbl. hopvridna. Stånd, af 
bestämdf antal [5 ell. 10, af hvilka sednarc stund. 3 ell. 5 sakna knappar], med vid 
basen förenade strängar. Fröh. flerrummigt, ell. af 5, kransvisa karpeller. 

1 Flocken Oeraniese. Frukt af 5, kransvisa, slutl. skiljbara karpeller, fastade 
med sina slift vid spetsen af ett långt spröt. Fröhvite 0. 

260. GERåNIUM Lin. Näfva. 



1 G. sanyuincum L. bladen 5— 7deldfa, med 3 oklufna trubbiga flikar. 2f 6, 7, purp. 
„ blr. Fig. F1.D.1107. 
Ängsback. och klip|i. {Sk.—Medelp. Dal. Boh. Öl. Gottl. — N.) Stora sköna blr. 

ff Blomskaften 2blommiga; rotstock grof, flerårig. 

* Karpeller på tvären rynkiga. 

^2 G. macrorlnzum L. blomskaften upprätta; kronbladen bredt spadlika, med klo af 
fodrets längd; foderbl. långt borstuddiga; karp. glatta; bladen djupt 5 — 7klufna, 
med inskurna och frw66tandade flikar; stjelken upprat klynnedeld. 2^5 — 7, r. blr. 
Fig. Jacq.Rar.J34. 
Bergstrakt, r. [N. Holmeslrand vid Ekelund, trol. förvildad.) Fothög; fingertjock rot- 
stock och uppblåsta, n. klotrunda blomfoder. 

3 G. phwum L. gemensamma blomskaften ensamma, motsatta bladen, upprätta; kron- 

bladen omv. eggrunda, med kort klo; foderbladen kort borstuddiga, vid basen sträf- 
håriga; bl. som föreg., med hvassiamlade flikar. 2|. 5, 6, violettbruna blr. Fig. FI.D. 
987.' H.N.f.9, n:o 33. 
Lundar, r. (Sk. rsorra Yram: Krageholm, samt nära Ystad.) Stjelken upprat; bladen 
handlikt klufna; kronbladen hälften större än fodret, vid basen gula; enskildta 
blomskaften ofta tillbakaböjda. 

** Karpeller icke rynkiga. 

4 G. pratense L. kronbladen rundade, längre än det håriga fodret; stånd.strängar med 

vidgad eggrund basis; örtbladen delade nästan till basen i omkring 7, inskurna 
och landade flikar; karpell. öfverallf håriga, nedböjda. % 7, Ijusbl. bh-. Fig. FI.D. 124. 
Äng. &c. r. {Sk. förvildad. Smal. Lommaryd i Jönköp. län: Scheutz. — Vppl. nor. 
del. Gestr. Vahlbo sn, Löflunds gistvall. Vestml. Boh. — N. Christiania; Tönsberg; 
' Skien; Värdal; Gudbrandsdaien. Trondhj. Tutterön och Stördalsutbygden.) G. syl- 
vaticum Fl.D. 

5 G. palustre L. kronbl. rundade, längre än det n. glatta fodret; strängarne syllika; 

örtbladen delade nedom midten i 3—5, inskuret landade flikar; karp. omärkligt fin- 
ludna, riglade uppåt på de nedböjda skaften; stjelken uppstigande 2^ 7, r. blr. Fig. 
Sv.B.677. F1.D.596. 
Fukt. äng. r. [Sk. Kullen; Ramlösa; N. Yram; Fogelsång; Chrislianstad m. fl. st. VG. 
Göteborg i Brudängen vid Lundagården i Fässbergs sn. Boh. Utgård i Qville sn. 
— N. Eidsfoss.) Stånd, vid basen föga vidgade; blrna något mindre än följ.s. 

6 G. sylvaticum L. kronbl. rundade, längre än det håriga fodret; slrängarne syl-lika; 

örtbladen delade nedom midten i 5—7, inskurna och sågade flikar; karp. öfverallt 



104 6 Kl. C0LUMN1FL0B.B. 

håriga; skaften icke nedböjda; stjelken upprat. 2|. 7, rödviol. ell. hvitakt. blr. — 
/? fastigiatum: sträfhårig stjelk, n. hela, mörkröda kronblad. — ;' parviflorum: 
kronbl. knappt längre än fodret, hvita ell. blekröda. Fig. E.B.121. 
Äng. och skogsback. a. iSk.—Lpl. — A'. — /? Sk. Blek. Södml. Forssa Bruk. Nei\ 
Örebro. — N. Tellemarken.) De öfversta bladen oskaftade; växten hårig. 

7 G. pyrenaicum L. kronbladen 2flikiga, vid basen tätt håriga, dubbelt längre än det 

tätludna fodret; örtbladen runda, flikiga nedom midten; stjelken och bladskaften 
långhåriga; de finludna karp. och fröen släta. 2^ 6, 7, viol. blr. Fig. ri.D.2240. H. 
N.f.9,n:o34. 
Odl. st. r. {Sk. Lund; Arup etc. Hall. Haslöf. OG. vid Torpa prestgård. Vestml. 
Skinnskatteberg. Stockh. vid Carlberg och Marieberg etc. Uppl. Rosenberg: Stud. 
E. Henschen. Sannolikt förvildad, äfvensom vid Strängnäs utanför kyrkogården. Öl. 
Runsberga.) G. umbrosum Kit. G. rotundifolium ft Wg. 

fff Blomsk. 2blommiga; roten späd, en år i g. 

^ Karpell. rynkiga; kronbl. nära dubb. längre än fodret. 

8 G. Roberlianum L. kronbl. omv. cggrunda; fodret lOkantigt, glandelhårigt, af borst- 

uddiga blad; örtbladen ända till basen 3— Sdeldta, med parklufna flikar. ©7, 8, r. 
blr. — /? purpureum: kronbladen föga längre än fodret. Fig. FI.D.694. 
Klipp, stenhundna st. a. [Sk. — VB. Jämtl. vid Hofverberget, samt Östberget på Frösön. 
— N. till Nordl.) Blrna mindre än hos föreg. arter, mer klocklika; stjelk och 
blad ofta röda. — (i G. purpureum Willd. 

9 G. lucidum, L. kronbl. som föreg.; fodret glatt, med 5, hinnaktiga kanter, rynkigt 

på tvären, af borsluddiga bl.; örtbladen rundade, till nedom midten klufna i 3 — 5, 
trubbiga, inskurna flikar. O 6, 7, r. blr. Fig. Sv.B.556. FI.D.218. „ 
Skugg. klipp. r. iSk. — Rosl. Uppl. Uppsala, Krusenberg. Vestml. Angsön, på Kalf- 
holmen. Hall. Särö. Boh. VG. Dalsl. Öl. Gottl. — iV. Christiania; Laurvig; Aren- 
dal; Hitteren; Trondhj. etc.) Stjelk och rotblad blodröda, hela växten glänsande^ 
n. glatt. 

10 G. molle L. kronbladen urnupet 2 flikiga; foderbl. spetsiga [icke borstuddiga], lång- 

håriga; örtbladen rundadt njurlika, klufna något nedom midten i 7 — 9, vigglika, 
hela eller 2— 3tandade flikar. O O, 7. Fig. Sv.B.639. Fl.p.679. H.N.f.l, n:o 36. 
Torra st. [Sk. — Rosl. Värml. Gärdsjö i Gilberga sn. Boh. Öl. Gottl. — N. södra de- 
len.) Späd och slankig, på stjelk och bladskaft beklädd med mjuka hår längre 
än stjelkdiamelern, med små, lifligt röda blr, glatta karpeller. 

■ ^ Karpeller släta; kronbl. af omkring fodrets längd; 

11 G. bohemicum L. kronbl. vigglika och urnupna, af det borstuddiga håriga fodrets 

längd; örtbladen (ill nedom midten 3 — Sklufna och tandade; karp. klibbigt glandel- 
håriga, på upprätta skaft. 07j^8. Fig. H.N.f.lO, n:o 38. 
Svedjel, r. (Smal. östra del., samt Asheda och Stödsboda i Kronob. län: Scheutz. ÖG. 
Södml. st. Malms sn etc. Stockh. omkring sjön Drefvikcn m. fl. st. Uppl. Uppsala; 
Löfsta bruk; Tibble sn: Stud. L. Almqvist, etc. Gestr. Gefle, nära Olsbacka: R. Hn. 
Helsl. Hemstanäs i Skog sn; Rengsjö sn, Nordanhöhle. Medelp. Sättna sn. Ångml. 
Dal. Larsbo bruk. Vestml. Ner. Värml. Dalsl. Ed och Steneby snr. — N. Christi- 
ania; Eidsfoss.) De nedre bladen skiftevisa, alla skaftade; stjelken klibbhårig; 
kronbl. violetlblå, hårkantade; karp. svarta inom de stora blomfodren. 

12 G. pusillum L. kronbl. urnupna, föga längre än de n. borstlösa foderbladen; ört- 

bladen cirkelrunda, 5 — 1 klufna, med vigglika, hela ell. 2 — 3tandade flikar; karp. ^^7/- 
fryc/cf /låma, på nedööyda skaft; fröen släta. ©6—9. Fig. F1.D.1994. H.N.f.14, 
n:o 35. 
Torra st. vid byar &c. a. (Sfe.— Nor. Helsl. Dal. Värml. och Dalsl. — N) Vanligen 
liten, utbredd, stundom större och upprat; stj. och bladskaft ganska kort små- 
ludna. Blrna ljust violettröda. — G. rotundifolium L.Fl.Su. — Anm. Under 
namnet G. rotundifol. finnas i Linnés Herb. ex., som dels höra till närv., dels 
till en, både från denna och följ. tydligt skiljd art. 

13 G. viscidulum Fr. kronbladen hela, längre än de borstuddiga foderbladen; örtbla- 
den rundade, något nedom midten 5 — 1 klufna, med hreda, trubbigt 3f ändade flikar; 



Fam. Gruinales. 105' 

karp. gleshåriga, på nedböjda skaft; fröen nätlikt gropiea. (^ 6, 7, Ijusr. blr Fie 
E.B.157. H.N.f.l3,n:o52. ^ w 

Byar etc. r. {Sk. Lund, Råby vid Höjeån; mellan Trolleberg och Källby, m. fl. st. — 
N. Christiania.) Bladomkretsen något mer än halfrund; hos förcg. n. cirkelformig. 
G. rotundif. L. Mänt. G. malvaceum Wg. 

14 G. dissectum L. blomskaften kortare än bladen ; kronbladen urnupna, af det horst- 

uddiga fodrets längd; örtbladen w. till basen 5- 7delade, med jemnbredt 3- eller 
flerklufna flikar; karp. glandelhåriga, pä nedböjda skaft: fröen djupt punkterade. 
O 6, 7, violettröda blr. Fig. F1.D.936'. H.N.f.l4,n:o 36. ^ 
Odl. st. r. {Sk. allm. Blek. Carlskrona: Scheuz. Smal. Grenna, Långliden. ÖG. 
östra Ryd; Linköp. Hall. Boh. Öl. Gottl. — N. Christiansands stift samt pä Kirköe. 
en af Hvalöarne.) Stjelke?} nedböjdt hårig. 

15 G. rolumbinum L. blomsk. längre än bladen; kronbl. urnupna, föga längre än det 

borsluddiga fodret; örtbladen som föreg.; karp. glatta, på nedböjda skaft; fröen 
punkterade. ©7, 8, r. blr. Fig. F1.D.1222. H.N.f.JT), n:o 37. 
Svedjel. berg. {Sk.—Stockh. >mnig omkring sjön Drefvikcn m. fl. st. ISer. Askersund 
och i Asker sn. VG. Dalsl. Boh. kring Uddevalla; 3iarstrand, på Koön. Öl. Gottl. 
— N. Arendal. Storöen i Bergens st. vid Lecrvig, Söndmöer.) Har dubbelt större 
blr än de 3 föreg. Slj. nedböjdt och tilltryckt småhårig. 

261. ERöDIUM TJHerit. Ramm-näfva. 

1 E. cicutarium VHer. de fruktsamma ståndarsträngarne vid basen vidgade otandade; 

bladen parbladigt delade med n. pardelda och landade flikar. 04— 7, r. blr. Fig. 
FI.D.986. 
Byar, gat. iSk.—Angml. Jämtl. Röds sn. Dal. Boh. Öl. Gottl. -- N. till Trondhj.) 
Mcränd. nedliggande och kiibbhårig. - Geranium L. 

f2 E. moschatum Ait. de fruktsamma ständarne vid ba?en vidgade, med en tand pä 
hvarje sida; småbladen eggrunda, grundt flikiga och sågade. O 6, 7. r. ell. hv. blr. 
Fig. Sturm. 5 haft. E.B.902. 
Gat. r. {Hall. Varberg. VG. Ribbingshus. Stockholm; Visby; förvildad och snart 
försvinnande.) Småbi, olikformigt .sågade med en eller annan djupare inskärning. 
Luktar moschus. — £. pimpinellifolium Fr.Fl.Hall. 

2 Flocken Oxaliclese. Stånd. U). Fröhus .5rummigt, med centrala fröfästen och 

flera frön i hvarje rum. 

262. öXALIS Lin. Har-syra. 

1 O. Acetosella L. blomskaften enblommiga, från rotstocken; bladen af 3:ne, omv. hjert- 
lika, håriga småblad. % 5, hv. blr. — fi rosea: blrna rosenröda. — y lilacina Lange: 
blr ljust gredel. med mörkt violetta nerver. Fig. Sv.B.lO. F1.D.980. 
Skugg. st. a. {Sk. Lpl. N. till Finnm. — /? VG. Kinnekulle. - ;' Smal. Vexiö 
flerest.: Scheutz.) Växten med rent sur smak; rotstocken ledad, fjällig. 

\2 O. strida L. stjelken upprat; blomskaften flerblommiga; bladen som föreg. utan 
stipler; fruktskaften icke nedböjda. ]) 6— 9, g. blr. Fig. FI.D.873. 
Odl. st. r. [Sk. Lund; Malmö; Vegeholm; Akesholm etc. Växande som ogräs i trädg.; 
på ballast vid Vestervik.) O. corniculata Fl.D. 

fS O. corniculata L. stj. nedligg.; blomsk. och blad som föreg. med stipler vidväxta 
bladskaftet; fruktskaften slutl. nedböjda. 06— 9, g.blr. Fig. E.B. 1726. 
Odl st. r. {Lund, förvildad likasom föreg.) Stiplerna små aflånga. 

3 Flocken Hinece. Stånd. 4-5. Fröh. 8- ell, lOrummigt, med lika många skilje- 

väggar, af hvilka hvarannan är ofullkomlig; ett frö i hvarje rum. Fröhvite 0. 

263. LINUM Lin. Lin. 

fl L. usitatissimum L. bladen .strödda, lancettlika glatta; foderflikarne eggrunda spet- 
sade, af fröhusets längd; roten enårig, bärande en enda stjelk. ©7, 8, b. blr. — 
/ff humile: stjelken mer grenig; fröh. elastiskt uppspringande. Fig. Sturm 26 haft. 
Akr. odl. st. (Här och der sjelfsådd af spildt linfrö, men icke fortvarande — /? Sk. i 
strandåkrar mell. Trelleborg och Dybäck, ymnig enl. Fr.) /? L. usit. /? crepitans 
Kock. 



106 6 Kl. COLUMNIFI,OR/«. 

2 L. catharlimm L. stjelken upptill klynnedeld, med motsatta blad, de nedre omv. 
.. eggrunda, de öfra n. lancettlika. 06,7,hv. blr. Fig. Sv.B.250. FI.D.851. 

Äng. betesm. a. {Sk. — VB. och JämtL — N. Nordl.) Quartershög. 

264. RADiOLA Roth. Dvärg-lin. 

3 H. linoides Roth: stjelken klynnegrenad, med motsatta blad. 06, 7, hv. bir. Fig. 

Sy.B.652. FI.D.178. H.N.f.l i, n:o 37. 
Fukt. sand, r. {Sk. Blek. allmän. Smal. Värmt. Carlstad, m. fl. st. VG. Boh. Hall. 
Öl. N. Mandal; Romsdalen etc.) 1 — 2 tum hög, vanl. mycket grenig. Linum 
Radiola L. R. millegrana Sm. 



44 Fam. KYPERICINE-iE DC. Krona regulier. Stånd, talrika, med basen förenade i 
3 ell. 5 flockar. Pist. med flera stift. Fröh. en- ell. flernimmigt af skalens invikna 
kanter, hvilka bära talrika frön. Fröhvite 0. 

265. HYPÉRICUM Lin. Johannisört. 
f Foderblad med glandier i kanterna; stjelk trind. 

1 H. pulchrum L. stjelken glatt; foderbladen n. onjv. eggrunda, rundadt trubbiga, 

med oskaftade glandier; stjelkbladen hjertlikt omfattande, glatta, genomskinligt punk- 
terade. 2^7,g.blr. Fig. Sv.B.536. FI.D.75. H.N.f.7, n:o 30. 
Berg vid v. kusten, r. {Hall. vid Björkeris, ofvan Kungsbacka i Tö!e sn. — iV. Aren- 
dal; Christiansand; Lindesnäs; samt derifrån allmän ända upp till Molde. Trondhj. 
nära Strands kyrka.) Har fotshög stjelk, med mindre blr än följ. Rodnar gerna; 
bladen ulan följandes svarta punkter. 

2 H. montanum L. stjelken glatt, med hopdragen blomvippa; foderbladen lancettlika 

spetsade, med skaftade glandier; bladen aflånga stjelkomfattande, glatta, på undra 
sidan efter kanten svartprickade. 2^7, g. blr. Fig. Sv.B.641. FI.D.173. 
Berg, r. {Sk. — Slockh. och Värml. på spridda localer i alla de mellanligg. prov. 
Gottl. — iV. Arendal; Chrisliansand upp till Värdalen i Trondhj. st.) Endast de 
öfre bladen något genomskinligt punkterade. 

3 H. hirsulum L. stjelken småluden; foderbladen aflånga, med kortskaftade glandier; 

bladen ovala oskaftade, under småludna. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. F1.D.802. H.N.f.l 1, 
n:o 37. 
Betesmark, berg, r. {Sk. ÖG.— Vppl. Uppsalatrakters. Rosl. Norrtelge. Vestml. Fa- 
gerön i Granfjärden. VG. Öl. — IS. till Trondhj. Gajvingäsen.) De öfre bladen fint 
punkterade; de nedre stundom med omärkligt skaft. 

f-j- Foderblad utan glandier; stjelk 4kantig. 

4 H. tetrapterum Fr. stjelken upprat, med 4 hinnaktiga kanter; foderbladen spelsadt 

lancettlika; stjelkbladen ovala glatta. \ 7, 8, blekg. blr. Fig. F1.D.640. H.N.f.7, 
n:o 20. 
Fukt. äng. r. (Sk. Ystad; Krageholm; Benestad; Vidfsköfle; Gladsax; Roslätt; Reflen vid 
Fogolsång; Landskrona; Helsingborg etc.) Har mindre och blekare blr än följ. 
Bladen hos båda knappt punkterade. — H. quadrialatum Wg. Fl. Su. H. qua- 
drangulum Sm. 

5 H. guadrangulum L. stjelken upprat, med 4, föga upphöjda kanter; foderbladen 

elliptiskt ovala trubbiga; örtbladen eggrunda glatta. 2j. 7, 8, brandg. blr. Fig. Sv.B. 
359. H.N.f.ll,n:o37." 
Skogsäng. {Sk.-Ingml. Jämtl. Dal. Boh. Öl. Gottl. — N. till Lofoden.) H. dubium 
Willd. Sm. — H. maculatum Bab., skiljd från H. quadr. med fint landade fo- 
derblad, som äro trubbiga med udd, tror sig Pr. Fries hafva sett i Smal. bredvid 
vägen från Husqvarna till Ingaryd på fukt. ställen. Bot. Not. 1843. Upptages 
som * H. commulatum i S.V.Sc. 



Fana. Hypericinecp Violariece. 107 

fff Fod. utan glandier; stjelk trind, med 2 upphöjda ränder. 

> H. perforatum L. stjeJken upprat, glatt; hlrna i vippa; foderbladen lancettlika spel- 
siqa; örtbladen afiånga glatta, genomskinligt punkterade, halftomfattande 2l 7 8 e 
blr. Fig. Sv.B,75. ri.D.1043. -i- ' » is- 

Back. a. [Sk.—Ångml. Vid Gefle och längre mot norden sälls. och endast vid kusten. 
Dal Värml. Dalsl. Boh. ÖL GoUl. -— N. till Nordlanden.; Alnshög, blomrik. Var. 
med mycket smala blad. 

H. humifusum L. stjelken nedliggande, trådlik; blonnnorna / öfra bladvecken en- 
samma eller i glesbladig vippa; foderbladen aflånga trubbiga,- örtbladen n lancett- 
lika punkterade. ^ 7 9. g. blr. Fig. F1.D.141. H.^.f.l, n:o 35. 
Fukt. sandåkr. och strand, r. (Sk. särdeles östra delen, från Ystad till nära Blekingska 
gränsen, såsom Köpinge; Esperöd; Magiehem; Degeberga; Träne; Yestra Vram; 
Gualöf etc. Kullaberg nära Bärikull. Blek. Storko. Smal. från Kalmar til! Påskal- 
laviks g.g.) Rotstocken bär flera, 3—8 tum långa stjelkar; kronorna små, om- 
kring halfannan gång så långa som fodret. 



45 Fam. CISTINE^ DC. Krona regulier. Stånd, talrika, fria. Stift 1. Fröh. enrum- 
migt, med fröfästen efter skalens midt, ell. flerrummigl med centrala fröfästen. 

266. HELIäNTHEMUM Mill. Solvända. 

1 H. Fumana Mill. stammen träaktig nedtryckt; blomskaften ensamma enblommiga; 

bladen upptill skiftevisa, jemnbredt syl-lika, i kanten något sträfva. utan stipler. ^ 7, 
g. blr. Fig. Jacq.A.252. H.N.f.i n:o 48. 
Kalkberg, r. {Gottl. Hangvar och Fleringe; vid Bredsunds fiskeläge i Väskinde; norr 
om Visborgs kalkugn etc.) Buskväxt med fingerlånga grenar. Fröhus Srummigt, 
med lätt från .<ikalen lossnande .skiljeväggar. — Cistus L. Fumana procumb. 
Godr. & Gren. 

2 H. ölandicum Pers. stammen träaktig, något uppstigande; blr i klasar; bladen mot- 

satta lancettlika eller ovala, trubbade, med bårkanfade skaft, utan stipler; kronbladen 
urnupna. ^ 6, 7, g. blr. — - /? canescens: bladen under Ijusl gråludna. Fig. Sv.B.499. 
H.N.f.4,n:o46; y? 47. E.B.396. 
Kalkberg, r. (Ö7. söder om Bäpplinge; i norra delen sparsamt. — /? Öl. mellan Otlenby 
och södra Möckleby.) Vanl. fingerlång buskväxt; stund. 1 — 2 quart. lång, utbredd, 
mycket grenig och risaktig, a, som är föga hårig, dock aldrig fidlkomligt glatt, 
öfvergår genom allt mer håriga former, ciliatum, hirtum, alpestre etc, till /?. 

— Cistus L. /? C. canus L. C. marifolius E.B. 

3 H. vulgäre Gcertn. stammen nedtill något träaktig, med uppstigande grenar och blom- 

klasar, nedböjda blomskaft; bladen motsatta aflånga, under merändels gråludna, med 
lancettlika stipler. 2j.^7, g, blr. — j3 obscurum: bladen under gröna. — y petrceum.: 

^. bladen dubbelt mindre, under hvitgrå. Fig. Sv.B.391. Fl.D.lOl. 

Ängsback. {Sk.—Gestr. Helsl. Friggesund i Bjuråker, Dal. — JS. — (i Sk. Blek, 
Bonneby. — y ÖL) Har stora, n. lumsvida, lutande blr, hos y dubbelt smärre. 

— Cistus Helianth. L. — ^ //. obscurum Pers. 



46 Fam. YIOLAKIEiE DC. Krona irregulier [med sporre]. Stånd. 5, med mer och 
mindre sammanhängande knappar, Fröh. enrumm., med fröfästen på skalen. 

267. ViOLA Lin. Viol. 

f Alltid utan stjelk; blomskaften från rotstocken. 

* Pistillens märke vinkelrätt n&dböjdt. 

1 V. odorala L. bladen vidgadt hjertlika, tätt rundsågade, jemie skaften n. glatta och 



108 6 Kl. coMjMNrFLOR^:. 

glänsande; blomfodorflikarrie rundadt trubbiga: g^rex)skoli krypande. 2^ 4, 5, viol. bir. 
Fig. Sv.B.8. FI.D.309. H.N.f.4, n:o 41. 
Lund. r. {Sk. Blek. Smal. Kalmar. ÖG. Södml. Mörkön. Uppl.^ i gamla parker, t. 
ex. Ulriksdal, LöFsta bruk etc. ända till Gefle vid Kastet. Hall. Öl. här och der från 
Ventlinpe till Horn i Högby sn. Goltl. Visby: pä Öl. inhemsk, för öfrigt sannolikt 
endast förvildad. — N. Hardanser.) Blrna mycket välluklande; fruktskaft och kron- 
lösa blr lika följ. arts. Enl. Sjö.Urand finnes på ÖL en form, med luktlösa blr, 
som bör närmare undersökas. 

2 V. hirta L. bladen eggrundt hjerflika. tätt naggade, opaca, jenite skaften småludna; 

foderflikarnc trubbisa; sporren kägel-lik; grenskott O. 2^ 5, 6, b, ell. hv. blr. Fig. Sv. 
B.543. F1.D.618. H.N.f.8, n:o 30. 
Lundar. {Sk. — Uppl. Medelp. Siljeberget. Vestml. Ner. VG. Göteborg, i Gamlestads- 
bergen. Öl. Gottl. — N.) Rotslocken något tjock, ofta tapplik; blr utan lukt. 
Har de sednare blrna kronlösa och mycket små, på korta till jorden böjda, skaft, 
men sättande mogen frukt. 

'*"^ Märket rakl el!, föga bojdt. 

3 V. umbrosa Fr. bladen brcdl hjertlika, glest naggsägade, gleshäriga; foderllik. spel 

sade; kronsporren läng, punglikt vidgad nedåt; grenskott 0. 2^ .5, 6, b. stund. hv. blr. 
Fig. H.N.f.5, n:o 28. 
Fukt. st. vid bäckstrand, etc. r. {Um. Lpm. Jämtl. Areskutan, vid Mörviksån. Ångvfd. 
Ramsele och Sollefteå. Medelp. Sundsvallsberget; Rösåsberget i Sättna sn. m. fl. st, 
Helsl. i Hög och Norrho sn:r. Dal. Fahlun; Säfersdalen. Värml. Kyrkebol i Ny; 
Ränneberget i Östmark; Strandas och Sysselbäck i Dalby sn. — N. Här och der 
från Porsgrund och Christiania upp till Vang i Valders och Tofte i Gudbrandsd. 
Fondfjellet t Merager.) Rotstocken späd och tradig; bladen tunna, med djup och 
smal öppning vid basen, tvärt sammandragen spels. — V. hirta ^ Wg. V. bore- 
alis Weinm. 

4 V. uliginosa Schrad.? blarlen utdraget hjertlika, glest naggsägade, n. glatta; foder- 

flikarne trubbiga; kronbladen glatta atlånea, i spetsen intryckta; grenskott 0. 2^6. 

_ Fig. Reich. f.l07. H.N.f.5. n:o 27. 

Öfversvämni. strand.. j. {XJppl. Dalelfven pä öar mellan Elfkaröns bruk och Söderfors, 
såsom Åspnoten, Angsön, Björkön, Kalföarne etc. ÖG. mell. Husbyljöl och Gistorp 
enl. Kindb. Smal. Kalmar län, vid åar i Ljungby, Arby och Madesjö m. fl, sn:r.) 
Utväxta bladen 1—Vr t. breda, 2 — 2 V t. långa, med djup ur skärning vid basen, 
på undre sidans nerver omärkL gleshåriga; fruktskaftet upprätt; blrna violetta, 
med alla kronbl. intryckta och der i olika Reich.s fig. och beskr.*); sidokronbla- 
dens klo convex, icke olik en tukliifven sporre. Har, likasom V. pal., 2 former, 
den ena med n. dubbelt större blr än den andra. 

5 V. suecica Fr. bladen bredt hjertlika med kort spets, det nedersta njurlikt, glest 

naggade glatta ell. un<ler glest småhåriga; blomskärmen ofvan blomskaftets midt; 
foderflik. trubbade; kronbladen glatta, de 4 öfre ovala trubbiga, i spetsen hela; gren- 
.skott O, 2^5,6, b. blr. Fig. Reich, f.105. H.N.f..3, n:o 29. 
Dyiga strand, r. {Lpl.—Sk. Öl. Resmo — N. Finnm. flcrest. Nedalen; Dovre, Driv- 
stuen och Kongsvold. Vang i Valders. Fondfjellet i Merager.) Större än följ. Var. 
med hv. blr. Dr. Reulerm. har funnit äfven denna art skjuta nya kronlösa blr 
på högsommaren från rotstocken liksom V. hirta. — V. palustris (i cordata 
Handb. ed. 2. V. epipsila Ed. 4 och 5. 

6 V. palustris L. bladen rundadt njurlika, glest naggade glatta; skärmen vid eller 

nedom blomskaftets midt; foderflik. ovala trubbiga; för öfr. som föreg. 2f 5, 6. — 
^epipsila Led. örten och blrna större; öfversta bladet med kort spets. Fig. FI.D.83. 
H.N.f,8,n:o31; * n:o 32. 



*) Förf. har ej sett Tyska ex.; men, 8om vår art både i detta och liera fall afviker frän 
beskrifn., torde den vai-a skiljd och förtjena eget namn, t. ex, V. riparia, såsom icke hos oss 
växande i svampiga kärr [Koch], utan på gräsväxta elfstränder, som af vårfloden öfversväm- 
mas. Den blommar genast, då vattnet sjunkit, med änuu föga utvecklade blad, som äro mer 
eggrunda, med mindre hjertlik basis, iin sedan [icke me;- hjertlikt eggr. som Reich, har], 
Blrna försvinna hastigt. 



Fani. Violarieop. 109 

Våt gräsmark, a. {Sk.—LpL — N. — * Angml. Sollefteå. Hehi. Mo-Myskie. Värml. 
i Nyecis och Finnskoga sm. Ner. ÖG. Vinnerstad. Smal. Femsjö; Åhs. Sk. Lind 
ved. Hall.) Liten, med små blekgredelina, stund, hvita, ådriga blr. Jddre bli 
bladen mycket större, men alltid släta och glänsande. ^ Stor som föreg., med 
hvilken den förenades i ed. 5 — 7, är V. scanica Fr. S.V.Sc. V. fennica kyl. 

ff Första blnia från roten, som sedan får bladig stjelk med kronlösa blr. 

7 V. mirabilis L. bladen njurlikt hjerflika, med spets, glest naggade; stiplerna odelade; 
stjelk och bladskaft längsefter ena sidan håriga: foderflikarne spetsade; slängelblom- 
morna ofruktsamma, med kronblad; stjelkblomm. fruktbärande, utan kronblad 2i. 4 
5, hvitblå blr. Fig. Jacq. A.f.19. FI.D.lOiS. * 

Lund. [Sk. Blek. Ronneby och Yäino. - Lpl. Sälls. norr om Upp!. Vestml. och Värml. 
Öl. Goltl. — N. till SaKen.) De första blrna på skaft från roten, rälluklande, de 
sednare på bladig stjelk, ytterst sällan med utväxta kronblad. 

ftf Sfjelkon blad- och blombärande. 

S V. biflora L. stielken meränd. 2blommig; l-laden njurlika lundnaggade, med hel- 

bräddade stipler. 2^6,7. Fig. Sv.B.753. Fl.D.iC. H.]N'.f.5,n:ol>9. 

Fjelltr. i })äckdalar. {Lpl. norra Belsl. Dal. uti Idre. — N.) Har små, rent 
gula blr. 

9 V. arenaria DC. meräudels tinl och taft småluden; bladen rundadt hjertlika, nag- 
gade bläaktiga, fasta, med bredt lancettlika hvass-sågade stipler; foderfiik. lancett- 
lika spetsiga, med tvärhuggna bihang, kortare än kronsporren; fröhuset eggrundt. 
2^4,5. Fig. Reich. f.l42— 149. H.X.f.O, n:o26. 
Hedar, sandback, (Sk. Smal. vid Vettern och i öst. delen enl. Scheutz. — Angmi. 
Vestml. Värml. Boh.^ Öl. Gottl. — iV. till Ost-Finnm.) 2—4 tum hög, tufvadtmång- 
stjelkig; bladen små, äfvensom de blågredelina blrna; sporren ofta hvit. En n. 
glatt variation bildar öfvergång till följ. art. — V. Allioni Pio. 

10 V. sylvatica Fr. bladeu bredt hjertlika, rundadt iiaggsågade, glatta ell. omärkligt 

småhåriga. tunna, med korta lancettlika hvassflikiga stipler; fodret som föreg.; fröh, 
aflångt. %. 5 — 7. — (i Riviniana: blrna stora i jemf. med örten, med rundade 
kronblad, hvitgul sporre. Fig. Sv.B.290. H.N.f.6, n:o 25. Reich. f.200,201; /? 202. 
F1.D.1453. 
Skogsäng, lund. a. [Sk.— VB. och Jämtl. Öl. Gottl. — AV; Ofta stor, alltid bredbla- 
diq, då bladformen hos följ. är mer utdragen på längden; blrna hos båda rent 
blå ell. stund, hvitaktiga. Én sednare sommarform är V. canina frustranea Wg. 
med lång nedligg. stjelk och blr ulan kronbl. — V. canina (J Handb. ed. 3. V. 
sylvestris Beich. 

11 V. canina L. bladen aflångt hjertlika, rundadt naggsågade, fasta, icke nedlöpande 

pä skaftet; stipl. lancettlika ell. atlånga, de nedre alltid kortare än bladskaftet; för 
öfr. som föreg. 2|. 5— 7, b. stund. hv. blr. — ^ montana L. stipl. aflånga groftandade; 
kronbladens skifva rundad, sporren af foderbihangens längd. — "^ strida Horn. stjel- 
• ken utdragen upprat; de nedre stipl. af halfva, de öfre af hela bladskaftets längd; 
.sporren meränd. längre än foderbihancen. Fig. Reich. f.l54. 155. samt 150 — 153, 
. en mindre form. ' mow<f. Sv.B.682. FI.D.1329. H.N.f.lO, n:o 30. ^ Ä/rvc/a; Fl.D. 18 12. 

Kiltz. i Linnaea 3. 
Skog. back. a. {Sk. — Ångml. Vestml. Värml. Öl. Gottl. — N. — *mont. Lpl. — Gestr. 
Värml. Blek. Törnskären — N. — '^strida i lundar, helst vid stränder; Blek. Smal. 
Kalmar. Södml. Strängnäs. Uppl. Ge/le flerestädes. Medelp. på Marmens strand i 
Attmar. — IS. Christiania.) Utmärkt af de mer eggrunda bladen, hvilka hos strida 
mycket närma sig dem hos följ. art. Afarterna synas nog afvikande, helst deras 
yppigare former; men någon bestämbar gräns finnes icke i naturen. Afven till 
de 2 föreg. finnas medel former, ehuru icke så tydliga. ■— V. strida är V. nemo- 
ralis Kiitz.; och V. mont. är V. Wahlenbergii Beurl. 

12 V. stagnina Eit. hela växten glatt; bladen eggrundt ell. något hjertlikt lancettlika, 

obetydligt nedlöpande på skaftet, glest naggade; stiplerna jemnbredt aflånga tan- 
dade; kronsporren kägellik. 2^6—8. Fig. Reich. f.208. H N.f.4, n:o 43. 
Fukt. st. strand. [Sk.— Gestr. och Vestml. Värml. Sällsynt längre norr upp till Jämtl. 
07. Goltl. — N. till Salten.) Vanl. upprat, flerstjelkig ; stipl. variera från halfva 
bladskaftets längd till längre än detta; kronbl. bredt aflånga, mycket ljusblå ell. 



^ 



110 6 Kl. COLUMNIFLORy»';. 

nära hvila; fröhuset aflångl. Synes, att döma af Linnés Ucrb.y hafva varit in 
begripen i hans V. monlana. — V. persicifoiia ed. 4. — Viola lancifolia Thore. 
V. laclea enl. Fr. S. V. Se, kan jag efter Franska ex. ej skilja från denna art. 

13 V. pratcnsis MK. glatt; bladeii lancettlika med cggrund basis, bredt nedlöpande 

utföre hela skaftet, elest nappade; sliplerna lancettlika, vid basen inskuret tandade, 
de mellersta pä stjelken längre än bladskaften: kronsporren punglik. 2^ 7, 8, b. ell. 
h vitakt. bir. Fig. Reich.t.99.f. c- -f. H.N.f.4, n:o 44. 
Fukt. st. på kalkbotten, r. {VG. vid Jarlehus. Öl. Gottl.) Rotstocken tjock, n. tapp- 
formig, flerstjelkig ; stjelken än nedliggande, än upprat; sporren jem7itjock, kort; 
fröh. eggrundt. — V. lactea Fries H.N. 

14 V. elatior Fr. stjelken upprat; bladen lancettlika, med något intryckt basis, glest 

naggade, jemte stjelk och blomskaft kort sträfhåriga; stiplerna bladlika. längre än 
bladskaftet, aflånga, vid basen tandade. 2^ 6, 7, Ijusbl. blr. Fig. Reich.t.lOO, H.N.f. 
4, n:o 45. 
Bäckstrand, r. {Öl. ymnigast i Thorslunda vid Skogsby och Tveta; mera spridd i Vick- 
leby, Hulferstad, Runsten, samt Kastlösa i stora Dalby skog. Gottl. Storgärdet vid 
Walls presfg, enl. uppg. af Thed. N. enl. Hornem.) Större växt än föreg.; bla- 
den af ett lillfinger s storlek; blrna stora. V. persicif. Wg. V. stipulacea 
Handb. ed. 1. 

15 V. tricolor L. de nedre bladen hjertlikt eggrunda, de öfre lancettlikf aflånga, glest 

naggade, n. glatta; stiplerna mycket stora, lyrformigt flikiga; sporren af foderbihan- 
gets längd. Q 4 — 9. /? arvensis: fodret af kronans längd eller längre. Fig. Sv.B. 
44. FI.D.623, /9 1748. 
Berg, åkrar och odl. st. a. {Sk. -Pit. Lpm. och VB. nor. del. - N. till Finnm. 
Tromsöe.) Var. i hög grad till blrnas färg, vanl. violetta och gula, stund, rent 
gula eller n. hvita. Den rent gulblow.miga anses af Koch och Fries som. var. 
saxatilis. /?.• arvensis Murr., har meÉl gul hvita blr med föga blått. 



47 Fam. DROSERACE^ DC. Krona regulier. Stånd, till antalet bestämda. 5, fria. 
Stift flera. Fröh. 1- ell. ofullständigt flerrummigf. med fröfästen på skalen. 

268. PARNÅSSIA Lin. Slotterblomma. 

1 P. palustris L. bladen hjertlika; boningsfjäll mångstråliga. 2^ 7, 8, hv. blr. — fitenuis: 
med omkr. 9stråliga honingsfjäll. mer eggrunda stjelkblad. Fig. Sv.B.172. FI.D.584. 
Våta äng. iSk.—Lpl. — iV. — fi Lpl. Ångml. Junscle sn. och vid Fjellsjö. Medelp. 
Sättna prestg. Gottl. — N. Ost-Finnm. mel!. Gornitak och Bunss.) Stjelkbladet 
omfattande den enblommiga stjelken; rotbl. skaf tade. 13 spädare med liten blomma. 

2(i9. DRöSERA Lin. Daggört. 

1 D, rotundifolia L. stängeln flerblommig; bladen runda, med tvärdiamefern större än 

längden. 2^7,hv.blr. Fig. Sv.B.688. F1.D.1028. 
Kärr, a. (Sk.— Lpl. Öl. Gottl. N.) Fröcn omgifna af en nätlik lös hinna. — 
Bladen hos detta slägte hafva i kanterna långa röda glandelbärande hår, .som 
utsippra en klibbig vätska. 

2 D. longifolia L. stängeln flerblonmiig, betydl. högre än de spad- eller tunglika l)la- 

den; frön omgifna af en nätlik, lös och slät hinna. 2|. 7, hv. blr. — /S obovata: 
bladen spadlika [ell. hälften så breda som långa]; märkena urnupna. Fig. Sv.B.689. 
FI.D.1093. H.N.f.5, n:o 30, /:?n:o31. E.B.868. 
Kärr. iSk.—Lpl. upp till Torn. träsk. Öl. Gottl. — N. till Finnm. — /? Stuål. — 
Ångml. VB. Nilsmyran vid Björkforss. Gottl.; blott i de östra prov. — N. Christi- 
ania m. fl. st.) Stängeln 3—0 tum hög; bladen hos a, utom skaften, n. tunns- 
långa; hos (3 kortare och bredare, närmande sig till följ., men till alla delar 
större. — D. anglica Sm. /? D. obovata Koch och n.N. 

3 D. inlermedia Hayne: stängeln flerllommig, knappt högre än de omv. eggrunda 



Fam. DroseracecB -— Silenacem. 111 

eller spadlika bladen; fröens skal fast och grynprickigL 2|. 7, hv. blr. H.N.f.5, 
n:o 32. 
Kärr. {Sk.—LpL — N.) Stängeln ofta kortare än bladen, stundom något längre, 
sällan 2 tum hög, fröen svarlbruna, mycket knottriga, saknande den lösa hin- 
nan, som finnes hos de föreg. 



48 Fam. iSlLENACE^ Brann. Foderblad rörformipt hopväxta, endast fria [bildande 
tänder] I toppen. Kronbl. likform. med lång klo, jemte dubbla antalet ståndare fa- 
stade på ett under pist. förlängdt fäste. Fröh. af ett, eller flera ofullkomliga rum, 
med upptill fritt cenfralfäste. 

1 Flocken Lyclmidese. Fröhus af 3 5 skal och med lika många stift 
270. SILÉNE Lin. Silén. 
f Blomfodret uppblåst eggformigt: Behen L. 

1 S. infläta Sm. stjelken mer och mindre upprat, med klynnedeldt knippe; fodret glatt, 

nätådrigf, med spetsiga tänder; kronbladens skifva 2klufven nedom midten. 2^ 7, 8 

.. hv. blr. Fig. FI.D.914. 

Äng. a. iSk. Lpl. — N.) Ofta alnshög blågrön ; kronbladen utan märkliga bi- 
kronblad, endast med ett par otydliga knölar vid skifvans bas. — Cucubalus 
Behen L. 

2 S. maritima With. rotstocken meränd. bärande talrika, nedliggandc, vid blomningen 

uppstigande, 1 — Sblommiga sfjelkar; fodr. som föreg.; kronbi:s skifva fill ell. något 
nedom midten 2klufven. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. E.B.957. H.N.f4, n:o 51 och 52. 
Grus. hafsstr. (Sk.—Boh. VB. Haparanda skärg. Öl. mell. Vickleby och Resmo. — 
iV. till Finnm.) Rotstocken vanl. tjock, djupt nedligg. bland stenarnc, uppåt smal, 
grenad i flera- slaka, ofta risaktigt nedligg. grenar; bladen smalare och tjockare, 
blrna färre och större än hos föreg.; kronan än med små fjäll lika bikronblad, 
än blott med knölar som föreg., ehuru något större. — S. infläta /? och y Ed .4 

ff Fod. cylindriskt ell, utdraget aflångt: Viscago Fr. 

3 S. nutans L. knippet med utdragna motsatta grenar, lutande blr; krönbladsskifvan 

2deld, med 2 syl-lika bikronblad vid basen; sfjelkbladen smalt lancettlika. 2|. 6, 7, 
hv. blr. — /i glabrata: glatf. Fig FI.D.242. H.N.f 4, n:o 50. 
Backar. [Sk. — VB. nor. del. Dal. — N.) Upptill klibbhårig. — /i S. infracta Kit. 

4 S. viscosa Pers. örten klibbhårig; knippe n. axlikt, med motsatta korta, I — fler- 

blomm. grenar, trubblandadt blomfoder; kronbladsskifv. djupt 2klufven utan bikron- 
blad; bladkanterna vågiga. ]) 6, 7, hv. blr. Fig. Fl.D. 1209. H.N.fIS, n:o 53. 
Hafsstr. r. (Sk. Kulla-Gunnarslorp, nu försvunnen. Blek. Utklipporna. Smal. — Rosl. 
Grislehamn på skären. Öl. vid Holmudden i Boda sn.) Cucubalus L. 

5 S. nocliflora L. ört. klibbhårig, l—2blommtg, e!!. med klynnedeldt knippe i toppen; 

fodret lOnervigt, med långa syl lika tänder; kronbladsskif 2k!ufven. O 7, 8. Fig. 
„ E.B.291. H.N.f.9, n:o 37. 
Åkr. och ^odl. st. r. [Sk. — Vppl. t. ex. Fors i Tierp. Uppsala. Gestr. vid Lärkbo. 

Jämtl. Areskut. vid Mörviken. Dal. Vestml. sydöstra del.; Sala. Dalsl. i Ed sn. 

Boh. Lindö; Uddevalla. Kuröd. Öl. Gottl — N.) Var. enkel och med stort knippe 

af hvita, ell. i synnerh. utanpå rödlätta blr med kort bikrona. — Melandrium Fr. 

fö S. gallica L. örten luden; blrna i en ell. 2 enkla klasar, ensamma och skiftevisa; 
kronbl. hela, landade ell. urnupna; fröh. eggrunda utslående från stjelken. Q 7, 
rödl. blr. Fig. FI.D.1043. E.B.1178. H.N.f7, n:o 32. 
Åkr. bland vårsäd, r. {Sk. på Högste backar vid Malmö, i sednare åren förgäfves ef- 
tersökt enl. uppg. af Amanuens. Fr. Sandéen. som 1859 funnit ett par ex. utanför 
Helgonabacken vid Lund.) 3—10 tum hög med smala blad, ensamma kortskaf- 
tade n. hvita blr. En odlad form, hvars blekröda kronbl. hafva en blodröd fläck: 
S. quinquevulnera L., finnes stundom sjelfsådd i trädg. — S. anglica EdA. 



112 6 RI. COLUMNIFLORiE. 

fff Fod, u p p å r vidgadt ell. bägarlikt: Alocion Fr. 

•yjf S. Arnieria L. örten glatt, med blr i jemnhöga täta knippen, odeldta kronblad; 
de öfre stjelkbladen n. hjerllika. 7. 8, r. säll. hv. blr. Fig. FI.D.559. H.N.f.iO, 
n:o 39. 
Odl. sf. r. {Sk. Malmö; Bunkeno i åkrar. Boh. m.^ fl. st. upp till Vppl förvildad i 
trädgårdar etc. — N. Modalen i Stadsböjgden.) Blåaktig, vanl. rikblommig. 

8 S. rupestris L. örten glatt; stjelken vanl. med Uynnegrcnadl knij)pe; kronbl. omv. 

hjertlika, • slie]kh\aden lancelllika. O 2j. 7, bv. blr. Fig. FI.D.4. H.N.f.l4,n:o 39. 
Berg, r. {Lpl. — Smal. Kalm. läns nor. del samt Femsjö och Refteled i Jönk. län enl. 
Scheutz. Blek. Carlshamn. Boh. — N. Finnm. — Christiania och Skien.) Ofta 
mångsljelkig och rikt blommande. Skall genom grenskott stundom bli flerårig. 

9 S. acaulis L. stjelken tufvad, ganska kort, med cnblommiga grenar från nedra blad- 

vecken; kronbl. urnupna; örtbladen smala hårbräddade; fröh. aflångt. 2^7, r. säll. 
hv.blr. Fig. FI.D.21 [a"]. H.IN f.l4, n:o 40; f.l5,n:o39. 
FJellv. {Lpl. — Herjed. — i>.) Växer i ofta vidsträckta 1—2 tum höga, lifligt gröna 
mattor; blrna meränd. 2byggare, honblrna smärre. Bladen var. från syl-lika 
till aflånga. 

271. MELANDRIUM Böhl. Biås-lyst. 
-{- Blrna meränd. 2byggare; fröen njurlika, utan hinnkant. 

1 M. sylveslre B. luden af långa mjuka hår; honblommans fodertänder utdraget egg- 

runda, spetsade, icke nående öfver fröhuset; bladen n. ovala — lancettlika, de öfre 
eggrunda med smal spets. 2^ 5—8, r. blr. — fJ carneum: blrna blekröda. — * cras- 
sifolium Fr. lågväxt, med blrna i hopdraget knippe; bl. lancettlika, tjocka, rajuk- 
ludna. Fig. F1.D.2I72. 
Lundar, * strand. {Sk. — Lpl. Öl. — N. — /? i norra prov. Boh. Nordkoster. — * N. 
på kusten vid Chrslianssund.) Bladen var. till formen, men äro n. alltid brednre 
i jemf. med längden än hos följ.; blrna luktlösa. En glatt var. skall finnas i 
Norge. — 3L diurnum Fr. Lychnis dioiea L. L. sylv. Schk. 

2 M. pratense B. kort gråluden; honblommans fodertänder från något bredare bas ul- 

draeet jemnbreda, nående öfver fröhuset; bladen lancettlika. ^ 2^ ? 7, 8, hv. bl. — 

„ /? rubellum: blrna rödlätta. Fig. F1.D.792. E.B.1580. 

Åkr. odl. st. [Sk. — Ingml. och Jämtl. Öl. Gotfl. — N.) Blrna stora, vanl. snö- 
hvita och välluktandc, .särdeles om aftnarne, hvafaf namnet Lychn. vesperlina 
Sibth. — Mel. vesp. Fr. Lychnis dioiea /? L.. L. prat. Schk. 

ff Blrna 2könade; fröen med bred hinnkant: Vahlbergella Fr. 

3 M. apetalum Fenzl: stjelken enblommig; kronbladen föga längre, slutl. kortare än 

det uppblåst eggforrniga fodret; bladen lancettlikt jemnbreda; fröen med vidgade 
uppsvällda kanter. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Lin. FI.L.l.l2,f.]. Wg.FI.L.t.7. FI.D.807. 
H.N.f.ll,n:o39. 
Fjellv. r. [Torn. LM. Lpm. N. Finnm. ISordl. Dovre; Tyedalsfj.; Tronfjellet etc.) 
Vid blomn. ett par tum, slutl. quarlcrshög ell. mera, med i, säll. 2, lutande blr, 
upprat frukt. Lychnis J.. 

4 M. affinc LLn. stj. 1 -3blomm.; kronbl. betydligt längre än det aflånga, icke upp- 

blåsta fodret; blad som föreg.; fröen bredl hinnkantade. 2/. 7, 8. Fig. FI.D.2170. 
H.N.f.9, n:o 36. 
Fjelltr. r. {Torn. Lpm. på fjellet Nuljalaki vid Torn. Träsk. — N. Fururegionen längs 
efter Alten elf.) Lik föreg., men spädare, med uppräla blr och frukt, tält om- 
sluten af fodret. Kronbl. hvila ell. rödlätta. —- Lychn. affinis J. Vahl. L. Iri- 
flora Fl.D.f.2170. 

272. V1SCARL4 Böhl. Tjärblomma. 

1 V. vulgaris B. kronbladen hela ell. urjiupna; stjelkbladen n. jemnbreda, de öfra 
ulliga i kanten; stjelkens öfre mellanleder limalUiqt klibbiga. % 6, 7, r. säll. hv.blr. 

.. Firj Sv.B.672. FI.D.1032. 

Ängsback. a. {SL—Ängml. Jämtl. Boh. Öl. Goltl. - iV.) Blrna gyttrade. Var. i 
Blek, der den växer tills, med följ., med djupare urnupna kronblad, och glat- 



Fam. Silenacecp. Hg 

tare sljelkblad: V. purpureo-alpina (media) Fr. H.N.f.15, n:o 38. — Lychnis 
Viscaria L. V. pur pur ea Fr. 

2 V. alpina Fr. kronbl. 2klufna; stjelken och de n. jeinnbreda bladen qlalta. 2l7,t. 

bir. Fig. Sv.B.693. FI.D.65. H.N.f.9, n:o 35: f.4, n:o 49 [var.]. 
Back. strand, m. m. helst i, fjelltr. {Lpl. — Dal. ned till Hedemora och Garpenberg. 
Vestml. Boh. pä Koön. Ängml. på Skuluberget, samt vid kusten. Medelp. Sunds- 
valls skärgård. Helsl. Färila och Ljusdal allm.; Mo sn. på Högklitten. Södml. Hök- 
berget i V. Vingåker sn. Blek. Jemsjö och Thorhamn; Nätraby på Mycklamoberget. 
Öl. på södra Alvaren etc. — N. Finnm. ned till Kongsberg, på Jonsknuden.) 6 — 10 
tum hög med smärre blr än föreg. Var. på Öl. med låg och spenslig ört: var. 
petrcea Fr.S.V.Sc. — Lychn. alpina L. 

273. LYCHNIS Lin. Gök-lyst. 

1 L. Flos cucuii L. blrna i klynnegrenigt knippe; kronbladens skifva 4deld; bladen lan- 

cettlikt jemnbreda glatta. % 7, r. säll. hv. blr. Fig. F1.D.590. 
Fukt. äng. a. [Sk.— Ängml. Jämtl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Lofoden. Tromsöe.) 
Yanl. alnshög med glest knippe. 

27 A. AGROSTEMMA Lin. Klätt. 

1 A. Githago L. örten sträfluden; foderflikarne smalt lancettlika, meränd. längre än de 

omv. hjertlika kronbladen. 7, r. blr. — /? nana: låg, enblommig, med kronbl. af 
^ fodrets "längd ell. längre. Fig. Sv.B.448. Fl.D.57r). 
Åkrar. {Sk. — söd. Lpm. — N. — (i Sk. — Gefle. Boh. Mindre allm. än hufvudfor- 

men,) Yanl. alnshög, med stora vackra blr. /? 6 — 7 tum hög med dubbelt smärre 

blr. — Lychnis Gith. Eoch. Githago segetum Ledeb. 

2 Flocken Diantliese. Fröh. af 2 skal och med 2 stift. 

275. SAPONARIA Lin. Såpörl. 

-1 S. officinalis L. blrna i knippe; fodret glatt; bladen bredl lancettlika. 2^ 7, 8, hv. ell. 
rödl.blr. Fig. Sv.B.338. FI.D.543. 

, Odl. st. r. [Sk. Cimbritshamn; Häddinge k:a; Löddeström; Lund; öst. Torp, Skifarp 
etc. helst på g:la kyrkogårdar. Blek. Mölletorp. Smal. Ljungby i Kalm. län; Jönk., 
Sanna, vid Vettern. ÖG. Norrköping på Dragsgärdet; vid Motala ström; Örberga 
sn. Södml. Strängnäs; Vårdinge sn. Stockh. Vestml. Ner. Kräklinge; Hardemo; 
Kärr, vid Lerbäcksvägen. 6oh. Hall. Öl. Gottl. Klinte. - N. Skien.) Fordom od- 
lad, nu förvildad. 

276. DIANTHUS Lin. Nejlika. 

7 Kronbladen ode I dt a. 

J D. Armeria L. blrna i täta knippen; foderholkbladen lancettlikt syllika, n. af blom- 
fodrets längd; örtbladen jemnbreda, jemte blomfodren finludna. 7, 8, raörkr. blr 
Fig. F1.D.230. 
Åkrar, lund. och betesm. r. [Sk. Blek. Skärfva i Nettraby sn. Smal. nor. del. af 
Kalm. län. ÖG. Kisa etc. Stockh. Tyresö; Munsön. Öl. Borgholm; Resmo m. fl. 
st. Gottl.) 

2 D. deUoides L. blrna åtskiljda; foderholkbladen eggrunda spetsiga, mycket kortare 

än fodret; kronbladen djupt naggade; örtbladen jemnbredt lancettlika trubbiga, fint 

sträfbräddade. 2^7,8. — fi glaucus: foderholkijällen merändels 4, de nedre slutl. 

frånskiljda; blrna blekhvita; 'växten blåaktig. Fig. Sv.B.477. F1.D.577. /? H.N.f.7, 
.. n:o 31. 
Äng. etc. a. [Sk.— Jämtl. och Ingml. — N.) 6—8 tum hög, vanl. med röda blr. 

— (3 D. glaucus L. 

•j-f Kronbladen flerklufna. 

3 D. arenarius L. vid roten grenad i mest enblommiga stjelkar; foderholkbladen egg- 

runda kortspetsiga; kronbladen invändigt håriga; örtbladen smalt jemnbreda, något 
krökta. % 7, hv. blr. Fig. Sy.B.613. H.N.f.l, n:o 37. . 

Hartman , Skandinaviens Flora (9:de uppL). ° 



114 6 Kl. COLUMNIFLORiE. 

Sandfält. [Sk. Ljungby till Cimbritshamn; Käflinge; Malmö etc. Blek. Sölvitsborg. 
Hall. Boh. på Otterö.) Quarlershög tufvad; kronbladen slundom n. glatta på in- 
sidan, välluktande. — Gunners D. aren. i Fl.N. är enl. Blylt D. barbatus, som 
trol. råkat komma ur någon trädgård. 

4 D. superbus L. stjelken upprat, upptill merändels grenad i vippa; foderholkbladen 
eggrunda spetsiga: kronbladen som föreg.; örtbladen jemnbreda. 2^ 7, 8, Ijusr. blr. — 
/S pumilus: lågväxt, n. enkel och ofta hvitblommig. Fig. Sv.B.436. ri.D.578. 
Ängsmark. {Sk. vest. Vram; Löddeköping; Bosarp; Lund etc. Torneå. — N. Finnm. 
Kistrand och Varanger. — jS Sk. Gislöf och Skårebo på hafsstr. — iV. Finnm.) Fot- 
hög, med något lancettformiga rotblad, svag lukt. — /S D. plumarius Gunn. och 
Vahl. enl. Fries. 

'ill. TuNICA Scop. Höls-nejlika. 

1 T. prolifera Se. blomhufvudet ovalt; bladen jemnbreda. © 7, Ijusr. blr. Fig. F1.D.221. 
H.N.f 2, n:o 44. 
Sandback. och torra st. r. {Sk. Kåseberga; nära bäcken, som skiljer Raflunda och 
Torups egor. Öl. Resmo; Borgholm, samt på Holmudden [Holmref]. Gottl. Visby; 
Älskog i Kräklingbo; Thorsborgen; lilla Carlson etc.) Mest enkel stjelk med ett 
blomhufvud af torra, färglösa skärmblad, små, föga utskjutande kronblad. — 
Dianthus prolifer L. 

278. GYPSöPHILA Lin. Fänting. 

1 G. fasligiata L. stjelken upptill grenad i skaftade, n. jemnhöga, täta knippen med 

glandelhåriga klibbiga grenar; bladen n. jemnbreda trubbade. 2^ 7, 8, hv. blr. — 
J3 arenaria: knippet mer glesblommigt; bladen plattare. Fig. H.N.f.4, n:o 53. 
Torra st. r. {ÖL Gottl. — /? Sk. vid Snogeholmssjön. Dal. mell. Mora och Garberg 
Gottl. Lummelunds bruk och Sjausterhammar i Gammalgarn sn.) 6 — 10 tum hög, 
tufvad vid roten; Dalska ex. smärre. — ^ G. arenaria Kit. 

2 G. muralis L. stjelken mycket grenig med åtskiljda utdragna blomskaft: kronbladen 

naggade ell. urnupna; örtbladen äi/W^Tc^ jemnbreda. © 7, 8, rödl. blr. Fig. F1.D.1268. 
H.N.fl5,n:o40. 
Torra st.,r. {Sk. Blek. Smal. Kalm. län; förd. vid Vexiö. ÖG. Stockh. vid Edsviken. 
Uppl. Öfvergran, nära Varpsund; Sigtuna vid östra färjestaden; Uppsala vid Alsike. 
Vestml. Vesterås; Badelunda sn, flerest. VG. Hall.) Sällan mer än 2—4 tum 
lång, utstående grenig, med små blr på n. hårfina skaft. Var. med urnupna 
[G. ser otina Hay.\ och hela kronbl. på samma stjelk. 



49 Fam. ALSINACE^ Bartl. Foderblad fria till basen. Kronblad regul. med kort 
klo, säll. 0. Stånd, af samma ell. dubbelt så stort antal som foderbl. Fröh. som 
föreg. fam. med fritt fröfäste. 

1 Flocken Stellariese: blad utan stipler. Fröh. öppnande sig med dubbelt så 
många tänder som stift. 

279. MALACHIUM Fr. Sprödört. 

1 M. aquaticum Fr. de öfre stjelkbladen hjertlikt: eggrunda stjelkomfattande: vippan 
klynnedeld med blr i toppen och grenvecken; fröh. n. klotrundt. 2^ 7, hv. blr. Fig. 
F1.D.1337. H.N.f 6, n:o 27. 
Strand, fukt. st. {Sk. — Gestr. och Dal. Boh. Gottl. Visby gamla hamn, engång funnen: 
Reuterm. — N. sällsynt; Christiania och på Ringerige.) Bladen tumsbreda, de nedre 
ofta skaftade. — Cerastium L. Larbrea DC. 

280. STELLARIA Lin. Stjernört. 

f Bladen eggrunda ell. hjertlika, de nedra skaftade. 
1 S. nemorum L. vippan klynnedeld; kronbladen klufna nedom midten, längre än fod- 



Fam. AlsinacecB. 1J5 

ret; de skaffade bladen hjertlika, de öfre oskaftade egeranda spetsade- stielken 
öfver allt hkrig. 2^ 6, hv. blr. Fig. F1.D.271. H.N.f.6, n:o 28. ' 

Bäckdalar etc. r. {Sk. Blek. — Lpl. Mest i de vestra prov. — N. till Finnm.) Stor 
med mer än en tum, breda, 2 t. långa blad. ■ ■ > 

2 S. media With. blrna i klynnedeld vippa ell. i bladvecken, kronbl. 2deldta, kortare än 

fodret; alla bladen eggrunda; stj. mellan lederna skiflevis längsefter hårig. 04— 
10, hv. blr. — /? neglecta: större; blrna med 10 ståndare. Fig. F1.D.525; /i 438. 
Odl. st. etc. a. {Sk.—Lpl.—N. till Finnm. — f] Sk.) Var. med 3—10 ståndare. — 
Alsine media L. /? St. neglecta Weih. 

ff Bladen smalare, alla oskaftade. 

* Kronbl. klufna till midten. 

3 S. holostea L. vippan klynnedeld; kronbl. längre än de nervlösa spetsiga foderbladen; 

örtbladen smalt lancettlika långspefsade, i kanten sträfva; frön mycket stora och 
taggiga. 2f 6, 7, hv. blr. Fig. F1.D.698. 
Lundar, r. {Sk. — Boh. Blek. allmän. Smal. Värnanäs; Kalmar allm. enl. Sjöstr.; El- 
mekärr i Misterhiilt sn etc. ÖG. Öl. — N. Stavanger, Findöe, Yigefjell, Norfjord 
etc.) Har stora blr; bladen sträfva af korta, styfva hår i kanterna; fröen som 
små hampfrön, tätt taggiga af långa trubbiga vårtor. 

** Kronbl. deldta till basen; blrna i långskaftade vippor, i eller nära 
toppen. 

4 S. palustris Retz. stjelken meränd. upprat; kronbladen minst en tredjedel längre 

än de spetsade, upphöjdt Snerviga foderbladen; örtbladen jemnbreda glatta. 2^6, 
7, hv. blr. — /? glauca: örten blågrön. — y micropetala Kr. kronbl. små, icke 
längre än foderbl. Fig. F1.D.2M5. H.i\.f.7. n:o 3.3. 
Fukt. äng. strand. {Sk—Ingml. Vestml. Värml. Boh. Öl. — N. ~ y Stockh. på EIl- 
garn: Krok.) Den rent gröna hufvud formen, S. Dilleniana Mönch, är sällsyntare 
än /?. Blrna hos båda myckel större än hos följ. — S. glauca With. 

5 S. graminea L. stjelken slak; kronbl. säll. längre än fodret; för öfr. som föreg 

2^6 — 8, h v. blr. — /? juncea: bl. tunna platta, vid midten bredare, lancettlika; vip- 

.. pan fåblomm. Fig. F1.D.2116. 

Äng. etc. a. {Sk.— Lpl. — N.) Bladen med föga smalare bas, samt der ofta något 
hårbräddade, likasom de små blomskärmen; kronbl. än af fodrets längd, än nå- 
got längre; hela blomman dock alltid mindre än hos föreg. 

6 S. Friesiana Ser. stjelk slak; foderbl. af kronbhs längd, utan tydliga nerver; örtbla 

den platta jemnbreda, med smalare, hårbräddad bas. 2|. 6 — 8, hv, blr. — * alpestris 
Fr. stjelken glatt, bladen med något bredare bas. Fig. Sv.B.506. H.N.f.2, n:o 45 ; 
f.7, n:o 34. 
Fukt. skog. {Sk.— Lpl. — N.) Till alla delar spädare än föreg. med smärre blr, 
hvilkas foder knappt visa spår till nerver före fruktens utbildning, då de vanl. 
blifva tydligare. — 5. longifolia Fr. *,S. alpestris Fr. S.V.Sc. 

■:f.r^--r. Kionbl. 2deldta; blrna i öfra blad ve ek en, stund, äfven i små, bla- 
diga vippor i toppen. 

7 S. uliginosa Murr. blomskaften i bladvecken, ell. i små, glesa vippor, med hinnakt. 

skärm; foderbladen otydl. nerviga, längre än kronan; örtbladen aflånga — lancettlika, 
något tjocka, blågröna, vid basen hårbräddade. 05-8, hv. blr. Fig. E.B.1074. H.N. 
f.3, n:o 32. 
Källdrag etc. iSk.—Medelp. Herjed. Lpl? Boh. Öl. — N. till Finnm. Tromsöe.) Vanl. 
lågväxt, bräcklig, med hvita skärm vid blomskaftens bas. Skall, enl. Lcestad., 
knappt förekomma i Lpl. 

8 S. borealis Big. blomsk. som föreg., utan skärm; foderbl. spetsiga, otydl. nerviga, 

längre än de fivgtiga kronbl.; örtbladen smalt lancettlika, tunna, vid basen hårbräd- 
dade. 07,hv.blr. Fig. F1.D.2355. H.N.f.3, n:o 31. 
Fukt. st. i fjelltr. {Lpl— Herjed. Ängml Tåsjöby. — N. Finnm. — Dovre. Tryssild- 
Ijell i Österdalen.) Grön, späd, med små, ofta felande kronblad: Då den får 
vippa, tillkomma skärm, men gröna och liknande förkrympta örtblad. — St. ulig. 
Ii alpestr. V.Ac.H.1818. S. alpestris Handb. ed.3. 



i^' 



116 6 Kl. COLlMNIFI.ORJi. 

9 S. crassifoUa Ehrh. blomsk. som föreg., utan skärm; foderbl. spetsiga, otydl. 3iier- 

viga, kortare än kronan; örtbl. laneettlika — eggrunda, glatta, något tjocka och spröda. 
2i.7, hv. blr. — /? subalpina: n. upprat; med blomskaften i liten vippa; bladen lan- 
cettlikt eggrunda. Fig. F1.D.2114 H.N.f.5, n:o 33; /J f.ll,n:o 41. 
Hafsstr. /? i (jellen, r. iSk.—^Boh. ÖL Högsrum sn. Gottl. Kyllejs hamn. ^VB. hafsstr. 
nära Sangiselfvens uti, — N. till Finnm. — /? Torn. Lul. Pit. Lpm. Angml. Tåsjö 
sn. VG. vid Barnesjön i Åsaka sn, Vartofta härad: Postexped. Elgenstjerna. — N. 
Dovre vid Tofte och Jerkind.y Var. från I — 6 tum hög; mest skiljd af de utskju- 
tande kronbladen och de något köttiga, styfva örtbladen. 

10 S. humifusa Rottb. stjelken utbredd; blrna i bladvecken, utan skärm; foderbl. af- 
långa trubbiga, föga kortare än kronan; örtbl. aflångt ovala glatta. 2^ ? 7, 8, 
hv.blr. Fig. Vet.Ac.H.J789,t.6,f.l. Act.Hafn.lO,t.4,f.l4. H.N.f.8, n:o 35; f.l2, n:o52 
[var.]. 

Ishafvets kust. [N. Finnm. Varanger, Tana- och Altenfjord; Hammerfest etc. ned till 
Hardanger i Bergens st.) Föga skiljd från föreg.s smärre, mer bredbladiga former. 

281. CERASTIUM Lin. Cerast. 
f Kronbladen betydligt längre än fodret. 

1 C. alpinum L. stjelkarne l--3blommiga, mer<ind. ludna; blomskärnien med bred hvil 

hinnkant; bladen aflånga; fröh. aflångt. något krökt. 2^ 7, 8, hv. blr. — /? lanatum: 
tjockt ullhårig. — ;' glabralum: glatt, särdeles blorafodret. Fig. Sv.B.745. FI.D.6; 
y 979. H.N.f.3, n:o 33. 
Fjelltr. a. {Lpl.—Dal. Medelp. Randklöfven. VG. Hunneberg. — N. — y Torn.— Pil. 
Lpm. Herjed. Helagsfjellen. - N. Finnm. Dovre, Gousta (j.) Enkel, ell. grenad 
vid roten i flera, vanl. 2blommiga stjelkar. -"" 

2 C. latifoUum L. stj. som föreg., glandelhäriga; skärmen n. helt och hållet gröna; 

bladen ovala; fröh. eggrundl aflångt, rakt. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Sturm 24 haft. 
E.B.473. H.N.f.9, n:o 29.^ 
Fjellv. r. {Torn. Lpm. på fjellen Ripanes och Nuljalaki vid Torn. träsk. Lul. Lpm. 
Quickjock på Njunnats, Yirihjaur etc. Pit. Lpm. Tjidtjak. - N. Finnm. TromsÖe; 
Tsatsa. Dovre, pä Finnshöe och/Knudshöe; vid Stölån och Nystuebäcken; Fogstuen; 
.Toradalen etc.) Föga skiljd från föreg.; blrna större, med längre kronbl. 

3 C. trigynum Vill. stj. nedligg., l-4blomm. w. glatta, med finhåriga blomskaft; stif- 

ten meränd. 3; bladen aflånga, något spetsade och riglade åt en sida, glatta. 2f 7, 
8, hv.blr. Fig. Sv.B.744. F1.D.92. Fl.N.2,t.6,f.2. H.N.f.7, n:o 35. 
Fjellv. [Lpf. — Dal. Gröfvelsjön i Idre, — N.) Har stimdom 4 ell. 5 .stift. Är för 
öfrigt spädare och mer glänsande mörkgrön än de föreg. - Stellaria cerastoides 
L. C. stellarioides Ed.l. 

4 C. arvense L. stj. småluden, med klynnedeld mångblommig ^ippa; bladen lancettlikt 

jemnbreda spetsade. 2f 7, 8, hv. blr. - p' ruderale: sträfludeii. med bredare blad. 
Fig. F1.D.626. H.N.f.15, n:o 41. 
Torra st. {Sk. Blek. Augerum. Smal. Vestervik, samt Skramstad i Gamleby sn m. 
fl. st. i Kalm. län; Vexiö: Scheutz. Stockh., Agnesberg vid vägen till Tallbacken; 
Grindshage: J. A. Rraun. Uppl. Ledinge; Skutskär i Elfkarleby sn: Stud. E. Hen- 
schen. Värml. Siindsta nära Carlstad; Atorp i Nysund sn. VG. mell. Falköp. och 
Ranten: Nordst. Öl. Gottl. — N. Chrisfiania till Romsdalen. — /? Gottl. på Carls- 
svärd.) Vanl. 4- aln lång, mångstjelkig, med kronbl. mer än dubbelt så långa som 
fodret; bladen mer och mindre finludna, stund. n. glatta. 

ff Kronbl. föga eller icke längre än fodret. 

5 C. vulgatu7n L. stjelken nedligg. ell. uppstigande, smålude^i; bladen eggrundl lan- 

eettlika ell. aflånga; kronbladen 2klufna; fröh. krökt, dubbelt längre än fodret. 
Q}) 6 — 8, hv. blr. — /? anomalum: bladen n. jemnbreda sträfludna. — ;' viscidum: 
klibbhårig, bladen laneettlika. — å holosteoides : nästan glatt och glänsande. — £ fili- 
forme: årlig, trådsmal n. upprat, 1 — 4blommig. — alpestre: kronbl. utskjutande; 
örtbl. n. ovala. Fig, F1.D.1645. E.B.790. H.N.f.lO, n:o 40. å Reich.f.317, 318. H.N. 
f.l5,n:o42. -Sturm. 63 haft. 
Allmän. {Sk.- Lpl. — iV. — y? Gottl. Carlssvärds ruiner. - y Lpl. Jämtl. - å Sk. 
Hall. Blek. Smal. Kalmar. Öl. N. Dovre. - s TV. Buskeruds fögd. vid Sorte- 



Fam. Alsinacece. 117 

berg. — "- Torn. Lpm. allmän. Lid. Lpm. Quickjock. Jämtl. Frostvikeu sn, på 
Mejsklumpen. — N. Finnrn. Dovre.) i -2 qu. lång, med kort hårighet; vippan 
' vid blomn. glesare än hos följ.; frön öfverallf likformigt grynprickade. 'alp. 
liknar mer följ. C. viscosum Sm. E.B. och Wg.Fl.L. C. vulgäre Un. C. tri- 
viale Link. 

6 C. viscosum L. sfj. meiänd. upprat, klibbluden af långa hår: bladen rundade eller 

ovala; kronbl. 2flikiga; fröh. som föreg. O 7. 8, hv. blr. ~ /? apetalum Nordst. 
utan kronbl.; stånd, oftast 5. Fig. F1.D.1930. Reich. f.385— 387. E.B.789 HNf 
14, n:o 41. 
Fukt. gräsväxta st. {Sk. — Ge.sfr. Angml. Nyland i Ytter-Lännäs och Ulånger sn. Dal. 
Värml. södra delen. Boh. enl. Thed. Öl. — N. till Opdal i Trondhjems st. — 
/:? Blek. och VG, Grimslorp i Sandhem sn: Nordst.) Var större och mindre; Urna 
i början tätt gyltrade, vid fruktmogn. ålskil jda; fröen omkr. kanten grynprickiga, 
på sidorna n. släta ell. omärkligt prickiga. — C vulgatum Lin. herb. och Sm. i 
E.B. C. ovale Pers. C. glomeratum Thuill. 

7 C. brachypetalum Desp. stj. meränd. upprat, jemte de aflånga ell. eggrunda bladen 

och blomfodret sträf hårig; kronbl. 211ikiga, kortare än fodret; det föga krökta frö- 
huset föga längre än detta. O 5, 6, hv. blr. Fig. Reich. f.381, 382, 388. H.N.f.l, 
n:o 38. 
Back. torra st. r. {Sk. Gladsax-hallar; Cimbritshamn; Lund vid Fogelsång m. fl. st. 
Hall. Blek. Carlskrona på Vämö: Ronneby vid Bustorp. Smal. i Tryserums och 
Malmbäcks s:nr. Öl. Borgholm. Gottl.j Quartershög eller mera; skiljd med kor- 
tare fröhus och öfverallt glest knaggliga frön från C. viscosum; med den n. upp- 
räta stjelken, frökusen och hårigheten från C. vulg. Blr tidigt, .såsom de följ. — 
C. strigosum Fr. 

8 C, qlutinosum Fr. klibbluden; bladen ovala; kronbl. 2flikiga; blomskärmen n. helt 

ocli hållet gröna; fruktskaften utstående, ell. utböjda. 5, 6, hv. blr. — /? obscu- 
rum: mörkgrön och n. kivnnegrenad; skärmen n. utan allt spår till hinnkant, Fig. 
H.N.f.4, n:o .54. 
Torra st. r. {Sk. Blek. VG. Kinnekulle. Öl. Goltl — /? Blek. Carlskrona, på Krono- 
varfvet. Gottl. vid Carlsvärds fästning. — N. Stavanger.) 2 — 4 tum lång, lätt 
förvexlad med C. semidec. som dock skiljes med de bredt hinnkantade skärm- 
och foderbladen. — C. pumilum Koch D.Fl. och Bab. C. glutinos. /? pollens 
ExcFl. 

9 C. tetrandrum Curt. klibbluden; bladen aflånga; blomdelar 4 — Staliga: kronbl. 2fli- 

kiga; blomskärmen helt och hållet gröna; fruktskaften raka och upprätta. 5, hv. 
blr. Fig. F1.D.2117 och Sturm. D.FI. h.63 [enl. Lindob.]. H.N.f.l5, n:o44. 
Hafsstr. r. {Boh. på öar utanför Göteborg, t. ex. Halloskär, Buskär, Varö etc. — A'f- 
\en funnen af Bl. på Norska kusten, enl. Lindeb.) Stor .som föreg., med hvilken den 
af de flesta förf. varit förvexlad, tilldess den af Lect. Lindeberg först i vårt land 
blef funnen och klart framställd. Be nedersta skärmbladen äro större än ört- 
bladen, bredt eggr. — n. runda. Fröh. knappt längre än fodret. — C. atrovi- 
rens Bab. 

10 C. semidecandrum L. luden [(J glatt]: bladen ovala; stånd. 5; kronbl. kortare än 
fodret, urnupna ell. naggade; blomskärmen med bred hvit hinnkant; frukskaften i 
början nedböjda, slutl. alla ell. till en del upprätta. 5, hv. blr. — i^ macilentum: 
liten och glatt. — y tetramerum: med 4taliga blomdelar. Fig. FI.D.1212. Reich. 
f.315, 316. H.N.f.l, n:o 39 ; (i f.l5, n:o 43. 
Torra st. a. {Sk.—Geslr. Vestml. Värml. Philipstad, Carlstad m. fl. st. i söd. delen. 
Öl. Gottl. — N. ~ fi Blek. vid Gredby.) 1—4 t. hög; vanl. klibbluden och gul- 
aktig, stund, tunnt gråluden. — p C. macilent. Aspegr. 

282. HOLöSTEUM Lin. Sandarfve. 

1 H. umbellatum L. blrna i flock; bladen ovala ell. lancettlika. 4, .5. Fig. Fl.D. 1204. 

H.N.f.l, n:o 40. 
Mur. sandfält, r. {Sk. Blek. Tromtö tegelbr. och Skillinge. Smal. Kalmar; Vestervik, 
vid Grantorpet: Scheutz. Öl. Gottl.) Blågrön, med hv. ell. något rödl. blr. Lik 
ett Cerastium. 



118 6 Kl. coLuamiFLOR/E. 

283. ÅRENARIA Lin. Sandling. 
f Fröen med en hvit fästknöl. [Bladen stora, ^ — 1 tum]: Moehringia Kock. 

1 A. Irinervia L. stjelken klynnedeld; de lancettlika foderbladen längre än både kro- 

nan och fröhuset; bladen kortskaftade eggrunda spetsiga, 3 — Snerviga. ©6, hv. bir. 
Fig. F1.D.429. 
Skog. {Sk.—VB. och Jämtl Dal Öl Got ti. — N. till Nordl.) 3—7 tum hög. 

*2 A. lateriflora L. delad vid roten i flera, n. enkla stjelkar, med ett ensamt. 1— 3blom- 
migt blomskaft i bladvecken, längre än de eggrunda— aflånga bladen; foderbl. egg- 
runda trubbiga, mycket kortare än kronan. % 7, 8, hv. blr. Fig. H.N.f.9, n:o 39. 
Fukt. gräsväxta st. r. [N. Ostfinnmarken vid Klösterelf i Björkregionen.) Något lik 
för eg., men mera enkel och med nära V tum vid blomkrona. 

ff Fröen utan fästknöl. [Bladen 1—2 lin.]. 

3 A. ciliata L. fodret kortare än kronan; bladen oskaftade, omv. eggrunda— tunglika 

spetsiga, vid basen meränd. härbräddade med otydlig nerv. 2^ 6—8, hv. blr. — 
* norvegica Gunn. tufvad och perennerande; foderbl. eggrunda, otydl. 3nerviga. — 
/? humifusa: blomgrenarne mycket korta, 1— 2blommiga. — * gothica Fr. roten 
årlig [?]; stjelken utan bladskott,- grenad i vippa; fod. som föreg. Fig. F1.D.346. 
H.N.f.lO,n:o41? * nom Fl.D. 1269. Fl.N.t.9. f.7— 9. H.N.f.5, n:o 35. ' goth. U.^.f. 
5, n:o 34. 
Fjelltr. och berg, r. [N. Finnm. enl. Fries. — '^ norv. N. Finnm. — Hardanger. — 
yS Lul. Lpm. Virihjaur på Lillthoke. — * goth. VG. Kinnekulle, Öster- och Vester- 
plana. Gottl. — N. Salten.) 1—4 tum lång, grenad vid basen ell. tufvad; fröh. 
föga längre än fodret. Hufvudarten är utmärkt af smalare och mer spetsade fo- 
derblad, med tydliga, något upphöjda nerver, hvilket ej inträffar på ex. i H.N. 
f.lO; detta kan väl ock svårligen skiljas från A. norv. i f.9; ej heller anför Lund 
någon A. ciliata för Finnm. i Bot. Not. 1846. 

4 A. serpyllifolia L. foderbl. lancettlika, längre än kronan; örtbladen oskaftade, bredt 

eggrunda spetsiga, tydligt flernerviga. 6, 7, hv. blr. — j3 tenuior: dubbelt spä- 
dare, med hälften så stora blr och fröhus. Fig. ri.D.977, 
Torra st. a. [Sk.—Ångml. och Jämtl. Pit. Lpm. Ischjak. Dal — N. till Trondhj. 
— /? Gottl. vid Thorsborgen.) Hela växten något gråaktig, sträf, stund, något 
klibbhårig. 

2 Flocken Alssiiiese. Fröhusets skal af samma antal som stiften. Stipler 0. 

284. HALIANTHUS Fr. Strand-portlake. 

1 H. peploides Fr. blrna ensamma på skaft i öfra blad- och grenvecken; bladen egg- 
runda— lancettlika köttiga. % 6, 7, hv. blr. — /i oblongifolius : stjelkarne långa, min- 
dre greniga; bladen långt åtskiljda, aflånga — lancettlika. Fig. F1.D.624. 
Sandiga hafsstr. [Sk.—Helsl Agön nära Hudiksvall. Angml Hernösand. VB. Hapa- 
randa skärg. Boh. Öl Gottl. — N. till Ost-Finnm.j' Bladen läderaktigt tjocka, 
vanligen så tätt sittande, särdeles de öfre, att de nå öfver stjelkens mellanleder; 
hos p, som blir 2 — 3 qu. lång, äro bladen vida glesare och smalare. Denna 
form, som äfven finnes i Skåne, sammanflyter dock med a genom mellanliggande 
varr., t. ex. vid Varberg. — Arenaria L. Alsine Wg. Honkenya Ehrh. och 
Ledeb. Ammad enia Gmel. 

285. ALSiNE Wahlenb. Hvitarfve. 

1 A. tenuifolia v. viscosa Schreb. stjelken upprat, grenad i klynnedeld vippa; foder- 

bladen hvass-spetsade, längre än kronan; örtbladen syl-lika. 06, 7, hv. blr. Fig. 
FI.D.389 och 1754. H.N.f.l, ;;:o 41. 
Sandfält, r. {Sk. Ifvetofta ned till Raflunda och Degeberga, Cimbritshamn etc.) 2—5 
tum hög, mångblommig; den i Sv. förekommande var. skiljd endast genom sin 
glandulösa hårighet. — Arenaria L. Sabulina viscosa Reich. 

2 A. biflora Wg. stj. grenad vid roten i flera, meränd. 2blomm. upptill håriga grenar; 

foderbl. trubbiga, något kortare än de aflånga kronbladen; örtbl. syl-likt jemnbreda, 
trubbiga, jemna. 2i. 7, 8, hv. blr. Fig. Vet.Ac.H.1789,t.l,f.l. Sv.B.703. H.N.f.5, 
n:o 37. 



Fam. Alsinaceop. 119 

Fjellv. [Lpl—Herjed. — N. till Ost-Finnm.) 1—3 tum hög; med trubbiga, ofta ur- 
nupna, någongång rödlätta kronblad. — Stellaria L. Alsinella Sw. 

3 A. hirta Hn. stj. grenad vid roten, med 1— 2blommiga, upptill glaiidelhåriga grenar; 

foderbl. spetsiga Snerviga, längre än de ovala kronbl; de nedre örtbladen jemn- 
breda, de öfre lanx^ettUka, alla upphöjdt Snerviga. 2j.7. — a foliosa: grenarne ut- 
dragna slaka, med 3 — 6 bladpar; blrna hvita. — ft rubella: gren. n. uppräta en- 
blomm., med 1—2 bladpar; blrna rödlätta. Fig. F1.D.1518 och 1646. HNf5 n-o 
38. /3 Wg. Fl.L.t.6. Sv.B.764. 
Fjellv. r. {N. Ost-Finnm. Doyre, på Finnshöe; i Drivdalen från Kongsvold till Vaar- 
stien upp till snögränsen. " — /? Torneå träsk. Lul. Lpm. — N. Finnm. — Dovre.) 
a har fingerlånga, slaka, vanl. 2blomm. grenar; /? är mer tufvad och upprat, 
1 — 2 tum hög. — Aren. hirta och Giesekii Fl.D. Alsine verna varr. Ledeb. /? A. 
rubella Wg. 

4 A. strida Wg. grenad vid roten i ganska långa uppräta 1 — 2blommiga grenar; fo- 

derbl. spetsiga nervlösa, n. af kronbladens längd; bladen syl-lika trubbiga glatta, 
utan tydl. nerver. 2f 7, 8, hv. blr. Fig. yet.Ac.H.1799,t.3. Sv.B.762. H.N.f.S, n:o 36. 
Fjellv. r. {Torn. Lpm. Nuljalaki och Ripanes. Lul. Lpm. Virihjaur. Pit. Lpm. Um. 
Lpm. Högsta by. Jämtl. Snasahögen; Areskutan; Mejsklumpen i Frostviken. Her- 
jed. Helagsfjellen; Midtåkläpparne; Hamra- och Skarfljellen etc. — i>'. Dovre.) Örten 
vid basen gr enig och bladig; blomgr. 2—4 tum långa, vanl. endast med ett eller 
annat bladpar vid och nedom midten. — Spergula Sw.V.Ac.H. 

286. SAGiNA Lin. Smånarf. 

f Blommans delar otaliga: Spergella Reich. 

1 S. nodosa Fenzl: stjelken upprat, mångblommig; blomgrenarne knutiga af små blad- 

gyttringar; kronbladen längre än de trubbiga foderflikarne; örtbladen syl-lika trub- 
biga. 2f 7, 8, hv. blr. Fig. F1.D.96. 
Strand. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Var. glatt och smått glandelhårig. — 
Anm. Linné omtalar i VG. resan, p. 148, en afart, växande på klipporna om- 
kring Elfsborgs fästning, med lancettlika blad och kronblad af fodrets storlek, 
hvilken förtjenar att efterses. Är snarare följ. — Spergula L. 

2 S. subulata Presl: stjelken tufvad; de utdragna blomskaften upprätta; foderflikarne 

trubbiga med udd, föga längre än kronbladen; bladen jemnbredt syl-lika med lång 
' nål-lik udd, meränd. glest glandelhåriga. 2^ 6, hv. blr. Fig. Vet.Ac.H.1789,t.l,f.3. 
Sv.B.708. F1.D.858. H.N.f.4, n:o 56. 
Klipp, och fukt. st. helst nära hafvet, r. {Sk. Hall. Boh. Smal. Femsjö; Odensjö; 
Ljunga och Vilstad; Unnaryd m. fl. st.: Scheutz. VG. Göteborg; Alingsås. Öl. 
Runsten. — N. södra och vestra del.) Stjelkarne tufvade korta, med 1 — 1\ tum 
långa blomskaft; den färglösa bladudden betydl. längre än bladets bredd. — Sper- 
gula subulata Sw. Sp. saginoides Osb. och Lin. i herb. Sp. laricina Fl.D. 

3 S. nivalis Lindbl. tätt tufvad med korta upprätta blomskaft; foderflik. trubbiga, 

nästan kortare än kronbladen; fröh. knappt längre än fodret; örtbladen tegeilagda, 
från bred basis syl-hkt spetsade med udd. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. H.N.f.l2, n:o 51. 
Hög fjellv. r. {Torn. Lpm. Ijellen Ripanes och Nuljalaki. Lul. Lpm. Virihjaur. Pit. 
Lpm. Kåbroive och Tjidtjak. Herjed. Helagsfjellen. — N. Finnm. vid innersta vi- 
ken af Lyngenfjord. Dpvre, Fogstuen; vid Nystuebäcken; Knudshöe, vid öfre delen 
af Sprenbäcken; Finnsh^lffT på högsta toppen; Vaarstien, ymnig; klipporna midtför 
Dri>'stuen.) Hela växten tumshög; den späda roten bärande en tät tufva stjelkar 
med små, föga lutande blr. Var. med slakare, nedligg. grenar och mer åtskiljda 
blad. En medelform mell. föreg. och följ. — Sperg. saginoid. var. Blytt. 

4 S. saxatilis Wimm. grenarne, från den korta, ofruktsamma stjelkens sidor, utbredda, 

med utdragna; uppstigande blomskaft, lutande blr; foderflikarne trubbiga, längre 
än kronbladen; fröh. dubb. längre än fodret; stjelkbladen smalt syl-lika, kort udd- 
spetsiga glatta. 2^ 6— 8, hv. blr. Fig. Vet.Ac.H.1789,t.l,f.2. Sv.B.765. FI.D.1577. 
H.N.f.9, n:o 40. 
Fjelltrakt. a. {Lpl— Dal Angml. Tåsjöberget. Medelp. Liden sn. — N.)^ Något större 
och med längre blomskaft än följ. art, hvarifrån denne är föga sJiiljd, helst den 
stundom har 4taliga blomdelar och ofta små eller inga kronblad. — Spergula 
saginoides Sw. S. Linnea Ledeb. 



120 6 Kl. COLIJMNIFLORv*;. 

•j-f- Blommans delar 4taliga: Sabina L. 

5 S. procumbens L. kronbladen inga, ell. myckel kortare Sn det trubbiga fodret; för 

iSh. som föreg. O 5— 8. Fig. F1.D.2103. H.N.f.15, n:o 45 [var.]. 
Fukt. st. a. [Sk. — Lpl.—N.) Grenarne 1 — 2 tum långa; stånd. vanl. 4 — 7; pist. 4, 
5. Funnen af Herr L. JR. Dalman vid Cathrineberg nedom Lidköping samt af 
Dr Svedberg vid Söderhamn med fyllda blr af talrika kronblad, långa som. fod- 
ret. — Sperg. Sagina Sw. 

6 S. strida Fr. stjelken klynnegrenad; grenar och blomskaft raka. med uppräta blr, 

ulan kronblad; foderflikarne trubbiga; stjelkbladen syllika, halftrinda, ulan märklig 
udd, glatta. ©5—7. Fig. Sv.B.562,f.2. FI.D.845, 2104. H.N.f.l, n:o 43 och f.lO, 
n:o 42. 
Fukt. st. nära hafvef, r. JSk. — Boh. Blek. Smal. Påskallevik; Kalmar samt på Furön 
m. fl. st.: Scheutz. Ö7.._ Färjestaden m. fl. st. på vest. sidan: Sjöstr.; Boda hamn 
etc. Gotll. Bursviken i Öja sn; Klintehamn, och vid Storugns m. fl. st. Fårön på 
stranden nedom Landtnäs. Lilla Carlson. — N. Christiania etc. efter kusten.) Liten, 
äldre något styf ört. — S. marit. ed. 5. S. apelala ft Wg. Sperg. marit. Handb. 
ed. 3. 

7 S. apelala L. v. cmpitosa Aresch. stj. lufvad, jemte grenarne upprat, glandelhårig ; 

kronbl. mycket kortare än de trubbiga foderflikarne; stjelkbladen uddspetsiga, vid 
basen glest hårbräddade. 6, hv. blr. Fig. 
Tor. st. r. {Sk. på sandiga betesmarker, söder om Stenshufvud.) Fröh. något längre 
än fodret. Hufvud formen, som ännu icke blifvit funnen i Sv., är högre och 
spädare. 

8 S. ciliata Fr. grenarne utbredda; de 2 yttre foderflikarne femte de s>l-lika stjelkbla- 

den uddspetsiga, de sednare vid basen hårbräddade. Ö 6, hv. blr. Fig. Sv.B.562, 
^ f.l. H.N.f.l, n:o 42. 
Åkrar, r. {Sk. vid Snårestad, mellan Ystad och Trelleborg; Hvällinge; Sandhammar; 

på en klöfvervall i Hököpinge sn. Boh. Domsö.) Blrna mindre än hos föreg.; 

kronbladen kortare än fodret, stundom inga. — .S. apelala Wg. Sperg. ciliata 

Handb.ed.3. 

3 Flocken Lepig-onese. Blad med hinnaktiga stipler. 
287. SPÉRGULA Lin. Spergel. 

1 S. arvensis L. blrna i vippa ; frön med en smal slät ringformig kant. O 7, 8, hv. blr. 

— a vulgaris: frön beströdda med hvita, slutligen brunaktiga klubblika vårtor. — 

/i sativa: frön utan vårtor, prickade. — y maxima: dubbelt större, n. glatt; frön 
„ som a. Fig. F1.D.1033. Reich. f.705, /? 704. 
Åkrar, strand, etc. a. {Sk. — Lpl. — N.) Stjelken klibbhårig, sällan glatt. Blir stund. 

myckel liten och har då vanl. blott 5 ståndare. De 2 varr. upptagas som arter 

af Reich. 

2 S. Morisonii Bor. blrna i vippa; frön i kanten grynprickiga och vingade med en 

bred strålstrimmig hinna. 00,7, hv. blr. Fig. Sv.B.308. F1.D.1940. H.N.f.4, n:o 55. 
Torra skogsberg. {Sk. — Uppl. Helsl. Ångml. Jämtl. Frösön. Vestml. Värml. Boh, 
Strömstad; Uddevalla, vid Sunningen; Koön: Nordst. ÖV. Gottl. — N. södra del, 
t. ex. Arendal pä Kloppehöjen. Christiania.) Öppnar sällan blrna; vanl. glatt och 
mer stel än föreg. — S. arvensis Sv.B. var. /? Wg. S. pentandra Ed.6. Den 
rätta S. pentandra L., som endast finnes i södra Europa, skiljer sig med spetsiga 
kronblad och släta frön från vår art, .som har kronbl. trubbiga och fröen med 
en prickig ka?) t innanför vingkanten. 

288. LEPiGONUM Fri.e.s. Pjäll-arfve. 

f Frön grynprickiga. 

1 L. rubrum Fr. bladen trådsmala plattade uddspetsiga; blomvippan bladig; blomfod. 
n. af fröhusets längd; fröen oniv. eggformiga, med uppsvälld kant, alla ovingade. 
%. G, 7, r. blr. — ^ perennans Kindb. med mer utdragna grenar. — y radicans 
Kindb. flerårig, ljusgrön med rundadt fröh. Fig. E.B.852. H.N.f.8, n:o 36 [var.]. 
Torra st. {Sk.—VB. nor. del. — N. — ^ Värml. Carlstad, på canalbankarne. VG. 
Hjo. Boh. Blek. — y Gotll. vid Klinte; Storugns. Boh. Mollö.) Bladen hos huf- 



Fam. ElcUinece. 121 

vudformen och /^ vanl kortare än stjelkens ledstycken; sttpl. hos hufvudf. mer 
klufna och sargade än hos I3 och y, hväka synas utg. föga utmärkta. — Are- 
naria L. Alsine Wg. Spergularia Pers. och Handb. ed.6. 

2 L. neglectum Kindb. bladen trådsmala halftrinda, meränd. utan udd; blomvippan 

föga bladig; blomfod. märkbart kortare än fröh.; fröen rundade, med något upphöjd 
kant, en del stund, vingade. 6, 7, hvitröda blr. Fig. H.N.f.l5, n:o 46. 
Sand. st., strand, r. {Blek. Carlskrona, på kyrkogatan, samt vid Kungshall. ÖG. på 
hafsstr. enl. Kindb. Gefle, på nya Brobänken. Dal. Samuelsdal i Grangärde sn: J. 
A. Braun. Boh. Marstrand. Trol. icke sällsyntare än föreg.) l^ar. likasom föreg., 
från ett par tum till mer än quartershög, men är vanl. mindre förgrenad, nied 
n. hela stipler och längre blad, — Spergularia rubra (3 pinguis ed.6 [till en del]. 
S. salina Presl. enl. Kindb. Anm. L. sperguloides Lehm., uppgifven för Göteborg 
af Kindb. i Öslg.Fl, kan utg. på beskrifn. ej anse för annat än en öfvergångs- 
form mell. denna och föreg., bevisande att knappt någon bestämd gräns dem emel- 
lan finnes. 

ff Frön släta. 

3 L. medium Fr. stjelken trind; b'- so»i löreg., spetsade utan udd; blomvippan bladig; 

blomfod. n. af fröhusets längd; fröen omv. eggformiga, med något upphöjd kant, 
stundom några få vingade. 2f 7, 8, hv. ell. hvitröda blr. Fig. F1.D.2231. H.N.f.S, 
n:o 37. 
Fukt. st., gat. r. Blek. Vämö. Smal. Kalmar: Sjöstr.; Vestervik. ÖG.^ Linköping. 
Stockh. Mufikön, Erstaviken, Ulriksdal etc. Uppsala. Gefle. Carlstad. Åmål. Göte- 
borg. Öl. Ottenby. Gottl.) Bladen meränd. längre och köttigare än hos L. ru- 
brum, hvilken denna liknar i ans. till fröens form. — Alsinella Handb. ed.2. 
Spergularia rubra ft pinguis ed.6 [till en del]. 

4 L. salinum Fr. stjelken hoptryckt; bl. som föreg., köttiga, trubbade; blomvippan 6^a- 

dig, vanl. med utdragna klasar; blomfod. ^ kortare än fröh.; fröen rundade, n. 
platta, med uppsvälld kant, en del [stund, de flesta] vingade. O 7, 8, hv. ell. hvitr. 
blr. Fig. F1.D.740. H.N.f.l4,n:o 42. 
Hafsstr. [Sk.—VB. Hall. Boh. Öl. Gottl. — N. Christiania, Trondhjem; och trol. hela 
kusten deremellan.) Fruktskaften hos denna och föreg. föga, säll. dubb. längre än 
fröh.; kronbl. hos bägge aflånga. — L. medium Wahlb. L. leiospermum Kindb. 
Östg.Fl. S. media ii salina Hn. ed.6. 

5 L. marinum Wahlb. stj. och bl. som föreg.; blomvippan bladlös; blomfod. n. dubb. 

kortare än fröh.; fröen n. runda och platta, med föga upphöjd kant, alla bredt 
vingade. 2^ 7, 8, hv. ell. Ijusr. blr. Fig. Sv.B.743. E.B.958. H.N.f.8, n:o 38. 
Hafsstr. (Sk. — Boh. Smal. vid 3Iisterhult och Döderhult; samt på Furön. Gottl. Khn- 
tehamn; Othem, vid Bogevik. — N. till Finnm.) Quartershög eller mer, med tjock 
rot, betydl. större blr och fröh. än alla de föreg.; kronbl. bredt eggrunda; frukt- 
skaften nedböjda, dubb. längre än fröh. — Arenaria media L. Sp. Pl. Alsine 
marina Wg. Spergularia media Pers. och Hn ed.6. Lepig. marginatum Koch. 
— Anm. Den Gottländska, som är L. fascindare Lönnr., afviker med stund, 
ovingade frön och smalare foderblad. 



50 Fam. ELATINEiE Jms. Fod. 3 — oklufvet. Kronbl. lika många. Stånd, af samma 
ell. dubbelt antal. Fruktämne 3— Srummigt, med fröfästen i centern. Fröhvite 0. 

289. ELATiNE Lin. Helting. 

1 E. Hydropiper L. bladen aflångt omv. eggrunda, långt skaffade; blr oskaftade i blad- 
vecken; blomdelarne 4tahga; stånd. 8; fröh. 4rummigt. 6 — 9, rödl. blr. — /? sub- 
mersa: blrna utan kronblad. — * orthosperma v. Diib. fröen n. raka. Fig. Sv.B. 
597. F1.D.156. H.N.f.9, n:o 41 ; fi f.6, n:o 29. 
Strand, vid och i vatt. [Sk. — Torneå. — iV. Nittedalselv i Skydsraoe nära Christiania; 
Romerige.) Liten krypande och rotslående öi% på det torra vanl. rödaktig; fröh. 



J22 6 Kl. coLUMNiFLORiE. — Fam. Elatinece. 

som små pepparkorn. Frön hos a hästskoformigl krökta, hos '^- {E. spalhul. 
Gorsk. enl. Walp. Repert.] nära raka, hvilkel synes vara tillfälligt, då på samma 
local än den ena, än den andra formen olika år förekommer. 

I E triandra Schk. bl. som föreg., kort skaftade; blr oskaftade; kronbl. och stånd. 3; 
fröhus ^rummigt. 6—9, rödl. blr. Fig. Sv.B.597. H.N.f.6, n:o 30. 

Strand, r. {Blek. vid Lyckeby å.^ VG. Göteborg vid elfven. Värml. vid Venern; 
samt vid Rådasjön i Ekshärad. ÖG. Vetterns strand vid Bisp-Motala. Södml. Sträng- 
näs, Nabbviken samt Norrstacken. Ner. Norrbyås sn, sjön Qvismaren. Vestml. 
Vesterås på Svartön; Kärrbo vid Springsta brygga; Kungsör. Gefle, Stenborgsviken 
och Avaåns mynning: R. Hn. Ängml. Själevad, vid Vestansjö by. VB. Neder- 
Calix: Reuterm. Torneå.) Till alla delar något större än föreg. med bredare blad 
på kortare skaft. Skiljes lättast på fröhuset, som utvändigt visar sörnmarne till 
de 3 rummen, helst alla arterna under vattnet icke öppna blrna, ehuru de sätta 
frukt. Fröen föga krökta. Enl. Prof. Fries lär den ursprungliga E. triandra 
afvika från vår, som är E. callitrichoides Rupr. 

\ E. hexandra DC. blrna utdraget skaftade, med otaliga blomdelar, 6 ståndare, 5rumm. 
fröhus. O 7, rödl. blr. Fig. E.B.955. Reich. f.599. H.N.f.ll, n:o 43. 

Strand, r. [VG. Göteborg vid elfven, samt vid Gunnebo; Venersborg, Kasen enl. Kindb. 
Dalsl. i Viksjön vid Ryr, i n. Ryr sn. Värml. i sjön Värmeln, vid Finnebäck i 
Brunskog sn.) Utmärkt af blomskaften, som äro 1 — 2 linier långa. Blad och 
frön som hos föreg. — E. paludosa a hexandra Godr. & Gren. 



3 Serien: CAITCIELOEJl. 

7 KLASSEN 

FAITGIFLOEJ;. 

51 Vam. CUCURBITACEjE Juss. BIr skiljdkönade, med samväxta kronblad. Stånd. 5, 
till en del hopväxta. Fruktämne 3— 5rumm. med fröfästen på väggarne, slutl. gurk- 
frukt [ell. bär]. 

290. BRYONIÅ Lm. Hundrofva. 

1 B. alba L. blrna sambvggare, klasvisa; bladen hjertlika 5flikiga landade sträfprickiga. 

2f 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.105. F1.D.813. 
Vid gärdesgård. etc. r. {Sk.-Uppl. Vestml. Vesterås; Strömsholm. 01. Gottl.) Kläng- 
växt, med lönnlika blad, trådlika klangen från stjelken; hanblrna större än 
^blrna; bären svarta. 



52 Fam. RIBESIACEJE Reich. Kronbl. och stånd. 5, fria. Fruktämne enrummigt, 
slutl. bär med 2 fröfästen på väggarne. 

291. RIBES Lin. Ribs. 

fl R. Grossularia L. grenarne väpnade med sammansatta taggar; bladen Sflikiga; 
blomskaften ensamma 1— Sblommiga. t, 4, 5, brungr. blr. — /? Vva crispa: frukt- 
ämnen finhåriga; bären glatta, gröngula. — y reclinatum: grenarne båglikt utböjda; 
bären glatta röda. Fig. Sv.B.133. F1.D.546. /? E.B.2057. 
Torra st. vid väg. byar. {Sk.-Uppl. Vestml. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N. Arendal; 
Hedemarken etc. /? allmännast.) Frukten saft full, söt: krusbär. 

2 R. nigrum L. oväpnad; blrna i lutande klasar, klocklika, med spetsade skärm, 

kortare än de enskildta blomskaften ; bladen Sflikiga, under liartsprickiga. ^ 5, 
brungr. blr. Fig. Sv.B.169. F1.D.556. 
Skugg. st. mest nära vatt. r. {Torn. Lpm. Kengis. Skärgården frän Tornea till 
Stockholm; öar i Mälaren. Uppl. Hacksta sn: E. Hensch. Södml. Åkerö och 
Södertelge. Ner. öst. Mark. Vestml. Smal. Jönköpingstrakten; Eds kapell: Scheutz. 
Boh. Hall. Sk. — N. vid kusten upp till Söndmöer. Ost-Finnm. Svanvik vid Col- 
mejavre.) Bladen starkt luktande; frukt svarta vinbär. 

3 R. rubrum L. oväpnad; blrna i lutande ell. hängande klasar, skålformiga, med 

rundade skärm, kortare än blomskaften; bladen Sflikiga. ^ 5, ^. hk. — ^ pubescens: 
blrna djupare, brunfläckade, med hårbräddade foderflikar; blad och blomklasar sma- 
ludna. Fig. Sv.B.199. F1.D.967. ^ E.B.70S. H.N.f.4, n:o 57. 



124 7 Kl. FAUCIFLOR^. 

Lundar. [LpL—Boh. och Sk. — A', till Finnni. — /? Lpl. — Gefle. Uppsala, Läby 
träsk. Smal. Skeen i Annerstad sn: Scheutz. Värml. Boh.) Frukt röda vinbär, 
a har glesare, glattare, mer slaka blomklasar samt enfärgade blr. ^ har tätare 
och mer håriga klasar, som någon gång träffas n. uppräta såsom fig. i E.B. af 
B. petrceum, hvilken lydl. hörer hit. Wulfens B. petrwum är näppeligen skilja, 
om icke med mer klocklika blr. 

4 R. alpinum L. oväpnad; blrna i uppräta klasar, med skärm längre än blomskaften; 
bladen 3klufna. t> 5, 6, g. blr. Fig. Sv.B.223. F1.D.968. Fl.N.2,t.2. H.N.f.l3,n:o56. 
Skogsback. a. {Sk. Smal. mell. och öst. del. enl. 5cheutz. — Ångml. Herjed. Funnes- 
dalen. Jämtl. Öl. Gottl. -— N. till Nordl. Ost-Finnm. Svanvik.) Är ofta 2byggare 
genom ena könets feLslagning. Bären röda: måbä.r. 



53 Fam. RHAMNEjE b. Br. Kronbl. och slaiui. i, 5, fria och motsatta. Friikl 2—4- 
rummig stenfrukt, med enfröiga run). 

292. RHÅMNUS Lin. Toste. 

1 R. cathartica L. grenarne tornspetsade ; blrna 2byggare, 4klufna med flerdeladt märke- 

bladen ovala sågade. +> 7, gröng. blr. Fig. Sv.B.307. F1.D.850. 
Skogsback. [Sk.—Helsl. Tuna sn. Veslml. Värml. på öar i Venern. Dalsl. Boh. 
ÖL Gottl. — N. Christiansands och Aggerhus st.) 3—4 aln. högt träd ell.Jbuske; 
stenfrukterna först gröna, slutl. svarta, vanl. 4fröiga. Skall enl. Sv.B. på Älleberg 
finnas quartershög och krypande. 

2 R. Frangula L. oväpnad; blrna 2könade, Sklufna, med enkelt märke; bladen ovala 

spetsiga helbräddade. +> 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B. 109. FI.D.278. 
Skogsäng. [Sk.—Pit. Lpm. och VB. nor. del., Gäddträsk. — N. till Trondhj.) 3—4 
alnars buske; sten fr. först röda, slutl. svarta, mest 2fröiga. — Frangula vulgaris 
Beich. 



54 Fara. SAXIFEAGE-^ Juss. Fod. mer ell. mindre vidväxt det 2skaliga, I— 2rummiga 
fruktämnet. Fröh. öppnande sig i 2, af stiftet sprötade skal. 

293. SAXiFRAGA Lin. Stenbräcka. 

f Stjelken bladig; rotbladen i rosett med hvit, brosklik, tinsågad kant: 
Chondrosea Haw. 
1 S. Cotyledon L. stjelken grenad långt ned till vippa; blomfodret glandelhårigt; kron- 
bladen bredt tunglika; rotbladen funglika, kantade med hvita en-poriga sågtänder. 
2f 8, hv. blr. — 13 maculata: mindre, med smal vippa, bredare och kortare, röd- 
fläckiga kronblad; rotbl. omv. eggrunda. Fig. FI.D.244. H.N.f.5, n:o 42. ^ Lin. 
Fl.L.t.2,f.2. 
Fjellklipp. r. [Torneå träsk. Lul Lpm. Quickjock, Njammats och Vallivare. Jämtl. 
Frostviken; vid Anjens utlopp i Kallsjön. — iV. Finnm. Kaafjorden— Christiania;; 
Krokkleven och HortekoUen; Gousta fj. ~ f! Nordl. mell. Mavasjaur och Ballaur 
vid gränsen till Pif. Lpm.) 8—18 tum hög, vanl. med blomrik vippa. Kronbl. 
icke runda som på figg. /? lik följ. och förtjent af vidare granskning i naturen. 

*2 S. Aizoon Jacq. stjelken upprat, mot toppen grenad i en föga sammansatt, n. jemn- 
hög vippa; blomfod. glatt; kronbl. bredt eggrunda; rotbladen aflånga— omv. eggrunda, 
med kant som föreg. 2^ 8, hv. blr. Fig. F1.D.2352. H.N.f.14, n:o 43. 
Fjellklipp. r. (N. Nordl. med föreg:s ^. Aggerhus st. enl. Fr. Ligger äfven i Vahls 
herb. från N. enl. Blytt.) Fingershög, med flera bladrosetter vid roten; bladen på 
Norska ex. små, ovall — omv. eggrunda; stjelken grenlös utom i toppen; blrna 
myckel mindre än hos föreg. 



Fam. Cucurbita^ece — Saxifragecp. 125 

ff Bladlös stängel; bladen vid roten, o del dt a t ändade. 

* Bfaden med hvit, bioskaktig kant: Robertsonia Haw. 

3 S. umbrosa L. blrna i grenig vippa, på glest glandelhåriga skaft; bladen om v. egg- 

runda, glatta, tätt rundnaggade, nedåt afsmalnande till breda, hårbräddade skaft. 
2^ 6, 7, hv. ell. rödl. blr. Fig. E.B.663. 
Berg, r. [VG. Billingen, i branta och svårtillgängliga sluttningar ^ mil. n. om Sköfde, 
upptäckt 1857 af Stud. G. Aurell och C. Neuman enl, uppgift af Stud. L. J. Wahl- 
stedt.) 1 — 2 qu. hög. Kronbl. bestänkla med piirp. röda prickar. — Hydatica 
Tausch. 

"^ Bladen utan olikbildad kant. 

4 S. stellaris L. blrna i grenig vippa; kronbl. lancettlika, längre än det nedböjda fod- 

ret; bladen aflångt mgglika spetsiga, glest sågade. 2f 7, 8, hv. blr. — /? comosa: 
meränd. enbloramig, med vippa af en mängd små gyttringar af fjäll-lika blad; kronbl. 
eggrimda med klo. Fig. F1.D.23. H.N.f.]5, n:o47, i3 Lin. Fl.L.t.2,f.3. F1.D.2354. 
Fjelltr. a. (Lpl.—Dal. — iV. — /? Torn. — Pit. Lpm. — N. Fiiinm.— Dovre.) Kron- 
bladen något olikformiga. — Spathularia Haic. 

'5 S. hieraciifolia Kit. blrna i gles axlik klase; kronbladen kortare än fodret; bladen 
eggrimdt lancettlika spetsiga, nedlöpande på skaftet, grundt bugttandade. 2^ 7, 8. 
Fig. F1.D.2351. H.N.f.14, n:o 44. 
Fjellv. r. [N. öfre Gudbrandsdalen vid Vaage; Beshögden; Grasvigsaetteren; Sollälsaette- 
ren i Lom; Dovre, på Storhöe omkr. en mil ofvanför gården Tofte nära snögränsen, 
samt vid Tvärån nära de beständiga snödrifvorna.) Något lik följ., men större; 
kronbl. små, grönaktigt röda. — S. stricta Chr. Smith. Micranthes Don. 

6 S. nivalis L. blrna i grenig gyttring i toppen; kronbl. af fodrets längd; rotbladen 

rundade ell. omv. eggrunda' trubbiga, nedlöpande på skaftet, trubbsågade, n. glatta. 
2f 7, 8, hv. ell. rödl. blr. — fi tenuis: mindre, glatt och n. glänsande; blrna skaftade. 
Fig. Lin. Fl.L.t.2,f.5,6. Sv.B.728. F1.D.28. H.N.f.9, n:o 44. 
Fjelltr. [Lpl. — Herjed. Medelp. Randklöfven i Borgsjö sn. — N.) 3 — 6 tum hög, 
med en ell. flera, vanl. rundade, stundom mer glesa blomgyttr. i toppen, ofta 
understödda af ett mindre och aflångt skärmblad. — Bermasea Haw. Micran- 
thes Don. 

fff Stjelken si ak, 4sidigt täckt med motsatta blad: Antiphylla Haw. 

7 S, oppositifolia L. stjelken nedligg. ganska grenig, med ensamma blr i grenarnes 

topp; bladen eggrunda ell. omv. eggr., jemte foderflikarne hårbräddade, i spetsen 
tvära med en intryckt punkt. 2f 6, 7. Fig. Lin.Fl.L.t.2,f.l. F1.D.34. H.N.f.5, 
n:o 41. 
Fjellklipp. {Lpl.— Herjed. — NJ Lång och slak med grenarne i början 4kan- 
tiga af de täta bladen, hvilkäs hår sakna glandier; blrna blå- ell. viol.röda, säll. 
hvita. 

f-j-ff Stjelken bladig; alla bladen strödda, smala och hela: Lejogyne Don. 

8 S. Hirculus L. stjelken enkel upprat, fåblommig, med n. klocklika blr och kronbl. 

minst dubb. längre än det slutl. nedböjda fodret; bladen smalt lancettlika, något 
trubbiga. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.625. F1.D.200. H.N.f.l, n:o 45. 
Torfkärr, r. [Sk. mell. Skabersjö och lilla Roslätt; mell. Yngsjö och Olseröd; Brösarp 
etc. Smal. mell. Bona gästgg. och comministerbostället i Bredestad; Lannaskede hel- 
sobrunn; Forssarum vid Kallsåg enl. Scheutz. ÖG. Tjärstad sn Borgamoen. VG. 
Vartofta; Hunneberg; Berga i Velinge sn. Vestml. vid Norråsbo by i Nora sn. 
Jämtl. Ragunda och Hammerdal. Ängml. Långsele sn. Ledinge. Umeå— Tom. 
Lpm. — N. Finnm. Varanger.) 8—12 tum hög, med friti fruktämne inom blomman. 

9 S. aizoides L. slj. grenig nediiggande, med uppstig, blomgrenar; kronbl. föga längre 

än det utstående fodret; bladen jemnbreda, n. halftrinda, med en liten grop nära 
spetsen. 2^ 7, g. blr. — /? aurantia: med större blad och blr, mörkgula kronblad, 
röd pistill. Fig. Sturm 35 haft. H.N.f.14, n:o 45. /J F1.D.72. H.N.f.l 1, n:o 46. 
Fjelltr. a. {Lpl.—Dal. — N.) Bladen stundom glatta, oftare med styfva hår i kan- 
terna: autumnalis L.Sp.Pl. 



r 



126 7 Kl. FAUCIFLOR^. 

fffff Bladen flikiga eller klufna. 
* Bladen rundade ell. njurlika. 

10 S. granulala L. stjelken rak, mångblommig, ulan knopplökar; bladen njurlika in- 

skurna, med rundade flikar; rotstock, omgifven af ett knippe ärtlika knölar. 24.6, 
.. 7,hv.blr. Fig. Sv.B.153. FI.D.514. 
Äng. a. {Sk.—Geslr. Dal. ÖL GottL— Södra Norge.) i aln hög, med öfver ^ tum 

långa, klocklika blr. 

11 S. cernua L. stjelken något flerböjd fåblommig, med knopplökar i öfra bladvecken; 

de nedra bladen njurlika, till midten klufna i meränd. 5, rundade ell. eggrunda, 
kortspetsiga flikar. 2f 7, 8, hv. blr. — y? racemosa: med 3 — 6 blr i toppen. Fig. 
Lin. Fl.L.t.2,f.4. Sv.B.630. F1.D.390. Fl.N.2,t.8. H.N.f.5, n:o 43. 
Fjellv. [Lpl.— Herjed. på Skarf- och Ljungdalsfjellen; st. Midtåkläppen. — iV. Finnm. 
— Doyre och Quamsklefven i Valders. — y5 Torn. Lpm. Kobdavanka. — N. Tromsöe; 
Tana på fjället Käjmiokaisse etc.) Omkr. quartershög, spenslig och meränd. en- 
blommig, med långa kronblad. — Ii S. bulbifera Gunn. Var. ^ vivipara ed.4. 

„12 S. rivularis L. stj. uppstigande, 1 — 2blomm., utan knopplökar; rotbladen som föreg., 
med rundadt trubbiga flikar; det öfversta stjelkbladet odeldt, eggrundt. 2)7, 8, hv. 
ell. r. blr. Fig. Lin. Fl.L.t.2,f.7. Sv.B.729. FI.D.118. H.N.f.8, n:o 40. 
Fjellv. {Lpl. — Herjed. Helags- och Skarffj. ; Midtåkläppen; Ösjökläppen. Dal. Fulufjell 
i Särna, vid IVjupaskärs vattenfall. — N. Finnm. — Dovre och Filefjell. Goustafjell.) 
1 — 3 tum hög, med små blommor och kronblad. 

** Stjelken med täta nyskott af vigghka, 3 — öklufna blad. 

13 S. ccBspitosa L. stjelken 1 — 3bladig, meränd. fåblommig; bladflikarne aflånga ell. lan- 

cettlika trubbade. 2^ 6, 7, hv. ell. gulakt. blr. — ft palmata: quartershög, med 5 — 6 
hvita blr; bladen kantade med långa perlbandslika hår. — y repens: med utdragna, 
nedligg. nyskott och uddspetsiga bladflikar. Fig. Sv.B.731. FI.D.1388. FI.N.2,t.7. 
H.N.f.3, n:o 35. /? F1.D.71. E.B.455. H.N.f.l3, n:o 57. 
Fjellv. [Lpl. Jämtl. Snasahögen; Areskutan på Blå-sten; flerest. i Frostviken; Grubb- 
fjellet i Fölinge. Herjed. Skarffj.; Ljungdals- och Funnesdalsbergen. Ängml. Eden 
i Nora sn, på hafsklippor; Skuluberget. Medelp. Randklöfven. — N. — /? Dovre — 
Modum på Hovlands fjell. — y Ostfinnm.) Fingerhög, något korthårig. '—^' y S. 
hypnoides ed.4. 

+ K+ ]\yskott 0; bladen vigglika, 3 — 7klufna. 

14 S. adscendens L. blrna i klase ell. grenig vippa, med 2 skärm vid blomskaftens bas; 

bladen omv. eggrunda ell. vigglika, 3—7tandade ell. grundt flikade i eggr. ell. ovala 
flikar, klibbiga; frukten af omkr. skaftets längd. © ^ ? 6, 7, hv. blr — /3 lutea: 
blrna gula. Fig. FI.D.t.68. Fl.N.2,t.9. , H.N.f.8, n:o 39. 
Klipp. r. {Lpl. — Herjed. Medelp. Rosl. Östhammar; Harg. Stockh. på Kungsholmen. 
Södml.^ Forssa Storäng. Vestml. Sala grufva och Sätrabrunn; Arboga, Ällholmen. 
Tier. Örebro; Lillkyrka och Skyllersta snr. Värml. Carlstad etc. VG. Bergegården 
nära Venersborg: Kindb. Dalsl. — N. — 13 Herjed. — N. Dovre.) Har stadigare, 
mer rak och upprat stjelk än följ. samt är till alla delar större. — S. Iridact. 
^ L.Fl.Su. ed.2. och Herb. S. petrcea Gunn. S. controversa Sternb. 

15 S. tridactylites L. blr som föreg.; bladen vigglika, delade till ell. nedom midten i 3, 

sällan 5, lancettlika, mycket utstående flikar, klibbiga; fruktskaften meränd. längre 
än frukten. O 5. 6, hv. blr. Fig. Sv.B.476. F1.D.1517. H.N.f.l3, n:o 58. 
Klipp, och sandback. {Sk.—Uppl. Vestml. Värml. Jämtl. Boh. Uddevalla: Thed. Öl. 
Gottl. — N. till Salten.) Är vanl. 2 — 6 tum hög, späd grenig, med små blr; 
stund, liten enkel, med odelade lancettlika blad; blomskaften slutl. utstående och 
vanl. flera gånger längre än frukten. 

294. CHRYSOSPLENIUM Lin. Guldpudra. 

1 C. alternifolium L. örtbladen njurlika skiftevisa, på öfre sidan glest håriga; skärmbl. 

halfrunda— eggrunda; stånd. ^. 2^ 5, g. blr. Fig. F1.D.366. 
Källdrag och fukt. st. {Lpl.—Sk. Öl. mell. Vickleby och Fröbygårda. — N.) Öfversta 
bladen gyltrade, hysande mellan sig de små, föga skaftade blrna. 



Fam. Crdssulacece. 127 

2 C. tetrandrum Th. Fr. bJ. som föreg., på öfre sidan glatta; skärmbl. vigglika; stånd. 
4. 74. 6, 7, gulgr. bir. Fig. H.N.f.ll, n:o 42. 
Fjelllr. r. [Torn. Lpm. Enontekis. — N. Ost-Finnm. allm. vid hela Varangerfj orden 
från Nyborg och Carlebotten till Vardöe.) Dubbelt till flera gr mindre och spädare 
än för eg. — C. alternifol. /3 Lund och Handb. ed.7. 

^3 C. oppositifolium L. bl. njurlika motsatta; stånd. 8. 2^ 5, 6, g. blr. Fig. F1.D.365. 
H.N.f.l4,n:o47. 
Källdr. etc. r. {N. Christiansands st. vid Naerstrand. Bergens st. Hardanger, Bergen, 
Sausund, Svanöe, Sande etc.) Lik C. alternif., men öfver hufvud af spädare och 
slankigare växt. 



55 Fam. CRASSULACK^ Juss. Fruktämnen lika många som kronbladen, slull. en- 
rummiga flerfröiga, kapsellika karpeller, hvarje med eget stift. 

295. SEMPERViVUM Lin. Taklök. 

1 S. tectorum L. nyskottsbladen platt utbredda, omv. eggrunda, alla spetsiga hårbräddade. 
2|. 7, 8, rödl. blr. Fig. Sv.B.260. F1.D.601. 
Klipp. tak. {Sk. — Södml. och Ner. Vestml. Skinnskatteberg. VG. Kinnekulle; nära 
Lidköping etc. Hall. Öl. Gottl. — iV. södra delen, t. ex. öarne vid Holmestrand; 
Skien vid Mikaels kyrka; Arendal etc.) Växten tjock och saftfidl, med bladrosett 
vid roten. 

290. RHODiOLÅ Lin. Rosenrot. 

1 R. rosea L. tvåbyggare; blrna i täta knippen i toppen; bladen ovala— aflånga platta 

köttiga. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.466. F1.D.183. 
FjelUr. [Lpl. — Dal. Boh. på Koön; Dyrö; samt vid Gullmarsviken. — IS.) Liknar 
något Sedlim Telephium. Rotstocken knölig, gul och välluktande. — Sedum Rho- 
diola DC. 

297. SEDUM Lin. Fetört. 

•}• Bladen breda platta [ehuru tjocka]. 

1 S. Telephium L. stjelken upprat, med blr i täta, något rundade qvastlika knippen; 
bladen bredt eggrunda— lancettlika sågade. 2^ 8. — /? angustifolium: bladen från 
smal bas lancettlika. — *purpureum: med r. blr. Fig. Sv.B.447. /? F1.D.686. 
Klipp, murar, tak, a. (Sk.—Ingml. Värml. — iV. — /? Sk. vid Rönnemölla; Billinge 
& Röstånga vid Stockamöllan. — 'Sk. på kyrkogårdar etc: Lund; v. Sallerup; mell. 
Pugerup och Vemberga etc. Trelleborg. Smal. Pjetteryds kyrkog.; Femsjö m. fl. st. 
i vest. delen: Scheutz. Gottl. Söderbys i Yesterheide; Valls kyrkog. enl. Thed.) Bla- 
den oskaftade tjocka saftfulla, vanl. motsatta, stund, skiftevisa; blrna hos « hvit- 
gula. — S. maximum Koch. " purpurascens Koch? 

*2 S. hybridum L. stj. vid roten grenad i nedligg. nyskott och uppstigande blombärande 
grenar; bladen spadlika, ofvan midten naggsågade glatta. 2^7, g. blr. Fig. Gmel. 
Fl.Sib.4,t.67,f.1. 
Klipp. r. {N. Christiania på Egeberget, sparsam och trol. tillfälligtvis förvildad.) Stjel- 
karne knappt quartershöga, med blr liknande Sedi acris. 

ff Bladen nästan trinda, 

*" Arter vid basen försedda med perennerande nyskott. 

a — Blommor gula. 

3 S. rupestre L. blrna kortskaftade, i knippvis förenade klasar; foderbl. spetsiga; stjelk- 

bladen raka trinda, jemnbredt syl-lika, uddspetsiga, blågröna; nyskottens tättlig- 

gande, utstående ell. utböjda. 2f 7, 8. — /S reflexum: nyskottsbladen båglikt ut- 

böjda. Fig. FI.D.li3. H.N.f.4, n:o 58. /? Reich. f.459. 

Bergstr. {Sk. ÖG. Ner. Mårsätter i Hammar sn. Värml. VG. Dalsl. Boh. Ol. Gottl. 



128 7 Kl. FAUCIFLOR/E. 

— N. Christiaiiia samt vestra delen upp till Trondhj. Stördalselfvens utlopp. — /3 Sk. 
Stenshufvud. VG. Halleberg. Värml. Segerstads sn; vid Long i Grum sn. Hall.) 
6 — 12 tum hög; p med större bir i mer utdragna och båglika klasar. — S. re- 
flexum Koch. 

4 S. sexangularc L. blrna som föreg.; örtbladen Irinda jemnbredt aflånga trubbiga 

glatta; nyskottens tätt liggande, Gradiga. 2^7. Fig. F1.D.1644. H.N.f.9, n:o 43. 
Backar. {Sk. Smal. Ed. — Gestr. Jämtl. Äreskutan. Vestml. kring Mälaren. Gotll. — 
N. Hitteren etc.) Har ljusgrön, något blåaklig färg; i växtsätt lik följ., men ut- 
märkt af de smalare, i 6 spiralrader tegellagda bladen. ~ S. boloniense Godr. 
& Gren. 

5 S. acre L. blrna oskaftadc, i knippe; örtbladen skiftevisa eggformiga trubbiga glatta. 

2f6,7. Fig. Sv.B.149. F1.D.1457. 
Torra st. a. {Sk.~ VB. nor. del. orb Jämtl. — N. till Ost-Finnm., Mycket grenig af 
nedligg. ny skott. 

b — Blommor hvila. 

") S. album L. blrna i grenigt knippe, med glatta skaft; bladen Irinda aflånga trub- 
biga utstående. 2^7,8. — ^ balticum C. Hn. hela örten rent ljusgrön; blrna dubb. 
smärre, med gula knappar. Fig. Sv.B.430. F1.D.66. 
Berghällar. {Blek. — Uppl. Vestml. på Ängsön. Dalsl. Boh. Hall. Öl. Gottl. — N. 
till Romsdalen. — /^ Södml. Tullgarn på Fridön; Utön, vid Alhagen. Gottl. Thors- 
borgen; mell. Fleringe och Bunge kyrkor; Othem, vid Slite och på Asundholmen.) 
Bladen vanl. rödfläckiga, ståndarknapp. rödvioletta. — ' ell. /? pallens edd. 4 — 8, 
som i början förmodades tillhöra någon af då nybeskrifna utländska, men för 
förf. obekanta arter, synes vara en från dem alla väl skiljd, trol. egen art. 

7 S. dasyphyllum L. blrna i grenigt, glandelhårigl knippe; bladen rundadt elliptiska, 

trubbiga, mest motsatta. 2^ 7, 8. — (i glanduliferum: hela växten glandelhårig. Fig. 
E.B.656. 
Murar, r. {Gottl. Visby, på stadsmuren upptäckt i Aug. 1861 af Stud. V. Pripp enl. 
Lindb.) Svenska ex. tillhöra /?, och äro knappt 2 tum höga. Kronbl. hvita, med 
en röd linea längs midten. 

'""*■ Nyskott inga ell. helt små. 

8 S. anglicum Huds. blrna i n. bladlöst knippe; kronbladen mycket längre än fodret; 

örtbladen något Skantigt eggformiga, blågröna. Q 7, hv. ell. rödl. bIr. Fig. Sv.B.604. 
F1.D.82. H.N.f.3, n:o 36. 
Back. och klipp. r. {Boh. Styrsö nära väderq värnen; Hallonskär; Koön vid Marstrand. 

— iV. Arendal; Stavanger — Molde, efter kusten.) 1 — 2 tum hög; äldre rödaktig. 

— S. rubens Fl.D. 

9 S. annuum L. blrna som föreg.; kronbl. knappt längre än fodret; örtbladen jemnbredt 

aflånga, halftrinda, glatta, något utböjda. © 6, 7, g. blr. Fig. F1,D.59. H.N.f.5, n:o 45. 
Torra st. {Lpl. — Boh. och norra Skåne. — N. Ost-Finnm. — Christiania, Svennäs etc.) 
Vanl. upprat, 2 — 3 tum hög, mörk, ofta rödfläckig. — S. rupestre Fl.D. 

'10 S. villosum L. blrna skaftade, i glandelhårigt knippe; kronbl. bredt eggrunda, /äw^r^ 
än fod.; örtbl. köttiga jemnbreda, ofvanpå plattade, glandelhåriga. '])7. Fig. Sv.B. 
746. FI.D.21 H.N.f.6, n:o 31. 
Fjelltr. r. {N. Salten upp till Ballaur, nära Sv. gränsen. Vangsfj.; Jettafjell vid Vaage, 
samt Lomseggen i Gudbrandsdalen; Filefjell; Valders i Quamskleven; Benshöjden i 
öfra Tellem. Slidre etc.) 2 — 3 tum hög, slull. mot hösten med mycket små run- 
dade nyskott; blrna ljusröda, torra violetta. 

298. BULLIARDA DC. 

1 B. aquatica DC. blrna i bladvecken, utan tydl. skaft; bladen jemnbreda. 06, 7, h>. 

blr. — /? prostrata: stjelken nedliggande; bladen något bredare. Fig. Sv.B.724. Fl. 

D.1510. H.N.f.9, n:o 42. 

Sjöstr. lukt. st. {Sk.—Ingml. VB. vid Luleåelfven. Boh. Gottl. — N.) ^—2 tum 

lång ört, ofta med köl tiga, n. sylformiga blad. — Tillcpa L. /? T. prostrata W. 



Fam. Lythrarieop — OnagrariecB. 129 

56 Fam. LYTHRAEIE-^ Juss. Fod. klock- ell. hägarlikt af samväxta blad, tandadt. 
Fröh. fritt, flerrumm., mångfröigt, med centralfäste. Fröhvite 0. 

599. LYTHRUM Lin. Fackelblomster. 

1 L. Salicaria L. blriia kransvisa i ax; bladen 2—3, motsatta, sällan skiftevisa, lancett- 

lika— aflånga, med något hjertlik bas. 2|. 7, 8, r. blr. Fig. Sv.B.256. F1.D.671. 
Strand, a. {Sk.—VB. nor. del. Jämtl. Stugu sn, Strånäset — iV. till Finnm.) 1—3 
fot hög, med hlomrikt ax, stjelkom fattande, stund, mjukludna blad. 

300. PEPLIS Lin. Peplis. 

i P. Porlula L. blrna meränd. utan kronblad; örtbladen omv. eggrunda e!l. spadlika, 

motsatta. 07,8,r.blr. Fig. Sv.B.592. F1.D.64. 
Vattengrop, sjöstr. [Sk. — söd. Lpm. — N.) Nedliggande, ell. i djupare vatten upp- 
rat, med små, oskaftade blr i bladvecken. 



57 Fam. ONAGRAEIEiE Jms. Fod. trattlikt, med pipen omgifvande ocb vidväxt det 
flerrummiga fruktämnet. Frukt 2— 4rumm. fröhus med centralfäste; säll. enrummig 
enfröig nöt [Trapa]. Fröhvite 0. 

301. OENOTHÉRA Lin. Gultraf. 

fl O. biennis L. ståndarne kortare än de i spetsen intryckta kronbladen; örtbladen egg- 
rundt lancettlika platta; stjelken slräfprickig och hårig. })7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.549. 
FI.D.446. 
Odl. st. r. [Sk. niell. Helsingborg och Landskrona; Lillö etc. Blek. vid Hoby. Smal. 
Femsjö; Jönköping; Kalmar; Vestervik, samt Låvers bruk: Scheutz. Stockh. Uppl. 
Sjöö slott. Ner. Gräfve sn i en äng vid Källtorp. Värml. Rödskär nära Carlstad. 
Dalsl. VG. Kinnekulle. Hall. Halmstad; Varberg. Öl. på åkrar i Glömminge. Goltl. 
m. fl. st. förvildad i trädgårdar.) Har stora blr med lång pip, oskaftade fröhus 
i skärmbladens veck. 

302. CHAM^NERION Scop. Eigrams. 

1 C. anguslifoliuni Scop. blomklasen mångblommig; bladen strödda lancettlika, med n. 
vinkelrätt utstående sidonerver. 2f 7, r. säll. hv. blr. Fig. Sv.B.130. F1.D.289. 
Back. skog. a. {Sk. — Lpl. — N.) Oftast ett par alnar hög, i fjelltrakl. till alla de- 
lar mindre. — Epilobium L. och ed.8. E. Gesneri Vill. E. spicatum Lam. 

303. EPILOBIUM Lin. Mjölke. 

f Märket 4deldt, med utböjda flikar. 

1 E. hirsutum L. bladen halftomfattande, lancettlika, tält naggsågade, jemte den slutl. 

mycket greniga stjelken mjukludna; foderflikarne med en syl-lik udd i spetsen. 
2^ 7, 8, r. blr. — /3 villosissimum: mera tätluden; fröh. långt hvitulliga. Fig. FI.D. 
326. H.N.f.5, n:o 39. 
Bäck. och fukt. st. r. {Sk. flerestädes ymniga Hall. Halmstad. VG. Göteborg; Eggby 
sn. Smal. Jönköping, vid Rocksjön; Vestervik vid Horns ruslhåll. Stockh. Djur- 
gården. Rosl. omkr. Norrtelge; Björnö etc. Uppsala. Öl. Bredinge i Kastlösa sn. 
Gottl. enl. ex. af Rosén; Visby, vid gamla hamn: Stud. Molér enl. Thed. — y? ÖL 
Borgby i Mörbylånga; trol. flerestädes.) 1 — 2 alnar hög, med tumsvida vackra blr. 
— E. hirsutum [i L.Fl.Su. /? E. intermedium Reich. 

2 E. parviflorum Schreb. bladen oskaftade lancettlika, glest naggsågade, småliidna ell. 

glatta; stjelken trind, meränd. mjukhärig; foderfiik. utan märklig udd. 2^ 7, 8, r. 
blr. — /3 glabratum: bladen och nedra delen af stjelken glatta. — y verticillatum: 
bladen 3 i krans. Fig. F1.D.347. H.N.f.8,n:o 43; /5 f.5, n:o40. 
Fukt. st. diken, r. {Sk. — Uppl. Rosl. Vestml. Frösäker, samt vid Qvistberga i Kungsåra 
sn. Ner. Lanna i Hidinge sn. Boh. Nord-Koster. Öl. Gottl. — N. — /5 Uppl. vid 
Bergsbrunna i Danmarks sn. Öl. Bredinge; Glömminge. Gottl. lilla Carlson. — 

Harlman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 9 



130 7 Kl. FAUCIFLOR.«. 

y Södmt. Alby i Botkyrka sn; Slockh. Lidingön: J. A. Braun.) 2 — 3 qu. hög, spä- 
dare och med smärre Ur än föreg. — E. hirs. a L.Fl.Su. ^ L. herb. E. pu- 
bescens Roth. ii E. rivulare Wg. 

3 E. montanum L. bladen ganska kort skattade, meränd. eggrunda, sågtandade, n. 

glatta. 2^ 7, 8, r. stund. hv. blr. — /? collinum: bladen små och talrika; blrna dub- 
belt mindre. — y verticillatum : bladen 3 i krans, Fig. FI.D.922. 
Skogsmark etc. (3 på torra st. a. [Sk. — Pit. Lpm. — N. till Finnm. Tromsöe. — / ÖG. 
Slaka och Kärna sockn. Smal. Gamleby: Scheutz. Blek. vid Lyckeby å: Ankarcr. 
Sk. Fogelsång.) Var. från 3 tum till alnshög; ^ vanl. quartershög med 5 — 8 
par smärre och smalare blad. 

{E. virgalum.) 

ff Märket helt, ell. slutl. oordentUgt flikadt. 

* Stjelken glatt, ell. öfverallt likformigt småluden. 

4 E. roseum Scfireb. bladen skaftade, eggrundt lancettlika, glest småsågade; bladskaf- 

tens nedlöpande kanter bildande ett par strimmor på den upptill småludna stjelken. 
% 7, 8, r. blr. — ^ purpureum Fr. stj. från bladfästena nedåt grundt 2fårad. Fig. 
Sv.B.742. F1.D.18I5. H.N.f.3, n:o 34. 
Fukt. st. r. {Sk.—Uppl. Uppsala; Norrtelge. Vestml. Köping. Ner. Värml. Christine- 
hamn. Dalsl. Ödsköldt sn. Boh. Öl. — N. Christiania ; Bergen. — * Fordom fun- 
nen i Hall. vid Halmstad och i Södml. vid Eskilstuna.) 2 — 3 quart. hög, ofta 
mycket qrenig. 

5 E. letragonum L. stjelken ikantig af de nedlöpande bladkanterna, med oskaftade 

bladrosetter vid basen; bladen utdraget lancettlika — aflånga, tätt sågtandade, glatta, 
något omfattande ell. oskaftade. 2|. 7, 8, r. blr. — j? obscurum: blad utan glans, ofta 
småhårlga. — / verticillatum: bladen 3 i krans. Fig. F1.D.1029. Reich.t.l98, 199. 
H.N.f.2, n:o 46 ; f.8, n:o 41, 42. 
Fukt. st. r. [Sk. — Uppl. Uppsala. Ner. flerestädes. Boh. Marstrand: Rect. For. Ö7. 
Gottl. — N. Arendal i Barbodalen. — / ÖG. vid Schackebo i Nykil sn.) Stjelken 
2—4 qu. hög; bladen hos a glatta och glänsande, stund, rödaktigt anlupna, hos 
j3, som synes vara den hos oss vanligaste formen, dunkla och mindre glatta. 

6 E. virgatum Fr. stj. 2 — ikantig, med utdragna glesbladiga ny skott vid basen; bla- 

den oskaftade, knappt omfattande, stundom med omärkliga skaft, glest sågtandade, 
{ox 6{\: som föreg. 03)7, r. blr. Fig. H.N.f.lO, n:o 46. 
Fukt. st. diken, r. [Sk. Blek. Djupadal: Scheutz. Smal. på många st. t. ex. Femsjö; 
Jönköping; Bergqvara nära Vexiö; Nässjö; samt Vestervik, vid Lugnet: Scheutz. 
Hall.) Liknar på engång följ. och föreg. art, men har dels odlad i Vpps. Bot. 
Irädg., dels i vildt tillstånd under så lång tid och af Botanister i så mänga län- 
der befunnits constant, att utg. anser sig med fullt skäl kunna öfvergifva de i 
föreg. uppl. uttalade tvifvel om denna växts arträtt. E. tetragonum /5 Wg. E. 
tetrag. var. chordorhizum Beurl. 

7 E. palustre L. stjelken trind, slät, likformigt finluden; bladen lancettlika— jemn- 

breda, helbräddade ell. glest naggade; fröhusen finludna. 2|. 7, 8, r. säll. hv. blr. — 
/? angustum: bladen smalt jemnbreda. Fig. F1.D.1574. 
Fukt. st. a. iSk.—Lpl. — N. — p Ljjl.—Gestr. Stockh. vid Drefviken. — N.) Var 
mycket, enkel och grenig, med från V tums breda, fingerlånga blad, till 1 lin. 
breda, tumslånga: /i, som är E. pal. y brevipes Ed.4, E. pal. v. nutans Lund Fl. 
Chr. E. pal. v. nanum Beurl. i Bot. Not. E. pal. /? albescens Wg. Fl.Su. — 
Fröh.-s skaft variera äfvenledes, hvarföre namnet på ^ förändrades i ExcFl. 

8 E. lineare Muhlenb. stj. trind, med några upphöjda strimmor, finluden; bl. small 

jemnbreda, helbräddade ell. glest naggtandade; fröh. glatta. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. 
H.N.f.lO, n:o 43. 
Fjelltr. \Lpl. Jämtl. Herjed. från Ramansberget ned till HamraQell. Angml. Bjertrå 
sn, i Rammeldalen. — N. Finnm. — Dovre och Hugelien i Torpen. Aggerhus st.) 
Näppel. skiljd från föreg.s (i; blrna synas var. röda. — E. pal. p nutans Ed.4. 

** Stjelken trind med 2, tydliga hvitludna ränder. 

9 E. origanifolium Lam. bladen kort skaftade, eggrunda, spetsiga sågtandade, glatta. 

% 7, 8, r. säll. hv. blr. Fig. Sv.B.707,f.2. E.B.20i)0. H.N.f.5, n:o 41. ' 



58 Fam. HALORAGEj^I Br. Fodret omgifvande och samväxt raed fruktämnet, som är 
1- elJ. flerrummigt. Kronbl. flyktiga el!, inga. Frukt uppbristande i 1 eller flera 
nötlika rum, med ett hängande frö i hvarje. 

306. MYRIOPHYLLUM Lin. Kammblad. 

1 M. verticillalum L. alla birna kransvisa i de kamralikt parbladigt deldta öfre bla- 
dens veck; blomfodret tydligt; kronbladen med utdragen klo. 2^7, hv. blr. — ^ pec- 
linatum: öfre bladen knappt längre än blrna. Fig. F1.D.1046 [y? enl. Reich.]. 



\ 



Fam. HaloragecB. 131 

Fjelltr. vid källdrag etc. {Lpl.—Dal. ned till Svartnäs bruk. Ingml. Tåsjöberget; ^ 
Rammeldalen; Långselej sn, Ledinge. Helsl. Jerfsö sn, Karse by; nedom berget Ni- ^' 
pen i Rjuråker. — N.) Vanl. 3—6 tum hög, stundom stor som en medelmåttig 
form af E. mont. På fjellen så varierande, att någon gräns mellan denna och 
följ. knappt står alt finna. — E. alpinum ji Ed.4. E. alsinifolium Vill. 

10 E. alpinum L. bl. med korta ell inga skaft, ellipt.—aflånga trubbiga, n. helbräd- 
dade, glatta. 2f 7, 8, r. säll. hv. blr. — /? rfa^yearpMm.- fröhusen hvitludna Fig Sv B 
707,f.l. F1.D.322. H.N.f.8, n:o 44. . &. . . 

Fjelltr. (Lpl. — Herjed. Ingml. Tåsjöberget m. fl. st. Medelp. Torp sn: Reuterm. 

Ny^-Var. som föreg., från 8—10 tum hög och n. upprat [E. Hornemanni Reich. 
ifch Beurl.],^ till ett par tum låg, nedUggande, med IS blr i den uppböjda top- 
pen; en sådan liten form af denna ell. föreg. art var Linnés ursprungliga E. 
alpinum. — /:/ E. nutans Schmidt. E. sudeticum Beurl. 

304. CIRCiEÅ Lin. Hexört.|| 

1 C. lutetiana L. bladen eggrunda, glest ^måtandade, n. utan glans; stjelken och blom- 

skaften /m/MÉ?r?a. 2|. 7. ' Fig. Sv.B.586. F1.D.210. H.N.f.l, n:o 41. 
Lundar, r. (Sk. Hall. Bok. på Skaftölandet. VG. t. ex. Hunneberg på afl'allet till 
Bursleds gästg. etc. Blek. Åryd. Öl. Halltorp i Högsrum och i kalkflisans djupa 
remnor vid Resmo; Lökenäs i Glömminge: Sjöstr. Skall enl. ex, i Montins herb. 
vara funnen vid Söderfälsviken i Angml. [Wikstr.]. — A. Christiansands st. på flera 
ställen. Bergens st. i Goustalien vid Ous, samt på Borgöen.) 2 — 4 qu. hög, stund, 
med något hjertlika blad; blomfod. grönt ell. brunaktigt; kronbl. rödlätta. 

2 C. intermedia Ehrh. blad hjertlika, glest ^ro/landade glänsande, med okantade skaft; 

blomskaften finludna. 2^ 7, 8, hv. oli. rödl. blr. Fig. Sv.B.703. F1.D.256. H.N.f.2, 
n:o 47. 
Bokskog. (.Sk. ej sälls. t. ex. Gustafs i Hafgårdsskog; södra Åsen; Helsingborg i Pål- 
köpsskogen; Hallandsås etc. Hall. i Hafslöf. - N. enl. Blytt.) 10 — 15 tum hög; 
föd. grönaktigt. Föres som var. än till föreg., hvilken den liknar till storlek och 
blomning, än till följ., som den i anseende till örten är närmast. 

3 C. alpina L. bladen som föreg., med hinnkantade skaft; stjelk och blomskaft glatta 

%. 6, 7. Fig. Sv.B.576. F1.D.1324. 
Skog. på fukt. st. [Sk. — Lpl. Boh. Uddevalla; Christinedal: Thed.; Strömstad, på Ödön. 
Öl. — N. till Ost-Finnm.) Dubbelt mindre än de föreg. med både fod. och krona 
hvita, säll. rödaktiga. 

305. TRAPA Lin. Sjönöt. 

41 T. nalans L. de flytande bladen rutformiga, de nedre findeldta; nötterna med 4 styfva 
tornar. 6, hv. blr. Fig. Sturm 30 haft. 
Sjöar, r. (Mell. delen af Smal. i små insjöar bland JSymph. alba. Uppgifven såsom 
funnen i Hökesjön i LemhuUs sn; Sulegångssjön vid byn Kåksmåla; Fagersjön i 
Mörtviken, der Lect. Wallman ännu 1829 fann nötterna, ehuru tomma; samt Älm- 
ten under Baggetorp i Misterhult. Älven Hemsjön, Bosjön. Jalsjön etc. VG. i viken 
vid Svanö säteri. På 1800talet ej funnen växande.) De flyt. bladen gyttrade, icke 
olika björklöf, de yttre med blåslikt uppsvällda skaft; blrna små, i bladvecken; 
nötterna stora som smärre valnötter. 



\ 



132 7 Kl. FAUciFLon.E. Fam. HaloragecB. 

Vatteiipö!. r. (SÄ;. — Gestr. Helsl. Tuna sn, vid Hallsta. Angml. Ytter-Lännäs sn, Ny- 
land. Veslrnl. Ner. stora Mellösa; Vinteråsa etc. VG. Boh. Hall. Gåsvadholm, och 
Varberg. Öl. Goitl. — N. Porsgrund; Drammen.) Blomskurmen små, n." omärk- 
liga; bladflikarm smala jemnbreda. — ^ M. pectinatum DC. 

2 M. spicatum L. c^- oth $-blr i kransar, bildande bladlösa ax; bladen parbladigt 

deldta; $-foder 0; kronbladen utan klo. 2^ 6, 7, hv. bir. — * squamosum Lcest. de 
nedre stjelkbladen flera gånger mindre än de öfre, med korta och breda flikar. Fig. 
ri.D.681. 
Sjöar och renare vatt. {Sk.Lpl. Karesuando. Dalsl. 01. Gottl. — * Torn. Lpm. 
Karesuando.) Blomskärmen tydliga, fjäll-lika. Hanblrna i krans, intagande 
toppen af det af brutna axet; honkransarne nedtill. De nedre bladen hos * likna 
fullkomligt föreg. arts öfversta, blrna stödjande blad. 

3 M alterniflorum DC. o^-blrna skiflevisa, $-blrna / krans, nedersta kransarne i öf- 

versta bladvecken; för öfr. som föreg. ^j. 6, 7. Fig. Fi.D.2061. H.N.f.4, n:o 82. 
Sjöar. [Sk. — Lpl. — N. till Finnm.) Till alla delar mycket finare än föreg. Axet 
kortare, bladlöst, utom de nedersta ^-kransarne, som vanl. understödjas af de 
öfr a stjelkbladen. — M. spicat. /? tenellum Handb. ed.2. 
307. eiPPuRIS Lin. Hästsvans. 

1 H. vulgaris L. stjelken ledad, med kransvisa, jemnbreda — lancettlika, trubbade blad. 
— y? fluviatilis : stjelken nedsänkt ell. flytande; bladen talrika, slaka gräslika. — 
y maritima ■ bladen 4 — 8 i kransen, lancettlika, de nedre färre och bredare. 2^ 6 — 8. 
Fig. Sv.B.335. F1.D.87. y Retz. Obs. f.3, t.l. F1.D.87. H.N.f.14, n:o 50. 
Sjöstrand, a. [Sk.— Lpl. — N. till Ost-Finnm. — y5 i rinnande vatten. — y Hafsstr. 
Hudiksvall. Gefle. Stockh. Gålön. Södml. Mörkön.^.— N. Finnm.) Den Svenska, 
H. marit. har aldrig så breda, stund, ovala blad, som en del ex. från Abo, af 
hvilka dock de flesta äro fullkoml. lika den vid Gefle växande. 



8 KLASSEN 

kosifloej:. 

59 Fani. fOMACE^ L. Blomkrona rosartad. Stånd, många. Fruktämnen 1— flera, 
inväxta i, och med fodrets bas slutl. bildande en äplefrukt. Fröhvite 0. 

308. PYRUS Lin. Apel. 

1 P. communis L. blrna i flock, med till hasen fria stift: bladen eggrunda smalspet- 

siga finsågade ell. helbräddade ; frukten afsmalnande mot skaftet. ^ 5, 6, hv. blr. — 
/? Pyraster: bl. rundade spetsiga; fruktämnen glatta. Fig. FI.D.2118. 
Hagar etc. r. {Sk—Uppl. Veslml. Boh. Öl Golfl) I vildl tillstånd äro grenarne 
tornspetsiga. Bladen hos den vanliga formen slutl. glatta, endast i kanten fin- 
ludna; fruktämn. yngre småulliga. Frukten Päron, stund, [vanl hos 13] run- 
dade, men ej intryckta vid stjelkfästet som. hos följ. — a P. comm. a Achras DC. 
Prodr. 

2 P. Malus L. blrna i oskaftad flock; stiften >id basen hopväxta; bl. eggrunda sågade; 

frukten med intryckt bas. t> 5, 6, hv. ell. rödl. blr. - /i tomentosa: undre sidan af 
bladen och de yngre fruktämn. ludna. Fig. Sv.B.229. FI.D.1101._ 
Löfbackar och ängar. [Sk.—Gcstr. Vestrnl. Värml. Dalsl. Boh. ÖL Gottl. — N. till 
Toten och Romsdalen. — /? sällsynt: Sk. Blinkarp vid Kyrkoåkern. Blek. Krono- 
varfvet i Carlskrona. Smal. Ner. Myrö. Boh. Tanum sn, Klefva; samt Strömstad: 
Rect. For. Känsö etc; Uddevalla och Koön. VG. Göteborg.) Qvistarne hos a ofta 
tornspetsiga; bladen på båda sidor glatta, frukten Äple. 

309. SORBUS Lin. Oxel. Rönn. 

1 S. Aria Crantz: bladen omv. eggrunda [hos jJ afiånga], hela, dubbelsågade, under 

täckta af snöhvitt ludd; blrna i tät qvast. t) 5, 6, hv. blr. — /? salicifolia: bladen 
smalt aflånga. Fig. F1.D.302. H.N.f.6, n:o 38. 
Bergsback. byar, r. {Sk. Kullaberg. Boh. i skären, t. ex. Lindö; Koster, vid Kile; 
Thorsby sn. Dalsl. Ed sn. på Falkberget vid st. Leesjön; Hedeberget i Dalskog. 
Gottl. Visby, Snäckgärdet; bergen vid Ihrevik; Lilla Carlson. Sandön etc. — N. Chri- 
stiania upp til! Tellemarken. Arendal; Christiansand och Lindesnäs upp till Tutterön 
vid Trondhj. — /? N. Bergens st. i skären.) Frukten röd, bärlik: Oxelbår. — Cra- 
loegus Aria jS L.Fl.Su. Pyrus W. 

2 S. scandica Fr. bladen eggrundt aflånga, inskuret flikiga och sågade, under ^rråafe- 

«2^f hvitludna; blrna som föreg. ;^ 6, hv. blr. Fig. Sv.B.45. H.N.f.6, n:o 39^ 
Bergsback. byar. [Sk.—Medelp. Dal. Boh. Grebbestad: Rect. For.; Henån på Oroust: 
Thed. Öl. Gottl. — N. Porsgrund m.ellan Kalletangen och Öjenkast.) Bladens^ och 
blomskaftens ludd mindre hvitt än hos föreg.; de förra dubbelt djupare sågflt- 
kade; frukt som föreg.: Oxelbär. — Crat. Aria a L.Fl.Su. Pyrus Aria Sv.B. 

3 S. hybrida L. bl. eggrunda— aflånga, vid basen parbladigt delade, uppåt endast ^- 

kiga och sågade, under blekt hvitludna: blrna som föreg. ^5, 6, hv. blr. Fig. Fl.D. 
301. H.N.f.6, n:o 40. 



134 8 K!. ROSIFLOR^. 

Äng. byar, r. [RosL Vätö. Slockh. skärg. på Mörtöii och Welinge; Lidingön, nära 
Mölna udde; parken vid Svindensvik. Boli. norr om Marstrand. Gottl. Eista; Bunge; 
Carlsöarne; Fårö; Sandön etc. — N. Christiania upp till Ringerige; Arendal; Chri- 
stianssand; Stavanger, på öarne. ymnig. Bergens st. Sa^liöe och Svanöe. Trondhj. 
på Hladehammeren.) Träd mell. Oxel och Rönn. — S. ambigua L. herb. S. fen- 
nica Kalm och Fr. 

4 S. Äucuparia L. bl. fullkomligt parbiadiga, med sågade, under glatta ell. finludna 
småblad; blrna i mindre tät qvast; frukten något atlångt rundad. +> 5, 6, hv. blr. — 
/? laäniata: småbladen flikiga. Fig. Sv.B.145. F1.D.1034. 
Bergiga skog., byar, a. [Sk.—Lpl. Boh. — N. — (^ N. Christiania på Egeberget.) 
Frukten, röd: Rönnbär. — Pyrus Sv. B. 

310. CRAT.EGUS Lin. Hagtorn. 

1 C. Oxyacantha L. blrna i flocklik qvast med 1—3 stift ; bladen omv. eggrunda, mer- 

änd. grundt 3 — Sflikiga glatta; foderflikarne bredt eggrunda, korlspelsiga. +) 5, 6, 
hv. bir. — /? laciniata: bladen djupare klufna i aflånga, mer utstående flikar; stiftet 
meränd. 1. Fig. Sv.B.157. F1.D.634. /? H.N.f.9, n:o 45. 
Back. {Sk.— Uppsala. Veslml. Mälartrakten. Ner. Boh. ÖL Golll. — N. till Romsda- 
len. Trondhj. Tutteröen.) Torntaggig buske, med röda bärlika mjöliga frukter och 
meränd. 2 stift; bladen hos a stundom omärkligt och trubbigt flikade [C. oxyacan- 
thoides Thuill.], stundom till \:del nära medelnerven, med spetsigare flikar: C. 
Ox. a obtusala och (3 vulgaris DC. Prodr. /i till bladen mera lik följ., men skiljd 
med de korta alltid hos frukten tillbakaböjda foderflikarne: C. monogyna Fingerh. 

2 C. monogyna Jacq. blrna som föreg.; stiftet 1, krökt; bl. meränd. djupt 3— öklufna 

glatta, med utstående, eggrunda spetsiga och sågade flikar; foderflik. från bred bas 
lancettlika ell. n. jemnbreda. ^5, 6, hv. blr. Fig. F1.D.1162. 
Back. r. {Sk. — Gefle vid Brynas; Fleräng. Vestml. Ner. Göthlunda sn. Värml. Härön 
i Venern. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. upp till Romsdalen.) Har oftare trädstam 
än föreg., stundom småludna fruktämnen och blomskaft; frukterna som föreg., 
något mer aflånga, med längre, mindre bestämdt nedböjda, ofta uppräta foder- 
flikar. Både denna och föreg.s ji variera med blad, som äro delade nära, eller 
ända till medelnerren: var. pinnatifida ed.4. — C. kyrtostyla Fingerh. 

311. COTONEÅSTER Med. Oxbär. 

1 C. vulgaris Lindl. blomskaften i bladvecken, 1 — 3blommiga; bladen meränd. ovala 
helbräddade, under fint och tätt grå- ell. hvitludna. t; 6, hv. ell. rödl. bIr. — /J lulea: 
bladen n. lancettlika; bären gula. — ' ni gra Wahlb. bären svarta, på längre skaft. 
Fig. Sv.B.295. F1.D.112. H.N.f.15, n:o 48 [var.]; ^ f.6, n:o 37. 
Back. {Sk. — Gefle. Herjed. Jämtl. på Åreskutan; Hackas sn. Vestml. Mälartrakt. 
Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. upp till Snaasen. — /? Varberg på strandklippor vid 
Fiskläget.^ — ^ Sk. Stenshufvud. Blek. Ronneby; Vämö, Fläskholmen. Stockholm. 
Dalsl. i Ånimskog, Ed och Skållerud snr. VG. Kinnekulle; Göteborg. Boh. Domsö 
m. fl. öar; Uddevalla. Hall. Varberg på Näset. Gottl. Thorsborgen, och nära Löjsta 
kyrka. — N. Christiania.) 2—4 fot hög buske, vanl. med röda bärlika fruktm'. 
— Mespilus Coton. L. '^ C. melanocarpa Blylt. 



60 Fam. SENTICOS^ L. Krona rosartad. Fruktämnen flera, fria ell. insänkta i fodrets 
bas, slutl. en- ell. fåfröiga, åtskilda karpeller. Fröhvife 0. 

1 Flocken Koseae. Karpeller talrika, inneslutna i fodrets slutl. köttiga och bärlika 
pip [nypon]. 

312. ROSA Lin. Törnros. 

t Taggarne klolikt krökta; småbi, alltid 2 — 3pariga. 

* Småbladen dubbelsågade. 

1 R. rvbiginosa L. taggarne grofva, mycket krökta, blandade med smala raka; nypo- 



Fam. Pomacem — Senlicosw. 135 

nen eggrunda— ovala, med meränd. glandelbärande skaft; småbladen eggrunda, under 
och i kanten glandelbärande. *> 7, r. säll. hvita.blr. Fig. Sv.B.463. FI.i).870. H.N.f.3, 
n:o 41. 
Backar. [Sk.—Uppl. Vestml. i Munktorp sn. Ner. Dahl. Dalbobergen vid Yenersborg. 
Boh. Öl. Gottl. — N. Drammen, Laurvig etc.) Har starka taggar, meränd. glan- 
delborstiga nyponskaft, välluktande blad. — R. Eglanteria L.Fl.Su.2. [men icke 
Herb.] Sv.B. Rosa suavifolia Lightf. 

2 R. inodora Fr. alla taggarne likformiga, klolika; nyponskaft en glatta; för öfr. som 

föreg. +»6,7. Fig. F1.D.2233? H.N.f.lO, n:o 51. 
Backar, r. {Hall. vid Skorrby. Boh. vid Grinsbyvattnet på Orousl; samt mellan Henå 
och Rödberget; Kalfö; Askeröarne. VG. Kinnekulle, Vesterplana storäng.) Lik R. 
canina med char akter er af föreg., men har Urna mer ensamma, säll. 2 — 3 till- 
samm. näst. alltid med hvita kronbl.; bladen utan märklig lukt, med smalare, 
mer sylspetsade sågtänder. — R. rubig. p Ed.4. 

3 R. Acharii Billb. tagg. något klolikt krökta; nyponen elliptiska, glatta, med glandel- 

håriga skaft och foderflikar; småbladen glest småhåriga. ^ G, 7, r. blr. Fig. Sv.B. 
577.' H.N.f.6, n:o 42. 
Back. lund. r. iSk. Smal. i Kalm. län: Scheutz. ÖG. Södml. Ornön och Dalarön. 
Stockh. Hagapark och vid Beckbruket m. 11. st. Vestml. VG. Trollhättan: Kindb. 
Dalsl. Boh. Hall. Varberg. Öl. Borgholm. Gottl. Wänge och Follingbo snr. — N. 
vid Molde, samt Båevik vid Isfjorden.) Har rakare och smalare taggar, tunna 
småblad, med sågtänder, som i kanten hafva några smärre glandelbärande tän- 
der. — R. collina Fr. Mänt. 3. 

^^^ Småbladen enkelsåga de. 

4 R. canina L. taggarne likformiga klolika; nyponen eggrunda — a/långa, jemte skaften 

glatta; småbladen ovala— lancettlika, släta och glatta. ^ 6, 7, r. ell. hv. blr. — a ni- 
tida: nyponen aflånga; l)!aden glänsande. — /? opaca: nypon, elliptiska; bladen blå- 
aktiga, utan glans. — / senticosa: nvpon. rundade; tagg. föga krökta. Fig. Sv.B. 
541. FI.D.1695. H.N.f.t), n:o 41. /? Sv.B.29. F1.D.555. H.N.f.8, n:o 45. / Sv.B.475. 
Back. etc, a. [Sk.—Ingml. Dal. ÖL Gottl. — ]\\ til! ISordl.) En n. tagglös form är 
af Lect. Vestöö funnen på Lilla Carlsons klippor. — a R. sarmentacea Sw. R. 
Swartzii Sv.B. /i R. venosa Sw. y R. senticosa Achar. 

5 R. dumelorum Thuill. tagg. likformiga klolika; nyponen elliptiska, jemte skaften 

glatta; småbladen brcdt ovala, ojemna och småludna. ^ 6, 7, Ijusr. ell. hv. blr. Fig. 
H.N.f.7, n:o 43. 
Back. etc. {Sk. — Helst, och Dal. Ner. Dalsl. — N.) Bladens sågtänder åro tyd- 
ligare framåtriglade än hos följ., der de oftast hafva spetsen iitböjd. — R. col- 
lina Wg. 

6 R. coiiifolia Fr. tagg. klolika; nyponen rundade, jemte de myckel korta skaften 

glatfa; småbladen tjocka och ojemna, småludna. ^ 6, r. ell. hv. blr. H.N.f.6, n:o 43. 
Back. och lund. {Sk. — Uppl. vid Carlholms bruk. Gefte på Limöarne. Vestml. Boh. 
Öl. — N. södra del.) Svår att skilja från föreg.; i frukltillståndet utmärktare af 
de stora rundade, stundom päronlika och tidigare nyponen, hvilkas foderflikar 
qvar sitta, ej som hos föreg. snart affalla. — R. crassifolia Wallm. R. collina y Wg. 

-J-f Tagg. raka, ehuru stund, något nedböjda ell. omärkligt krökta. 
' Småbladen dubbelsågade. 

7 R. villosa L. nyponen runda, mogna luta7ide, jemte skaften styft glandelhåriga; 

småbladen 2— Spariga aflånga småludna. % 6, 7, r. ell. hv. blr. Fig. Sv.B.313. H.N. 
f.9,n:o47. 
Jordvall, back. r. {Sk.— Södml. Stockh. Vestml. Frösåkcr: A. M. Troilius. Ner. Öre- 
bro; Alnib> sn. VG. Göteborgstrakten. Dalsl. Låtlsbyn i Gunnarsnäs sn. Boh. 
Koön; Christinedal vid Gustafsberg: Thed. Gottl. — N. Romsdalen.) Nyponen i 
södra länderna stora som plommon, uppåt Södml. som krusbär; i mån som de 
minskas, blifva de mindre lutande; slutl. knappt skiljbara från större former af 
följ., med hvilken denna art synes sammanflyta. — R. pomifera Fr. — Anm. 
Taggarne hos denna och följ. vanl. något riglade nedåt, ehuru sjelfva icke märk- 
ligt krökta. 



136 8 Kl. ROSIFLOR/E. 

8 R. mollissima Fr. nyponen klolrunda upprätta, jemle skaften glandelhåriga med 

qvarsilt., samslående foderflikar ; småbi. 2 — Spariga, ovala — n. runda. ^ 6, 7, r. ell. 
hv. Mr. — 13 glabrata: bladen glatta, glest glandelprickade. Fig. F1.D.1458. E.B. 
2459. H.N.f.7, n:o 44. 
Angsback. etc. [Sk. — Helsl. Jiimll. Ner. Värml. Dahl. Öl. — N. till Salten.) Låg 
buske med gråludna, ofta trubbiga ojemna blad, klotrunda ell. något nedplatlade 
nypon, som mogna i medl. af Sept. och hafva föga flikiga foderblad. — R. vil- 
losa L. herb. 

9 R. tomentosa Sm. nyponen elliptiskt rundade ell. ovala, upprätta, slutl. glatta med 

glandelhåriga skaft och vanl. aflallande, ulböjda foderflikar; småbi. 2 — Spariga, ovala 
eller eggrundt lancettlika. ^ 6, 7, r. ell. hv. bir. /^ scabriuscula : bl. tunna gråak- 

.. tiga, föga ludna, något sträfva. Fig. Sv.B.571. /? E.B.1896. H.N.f.9, n:o 46. 

Angsback. [Sk. Smal. Vestervik: Scheutz. — Gefle på Holmudden vid fjärden. Helsl. 
Söderhamn. Vestml. Ner. Boh. Öl. — N. Molde och Båevik vid Isfjorden.) Högre 
bu^ke, med något a/långa, hårdare och mer senmogna nypon än för eg.: foder flik. 
mer pardelade och utslående; än qvarsittande till mogningen, än icke. Denna 
och föreg. art ofta knappt skiljbara, om icke af den mogna frukten. — R. tomen- 
tosa y subrubiginosa [med glandelbärande välluktande blad.] Handb. ed.3. 

•"10 R. alpina L. stammen med inga, ell. borstlika taggar, grenarne utan; nypon, af- 
långa, mogna hängande, med qvarsittande samstötande foderflikar; småbladen 3 — 5- 
pariga hvass-sågade. t, 6, 7, r. blr. Fig. Jacq.A.279. H.N.f.9, n:o 48 [odl.]. 
Fjelltr. r. {N. Eidswold på Mistberget. Christiania, på Malmoe.) Nypon och blad på 
Norska ex. glatta; nyponskaften glandelhåriga; foderfl. merändels hela. — JR. iner- 
mis Mill. 

** Småbladen enkelsågade. 

11 R. cinnamomea L. nyponen klotrunda, jemte skaften glatta; småbladen 2 — 3pariga, 

elliptiskt aflånga—om\. eggrunda, merändels trubbiga, under gråhvita och meränd. 
ludna. ^ 6, r. blr. — /? turbinella: nyp. i flock, päronlika. — y fluvialis: n. tagg- 
lös, bladen under glatta, blott skaften och nerverna småludna. Fig, Sv.B.553. FI.D. 

.,1214. H.N.f.7, n:o 45, 46. / FI.D.868. 

Äng. och skogsback. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. — y N. vid Glommen och 
Randsfjorden.) Bladen stundom spetsiga, särdeles de öfre; vid stiplernas vidfäst- 
ning finnas n. alltid 2:ne taggar. Nyponen små och mjuica, lifligt röda. — R. 
majalis Retz. R. cinerea Siv. R. fluvialis Fl.D. (enl. Hornem.). R. spinosissima 
W'g. och L.Fl.Su. 

12 R. carelica Fr. stammen lätt beklädd med taggar och borster; nypon aflånga sneda, 

upptill jemte skaften glest glandelhåriga; småbladen 2 — 3pariga, aflånga — eggrunda, 
glest småhåriga, under gråaktiga. ^ 6, r. blr. Fig. H.N.f.13, n:o 59. 
Skogsback. r. [VB. Skellefteå, vid Furunäs.) Foderflikarne äro både på Sv. och i 
H.N. lemnade Ryska ex. hela, men icke helbräddade, samt mot basen håriga af 
glandier, som äfven sträcka sig ned på nyponets sneda spets. 

13 R. pimpinellifolia L. nypon klotrunda, jemte skaften glatta; småbladen 4 — dpariga 

rundade eller ovala, på båda sidor glatta. ^ 6, hv. blr. Fig. Sv.B.559. F1.D.398. 
H.N.f.lO,n:o52. 
Backar, stränder, r. [Boh. Marstrand, på Koön: Stud. Neumann enl. Frist, — N. Leer- 
vig på Storöen i Bergens st.) Vanl. ganska taggig och lätt skiljbar genom sina 
talrika små glänsande småblad. Finnes någon gång flyktig ur trädgårdarne. — 
R. spinosissima Sm. m. fl. R. pimpinellif. p' intermed. Godr. å Gren. 

2 Flocken ©ang-iiisorbeée. Karp. få [1—4], inneslutna inom det slutl. hård- 
nande blomfodret. 

313. AGRIMONIA Lin. Ikermönja. 

1 A. Eupatoria L. bladen olikparigt delade, med eggrundt aflånga småblad; fruktfodret 

omv. eggformigt, fåradt ända till basen med utstående kantborster. 2^ 7, g. blr, — 

/S procera: n. manshög; bladen under glandulösa. Fig. Sv.B.99. FI.D.588. 

Skugg. st. {Sk.—Gestr. Helsl. Söderhamn. Vestml. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. — 

yff Sk. Helsingborg, i busksnår. ÖG. på skären.) Vanl. 3—4 quart. hög, p 2—3 



Fam. Senlicosce. 137 

alnar eli n. så hög som buskarne, bland hvilka den växer, Irol. här af beroende. 
Klasen lång och skal, axlik. — ^ A. procera Wallr. föres af Koch till följ. art. 

2 A. odorata Mill. blad som föreg.; frukt fodret halfklotrundt klocklikt, slätt ell. blott 
till midten gnindt fåradt, med nedböjda kantborster. 2^ 7, g. blr. Fig. FI.D,2471. 
H.N.f.l4,n:o51. 
Skugg. st. r. [Blek. Carlskrona skärg., på Hästö, Fläskholmen och Aspö. Boh. på 
Koön, Brännö, Hinsholmen etc. vid Göteborg; Uddevalla, söd. om Gustafsberg; vid 
Stora Bratteröd; Qville sn, på Hjertö och Väderöarne: Rect. For. Dalsl. Heden i 
Dalskog sn. Stockh. på Hästholmen. Rosl. Blidö sn, allm.: C. A. Fredrikson. — N. 
Bekkelaget och Malmoe vid Christiania.) Liknar mycket föreg., men skiljes med 
fruktfodren, hvilka derjemte vanl. innesluta 2 karpeller [hos föreg. oftast blott i\, 
samt med kortare klasar på högre sljelk. Har terpentinaktig lukt. 

314. SANGUISORBA Lin. Blodtopp. 

1 S. ofjicinalis L. axen rundade ell. kort elliptiska; stånd, icke längre än blomkronan; 

hela örten glatt. 2|. 7, 8. Fig. Sv.B.305. F1.D.97. H.N.f.6, n:o 51. 
Fukt. äng. r. [Gottl. — N. Skien vid Gjerpen; Lister; Jedderen; Stavanger till Storöen 
i Bergens st.) Har parbladiga blad, blodröda ax. 

315. POTERIUM Lin. Får-pimpernell. 

1 P. Sanguisorba L. stjelken kantig, upprat; axen rundade ell. aflånga; fruktfodren 
hårda nätrynkiga, med 4, otydligt vingade, trubbiga kanter. 2|. 6, 7. — /? hirta: 
stjelken hårig, särdeles nedtill. Fig. FI.D.1939. H.N.f.7, n:o 52; f.ll,n:o48. 
Backar, r. (Sk. Limhamn och Malmö. Smal. Eds sn ^ mil öst. om Djursnäs; flerest. 
i Gamleby och Lofta snr: Scheutz. Stockh. i Drottningsholms park. Uppl. mell. 
Sånga och Skå kyrkor, samt vid Svartsjö ladug. Gottl. Visby, Snäckgärdet.) /cfce 
olik Sanguisorba off. med parbladiga blad och rundadt, men grönt ell. något 
brunaktigt ax. — P. dictyocarpum Spach. — Anm. P. polygamum Kit., sktljd 
endast med hvassare kanter på fruktfodret och enl. ull. ex. utan all gräns sam- 
manflytande med P. Sanguisorba, finnes enl. Sjöstr. förvildad i Smal. vid Bo i 
Dörby sn. 

316. ALCHEMILLA Lin. Daggkåpa. 

1 A. vulgaris L. bladen njurlika 7 — 9flikiga veckiga med rundade, öfverallt sågade 

flikar. 2f 5, 6, gr. blr. — /j montana: bladen något silkesludna, mest i kanterna. 
„ — •/ hybrida: rotbladen handdeldta. Fig. Sv.B.261. F1.D.693. 
Äng. a. [Sk. — LpL — N. — ;' N. Dovre.) Var. glatt och hårig; i fjelUrakter ofta 

storbladig och glänsande glatt: /? grandis Bl. Enum. y har rotbl. n. så djupt 

delade som följ., hvaraf den möjligen är hybrid, såsom växande bland båda. 

Ar dock icke A. fissa Schum., hvilken Blytt säger sig ej hafva funnit i Norge. 

2 A. alpina L. bladen handdeldta; småbladen 5 — 9, lancettlika, trubbiga, i spetsen 

hvass-sågade, under silkesludna. 2f 6, 7, gr. bir. Fig. Sv.B.758. FI.D.49. H.N.f.l4, 
n:o 53. 
Fjelltr. a. {Lpl. — Dal. Boh. VG. Göteborg. Sk. nära Bälinge. Ångml. Hernösand — N.) 

3 A. Aphanes Leers: blrna gvttrade i bladvecken; bladen skaftade Sdeldta, med 2 — 4- 

klufna flikar. ©7— 10, er! blr. Fig. F1.D.973. 
Fält och åkr. [Sk.—ÖG. VG. Billingen och Kinnekulle. Ö7. Gottl. — N. Holtaalen; 
osäker såsom sedan Gunners tid icke funnen.) A. arvensis Scop. Aphanes arv. L. 

3 Flocken Dryaclese. Karp. talrika enfröiga, fria [på från fodret skildt fäste]. 

317. RUBUS Lin.*) Hallon, Björnbär, Hjortron etc. 

f Stammen träaktig, upprat [endast med toppen lutande]. 

* Foderblad gröna, endast i kanten hvitulliga. 

1 R. idceus L. stammen trind borsttaggig; de nedre bladen meränd. 2parigt parbla- 
diga, de öfre (stundom alla) 3fingråde ell. enkla; småbladen under meränd. hvita; 



*) Arterna 2 — 14 sammanfattas af Linné m. fl. i dess R. fruticosus. Årsstammen bär 
vanl. endast blad, meränd. ofingrade, hos få arter (8, 10, 15) sällan mer än 3fingrade; då 



138 8 Kl. ROSIFLOR^. 

kronbladen aflånga upprätta. ^6, 7, hv. blr. — /? anomalus: bladen enkla rundadt 
hjertlika. — y laciniatus Krok: småbi, flikigt inskurna. Fi?. Sv.B.181. FI.D.788. 
Back. stenrösen, a. (Sk.—Lpl. ÖL — N. — ^ y Boh. Uddevalla, \u[ IJndesnäs.) Var. 
med alla bladen Sfingrade, samt med aflånga och rundade småblad, någon gång 
sammanflytande till ett enda: p. Det snöhvita luddet under försvinner stundom. 
Bären röda, sällan hvita: Hallon. 

2 R. subereclus Anders, starnmeji n. trind, upptill trubbkanlig, glatt, med raka ell. 

något nedböjda taggar; stambladen meränd. Sfingrade; småbladen eggrunda, under 
blekare och småludna, uddbladet något hjertlikt; blon^mor i klase, ell. gles qvast; 
\i.r oiMdiÅtn omv. eggrunda. t)7, hv. blr. Fig. Fl.D.199i'. H.N.f.6, n:o 44. 
Bergsrött. stenrös. [Sk. Broby; Ousby och Kullaberg. Blek. — Södml. Ner. Vestml. 
Barkarö. Värml. Dalsl. VG. Boh. Hall Öl. — N. Chiistiania och Dröbak. Molde.) 
Blomfodret nedböjdl; frukten svartröd, och, likasom hos de följ. buskar terna, 
starkt fastsittande vid sitt fäste. Var. med 3- och 7 fingrade blad. — Rub. fruli- 
cosus (3 Handb. ed.3. R. frut. var. elegans Mvr. 

3 R. frulicosus L. stamra. ökantig strimmig, kroklaggig; stamblad. ölingr.; småbi, nå- 

got hjertlikt eggrunda, under gröna småludna; blommor i qvast; kronbl. omv. egg- 
runda. ^ 7, Ijusröda blr. Fig. H.N.f.S, n:o 51. 
Bergsrött. etc. i grannskapet af hafvet. [Sk. — Södml. Dalsl. Boh. Öl. I Smal. funnen 
ända till 8 mil fr. hafvet vid Jfia i Ljunga sn enl. Scheutz. — N. Christiania st.) 
Stammen glatt eller beströdd med mörka glandier; fodret nedböjdt; fr. svart, glän- 
sande. — R. plicatus Weih. 

4 R. affinis Weih. stam kantig och fårad, med raka, i klasen något krökta taggar; 

småbi, ovala, uddbladet hjertlikt, alla under gröna småludna, afsmaln. mot basen; 
blr i enkel, utdragen klase: kronbl. ovala. +> 7, hv. blr. Fig. H.N.f.6, n:o 45. 
Lund. stenbundna st. [Sk. — Stockh. Hall. vid Algussered.) Stammen glatt; foder till- 
tryckt; fr. som föreg. 

** Foderblad öfverallt hvitludna. 

5 R. thyrsoideus Wimm. stamm. rundadt kantig, fårad, upptill kroklaggig; bladen 

Sfingr., Pinåbl. eggrunda — aflånga, under meränd. hvit- eller gråludna; blr i cylin- 
drisk klase ell. spira ; kronbl. utdraget omv. eggrunda, t, 7, blekr. blr. Fig. H.N.f.3, 
is:o 42. 
Bergsrött. etc. [Shr—ÖG. Stockholmsirakien, vid Mörtviken och Ahlby; Skurusund. 
Boh. på Marstrandsön; Xungelf. Hall. vid Malvik. Öl. — N. Dröbak på Haaö.) 
Stammen glatt ell. småhärig; de nedre taggarne smärre och rakare; småbladen 
smalare än hos de flesta öfriga, stundom på undra sidan genom det försvin- 
nande luddet mer gröna; ll.nispiran smal; fr. som föreg. — R. candicans ed.3. 

ff Stammen träaktig, nedböjd ell. nedhggande. 

* Stammen kantig, med platta sidor, hårig ell. luden. 

6 R. discolor Weih. stamm. strimmig småluden, med raka ell. något nedböjda taggar; 

bladen öfingr.; småblad, eggrunda eller ovala, under meränd. hvit- ell. gråludna; 
vippan sammansatt, grenig kroklaggig; kronbl. omv. eggrunda. +> 7, hv. eller Ijusr. 
blr. — * umbrosus Weih. bladen under gröna, ehuru något ljusare än ofvanpå. 
Fig. E.B.715. H.N.f.S, n:o 48. F1.D.1163. [var.]. ' H.N.f.lO, n:o 53; och f.l3, n:o 60 
[Sprengelii]. 
Bland buskar etc. r. [Sk. mell. södra Åsen och Ljungby hed. Helsingb. Kullaberg. 
Blek. Carishamn. Södml. Vester-Hanninge sn. Häringe. Hall. Särö. Boh. — N. 
Christiansynds st.) Lik föreg., men med mer sammansatt och utbredd vippa; fodr. 
nedböjdt; fr. svartviolett.'— R. candicans j3 ed.3. R. vulgaris j discolor Ärrh. 
Monogr. R. frulicos. E.B. R. umbrosus och Sprengelii Arrh., båda [med samma 
beklädnad och öfingr. blad] från Kockenhus på Kullaberg, äro en och samrna 
enl. Arrh:ii ex. R. Spreng. Weih. synes af beskrifn. vara något annat än vår. 



den året. efter bär blr och frukt, blifva bladen, åtminstoiie de öfre, ofta endast af sednare 

slaget, t. o. m. enkla. Uddbladet vanl. mer och mindre hjertlikt. Med stam menas ofvan 

årsstammen; taggarne äro antingen klolikt krökta, ell. raka, ehuru stundom nedböjda, d. v. s. 
rigtade nedåt. 



Fam. SenlicoscB. 139 

7 R. Radlila Weih. stamm. hårig, med gröfre, raka ell. nedböjda taggar, glest blan- 

dade med glandier och små raka borst; bladen som föreg.; vippan sammansatt, gre- 
nig, med glandier och raka borstlika taggar; kronbladen 'ftrerf^ omv. eggrunda. ^7, 
hv. ell. blekröda blr. Fig. H.Kf.8, n:o 47. 
Bergsrött. etc. vid hafvet, r. (Sk. Helsingborg; Kullaberg. Boh. Långedalen; Koön 
vid Marstrand. Blek. Carlskronatrakten; Carlshamn; Ronneby ) Stamm. sträf som 
ett rifjern [radula] af de fina, lätt lossnande nåltaggarne; bladen tunnare än 
hos föreg., som denna art för öfrigt mycket liknar. — R. vulg. * Radida Arrh. 
Monogr. 

8 R. horridus Hn. stamm. upptill luden och glest glandelhårig, med grofva krökta och 

finare raka taggar; bladen 3fingr.; småbi, bredt eggrunda, under gröna håriga; 
vippan qvastlik glandelhårig med kroktaggiga blomskaft och foder; kronbl. a^ånoa. 
t, 6, 7, hv. ell. rödl. blr. Fig. H.N.f.6, n:o 46. 
Stenbundna st. nära hafvet, r. [ÖG. Rönö vid Ettersundet, samt Jonsberg; Stegeborg; 
nära Smål. gränsen enl. Sjöstr. Författarens äldsta exempl. har stället: Eknön i 
Rönö sn.) Utmärkt af sin taggighet, täta ludd, blandadt med gröfre glandelhår, 
rundade småblad ock flera små vippor i de öfra enkla bladens veck. Bl.fodret 
nedböjdt; fr. liten, n. svart. — R. infestus ed.3. 

9 R. twniarum Lindeb. stamm. som föreg., strimmig; bladen öfingr.; småbi. n. omv. 

eggrunda, med kort spets, under blekare; vippan glandelhårig, kroktaggig; kronbl. 
eggr., i spetsen urnupna. t) 7, hv. ell. r. blr. Fig. Lindeb. Nov. Fl. Scand. t.J. H.N.f. 
15, n:o 50. 
Bergsrött. nära hafvet. r. {Boh. öarne Oroust och Kalfö, på många st. t. ex. vid Svan- 
vik, Varekil, Henå.) Ej olik, föreg., men skiljes med de anförda kännetecknen. 
Bl.fodret vid blomn. utstående, sedan tilltryckt; fr. n. svart. 

'*"* Stammen trind ell. rund ad t kantig. 

a — Alla småbladen tydligt skaft a de; stammen glandelhårig. 

10 R. glandulosus Bell. stamm. alldeles trind, med gröfre och finare, raka, men något 

nedböjda taggar; bladen Sfingr.; småbi, eggrunda eller ovala, under, med undantag 
af nerverna, n. glatta; vippan af 1 — 4blommiga, utsperrade borsttaggiga blomskaft; 
kronbladen spadlikt aflånga. ^ 7, hv. blr. Fig. H.N.f.5, n:o 52. 
Stenbundna st. nära hafvet, r. [Smål. Misterhult på Snuggö; Brandö; Örö; Vesterums 
sn på Nötegårdsö etc; Kålmårdsö och Loftahammar; Vestervik på Norrlandet. VG. 
Kinnekulle.)" Taggarne nålfina; stambladens småblad stora tjocka*), med rundad 
basis, fint och n. likformigt hvass-sågadc ; fr. svart. 

b — De 2 nedersta småbladen oskaft ade; stammen glatt. 

11 R. Wahlbergii Arrh. stamm. rundadt kantig, med korta raka, i qvasten något 

krökta taggar; bladen öfingr.; småbladen tjocka, rhombiskt eggrunda, under blekt 
småludna och något bleka; birna i sammansatt, kroktaggig och småluden qvast; 
kronbl. rundadt eggrunda. +> 7, r. blr. Fig. H.N.f.9, n:o 49. 
Stenbundna st. nära hafvet. [Sk. Kullaberg etc. — Södml Utön; Värmdön; Tollarö. 
Stockh. Djurgården. Hall. Boh. Toltorp; Grötö etc. Öl — N. Arendalj Tönsberg.) 
Stammens taggar raka och nog starka: bl.grenarnes längre och något krökta; 
småbi, stora, rundade med kort spets och största bredden n. vid midten; uddbl. 
vanl. hjertlikt. Fr. siMrtblå, af stora småbar. — R. corylifol. ed.3. 

12 R. corylifolius Sm. stamm. trind, upptill något kantig, med raka taggar; bladen 5- 

eller Sfingr.; småbladen tunna eggrunda, under omärkl. håriga gröna; blr som fö- 
reg. med raka, något nedböjda taggar på skaften; kronbl. bredt omv. eggrunda. 
t, 6, 7, hv. blr. Fig. E.B.827. Sv.B.187. H.N.f.7, n:o 48. 
Stenbundna st. bergsrött. [Sk. Ystad; Ramlösa; Kullen; Torrekow etc. Blek, Ron- 
neby; Lyckeby. Smål. Kalmar; Örö. ÖG. Gusum. Hall. Boh. i skären. VG. 
Kinnekulle; Venersborg.) Lik R. ccesius med tunna, ofta endast 3 fingr. blad, raka, 
men längre och starkare taggar. Fodr. nedböjdt; fr. något blåaktigt svart, stun- 
dom finiuden, af stora småbar. 



') Tjocka och tuuna blad tagas liär endast relativt; de förra mer pergameutsfasia, de 
sednare n. som postpapper; på skuggiga ställeu blifva dock bladen i allmänhet, tunnare. 



140 8 Kl. ROSlFLORiE. 

13 R. nemorosus Hay. staiiini. rundadt kantig, daggblå, med starka, necitil! raka, i 

klasen något krökta taggar; bladen 5fingr., småbi, tunna, rhombiskt eggrunda, under 
som föreg.; bir i gles och meränd. enkel klase; kronbladen n. a/långa. ^ 6, 7, hv. 
ell. rödl. blr. — j3 tomenlosus: klasen småluden; bl. under hvitludna. — y ferox: 
tält taggig, i synnerhet blad- och blomskaften. Fig. H.iV.f.6, n:o 47. 
Bergsrött. lund. {Sk. Blek. Smal. Kalm. län, vid kusten. ÖG. Stegeborg. Södml. 
Utön m. fl. öar i Stockh. skären. Bok. Instön, Koön m. fl.) Lik föreg., men med 
smärre, ofta n. glatta småblad och smal klase. Fr. svartblå. 

14 R. pruinosus Arrh. slamm. trind, daggblå, med starka, i klasen något nedböjda tag- 

gar; bladen 5 — 7flngrade (sällan 3fingr.); småbi, tunna eggrunda, under meränd. 
småludna och något blekare; klasen enkel, bladig; kronbl. bredt eggrunda. ^ 7, hv. 
blr. Fig. H.N.f.7,n;o47. 
Stenbundna st. i skären, r. [Smal. Örö; Tryserums sn. Hornsberg; Vestervik, i skären. 
Stockh. skärg., på Bunsö, Welinge etc. Hall. Klef, Sannö etc. Boh. Koön vid 
Marstrandsviken m. fl. st. Öl. Borgholm.) Lik följ., men med starkare taggar och 
tillbakaböjdt foder, svartröda bär. 

15 R. ccesius L. stamm. trind, meränd. daggblå, med raka borstlika taggar; bladen 

Sfingr., småbi, som föreg.; vippan sammansatt, något hårig; kronbl. bredt omv. egg- 
runda. +> 6, 7, hv. blr. — j3 paniculatus: birna i flocklik vippa; småbladen nära 
glatta. Fig. Sv.B.241. FI.D.1213. 
Stenbundna st. [Sk. — Helsl. Vestml. Dalsl. Boh. Öl. Goltl. — N. till Romsdalen, — 
/S Blek. Lyckeby. Boh. Vingaö och Varö i Styrsö sn. — iV. Langöe vid Holme- 
strand.) Stammen får någon gång på mycket drifvande men skuggiga ställen 
öfingr. blad; vippgrenarne stundom taggiga eller glandelhåriga; fodr. icke ned- 
böjdt; fr. daggblå. 

fff Arter med örtstam. 

16 R. saxatilis L. stjelken sträf flerblommig, med krypande refvor; blomskaften sällan 

längre än blomman; kronbladen lancettlika, föga längre än fodret; örtbladen 3fing- 
rade; frukt af få, föga sammanhängande småbar. %. 6, hv. blr. — /? hybridus: 
kronbl. bredare, dubbelt längre än fodret, vanl. rödlätta. Fig, Sv.B.349, FI.D.134. 
Steniga skogslund. a. [Sk. — Lpl. — N. — /? Lpl. — N. Ost-Finnm. Fjelbma i Tanen,) 
Frukten sammansatt af stora röda småbar. /? R. triflorus Hook. enl. Fr. öfver- 
går i följ., som mera liknar R. arcticus. 

17 R, castoreus Lcest. stjelken fåblommig, vanligen sträf och utan refvor; blomskaften 

utdragna; kronbl. flera g:r längre än fodret; örtbl. 3 fingrade, hvass-sngade: frukt 
af (5—7) småbar. 2|. 6, 7, r. blr. Fig. Sv.B.766. H.N.f.3, n:o 43. 
Elf- och bäckstränder. [Torn. Lpm. mellan Karesuando och Muonioniska; Kurkioko- 
ski; Jukkasjärvi. Lul. Lpm. Quickjock. Pit. Lpm. nedanför Käxa vid Hundviken. 
VB. nor, del, vid Gäddträsk samt i Nilsmyran nära Björkfors. Helsl. Norrbo, norr 
om söd. Dellen pä prestgårdens egor.) Oftast lik följande; stund, mer lik föreg., 
hvaraf den synes hybrid. Bären syrliga. 

18 R. arcticus L. stjelken 1 — Sblommig, utan taggar och refvor; kronbladen n. omvändt 

eggrunda utdragna; örtbladen Sfingrade, trubbigt sågade; frukterna af talrika små- 
bar. % 6, r. blr. Fig. Sv.B,26. F1.D.488. H.N.f.3, n:o 44; f.l2, n:o 53 [var.]. 
Svedjel., dikeskanter etc. [Lpl. — Gefle. Uppl. Järlåsa sn. Stockh. i ett kärr bortåt 
Uggelviken och på en holme utom Blockhusudden. Dal. Vestml. vid Brattheden nära 
Ramnäs kyrka. Värml. i Elfdalen samt Ny sn. — N. Finnm. ned till Hedemarken.) 
Mörkröda, syrligt aromatiska bär: Åkerbär. 

19 R, Chamcemorus L. tvåbyggare; stjelken enblommig; bladen enkla, nästan njurlika, 

5— 7 flikiga. 2f 6, hv. blr. Fig. Sv,B,469. Fl.D.l. 
Skogskärr. [Lpl. — Sk. Boh. — N.) Var. med italiga hylledclar. Har röda, slutl. 
gula bär: Hjortron. 

318. FR AG ARIA Lin. Smultron. 

1 F. vesca L. fruklfodret tillbakaböjdt; pistillernas fäste glatt; blomskaftets hår till- 
tryckta ell. föga utstående; bladskaftens utsperrade; bladen 3fingrade, hos /? enkla. 
2^ 5, 6, hv. blr. — yg monophvlla: bladen enkla, hjertlikt eggrunda, trubbiga. Fig. 
Sv.B.16. F1.D.2235. /S H.N.f.f2, n:o 54. 



Fam. SenticoscB. 141 

Back. och skog. a. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finum. - /? Srnål. Ekesjö sn pa Bjäsarps 
skog, ej langt frän Skurugata.j Bären lösa, saftiga, lätt lossnande från fästet: 
Smultron. 

2 F. elatior Ehrh. blomskaftens hår horizontalt utstående, för öfr som föree 2l 5 fi 
.. hv. blr. Fig. H.N.f.6, n:o 48. ' ' g- ^ . ", 
Ängsback. r. [Sk. — Gefle. Vestml. Värml. Venerstrakten, särd. vid Norselfven. ÖL 

Troligen pä de flesta ställen förvildad, såsom allmänt odlad.) Betydl. större än föreq. 

En del stånd sälta aldrig frukt: i Södml. har förf endast sett den steril. F. 

magna Thuill. 

3 F. collina Ehrh. fodret inböjdl; pistillernas fäste hårigt; blomskaftens hår föga ut- 

stående, bladskaftens utsperrade; bl. SOngrade. 2^ 5, 6, h v. blr. — /? ca/i/cma; fodret 
långt som kronbl.; stjelken grenad långt ned till vippa. Fig. Sv.B 548 Fl 1)1389 
H.N.f.6, n:o 49. 
Torra ställen, back. [Sk. — Norra JJppl. och Vestml. Mälartrakt. ISer. Dalsl. Boh. Sör 
Edsvik i Tanum: Rect. For. Ö7. Gottl. — N. Skicn; Christiania; Ringerige; Toten 
etc. — /? Blek. Ronneby.) Bären mer hårda oeh fastsittande vid fästet. Var. 
med större och mindre blr. — Anm. F. grandiflora Ehrh. med inhöjdt foder 
samt tilltryckta ell. föga utstående hår hade på blad- och blomskaft odlas och 
finnes enl. Fries förvildad i Blek. 

319. COMARUM Lin. Krakklöfver. 

1 C. palustre L. bladen 2— 3pariga. 2^ 6, 7, rödbr. blr. Fig. Sv.B.310. F1.D.036. 
Kärr, a. [Sk. — LpL — N.) Kronbl. mycket kortare än fodret. 

320. POTENTILLA Lin. Fingerört. 
f Bladen parbladigt delade. 

1 P. fruticosa L. buskstam; bladen 2— 3pariga, med helbräddade småblad. ^6 — 8, g. 

blr. Fig. Sv.B.253. H.N.f.4, n:o 63. 
Torra st. r. [Öl. södra delen, nedom Thorslun(ia. Vid Göteborg, Gunnebo, förvildad.) 
2 — 3 fot hög buske. 

2 P. rupcstris L. stjellcen upprat; bladen 2~3pariga, de öfre 3fingr.. småbladen egg- 

runda, djupt sågade, de yttre större. 2|. 7, hv. blr'. Fig. Jacq.A.114. H.N.f.ll, n:o 45. 
Bergshöjd, bland buskar, r. [Smal. Alsheda sn; Stenberga sn; Skirö och Skede snr. 
VG. pä de högre bergen; mell. Degeberg och Stola; Åsaka i Vartofta härad etc. 
Dalsl. Hall. och Boh. mell. Kongsbacka och Göteborg; Uddevalla: P. A. Norden- 
creutz enl. Thed.) 

3 P. Anserina X. stjelken krypande; bladen mångpariga, med olikstora bladpar; små- 

bladen hsdi^s-sågade; blomskaften / bladvecken, enblommiga. 2i.7, 8, g. blr. Fig. 
Sv.B. 152. F1.D.544. 
Betesm. väg. a. [Sk. — VB. nor. del. Jmtl. södra Lpm. — iV.) Bladen merändels 
hvithåriga, .särdeles på undre sidan, hvilken ofta är silfverhvil. 

ff Bladen fingerdeldta; blomfodret lOkhifvet; kronbl. 5. 

^ Alla bladen 3fingrade. 

4 P, norvegica L. småbladen lancettlika ovala, djupt sågade eller inskurna, under hå- 

riga och gröna; stjelken upptill klvnnedeld; kronbladen icke längre ån fodret. 02) 
6— 8, g. blr. Fig. FI.D.171 och 1874. H.N.f.3, n:o 45. 
Torra, stund. fukt. st. r. [Värml. Dal. Geslr. och Helsl. jmnig, spridande sig derifrån 
sparsamt ända till Blek. och Sk. Boh. Jämtl. och Ångml. VB. Umeå sn. — N. 
Christiania, särdeles på öarne i fjorden: Österdalen, Hallingdalen, Voss etc.) Ofta 
2 — 3 quart. hög, med små blr, snart försvinnande rotblad. 

^5 P. gelida C. A. Mey. småbladen omv. eggrunda — rundade, inskuret sågade, n. glatta, 
under gröna; stjelken uppstigande, fåblommig; kronbl. längre än fod. 2^ 7, g. blr. 
Fig. H.N.f.l5, n:o 52. 
Fjellv. [N. Lomsijellen.) Omkring quartershög. 

6 P. nivea L. småbladen orav. eggrunda, vigglika. inskuret sågade, under meränd. hvit- 
ludna; stjelken uppstigande, med slutl. ganska långa blomskaft; kronbl. som föreg. 
2^ 7, g. bl. — yg paUidiar: bladen under gråludna. Fig. FI.D.1035. 



142 8 Kl. ROSIFLOR^. 

Fiellv. {Torn. — Pil. Lpm. — N. Alten till Gudbrandsdalen. — ji N. Nordl. Tromsöe.) 
Bladen under silfverhvila. 

**" Alla bladen Sfingrade, endast de vid blrna stund. Sfingrade. 

7 P. reptans L. stjelken långt krypande; blomskaften ensamma i bladvecken, enblom- 
„miga. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.709. ri.D.1164. 

Ängsrenar. [Sk. — Geslr. VeslmL Värml. Öl. Goltl. — N. sällsynt.) Stjelken ofta flera 
fot lång; blrna stora. 

f8 P. inclinata Vill. stjelken något uppstigande ell. upprat, finluden, upptill grenad i 
qvastlik vippa, med korta, raka blomskaft ; småbladen vigglikt aflånga, djupt sågade, 
under tunnt gråludna ocb jemtc kanterna långhåriga. %. 6, 7, g. blr. Fig. 
Förvildad, r. [Södml. vid Gripsholm, en gång funnen. JSer. Viby sn. VeslmL vid 
Uppåker: A. M. Troil. — IS., som vild väx. i bot. trädgården vid Christiania.) Skiljd 
från följ. genom de långa håren i bladkanterna och på undre bladytan, samt 
den finare, mer gröngrå än hvita, ludenhelen. 

9 P. argentea L. stjelken uppstigande, upptill grenad i qvastlik vippa, med korta raka 
blomskaft; småbladen vigglika, under meränd. hvitludna, n. från basen fliktandade, 
med fram- och utåt rigtade tänder, den yttersta utdragen; kanterna tillbakaböjda. 
2f 6, 7, g. blr. — [i viresccns: bl. under n. gröna. Fig. FI.D.865. 
Torra st. a. [Sk. — VB. nor. del. och Pil. Lpm. Lid. Lpm. Njammats. — N.) Stjel- 
ken ^ aln hög; bladens undre sida snöhvitt luden, stundom n. bar och gröngrå: 
P. argentea /J sordida Fr. H.N.f.4, n:o 64. 

10 P. collina Wib. stjelkarne mest nedliggande, från midten grenade i utbredd vippa, 

med utdragna, slut!, båglikl ulböjda blomskaft; småbi, som föreg., omv. eggrunda, 
under grågrönt ludna, kanterna meränd. platta. %. 6, 7, g. blr. — * pallescens: små- 
bladen aflångt vigglika, under omärkligt håriga, gulsröna, vttersta tanden föga utdra- 
gen. Fig. Lehm. Pot. 10. e.N.f.7, n:o 49. 50; ^^^4, n:o 65; V.7, n:o 51. 
Torra st. r. {Öl. Goltl. — -'Sk. Andrarum. Blek. på Verkö; Christianopel. Smal. 
Högsby sn, ^ m»l v. om Staby; Påskallavik: Scheutz. Upps. bot. trädg. förvildad. 
ÖV. ymnig i Ventlinge sn, derifrån spridd till Ottenby och Persnäs: Sjöstr.) Stjel- 
karne utgående från sidorna af det centrala bladknippet, nedligg. eller uppböjda, 
mera greniga än hos föreg.; bladen under tunnare gråludna. '^-, ell. P. collina 
Lehm. och Fr. samt ed. 4, synes hafva högre och mer uppstig, stjelk, ljusgröna, 
under gulaktigt bleka småblad, med mindre utdragen uddtand. — a P. Wieman- 
niana Gunth. P. Guntheri Pohl. ' P. intermedia Lin. Herb. och Fr. 
(P. procumbens ^ mixta.) 

"^ * Rotbladen 5-, stjelkbladen 3fingrade. 

11 P. verna L. stjelkarne som föreg. jemte de veka blomskaften sträft långhåriga; rot- 

bladen Sfingrade, med n. jemnbreda stipler; stjelkbladen Sfingrade, snart förviss- 
nande; småbiasien omv. eggrunda eller bredt vigglika, ofvan midten tandade, under 
enkelt håriga, gröna. 2f 4, 5. Fig. E.B.37. ^Sturm, 17 haft. H.N.f.4, n:o 66. 
Sandåsar. {Sk. — Uppsala. VeslmL DalsL omkr. Animmen. Ö7. GotlL — N. Christia- 
nia etc.) Liten och nedliggande, med alltid grön stjelk och gula kronblad, som 
meränd. sakna den mörkare fläcken, hvilken utmärker P. mdcuL Bladtänderna 
små eggrunda, den yttersta vanL kortare än de på sidan. — P. opaca Less. 
Resa enl. Bly It. 

12 P. cinerea Chaix: stjelk och blad, utom de glesare längre håren, tätt småludna af 

ett stjernformigt ludd; för öfrigt som föreg. :2f 5, 6, g. blr. Fig. H.N.f.3, n:o 46. 
Sandåsar, r. {Blek. Carlskrona på många st.; Sillhöfda sn; Fridlefstad sn, t. ex. s. om 
Kuleryd gästgg: Scheutz. Smal. från Hvetlanda, Höreda och Ekesjö till Kalmar, 
Thorsås, Vissefjerda etc. enl. Scheutz. VG. Öl.) Föga skiljd från föreg., hvarmed 
den af många förenas. — P. subacaulis Handb. ed.2, icke Lin., hvars subacaulis 
enl. hans Herb. är en utländsk art. — P. incana Mönch och Fr. 

13 P. maculala Pourr. stjelkarne uppstigande, jemte de raka blomskaften småludna och 

glest korthåriga; rotbladen öfingrade, med aflångt eggrunda stipler; stjelkbladen 
3fingrade; småbladen vigglikt omv. eggrunda, djupt sågtändade, under håriga. 2^5,6. 
— * ambigua Gaud. småbi, flikade halfvägs till ryggnerven i aflånga samstående 



Fam. Senlicosce. 143 

tänder. — /§ hirsuta: småbi, under och i kanten täthåriga. Fig. Jacq. Rar. 3, f.490. 
F1.D.114. H.N.f.3, n:o 47. 
Torra ängsback. a. {Lpl.—Värml. och Smal. Boh. nor. delen. Gotll. Öl. icke säll- 
synt. — N. — '"'' i fjelltrakter.) Större och mer uppstigande än P. verna, ofta med 
röd sljelk. Eronbl. med en mörkare, brandgul fläck mot basen. Skiljes icke från 
Pot. verna af Linné. — P. salisburgensis Hwnke. P. alpesiris Hall. d. Yngr. 

14 P. opaca L. hela örten långt mjukhårig; stjelkarne nedliggande; rotbladen 7—5-, 

stjelkbladen Sfingrade; småbladen smalt vigglika, öfverallt sågade; rotbladens tvär- 
huggna. 2^5,6,g.blr. Fig. Sturm, 17 haft. Fl .D. 1648. H.N.f.l, n:o 51. 
Sandåsar. [Sk. Käflinge och Lackalänge. Ivetofta, Ärup etc. Blek. nära Skånska grän- 
sen.) Liten, mångstjelkig, rödaktig, med smalare och hårigare småblad, men för 
öfrigt lik. P. verna. 

fff Foder meränd Sklufvet och kronblad 4: Tormentilla L. 

15 P. Tormentilla Scop. bladen Sfingrade; stjelkbladen oskaftade med lancettlika, djupt 

sågade småblad, n. handdelda stipler ; sfjelken uppstigande. %. 6 — 8, g. blr. Fig. 
Sv.B.19. F1.D.589. 
Betesm. skog. a. [Sk.—Lpl. — N.) Stiplerna stora, djupt delade. — T. erecta L. 

16 P. procumbens Sibth. alla bladen skaftade, med 5 eller 3 småblad; stipl. hela eller 

grundt 2 — 3flikiga; stjelken nedliggande. 2|. 7, 8, g. blr. — ^ mixta Nolte: alla bl. 
5fingrade; kronbl 4— 5. Fig. FI.D.1217 och 1819. H.N.f.2,n:o 51. 
Skogväxta betesm. etc. r. [Sk. Röstånga och Torlösa socknar; Dalby och Hellesta; 
Roslätt; Andrarum; Trollehoim; Pugerup etc. Blek. Carlskrona. Boh. Gustafsberg: 
T. Krok enl. Thed. Gottl. fordom funnen i en äng vid Vikarfve. — N. på Svanöe 
i Bergens st. — * Blek. Carlskrona.) Stiplerna små, mest hela; blrna betydligt 
större än hos föregående. — P. nemoralis Nestl. Torm. reptans L. *, som något 
liknar P. reptans, har dock vid odling befunnits öfvergå i a. 

321. SIBBALDIA Lin. 

1 S. procumbens L. bladen 3fingrade, med vigglika, i spetsen 3tandade småblad; blrna 

gyttrade. 2^7,8, g. blr. Fig. Sv.B.761. FI.D.32. H.N.f.l5,n:o 53. V 

Fjellv. [Lpl.—Herjed. — N.) Blrna ganska små på korta, slutl. förlängda grenar 
från roten. 

322. GEUM Lin. Kummer. 

1 G, hispidum Fr. hela växten sträfhårig; blrna uppräla, med omv. eggrunda kron- 

blad längre än fodret; småfrukternas spröt längre än de mycket långhåriga mär- 
kena; stjelkbladen parrfeWto. 2^7, g. blr. Fig. Reich.t.3. H.N.f.5, n:o 53. 
Buskväxta st. r. [Hall. Varberg och Karup. Blek. Carlskrona på Saltö. Gastaskär etc. 
Smal. Klöfdala i Järeda sn; Tjustgöl och Svinskär i Misterhult; Vestervik; Loda 
skärgård; Hagstaviken i Vesterum sn. ÖG. Gr) t sn i skären, t. ex. på Fångö och 
lilla Alö enl. Kindb.) Rotbl. hos alla arterna lyrformigt parbladigt deldta; änd- 
fliken hos närv. art parklufvet inskuren, hos de öfr. meränd. 3 flikig. — G. ur- 
banum /? Wg. 

2 G. urbanum L. mjukhårig; blrna uppräta, med omv. eggrunda kronblad, sällan 

längre än fodret och utan märklig klo: småfns spröt som föreg. med småhåriga 
märken; stjelkbladen Sdeldta sågade. 2^ 6, 7, g. blr. — /? hirtum: mer hårig; kronbl. 
längre än fodret. Fig. Sv.B.94. F1.D.672. 
Buskväxta st. a. [Sk.—Helsl. Dal. Öl. Gottl. — N. till Nordl. — /? Hall. Göteborg 
på Danmarks Lilja.) /3 G. hirtum Wahlb. 

■ 3 G. intermedium Ehrh. blrna något lutande; kronbladens skffva rundad, med kort 
klo; föT öh. som föreg. 2^ 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.1874. H.N.f.6, n:o 50. 
Buskväxta st. [Sk.—Helsl. Tuna sn. Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Strömstad; Vinga 
ra. fl. st. Öl. Runsten etc. Gottl. Hessle i Fleringe. — N. Christiania; Trondhjem; 
trol.| flerestudes.) En tydlig hybriditet af G. urban, och rivale, än närmande sig 
mer den förra, än den sednare, hvarföre den af en del förf. föres som afart än 
till den ena, än till den andra. 

4 G. rivale L. blrna lutande; kronbladen af fodrets längd, med utdragen klo; småfns 
spröt af de långhåriga märkenas längd; stjelkbladen Sdeldta. 2^ 5, 6. Fig. Sv.B. 
231. F1.D.722. 



Ip^ 



144 8 Kl. ROSiFLORit;. 

Fukt. änjj. a. [Sk. — Lpl. — N.) Har nästan hängande blr med omv. hjerllika blek- 
gula brunådriga kronblad. Stundom utväxa foderflikarne till stora fliktandade 
blad, hvarjenite kronbladens antal förökas: G. hybridum Wulf. 

323. DRYAS Lin. Fjellsippa. 

ID. octopetala L. bladen odeldta sågade. 2|.8,hv. blr. Fig. Sv.B.427. FI.D.31. H.N. 

f.l5,n:o5l. 
Fjellv. [Lpl.—Herjed. — N. Finnni. ned till Skien.) Blrna likna Hvilsippor; bladen 
under hvilludna. 

4 Flocken Spirseese. Karpeller 5—10, fröhuslika, flerfröiga, fria. 

324. SPIRJ::å Lin. Kassöla. 

fl S. salicifolia L. buskstam; bladen lancettUkt o flänga dubbelsågade glatta; blr i tät 
^ira. ^ 6, 7, Ijusr. blr. Fig. E.B.1468. 
Förvildad. {Sk. vid Maglö gård, samt flerestädes i riket, der busken odlas.) 3—4 fot 
hög buske. 

2 S. Ulmaria L. stjelken kantig, med blr i knippen; bladen parbladigt delade, udd- 

bladet större, 3klufvet, sido-småbladen odeldta dubbelsågade; karpeller samman- 
vridna. 1\. 6, 7, by. blr. — [i denudata: bl. på undre sidan gröna. Fig. Sv.B.189. 
FI.D.547. 
Fukt. äng. a. {Sk. — Lpl. — N.) Har .starkt luktande blr. 

3 S. Filipendula L. stj. trind, med blr i knippen; bladen parbladigt delade med tal- 

rika par af flikiga smahldid; \Larpe\\er raka. 2;. 7, bv. ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.154. 
FI.D.635. 
Torra äng. a. {Sk.—Gestr. och Dal. Um. Lpm. Boh. enl. Rect. For. 01. Gottl. — N. 
till Söiidmöer.) Foderflikar och kronblad vanl. 6—7; rottrådarne 7ned hängande 
knölar. 



61 Fam. DRUPAGE^ L. Krona rosartad. Fruktämne fritt, inom blomman, slutl. sten- 
frukt med en enda sten. 

325. PRUNUS Lin. Kirs. 

f Blomskaft 1 — 3 ur samma knopp, föga längre än blrna; frukt blådaggig, med 
plattad sten. 

fl P. domestica L. utan tornar; blomskaften mest parvisa, finhåriga, slutl. med aflånga 
fruktämnen och frukter; bladen ovala naggsågade, under småludna. +> 5, 6, hv. blr. 
Fig. Sv.B.193 [med undant. af fig. d]. 
Odl. och förvild. {Hall. vid Asbro nära Viska-ån. VG. Göteborg i Rosenlund; Tun- 
hem: Kindb.; Kinnekulle m. fl. st.) Lågt träd med aflångt eggrunda kronbl. samt 
mer aflång och plattad sten än hos följ. Den egglika fruklen har många för- 
ändringar, uppkomna genom odling. 

2 P. insititia L. [i vildt tillslånd] tornig, med blomskaft och blad som /Öre^.,- fruktäm- 
nen och frukter n. klotrunda. 1? 5, O, b v. blr. — /? rustica: trädstam, utan tornar; 
frukterna större. Fig. /? E.B.841. H.N.f.5, n:o 50. Sv.B.193,f. d. [frukten]. 
Back., fj odl. st. r. {Blek. Carlshamn och Ronneby bland följ. Smal. Markaryd: Scheutz. 
ÖG. Stegeborgs norra strand: L. W. Djurberg. Stockh. Gäddviken: Thed. .ÖL Borg- 
holm enl. Sjöstr. — /? Sk. Ifö. Hall. Hallandsås, Torup och Getinge. Smal. Fem- 
sjö; Unnaryd vid Rangaisbro. ÖG. Mogata. Gottl. Hessle i Fleringe. Flerest. upp 
till Gestr. i bondtäppor. — N. enl. Fr.S.V.Sc.) Torntaggig buske med större blr 
och frukt än följ., .som arten i vildt tillstånd liknar [trol. v. rupestris Fr. i S. 
V.Sc.]. Odlad blir den ett litet träd med tämligen stora svartblå frukter: Kri- 
kon [/?]. 

3 P. spinosa L. torntaggig buske, med 1—2. glatta blomskaft, klotr. fruktämnen och 



Fam. DrupacecB — Papilionacem. 145 

frukter; bladen lancettlikt omv. eggrunda, finsågade, n. qlatta. 1j 5, hv blr Fie Sv B 
151. FI.D.926. . y j ^ 8- r.». 

Back. (Sk.—Uppl. Veslml. Värml. Ölmehärad. Dalsl. Boh. Öl. Gotll. — N. södra 
del.) Blr på bar qvisl, dock stundom med något utvecklade blad: var. cowtanea 
Frukt, likna stora daggblå bär: Slån. Tornarne, ofta 2 tum långa, uppkomma, 
likasom hos föreg., af blommande sidoqvislar. 

ff Blr 1— flera i flock e!l. klase, i förra fallet med långa skaft; frukten utan 
daggöfverdrag, med klotrund sten: Cerasus Adans. 

f4 P. Cerasus L. blrna i n. oskaftad flock; bladen ovala spetsiga småsåqade öfverallt 
glatta, ulan glandier på skaftet. t, 5, hv. blr. Fig. E.B.706. ' 

Odl. och förvildad, r. [Sk. Hall. Smal. Visingsö; samt här och der upp till Gestr.) 
Bladen fasta och släta; fr. svartbrun: Kersbär. — Cer. acida Barkh. C. vulga- 
ris Mill. 

5 P. avium L. blrna i oskaftad flock; bladen eggrundt ell. omv. eggrundt ovala, med 

smal spels, olikformigt grofsågade, med undre sidans nerver finhåriga; bladskaften 
nära skifvan 2glandlade. *» 5, hv. blr. Fig. Sv.B.205. FI.D.1647. 
Skogsäng, mest i bergstr. r. [Sk. Kullaberg; Helsingborg; Trolleholm; Häckeberga etc. 
Blek. Ronneby.^ Smal. Ekesjö, Skurugatan; mell. Jönköp. och Grenna; Husqvarna- 
bergen, samt på Norrlandet vid Vestervik. ÖG. Gibberud i Rumskulla sn; Linkö- 
pings djurgård: J. A. Braun. Stockh. Djurgården m. fl. st. Vestml. på Hallingen: 
A. M. Troilius. Värml. på Lurön. Dalsl. Dalskog sn. VG. Billingen, KinnekuIIe 
etc. Boh. mell. Strömstad och Tistedalen; Tanum sn, Klefva vid stranden: Rect. 
For. etc. Hall. Österö. Gotll. i När sn. — N. Arendal; Eger; Svanöe i Bergens 
stift.) Bladen stora, tunna och ojemna; frukterna röda ell. svarta, kallade Fogel- 
bär. — Cer. avium Mönch. 

6 P. Padus L. blrna i utdragna, något slaka klasar; bladen ovala hvass-sågade, med 

1—2 glandier vid basen, t, 5, h v. blr. Fig. Sv.B.121. F1.D.205. 
Skogsäng, a. [Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm. Tanaelv.) \Frukterna svarta: Häggbär. 



62 Fam. PAPILIONACEiE Un. Krona fjäril-lik. Frukt balja. Fröhvite 0. 

1 Flocken Viciese. 9 ståndare samväxta, en fri [diadelphiska]. Baljan enrummig. 
Hjertblad tjocka. [Örtbladen parbladiga utan uddblad, oftast med klänge.] 

326. PISUM Lin. Ärter. 

1 P. arvense L. blomskaften 1 — 2blommiga: bladen 1 — 2pariga; stipl. groft hvassnag- 

gade; fröen ojemna fläckiga. 7, rödviol. blr. Fig. Sturm, 4 haft. 
Akr. etc. [Sk.— Gestr. Ångml. Vestml. Värml. — N. till Trondhj.) Den. eg. vilda: 
P. arv. infeslum Fr. är till alla delar mindre än de odlade gråärterna: var. 
cereale Fr., hvilka äfven ofta förekomma bland säden. 

327. LäTHYRUS Lin. Vial. 

f Sljelken med 2 vingkanter. 

1 L. sylvestris L. blomfodrets 4 öfre tänder n. likstora, bredl syl-lika; bladen enpariga, 
med vingkanlade skaft och lancettlika småblad; stiplerna icke bredare än stjelken; 
fröärret omgifvande halfva fröet. 2^ 7, 8, r. blr. — * plalyphyllos Betz. bladen ellip- 
.. tiska— aflånga. Fig. F1.D.325; * 785. Sv.B.254. H.N.f.l2, n:o 55. 
Angsback. [Sk. — Gefle. Hclsl. Bergsjö sn. Storön i Kyrksjön. Angml. Dal. Värml. 
Dalsl. Öl. Gotll. — * Sk. Kullaberg; Ramåsa. Smal. Kalmar, vid Skälby. ]Ser. 
Hallsberg sn, Skäleklinf. Hall. Karup. Boh. Lilla Edet: Vingaö; Musön i Tanum; 
Otterö; Styrsö etc.) Småbladen sma'a, svärdlikt spetsade; hos * mer aflånga, 
vanl. trubbiga med en liten udd, var. från f — H 'ww breda: L. latifolius L.FLSu. 
L. intermedius Handb. ed.3. 

Eartman, Skandinaviens Mora (9:de uppL)« 10 



146 8 K). BOSIFLOB^. 

2 L. heterophyllus L. fodrets 2 öfre tänder mycket kortare och bredare än de öfriga, 

trubbiga med udd; bl. 1 — 2pariga, med bredt vingkantade skaft och elliptiskt lan- 
cettlika småblad; stiplerna meränd. bredare än stjelken; fröärret till gdel omgifvande 
fröet. 2^7,8,r.blr. Fig. H.N.r.4, n:o 62. 
Steniga lundar, r. {Småi Wissefjerda ; Kalmar; Hagelsrum och Lockebo i Målilla sn; 
vid Krigsdala presfg; Skureda i Lommaryd etc. ÖG. vest. Harg; Tirserum etc; Mo- 
tala sn nedom Hålberget. Ner. Hökerkulla äng; Snaflunda etc. VG. vid de större 
bergen; vid Grimstorp och Grimmerstorp i Sandhem sn. Boh. Koön: Rect. For. 
Golll. Martebo i Prestängen.) Lik L. platyphyll. 

3 L. palustris L. fodertänd. som föreg. spetsiga; bladen 2- Spariga med lancettlika— 

jemnbreda småblad och ovingade, ofvanpå kölade skaft; stipl. af stjelkens bredd. 
Ti. 7, 8, r. blr. Fig. F1.D.399. 
Våta äng. {Sk.—VÉ. Neder-Calix: Reuterm. och Dal 01. Gottl. — N. till Ost-Finnm.) 
Var. med \ tum till 2 linier breda småblad. 

ff Stjelken 4kantig, n, o vingad. 

4 L. tuberosus L. bladen enpariga; småbladen aflånga, ell. något omv. eggrunda, trub- 

biga; de öfre fodertänderna breda, n. triangulära. 2^ 7, 8, r. blr. Fig. Sv.B.382. 
F1.D.1463. H.N.f.l,n:o50. 
Åkr. äng r. [Sk. Krageholm; Glömminge vid Spjutstorp; mell. Dalby och Bonderup 
vid Lunnarp; Christianstad. ÖG. vid Åby i Horns sn. Södml. Aspö sn, Skärs äng; 
Vibyholm. Slockh.' vid Ulfsunda; Näsby i Täby sn. Vppl. Sjö slott, ymn.) Rottå- 
gorna bära tumslånga ätliga knölar, hvarföre växten fordom blifvit odlad och 
trol. förvildad. 

5 L pratensis L. blad som föreg.; småbladen lancettlika spetsiga; alla fodertänd. syl- 

spetsade. % 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.49. F1.D.527. . 
Ang. a. [Sk.—VB. Umeå. Jmtl. 01. Gottl. — N. till Finnm. Tromsöe.) Var. med 
bredare och smalare småblad, glatt och hvitluden. 

6 L maritimus Big. bladen 3—8pariga, med ovala småblad, stora n. hjertlika stipler. 

2i. 7, 8, r. blr. Fig. F1.D.338. H.N.f.2, n:o 50. 
Grus. hafsstr. r. (F^. Neder-Calix skärg.: Reuterm. — Helsl. Hudiksvall. Södml. 
Landsort; Muskön; Ålön etc. Sk. Boh. Strömstadstrakten; Tanum sn, Pinnö: Rect. 
YoT. — N. till Finnm.) Var. glatt och mer ell. mindre hårig. — Pisum L. 

328. ÖROBUS Lin. Gökärter. 

1 O. vernus L. stjelken enkel, nedtill trubbigt 4kantig, upptill Skantig; bladen 2—4pa- 

riqa, med eqqrunda långspetsiga småblad, hälft pil-lika spetsiga stipler, merändels 
fcoWe än bladskaftet. 2^ 5, r. ell. viol., säll. hv. blr. Fig. Sv.B.640. F1.D.1226. 
Lund. [Sk.—Ingml. och Jäinll. Boh. Öl. Gottl. — N. upp till Lysöen i Trondhjems 
stift.) Småbladen ofta tumsbreda. - Lathyrus Wimm. 

2 O. tuberosus L. stjelken vingkantad; bladen 2~4pariga, med smalt lancettlika— 

elliptiska sniåblad; stiplerna hälft pil-lika spetsade, meränd. längre än bladskaftet. 
i^. 5, 6, purpurr. eller viol. säll. hv. blr. — /? tenuifolius: småbladen smala, n. jemn- 
breda. Fig. F1.D.781. 13 H.N.f 5, n:o 49. 
Ängsback. a. {Sk.—Ingml. och Dal. Öl. Gottl. — N.) Småbladen hos a meränd. 
trubbiga. — Lathyrus macrorhizus Wimm. 

3 O. niger L. stjelken upprat, grenig; bladen 5—8pariga, med bredt lancettlika små- 

blad, lancettlika sylspetsade stipler. 2^ 6, 7, purp. blr. Fig. F1.D.1170. 
Ängsback. {Sk.—Uppl. Vestml. Ner. Gölhlunda, Glanshammar etc. Värml. Dalsl. Öl. 
Gottl. — N. till Bergen.) Stundom alnshög. Svartnar gerna torr; baljorna långa, 
mångfröiga. — Lathyrus Wimm. 

329. VICIA Lin. Vicker. 
f Klasar mångblommiga, långt skaflade. 
* Bladen få-[högst 5-] par i ga. 
! V. pisiformis L. bladen 3— Spariga, småbladen hjertlikt eggrunda trubbiga, nedersta 
paret fåstadt utan skaft tätt vid stjelken; pist:§ märke öfveralll finludet. 2|. 7, grön- 
gula blr. Fig. Sv.B.608. H.N.f.5, n:o 48. 



Fam. Papilionacece. 147 

Skogsback. berg. r. {ÖG. på landtryggen söder om slätten: Åtvedaberg; Klefången vid 
lilla Borgberget i Tjärstad sn; Borkhult i Yxnerum; Björsätter; Gräfsten i Svinstad 
sn; Malexander; Omberg m. fl. st. VG. vid Bursle på södra sidan af Hunneberg 
— N. Chrisliania.) Stor bredbladig växt; sliplerna hela eller bugtlandade; Urna 
talrika. 

2 V. dumelorum L. bladen 3 — 4pariga, småbladen eggrunda, trubbiga med udd, alla 

kort småskaftade, något tillbakaböjda ; märket ofvanpå glatt, 2i. 7, nuro blr ' Fie 
F1.D.1464. ^ -T- H F- • g. 

Lundar, r. (Skåne, vid Kaddsjö i Kaslösa sn; Krageholm; Öfvedskloster; Stenbyhällar 
i Benestad sn; Baldringeskogen etc. JBra//._ bland Slån och Törnbuskar på Halmstads 
gärde; i ängar söder om Vrearps g.g. ÖG. Stegeborg. Slockh. Sickla-ö.) Liknar 
mycket föreg. Stipl. Jliklandade; blomskaften endast med 6 — 8 blr. 

** Bladen mång-[minst 6-] pari ga. 

a — Pistillens märke rundtomkring småludet. 

3 V. sylvatica L. blomklasar längre än bladen; småbladen aflånga; stiplerna mänlika, 

syllandade. 2^7,8, hvita blåstrimmiga blr. Fig. Sv.B.136. F1.D.277. 
Skogsäng. [Sk. — VB. Jämtl. Boh. ÖL vid Horn. Gottl. i Follingbo sn. — N. till 
Salten.) Stjelken klängande; bladen med långt, grenigt klänge. 

^4 V. Orobus DC. blomkl. något längre än de klanglösa bladen; småbladen cggrundt 
lancettl.; stipl. hälft pil-likt lancettlika, helbräddade. 2i. 6—8. Fig. F1.D.98 HN 
„ f.7,n:o41. 

Ängsback. nära hafvet. {N. från Lister till Svanöe i Bergens st.) Blrna hvita och 
viol. med mörkare ådror, i korta klasar; i stället för klänge en borstlik -udd i 
bladspetsen. — Orobus sylvaticus L. Vic. cassubica Fl.D. 

5 V. cassubica L. blrna med borstlika skärin af småskaftens längd; bladen med klänge, 

småbladen elliptiskt aflånga; stipl. som föreg. 2|. 7, 8, viol. blr. Fig Fl D 1395* 
Jacq.A.229. H.N.f.3, n:o 40. 
Lund. r. [Sk. — Södml. Stockh. Nacka- och Danviksbergen; Beateberg på Värmdön; 
Drottningholm. VG. Halle- och Hunneberg: Lindb.; på en ö i Tidan vid Ullevad 
enl. Sahién. Dalsl. Stora Wahlberg vid St. Leesjön, samt på Boxåsen i Färglanda 
sn. Boh. Lackarebäcks oxhage i Fässbergs sn. Hall. Öl. Algutsrum på en kulle 
vid Möllstorp.) Stjelken styf och upprat; klangen långa greniga. 

b — Märket ofvanpå glatt. 

6 V. villosa Roth: ulligt luden; blonifodrets nedra tänder långa, syl-lika; kronseglets 

skifva dubbelt kortare än klon; småbladen aflångt lancettlika ludna; baljorna ovala 
^ fåfröiga. j3 ]) 7, 8, viol. blr. Fig. Sv.B.166? FI.D.2177. H.N.f.4, n:o 61. 
Akr. {Sk. — Angml. Dal. Herjed. Jämtl. Lith sn. Öl. — Södra N.) Har nästan 

dubbelt större, mer i purpur dragande blr än följ., som den kommer nog nära; 

3—6 frön. — V. Cracca Sv.B. 

7 V. Cracca L. kort småluden; fodrets trenne nedre tänder n. likformiga, kort lan- 

cettlika; kronseglets skifva af klons längd; småbladen utdraget lancettlika, trubbade 
med udd; baljorna cylindriska 6 — lOfröiga, stjelken slankig. 2^ 6 — 8 b. blr. Fig. 
F1.D.804. H.N.f.8,n:o42. 
Åkrar, äng. a. {Sk. — VB. och Pit. Lpm. — iV'. till Mageröe.) Cracca major Godr. & Gren. 

8 V. tenuifolia Roth: kort och glest sträfhårig; fodrets nedersta tand syl-lik, de 2 si- 

dotänderna eggrunda sylspetsiga; kronseglets skifva längre än klon; småbladen jemn- 
breda, spetsiga med udd. under upphöjdt nerviga; stjelken styf, flerböjd; baljorna 
något plattade. 2j. 6— 8. Fig. Sturm, 31 haft. H.N.f. 1 3, n:o 61. 
Back. åkerren. {Sk. allm. i östra och södr. delen. ÖG. Hagebyhöga sn; Omberg. VG. 
Göteborg. Öl. Gottl.) Blrna blå, eller viol. med bleka klor; bladen stund, något 
trubbiga. Föga skiljd art. 

ff Klasar fåblommiga, ganska kort skaftade. 

9 V. sevium L. blomskaften i öfra bladvecken, 3 — Sblommiga, med uppräta (stund, blott 

1—2] baljor; bladen mångpariga, med a/långt eggrunda helbräddade småblad, de 
öfre mindre. 2|. 5,6, purpurr.ell. viol. blr. Fig. Sv.B.326. F1.D.699. 
Ängsback. a. {Sk. — Angml. Jämtl. Öl. Gottl. — N. till Finnm. Tromsöe.) 



148 8 Kl. ROsrpi.ORÄ. 

fff Blommor 1 — 2 tillsamm., i bladvecken. 

10 V. saliva L. blrna parvisa; bal.j. håriga; bladen 5 — Tpariga, småbladen aflångtvigg- 
lika, tvärhuggna, med udd: stiplerna landade; frön något plaUade. Q 7, purpunr. 
blr. Fig. Sv.B.230. F1.D.522. 
Åkrar. [Sk.—Ångml. VB. Björkfors och Neder-Calix. Jämll. Dal. Boh. Öl. Gottl. — 
N. till Trondhj.) Mycket större än följ., med bredare och plattare, mer ludna 
baljor. 

ii V. angustifolia Both: blrna 1—2; balj. ganska kort skaftade, lunnt småludna, slutl. 
n. glatta; bladen 3 — 4pariga, småbladen lancettlika — ^jemnbreda; de nedersta kor- 
tare, urnupna; stiplerna landade; frön klotrunda släta. 07, purpurr. sällan hv. 
blr. — /? Bobartii: de öfre småbladen nästan parallelt jemnbreda, i spetsen in- 
tryckta. Fig. FI.D.1340. H.]V.f.I2,n:o56. 
Åkr. back. etc. [Sk.—Vppl. Tierp sn. Fors etc. Gefle. Helsl. Söderhamn; Tuna sn. 
Vestml. Värml. VG. Boh. Hall Öl. Gottl — N. södra del.) 2—4 quarler lång; 
med 1 — 2 linier breda blad; vanligtvis kortare fodertänder än sjelfva fodret. — 
V. sativa (3 nigra L. V. segetalis Thuill 

12 V. lalhyroides L. blommorna ensamma; baljorna glatta; bladen 2 — Spariga, de 
nedre bladens småblad omvändt eggrunda, med intryckt spets; stipl. helbräddade; 
hön prickiga. 5, 6, viol. blr. Fig. FI.D.58. H.N.f.14, n:o 55. 
Grus. st. r. [Sk. Lund; Fogeisång; Bosarps stenkolsbruk; Malmö; Christianstad etc. 
Hall. VG. Göteborg. Blek. Smal. vid Kalmar; Vestervik; Taxas i Stenbrohult; Ma- 
desjö, samt Segersgärde i Lofta sn; Sandsjö i Kronob. län enl. Scheutz. ÖG. Hä- 
radshammar. Stockh. Uppl. vid Wijks slott enl. Frist. Öl — N. Christiansand.) 
3 — 5 tum hög. 

330. ERVUM Lin. Lins. 

fl E. Lens L. blomskaften 1 — 2hlommiga, med ett borstlikt bihang nedom blrna; fodret 
af kronans längd; bladen omkr. Öpariga; baljorna breda, 2fröiga glatta. 6,7, 
blåhv. blr. Fig. Sturm, 52 haft. 
Förvild. r. (ÖG. Gottl.) Större än de följ. med n. quadratiska baljor och plattade 
frön: Linser. — Lens esculenta Mönch. 

2 E. hirsutum L. blomsk. meränd. flcrblomm., utan bihang; kronan längre än fodret; 

bladen 6— Spariga, med n. jemnbreda småblad; balj. ludna 2fröiga. 06, 7, ljus- 
blå blr. — /? angustifolium : blomsk. vanl. 2blomm., småbladen spetsiga. Fig. Fl. 
D.639. 
Torra st. åkr. {Sk. — VB. nor. del. och Ufneå Lpm. — N.) Blrna myckel små. — 
Vicia Fr. S.V.Sc. Cracca minor Godr. & Gren. 

3 E. letraspcrmum L. blomsk. l—3blomm.; bladen 3 — 4pariga, med n. jemnbreda 

småblad; balj. glatta, 4—6fröiga. 06 — 8, ljusblå blr. — /? lenue: blomsk. en- 
blomm.; småbladen jemnbreda spetsiga. Fig. F1,D.95. 
Torra st. {Sk.—Geslr. och Dal. Öl. Gottl. — N.) Blrna små, med kort foder; bla- 
den tvärhuggna. Var. med 3blommiga klasar och 5 — Gfröiga baljor. — Vicia 
Fr. S. V. Se. 

2 Flocken He<iy-sa.r'ese. Stånd, diadelphiska. Balja affallande hel eller ledvis 
[ledbalja. Örtbladen parbladiga med uddblad]. 

331. CORONILLA Lin. Coronill. 

1 C. Emerus L. stammen träaktig, kantig; blomskaften 2 — 3blommiga; kronbladens klo 
3 gång. längre än fodret; bladen 3 — 4pariga. i) 6, 7, g. blr. Fig. Sv.B.343. H.N.f.4, 
n:o 60. 
Kalkberg, r. [Öl. pä kalkbergets afsättningar mel). Vickleby och Resmo kyrkor; Borg- 
holms slott, i mi! på södra sidan ymnig; Rösslösa. Gottl. Thorsborgen samt Mull- 
valds i Ardre. — N. veslra kusten. 1—2 fots buske; småbladen omv. eggrunda. 

332. ORNITHöPUS Lin. Fogelfötter. 

1 O. perpusillus L. blrna i hufvud med skärm; bladen mångpariga; baljorna något 

plattade, krökta nälryrkiga. 05,6. Fig. F1.D.730. H.N.f.2, n:o 49. 
Belesm. vtd hafvet, r. (Sft. Ystad, mellan Nybrohusen och Eabusa. Smal. Kalmar på 



Fam. Papilionacem. 149 

Stensö, Svinö och Engö, införd med ballast, men på sedn. åren försvunnen enl. 
Sjöslr.) Späd, vid basen grenig ört, med röda och hvila blr. 

333. ONOBRiCHIS GcRrln. Helghö. 

fl O. saliva Lam. sfjelken uppstigande; foderflikarna af halfva kronkölens längd, längre 
än vingarne; baljan borsttaggig, i framkanten kölad. % 6, 7, violettröda blr. Fig, 

„ FI.D.2243. 

Äng. r. [Sk. Bfalmö vid Limhamnsvägen och på en pilvall nära Rosenlund; Torup på 
en backe, ymnig. Stockli. Ulfsunda. Gotll. Visby, Snäckgärdet. Fordom odlad.) 
Alnshög; bladen mångpariga; bl.klasar axlika, 2—4 lum långa. — Hedysarum 
Onobr. L. 

3 Flocken Astrag-alese. Stånd, diadelphiska. Balja genom ena fogens invikning 
mer och mindre 2rummig. [Blad som föreg. flock,] 

334. ASTRåGÅLUS Lin. Kloärter. 

i A. glyq/phyllus L. stjelken nedliggande; bladen 5 — Gpariga, med eggrunda trubbiga 
glatta småblad, eggrundt lancettllka stipler; blomklasarne kortare än bladen; bal- 
jorna trekantiga, något krökta. 2|. 6, 7, g. bir. Fig. Sv.B.237. FI.D.1108. 
Lund. {Sk. — Stockh. och Södml. Uppl. Funbo sn, vid Löfsta. Helsl. Carlsberg i Loos 
sn. Medelp. berget Klacken i Hafverö sn. Jämtl. Håsjö sn. Dal. Hykjeberget. 
Vestml. Klacken i Norberg. Ner. Herestäd. Värml. VG. Dalsl. Boh. Öl. Goltl. — 
N. Christiania till Nffis på Hedemarken. Arendal etc.) 

2 A. oroboides Horn. stjelken uppstigande; bladen 5 — 7pariga, med aflånga trubbiga 

glatta småblad, eggrunda trubbiga stipler; klasskaffen längre än bladen; blrna kort 
skaftade; balj. eggrunda, till hälften inneslutna i blomfodret, nedböjda. 2^7, 8, b. blr. 
Fig. Wg.Fl.L.t.l2,f.4. F1.D.1396. H.N.f.3, n:o 39. 
Fjellv. [Lul. Lpm. Jämtl. Snasahögen; Areskutan; Helagsljellen. Herjed. vestl. Ijell. 
— N. Ostfinnm.; Saltdalen; Stuedal; Dovre; Lom etc.) A. Leonlinus Wg.Fl.L. 
Phaca oroboides DC. 

3 A. alpinus L. stjelken i början mycket kort, slutligen uppstig.; bladen 8 — lOpariga 

med aflånga under mjukhåriga småblad, eggrunda trubbiga stipler; balj. Skantiga, 
med ur blomfodret utskjutande bas. 24.6,7. Fig. Lin.FI.L.t.9,f.l. Wg.F!.L.t.l2,f.l. 
F1.D.51. H.N.f.l4, n:o56. 
Fjelltr. a. [Lpl.— Helsl. nordvestra socknarne. VB. Torn. elfs nedre lopp; Öfver-Calix, 
vid elfven. Angml. Tåsjö och Fjällsjö. — iV. Finnm. ned till Hardanger.) / början 
knappt fingerhög, likasom med stängel frånrolen, sedan 6 — 10 tum hög, grenig; 
blrna mest hvita blåstrimmiga, stundom rent blå ell. hvita. — Phaca astragalina 
DC. Ph. minima Less. 

4 A. hypoglottis L. sfjelk som föreg.; bladen 8 — VZpariga, med eggrundt aflånga, glest 

långhåriga småblad, eggrundt lancettlika spetsiga stipler; balj. kort eggrunda med 
hjertlik bas. % 6, 7, blå ell. viol. blr. Fig. FI.D.614. H.N.f.ll, n:o 49. 
Gräsväxta st, r. {Sk. ymn. mell. Malmö och Lomma, enl Prof. Fries. Smal. Kalmar, 
vid vägen mell. Lindelimd och Engö enl. Sjöst.) 2^6 tum hög, med klasskafl 
längre än bladen, och oflångt eggrunda tätblommiga klasar. — A. arenarius Fl.D. 
A. danicus Retz. 

5 A. arenarius L. stjelken grenig hvitluden; bladen omkr. 4pariga, småbladen Jmn- 

bredt lancettlika, med uppvikna kanter, under hvitludna; bl.skaflen fåblommiga; 
ba]j. cylindriska. 2f 6, 7, rödviol, blr. Fig. Sv.B.734. H.N.f.l, n:o 49. 
Flygsand, r. {Sk. Vidtsköfle på stora drifvan mellan Tall-lunden och flygsandsbergen, 
österut; hela hafsstranden mellan Raflunda och Kivik.) 4—7 tum hög, med djupt 
gående grenig rot; småbladen på öfra ytan gröna; blrna 4 — 8. 

335. PHACA Lin. Fjellvicker. 

1 P. frigida L. stjelken upprat; bladen 4— öpariga, småbladen eggrundt aflånga; blom- 
klasarne 2—4. jemnhöga; baljorna nedböjda, med utur fodret utskjutande bas. 2^7, 
g. blr. Fig. Wg.Fl.L.t,10,f.2. FI.D.856. H.N.f.9, n:o 51. 
Fjellv. r. [Torn. Lpm. Um. Lpm. vid Högsta by. Jämtl. Snasahögen i Are sn; Smäll- 
högarne och Helagsfjellen. Herjed. Midtåkläppen etc. — N. Finnm.; Salten; Trond- 



150 8 Kl. ROSIFLOR^. 

hjem i Stuedalen på Yäkterhögarne etc. Ramfjellet; Tronljellel; Dovre.) Ph. alpina 
L.FLSU. 

336. OXnROPIS DC. Uddköl. 

1 O. pilosa DC. stjelken täckt af långa mjuka, n. horizonlalt utstående hår; bladen 

mer än lOpariga, med lancettlika ell. aflånga, meränd. spetsiga, på båda sidor ludna 
småblad, lancettlika stipler: balj. uppräta trinda spetsiga håriga. 2^ &, 7, ljusgula 
blr. Fig. Jacq.A.51. H.N.f.6, n:o 36. 
Torrra st. r. {Smal. östra del. ÖG. Omberg pä klippor mot Vettern; Högby sn. vid 
Skogssjön. Gottl. Vestergarn, Skansholmen; Väskinde sn, vid Bredsunds fiskläge; på 
hafsstr. norr om Skälsö; Öfversteqvarn etc.) Golll. exempL hafva den vanligen 
uppräta, 8 — 10 tum höga stjelken sällan quartershög, oftast nedtryckt, stängel- 
formig. — Astragalus L. Phaca Wg. och Handh. ed.3. 

2 O. lapponica Gaud. stjelken ganska kort, grenig, tilltryckt hårig; bladen omkr. 10 — 

12pariga. med lancettlika spetsade gråludna småblad; balj. nedböjda, n. cylindriska 
oskaftade. 2^7, blåröda h\r. Fig. Wg.Fl.L.t.l2,f.3. H.N.f.5, n:o 47. 
Fjellv. r, {Tor7i. Lpm. Käbdåvanka; Nuljalaki vid Torn. träsk. Lul. Virihjaur, Lill- 
thoke. Jolli etc. Pit. Acharis fjell; Tjidtjak. Herjed. Midtåkläppen; Axhögen etc. 

— N. Finnm. Tjatsa, ofvan Lyngen. Kaafjorden och Senjen. Saltdalen; Dovre; Lom 
etc.) Liknar mest Aslrag. alp. med fingerhöga klas-skaft. men har mindre och 
färre blr; bladen stund, nära glatta ofvanpå. — Ph. montana Wg.Fl.L. Phaca 
Wg.Fl.Su. och Handb. ed.3. 

3 O. campestris DC. stängeln uppstigande, med glesa, utstående hår; bladen mångpa- 

riga, med spetsade silkesludna smållad; blomskärmen kortare än blomfodret; balj. 
uppräta, eggrunda aflånga, uppblåsta mjukhäriga. 2/. 6, 7. -- /3 sordida: blrna 
gula med viol. ell. blå fläckar, stund, rent blå; fodertänderna mer jemnbreda och 
längre än hos a. Fig. E.B.2522. H.N.f.3. n:o 38. /? F1.D.1041. E.B.466. H.N.f.lO, 
n:o 50. 
Torra st., fj i fjelKr. r. {Sniål. mellan Järeda och Klöfdalasåg; mellan Fröreda och 
Prestnäs; Målilla sn vid Arena. Ö^. ymnig på Landtborgarne och Alfvaren, samt 
nära stränderna: Sjöstr. — /? N. Finnm. Skuggevare i Tana och längsefter norra 
sidan af Varangerljord, ymnig.) Blrna hos a gula; balj. n. 2rummiga, uppblåsta, 
på Öl. ex. 3 — 4 gånger längre än sprötet, ehuru mer eggrunda än hos p, hvilket 
dock torde variera. — Phaca Wg. och Handb. ed.3. i? Aslrag. uralensis L.Fl.Su. 
och Herb. A. sordidus W. 

4 Flocken Trifoliese. Stån<l. diadelphiska. Balja enrimun. Hjertblad tunna. 

[Örtblad 3fingrade.] 

337. TETRAG0N6L0BUS Scop. Kantbalja. 

1 T. siliquosus Roth: blomskaften enblommiga; blomskärmen lancettlika. 2f 6, 7, g. blr. 

— /? marilimus: bladen glest hårkantade. Fig. Jacq.A.361. H.N.f.l, n:o 48; /? f.4, 
n:o59. Sv.B.448. F1.D.800. 

Fukt. st. och hafsstr. r. [Sk. Benestad pä kalkbackar vid bäckarne. Smal. Kalmar 
enl. Sjöstr. Öl. Borgholm; Sörby i Gärdslösa sn etc. — N. Lofoden vid Kunnen. 

— /? Hafsstr. Sk. på Hven. Blek. Smal. Värnanäs: Scheutz; Kalmar; Örö; Tjust 
t. ex. Gränso. Öl. Gottl.) Har sljelk, blomfoder och bladens undre sida håriga. 

— Lotus L. ^ L. maritimus L. 

338. LOTUS Lin. Gigelsärler. 

1 L. uliginosus Schk. stjelken n. upprat; blomhufvuden 6 — 12blommiga; fodertänderna 

före b omn. utsperrade; småbi, och stipler eggrunda ell. ovala; baljorna raka jemn- 
breda, ut- ell. nedböjda. 2^6,7. g. blr. Fig. F1.D.1521. H.N.f.15, n:o 56. ,. 
Fukt. st. r. [Skånska slätten vid stränder. Smal. Vestervik: Scheutz. ÖG. Kärna 
sn. Södml. Stigtomta sn. Hall. vid Laga-, Löje- och Nissa-ån. Gottl. St. Carlson. 

— N. Brevig.) Större och mera upprat än följ.; stjelken lydl. ihålig. — L. ma- 
jor Sm. 

2 L. corniculalus L. ncdliggande; blomhufv. 2~6blommiga; fodertänd. före blomn. 

rakt framstående; för öfr. som föreg. 2^ 5, 6, g. blr. - /? crassifolius: bladen köt- 



Fam, PapilionacecB. 151 

tiga glatta. — y hirsutm: stjelk och blad ludna. Fig. Sv.B.334. F1.D.991 och 1995 
^ H.N.f.l5,n:o55. 
Betesmark, etc. a. {Sk — Lappska gränsen. — N. till Finnm.) 

3 L. tenuifolius Reich. småbladen lancetllika—aflånga och mot spetsen bredare; stipl. 
lanceltlika; för ök. som föreg. 2f 5, 6, g. blr. Fig. E.B.2615. H.N.f.12, n:o 58. 
Fukt. st. helst nära hafvet. [Sk. mell. Skanör och Landskrona etc. Smal. Kalmar. 
Hall. Särö.) Mycket spädare, ehuru ofta längre än för eg., mer glatt och fåblom- 
mig. — L. corn. /? tennis ed.4. L. lenuis Kil. 

339. MEDICAGO Lin. Luzern. 

fl M. sativa L. blrna i klase, småskaften kortare än blomskärmen; baljorna spiralfor- 
migt hopvridna, oväpnade och n. glatta; småbladen aflånga — omv. eggrunda, mot 
spetsen landade, med de öfra stiplerna helbräddade, de nedra något tandade; stjel- 
ken n. upprat. 2^ 6, 7, viol. blr. — /? versicolor: blrna varierande från gult till grönt 

„ och violett. Fig. F1.D.2244. H.N.f.7, n:o 37. 

Ängsback. r. [Sk.-' vid Tågarp nära Trelleborg; Malmö; Landskrona etc. Blek. Carls- 
krona. Smal. Skramsfad i Gamleby sn, samt Vestervik; Visingsö: Scheutz. ÖG. 
Linköping. Södml. Mälsåker. Stockh. vid ^Skönstavik; Djurgården; Värmdön, på 
Vindön etc. Uppl. Ekolsund. Öl. Näsby i As sn. Goltl. Malms i Helvigs sn; Slite 
hamn.) M. sat. versicolor Koch. 

2 M. sylvestris Fr. blrna i klase, med skaft meränd. längre än skärmen; hela kron- 

seglet med tydliga utspridda ådror; balj. halfcirkelformigt ell. mer krökta, oväp- 
nade; blad som föreg.; stjelken uppstig, ell. nedliggande. 2^ 7, 8. — /? procumbens: 
stjelken nedliggande; stiplerna större, tandade. Fig. H.N.f.7, n:o 38, /? 39. 
Ängsback. åkerrenar, r. [VG. Kinnekulle. Uppl. Höja etc. Stockh. på stora Höggarn. 
Öl. Gotll. — y? Uppsala. Öl. Gotll.) Blrna mest gula, men var. som föreg. i grönt 
och viol. — År en medelform mellan föreg. och följ. samt trol. M. media Pers., 
hvilken dock föres till än den ena, än den andra. 

3 M. falcata L. blrna som föreg. med blott nedtill ådrigt segel; balj. aflånga halfmån- 

likt böjda oväpnade, något håriga; småbladen aflånga ell. jemnbreda, mot spetsen 
tandade; stjelken uppböjd. 2j. 6, 7. — /3 versicolor: blrna slutl. violetta. Fig. Sv.B. 
248. F1.D.233. H.N.f.7, n:o 40. 
Back. åkerrenar. [Sk— Uppsala. Boh. Öl. Gotll. — N. Christiania; Bergen; aldrig fun- 
nen vild af Prof. Blytt. — y? Ö7.) Småbladen smalare än hos de föreg.; blrna gula. 

4 M. lupulina L. blrna i ovala täta mångblomm. hufvud; baljorna njurlika oväpnade 

enfröiga; småbladen omv. eggrunda, med helbräddade stipler; stjelken nedliggande 
ell. uppböjd. O 6—8, g. blr. — ^ Willdenowiana : balj. med ledade glandelhår. 
Fig. F1.D.992. 
Äkerrenar, väg. {Sk — Helsl. Medelp. Selånger sn, Silja. Dal. Öl. Gottl. — N.) Späd 
med mycket små blr, slak grenig stjelk. 

5 M. minima Lam, blomskaften 3 — Gblommiga; balj. snäckformigt tätt hopvridna, 

med krokuddiga taggar; småbladen omv. eggrunda tandade; stiplerna helbräddade. 
O 6, 7, g. blr. Fig. F1.D.211. H.N.f.l,n:o 47. 
Sandback. r. {Sk vid Kåseberga i branterna mot hafvet.) Ört och blr lika föreg.s; 
baljorna klotrunda, af större ärters storlek, med nästan en linie långa taggar. 
— Med. polymorpha /x minima L. 

340. MELILöTUS Adans. Honingsklöfver. 

1 M. officinalis (L.) Willd. kronblad liklånga; baljorna eggrunda kort spetsiga ryn- 

kiga småhåriga, kort skaftade; småbladen omv. eggrunda, sågade; stiplerna syl-Iika, 
hela. 2) '^' g- b'r. — /? macrorhiza Pers. de öfre bladens småbi, aflånga. Fig. H.N. 

.. f.6,n:o33; /? 32. 

Äng. vid väg. etc. {Sk. täml. allmän. Eljest rar, kanske oftast förvildad. Blek. Carls- 
krona. Srnål. Kalmar; Vestervik. Södml. Tullgarn. Stockh. Medelp. Vifsta varf. 
Värmt. Ölmehärad vid Långnäs. VG. Kinnekulle. Boh. Strömstad; Qville sn, 
Hjertö; Koön: Rect. For. Öl. Gottl.) Stjelken uppstigande, hög; blrna större än 
hos de följ. arterna. — Trifolium Melilolus officinalis L. M. macrorhiza ed.8. 

2 M. arvensis Wallr. kölen kortare än de öfriga liklånga kronbladen; baljorna om- 

vändt eggrunda, något skaftade, trubbiga med udd, n. glatta; småbladen omv. egg- 



152 8 Kl. ROSIFLOHiK. 

runda, de öfre mer aflånga, i spetsen intryckta, grundt sågtandade; stipl. hela. ^7, 
g.blr. Fig. Sv.B.69. F1.D.934. Sturm, 15 haft. H.N.f.6, n:o 34. 
Torra st. r. {Sk. Smal. Kalmar. ÖG. Söderköping: L, V. Djurb.; Dagsmosse. Stockh. 
vid Stockby i Danderyd sn. Rosl. Östhammar på Söderöns stränder. Öl. Stundom 
förvildad, såsom vid Uppsala, och Gefle på Brobänken samt Vestml. vid Nordanby. 

— N. Porsgrund; Chrisliania etc.) Bladtänderna korta, mest trubbiga, försvin- 
nande nedom småbladets midt; baljorna hos denna och föreg. art långt utskju- 
tande ur fodret; blrna mindre än hos föreg., blekare och stundom nästan hvila, 
då den blir M. Petipierreana Willd. — M. officinalis Lam. och ed.8. 

3 M. alba Lam. vingarne och kölen kortare än seglet; baljorna eggrunda nätrynkiga 

glatta oskaftade, till hälften inneslutna i fodret; småbladen gles-sågade; stipl. hela. 
2). 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.GO.f.d. F1.D.1705. H.N.f.6, n:o 35. 
Gat. och odl. st. r. [Sk.— Gefle. Helsl. Moviks Masugn. Medelp. Sundsvall. Dal. 
Vestml. Vesterås. Ner. Värml. Björkefors i Sunne sn. Boh. Strömstad; Marstrand. 
Gottl. — N. Christiania och södra prov.) Stjelken vanl. upprat, stundom manshög 
och busklikt grenig; bladen variera mycket till formen, men arten skiljes lätt af 
de oskaftade baljorna. — M. vulgaris Willd. Trifol. Melil. var. L. 

4 M. dentata Pers. blrna som föreg.; lialjorna ovala föga rynkade, glatta, oskaftade; 

småbladen ovalt aflånga, tätt taggsågade; stiplerna vid basen borstflikade. j) 7, g. 
blr. Fig. Sturm, 15 haft. H.N.f.lO,n:o 49. 
Hafsstr. r. [Skånes vestra kust vid Borreby, Hillesborg i Härslöf sn.) Har kortare 
blomklasar än de föreg., föga längre än bladen; blrna mycket små; småbladens 
sågtänder föga utmärkta af annat än de borstlika uddarne. 

341. TRIFOLIUM Lin. Väpling. 

f Blomfodren glatta; kronseglet slätt, upprätt. 

1 T. repens L. stjelken krypande, med långa blomhufvudskaft från bladvecken; små- 

bladen meränd. omv. eggrunda, i spetsen intryckta; blomfodrets tänder oliklånga. 
.. % 6—9, hv. stund. rödl. blr. Fig. Sv.B.344. F1.D.990. 
Äng. a. [Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Var. med n. eggrunda småblad. 

2 T. hybridum L. stjelken uppstigande, grenig, med blomskaft i öfra bladvecken; 

småbladen ovala ell. eggrunda trubbiga; blomfodrets tänder liklånga. 2|. 7, 8, hv. 

„ ell. rödl. blr. Fig.„Sv.B.129. F1.D.1706. H.N.f.7, n:o 36. 

Äng. [Sk. — Helsl. Ångml. VB. Björkfors i nor. delen. Jämtl. Östersund. Vestml. 
Värml. VG. Kinnekulle; Göteborg. Öl. Gottl. — N. Christiania; Drammen.) Väx- 
ten liknar T. pratense. Baljorna få sällan mer än 2 mogna frön. 
(Tr. Jiliforme, montanum.) 

ff Blrna gula ell. bruna; seglet merändels reflladt, med nedböjd spets. 

3 T. spadiceum L. stjelken upprat; blomhufvud täta elliptiska, med håriga blomfoder; 

bladens skaft längre än de lancettlika stiplerna, alla småbladen oskaftade aflånga. 
.. ©6— 8. Fig. Sturm, 16 haft. H.N.f.3, n:o 37. 
Äng. r. (Medl. Sverige. Södml. Ner. och Värml. — Ångml. och Jämtl. Öl.) Har i 

början gulaktiga, sedan bruna glänsande blomhufvud. 

4 T. agrarium L. stjelken merändels upprat; blomhufvud ovala ^äfblommiga, med myc- 

ket fårade segel, n. glatta blomfoder; alla småbladen oskaftade lancettlika; stiplerna 
lancettlika, icke kortare än det gemensamma bladskaftet. O 7, g. blr. Fig. F1.D.558. 
H.N.f.9, n:o 52. 
Åker- och ängsback. [Sk.—Gestr. Gefle och Ofvansjö kungsgård. Helsl. Hudiksvall. 
Medelp. Siljeberget. Angml. Sidensjö sn. Dal. Boh. Christinedal: Thed. Öl. Gottl. 

— N. till Trondhj.) Fodrets tänder hos denna och följande hafva några få hår. 
Var. i södra Sv. med nedliggande stjelk. — T. aureum PolL, samt Godr. a Gren. 

5 T. procumbens L. stjelken merändels nedliggande; blomhufvud täta ovala, med myc- 

ket fårade segel, n. glatta foder; bladens uddblad skafladt; stiplerna eggrunda, kor- 
tare än bladskaftet. ©6, 7, g. blr. — /? humile: småbladen vigglika urnupna; blom- 

• hufvudskaften längre än bladen. Fig. Sturm, 16 h. H.N.f.9, n:o 53. p F1.D.796. 

Torra betesm. [Sk. allmän. — Stockh. Ner. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N. Arendal; 
Spjärland, Svinesund; Hvalöarne; Christiania.) a 6 — 10 tum lång, till alla delar 
större och mer nedliggande; småbladen omv. eggrunda trubbiga ell. tvärhuggna: 



Fara. PapilionacecB. 153 

r. campestre Schreb.; /g mindre, of last upprat och myckel grenig: T. procumbens 
Schreb. i Slurms Fl. — T. agrarium Godr. & Gren. 

6 T. filiforme L. stjelken meränd. nedUggande; blomhufvud glesa; seglen omärkligt 

strimmade, n. släla; blomfodret n. glatt; bladens uddblad merändels skafladl; stip- 
lerna eggrunda, af omkr. bladskaftens längd. O 6, 7, blekg. bir. Fig. FI.D 1707 
E.B.1256. H.N.f.2,n:o48; f.9,n:o54. 
Betesm. r. {Sk. ymnig. Blek. i Lyckebytrakten och nor. delen: Scheufz. Smal. Kal- 
mar; Vestervik; Hagby: Scheutz. Hall. VG. Degeberg. Boh. Marstrand, på Klöf- 
verön; Uddevalla; Höjentorp vid Gustafsberg: Thed.; Domsö i Slyrsö sn; N. Koster. 
m. fl. st. Öl. Golll. Hoburgen m. fl. st.; Fårön. — N. Laurvig. Christiansands st. 
upp till Findö.) Har 2 former, en större, med mer utdragen stjelk, omv. egg- 
runda blad, rikare och tätare blomhufvud: T. minus Sm. [T. procumbens Godr. 
& Gren.], samt en mindre, med vigglika blad och fåblommiga glesa bl.hufvud: 
den ursprungliga T. filif. Baji Synops.t.l4,f.4 [samt Godr. & Gren.]. 

fff Blomfodren slutligen blåslikt uppsvällda. 

7 T. fragiferum L. stjelken ncdliggande; bionihufvuden klolrunda, skaftade; blomfodrets 

öfre del slutl. uppblåst, hårig, jemte tvänne af fodertänderna nedböjd. 2|. 7, 8, rödl. 
blr. Fig. Sv.B.714. F1.D.1042. H.N.f.ll, n:o 50. 
Sjö- och hafsstr. r. {Sk. — Uppl. vid Mälaren etc. t. ex. Stockholm vid Carlbergs canal; 
Ulriksdal etc. Bosl. Hargs bruk; Söderön etc. Medelp. Sundsvall: Reuterm. Veslml. 
Barkarö; Vesterås, i Biskopshagen. Hall. Särö: Thed. Boh. Marstrand, på Koön; 
Kile på S. Koster; Tanum sn, på öar: Rect. For.; Strömstad. Ö7. Gottl. — N. Hval- 
öarne; Mandal; Christiania etc.) Småbladen små ovala mycket nerviga, i toppen 
något intryckta. 

-H-j-f Blomfodren håriga, icke blåslika. 
^ Blommor hvita ell. hvitröda. 

8 T. montanum L. stjelken rak upprat; blomhufvuden klotrunda skaftade, ulan skärm; 

seglet smalt, utdraget, dubbelt längre än vingarne; småbladen bredt lancettlika, spet- 
siga. Oj. 7, 8, hv. blr. Fig. FI.D.1172. 
Torra st. {Sk.—Gestr. särdeles i östra prov. Vestml. VG. Falbygden. Öl. Gottl. — N.) 
Roten tapplik; baljorna enfröiga håriga. 

9 T. striatum L. blomhufvuden eggrunda, de på sidan oskaflade, inom skärm; blom- 

fodren eggrunda ludna, med upphöjda nerver, syl-lika tänder; småbladen omv. egg- 
runda. 06,7. Fig. Sv.B.616. Fl.D.1171. H.N.f.15, n:o 54. 
Torra st. r. {Sk. Ystad; Cimbritshamn; Köpinge; Trelleborg; Lund; Malmö; Skabersjö; 
Rå; Helsingb. Blek. Carlskrona, Tyskbagarebergen; Ronneby m. fl. st. 5må^. södra 
delen af Kalmar län. Norra Hall. vid berget Klefskyrka i Släp sn. Öl. Ramsälra. 
Gottl. Lindarfve sn, nu utgången.) Öfverallt mjukhårig; Urna små rödlätta. 

10 T. arvense L. blomhufvuden skaftade, mycket håriga; fodertänderna borstlika, dubbelt 

längre än kronan; småbladen jemnbreda, mot spetsen bredare. 6, 7, rödlätta blr. 
Fig. Fl.D.724. 
Back. {Sk.—Gestr. Helst. Tuna sn vid Vi by. Veslml. Värml. Dalsl. Boh. Styrsö; 
Tanum sn: Rect. For. Öl. Gottl. — N. till Trondhj.) Hela växten mjukhårig. 
Var. med nedtryckt, utsperradt grenig stjelk: Var. prostratum Myr. 

■*■* Blommor högröda. 

11 T. pratense L. stjelken uppstigande, rak; blomhufvuden 1—2 tillsamm., eggrunda; 

blomfodrets nedra tand föga längre än fodret; småbladen omv. eggrunda — eggrunda; 

stiplerna eggrunda uddspetsiga håriga. 2j. 6 — 8, r. eller hv. blr. — y? villosum: öfver- 
.. allt luden, mest bladen och blomfodren. Fig. Sv.B.268. FI.D.989. 
Äng. a. {Sk.—Lpm. — N.) Blomhufvud vanligen utan skaft inom skärm, stundom 

kort utskjutande; fodret öfverallt hårigt. Hela växten stundom silkesluden. 

12 T. medium L. stjelken uppstigande, merändels flerböjd; blomhufvudet klotrundl, en- 

samt, slutligen skaftadt; blomfodrets nedersta tand föga längre än sjelfva fodret; 

småbladen lancettlikt aflånga; stiplerna jemnbreda sylspetsade håriga. 2^6— 8, r. 
„ blr. — fi strictum: rakare stjelk, smalare blad. Fig. Sv.B.460. F1.D.1273. 
Aug. löfskogsback. {Sk.—Ängml. och Jämtl. Boh. ÖL Gottl. — N. till Lofoden. — 



154 8 Kl. ROSIFLORiE. 

/? öl. Gotll. m. fl. st.) Har nästan helbräddadc småblad, axen ofta utan skärm; 
blomfodren n. glatta, med håriga tänder. {3 tages ofta för T. alpestre. — T. flexu- 
osum Jacq. 

13 T. alpestre L. stjelken rak; blomhufvuden klotrunda, tvänrie tätt sittande inom sam- 
ma skärm; fodrets nedre tand 2—3 gånger längre än fodret; småbladen smalt lan- 
cetUika; stiplerna uddspetsade håriga. 2^ 7, 8, r. blr. Fig. Jacq.A.433. F1.D.662. 
.. H.N.f.l3,n:o62. 

Ängs- och skogsback. r. {Sk. i synnerhet södra delen. Af Prof. Fries tagen vid Har- 
lösa; äfven funnen vid Roslätt och Kullaberg. Hallandsås? Gottl.?) Blomhufv. synes 
före blomningen fullt med långa borst,: mycket längre än de outslagna blrna, 
härrörande af fodrets ofvannämda långa tand. 

5 Flocken d-enisteae. Stånd, monadelphiska. Balja enrummig. Hjertbl. tunna. 
[Örtblad van!. 3fingrade ell. enkla.] 

342. SAROTHaMNUS Wimm. Hare-ris. 

1 S. scoparius Koch: bladen enkla och 3fingrade, med aflånga småblad; grenarne kan- 
tiga, utan taggar, t, 6. Fig. Sv.B.421. FI.D.313. 
Torra st. r. [Sk. Engelholm, Höja; Söfde; mellan Ivetofta och Gualöf; Torup etc. 
Hall. Gåsevadsholm. VG. på en ö i Venern; Göteb. mellan Elfsborg och staden. 
Boh. Gunnebo, Fässbergs sn. Smal. Nottebäck; Asheda sn. Stockh. nära Rydbo- 
holm. — N. Mandal, införd med ballast.) 2—5 fots buske med stora gula blr, som 
ofta bilda rika klasar. — 5. vulgaris Wimm. Spartium L. 

343. GENISTA Lin. Ginst. 

1 G. germanica L. stammen med sammansatta taggar; blomgrenarne oväpnade, jemte 

de lancettlika bladen långhåriga; blomklasarne i toppen, med omärkl. blomskärm; 
baljan iuden. ^6, 7, g. blr. Fig. Sv.B.547. F1.D.1826. H.N.f.J3. n:o64. 
Bland Ljung, r. [Hall. mellan Fostaby och Enslöfs färjställe, vid Hålvägen på venstra 
vägkanterna, då man kommer från Fostad; Mikedala berg i Vapnö socken. Daisl. 
på en ljungbacke nära Sunnanå i Holms sn.) 

2 G. tinctoria L. stammen oväpnad, med uppräta trinda och upphöjdt strimmiga gre- 

nar, jemte de lancettlika bladen nästan glatta; blomklasarne i toppen, med skärm 
vid blrna; baljorna glatta. ^ 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.451. F1.D.526. H.N.f.5, n:o 46. 
Betesmark, r. [Hall. Halmstad, vid Slottsmöllan; Enslöf etc. VG. mellan Börstorp 
och Slättervalla; på en höjd i Malma på Hunnebergssidan; Lyrestads prestgård i 
Nordängen; på kanalbankarne nära Sjötorp, m. fl. st.) En half aln hög buskväxl. 

3 G. pilosa L. stammen oväpnad, nedliggandc, knölig; bladen lancettlika, mot spetsen 

bredare, på undre sidan jemte kronan silkeshåriga; blrna 1, eller flera tillsam- 
man, på grenarnes sidor, närmade till klasar i dessas topp; baljorna småludna. ^5, 
6, g. blr. Fig. Sv.B.678. F1.D.1225. H.N.f.l, n:o 46. 
Ljunghedar, r. [Sk. mell. och norra del, samt södra Hall. ymnig. Smal. Femsjö, vid 
Elmas; Vrå.) Några tum stor, nedtryckt buskväxt. 

344. ULEX Lin. Gultörne. 

fl U. europceus L. foderbladens tänder n. omärkliga, samstående; skärmbladen eggrunda 
utstående: smågrenarne uppräta. t) 5 — 8, g. blr. Fig. F1.D.608. 
Sandfält, r. [Sk. vid Torup bland Spartium, fordom sådd; stundom införd på ballast- 
platser, såsom vid Vestervik och Visby.) 

345. ONöNIS Lin. Puktörne. 

1 O. campestrisKoch & Ziz. stjelken upprat, ell. uppstigande, skiftevis på en sida 
tydligare hårig, taggig af nedtill parvisa tornar; småbi. n. glatta, aflånga; blrna 
mest ensamma, i bladiga klasar; balj. eggmnda, icke kortare ån (odret. 21.6,7, 
r.blr. Fig. E.B.682. H.N.f.lO, mo44. 
Torra äng.^ [Sk. Limhamn och på stranden nedom Edenryds gästg.; Lund, flerestädes; 
Ystad, på fl. st.; Oppmanna. Gottl. Visby gamla hamn. — N. Arendal; Christiania.) 
Stjelken mer träaktig än hos följ., öfyerallt småluden, med en sida långhårig; 
de långa tornarne hafva vanl. en mindre tom ned vid sidan; bladen smalare 
och mera glatta. — O. spinosa Koch. Syn. O. antiquorum Lin. herb. 



Fam. Papilionacea. 155 

2 O. arvensis L. stjelken nedligg. eller uppböjd, likformigt småludm; yngre oväpnad, 

slull. med enkla tornar; småbi, ovala eller bredt aflånga; balj. eggrunda, kortare än 
fodret; blrna som föreg. 2^ 7, 8, röd. stund. hv. blr. Fig. Sv B.243. F1.D.783 enl. 
Reich. H.N.f.lO, n:o 45 och 46. 
Torra äng. [Sk. mycket allmän.— I7pp/. Medelp. Sundsvall: Reuterm. Boh. Öl. Gottl. 
— N.) Nedligg., ofta rotslående vid basen, med uppstigande toppar; mer glan- 
delhårig än föreg. Har stundom parvisa blr. Föga skilj d art, men antages af 
de flesta nya författ. — O. spinosa L.Fl.Su. O. repens L.Sp.Pl. O. procurrens 
Wallr. 

3 O. hircina Jacq. stjelken upprat, ell. uppstig, jemte grenarne öfverallt täckt med 

långa klibbiga hår, alllid oväpnad; småbladen meränd. eggrunda; blrna parvisa, 
.. n. i ax. 2|.7,r.blr. Fig. F1.D.1584. Jacq.H.93. H.N.f.lO, n:o 47. 
Äng. åkerrenar. {Sk. — Uppl. Jämtl. vid Östberget på Frösön. Vestml. Värml. vid 

Christinehamnselfven. Boh. Öl. — N. södra och vest. delar upp till Lysöen i Trond- 

hjems st.) Stjelken mer örtartad än hos de föreg., mycket mer luden; illalukn 

tände. — O. arvensis Ed.4. 

346. ANTHYLLIS Lin. Räfklor. 

1 A, Vulneraria L. stjelken med 2, tätt sittande blomhufvud i toppen; bladen parbla- 
diga, uddbladet störst. 2^7. — ^ ochroleuca: blrna gulaktigt hvita. — ;' coccinea: 
.. med röda blr. Fig. Sv.B.395. F1.D.988. H.N.f.lO, n:o 48. y H.N.f. 14, n:o„57. 
Ängsback. {Sk. — Uppl. och Dal. Herjed. Ulfberget vid Viken. Jämtl. Åreskutans 
södra Hummel.; Fölinge sn ; Rödön och Frostviken. Vm. Lpm. Storforsen. Lul. Lpm. 
Qvickjock. Boh. Öl. Gottl. — N. till Alten. — /? Öl. Gottl. --- y Öl- Gottl. ÖG. 
Kanalbankarne vid Husby: J. A Braun.) Har vanligen gula blr. 



9 KLASSEN 

CENTEITLOKJ;. 

53 Fam. EEICINEtE JiLss. BIr 2könade, af 4 — 5, mer och mindre samväxta ell. fria 
kronblad. Frukt flerrummigt, mångfröigt fröhus eller bär, med centrala fröfästen. 
Stift enkelt. 

1 Flocken "Vacciniefie. Frukt inom och beklädd af fodrets bas [under blomman.] 

347. MYRTILLUS Gilib. Blåbär. 

1 M. nigra GU. kronan n. klotformig; blomskaften i bladvecken, enblommiga; bladen 

eggrunda sågade, glatta; stjelken kantig. 2f t) 5, hv. ell. rödl. blr, Fig. Sv.B.163. 
F1.D.974. 
Skog. a. {Sk.—Lpl -— N.) Fodret odeldt, ringformigt; båren svartblå: Blåbär. — 
Vaccinium Myrtillus L. 

2 M. uliginosa Drej. kronan eggrundt klocklik; blomsk. ur egna knoppar; bladen omv. 

eggrunda, helbräddade trubbiga glditta. 2|. ^ 5, hv. ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.331. Fl. 
D.231. 
Skogskärr, a. [Sk. — Lpl. — N.) Bären blå, större än hos föreg. olydl. kantiga: Udd- 
bär ell. Odon. — Vaccinium L. 

348. OXYCöCCUS Pers. Tranbär. 

1 O. palustris Pers. bladen eggrunda, med tillbakavikna helbrädd, kanter; stjelken 

trådlik, krypande, glatt. 2^ +> 5, 6, r. blr. Fig. Sv.B.12. F1.D.80. 
Tufviga kärr, a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. Varanger.) Bären stora och röda. 

— Vaccinium Oxyc. L. Schollera Roth. 

349. VACCINIUM Lin. Lingon. 

1 V. Vitis idcea L. blrna klasvisa i toppen, med utskjutande stift; bladen omvändt egg- 

runda med nedböjda naggsågade kanter, under punkterade. 2|. ^ 5, hv. ell. rödl. bir. 
Fig. Sv.B.116. F1.D.40. 
Skogsback. a. {Sk. — Lpl. — N.) Bären röda, säll. hvita. 

2 Flocken Ericese. Frukt fri, inom blomman. Frön utan hylle. 

350. ARCTOSTäPHYLOS Adans. Mjölon. 

1 A. officinalis W. & Gr. bladen aflångt omv. eggrunda, läderaktiga, helbräddade, 

släta med intryckta nerver. 2|. ^ 5, rödl. blr. Fig. Sv.B.85. F1.D.33. 
Skogshed. a. {Lpl.Sk. Gottl. — N.) Beständigt grönskande, med röda saftlösa bär. 

— Ärbutus Uva ursi L. 

2 A. alpina Spr. bladen omv. eggrunda, sågade, ojemna af på undre sidan upphöjda 

nerver. 2j. t, 6, hv. blr. Fig. Sv.B.487. F1.D.73. 
Fjelltr. {Lpl.— Dal. — JV.) Bladen vissna öfver vinlem; bären svarta saftiga. 



Fana. EricinecB, I57 

351. ANDRöMEDA Lin. Blomris. 

1 A. polifolia L. blomskaften flockvis gyttrade i toppen, med eggformiga blr; bladen v 

lancellUka—jemnhreda, med tillbakavikna kanter, under qråhvita. ^5,6. Fig \ 
Lin.Fl.L.t.l,f.2. Sv.B.445. FI.D.54. -^ ^ ^ ^ 

Kärr. {Lpl.—Sk. Öl. Borga träsk. Gottl. - N.) 1—2 qu. hög, med sköna hvita, 
mer och mindre rödl. Ur. 

2 A. telragona L. blomsk. ensamma från bladvecken, med klocklika blr; bladen n. 

trekanliga med pillik bas, legellagda i 4 rader. ^ 7, hv. blr. Fig. Lin.Fl.L t l.fA 
F1.D.1030. H.N.f.8, n:o 50. 
Fjelltr. r. (Torneå— Piteå Lpm. - - N. Finnm.— Salten.) 1—3 qu. hög buskväxt, 
liknande grof ljung. — Cassiope DC. 

3 A. hypnoides L. blomsk, ensamma i toppen, med klocklika blr; bladen syl-lika, tätt 

sittande. 2^^7,8. Fig. Lin.Fl.L.t.l,f.3. Fl.D.lO. H.N.f.8, n:o 51. 
Fjellv. (Lpl.—Herjed. — N. Finnm.— Dovrej Sölenfjeld vid Fämundsjön; Valders; 
Tind etc.) Lite7i, beständigt grön, n. Wt en mossa ; blrna hvita med rödl. bräm^ 
— Cassiope DC. 

352. CASSANDRA Don. Finnmyrten. 

1 C. calyculala Don: blrna i ensidig klase, med 2deld foderholk; bladen aflånga. ^5, 

6, blekg. blr. Fig. Sv.B.583. H.N.f.8, n:o 49. 
Kärr, r. [VB. Skellefteå enl. Agrelius. Omkr. Torneå elf; osäker Svensk.) 2—3 fot 
hög buske. — Andromeda L. Menziezia Ed.4. 

353. ERiCA Lin. Klockljung. 

1 E. Telralix L. blomkronorna vidgadt eggformiga, i hufvudlika flockar; bladen mest 
4 i krans, lancettlikt jemnbreda, med tillbakavikna kanter, glandelhåriga. ^ 6 — 8, 
Ijusr. säll. hv. blr. Fig. Sv.B.439. F1.D.81. 
Ljungkärr. (Södra ocb vest. prov. Sk. — Värml. och Nerike. Blek. Smal. Kalm. län, i 
Madesjö sn; Vimmerby: Scheutz. — N. till Finnm.) Bladkanterna mindre betäc- 
kande undre bladytan än hos följ. 

*2 E. cinerea L. krön. aflångt eggformiga, n. i hufvud eller grenig klase; bladen mest 
3 i krans, barrlika, under convexa, med en smal fåra efter midten, glatta. % 7, 8, 
violcttröda blr. Fig. FI.D.38. Reich.t.ll63,f.3. H.N.f.ll, n:o 51. 
Klipp, och back. r. {N. Stavangerljorden på Rennisöe. Bergens st. vid Evenvig, Sten- 



sund, Husöe etc.) 



354. CALLuNA Salisb. Ljung. 



\^ 



1 C. vulgaris Sal. blrna i ensidiga klasar; bladen motsatta oskaftade, med pillik bas. 

^ 8, r. ell. hv. blr. Fig. Sv.B.53. F1.D.667. 
Hedar och skog. a. [Sk.—Lpl. - N. till Ost Finnm.) Grenarne af de tättsittande 
bladen 4kantiga; stundom utväxa dessa och blifva syl-likt jemnbreda och utböjda. 
Var. glatt och småluden. — C. Erica DC. Erica vulg. L. 

355. PHYLLöDOCE Salisb. Lappljung. 

1 P. coerulea Sal. blrna lutande på skaft gyttrade i toppen; bladen jemnbreda, i kan- 
ten sträfva. ^ 7, viol. blr. Fig. Lin.F!.L.t.l,f.5. Sv.B.535. FI.D.57. H.N.f.3, n:o 48. 
Fjellv. {Lpl. — Dal. — N.) 3—8 tum hög. — Andromeda L. Menziezia Smith. 

356. AZALEA Lin. Azalé. 

1 A. procumbens L. blrna i toppen; bladen aflånga trubbiga glatta, med tillbakaböjda >^ — 
kanter; stammen nedtryckt. %7,S,T.h\r. Fig. Lin.Fl.L.t.6,f.2. FI.D.9. Reich.t.ll59, \ »^ 
f.2. H.N.f.l5,n:o58. \ 

Fjellv. {Lpl.— Dal. — N.) Har fingerlånga trädaktiga grenar, alllid grönskande 
blad. — Loiseleuria Desv. Chamceledon Link. 

357. RHODODENDRON Lin. Alp-ros. 

1 R. lapponicum Wg. blrna flockvisa i toppen, med glatta kronor; bladen eggrunda 
trubbiga, punkterade och kådprickiga. ^ 6, 7, viol. blr. Fig. Lin.Fl.L.t.6,f.I. SvJB. 
481. F1.D.966. H.N.f.9, n:o 55. 



158 9 Kl. CEHTRIFLORJS. 

Fjellv. r. {Torneå träsk. Lul. Lpm. Virihjaur etc. Pil. Lpm. Tjidtjak. — N. Finnm. 
på Goskevare och Sakkavare i AIlen-Talvfg past. Gudbrandsdalen, Lomseggen på 
sidan åt Bäfverdalen.) Några få tum hög huskväxt, uppskjutande blott qvistarnes 
topp med blad och blr öfver jordytan. Ståndarne 5 eller 10, längre än kronan, 

— Azalea L. 

358. LEDUM Lin. Squattram. 

1 L. palustre L. bladen jemnbreda — aflånga, med tillbakavikna kanter, under brun- 
ulliga. t> 6, hv. blr. — /9 d^7a«a<Mm.• bladen aflånga. Fig. Sv.B.18. F1.D.1031. H.N. 
f.l5, n:o57. 
Tufviga skogskärr. (Lpl. — Sk. Öl. nor. del: Sjöstr. Gottl. — JV.) Alnshög buske, med 
blr i tät flock, [i har dubbelt bredare blad än den vanliga^ men ej så ovala som 
L. grönlandicum Retz. 

3 Flocken I*yx"olacese. Frukt fri. Frön omgifna af ed aflångt hylle. 
359. P*ROLA Lin. Vintergrön. 

f Strängarue syl-lika; knapparne utan skiljda horn; stiftet utdraget. [Blr i 
klase.] 

1 P. rotundifolia L. blrna vidöppna, i rak mängblommig klase; foderflikarne lancett- 

lika frånböjda; stiftet nedböjdl, längre än kronan; bladskaften, af de rundade bla- 
dens längd. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.304. F1.D.1816. 
Skog. a. [Sk. — Lpl. — iV. till Ost-Finnm.) Bladen 1^ tum långa. 

2 P. chlorantha Sw. blrna vidöppna i böjlig klase; foderflik. triangulära tilltryckta; 

bladen kortare än deras skaft; stift som föreg. 2|. 7, 8, blekg. blr. Fig. Sv.B.453. 
F1.D.1693. H.N.f.13, n:o 65. 
Barrskog. {Sk. — Ångml. och Jämll. Boh. Oroust, i Svineviks skog: Thed. Öl. Gottl. 

— N. till Trondhj.) Bladen knappt 1 tum i diam. 

3 P. media Sw. blrna hälft klotrunda, något slutna, i cylindrisk klase; stiftet rakt, 

\iori utskjutande; bladen rundRde. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Sv.B.311. Fl.D.llO. H.N.f. 
9, n:o 56. 
Skog. r. [Sk. — Helsl. Ångml. Skog sn, Gallsättsbölen. Jämtl. Dal. Vestml. Värml. 
Gottl. — N. Christiansands och Bergens stift. Molde. Solöer på Tellemarken. Finnm. 
Renöe.) Har dubbelt större blr än följ. — P. rotundifolia Fl.D. 

4 P. minor L. blrna n. klotrunda tillslutna, med rakt, inneslutet stift; för öfr. som 

föreg. 2^.7,8. Fig. Sv.B.550. F1.D.55. E.B.2543. 
Löfskog. etc. {Sk. — Lpl. — N.) Blrna hv. ell. rödlätta, smärre än hos föregående 
arter; bladen stund. n. ovala. Fig. i Sv.B. dålig. — P. rosea Sm. 

5 P. secunda L blrna aflånga, i ensidig klase; stiftet rakt, betydl. längre än kronan; 

bladen ovala spetsiga finsågade. 2^ 7, 8. Fig. Sv.B.566. F1.D.402. 
Skog. a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Blrna grönaktigt hvita. 

ff Ståndarknapp. med 2 dislincta från hvarandra böjda horn vid basen; stiftet 
långt: Moneses Sal. 

6 P. uniflora L. stjelken bärande en enda, nedböjd blomma; bladen hvass-sågade. 2j^7, 

hv.blr. Fig. Sv.B.176. F1.D.8. 
Fukt. skog. {Sk. — Lpl. — iV.) Fingerhög; blomman välluktande; frukten upprat. 

— Chimaphila Fr. S. V. Se. Mones. grandi flor a Salisb. 

fff Sträng, nedom midtcn rundadt vidgade; stiftet omärkligt. 

7 P, umbellata L. blrna 3 — 6 i flock; bladen vigglika, ofvan midten sågade. 2f ^ 8, 

rödl. blr. Fig. Sv.B.27. F1.D.1336. 
Barrskog, r. {Sk. Baldringe. Smal. — Helsl. och Dal. Värml. Dalsl. Boh. Hall. Halm- 
stad. Öl. Gottl. — N. Dramsfjordon n^ell. Hurum och Holmsboe; Ulderud; Christi- 
ania.) Omkr. quartershög buskvuxl; bladen n. kransvisa, trubbiga ell. kortspet- 
siga. — Chimaphila Nult. 

360. MONöTROPA Lin. Gultopp. 

1 M. Hypopitys L. blomklasen i yngre tillstånd nedböjd; sidoblrna med 8 ståndare. 



Fam. EmpetrecB — EuphorbiacecB. 159 

1^ 7, 8, g. bir. — y? glabra: blommans delar alldeles glatta. Fig. Sv.B.97 Fl D 232 
och 2051. yg Reich.f.675. 
Skog. r. {Sk.—Gcstr. Helsl. Kölberget i Skog sn. Veslml. Värml. Dalsl. Boh. Oroust, 
i Svineviks skog: Thed. ÖL GoUl. — N.) Hela växten blekgul, bladlös, fjällig; 
kronbl. och ståndare hos a håriga; roten bestående af en massa mögel-lika trå- 
dar och gulaktiga rotknölar, fast hopgyttrade med jord och andra växters rot- 
trådar. — M. hirsuta Nolte. Hypopitys multiflora Scop. /? M. Hypophegea Wallr. 
Hypopitys glabra Bernh. 



64 Fam. EMPETEE^ Nutt. Blr. skiljdkönade, med 3taliga hylledelar och ståndare. 
Fruktämne fritt, [3-] 9rummigt, slutl. ett bär, med lika många frön som rum. 

361. ÉMPETRUM Lin. Kråkris. 

1 E. nigrum L. nedliggande, n. glatt buske; bladen barrlika, jemnbredt aflånga, med 

en blekare fåra på undre sidan. "^ 4, 5. Fig. Sv.B.259. F1.D.975. 
Hedar etc. a. [Sk.- Lpl. — iV.) Låg buskväxt; bladen ihåliga, likasom med kan- 
terna tillbakavikna och safnmanväxta i rygg fåran; blrna i bladvecken, små, med 
mörkvioletta kronbl. och knappar; bären svarta. 



65 Fam. ETJPHORBIACEiE Juss. Fruktämne fritt, 2 — 3rummigt, med centralfäste; slutl. 
2— Sknöligt fröhus, uppspringande med lika många skal. Frön hängande, 1 — 2 i 
hvarje rum. 

362. EUPHORBIA Lin. Räfmjölk. 

f Blomflocken mångstrålig; fleråriga arter. 

1 E. palustris L. flockskaften först 3-, sedan 2delda; svepebladen eggrunda; örtbl. lan- 

cettlika trubbiga, alla likformiga; hylleflik. utan borstlika bihang; grenarne ofrukt- 
samma. 2^5, 6, g. blr. Fig. Sv.B.329. F1.D.866. H.N.f.4, n:o 67. 
Kärräng, r. [Gottl. Öl. Boh. i skären. Efter gammalt uppgifven för Sk. och Hall. — 
N. Christiania; Krageröe; Arendal etc.) Störst bland de Skand. arterna, stundom 
2 alnar hög, buskformig. 

2 E. Esula L. allmänna svepets blad bredt lancettlika, det enskildtas njurlika; örtbla- 

den jemnbredt lancettlika spetsiga, alla likformiga; de större hylleflik. med 2 borst- 
„ ell. hornlika bihang. 2^ 7, 8, g. blr. Fig. Fl.D. 1270. H.N.f.4, n:o 68. 
Åkrar, murar etc. r. [Sk. Tågarp; Kabusa; Huaröd etc. Blek. Vedby. Smal. Kal- 
mar, Karlsberg. ÖG. Norrköp. Vestralund. Stockh. Uppl. Rasbo; Uppsala, Malma- 
gärde. Gestr. Hillevik. Dal. Säter; Furudal; Sunnansjö bruk: J. A. Braun. Vestml. 
Sala; Skinnskatteberg. Ner. Örebro; Tysslinge, Vinteråsa och Hidinge snr etc. Öl. 
Algutsrum m. fl. st. enl. Sjöstr.) Omkring 3 quarter hög; bladen 2 — 4 linier breda, 
grenbladen något smalare. 

3 E. Cyparissias L. allmänna svepets blad jemnbreda, det enskildtas hjertlika; örtbla- 

den jemnbreda trubbiga, grenarnes mycket smalare; hylleflik. som föreg. 2|. 5, 6, g. 
blr. Fig. F1.D.2052. H.N.f.lO, n:o 55. 
Sandback. r. {Sk. Andrarum, Hvitaby, Maltesholm, Brösarps kyrkogård, mest i östra 
Sk., dock äfven vid Björnstorp i Göddelöfs sn. År på de_ flesta dessa ställen för- 
svunnen, men i sedn. tider funnen i Raflunda; Loshults och Örkeneds kyrkog. Smal, 
mell. delen, icke i Kalm. län ell. vest. om Lagan: Scheutz. Gottl. Halfvars i Vester- 
hejde enl. Thed.) Mindre än föreg.; bladen omkr. en linie breda, mot spetsen 
något bredare. 



160 9 Kl. CENTRrFLORiJi. 

ff Flocken 3 — Sstrålig; enåriga arter. 

4 E. exigua L. flocken 3- (säll. Sstrålig), med klynnedelda strålar; svepebladen lanceU- 

lika; örtbladen jemnbreda, trubbiga med kort udd. © 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.635. 
FI.D.592. H.N.f.l,n:o52. 
Åkr. r. {Sk. Lund, mellan Knästorp och Hiijebro; mellan Trelleborg och Malmö etc. 
Veslml. Kärrbo sn vid Springsta. TJppl. Enköping, i pepparrotsplanteringar. Medelp. 
Sundsvall, på ballastplalser: Reuterm. GotlL Taxstens i Lärbro sn.) Vanl. fingerkög; 
vid Enköping ofla nående i aln och mycket grenig. 

5 E. Peplus L. flocken Sstrålig; svepebladen eggrunda; örtbladen skaftade, omv. egg- 

runda, helbräddade. O 7— 9, gulgr. blr. Fig. FI.D.llOO. 
Odl. st. a. (Sk—Gestr. och Vestml Värml. Carlstad. Boh. Öl. Golll. — N. till 
Trondhj.) 

6 E. Helioscopia L. flocken Sstrålig, med först 3-, sedan 2delda skaft; svepe- och 

örtbladen omv. eggrunda vigglika småsågade. O 7 — 9, g. blr. Fig. Sv.B.70. FI.D.725. 
Odl, st. och täppor, a. [Sk.—Ångml. och Jämll. Boh. Öl. Gottl. — N. till Nordl.) 
Är stundom fingerhög och enkel. 

363. MERCURIALIS Lin. Ringel. 

1 M. perennis L. stjelken enkel; bladen skaftade, eggrundt lancettlika, slräf håriga; 
honblrnas gemensamma skaft utdraget; roten krypande. %. 5. Fig. Sv.B.455. FL 
D.400. 
Lundar. {Sk. — Södml. Stockh. Bosl. Sessön i Norrtelgetrakten; Frötuna vid klocksta- 
pelsbacken. Vestml. Dalsl. Boh. ÖL Gottl. — N. Dröbak, Laurvig etc. upp till 
Storöen i Bergens stift.) Har i bladvecken glesa ax af små gröna blr; svart- 
nar torr. 

*2 M. annua L. stjelken grenig; bl. skaftade, n. eggrunda, glatta; honblommornas skaft 
ganska kort. ©7—9. Fig. Slurm, 29 haft. H.N.f.l3, n:o 66. 
Odl. st. etc. {N. på flera st. enl. Fr. S.V.Sc. troligen öfverallt införd med ballast så- 
«om vid Christiania, äfvensom i Sv. vid Hernösand, Gefle, Kalmar och Gottl. vid 
Kyllejshamn.) 



66 Fam. TAMAEISCINE^ Desv. Foder- och kronblad 5. Fruktämne fritt, enrura- 
migt; slutl. fröhus af vanl 3 skal, bärande fröfästena. Frön med fjun, utan hvile. 

364. MYRICÅRIA Desv. Strandljung. 

1 M. germanica Desv. buskväxt; bladen aflånga ell. från en bredare bas jemnbreda 
oskaftade trubbiga; blomskärmen längre än blomskaftet. ^ 7, 8, rödl. blr. Fig. Sv.B. 
670. F1.D.234. H.N.f.3. n:o 49. 
Strand, r. {Ångml. Sollefteå och Ed snr, vid Ångermanelfven. Jämtl. och Medelp. 
längs Indalselfven från Döviken i Ragunda ned till Liden sn; Indals sn, Lagmansö 
fiskeläge. — N. Allenelv; Salten; Namselven i Grongs och Overhaldens snr; Stördals- 
elven; Drivelven; Lougenelv upp mot Dovre; Över- och Värdalen; Leyerdalselven ne- 
dom Gallerna. Öar i Bergens fjord.) 2—5 fot hög buske, till grenar och blad 
icke olik grof ljung. — Tamarix L. 



67 Fam. PORTULACACEiE JU:SS. Foder vanl. 2bladigt. Frukt ett enrumm. mångfröigt 
fröhus med flera frön på centralfäste. 

365. MONTIA Lin. 

1 M. fontana L. bladen motsatta n. spadlika. 6—8, hv. blr. — a minor: stjelken 
mindre, mer upprat; frön med matt glans. — fl rivularis: stj. utdragen slak; frön 
med starkare glans. Fig. Sv.B.540. F1.D.131. fi H.N.f.l4,n:o'58. 



Fam. Tamariscinece — Polygonecs. 161 

Fukt. st. källdrag. {Sk.—LpL Karesuando. — N. till Ost-Finnm.) Lik en liten Slel- 
laria. Har hvila blr, nedböjda fröhus, svarta frön. På punkteringen hos fröen 
kan förf. ej finna någon märklig skilnad, likasom glansen icke är synnerliat 
olika. — ^ M. font. ^ major Ed.4. ^ 



58 Fam. PAEONYCHIEiE S.t HH. Fod. Sdeldt ell. flikadt. Stift 2—3.; Frukt enrum- 
migt fröhus med centralfåste, med ett enda frö. 

366. HERNIARIA Lin. Vägört. 

1 H. glabra L. bladen anånga— omv. eggrunda, glatta; blrna talrika, gyttrade i öfra 

bladvecken. Oj. 7, 8. Fig. F1.D.529. 
Torra st. a. [Sk.—Medelp. Dal. — N. söd. och vest. delar.) Liten, platt, tryckt till 
marken; blrna små, gulgröna, stundom bildande axlika, bladiga gyttringar. 
367. SCLERANTHUS Lin. Knafvel. 

1 S. perennis L. blomhyllets flikar trubbiga, bredt hinnkantade, slutl. plattadt slutna 

omkr. frukten. 2f 6, Fig. FI.D.563. H.N.f.l2, n:o 62. 
Back. (Sk.—Medelp. Vestml. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N. söd. del till Bergen.) Ör- 
ten fingerhög blåaktig; bl. syl-lika; blrna genom den bredare hinnkanten mer 
hvilaktiga än hos följ. 

2 S. annuus L. hylleflik. spetsiga, föga hinnkantade, alltid utstående. (7)1)6,7, sr blr 

Fig. FI.D.504. .. ■ w^ '6- • 

Back. åkr. a. {Sk.—VB. Jämtl. Öhneberget. — N.) Grönare, mer risaktigt utbredd 
än för eg. Var. kortare, med mer gyttrade blr ända i de nedre bladvecken: S. 
verticillatus Tausch, enl. Koch. S. verlic. föres dock af Fr. till dess S. biennis 
[lemn. i H.JS.f.l2, n:o 61], som i Fl.Sc. beskrifves med tätare blr än de öfriga, n. 
i hufvud, samt med n. trubbiga hy lie/likar; synes snarare vara S. annuus ^ hi- 
bemus Reich. 



69 Fam. POLYGONEtE Juss. Hylle 3— 6deldt. Frukt nötlik, med ell. utan hinnkanter, 
enfröig. 

368. FAGöPYRUM Gmrtn. Bohvete. 

fl F. esculentum Gcerln. bladen pilformlgt hjerilika; blrna i täta klasar; fruktens kanter 
^ hela. O 7, hv. ell. rödl. blr. Fig. E.B. 1044. Sturm 18 haft. 

Akr. r. [Sk.—Uppl. VB. Neder-Calix, vid Åkroken: Reuterm. Gottl. — N. Christia- 
nia. Christiansands och Bergens stift; öfverallt förvildad med annan säd.) Stjelken 
krokig, ehuru upprat; hufvudsakligen skiljd från följ. med fruklen. — Polygonum 
Fagopyrum L. 

f2 F. emarginalum Gmrtn. blad som föreg.; blrna i glesa klasar; fruktens kanter bugt- 
tandade. ©7. Fig. Vet.Ac.Handl.l744,t.4. 
Akr. etc. r, [Sk. särdeles i östra delen förvildad. — iV. Christiania flerestädes.) Lik 
föreg., men blrna smärre och mer grönaktiga. — Polygonum lataricum L. 

369. POLvGONUM Lin. Knäfva. 

f Stjelken upprat enkel, med ett enda ax i toppen; ståndare 8: Bistorta Toum. 

1 P. Bistorta L. axet aflångt eggformigl; bladen eggrunda med tvärhuggen eller hjert- 
lik bas. nedlöpande på skaftet, de öfre omfattande. 2^ 6, 7, rödl. blr. Fig. F1.D.421. 
H.N.f.ll, n:o 52. 

Eartman, Skandinaviens Flora (9:de Ui)pL). 11 



162 9 K.I- CENTRIFLORiE. 

Fukt. äng. r. [Sk. Vegeholm; Dufeke; Hurfva; Krageholm etc. Hall Haslöf. Blek. 
Siltorp. Smal. Vexiö, vid Tufvan; Stenbrohult: Öhrs kyrkogård: Cand. Engdahl enl. 
Scheulz. Vestml. Vesterås, nära Carlberg. Stockholm, vid Byströms villa; Lill-Sikla 
och Skuggan.) 

2 P. viviparum L. axet qjlindriskt; bladen jemnbreda— bredt lancettl.. åt båda ändar 

spetsiga, med tillbakavikna kanter. Of 6, hv. ell. rödl. blr. — /3 alpinum: med bre- 
. dåre, stund. n. ovala blad. Fig. Sv.B.336. F1.D.13. 
Äng. a. [Lpl.—Smål. Sk. Lärkesholm och Bjersgård. Boh. Strömstad; Uddevalla, vid 

Risån: Christinedal: Thed. — N. — p \ fjelltrakter.) Axet blommar först nedtill 

och sätter små knopplökar i stället för frukt. 

ff Sfjelken vanl. gr en i g, med bladlösa ax i toppen; stift 2-3, meränd. nedtill 
samväxta: Persicaria Gcertn. 

* Axen tjocka, tätblommiga. 

3 P. amphibium L. ståndarne 5; axet ensamt, med glatt skaft; bladen aflånga med 

något hjerllik bas. 2^ 7, 8, Ijusr. blr. - a aquaticum: bladen flytande, glatta; stånd, 
längre, pist. icke längre än hy Het. — /? terrestre: upprat; bladen från bredare bas 
lancettl. spetsiga: stånd, kortare, pist. längre än hyllet. Fig. F1.D.282. 
a i, /ff vid vatten etc. {Sk. — Lul. Lpm. Råneåelf mellan Gellivare och Jockmock. — 
N. till Ost-Finnm.) 

4 P. lapathifolium L. stånd. 6; stiften vid basen något hopväxta; axen flera med slräf- 

prickiga skaft; bladen eggrunda — bredt lancettlika; stipelslidorna med inga ell. 
korta hår i kanten; nötterna på sidorna intryckta. 7, 8, blekg. ell. rödl. blr. — 
/? nodosum: med smalare ax, smärre blr, mycket uppsvällda stjelkleder. — y inca- 
num: bl. under gråakt. och vanl. hvilludna; stipelslid. hårbräddade. Fig. Reich. f. 
688, /? 689. H.N.f.4, n:o 69, 70; /? 71, 72; y 73. 
Odl. st. etc. a. {Sk.-~Lpl. — N. — y Sk. — Gestr. Vestml. och Värml. Boh. Öl. 
Gotll. — N.) Bladen ofta på midten tecknade med en brun fläck. — p P. nodo- 
sum Pers. y P. incanum Schmidt och ed.8. 

5 P. Persicaria L. stånd. 6; stiften n. till midten hopväxta; axen flera, med glatta 

skaft; stipelslid. kantade med långa hår; bladen lancettlika glatta, under föga ble- 
kare; nötter dels plattade, dels 3kantiga. O 7, 8, r. ell. hv. blr. Fig. F1.D.702. Reich. 
f.684. H.N.f.4, n:o 74 och 75; f.lO, n:o 57. 
Fukt. st. strand. [Sk.—Medclp Dal. Värml. och DalsL, mest i Venerstrakten. Boh. 
Öl. Gotll. — N. upp till Finnm.) Var. i storlek från att täfla med P. lapathif. 
[H.N. 10, 57] till fingerhög och späd som P. minus Huds. [f. 4, n:o 75]. Mär- 
kena i ett mindre antal blr 3:ne; dessa gifva de Skantiga nötterna. — P. bi- 
forme Wg. 

^^^ Axen smala, gles blommiga; stånd. 6.^ 

6 P. mite Schrank: hyllebladen ulan glandier; stiften hopväxta n. upp till märkena; 

bladen utdraget lancettlika— jemnbreda platta; stipelslid. långt hårbräddade. 07 — 9, 
r. ell. hv. blr. — * minus Huds. mindre; bladen n. jemnbreda; nötterna dubbelt 
smärre. Fig, Reich.f.686. H.lV.f.4,n:o76; f.7,n:o56. /? F1.D.2230. H.N.f.4, n:o 75; 
f.ll,n:o53. 
Fukt. st. r. {Sk. — Helsl. Delsbo vid Långsbo-ån. VB. Neder-Calix sn, på Fahles-ön: 
Reuterm. ker. Göthlunda sn, Nannbergaviken och vid Locknäs. Vestml. Värml, 
Öl.) Var. som föreg., men utmärkt af sin vekhet, tunna blad och smala, vanl. 
glesa ax; lätt skiljd från följ. genom sin milda smak. — P. laxiflorum Weihe. 
* P. mite * strictum Fr. 

7 P. Hydropiper L. hyllebladen glandelprickiga; stiften vid basen hopväxta; bladen 

lancettlika vågiga, med borstbräddade stipelslidor. 8, 9, gul. ell. rödakt. blr. Fig. 
Sv.B.424. FI.D.1576. 
Diken etc. a. {Sk.— VB. — IS.) Bladen hafva en brännande bitter smak; hyllet 
ofta 4deldt. 

fff Blommorna 1 — 4, i bladvecken eller i bladiga ax; stiften fria: Ävicu- 
laria Meisn. 

8 P. aviculare L. stånd. 5 — 8, stjelken meränd. nedligg. och grenig med sargade stipel- 



Fam. Polygonem. I53 

slidor; bladen lancetllika- ovala, i kanten sträfva, ådriga; nötterna finprickiga, d. 
utan glans. © 5—10, hv. ell. rödl. bir. — ^ nanum: liten, enkel upprat, med n. jemn- 
breda blad. — ;' ereclum: upprat: bladen aflånga — ovala. Fig. Sv.B.406. FI.D.803. 
Odl. och trampade st., strand, a. {Sk. — Lpl. — iV. till Ost-Finnm.) Var. i hög grad, 
från ett par tum hög och upprat, till alnslång, risaklig och nedliggande. 

fiff Sfjelken slingrande; blomklasar i bladvecken; stiftet enkelt, med 3knö- 
ligt märke; ständ. 8: Tinearia Meisn. 

9 P. Convolvulus L. stjelken kantig; bladen hjertUkl pil-lika, spetsade; blrna i ut- 
dragna glesa klasar; hyllebladens rygg trubbig; nötterna finprickiqa, utan glans. 
7. Fig. F1.D.744. 
Odl. st. a. {Sk.— Lpl. — iV. till Finnm. Alten.) Enskildta blomskaften kortare än 
den invändigt hvita, utv. gröna blomman. — Fagopyrum Lilja Sk.Fl. 

10 P. dumetorum L. stj. n. trind; hyllebladens rygg hinnvingad; nötterna släta och 
glänsande; för öfr. som förrg. ©7. Fig. FI.D.756. H.N.f.13, n:o 67. 
Skogsback., svedjeland. (Sk.—Ingml. Pit. Lpm. Ischjak. Värml. Venerstrakten. Dalsl. 
Boh. Öl. - N.) Blomskaft af den med hvita hinnkanter försedda blommans 
längd. — Fagopyrum Lilja. 

370. RUMEX Lin. Syra. 

f Alla eller de flesta blrna 2könade: Lapalhum Tournef. 

'*■ De 3, frukten inneslut, hyllebladen^j smalt rutformiga, långtandade. 

1 R. maritimus L. blomkransarne tättsiltande ; de 3 hyllebladen grynbärande, med 

borsllika tänder längre än hvllebladets diameter; örtbladen n. jemnbreda. T) 7, 8. 
Fig. Sv.B.706. F1.D.1208. H.Kf.l, n:o 54. 
Hafs- och sjösfr. r. {Sk. Blek. Smal. från söd. gränsen till Kalmar. ÖG. Omberg; 
Linköping; Laxfjärden i Kullersfa sn. Slockh. Södml. Julifha sn, vid Öljaren. Ner. 
norra Hjelmarestrandcn genom Lillkyrka och Göthlunda snr. Värml. vid sjön Ban- 
ken nedom Vee i Väsebärad. Hall. Öl. Gottl. — N. till Romsdalen samt Skognen 
vid Trondhjemsfjorden.) Blir vid mogningen helt och hållet gul, hvaraf den fått 
namnet aureus Wilh. Bladen meränd. vågiga. 

2 R. palustris Sm. blomkransarne åtskiljda; de tre hyllebladen grynbärande, med syl- 

lika tänder, kortare än hyllebladets diameter; örtbladen smalt lancettHka. 1)7,8. 
Fig. F1.D.1873. H.N.f.2, n:o 52. 
Strand, och kärr, r. {Sk. Malmö; Lund, Svedala etc. nedåt Ystads- och Trelleborgs- 
slätten. Gottl. Visby gamla hamn.) Liknar föregående, bladen vanl. jemna. 

*"' Hyllebladen aflånga, hel bräddade; blomklasar glesblommiga (af åt- 
skiljda kransar). 

3 R. sanguineus X. blomklasarne vid basen utspärrade och med fåblommiga kransar; 

ett enda hylleblad grynbärande; de öfre örtbladen från bredare basis lancettHka, de 
nedre hjertlikt aflånsa spetsiga. ..2^7,8. Fig. Sv.B.653. F1.D.2228. H.N.f.l. n:o 53. 
Fukt. bokskog, r. {Sk. Roslätt; Öfvedskloster på Fruali; Helsingb. i Pålköpskogen; 
Kullaberg etc. Smal. Värnanäs i Halltorps sn.; omkr. Arby. Öl. Thorslunda, Hall- 
torp etc. — Södra N.) B. Nemolapalhum Handb. ed.2. samt Wg. och Fries. R. 
nemorosus Schrad. 

4 R. glomeratus Schreb. blomklasarne som föreg., med mångblommiga kransar; alla 

hylleblad grynbärande; örtbladen lancettlika, de nedre med ojemn eggrund basis. 
% 7. Fig. FI.D.2229. H.N.f.9, n:o 57. 
Fukt. st. r. {Sk. sydv. del, t. ex. mellan Lilla Hammar och Kämpingeljung etc.) Myc- 
ket lik föregående; blomklasarne med små skärmblad. — R. Nemolapathum Ehrh. 

**:(-. jjyiiebl. utdraget triangulära ell. [B. acutus] något hjertlika, h vass- 
ta ndade; klasar glesblommiga. 

5 R. obtusifolius L. blomklasarne som föreg., med bredt lancettlika skärmblad vid de 



*) Då hyllebladen i det följande besKrifvas, förstås endast de 3 inre ell. större, hvilka 
innesluta nöten, och som böra undersökas vid dennes mogningstid jja hösten. Blrna i detta 
slägte gröna ell. brunakiiga. 



164 9 Kl. CENTRIFLORiE. 

ncdra kransarne; hyllebl. Iriangelformiga, glest hvasstandade. alla grynbärande; rot- 
bladen hjertlika, meränd. trubbiga, de öfre smalare, alla platta. %1. — ji divari- 
calus: hyllebl. bredare, upphöjdt nätådriga, långt syltandade, ett i synn. grynbär.; 
rotbl. rundadt trubbiga. Fig. FI.D.1335. H.N.f.5, n:o 54; /? f.7, n:o 57. 
Fukt. st. vid byar. [Sk.—Hclsl. Vestml. Värml. Carlstad. Dahl. i Animskog; Fröskog. 
Boh. Öl. Gottl. — N. Vestanfiells. — /? S/c. — Uppl. VG. Hall. Öl. Gottl.) 3—5 
fot hög; bladen eggrundt hjertlika, ofta ganska stora, vid fruktmogn. qvarsit- 
lande, friska och gröna. Ena hyllcbladets gryn vanl. något större än de 2 öf- 
riga. — ^ R. divaric. Fr. och ed.8. R. Friesii Godr. & Gr. R. obtusifol. Wallr. 
lärer enl. F. Aresch. och fl. utan gräns öfvergå i a, som är R. sylvestris Wallr. 

6 R. acutus L. blomklas. uppräta, n. bladlösa; hyllebl. bredt triangelformiga medhjert- 

lik bas, tätt och kort hvasstandade, alla grynbärande; rotbl. aflånga, nedre sfjelkbl. 
hjertlika, de öfre lancettlika, alla vågiga. % 7. Fig. 
Strand, r, [Sk. östra delen, t. ex. Cimbritshamn och Esperöd; i sydvest. del. vid Ham- 
marlöf och Skegrie m. fl. st. enl. F. Aresch.) Förvexlades i de föreg. edd., under 
namnet R. pratensis Koch, med former af föreg.s /?, från hvilken, utom anf. 
char., de vid fruktmogn. bortvissnade bladen skilja den. Allt enl. F. Aresch., som 
fullständigt ulredt denna hos oss allmänt misskända art, och som anser den 
vara en hybriditet af föreg. och följande. — R. crislatus Wallr. och ed.4. 

**** Hyllebl. rundadt hjertlika, helbräddade ell. [R. conspers.] otydl. 
småtandade; blomklas, tätblommiga, uppräta. 

a — Hyllebladen grynbärande. 

7 R. crispus L. alla 3 hyllebladen grynbärande, hjertlika helbräddade; bladen lancett- 

lika spetsiga vågiga. 2\. 7. Fig. FI.D.1334. H.N.f.7, n:o 55. 
Fukt. st. a. [Sk.—Angml. Värml Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Trondhj.) Hylle- 
bladens gryn stora, vanligen ett större än de öfriga, hvilka stundom ej utväxa; 
örtbl. vid fruktmogn. vissnande. — Anm. R. propinquus J. E. Aresch. i Bot.Not. 
1840, p.22, kan förf. af charaktererna ej väl skilja från R. crispus; synes vara 
större, med aflånga, vid basen rundade ell. något hjertlika rotblad. Af F. Aresch. 
anses den som hybr. af R. crisp. och domest. 

8 R. conspersus Hn. bloniklasarrK! bladlösa; hyllebl. bredt hjertlika, något spetsade, 

småtandade, ett enda grynbärande; rotbladen eggrundt aflånga, med hjertlik basis, 
platta; stjelkbladen hjcrllikt eggrunda eller smalare. 2^7,8. — * platyphyllus F. 
Aresch. nedre bladen bredare; hyllebl. längre spetsade, derigenom allångt hjertlika. 
Fig. H.N.f.7, n:o 54; f.9, n:o 58. 
Strand, r. [Sk. Smal. Kalmar: Scheutz. — Gefle. Vestml. Vesterås m. fl. st. Dalsl. 
vid Dalbobron nära Venersborg. Hall. Särö, och söd. Boh. Öl. — * Stockh. och 
Uppsala enl. Aresch.) Stjelkcn omkr. 2 alnar hög, rödfläckig; bladen vid frukt- 
mogn. qvarsittande friska, hyllebl. grundl, stundom omärkligt landade. Påstås 
af Prof. Andersson vara hybrid af R. domest. och obtusifol., till hvilken sednare 
R. gentilis Lönnr., som utg. ej sett, skall vara en tydlig öfvergångsform. 

(R. acutus.) 

b — Hyllebladen bara (med inga eller otydliga gryn). 

9 R. domesticus Hn. hyllebladen rundade hjertlika bara, helbräddade; örtbladen bredt 

lancettlika vågiga, med eller utan hjertlik basis. 2^7,8. — p latifolius: större; 
bladen hjertlika. Fig. FI.D.2349. Reich. t.345. H.N.f.7. n:o 55. 
Ryar, strand, a. [Sk.—Lpl. — N.) 2 å 3 fot hög. Örtbladen vid fruktmogn. qvar- 
sittande friska; rotbladcn n. aflånga, stundom med snedl hjertlik basis. — /? har 
bladen ända in på stjelken nog stora och hjertlika, ehuru mer aflånga än hos 
följ., hvarmed den blifvit sammanblandad. — R. longifolius DC. R. Hippolapa- 
thum Fr. Nov.ed.2. R. aquaticus /? Wg.Fl.Lapp. 

r*:t^*:K Hyllebl. triangulära el!, eggrunda, n. helbräddade; klasar tät- 
blommiga, uppräta. 

a — Hyllebl. bara. 

10 R. Hippolapathum Fr. hyllebl. eggrunda, med Cvär bas, trubbiga bara; örtbladen 
bredt hjertlika platta; blomkiasarnes blad eggrundt Jancetllika. 2^. 7. Fig. Sv.R.209. 
H.N.f.5, n:o 55. 



Fam. PolygonecB. 165 

Strand. {UppL Södml. och Vestml. omkr. Mälaren och närmare hafvet. Boh. Kongelf 
m. fl. st. vid Göta elf; Strömstad. VG. Mariestad: Sahlén. Dal. Leksand; Grycksbo 
bruk. Jämll. Liths sn. Ängml VB. nor. delen. Vm. Pit. och Torn. Lpm. — N. 
till Ost-Finnm.) 2—3 alnar hög; rotbladen stora, n. triangelformiga, stundom 
med hlodrödt skaft och ryggnerv; stjelkbladen ofta hjertlika med n. rälliniga 
kanter. Hyllebladen, äfven vid sin högsta mognad, hafva sällan någon märk- 
bar intryckning vid basen, så att de öfver hufvud icke kunna kallas hjertlika. 
— R. aquaticus Handb. ed.3, och trol. den af Linné beskrifna, såsom äfven lig- 
gande i hans Herb. under delta namn. JR. Friesii J. E. Aresch. Bot.Not.1840. 

b — Hyllebl. grynbärande. 

11 R. maximus Schreb. h\lleblad triangelformigt aflånga, alla grynbärande; örtbladen 

hjertlika spetsiga, platta. % 7. Fig. Sv.B.161. FJ.D.2347. H.N.f.6, n:o 53. 
Strand. {Sk. vid Köpingeån, mell. Benestad och Baldringe. VG. Göteborg. Smal. 
Kranklösaholm vid Hosmo-ån. ÖG. Linköp., vid Nyqvarn: Kindb. Södml. Rosen 
bergs bruk; Ekensberg; Sundsörs tegelbruk. Stockh. vid kanalerna i Hagapark; 
Djurgårdsviken m. fl. st. Uppl. Skokloster; Ultuna; Norrtelge, på Björnö etc. Vestml. 
Tortuna, i Bocksjön; Kärrbo, i Ångsjön.) 2 — 3 alnar hög stjelk; bladen hjerllikt 
eggrunda, ofta en fot långa, 4 — 6 tum breda. Äldre hyllebl. vid basen smålan- 
dade. — R. acutus Handb. ed.l och Sv.B. 

12 R. Hydrolapathum Huds. hyllebl. som föreg.; alla örtbladen lancettlika, platta. %T. 

Fig. F1.D.2348. H.N.f.6, n:o 52. 
Strand. {Sk. — Vppl. Dal. Värml. vid sjön Hyngen i Bro sn. Balsl. Nordkärr i Holm 
sn; Lockerud nära Venersborg. Gottl. — N. Christiania.) Liknar alldeles föreg., 
undantagande bladen, som äro spetsade åt båda ändar, de nedersta 1 — 2 fot 
långa, ljusgröna. — R. aquaticus Fr. R. acutus Wg. Fl.Su. 

ff Tvåbyggare. Bladen pil- ell. spjutlika: Acetosa T. 

1 13 R. scutatus L. blrna både en- och 2könade; de inre hyllebladen hjertlika rundade 
helbräddade, de yttre tilltryckta; örtbladen gigformiga ell. spjutlika med eggrunda 
flikar. 2f 6, 7. Fig. Sturm 74 haft. 
Back. r. {Uppsala på Slottsbacken, förvildad; flerestädes enl. Fr.) Bladen något 
tjocka, blåaktiga. 

14 R. Acetosa L. tväbygg.; hyllebl. som föreg., de yttre nedböjda; örtbladen bredt lan- 

cettlika — eggrunda, med pil- ell. hjertlik bas. J)Q,7. — a vulgaris: bladen lancettl. 

med pil-lik bas. — /? alpestris: bl. eggrunda med hjertlik bas, tjerv. mer upphöjda. 
.. Fig. Sv.B.190. /? H.N.f.ll,n:o54. 
Äng. a. {Sk.—LpL — N. — ^ i fjelltr. Torn. Lpm. — Herjed. — N.) ^, som af 

Frist, och Rob. Fr. anses vara den Sydeurop. R. Arifolius All, öfvergår i våra 

fjclltrakter till a, och öfverensstämmer icke väl med de ull. ex., utg. sett. 

15 R. thyrsoides Desf. tvåbygg,; de inre hyllebl. rundadt njurformiga, de yttre ned- 

böjda; örtbladen aflångt lancettlika, med spjutlik bas; blr i mycket sammansatt, 

.. stor och tät vippa. 2f ? 7, 8. Fig. 

Äng. r. {VG. Kinnekulle. från Husaby till Martorp, isynnerhet på sedn. stället. Smal. 
Kalmar; samt Stenb-ohult sn. mell. kyrkan och Elmhult: Scheutz. Gottl. vid Bot- 
vede i Sanda sn.) Oftast 1 — U aln hög, mycket gröfre än de öfriga i afd., isyn- 
nerhet från dem utmärkt af den stora och täta blomsamlingen. Hos oss först 
igenkänd af Frist, och Rob. Fr. — R. subhastatus Lindgr. R. Acetosa var. thyr- 
siflora Fr. R. acetosa y subhast. ed.8. 

16 R. Acetosella L. tvåbygg.; hyllebl. eggrunda helbräddade, de yttre tilltryckta; örtbl. 

lancettlika— jemnbreda, meränd. spjutlika af 2, utstående flikar vid basen. j)6, 7. 
Fig. F1.D.1161. 
Torra st. a. {Sk.—Lpl. — N.) Vanl. röd till färgen; bladen stundom mycket smala, 
saknande än den ena, än båda flikarne vid basen. 

371. RHEUM Lin. Rhabarber. 

fl R. Rhaponticum L. bladen hjertlika trubbiga glatta, undra sidans ådror småhåriga, 
inskärningen vid basen vidgad ; bladskaften ofvanpå fårade, i kanten rundade. 2j. 6, 

7. Fig. 



166 9 Kl. CENTRIFLOR/K. 

Odl st. gamla murar efc. r [Nerike vid Dylta. Stockh. vid Trångsuiid nära Drefviks- 
sjön m. fl. st. förvildad.) 2 alnar hög, med 1—2 fot breda blad. 

?72. OXYRIÅ Hill. Syrling. 

1 O. digyna Campd. blad n. endast vid roten, njiirlika, hela ell. urnupna. 2f 7. Fig. 

Sv.B.692. 
Fjellbäckar. {Lpl. — Herjed. Dal. Särna sn, Fulufjellet. N.) 1 — 2 qu. hög, med 
tumsbreda blad. — Rumex L. Rheum Wg. Oxyria reniformis Hook. 

373. K OENIG lÅ Lin. 

1 K. islandica L. de öfre bladen gyttrade omkring blrna, de på stjelken skiftevisa, n. 

spadlika trubbiga glatta. ©7,8. Fig. Sv.B.513. FI.D.418. H.N.f.5, n:o 57. 
Fjellv. r. {Lul. Lpm. Mourateskop, Kåbrinoive; Stockejock, Storthoke m. fl. st. Pit. 
Lpm. Kåbroive. Jämll. Ekorrdörren. — N. Finnm. allm. kring hela Varangerfjor- 
den; Berlevaag, samt Nordkap; Salton; Dovre; Gousla; Hardanger; Sluedalen; Käla- 
högen vid Jamtska gränsen.) En half till 2 tum hög, saftig växt, med ganska 
små gulaktiga blr; bladen med stipelslidor. 



4 Serien: nCOlPLETJl. 

10 KLASSEN 

BEACTEIFLOEtE. 

70 Fam. ARISTOLOCHIACE^ Juss. Stånd, fastade vid pistillen. Fruktämne under 
blomman, 3 — Grummigt, med centrala mångfröiga fröfästen. 

374. ARISTOLOCHIA Lin. Hållrot. 

fl A. Clemalitis L. stjelken upprat; bladen hjertlika trubbade; blrna flera i hvarje blad- 
veck med enläppigt, utdraget eggrundt bräm. % 7, 8, g. blr. Fig. Sv.B.377. Fl.D. 
1235. 
Odl. st. vallar etc. r. [Sk. Helsingborg, på många ställen. För öfr. förvildad här och 
der upp till mellersta Sv.) 1 — 2 fot hög med krypande rot. 

375. ASARUM Lin. Hasselört. 

I A. europcBum L. bladen njurlika, trubbiga ell. urnupna; kalkflikarne spetsiga. 2^ 5. 

Fig. Sv.B.31. F1.D.633. H.N.f.ll, n:o 55. 
Lund. r. {Sk. Häckeberga på en holme i sjön; Romeleklint nära Björstorp. Vestml, 
Sätra brunn: Prof. Hedenius enl. Frist. Skall äfven vara funnen i VG. på Alnsö i 
Hornborga sjön, samt i Värml. vid Ölmehärads prestgård i ett alkärr. — N. upp- 
gifven för Tellemarken, men enl. Blytt trol. af misstag.) Blomman ensam mellan 
de 2 toppbladen, utanpå mörkgrön, inuti brunröd. 



71 Fam. SANTALACEjE Br. Kalk med i knoppen kantlagda flikar, samt lika många, 
pä flikarnes bas fästa ståndare. Fruktämne inväxt i kalkens bas, enrumm., enfröigt. 

376. THESIUM Lin. Spindelört. 

1 T. alpinum L. blrna i något ensidig klase, fastade inom 2:ne småskärm på det större, 
jemnbreda skärmbladets skaft, meränd, 4klufna: örtbladen jeninbreda, något rännfor- 
miga. ©6,7. Fig. Sv.B.611. H.N.f.3, n:o 50. 
Back. r. [Blek. vid Fuhrs gäsfgg. Smal. upp till Högsby sn; Oscarshamn, Vestervik 
och Hjorthed samt mellan Eksjö, Vimmerby och Fröåsa, sparsamt spridd till när- 
gränsande del af ÖG., såsom Olstorp i Askeryd. Grafby gärde i Sunds sn, mellan 
Kisa och Fröåsa. Svinhult sn vid Solebo och Hamra. Öl. vid Thorslunda kyrka 
[en, enl. Sjöstr., trol. falsk uppgift].) Quartershög, med små, utanpå gröna, inuti 
hvita blr. — Th. Linophyllum L.Fl.Su. 



168 10 Kl. BRACTEIFLOR*. 

72 Fam. THYMELEiE Juss. Kaik med pip och i knoppen tegellagda flikar. Stånd, 
fästa i pipen, dubbelt så många som kalkflikarne. Fruktämne fritt, inom kalken, 
enrumm., med ett hängande frö. 

377. DAPHNE Lin. Tibast. 

1 D. Mezereum L. blrna oskaftade, gyttrade 3—5 tillhopa på den ännu bladlösa stam- 
mens sidor. ^ 4, 5, r. blr. Fig. Sv.B.7. F1.D.268. 
Fukt. skogsäng. [Sk. — Lpl. — N. till Salten.) Alnshög buske, hvars lancetllika blad 
framkomma i grenarnes spels först efter de välluktande blrna; stenfrukterna 
röda, giftiga. 



73 Fam. EL^AGNEiE Br. Kalk som föreg. fam. med stånd, fästa i mynningen. 
Fr.ämne fritt, slutl. falsk stenfrukt, bildad af den saftiga kalken och den nötlika, 
Ifröiga frukten. 

378. HIPPöPHAiÉ Lin. Haftorn, Finnbär. 

1 H. rhamnoides L. bladen jemnbredt lancettlika, under hvitljälliga. ^ 5. Fig. Sv.B. 

385. FI.D.265. 
Hafsstr. [VB. vid Haparanda ned till Rosl. — N. mell. Salten och Trondhj.) Omkr. 
3 alnar hög, tornig buske, med tidiga, små och gulaktiga blr i bladvecken; fruk- 
ten bärlik, gul. 



74 Fam. ULMACEiE Ag. Blr Skonade. Fr.ämne fritt, med 2 stift, slutl. enrummig, 
enfröig, platt vingfrukt. 

379. ULMUS Lin. Alm. 

1 U. montana Sm. blrna med 5 — 6 ståndare och skaft n. kortare än kalken, samlade 

i rundade gyttringar; frukterna ovala ell. rundade, n. glatta, i spetsen grundt 2kluf- 
na; bl. aflånga — omv. eggrunda med tvärt sammandragen spets, dubbelsågade, ofvan 
meränd. sträfva. ^4,5. — /? major: bl. större; grenarne korkbarkiga. — y nilida: 
bl. glatta och glänsande. Fig. Sv.B. 13. E.B.1887. Reich.t.l332. H.N.f.l2, n:o 63. 
^ E.B.2542. 
Skogsäng, berg. [Sk. — Helsl. Delsbo, på Gryttjesbergen. Medelp. Borgsjö sn: Reuterm. 
Ångml. Skuluberget. Jämtl. upp till Frostviken i prov:s nordligaste del. Dal. Värmt. 
Dalsl. Boh. Öl. nor. del. Gottl. — N. till Helgeland.) Högt träd med brunakt. 
blr på bar qvist; vid basen sneda blad. — V. campestris Ed.6. /? U. major Sm. 

2 V. campestris Sm. blrna n. oskaftade, med 4 ståndare, för öfr. som föreg.; frukt. 

omv. eggrunda ell. cirkelrunda, glatta, i spetsen 2klufna ända ned till fröet; bl. 
ovala spetsiga, dubbelsågade. ofvan föga sträfva. ^5. — /? suberosa: grenarne med 
korklik, kantig bark. — ^ glabra Mill. bl. smalare, något tjocka, glatta; frukt, små, 
n. cirkelrunda med smal urskärning. Fig. E.B.1886. Reich.t.I331, /5 1333. /? H.N.f. 
4,n:o80; -^^ f.8, n:o 57. 
Lund. r. [Öl. södra del. Gottl. — (i Öl. Gottl. — '^ Gottl. Gothem m. fl. st.) Träd 
med smärre frukter och blad än föreg., hvarmed denna art förenades af Lin. 
och i Handb. ed.6 under namnet campestris. — 13 U. suberosa Ehrh. 

3 U. effusa W. blrna med 6 — 8 stånd, och skaft flera gånger längre än kalken; bla- 

den dubbelsågade; frukt, ludna i kanterna. ^5. Fig. Reich. f.l337. H.N.f.4, n:o 81. 
Lund. r. (Ö7. i vestliga, mellersta delen, såsom vid Borgholms kungsgård. Högsrum, 
Rönnerum, Skogsby m. fl. st. enl. Sjöstr.) Blrna med 3 — 7 lin. långa skaft. — 
U. ciliala Ehrh. U. peduncuÅata Lam. 



Fam. Aristolochiacece — Chenopodiacece. 169 

75 Fam. UKTICACEj^I Juss. BIr skiljdkönade, med 1 stift. Frukt nötlik, med 1 frö. 
380. HuMULUS Lin. Humle. 
IB. Lupultis L. 2^ 7, gulgr. blr. Fig. Sv.B.332. F1.D.1239. 

Bergsrött. stenrös, r. {Sk. — Jämtl. Boh. Strömstad; Tanum och Qville snr flerest.: 
Rect. For. Öl. Golll. — N. södra del till Ringboe i Gudbrandsd. och till Sellöei 
Bergens st.) Slingrande växt, med handflikiga, skarpa blad. 

381. URTiCA Lin. Nässla. 

1 U. urens L. sambyggare; bladen motsatta, ovala, fliksågade, med skaft meränd. längre 

än de parvisa blomgyttringarne. 6, 7, gulgr. bir. Fig. Sv.B.206. F1.D.739. 
Odl. st. a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Mindre och mer ljusgrön än följ. 

2 U. dioica L. tvåbygg.; bladen motsatta, mer och mindre hjertlika spetsade, grofså- 

gade, med skaft kortare än de klaselika blomgyttr. 2f 6, 7, gr. bIr. — /? holosericea: 
finluden, med få brännborster. — ;' glabra: stjelk och blad glatta. Fig. Sv.B.68 
F1.D.746. 
Odl. st. a. iSk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Var. med bredare och smalare, ända 
Ull eggrundt lancetllika blad. 

382. PARIETARIA Lin. Väggört. 

1 P. officinalis L. stjelken n. upprat, föga grenad; bladen utdraget eggrunda, punkte- 
rade korthåriga. 2f 7, 8, hvitgr. blr. Fig. F1.D.521. Rcich. D.FI.f.l317. H.N.f.l, 
n:o 58. 
Vid vägar och hus, r. {Sk. omkr. Cimbritshamn; Malmö, förvildad i plantager.) Blrna 
små, gyttrade i flock och klynnedelda vippor. — P. erecla Merl. 



76 Fam. AMARANTACEjE Juss. Kalk hinnaktig färgad [hvit eller röd]. Stånd, ut- 
gående från fruktfästet. Fr.ämne enrummigt, en- [fler-jfröigt, slutl. fröhus, afflFal- 
lande helt. 

383. AMARANTUS Lin. Amarant. 

1 A. Blilum L. stjelken utbredd, med blrna gyttrade i toppen- och bladvecken; kalken 
3deld, med 3 ståndare; bladen eggrunda urnupna. 06 — 8. Fig. FI.D.2246. H.N.f. 
1, n:o 55. 
Odl. st. gator etc. r. {Sk. Lund. ffall. Stockholm: Kungsholmen; Bergianska trädg. m. 
fl. st.) Liknar Chenopod. polyspermum, som stundom blifvil misstagen för denna; 
äfven skiljd från Chenop. med föga annat än kalken, hvars blad hafva en bred 
hvit genomskinlig hinnkant. Fröblåsan affaller hel med fröet, hvarföre denna 
art af Kunth föres till ett eget slägte Albersia. 



TI Fam. CHENOPODIACEtE Juss. Kalk örtartad, foderlik. Stånd, (asta i kalkens bot- 
ten. Frukt hinnaktig enfröig fröblåsa, affall. oöppnad. 

384. ATRIPLEX Lin. Gråmålla. 

\ Fruktfodrets [honkalkens] flikar rundade och helbräddade, åtskiljda till basen. 

•j-l A. hortensis L. stjelken upprat; bladen något hjertlikt Sangelformiga, bugttandade, 
på båda sidor af samma färg; fruktfod. rundade med omärklig spets. 07, 8, gr. 
blr. Fig. Sturm 79 haft. 
Odl. st. strand. {Sk.—Gestr. Vestml. som ogräs i plantager och dessas grannskap.) 
1 — 3 fot hög med stora, ofta röda ell. gula blad. 

t2 A. nitens Rcb. stj. upprat; blad som föreg. vanl. med mer spjuth'k bas, under hvit- 
mjöliga; fruktfoder eggrunda spetsiga. 07. 8, gr. blr. Fig. Sturm. 79 h. 



170 10 Kl, BRACTEIFLORiE. 

Vanl, införd med baJlast, r. [Sk. nedom Malmö. Kalmar 1847. Stockholm 1818.) 
Något mindre än föreg. 

ff Fruklfodrets flikar rut- eller 3angelformiga, hopväxta vid basen. 

* Fruktfodr. vid mogn. gråhvitt, med tillhårdnad bas. 

3 Å. rosea L. bladen n. eggrunda bugltandade, under hvitpudrade; fr.fodren bredl tri- 

angclformiga småtandade, med 3 upphöjda nerver på den hvitmjöliga basen. Q 7, 
8, gr. blr. Fig. Sv.B.626. H.N.f.4, n:o 77. 
Byar, hafsstr. r. [Sk. Lomma, Borreby etc. Smal. Kalmar; Förlösa: Vesterl. ÖG. 
Grytön i Gryt sn enl. Hr J. A. Braun. Öl. Skogsby i Thorslunda; vid Färjestaden 
och på ön Norman etc. — N. södra kusten.) Bladen stundom på båda sidor hvit- 
mjöliga. — A. laciniala Wg. 

** Fruktfodr. fortfarande grönt, bladart ad t (icke tillhårdn.). 

4 A. calotheca Fr. h\. spjutlikl triangelformiga, fWktawdade, enfärgade; fr.fodren Sangelf., 

upphöjdt nätådriga, flikade i syl-lika tänder. O 7, 8. Fig. Sv.B.627. F1.D.1638. 
H.N.f.l,n:o56; f.8, n:o 55. 
Hafsstr. etc. r. [Sk. Kullaberg; Malmö; Lomma etc. Blek. Smal Kalmare slott. Hall. 
Boh. Öl. — A.) Har mycket landade, likasom taggiga fruklfoder, hvilka ofta 
utväxa stora och bladlika, med långa flikar: A. hast. calotheca Bafn. — A. ha- 
stata Lin. herb. [genom förvexling] och Handb. ed.5. A. laciniata L.FLSu. enl. 
beskrifn. 

5 A. hastata L. nedligg. eller med utsperrade- grenar; bladen spjullikl Sangelformiga, 

bugttandade; fruktfod. rutformiga, i kanten och på ryggen landade. 07 — 9, gr. 
blr. — (i salina: upprat, med under hvitmjöliga blad. Fig. F1.D.1286. H.N.f.8, n:o 
54. ji Sv.B.628. 
Strand, fukt. st. /? hafsstr. [Sk.—Helsl. VB. Haparanda. Vestml. Ner. Värml. Carl- 
stad. Boh. Öl. Gottl. — N.) Var. i hög grad, nedligg. och upprat, med stora 
och breda blad till eggrunda, groflandade och n. hela, små och storma fruklfoder 
o. s. v. — A. hastata L. enl. synon. och växtställen. A. latifolia Wg. och Hn. 
ed.5. A. patula Sm. Utmärktare förmer, måhända egna arter, såsom några förf. 
vilja, äro följ. 

* A. Babingtonii Woods. utsperradt grenig, vanl. nedtryckt, med stora breda 
tjocka och spröda blad. Fig. Lindeb. Nov. Fl. Se. t.2, f.2. — Klippiga hafsstr. 
i Hall. och Boh. på Väderöarne. — N. söd. del. Finnm. Hammerfest, vid 
Fuglenaes. — A. crassifolia Fr. och ed.7. 

* A. delloidea Bab. n. upprat; bladen utdraget eggrunda, spjutlika af 2, hori- 
zontalt utstående, ell. bakut rigtade flikar vid basen [hvilka dock stundom 
saknas]; fruktfoder myckel större än de släta fröen. — Vcstra kusten. 

* A. microsperma Kil. n. upprat; bladen som föreg. n. helbräddade, med 
tvärhuggen bas och horiz. flikar; fruktfod. föga större än fröen. — Sk. 
Malmö; Lomma. Blek. enl. Vesterl. 

* depressa: nedtryckt, vanl. lefverbrun; bladen små, spjutlikt 3angeIform. ell. 
eggrunda, tandade, med 2, rakt utstående flikar vid basen; de öfversta bla- 
den v!'l fruktgytfr. n. jemnbreda, vanl. med spjutlik bas. — Sk. Hall. på 
ruttnji de lager af Zoslera. Boh. Blek. Gottl. flerest. A. prostrala Bouch. 
enl. Vesterl. 

6 A. patula L. sljelken meränd. upprat; de nedr;i grenarne korsvisa utsperrade; de öfre 

bladen lancettlika — jemnbreda helbräddade, de nedre eggrundt lancettlika, med 2, 
utdragna, något framåt riglade flikar vid basen; fruktfod. rutformiga spetsade hel- 
brädd, ell. något tandade, på ytan släta ell. småtandade. Q O— 9, gr. blr. — jJ an- 
gustifolia: nedligg.; alla bladen n jemnbreda. — ^ slipitata Veslcrl. fruktfodr. vanl, 
skaftade, ofta med hjertljk bas. Fig. F1.D.1285; /? 2226. H.N.f.8, n:o 53. 
Odl. st. strand, a. [Sk.—Ångml. Värml. Öl. Gotll. — N. till Ost-Finnm. — * Hafsstr. 
i Sk. Blek. Boh. Öl. enl. Vesterl.) Stundom af tillfälliga orsaker nedliggande; bla- 
den var. i bredd och tandning, äfvensom fruktfod. i storlek. — A. angustifo- 
lia Sm. 

7 A. litoralis L. stj. och grenar uppräla; bladen jemnbreda; fruktfod. smalspctsiga. 



Fam. Chenopodiacew. 171 

landade på ytan och i kanfenia. ©6 — 8, gr. blr. — /? maritima: bladen bredare, 
glest och olikformigt bugttandade. Fig. F1.D.J287. H.N.f.5,n:o 58, 59. 
Hafsstr. {Sk.—Uppl. Boh. Öl. Gotll. N. till Romsdalen.) Bladen hos a 1—2 lin. 
breda, hos /? 2—3^; var. med större och mindre fruklfod. samt stund, nedligg. 
stjelk. — 13 Ä. marina L. enl. Sm. 

385. HALIMUS Wallr. Saltmålla. 

41 H. portulacoides Wallr. sljelken träaktig; bladen smalt omv. eggrunda— lancettlika 
trubbiga helbräddade; fruktfodren oskaftade. ^ 7, 8, gr. blr. Fig. Sturm 80 haft. 
E.B.261. H.N.f.l4,n:o61. 
Hafsstr. r. [Sk. Helsingborg och Hven. fordom funnen af Leche enl. Linné Fl.Su. samt 
Fries.) Omkr. 4 aln hög med gr enig bladlös vippa i toppen; bladen aflånga, vanl. 
bredare ofvan midlen. — Atriplex L. 

2 H. pedunculatus Wallr. örtsljelk; fruktfod. långt skaf lade, omv. hjertlika, med en 

liten udd i urskärningen; bladen som föreg. O 7, 8, gr. blr. Fig. F1.D.304. H.N.f.l, 
n:o 57. 
Hafsstr. r. [Sk. vestra kusten från Skanör upp till Kullen; Hven. fl^aW. Varberg. Boh. 
Skaffö; Oroust, Henån: Thed. Smal. Kalmar vid Törnebäcksbro. Öl. Ottenby etc. 
Gotll. Eista, Sproge, Gröttlingbo etc.) Vid blomn. vanl. fingerlång, sedan större, 
med blomgyttr. i toppen och öfra bladvecken; utmärkt af de ^ tum långa fr, fo- 
derskaften. — Atriplex L. 

386. BLITUM Lin. Rödmålla. 

f Blomfodret vid fruktmogn. uppsväldt saftigt, hvarigenom fruktgyttringarne 
slutl. likna röda bär: egentl. Blita L. 

ft B. capitatum L. de flesta blomgyttr. bildande eli bladlöst, afbrutet ao; i sfjelkens topp; 
bladen spiutlikt eggrunda, med få och glesa tänder. O 6, 7, gr. blr. Fig. Sturm 
74 haft. 
Odl. st. r. [Smal. Kronoberg: Scheulz. Södml. Strängnäs: J. A. Braun. Stockh. 
Bondgatan pä Söder, och på Djurgårdsslätten. Uppl. Elfkarlöbruk omkr. herregår- 
den. Vestml. Vesterås: A. M. froil. Dal. Grycksbo Bruk. — N. Chrisfiania; Lan- 
gesund.) De mogna blomgyttringarne ej olika smultron; endast de nedre hos 
denna art i bladvecken. 

f2 B. virgatum L. stjelken bladig ända till toppen; blomgyttr. i bladveckcn; bladen 
spjut- ell. 3angelformigt eggrunda, olikformigt hvasstandade. Q 6, 7, gr. blr. — 
/S chenopodioides: fruktgyttr. saftlösa gröna. Fig. Sturm 74 h. /9 H.N.f.8, n:o 52. 
Odl. st. r. {Sk. Kullaberg. Smal. Håkanstorp i Bredaryd sn. ÖG. Motala på lands- 
vägsrenar. Södml. Stockholm. Uppl. Gestr. Vestml. Ner. Örebro; Iboholm i Boo sn. 
VG. Sköfde: Rect. For. N. Kongsberg. — Förvildad i och omkr. plantager. — 
/? Uppsala, vid Hammarby. — N. Christiania.) Bladen med bred, tvär bas, myc- 
ket landade; frukt som föreg. 

ff Fruktgyttr, icke bärlika: Chenopodia L. 

3 B. rubrum Beich. bladen eggrunda trubbiga, djupt trubbtandade, tjocka glänsande; 

blomgyttringarne greniga sammansatta, något bladiga; alla fröen utom toppblom- 
mans stående på kant. O 7— 9, gr. ell. r. blr. — /? paucidentatum: liten, med föga 
ell. icke tandade blad. Fig. F1.D.1149. /? Sturm 74 haft. 
Odl. st. [Sk.— Gestr. Vestml. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N.) Stjelkar och blomgyttr. 
stundom röda; bladen n. fliktandade. — (3 B. rubrum v. bolryles Fr. 

4 B. glaucum Koch: bladen aflånga ell. eggrundt aflånga trubbiga, grundt och bugtigt 

trubbtandade, under blågrå; blomgvttr. i bladlösa klasar; fröen dels horizontala, 
dels på kant. ©7- 9, gr. blr. Fig. F1.D.1151. 
Gator, a. {Sk.—Gefle. Vestml. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N.) Sljelken vanl. nedligg. 
mer sällan upprat. 

5 B. Bonus Henricus C. A. Mey. bladen spjuflikt Sangelformiga, n. helbräddade; 

stjelken upprat, med täta, axlikt gyttrade, upptil bladlösa blomgyttringar; alla fröen 
kantstående. 2^ 6- 8, gr. blr. Fig. FI.D.579. 
Väg. gård. a. [Sk.—Helsl. Vestml. Värml. Boh. enl. Thed. 01 Gotll. — N. till Bergen.) 

(B. virgal. p.) 



172 10 Kl. BRACTEIFLOR.E. 

387. CHENOPODIUM Lin. Svinmålla. 
f Bladen landade. 

1 C. hybridum L. bladen något hjerllika spetsade, djupt buglade i få, men ganska 

grofva tänder; blompyttr. i grenig öppen vippa; fröen groft punkterade. ©7,8, 
gr. blr. Fig. F1.D.2049. 
Odl. st. {Sk.—Uppl. Dal. Värml. södra delen. ÖL Golll. — N. Christiania.) Bladen 
tunna, stora, ej olika Lönnblad. 

2 C. urbfcum L. bladen Sangelfnrmiga groftandade ell. n. hela; blomgyttr. samlade i 

utdragna upprätta axlika gyttringar, dels i stjelkens topp, dels i bladvecken; fröen 
släta. O 7, 8, gr. blr. — /? inlcrmedium : bladen mer gröna och glänsande, spetsigt 
groftandade. Fig. Sv.B.459. F1.D.1148. ^ Sturm 75 haft. 
Byar, gat. [Sk.—Gefle. Dal. Värml. Öl. Goltl. — N. Chnstiania; Åsker; Ringerige. 

— /? Eskilstuna; flerest. enl. Fr.S.V.Sc.) Bladen vanl. något tjocka, blåakliga och 
glanslösa. 

3 C. inurale L. bladen eggrunda, jemte tänderna spetsiga, yngre glänsande; blom- 

gyttr. i grenig öppen bladlös vippa; fröen släta. 7, 8, gr. blr. Fig. F1.D.2048. 
H.N.f.15, n:o 59. 
Odl. st. mur. r. {Sk. Ystad. — Höganäs. Blek. Hall. VG. Göteborg. ÖG. Linköping. 
Ö7. Runsten. Gottl. i Wall sn.) Bladen och de talrika bladtänderna spetsigare 
än hos öfr. arter; fröen med hvassare kant. Har enl. Fr. en var. med helbräd- 
dade blad: crassifolium ; hvad förf. erhållit här af blommande från Hall., synes 
tillhöra följ.-s p. 

4 C. album L. bl. eggrunda trubbtandade, de öfre lancettlika, meränd. helbräddade, 

ulan glans, oftast under hvitmjöliga; blomgyttr. i greniga ax; fröen svagt punkterade, 
glänsande. © 7 — 9, g. blr. — a spicatum: blomgyttr. i sammansatta täta upprätta 
hvitmjöliga ax. — p cymigerum: axen i glesa, föga mjöliga vippor, meränd, med 
utböjda grenar. — y glomerulosum : bladen tunna, mera och hvassare landade; 
blomgyttr. mycket små och glesa. Fig. Sv.B.411. F1.D.1150. 
Odl. st. a. [Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm. — / vid Gefle, trol. flerestädes.) a C. 
album L. p C. viride L. Fig. i Sv. B. visar en medelform mellan båda: C. pe- 
ganum Reich. — y C. glomerul. Reich. C. opulifolium Drej. Fl. Hafn. 

5 C. opulifolium Schrad. bladen rundadt deltoidiska trubbiga ell. med omärklig spets, 

de nedre meränd. med 2 större flikar vid basen, de öfversta ovala, alla bugtlan- 
rfarf^,- fröen släta. O 7, 8, gr. blr. Fig. Vaill.t.7,f.l. H.N.f.14, n:o 62. 
Odl. st. r. [Uppsala, enl. Fr. i H.N. Äfven uppgifven för Carlskrona och Lyckeby i 
Blek., men derstädes aldrig anträffad af Ankarcr.) Lik föreg., men med bredare 
och kortare, tumsstora blad, oftast med rundad trubbig spets, utan, ell. med en 
kort udd. Vipporna slutL mycket greniga. 

ff Bladen helbräddade. 

6 C. palyspermum L. bladen eggrunda glatta och gröna; blomgyttr. i toppen och blad- 

vecken, slutl. utväxande i greniga, glesa vippor; ståndarne meränd. 3. 07, 8, gr. blr. 

— /? aculifolium: bladen spetsiga. Fig. FI.D.1153. /? E.B.1481. 

Odl. st. strand. [Sk.—Geslr. Oslättfors. Helsl. Söderhamn. Medelp. Tuna sn, Vii. 
Vcstml. Värml. Kohlsäter. Öl. Gottl.) Kalken öppen, icke tillsluten omkr. det 
stora rödbruna fröet. Hufvudarten har rundadt trubbiga blad. 

7 C. Vulvaria L. hela växten nedliggande, klibbmjöiig; bladen rutlikt eggrunda; blrna 

gyttrade. 07, 8, g. blr. Fig. F1.D.1152. 
Gator etc. r. {Sk. Ystad; Trelleborg; Lund; Landskrona etc. Blek. Carlshamn. Smal. 
Kalmar. ÖG. vid Roxen. Stockh. Uppsala. Gottl. Visby. — N. Mandal etc.) Myc- 
ket stinkande ört. — C. olidum Curt. 

388. KOCHTÅ Roth. 

1 K. hirsuta Nolte: stjelken jemte de jemnbreda halftrinda trubbiga bladen mjukludna; 
blrna parvisa oskaftade i bladvecken, ludna. 7. Fig, F1.D.187. H.N.f.4, n:o 79. 
Hafsstr. r. {Öl. Otlenby schäferiäng, samt numera något öst. och söd. derom: Sjöstr.) 
Lik Schobcria mar it., men är större; yngre upptill hvitluden af långa mjuka 
hår. Blrna synas på torra ex. gulaktiga. — Salsola L. Sueda Reich. Cheno- 
podium Wg. 



Fam. ChenopodiacecB. 173 

389. SCHOBERIA C. A. Mey. 

1 S. maritima Mey. stjelken nedligg. ell. uppstigande; bladen jemnbreda ell. syl-lika, 

halftrinda glatta; blrna gyttrade i bladvecken; stiften 2. 7, 8, erönakt blr Fie 

F1.D.489. H.N.f.4, n:o 50. .. w » • • &• 

Hafsstr. {Sk—Boh. Öl. Ottenby etc. Gotll. Öja sn, vid Stockviken: Sproge; Rohne- 

hamn. — N. till Levanger.) Chenopodium L. 

390. SaLSOLÅ Lin. 

1 S. Eali L. stjelken nedligg., meränd. hårig; bladen trinda hvasst sylspetsiga; blrna 
ensamma i bladvecken; kalkflikarnes bihang slutl. rundade och utstående 07 8 
hv. ell. rödl. blr. Fig. Sv.B.471. F1.D.818. , • w » . 

Hafsstr, [Sk. — Södml. Ålön och Nottaron. Boh. Öl. Golll. — N.) Vanl. nedtryckt 
grenig ört, taggig af de hvassuddiga styfva bladen; kalkbihangen utbildas vid 
frömogningen. 

391. SALICORNIA Lin. Glasört. 

1 S. herbacca L. stjelken enkel ell. med molsatta, i toppen kolfbärande grenar; mellan- 
lederna upptill något vidgade och urnupna. 0^)7,8. — * biennis Afz. tvåårig med 
nedtill träaktig stjeik, n. jemntjocka mellanleder. Fig, Sv.B.252. FI.D.303. B H.N.f. 
10,n:o58. 
Hafsstr. [Sk. — Boh, Blek. Smal. ÖG. Dagsbergs sn. Södml. Mörkö sn, mellan Skan- 
sen och Hörningsholm. VB. Neder-Calix skärg., på Hvitgrundet: Reuterm. ÖL 
Gottl. — N. till Trondhj. — '^Sk. på Hven. Hall. vid Onsalaviken; Varberg på 
Getteröns östra kust. Boh. Gåsö; Skaftö; Uddevalla. Öl. Långöre Kapell.) Var. 
upprat och nedliggande: S. prostrala Osb. Fl.D.1621. * S. fruticosa Beiz. 



11 KLASSEN 

juliflorj:. 

78 Fain. CUPULIFERiE Rich. Sambyggare. Honblommans hylle vidväxt det 2—6- 
riimmiga fr.ämnet, och sedan qvarsitl. såsom s. k. bägarfoder omkring den genom 
felslagning enrummiga, enfröiga nöten. Fröhvite 0. 

392. QUERCUS Lin. Ek. 

1 Q. Robur L. gemensamma fruktskaftet flera gånger längre än bladskaften; bladen 

med korta skaft, aflånga, meränd. bugtflikade med rundade flikar, glatta. ^5. — 
/3 lanceolala H. v. Post: bl. utdraget lancettlika, oflikade. Fig. Sv.B.73. F1.D.1I80. 
Reich. D.Fl.f.l313. 
Skog. äng. a. [Sk.—^Geslr. Veslml. söd. Dal. här och der. Värml. Öl. Golll. — N. 
till Nordmöer samt Näs på Hedemarken. — /? Smal. i en hage på ön Keanäs i 
Bruddsjön vid Berga i Högsbo sn.) Slorl träd, med om hösten affallande blad. 
Blr och bl. hos bcgge arterna samtidiga. — Q. pedunculata Ehrh. 

2 Q. sessiliflora Salisb. gem. frukfsk. omärkligt ell. kortare än bladskaften; bladen 

längre skaftade, flikiga som förcg, ^ o. — /? inlermedia: bladen under håriga; 
frukter något längre skaftade. Fig. E.B.1845. Reich. f.l309. 
Skogsback. [Sk.—Boh. VG. Dalsl. Kroppefjell; samt i Dalskog sn. Blek. Vedeby m. 
fl. st. kring Carlskrona; Djupadal nära Ronneby. Smal. ÖG. Tjärstad: Kindb. Öl. 
Gotll. Löjsta sn [ett enda träd]. — N. allmän i de sydi. delarne.) Bladen skola 
vissnade qvarsitta öfver vintern; skaften 3 gånger längre än hos föreg. Ollonen 
kortare och flera hopgyttrade. — Q. Robur W. /? Q. intermed. Don. 

393. FAGUS Lin. Bok. 

1 F. sylvatica L. bladen eggrunda, föga tandade, glänsande glatta, hårbräddade. % 5. 

Fig. Sv.B.361. FI.D.1283. H.N.f.l,n:o 59. 
Skog. {Sk.—ÖG. Omberg. VG. Boh. Dalsl. vid Vågsäter i N. Ryr sn. Ö7. vid Rälla 
[ett enda träd]. — N. i Grefskaperna på veslra kusten till 4 mil norr om Bergen.) 
Högstammigt träd med slät bark. Blr och bl. samtidiga. 

394. CARPiNUS Lin. Annbok. 

1 C. Belulus L. fruklhängets fjäll 3klufna, mellersta fliken mycket större, aflång. t, 5. 

Fig. Sv.B.433. F1.D.1345. 
Löfskog. {Sk. Hall. Blek. Smal. söd. delen. Öl.) Lågväxt träd eller buske; bladen 
eggrunda, djupt och hvasst dubbelsågade ; blr på bar qvisl. 

395. CöRYLUS Lin. Hassel. 

1 C. Aveilana L. bladen n. runda, med hjertlik bas och smal spets, aflånga trubbiga 
slipler; bägarfodret klocklikt öppet, med sargadt tandade flikar, t, 3, 4. — /? laci- 
niala H. v. Post: bl. parflikigt inskurna. Fig. Sv.B.139. F1.D.1468. 
Skogsäng, a. (Sfe.— nor. Angml. Själevad sn, vid Billaberget: Reuterm. Värml. Boh. 
Öl. Goltl. — iV. till Nordl. samt Gudbrandsdalen. — fi ÖG. Regna sn, i prestg:s äng 
bland den vanl. formen.) Bladen tunna ojemna dubbelsågade; blr på bar qvist. 



11 K!. juLiFiOR^. — Fam. Cupuliferce — Salicinew. 175 

79 Fam. SALICINE^ Rich. Tvåbyggare. Hänge af tegeilagda enkla fjäll, hysande i 
sin vinkel ett glandel- eller strutlikt hylleämne. Frukt ett enrumm. 2skaligt fröhus 
med fröfästen på väggarne och talrika frön med fröljun, utan hvite. ' 

396. PöPULUS Lin. Poppel, Asp. 

f Hängfjällen hårbräddade. 

1 P. tremula L. bladen rundade, groft trubbtandade, på båda sidor gröna och glatta 
[undant. /?], med plattade skaft, t, 4, o. — yS villosa: bladen på båda sidor hvit- 
ludna. Fig. Sv,B.103. 
Skog. och äng. a. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm. — /3 Värml. Risäter vid Rådasjön. 
— N. Christiania.j Högt träd, med långa gråludna hängen på bar ovist. Rot- 
skodens blad hjerlUka ludna. 

\2 P. canescens Sm. bl. som föreg., under gråaktigt hvilludna; de vngsta i qvistarnes 
topp något hjerflika, hela. ^4,5. Fig. E.B.1619. FI.D.2183. Reich. D.Fl.f.l273. 
Fukt. st. vid byar, herregård. etc., ursprungl. odlad. {Sk. Lund i Paradislyckan; Sva- 
neholm i Skurup sn, etc. Derifrån odlad i parker här och der upp till Stockh. och 
Uppsala.) P. alba L.Fl.Su. och Willd. 

fS P. alba L. bl. som föreg., under snöhvitl ludna; de vngsta hjertlika, 3—5flikiqa. 
t) 4, 5. Fig. E.B.1618. F1.D.2182. Reich. f.l270. H.N.f.l3, n:o 69. 
Som föreg. iSk. Lund; Kronetorp; Krageholm, på holmen Hamburg; Bäckaskog vid 
Oppmannasjön etc. Sedan odlad upp till Uppsala.) P. nivea W. 

(P. balsamifera.) 

ff Hängfjällen glatta, i kanten smalflikiga. 

f4 P. nigra L. bladen deltoidiska med n. tvärhuggen bas, utdragen spets, trubbsågade, 
på båda sidor samt i kanten glatta och gröna; grenarne utslående. ^4,5 Fig 
E.B.1910. Reich. f.l275. H.N.f.l2, n:o 64. 
Plantager. {Sk. Rlek. Hall. etc. upp till Uppsala.) Träd med vidgad krona. 

f5 P. pyramidalis Roz. bladen rutformiga spetsade, grundt trubbsågade, för öfr. som 
föreg.; grenarne uppräta. ^ 4, 5. Fig. 
Plant. {Sk.—^Uppl.) Träd med hög och smal krona genom de nästan rakt uppåt 
växande grenarne; bladens bas icke så tvärhuggen .som hos föreg., utan bildande 
en trubbig vinkel mot skaftet. — P. dilatata Ait. 

fö P. monilifera Ait. bladen deltoidi^ska, med något hjertlik bas [bredare än långa], spet- 
sade, sågade, med trubbiga framåt böjda sågtänder, i kanten finludna. +> 4, 5. Fig. 
Plant. {Sk—Gefe.) Har slutl. quartcrslånga glesa hängen af stora fröhus. 

\1 P. balsamifera L. bladen eggrunda spetsade trubbigt finsågade, glatta, under bleka 
nätådriga; knopparne mycket balsamkådiga; hängfjällens flikar med några långa hår. 
^ 5. Fig. 
Plant. {Sk. — Geslr. och Värml.) Träd, stund, buske, med knoppar och yngre blad 
klibbiga och starkt, n. Rhabarberlikt luktande, af en seg balsamisk kåda. Spri- 
der sig mycket genom krypande rotskott. 

397. SALIX Lin. Pil, Vide *). 

f Träd eller högre buskväxter med enfärgadt ljusgula hängfjäll; 2 honings- 
glandler [hos S. undul. blott 1] i hvarje blomma. 

* Hängljällen snart afl'allande. Vanligen träd. 

1 S. pentandra L. ståndarne 4 eller flera**); fröhusen slutl. kort skaftade glatta, med 
kort stift***); bladen aflånga — o?nv. eggrunda smalspetsiga, fint och tätt sågade, 



*) Vid detta mångformiga slägtes studium är Prof. Anderssons Diss. Salices Lapponice 
med fig. af största värde. 

**) Då ståndarnes antal ej uppgifves, äro de alltid 2. 

***) Stiftet kallae kort, då det är kortare än märkena, långt eller utdraget, då det är 
längre än dessa. 



176 11 Kl. JULIFLOR^. 

glatta, med glandier på skaften. ^ 5, 6. -- p lalifolia: vanl. träd, med bredare blad, 
6—8 ståndare. — / lelrandra: stånd. 3—4. Fig. Lin. ri.L.t.8,f.Z. Sv.B.325. Ands. 
Sal.Lapp.f.l. F1.D.943. H.N.f.9, n:o 00; y? f.l2, n:o 65 [var.]; y f.ll,n:o59. 
Skogsäng, a. {Sk. — LpL — N. till Alten.) Vanl. 3 — 5 alnar hög buske stundom 
temligen högt träd, med glänsande blad. — y S. pentandra * telrandra Fr. 
p cuspidata Ed.4. 

2 S. fragilis L. stånd. 2; fröh. som föreg.; bangen slaka; bladen lanceltlika, vanl. 

sned-spelsade, sågade, glatta, under isgrå. ;^) 5. — /? decipiens: qvistarnes bark 
gulglänsande, deras nedre blad omv. eggrunda trubbiga. — / Russeliana: bladen 
smalare, jemnt afspetsade: qvistarne längre, slutligen hängande. Fig. Sv.B.373. Fl.D. 
2484. H.N.f.l,n:o60; /? f.9,n:o61. / E.B.1818. 
Vid stränder etc. a. [Sk.—Hclsl. Dal. Öl. Golll. — N. till Trondhj. — / Sk. Smal. 
Boh. — N. Arenda! etc.) Träd med vid basen utsperrade grenar och gvistar, 
sköra i vecken, hvarföre de lätt blåsa af och, då de falla i vattnet, bortföras och 
slå rot vid stränderna. Stipl. på höstqvistarne hälft hjertlika. Honträdet myc- 
ket sällsynt i öfra delen af riket, y har icke sköra qvistar: S. frag. /? pendula 
Ed.4. 

3 S. viridis Fr. stånd. 2; fröh. som föreg.; hängena upprätta; bladen smalt lancelt- 

lika, likformigt spetsade, tätt småsågade, glatta. ^ 5. Fig. F1.D.2486. H.N.f.l, 
n:o 61. 
Strand, och vid vägar, r. [Sk. Smal. Jönköping; Kalmar etc. Södml. Thuringe sn, 
Nyqvarns bruk. Stockh. Värml. i söd. och särd. vest. delen. VG. Nygård i Ve- 
nersb.trakfen: Kindb. Boh. — N. Christiansands st.; Christiania; Tellemarken; Ha- 
deland.) Bladen mer utdragna, grenarne upprätare än hos föreg.; de sednare 
icke bräckliga i vecken. — S. albä y Wg. Fl.Su.ed.2. S. Russeliana Handb. ed.2. 

4 S. alba L. stånd 2; fröh. glatta, med ganska korta skaft, n. intet stift; hängena upp- 

rätta; bladen lancettlika smalspctsade finsågade, på undre sidan silkeshår iga. — 
(i virescens: blad äfven undertill gröna och glänsande. ^ 5. Fig. Sv.B.523. H.N.f. 
l,n:o 62i 
Strand, och vid väg. {Sk. — Mälaren. Gefle, vid Kastet. Öl. Gottl. Klinte sn. Vanl. 
förvildad. — N. Vid Leerelven i Skydsmoe sn. Flerestädes planterad. — /? Stockh. 
nära Liljeholmen.) Mindre träd; liknande S. fragilis, men har mer uppräta och 
vidjelika grenar, som dock hafva nästan samma skörhet; yngre bladen på båda 
sidor silfverhåriga; stipl. smala lancettlika. 

'■^'^- Hängfjällen qvarsittande. Buskar ell. låga träd. 

5 S. amygdalina L. stånd. 3; fröhusen eggrunda skaftade glaita, med omärkligt stift; 

bladen aflån ga— lancettlika, spetsiga, sågade glatta, under isgrå. ^ 5, 6. — /? an- 
gustala Fr. bladen lancettlikt jernnbreda. Fig. Ands.f.2. Reich. f.l256. H.N.f.3, 
n:o 51. ^ 

Stränder, r. [VB. Neder-Torneå. Angml. mell. Sollefteå och Bota; Styrnäs sn. Medelp. 
vid Sätlna-ån och Indalsclfven. Gesir. Persbacka vid Avaån; Ofvansjö presfg. vid 
ån. Dal. vid elfven i Tuna. Vppl. vid Elfkarleby, nedom gästgg. Värml. Klarelf- 
ven. ÖG. Omberg. Vid Göteborg och i Sk. fordom planterad. — iV. Christiania; 
Porsgrund; Glommen mell. Kongsvinger och Elfverum. Gudbrandsdal. Guledalen. 
Ringebo etc. — /? iV. Stördalen.) Träd eller trädlik buske; bladen 2 — 3 tum långa, 
stund, tumsbreda, med kort spets, cj^hängcn talrika, 2 — 3 tum långa, smala 
och slaka, med gula fjäll. Siipl. hälft hjertlika. — S. triandra L. anses nu mer 
af få förf. för skiljd art; har bladen föga, eller icke bleka under, samt vanl. 
längre och mer jernnbreda. 

fö S. undulata Ehrh. stånd. 3; fröh. eggrundt kägelformiga skaftade småludna eller 
glatta, med utdraget stift; bladen jemnbredt lancettlika, tätt finsågade, glänsande 
glatta, under blekare. ^5. Fig. Reich.f.l261. H.N.f.3, n:o 55. 
Odl. st. strand, r. [Sk. Blek. Stockh. i Hagaparken, och vid Roslagstull. Södml. Eskils- 
tuna; Nyqvarns bruk. Upps. vid Fyrisån. Öl. södra delen.) Buske eller lågt tråd; 
bladen ofta vågiga i kanten, 3—4 tum långa, sällan öfver ^ tum breda, långt 
och small spetsade, med ^ tum långa skaft, hängcn ludna. Stipl. som föreg. — 
S. hippophaefolia Thuill. med smalare, men' jernnbreda, något glest naggsagade 
blad, finnes, ehuru mycket sällan, odlad: H.N.f. 10, n:o 59. 



Fam. SalicinecB. y^j 

ff Träd ell. högre buskar, med åtm. i spetsen bruna, liksom svedda, hän^^näll- 
1 honingsglandel i hvarje blomma. " ^ ' 

* Fröhus oskaftade, med omärkligt stift. 

\7 S. purpurea L. ståndarne hopväxta till 1: fröh. eggformiga hvHludna, med klubblikt 
märke n. utan stift; bladen lancettlikt jemnbreda, mot spetsen något bredare och 
sågade, glatta. +> 5. — (3 Helix: hängen större, kort skaftade: stiftet*" tvdlif^arp FiV 
Sv.B.589. H.N.f.2,n:o56; /? 57. ^ *= ^• 

Strand, etc. [Sk. Blek. Lyckeby och Vämö. Smal. Markaryds gästgg.: Scheutz. Hall 
I de öfre prov. odl. upp till Gcstr. — [3 Sk.) Buske med vidjelika grenar, vanl 
röd bark, (3 med gulgrön; hängen oskaftade, tumslånga smala, ofta motsatta 
a^ knappt funnen i Sv. — /? anses af en del förf. såsom egen art. — Anm S 
rubra Huds. Fr. HN.f.lO, n:o 60, skiljd med blott till hälften hopväxta stån- 
dare, utdraget stift och jemförelsevis bredare blad, lärer enl. Prof. Andersson al- 
drig hos oss förekomma annorlunda än odlad. 

** Fröh. oskaftade, ell. med skaft kortare än honingsglandeln; utdra- 
get stift. 

a — Åldre bladen fullkomligt glatta. 

8 S. daphnoides Vill.^ hängen mycket ludna; fröh. glatta, med utdraget stift; bladen 

bredt lancettlika sågade; stipl. hälft hjertlika: qvistarnes bark daggblå. %4,5 Fig 
Reich. f.I253. H.N.f.6, n:o 54.^ 
Strand, r. [Dal. Mora kyrka, på Sandängorne norr om elfven. Värml. på Klarelfvens 
stränder från Dalby sn till utloppet. — N. mell. Ourdal och Land till Rands-fjorden; 
mell. Ringeboe och Biri vid Lougcn; Ringerige; Glommen upp till Elverum.) Träd 
ell. hög buske med oftast glafla och daggblå grenar, 2 tum långa, tjocka hän- 
gen; bladen likna S. amygdalince. — 5. acutiiölia Horn. — Anm. S. acutifolia 
W. Fr. H.A.f.8, n:o 58, med mer jemnbreda blad, och lancettl. stipler, lär enl. 
Ands. hos oss icke förvildas, ehuru den ofta planteras i söd. och mellersta Sv. 

b — Äldre bladen håriga ell. ludna; yngre grenar långa, raka och 
vidjelika. 

9 S. viminalis L. fröh. n. oskaftade, hvilladna; hängfjällens hår kortare än fröh.; bla- 

den lancettlikt jemnbreda, med helbräddade tillbakaböjda kanter, under silfverglän- 
Äa7?rfe silkeshåriga. ^4,5. Fig. Sv.B.211. H.N.f.l, n:o 64. 
Strand, och odl. st. [Sk.—Boh. Värml. vid Klarelfven. ÖL; samt flerestädes ända upp 
till Gestr. odlad och förvildad.) Hög buske, stundom träd, med uppräta, n. enkla, 
vidjelika grenar, långa honhängcn; fullväxla bladen omkring ^ tum breda, 4 
t. långa. 

flO S. moliissima Ehrh. fröh. som förcg.; fjällens hår nående öfver märkena; bladen 
n. jemnbredt lancettlika, i kanlen glest glandelnaggade, under omärkligt silkeshå- 
riga, något gråglänsande. +)4, 5. Fig. H.]N.f.I, n:o ö5. 
Odl. st. r. [Sk. Lund. på Kanikmarken; i pilhäckar vid Käflinge, samt mellan Stäfvie 
och Borreby.) Bladen I tum breda, 4 t. långa, under knappt märkligt håriga, 
grågröna. 

11 S. Smithiana Willd. fröh. kort skaftade, hvitludna; hängfjällens hår icke öfvernående 

de 2deldta märkena; bladen utdraget lancettlika n. helbräddade, under tätt silkes- 
/wrfwa, slutl. hvitulliga; stipl. eggrunda. ^4,5. Fig. E.B.1509. H.X.f.J, n:o 63; f.2, 
n:o 59. 
Odl. st. [Sk. Hall. ursprungl. odlad. Hanväxten funnen endast i Sk. vid Kullen i 
Brunby sn. — N. vid Laurvig.) Trädstam eller högre buskväxt; bladen lika fö- 
reg:s, men dubbelt bredare, med en omärklig tand här och der i kanten. — 5. 
lanceolata Fr. S. moliissima Sm. 

c — Blad som för eg. afd.; grenar korta och knöliga. [Nordliga 
arter]. 

12 S. LoBstadiana Hn. fröh. kort skaftade gråludna; bladen aflångt lancettlika meränd. 

spetsiga, omärkligt och glest naggade, under lätt gråludna, utan glans. ^6. — 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 12 



178 11 Kl. JULIFLORiE. 

/? oblusifolia: bladen utdraget omv. eggrunda, de nedre trubbiga. Fig. Ands. f.5. 
H.N.f.5,n:o64. 
Fjelltr. r. {Torn. — Pil. Lpm. Angml. [nu utrotad enl. Frist.]. — N. Saltdalen.) Högre 
huskväxt, stundom med trädstam; hängen långa, n. fingertjocka af mycket täta 
fröhus; bladen vanl. spetsiga, på båda sidor tätt finludna, särdeles under grå fil- 
tade, men utan glans. — S. canescens Fr. S. caprea p L.Fl.Su. ed.2 enl. O. Rud- 
becks fig. [Bot. Not. 1841, p.65],. ehuru ex. i Linnés Herb. snarare är en form 
af S. glauca. — Anm. 5. canescens Willd. [S. Seringeana Gaud. och Koch] har 
längre och tunnare blad, små och slaka honhängen med småbladiga utdragna 
skaft, hvarföre denna art synes vara skiljd från vår. 

13 S. Lapponum L. fröh. oskaftade, hvilulliga; bladen ovala— lancettlika spetsade, mer- 

ändels helbräddade, särdeles under glänsande hvitludna, kanterna något tillbaka- 
vikna. +) 5, 6. — /? elliptica: bladen elliptiska eller eggrunda spetsiga. Fig. L.Fl.L. 
t.8,f.t. Wg.Fl.L.t.l.6,f.4. Ands. f.4. H.N.f.7, n:o 58; ^ f.l2, n:o 67. 
Kärr. {Lpl.— Uppl. ÖG. Veslml. Värml. Sällsynt nedom Helsl. — N. Finnm. ned till 
Oudalen och Skien.) 2—4 alnars hög buske, med slutl. 3 tum långa, tjocka blad, 
varierande mellan utdraget lancettlik och eg grund form; omvexla äfven till lu- 
denheten, ända till nära glatta. — S. limosa Wg. /? S. n:o 362.L.FI.L. S. are- 
naria L. Herb. S. lapp. v. leucophylla Fr. 

14 S. glauca L. fröh. meränd. oskaftade, ulliga, med föga utdraget stift; hängskaftet 

bladigt; bladen lancettlika — bredt ovala trubbiga, meränd. helbräddade, med platt 
kant, släta meränd. mjukludna, ;^ 5, 6. — /? angustifolia: bladen smalt lancettlika, 
helbräddade, ludna. — / appendiculata : bladen ludna, helbräddade, med eggrunda 
stipler. — å pallida: bladen helbräddade glatta, under isgrå. — s subnigricans : 
bladen aflånga eller lancettl. småsågade, vid torkning lätt svartnande. Fig. L.Fl.L. 
t.7,f.5. Ands. f.21. F1.D.1058. H.N.f.3, n:o 52. / Fl.p.l056. 
Fjellv. (Lpl. — Dal. Värml. bergslagen, vid skansen på Persberget. Angml. — N.) 
Omkring 2 alnar hög buske, med på båda sidor hvitludna, sällan glatta blad. 
Stiftet kortare än hos alla andra arter i afd., knappt längre än märket. — /? 5. 
glauca y Lapponum Wg. c: nivalis Fr. — y S. appendiculata Vahl. 

15 S. lanata L. fröh. n. oskaftade, glatta; hängena oskaftade, eller med korta småbla- 

diga skaft; bladen ovala eller rundade, under ojemna af det upphöjda ådernätet, 
t) 6. — 13 chrysantha: hängen ludna af långa guldfärgade hår. — / glandulosa: 
bladen föga håriga, glandelsågade. — å subhastata: bl. ovala glatta; stipl. långspet- 
sade. Fig. L.Fl.L.t.7 och 8, f.x. Ands. f.3. /? F1.D.1057. H.N.f.8, n:o 59. / Wg. 
Fl.L.t.26,f:i. 
Fjellv. (Lpl. — Herjed. — N. — y N. Finnm.) 2 — 4 fot hög buske med tjocka och 
breda blad, hvilka variera från mycket ulliga till nära glatta, under något gro- 
piga mellan ådernätet. Hängen i grenarnes topp, tjocka och grå- eller gulhå- 
riga. — /? S. chrysantha Vahl. 

(S. caprea å.) 

*"** Fröh. långt ell. tydligt*) skaftade, med intet eller kort stift. 

a — Bladen, isynnerhet yngre, skrynkligt ojemna och nätådriga, of- 
tast gråludna. 

16 S. caprea L. hängen meränd. oskaftade och bladlösa**); fröh. ulliga, med kort stift; 

bladen aflånga — omv. eggrunda spetsade, slutl. vågigt groftandade ell. sågade, ofvan 
glatta, under gråludna eller håriga; grenarne glatta. ^4,5. — /9 humilis: busklik, 
med n. helbräddade, i spetsen brunsvedda blad. — y alpestris: buske; bladen bredt 
lancettlika, föga ludna. — å lanatmfolia Björnstr. bl. starkt hvitulliga; småqvistarne 
gråludna; fruktskaft och stift något längre. — " grandifolia Ser. hängen samtidiga 
med bladen, med något bladigt skaft; bladen aflångt omv. eggEunda. Fig. Sv.B.98, 
Ands.f.6. F1.D.245. * L.Fl.L.t.8,f.a. Reich. f.l225. 
Skogsäng, a. [Sk. — Lpl. — N. — ^ Pit. Lpm. på Käxa. Lul. Lpm. Njunnats. — 
'^- Torn. — Pit. Lpm.) Tämligen högt träd [Sälg], stundom hög buske, med korta 



*) Skaftet åtm. dubbelt längre än honingsglandeln. 

**) Med undantag af några fä fjäll-lika blad, som vanl. understödja hänget eller kläda det 
hos äldre hängen stund, förlängda skaftet. 



Fam. Salicinem. j79 

och tjocka hängen, stiplerna liknande en gåsfot. — -^ s. grandifolia Ser och Fr 
Bot. Not. har bladen något likare^ följandes och anses allmänt såsom egen art 
men af Lcesladius såsom en af vårens beskaffenhet beroende form af S. caprea 

17 S. cinerea L. hängen oskaftade, n. bladlösa; fröh. ulliga, med omärkligt stift; bla- 

den lancettlika eller aflånga, vid eller ofvan midten bredast, kortspetsade sågade, 
ofvan småludna, under meränd. gråludna; stipl. breda, n. njurlika; de blommande 
grenarne vidjelika, ludna. ^ 4, 5. — /i aquatica: bl. n. omv. eggrunda, med platta 
glest naggade kanter. Fig. Ands. f.7. H.X.f.7, n:o 59. /? Reich. f.l223.' ' 

Strand, diken^ etc. a. [Sk. — Lpl. — N.) Buske med föga grenade, vidjelika uppräta 
grenar; vågigt såglandade, under n. hvita blad. Var. med tunna, på bada si- 
dor gröna blad: c: virgultosa Fr. — Anm. S. holosericea W. Fr. H.N.f.ll,n:o 
61, skiljd med smalare och mer långspetsade blad, aflånga stipler, finnes enl. Fr. 
och Ands. hos oss aldrig förvildad, endast hanväxten odlad. 

18 S. aurita L. hängen n. oskaftade och bladlösa; fröh. merändels ludna, med omärk- 

ligt stift; bladen omv. eggrunda, med kort, tillbakaböjd spets, n. helbräddade, slutl. 

glest småtandade, ofvan småludna, under merändels gråludna, ojemna. ^ 4, 5. 

13 sublivida: fröhus och blad slutl. glatta. — ' paludosa: hängskaft bladiga; fröh 
glatt, med kort stift. Fig. Sv.B.565? Ands. f.8. Reich. f.l220. H.N.f7, n:o 60' 
' Ands. f.20. Reich. f.l245. 
Våta skogsäng, a. {Sk.— Lpl. — N. — /? Lpl. — Lpl. Herjed. vid Kolsätt.) 3—6 
alnars buske med brun, n. glatt bark på qvistarne ; breda, ofta njurlika stipler. 
Bladen variera i hög grad. — S. cinerea Sv.B. ' S. palud. Ed.4; S. finmar- 
kica Fr. 

19 S. ambigua Ehrh. hängen med kort, småbladigt skaft; fröhusen silkesludna, med 

mycket kort stift; bladen omv. eggrunda— lancettlika, merändels naggsågade, ofvanpå 
intryckt nerviga, under upphöjdt nätådriga och småludna; stiplerna snedt eggrunda. 
\) 5. Fig. Reich. f.l243.b. H.N.f.2. n:o 58; f.ll, n:o 63, 64. 
Skogsäng. {Sk. — Södml. Strängnäs; Eskilstuna mellan Villsta och Snopptorp. Stockh. 
nära Sundsta. Uppl. Uppsala, Lassby-backar. Rosl. mellan Frötuna k:a och Stegel- 
bäcken. Boh. VG. Göteborg.) Lik S. repens till storlek och växtsätt; bladen lika 
S. auritce, men mindre; till formen olika: lancettlika, ovala o. s. v.; något styfva, 
med ulböjd, litet sammanviken spels. Synes hybrid af de båda nyssnämda, med 
hvilka den, åtminstone i Södermanland, växer blandad. — S. plicata Fr. Nov. 
S. incubacea Fr. Mänt. 1 och S.V.Sc. 

20 S. depressa L. hängen som föreg.; fröh. långt skaftade, med ganska kort stift, meränd. 

silkesludna; bladen bredt lancettlika^ovala, helbräddade eller glest naggsågade, mer- 
ändels glatta, under isgrå. ^ 5, 6. — y5 glabrata: fröh. glatta. — / livida: fothög 
buske med tunna, n. genomskinliga blad. — å cinerascens: bladen större, glest små- 
ludna, slutl. ofvanpå glatta. Fig. Wg.FI.L.t.l6 [y]. Ands.f.l4. H.N.f.5, n:o 63. 
Fukt. skogsäng. {Sk.— Lpl. — N. — y Lpl. — Helsl. — N. Romerige etc. — å Lpl. 
särdeles i Torn. Lpm.) 1 — 3 fot hög buske, med korta, mer och mindre bladiga 
hängskaft, stundom n. inga. Svartnar icke vid torkning. Var. mycket sällan 
med de mogna fröhusen glatta. — S. bicolor Handb. ed.l. S. vagans Ands. /? S. 
myrtoides Fr. y S. livida Wg. S. arbusc. y L.Fl.Su. ed.2. d S. sphacelala Somf. 
och Handb. ed.2. 

b — Bladen alltid släta, van!, smala och helbräddade, yngre silkes- 
håriga. 

21 S. repens L. fröh. långt skaftade aflånga, med kort stift; bladen aflånga — ovala, mer- 

ändels helbräddade, med tillbakaböjda kanter, yngre under silkeshåriga, slutl. isgrå 
[hos /' på båda sidor hvilludna]. +> 4, 5. — (3 glabrata: fröh. glatta. — y argentea: 
yngre bladen på båda sidor, de äldre på undre sidan, tjockt silkesludna. Fig. FI.D. 
2489. Reich. f.l239. H.N.f.6, n:o 55. 
Kärr. a. iSk. — VB. Piteå. Herjed. — N. till Nordl.) Låg buske, endast uppskju- 
tande grenarne ur marken; bladen ofta äldre alldeles glatta, varierande från n. 
jemnbred till oval form; ståndarknapparne gula. — ;' S. arenaria L. Öl. och 
Goltl. Resa. — Anm. Förf anser S. incubacea L.Fl.Su. ed.2 vara en form häraf 
med under silkeshåriga blad [parallela hår]; S. fusca L. [Reich. f.l240] en form 
med bredare, under mer håriga blad, hvilket Rudbecks af L. citerade fig. samt 



180 11 Kl. JULIFLOR^. 

Linnés Herb. äfven bestyrka. — S. coesia Handb. ed.l är en form med ovala, all- 
deles glatta blad. 

22 S. anguslifoUa Wulf. fröh. tydligt skaftade, silkesludna, ulan märkligt stift; bladen 

jemnbredt lancetllika, med helbräddade tillbakaböjda kanter, under glänsande sil- 
keshåriga. t> 4. Fig. Reich. f.l238. H.N.f.2, n:o 60, samt f.5, n:o 65 [en bredbladig 
form]. 
Sand. hafsstr. r. {Sk. i Köpingeäns gamla strömfåra vid dess fordna utlopp. Hall. 
Halmstad; vid Storåns utlopp.) Bladen likna dem hos S. viminalis, men busken 
är låg, med nedligg. stam och med föga mer än ^ t. långa hängen vid blomnin- 
gen. Hos Reich.s fig. äro stiftet och fröhusets skaft för långa. — S. incubacea 
Ed.4 och Linnés Herb. 

23 S. rosmarinifolia L. fröh. tydligt skaftade, lancettlika, hvitludna, med kort stift; bla- 

den lancettlikt jemnbreda helbräddade med platta kanter under silkeshåriga, slutl. 
glatta. "^4,5. Fig. E.B.1366. H.N.f.6, n:o 56. 
Fukt. sand, r. {Sk. kring fiskdammarne vid Andrarum; Roslätt i Tutaremossen. Hall. 
Gottl. flerestädes i myrarne. — N. Storsteensnas och Tönsnaes i Tromsöe sn. Nordl. 
enl. Gunn.) Knappt alnshög buske, med ^ tums långa kortskaftade hängen och 
mörka ståndarknappar ; bladen en god tum Imga, knappt 2 lin. breda. 

c — Bladen alltid släta och glatta; hängskaffen långa bladiga. 

24 S. myrtilloides L. hela växten glatt; bladen elliptiskt ovala eller aflånga med intryckt 

basis, trubbiga helbräddade, under blåaktiga. ;^ 6. Fig. Sv.B.646. Wg.Fl.L.t.l8,f.l. 
Ands. f.l9. H.N.f.8, n:o 63. 
Fjelltr. [Lpl.—Herjed. VB. nordliga del, leml. allm. Ångml. Medelp. Hafverö, Köl- 
sildret. Smal. i nor. ändan af Spetsamossen vid Hof nära Vexiö; Kalm. län, i S. 
Wi: Scheutz. — N. Nordl. i Soelvigmarken.) Alnshög, till alla delar glatt buske, 
endast hängfjällen hafva vanligtvis några långa hår i toppen. Slipler finnas 
enl. Ands. endast på luxurierande skott och äro mycket små, eggrunda. 

*'^** Fröh. långt ell. tydligt skaftade, med utdraget ell. långt stift. 

a — Bladen glatta el!, håriga, lätt svartnande vid torkning; stift, myc- 
ket långt. 

25 S. versifolia Wg. fröhusen långt skaftade, merändels finhåriga, med utdraget stift; 

hängskaftet bladigt; bladen lancettlikt aflånga snedspetsade helbräddade, under små- 
ludna med upphöjda ådror och något nedböjd kant. +> 6. — '*' myrtoides Fr. fröh. 
och blad glatta. JFig. Sv.B.511. Wg. Fl.L.t.l8,f.2. Ands. f.l7, 18. H.N.f.3, n:o 56; 
f.l5,n:o62. 
Fjellv. {Lpl. Jämtl. VB. i Nilsmyran vid Björkfors; vid Selets bruk. — N.) Låg 
buske med 1 — Ik tum långa, särdeles under småludna blud. Varierar med glatta 
fröhus. — S. fusca Fr. Mänt. 1. 

26 S. nigricans Sm. fröh. eggrunda sylspetsade, med skaft af hängfjällens längd och ut- 

draget stift; bladen aflånga — eggrunda eller omv. eggrunda, vågbräddadt sågade, un- 
der upphöjdt ådriga och slutl. isgrå; stipl. hälft hjertlika. t, 5. — /? villosa: fröh. 
hvitludna, bladen under hvithåriga. — / subphylicifolia : hängen bladlösa; fröh. 
glatta; bl. lancetllika. — d prunifolia: bladen små [knappt 1 tum], aflånga, tätt 
sågade, under föga blekare. — * borcalis Fr. bl. slutl. stora, ovala eller eggrunda; 
hängskaften utdragna bladiga. — /? punctata: bl. smalare, hncettlika, under hvit- 
prickiga. Fig. Wg.FI.L.t. 17. Ands. f.l5. FI.D.1052; /^ 1053. E.B.1213. H.N.f.5, 
n:o 62, /? vill. f.8, n:o 62. ^ E.B.1361. 'U.^.a, n:o 63. /3 punct. Wg. Fl.L.t.l7. 
Ands. f.l6. 
Skogsäng, a. {Sk. — Lpl. — N. — '^ Torn. Lpm. Karesuando; samt VB. vid Pajala 
prestg. — JV. Osl-Finnm. Kalak vid Laxefjorden. — ^ punct. Torn. Lpm. Karesu- 
ando. — N. Finnm.) Buske som var. i hög grad, med glatta, småhåriga och ul- 
liga fröh., glatta och ludna blad o. s. v. År alla äldre författares S. phylicifo- 
lia, sedan Linnés tid. — '" S. nigric. Rudbeckiana Lcest. med blad stora som hos 
S. caprca, hvil filtade qvislar, blad- och hängskaft, är mycket utmärkt; ex. i H.N. 
osäkert och utan frukt. — */? S. punctata Wg. och ed.l. 

b — Bladen glatta, under isgrå, icke svartnande. 

27 S. phylicifolia L. fröh. tydligt skaftade finhåriga, stundom glatta, raed något utdra- 



Fam. Salicinem. 181 

get stift; bladen lancettlika— ovala naggsågade. t, 5, 6. — /J majalis: fröh. glatta; 
hängen n. bladlösa; bladen ovala. Fig. Wg. Fl.L.t.l6,f.2. Ands. f.9 (* ^MÖ^/aMca; 
fröhus med kortare skaft, bladen undertill ludna, omärkl. sågade, slutligen gulnande) 
och 10. B.^SXn:oU; l^^w.o^l [S.JienuifoUa Fr]. 
Strand, etc. i fjelltr. {Lpl. och VB.—Angml. Dal. Värml. Tåsängarne i nor. Finn- 
skoga sn. Vcslml. Odensvi sn; Skinnskatteberg. Södml. flerest. —, N.) 3 — 8 fot 
hög buske. Slipler finnas sällan; de, som förf. sett, äro mycket små, aflånga 
landade. — S. bicolor Koch. Syn. /? S. majalis Wg.Fl.L. 

28 S. laurina Sm. fröh. n. lancettlika, silkesludna, med skaft n. af fjällens, stift af mär- 

kenas längd; bladen bredt aflånga eller ovala, glest naggsågade, stipl. hälft hjertlika. 
^4,5. — p cmerascens Fr. bladen småhåriga. Fig. E.B.1806. Reich. f.l204. H.N.f. 
8, n:o 60. 
Skogsäng, och odl. st. r. [Smal. Femsjö. Torn. Lpm. VB. Öfver-Calix(?): R. Fr. — 
JV. enl. Fr.) Ej olik S. cinerea, men bladen bredare och endast yngre något små- 
ludna, sedan glada; hängena ett par tum långa, slutl. med ^ tum långa småbla- 
diga skaft. /? skiljd från S. caprea /? aquat. med föga annat än längre stift. — 
Salix silesiaca Fr. i Mani. 1 anses i S.V.Sc. vara en skuggform, med tunnare 
blad och längre skaflade fröhus, af S. laurina; Ands. f.l3. 

29 S. hastata L. fröh. aflånga glatta, med skaft och stift som föreg.; bladen ovala— ;af- 

långa, naggsågade, under nätådriga; stipl. stora, hälft hjertlika. t) 5, 6. — /? mi- 
nor: bl. små, aflånga, n. helbräddade. — / subarbuscula : *) 3 — 6 t. hög; bl. ovala; 
stipl. spetsiga. — å subherbacea : 3 — 6 t.; bl. bredt ovala, med omärklig spets. — 
e subrcticulala : bl. tunna rundade, under gulådriga. — '^ hyperborea Fr. fothög; 
hängen n. glatta, med småbladiga skaft; bl. egcrundt lancettlika. Fis. Sv.B.719. Fl.D. 
1238. Wg. Fl.L.t.lG,f.5. Ands^ f.ll. H.\.f.3, n:o 53. -^ Ands. f. 12^ 
Fjelltr. etc. {Lpl.— Dal. Värml. bergsl. vid Hornkullen i Kroppa sn. Uppl. Film sn, 
nära Filmsjön: Thed. Sällsynt i södra prov. ända till Skåne. — N. — Yarr. i Lpl.) 
1 — 3 alnar hög buske, med blad, som variera från lancetllik till eggrund och 
hjertlik form; fasta till byggnaden, med platta kanter; hängskaflen bladiga. — 
S. malifolia Sm. [den stora bredbladiga formen]. 

ff f Mycket lågväxta (sällan mer än ^ aln höga) arter, med hängfjäll som afd. f f ; 
honingsglandl. vanl. 2. 

30 S. myrsinites L. fröh. n. oskaftade ludna, med utdraget stift; bladen ovala ell. omv. 

eggrunda, sågade, nätådriga, yngre långhåriga, sk'!, glatta, på båda sidor gröna 
och glänsande, t, 5, 6. — /? procumbens: 3 — 6 tum hög. pcdtryckt; stiftet kortare. 
— / subglauca: hängen i toppen och på sidorna; fröh. tjockt hvitiudna. Fig. L.Fl.L. 
t.7.f.6. Ands. f.22. F1.D.1054. H.N.f.5, n:o 66. 
Fjellirakt. [Lpl. — Herjed. — N.) 3—12 tum, stundom alnshög buske, med tums- 
långa tjocka upprätta hängen, mest i qvistarnes lopp, bladen tjocka. 

31 S. arbuscula L. fröh. småludna, med kort skaft och något utdraget stift; bladen 

aflånga — lancettlika, på midten vidgade och naggsågade, glatta glänsande, under 
grågröna. ^5,6. — /? vaccin ii folia: bl. elliptiska; fröh. slutl. n. glatta. Fig. L.Fl.L. 
t.8.f.m. Ands. f.23. H.N.f.S, n:o 61. 
Fjelltrakt. r. {Torn.— Pil. Lpm. Jämll. Herjed. på alla fjell i nordvestra delen; Ham- 
ra- och Skarfljellet. — N. Alten; Dovie; Gudbrandsdalen, Jöndalen etc.) Vanl. 6 — 12 
tum hög, men skall äfven blifva ett par fot; bladen ^—1 tum långa, ofvan glän- 
sande, under opaca; hängen smala, med kort, blodigt skaft**). 

32 S. ovala Ser. fröh. n. oskaftade eggrunda ludna, med utdraget stift; bladen ovala 

spetsiga, glest och grundt sågnaggade, slutl. glatta, med kanterna och nerverna un- 
der finludna, t) 6. Fig. Ser. Monogr.t.2. Ands.f.24. H.N.f.7, n:o 64. 
Fjellv. r. {Lul. Lpm. mellan Risabäcken och Alkajaur. Pil. Lpm. Tjidfjak ymn., 
samt på Ribnits; Gajsats. Um. Lpm. Storavara. Jämtl. Syifjellen; Äreskutan; 



*) Pilarne var. i hög grad och synas i fjelltrakterr.a hybridisera, så att mellanformer 
uppkomma; dessa antydas här med tillägget sub: subarbuscula en medelform till arbuscula 
o. s. v. 

**) S. arbuscula jS L.Fl.Su. ed.2. — Linnes / är tydligen S. depressa y, och a Iiufvud- 
formen af S. depressa Fr. 



182 11 Kl. JULIFLOR^. 

Drömmen. Herjed. Helags- och Rutfjellen. — iV. Finnm. — Doyre ofvan Fogstuen; 
Joradalen. Voss på Graasiden.) 5— iÖ tum hög buske, med omkr. tumslånga blad; 
hängena korta. — S. pyrenaica * norveg. Fr.; den Pyreneiska arten är dock myc- 
ket afvikande. S. alpicola Ands. 

33 S, sarmentacea Fr. fröh. skaftade, eggrundt aflånga, slutligen glatta, med utdraget 
stift; bladen eggrundt aflånga — elliptiska, merändels trubbiga, naggsågade, paralielt 
ådriga, yngre håriga. ^ C, 7. Fig. Ands. f.20. 
Fjellv. r. [Herjed. på södra Skarfljel^et och Sånfjellet. — iV. Österdalen, på Sölen- 
fjeld. Heckefjell, på gränsen mell. Äseralds och Fjotlands sockn. vid Knaberejsen; 
nära Ouse i Oustads sn, m. fl. st. Filefjell vid foten af Soltind nära Nystuen; mell. 
Öje och Borgund.) 3—6 tum hög. Bladen variera mellan bredt aflånga trubbiga 
och omv. eggrunda, mer spetsiga. Stånd, ofta 3:ne, icke sällan med samväxta 
strängar. — 5. retusa * sarm. Fr. Mänt. 1. 

34£S. polaris Wg. fröh. n. oskaflade eggrunda ulliga eller mjukhåriga, med utdraget 
stift; bladen runda eller ovala, helbräddade glatta och släta. ^6,7. Fig. Sv.B.493. 
Ands. f.28. H.N.f.5, n:o 68. 
Fjellv. r. (Vid Torneå träsk. Lul. Lpm. Quickjock. Kjergevare. Pit. Lpm. Tjidtjak. 
Jämtl. på Snasahögen etc. Herjed. Helags- och Skarffj. — N. Finnm. Hammerfest 
etc— Dovre, Finnshöe, Jerkind, Knuds- och Blåhöe, Joradalen etc.) Endast qvi- 
starnes blad- och blombärande toppar visa sig öfver marken; bladen mer släta, 
icke så skrynkligt ådriga som hos följ., hvilken växten mycket liknar; äro stun- 
dom urnupna. — S. herbacea A: Lilj. ed.2. 

35 S. herbacea L. fröh. n. oskaftade, meränd. glatta, med kort stift; bladen vanl. n. cir- 

kelrunda trubbiga eller urnupna, glatta naggade nätådriga ojemna. ^ 6, 7. — 
jS eriocarpa: fröh. småludna. — y subretusa: bladen aflångt omv. eggrunda, med 
trubbig bas och vanl. intryckt spets. — d fruticosa Fr. flera gånger större till alla 
delar, för öfrigt lik a. Fig. L.Fl.L.t.7,f.3, 4. Sv.B.367. Ands. f:27. F1.D.117. H.N. 
f.5,n:o67; d f.8, n:o 64. 
Fjellv. [Lpl. — Bal. Idre: Städjan och Löfåsen. - IS.) Växtsättel som föreg., hvilken 
jemte S. herbacea troligen äro de minsta buskväxter i verlden. 

36 S. reliculata L. fröh. oskaftade ludna, n. utan stift; bladen n. cirkelrunda qWqv hvtåi 

elliptiska, med hela, tillbakaböjda kanter, under hvithåriga eller isgrå, gropiga mellan 
de upphöjda nätlika ådrorna. ' M 6. Fig. L.Fl.L.t.7,f.l, 2. Sv.B.529. Ands.f.25. Fl.D. 
212. H.N.f.9, n:o 62. 
Fjellv. [Lpl.— Herjed. — N.) Växtsätt nästan som de föreg. med grof slam och 
grenar, till större delen under jorden, bladen tjocka, vanl. 1 tum i diameter, 
stundom något aflånga, alltid rundadt trubbiga. 

(S. hastata varr.; repens, rosmarinifoUa.) 



80 Fam. BETULINE^ Rich. Sambyggnre. Q^hängen af sammansatta sköldlika fjäll, 
hysande 1 — 3 bir; $hängenas fjäll utan hylle. Fruktämne 2rummigt, med ett frö i 
hvarje rum; frukten hinnkantad eller nötUk, affall. oöppnad. FröhvUe 0. 

398. BÉTULA Lin. Björk. 

t Träd med verklig kronstam, icke ell. otydl. nätådriga blad: B. alba L. 

1 B. verrucosa Ehrh. bladen deltoidiska ell. rutformiga, med smal utdragen spets, 
dubbelsågade, alltid glatta; frukthängena slaka, aflångt cylindriska, med fjällens sido- 
flikar rigtade horizontall ut- ell. något nedåt från mellanfliken; frukt, smalare och 
mycket kortare än den omgifvande hinnkanten. +> 5. — /? lobata: bladen flikade i 
eggrunda spetsiga flikar. — / laciniata: bladen n. pardelade i lancettlika långspet- 
sade flikar. — d arbuscula: med nagelstora rundtrubbiga blad, bredare än långa. 
Fig. Sv.B.80. Reich. D.FI.f.l288. H.N.f.2, n:o 53. /5 H.N.f.9, n:o 59. / V.Ac.H. 1786, 
t.6. Reich. f.l289. H.N.f.l5, n:o 60. ^? H.N.f.ll, n:o 57. 
Skog. och torra äng. a. [Sk.—VB. Kengis. Pit. Lpm. Glommersberget. Jämtl. Stor- 



Fam. BeluUnecB. \ 183 

sjötrakten. Dal — N. — ^ Värml. Christinehamn m. fl. st. Stockh. Yamö på 
Ornön. — y Dal. Lilla Ornäs, Smal. Adelöfs sn, vid Södraholm. ÖG. Sillsjö i Ske- 
devi sn. Ex. från Smal. och ÖG. visa en medelform till p — d Uppl. Frötuna nära 
Uppsala. ÖG. Skedevi sn, nära Tisenhult.) Högt träd med hvit, men oftare sprick- 
full och ojemn, öfverhiid ell. näfver, ofta med smala hängande qvistar: var. pen- 
dula. Rottelningarnes blad glatta. — B. alba ed.7. B. odorata Reich. y B. hy- 
brida Blom i V.Ac.H. 

2 B. odorata Bechst. bladen eggrunda— något hjertlika spetsiga olikformigt sågade; 

hängen som föreg. med fjällens sidoflikar rigtade mer framåt; frukt, smalare, men 
föga kortare än sin hinnkant; telningarnes blad ludna. +> 5. — /? oxyacanlhifolia: 
bladen trubbigt flikade. — y microphylla: bladen nagelstora, bredt eggrunda spet- 
siga, — * pubescens Ehrh, stor buske med brun bark, småludna qvistar, bladskaft 
och hängen. Fig. F1.D.1467. Reich. f.I282. H.N.f.2, n:o 54. * Reich. f. 1284 [till 
en del]. 
Skog. och fukt. st. a. {Lpl. — Sk. — N. — /? Smal. JVäsbyholm. Värml. vid Liljendal 
i bergslagen. — y Um. Lpm. Dal. vid Dalfors bruk; Fahlun. Ner. vid Kils Rams- 
hytta. Stockh. i Färentuna. VG. Göteborg. Smal. Stenbrohult; Korsberga sn: 
Scheutz.) Träd som föreg. med slätare, hvit näfver, mer eggrunda och mindre 
spetsade blad; ofta med hängande qvistar [v. pendula]. y vanl. lika stort träd, 
med blad icke större än hos föreg.s å. * pub. torde vara en egen art, som före- 
kommer på fuktig mark. — B. alba Lin. Herb. och Fl.D., med hvilket namn 
Linné omfattar både denna och föreg. art. — B. glutinosa Wallr. och Fr., samt 
ed.6, 7. B. carpatica W. 

ff Högre buskväxter, stund, små träd (2 å 3 aln. och deröfver), med tydligt 
nätådriga blad. 

3 B. intermedia Thom. bladen rundadt eggr.— ovala, stund, med hjertlik bas, olik- 

formigt dubbclsågadQ, med spetsade sågtänder; frukthäng. ovalt aflånga, kort skaftade, 
upprätta; fjällens flikar n. likformiga, smala, rigtade framåt, nerviga; frukt, af hinn- 
kantens längd och bredd, t) 6. Fig. Reich. f. 1283. Lindeb. Nov. t.2,f.l. 
Fjelltr. {Torn. Lpm. och VB. — Hcrjed. Värml. i bergslagen och Elfdalen flerest. 
Uppl. Dannemora enl. Frist. Smal. Gräne i Järeda enl. Scheutz. — N. Ost-Finnm. 
Tana, Varanger. — Goustafjell i söd. N.) Omkring 3 aln. hög buske, stund, ett 
litet träd. Mycket närbeslägtad med en del former af föreg. och ännu mer med 
följ. art, från hvilken den hufvudsakl. skiljes med de tydligare spetsiga och mer 
hvass-sågade bladen. Bägge hafva hängefj.s flikar håriga. — B. subalpina och 
B. oycowiensis Larsson. 

4 B. alpestris Fr. bladen nmda — n. vigglika trubbiga, enkelt, men något olikformigt 

sågade, under jemna; frukthängena som föreg.; fjällens flikar n. likformiga eggrunda, 
rigtade framåt; frukt. vanl. bredare än hinnkanten. +> 6. Fig. Reich. f.l280. H.N.f. 
5,n:o60. 
Fjelldalar, r. {Lpl. — Jämtl. — N. Trondhj. Goustafjell; Dovre; Tind; Johnsknuden etc.) 
2 — 3 alnar hög buske, med blad som B. nana, ehuru ofta en tum breda. Synes 
jemte föreg. vara hybrid af B. odorata och nana, med hvilka den sparsamt före- 
kommer blandad. — B. humilis Ed.4. B. alba å Wg. B. lagopina Exc.Fl. ed.l. 
B. fruticosa Less. Resa. B. pallescens Larsson enl. Lindeb. 

fff Låga buskväxter (säll. mer än alnshöga), med bl. som föreg. afd. 

5 B. humilis Schrank. bladen eggrunda, olikformigt sågade, under näiådriga bleka; 

frukthäng. som föreg.; fjällens flikar n. likformiga jemnbreda, sidoflikarne utstå- 
ende; frukt. duhh. hredare ån hinnkanten, t, 5, 6. Fig. Reich. f. 127 9, 1281. H.N.f. 
13, n:o 72. 
Skog. r. {Smal. Forserum sn, upptäckt af Stud. Forsgård.) Alnshög buske med upp- 
rat växt, utmärkt af sina smala, n. glatta, men kådprickiga grenar, tunna egg- 
runda, vid basen ofta hjertlika blad, samt hängfjällens mycket och likformigt 
utdragna flikar. — B. fruticosa Willd. och Reich. D.Fl. [f.1279] 

6 B. fruticosa Pall. bladen n. runda, naggsågade, under nätådriga, glandelprickiga, 

hvifaktiga; frukthängen som föreg.; fjällens flikar rigtade framåt, sidoflikarne kor- 
tare, rundadt vidgade ; fruktens hinnkant nående öfver dess spets. ^ 5, 6. Fig. 
Skog. och fjelitr. r. {Smal. Fryeleds sn, Mjöhult enl. Fr. Herjed. på Sånfjellet samt 



184 11 Kl. JULIFLORiE. 

på toppen af Ormaruet.) Till utseende och storlek kommer denna närmast följ., 
som den äfven liknar till bladformen; men har bladen under kådprickiga, och 
yttersta sågtanden mera utdragen än de öfriga; grenarne håriga, svartbruna, 
släta. 

7 B. nana L. bladen n. cirkelrunda na^gsågade, med trubbiga tänder, under upphöjdt 
nätådriga; fruklhängen som föreg.; fjällens flikar n. likformiga, jemnbredl aflånga; 
frukt, bredare än hinnkanlen. t> 5, 0. Fig. Sv.B.379. FI.D.9I. H.N,f.2, n:o 55. 
Kärr, i synnerhet i fjelltr. [Lpl. — Gestr. Vestml. Ner. och Värml. ÖG. Brunby sn. 
vid Husbyfjöl; Sund sn, Bulsjö skog. Smal. flerest., sydh'gast i Skatelöfs sn, Tagla- 
myren enl. Scheutz. VG. Dalsl. Boh. Hall. — N.) 1—2^; fot hög buske, med na- 
gelstora blad; hängfjällens flikar lika stora, tvärhuggna och föga från hvarandra 
slående. 

399. ÅLNUS Gcertn. Al. 

1 A. glutinosa W. bladen rundade eller omvändt eggrunda, i spetsen Uårtrubbiga eller 

intryckta, dubbelsågade [hos /? djupt flikade], på undre sidan i nerv-vinklarne ludna, 
för öfrigt fflatta och något klibbiga. +> 3, 4. — /3 laciniata: bladen parklufvet fli- 
kiga. Fig.'Sv.B.128. Rpich. f.l295. /? Thunb. Diss. de Betula t.l.f.l. 
Skog. vid vatt. a. [Sk.—Ångml. Dal. Värml. Boh. Öl. Gottl. på Fårö. — N. till 
Romsdalen. — /? Värml. Löfnäs bruk vid sjön Yngen.) Högt träd, stundom buske, 
med tidiga blr på bar qvist: Al. — Betula Alnus L. p B. laciniata Thunb. 

2 A. pubescens Tausch: bl. rundade ell. bredt ovala, trubbiga eller med omärklig spets, 

grundt dubbelsågade, med täta och hvassa sågtänder, under håriga eller småludna. 
^4.5. Fig. Reich. f.l292. H.N.f.ll, n:o 58. 
Fukt. st. helst i fjelltr. [Lpl.— Gefle. — N. Dovre, allmän i herna; Lomsfjellen. — 
Ost-Finnm.) Lågt träd eller buske, skiljd från föregående med bladen, som äro 
smärre och finsågade, miiidre trubbiga, samt under håriga; från följande med 
vida trubbigare och mer finsågade blad; torde dock ej vara tillräckligt skiljd 
från denna. — A. barbata Mey. och Fries. A. hybrida Al.Br. A. incana /3 vi- 
resc. Ed.4. 

3 A. incana W. bl. eggrunda ell. ovala, spetsiga, groft dubbelsågade, under blekare, 

finhåriga eller småludna. +> 3, 4. — j3 pinnalifida: bladen n. pardeldta. Fig, Sv.B. 
595. F1.D.2301. /? V.Ac.H.1790,t.5. Reich. f.l294. H.N.f.l3, n:o 70. 
Fukt. st. {Lpl. — Uppl. Tierp sn vid Fors. Rosl. Börstel. Vestml. Ner. Värml.- ÖG. 
Smal. norra delen ned till Vrånghult i Notfebäck af Kronob. län: Scheutz; Vestervik. 
VG. på och omkring Billingen: Nordst.; Kinna sn; Mösseberg, Grimstorp m, fl. st. 
Boh. Hall. Vessige enl. Scheutz. — N — ft Värml. Lesjöfors.) Lågt träd eller 
buske, med hvitare och slätare bark än A. gluL, icke klibbiga blad: Ålder. Blr 
på bar qvist, tidigare än både Alen och Hasseln. Var. med mer och mindre 
ludna blad. — Betula Alnus p incana L. (i B. pinnata Lundm. i Vet.Ac.H. 



81 Fam. MYRICE^ Rich. Hängen af enkla fjäll. ? med hylleämne af mycket små 
fjäll. Frukt i kotte af små enfröiga stenfrukter. 

400. MYRiCA Lin. Pors. 

1 M. Gale L. buskväxt; hängen med kortspetsade fjäll: bladen viggformigt lancettlika, 

i spetsen sågade. ^ 4, 5. Fig. Sv.B.76. FI.D.327. 
Kärr, strand. [Sk.—VB. Jämtl. Boh. Öl. Gottl. — N. till Salten.) Alnshög buske med 
blr på bar qvist i bruna upprätta hängen. Ar någongång sambyggare. 



Fara. MyricexB — Coniferae. 185 

82 Fam. CONIFERiE Juss. Hanblommor i hängen eller ^yttringar utan hylle. Hon- 
blommor gyttrade eller ensamma, slutligen bildande en fjällig eller bärlik kotte, inne- 
hållande ensamma nakna frön. — Barrträd. 

401. PINUS Lin. Furu. 

1 P. sylvestris L. barren qvarsUtande, parvisa, styfva, plattade, af kottens längd ; denne 

eggrundt konisk, skaftad, höjd nedål; fjällen mot spetsen tjocka, t) 5. Fig^ s'v.B.91. 

Skog. a. {Sk.—Lpm. — N. till Ost-Finnm. Syd-Varanger.) Högt träd, med de yngre 

grenarne i krans. — En i Lpl. af Prof. Andersson anmärkt form, med kortare 

och bredare barr i ålskiljda kransar, är var. lapponica Fr.S.V.Sc. 

f2 P. Larix L. barren årligen affallande, i början knippevisa, platta; kotten eggrund, 
upprat; fjällen med platt, trubbig spets. +) 5. Fig. Reich. D.Fl.f.ll37. 
Planlager. {Sk. — Uppl. planterad och någonpång sjelfsädd.) Teml. högt träd, med 
knippen af talrika barr, hvilka knippen till en del slutligen utväxa i qvislar 
med enstaka, strödda och långa barr. — Larix europcea DC. och Fries. 

3 P. Äbies L. barren qvarsittande enstaka spridda, något ikantiga, uddspetsiga, enfår- 
gadt gröna; kotten kägellik, hängande; fjällen platta, rutformiga med tvär, ojemnt 
landad spets. +> 5. — /? viminalis: med långa, n. enkla, nedhängande qvisfar, n. 
trinda af de rundt om spridda langa barren, Fig. Sv.B.217. F1.D.193. p. V.Ac.H 
1777,t.8, 9. 
Skog. a. [Sk.— Lpl. — N. till Bejernfjord i Xordl. — /? sällsynt, något enda träd här 
och der från Smal. upp till Helsl. och Jämtl.) Högt träd med på undra sidan 
plattade qvistar. Hos /? hänga de ijttre qvistarne rakt ned som pisksnärtar, mera 
trinda af de öfverallt spridda, tumslånga barren. — Abies excelsa DC. och Fries. 

*4 P. orienlalis L. barren som föreg.; kotten eggrundt aflång, upprat; fjällen omv. egg- 
runda, med helbräddad spets. ^7? Fig. Ledeb. Ic. pl. rar. F!.Ross.t.499 [enl. Th. Fr.]. 
Skog. r. [N. Ost-Finnm. "i en tallskog på vest. sidan af sjön Colmejavre, vid pass ^ 
mil n.n.v. från Svanvik.") Högt träd, till utseende likt föreg., men af spensligare 
växt. — P. obovata Turcz. Abies orienlalis Poir. 

402. JUNiPERUS Lin. En. 

1 J. communis L. barren 3:iie i krans, jemnbredt syl-lika spetsiga, längre än frukterna. 
t>6. — y? nana: bladen bredare, n. lancettlika, inböjda ell. tegeliagda, föga längre 
än frukten. Fig. Sv.B.289. FI.D.1119. /? Reich. f.ll42. 
Skog. a. {Sk. — Lpl. — N. — /3 i fjellen.) Buske, sällan lågt träd med blå bärlika 
torra frukter: Enbär, ft har bladen mer aflånga och tilltryckla, mycket olik a, 
i hvilken den dock i fjellarne tydligen öfvergår: J. comm. /? alpina ed.4. J. nana 
Willd. 

403. TAXUS Lin. Idgran. 

1 T. baccata L. qvistarne platta af de 2sidfgt fästa jemnbreda platta barren; blrna 

oskaftade, i bladvecken; hanhänget klotrundf. ^5. Fig. Sv.B.2r)5. F1.D.1240. 
Skog. r. [Sk.—ÖG. Ner. Garphytfan. Södml. Utön m. fl. öar; Mörkö sn; Trosa. Uppl. 
Vätö sn. på Skabbholmen vid Blidö; Hollnäs och Vesslands sockn.; Elfkarleby. Geslr. 
nära Grinduga och Kubbo. Hall. Boh. — Värml. Öl. Goltl. — IS. Christiania; Pors- 
grund; Mandal; Bergen etc.) Af en mindre Grans höjd, ehuru mer buskakiig; 
får dock sällan hinna denna storlek. Har röda bärlika frukter. 



12 KLASSEN 

NUDIFLOEiE. 

83 Fam. CALLITRICHINE^ link. Stånd. 1. Fruklämne 4knöligt, 4rummigt, med 
ett frö i hvarje rum; stift 2. 

404. C4LLiTRICHE Lin. Vattengröna. 

f Blrna inom 2 hvita inböjda skärmblad. 

1 C. stagnalis Scop. alla bladen, äfven de nedre, spadlika med utdragen, smal skaftlik 

bas, elliptiskt rundad 3- eller flernervig skifva; frukten med vingkantade vinklar och 
qvar sittande, nedböjda stift. 06 — 9. — "^ plalycarpa. KiXtz. dubbelt mindre, bla- 
den omv. eggrunda, endast de nedersta grenbladen n. jemnbreda. Fig. F1.D.129 [enl. 
Lange]. Reich. f. 1184—1186; * 1187—1199. H.N.f.15, n:o 63. 
Vatten. iSk. Blek. Lyckeby, Ramdala. Smal. mest i vest. delen: Scheutz. — Vppl. 
Vestml. Ner. söd. del. VG. Göteborg; Hunneberg, vid Karten. Boh. Inland, midt- 
för Svanesund: Thed. Hall. Golll.) Större än de följ., stundom ej olik Peplis; 
bladskifvan ett par lin. lång och n. lika bred; stånd. 2 lin. långa. Frukten är 
ej plattad som hos följ., utan de 4 kanterna korsvis utstående. 

2 C. verna L. bl. aflångt spadlika med smal bas, ell. jemnbreda, de förra 3-, de sed- 

nare en-nerviga; frukten från sidorna något plattad, med föga vingade kanter, upp- 
rätta, försvinnande stift. 05 — 9. — a maxima: alla bladen skaftade och ellipti- 
ska, från midten Snerviga. — /? intermedia: de öfrc flyt. bladen gyttrade aflånga, 
de nedre jemnbreda. — / repens: alla bl. aflånga, från basen 3nerviga. — å mi- 
nima: liten, krypande ell. upprat; alla bl. jemnbreda. — £ fluitans: lång, flytande; 
alla bl. utdraget jemnbreda. Fig. E.B.722. Reich. f.ll79— 83. 
Vid och i vatt. a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) a, hufvudfig. i E.B. stor n. som 
för eg. med 2 lin. breda blad; d minst, 1 — 2 tum lång, lätt förblandad med Bul- 
liarda. Frukterna hos alla liknande ett plattadt kors. — p C. intermedia Schk. 
synes vara C. polymorpha Lönnr., hvilken ut g. efter beskrifningen ej kan anse 
som skild art. 

3 C. hamulata KiXtz. enl. Fr. bladen aflånga— jemnbreda; frukten med hvassa kanter, 

qvarsittande utspcrrade stift. 07,8. Fig. Reich. f.1200^1220. H.N.f.15, n:o 64. 
Vatten. {Sk. Kullaberg, i Vikenaryds mosse; Axelvall. Smal. Hosmo nära Kalmar; 
Öhr nära Vexiö; Braås i Dref sn; Lagan vid Traheryd: Schculz. Stockh. vid Ra- 
staborg på Ekerön. Vestml. vid Köping; Vesterås. Boh. på Klöfverön; Uddevalla, 
i Risån. Hall. i Nissaån.) C. lenuifolia Fr.Nov. C. autumnalis Kiilz, — Skall 
enl. Koch hafva de öfra bladen omv. eggrunda, de nedra jemnbreda; skärmbla- 
den ringformigt krökta med kroklik spets. 

tf Skärmblad 0. 

4 C. autumnalis L. alla bladen åtskiljda jemnbreda tvärhuggna eller urnupna, en-ner- 

viga; fruktens vinklar tunna vinglika. 07,8. Fig. FI.D.2120. H.N.f.4, n:o 83. 
Vatten. {Sk.— söd. Lpm. — N. till Finnm.) Växer upprat och grenad ända nedifrån, 
alltid under vattnet, likväl sättande långt ned på grenarne rikligt med frukter, 
dubbelt större än hos de för eg. Ståndarknapp. n. utan sträng. — C. virens Goldb. 



12 Kl. NUDIFLOR.E. — Fam. Callitrichinece — Ceratophyllece. 187 

84 Fam. CERATOPHYLLE^ DC. Ståndarknapp. 12-16, 2rummiga, utan strängar, 
inom ett mångbladigt svepe. Fruktämne enfröigt, slutl. nötlikt. Stift. 1. Fröhvite o! 
405. CERATOPHYLLUM Lin. Flohår. 

1 C. demersum L. bladen kransvisa, hårfint klynnedeldta; nötterna elliptiska sprötspet- 

sade och vid basen taggiga,' släla. 2^7,8.' Fig. F1.D.2000. H.N.f.9, n:o 63. 
Vattenpölar. [Sk. — Uppsala. Helsl. Hudiksvall: C. O. Berg. Medelp. Ånqml. Bjertrå 
sn, Strinnefjärden. Dalsl. — iV. Borrevand i Jarlbergs amt.) Växten trind af de 
hvarandra något täckande bladen. — C. oxyacanthum Chani. enl. Lange. 

2 C. submersmn L. bladen som föregående; nött. eggrunda oväpnade, beströdda med 

vårtlika knölar. 2^7,8. Fig. FI.D.510. E.B.679. H.N.f.9, n:o 64. 
Vattenpöl. r. [Sk. i en bäck vid Dalköpinge, icke långt från hafvet; Landskrona i Täst- 
ningsgrafven; Lund och Vemmenhögsån enl. H.N. — N. Haersön mell. Eidswold och 
Ullensager.) C. muticum Cham. 



II. MO:NrOCOTYLEDOIsrE^. 

13 KLASSEN 

PErCTIFLOEiE. 

85 Fam. OECHIDEiE Juss. Blomkalken kronlik irregulier, med en läppformig flik. 
Stånd. 1, sUll. 2, samväxfa med pistillen till en könpelare. Fruktämne under kalken, 
enrummigt, Sskaligt. med fröfästen på väggarne. 

1 Flocken Oplii-ydese. Ståndarknappen 1, orörligt hopväxt med pistillen. [Väx- 
ter med stjelkknölar.] 

406. ORCHIS Un. Yxne. 

f Stjelkknölarne odelade. 

^ Läppens mellanflik utdragen, med bred 2 flikig spets. 

1 O. milUaris L. läppen delad i 3 flikar; sidoflik. trådsmala; mellanfliken utdragen, mot 

spetsen vidgad till 2, vinglika flikar med en mellanliggande udd; de öfriga kalkbla- 
den spetsade; sporren och de eggrunda blomskärmcn mycket kortare än fruktämnet. 
2J.6. Fig. Sv.B.340. FI.D.1277. H.N.f.lO, n:o 61. 
Lund. äng. [Sk. mellan Cimbritshamn och Blek. gränsen, t. ex. mell. Andrarum och 
Brösarp; Årup; Beckaskog; Lillö etc. Blek. Söhitsborg vid Ynde. Smal. Kalmar, 
Skansängen [nu utgången enl. Sjöstr.]. 07. Golll.) Blrna stora, med röd läpp, 
hjelmlikt slutna, ulvänd. askgrå kalkblad. Örtbladen lanceltlikl a/långa, ofta öf- 
ver en tum breda. — O. Rivini Gouan och Reich. fil. Orch. eur. 

2 O. ustulata L. läppen Sklufven; mellanfliken djupt 2flikig; kalkbladen trubbiga; 

sporren krökt framåt, mycket kortare än fruktämnet; skärmen lancettlika, af fr.äM- 
^^nels längd. 2^6,7. Fig. Sv.B.351. F1.D.103. H.N.f.15, n:o 65. 
Äng. [Sk. Blek. Tornby ängar, och Berntorp i Ramdala sn. Öl. Gottl.) Axet trub- 
bigt, i toppen brunt af de outslagna blrna; dessa smärre än hos de öfriga, brun- 
röda, med hvit, purpurprickad läpp; bladeri som föregående men smala. — O. 
antropophora Fl.D. — Anm. Denna och föreg., som efter gamla uppg. upptagils 
för Norge i föreg. edd., lära enl. Blylt i Norg. Fl. der icke förekomma. 

'■"''"' Läppen framtill enkelt 3 flik ig. 

3 O. mascula L. läppen Sklufven; mellanfliken framskjutande, mindre, urnupen och 

naggad; sporren af fruktämnets längd, trubbig, lillbakarigtad; kalkens 2 yttre sido- 
blad alldeles tillbakaböjda, spetsiga; örtbladen lancettlikt aflånga. %. 5, 6, purp. blr. 
Fig. Sv.B.220. FI.D.457. 
Lund. äng. [Sk. Blek. Smal. Urshult sn vid Ekekulla, Vesterbo torp och Rörvik: J. 
Berggren enl. Scheutz. Dahl. Skärsdalen vid Heden i Dalskog sn, samt vid Ryr och 
Benebo i Skållerud sn. Öl. Gottl. — N. söd. och vest. delar upp till Lofoden.) 
Axel utdraget, mångblommigl ; stjelkknölarne elliptiska. Var. med hvita blr. 



13 Kl. FRUCTiFLOR^. — FaiH. OrchidecB. 189 

4 O. Morio L. läppen grundt Sflikig, med n. likstora, breda trubbiga flikar; sporren 

som föres.; alla kalkbladen trubbiga, hjelmlikt hopslutria; örtbladen som föregående. 
2^.5,6. Fig. Sv.B.233. F1.D.253. H.N.f.l, n:o 60. 
Äng. {Sk. Blek. Storko m. fl. st. i öst. delen. Öl. Golll. — N. Cbristiansands st. vid 
Christianss., Mandal, Stavanger etc: Bl.) Vanl. quartershög, med kort, mer få- 
blommigt ax af stora, purpurröda, säll. hvita blr; sljelkknöl. klotrunda. 

5 O. laxiflora Lam. läpp. Bflikig; mellanfl. urnupen helbräddad; sporren kortare än 

fruktämnet, tillbakarigtad; kalkbl. trubbiga, de 2 yttre sidobl. tiUbakaböjda; skär- 
men 3 — 5nerviga; örlh]. jemnbreda. 2^ 7, purp. blr. Fig. Vet.Åc.H.18U0,t.3,f.Å. Reich. 
fil. Orch. t. 40,41,f.l. H.N.f.6, n:o 58. 
Kärräng, r. {Gottl. Skälsö; Fleringe sn, Grindhammarträsk; vid Fardumegård i Rute 
sn; Tänglingsmyr i Etelhem; på stranden af en djup myr vid Vike i Boge sn; Eista 
etc.) Spädare, men högre än de föreg. med stora och glesa blr, skärm längre än 
fruktämnet. Var. med läppens mellanflik något kortare än sidoflikarne, eller väl 
så lång som dessa: O. palustris Jacq. 

ff Stjelkknölarne aflånga, endast klufna i spetsen. 

6 O. sambucina L. läppen rundad, grundt 3flikad och naggad; sporren n. af fr.ämnets 

längd; de 2 ytlie kalkbladen utstående; blomskärmen hinnaktiga mångnerviga, af 
blrnas längd; df^ nedre örtbl. mot spetsen bredare, trubbiga. 2|L 5, 6. — /? incar- 

.. na^a; med purpurröda blr*). Fig. Sv.B.362. F1.D.1232. H.Kf.U, n:o 65. 

Ängsback. [Sk.—Rosl. Veslml. Engsö och på Kalfholmen. VG. Öl. Gottl. — N. Nordl. 
enl. Gunn. trol. genom förvexling med O. mascula enl. Blytt.) Blrna var. gula och 
blåaktigt ljusröda, med skärm af samma färg. — /? O. incarnata L. [dock icke 
Herb., der under detta namn förvaras O. angustifolia Wimm.]. 

fff Stjelkknöl. handlikt klufna. 

7 O. latifolia L. läppen grundt 3flikig; sporren kortare än fruktämnet; de 2 yttre kalk- 

bladen lillbakaköi&A; skärmen längre än blrna; örtbladen ovala spetsade, omkring 
midten bredast; stj. ihålig. 2^ 5, 6, r. blr. — ' elata: 1 — 2 fot hög, med bredt lan- 
cettlika blad, starkt tiUbakaböjda sidokalkblad. Fig. Hall. Hist. t.3J. Reich. Orch, 
t.50, 51,f.l. *t.44,f.2. H.N.f.7, n:o 67. 
Fukt. äng. r. [Sk. Ramstorp i Christianshåla; Segesholm. ÖG. Kärna, V. Ny och Vin- 
nerstad; Norrköp. enl. Kindb. Rosl. Vahlö sn. Hall. Onsala, vid Staregården enl. 
Stud. J. A. Lefll. Gottl. mell, Rute kyrka och Kopparfve. — N. söd. del. och längs 
vestkusten ända till Lofoden: Bl. — 'Sk. Gottl.) Hufvudformen {—1 fot hög; bla- 
den 1—1\ tum breda, 3 — 4 t. långa vanl. brunfläckiga. Näppeligen skiljd från 
följ. såsom utmärkt endast af de breda bladen. — O. latifol. L. enl. Hallers cit. 
figur. O. majalis Reich. pl. crit. 

8 O. angustifolia Wimm. läppen grundt ell. otydligt 3flikad; yttre kalkbl. i början ut- 

böjda; bladen lancetllika, vid ell. nedom midten bredare, något kölade och upp- 
rätta; för öfr. som föreg. 2|. 6, 7, r. säll. hv. blr. — (3 extensa: bladen n. jemnbredt 
lancettlika; skärmen mycket längre än blrna. — "^ cruenta Mull. blrna mörkröda; 
bladen något eggrundt iancettlika, mycket brunfläckiga. Fig. F1.D.266. H.N.f.7, n:o 
65 och 66; /? Reich. Orch. t.46, f.2. -cruenta: Reich. t.43, f.l. 
Fukt. äng. [Sk.— VB. nor. del. Björkfors. — N. till Nordl. — /? Gottl i Vänge-myr. 
— '^ cruenta: Jämtl. Frösön; samt på spridda st. i hela prov. Herjed. Funnesdalen. 
Ingml. Långsele sn, Ledinge. — N. Finnm. Kaafjord; Tromsöe. Levangersnaeset. 
Röras; Stuedalen; Börsvolden på Toten; Dovre etc.) Af Linné icke skiljd från 
föreg. ulan säkerligen hans, så väl som alla äldre Sv. författares, i Sverige här 
och der, äfven vid Uppsala, ymniga O. latifolia [under hvilkct namn såväl som 
under namnet incarn. den förvaras i Linnes herb.]. — O. latif. Reich. Ic. O. in- 
carnata Fr.S.V.Sc. och Reich. Orch. eur. 

9 O. Traunsteineri Saut. läppen rundad, grundt Sflikig, naggad; yttre kalkbl. tillbaka- 

böjda; de nedre skärmen af blrnas längd, de öfre kortare; örtbladen lancettlikt 
jemnbreda— small aflånga, med största bredden omkring midten ; sij. ihålig. 2f 5— 7, 
r. blr. — "" lapponica: blrna något smärre och tätare; bladen aflånga. Fig. Reich. 
Orch. t.42. H.N.f.7, n:o 68. * lapp. Reich. Orch. t. 53, f. 1, 2. 



Rörande O. incarnata och latifolia L. se Bot. Not. 1846. 



190 13 Kl. FRUCTIFLOR^. 

Fukt. äng. r. {Sk. Hall. Onsala, vid Stare- och Karsegården enl. J. A. Leffl. Boh. 
Sörbygden. VG. Värml. Marboängar mell. Gustafsforss och Liljendal. Smal. Lan- 
naskede; samt Dalhem, Emtöholm: Scheutz. ÖG. Dagsmosse. Öl. Högby vid Bor- 
gaträsk. Goltl. Storugns i Lärbro sn; Hägur i Bunge; ängen Ryglossan mell. Rute 
k:a och Fardume; Åkebäcks myr nära Roma; Tänglingsmyr etc. — N. Christiania; 
Baerum nära sjön Daehlivand; vid foten af Greefsenås. — ^ Lpl. Karesuando etc. — 
jy) 6— iö t. hög, med större och glesare blr, smalare blad, omkr. ^ t. breda. 
Torde däck sammanflyta med föreg. — O. angustifol. Reich. O. incarnata Handb. 
ed.2 och Fr. Mänt. 2. O. macut. p majalis Säve Fl. Goltl. 
10 O. maculata L. läppen Sflikig; sporren n. af fr.ämnets längd; yttre kalkbl. utböjda; 
skärmen som föreg.; örtbl. aflånga— tunglika, vid ell. ofvan midten bredare; stj. in- 
vändigt tät. 2^6,7. — /? anguslifoUa: läppen djupt 3klufven; bladen jemnbredt 
lancettlika. Fig. Sv.B.413. FI.D.933. 

Fukt. äng. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm.: Bl.) Blrna gredelina ell. hvita, med 
violetta teckningar; bladen meränd. brunfläckiga, hos p oftare rent gröna. 

407. ANACÅMPTIS Rich. Klotyxne. 

1 A. pyramidalis Rich. blomkalkens läpp 3klufven och helbräddad, med 2 upphöjda 

tänder vid basen; sporren trädlik, längre än fruktämnet; bladen jemnbredt lancett- 
lika; stjelkknölarne odeldta. 2|.7,r.blr. Fig. Sv.B.584. F1.D.2]13. H.N.f.6, n:o 57. 
Äng. r. [Öl. Thorslunda i Skogsby trakten; Vesterstad i Kastlösa; Runsten; Köpinge 
vid Lundegård; Boda vid Humderum etc. Gottl. Lummelunds bruk; Hangvar; 
Bunge; Fläringe; Klinte skansholme m. n. st.) Axet rundadt, lätblommigt. — 
Orchis L. 

408. GYMNADENIA R. Br. Brudgran. 

,.- 1 G. conopsea Br. kalkens läpp likformigt Sflikig; sporren trådlik, mycket längre än 
fruktämnet; bladen jemnbreda— lancettlika; stjelkknölarne handlika. 2^ 6, 7, r. stund, 
hv blr. — /? densiflora: blomaxet långt, tätblommigt; bladen lancettlika. Fig. Fl.D. 
224. Reich. Orch. t.70,71. H.N.f.9, n:o 66, 67; /? 68; Reich. Orch. t.72. 
Äng. [Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm. Varanger. — /3 Hall. Knäfvelstorp nära Halm- 
stad. Ö^. Gottl. — N.) Var. på Dovre med längre och kortare sporre. En form, 
från Jämtl. har n. dubbelt mindre blr; en annan var. lapponica, med sporren 
kortare än fr. ämnet, finnes enl. Prof. Zetterstedt i Umeå Lpm. och torde vara 
skiljd. — Orchis L. Satyrium Wg. 

2 G. odoratissima Br. läppen som föreg.; sporren syl-lik, något kortare än fruktäm- 

net; bladen smala, jemnbreda; stjelkkn. handlika. % 7, r. blr. Fig. Sv.B.542. H.N. 
f.6, n:o 59. 
Skogsäng, r. [ÖG. Omberg i Höje äng etc. Sottl. mell. Rute kyrka och Kopparfve; 
mell. Vike gård i Boge och Gothemsån; Storugns i Lärbro m. fl. st.) Orchis L. 
Satyrium Wg. 

3 G. albida Rich. läppens mellanflik något större än sidoflikarne; sporren flera gånger 

kortare än fr.ämnet, n. punglik; bladen aflånga, de nedre ofvan midten bredare; 
stjelkkn. helt och hållet fingerdeldta. 2^7. Fig. Sv.B.507,f.l. F1.D.115. H.N.f.14, 
n:o 66. 
Torra äng. r. {Sk. Lund; Lillö; mell. Saxtorp och Alstorp, ymnig; Ramstorp etc. Blek. 
Hall. Boh. Thorskogs bruk enl. J. A. Lefll. Smal. vestra del; samt Vexiö och 
Herråkra; ostligast i' Urshult: Scheutz. Dalsl. Bäckefors nära Mon. VG. i bergs- 
trakterna. Herjed. Torkelstöten; Hararafjell; Axhögen m. fl. st. Jämtl. Areskutan 
och Snasahögen; Fölinge sn, Stakafjellet; Frostviken. Pit. Lpm. Tjidtjak. Lul. 
Lpm. Quickjock; Lillthokin. — N. Christiansand; Heckefjell. Arendal vid Näs jern- 
verk; Tind; Romsdalen; Dovre etc. upp till Ost-Finnm.) Axet tätt af små gulhvita 
blr. — Satyrium L. OrcJiis Sw. Habenaria Br. Coeloglossum Ed. 4. 

409. COELOGLOSSUM Hn. Pungyxne. 

1 C. viride Hn. kalkens inre blad mycket smalare än de yttre; läppen i spetsen 3tan- 
dad, mellantanden kortare; bladen ovala— aflånga. 2j. 5, 7. Fig. Sv.B.507,f.2. Fl.D. 
77. Reich. Orch. t.82. H.N.f.l5,n:o 66. 
Skogsäng. {Sk.—Lpl. Öl. — N. till Ost-Finnm.: Bl.) Stjelkknöl. handlika; blrna gul- 
gröna, kortare än skärman; på Lillthoke i Lul. Lpm. funna rödbruna af Prof. 



Fam. OrchidecB. 191 

Andersson. — Satyrium L. Orchis Sw. Habenaria Br. Perislylis LindL Pla- 
tanthera Reich. fil. 

410. PLÅTA^THÉRÅ Rich. Skogsviol. 

1 P. bifolia Rich. sporren trådlik, n. jemnfjock, 2— -3 gånger längre än fruktämnet; 

ståndarknappens rum parallela; stjelken nedtill 2bladig. 7^ 6, 7, hv. blr. — [i qran- 
difiora: blrna glesa, dubbelt större. Fig. Sv.B.314. FI.D.235 och 2360—61 [varr.l. ^ 
H.N.f.6, n:o 60. .. <f. 

Skogsäng. (Sk.—Um. Lpm. Jämll. Värml. Boh. 01. Gottl. — N. till Foldenljorden. / 
Finnm. Tromsöe.) Stjelkknöl. odeida; bladen n. ovala— lancelllika ; blrna starkt 
välluktande, vanl. i rikare och längre, mindre tvärt afslutadt ax än hos följ. 

— Orchis L. Satyrium Wg. P. solstilialis Bonn. — Anm. P. brachyglossa 
Reich. anses som en var. med tvärhuggen knapp. 

2 P. chlorantha Cust. sporren som föreg., nedom midten vidgad och något plattade- 

knappens rum vid basen vidt åtskiljda, upptill närmade hvarandra; stjelk som fö- 
reg. % 6, 7. Fig. Reich. Orch. t.78. H.N.f.6, n:o 61. 
Skogsäng, skog. (Sk.— Uppl. Söderfors. Rosl. Gräsön etc. Helsl. Norrbo sn, Sandå- 
kers tomten. Vestml. Köping; Barkarö m. fl. st. Ner. Dalsl. Steneby sn. Boh. 
Uddevalla; Christinedal: Thed. Öl. Gottl. — N. allm. i Aggerhus, Christianss. och 
Bergens st.: Bl.) Vanl. större och mer bredbladig än föreg.; blrna n. dubbelt så 
stora, något grönaktiga och luktande; kalkbladen samstötande, och knapprum- 
men bildande en vinkel mot hvarandra. — P. montana Reich. fil. Orchis bi- 
folia E.B. 

•"S P. obtusata Lindl. sporren kägellik, kortare än fr.ämnet, krökt framåt; stjelken med 
ett glest ax och ett enda, aflångt omv. eggrundt blad vid basen. © 7, 8, hvitakt. blr. 
Fig. Hook. Fl. Bor. Am. 2, t.l99 enl. Fr. Reich. Orch. t.75,f.l, 2. 
Fjelltr. r. (JV. Finnm. Kaaljorden på Strömsnäset bland Androm, tetragona: Blytt.) 
Förf.-s ex. 4 tum högt, med ett tumslångt ax af 4, små blr, flyktigt besedda mer 
lika dem hos Goodyera ell. Spiranthes än de föreg. Stjelken nedtill klädd af en 
tumslång hinnaktig slida, från hvars mynning det n. aflånga bladet utgår. — 
Orchis Pursh. 

411. NIGRITELLA Rich. Brunkulla. 

1 N. angustifolia Rich. kalkens läpp hel eggrund spetsad; honingsgömmet punglikt, 
flera gånger kortare än fruktämnet. 2|. 6, 7. Fig. Sv.B.500. F1.D.998. Reich. t. 4. 

„ H.N.f.ll,n:o67. 

Äng. [Jämtl.^ ymnig. Herjed. i öfre Ljusnedalen ofvanf. Bruksvallarne. Sälls. i Me- 
delp. och Angml. — N. Snaasen; Värdalen; Dovre vid Drivstuen; Gudbrandsd. Rin- 
geboe; Toten; Östra Torpen, samt Hedemarlen: Bl.) Quartershög med rundadt, 
tälblommigt, svarlrödt ax, jemnbreda blad, handlika stjelkknölar. — N. nigra 
Reich. Orch. Satyrium nigrum L. Orchis nigra Sw. 

412. OPHRYS Lin. Flugyxne. 

1 O. myodes L. de 2 inre kalkbladen trådsmala; läppen 3klufven med smala sidoflikar. 
mellanfliken utdragen vidgad och i spetsen 2flikad; stjelken med aflånga ell. lancett- 
lika blad. 2^6,7. Fig. Sv.B.293. F1.D.1398. Fl.N.2,t.5. H.N.f.l5, n:o 67. 
Fukt. äng. r. (SA;. Smal. Tjärstad i Blackstad sn, samt S. Wi [dessa gamla loc. äro 
enl. Scheutz trol. origt.]. ÖG. VG. Ner. Asker, Sköllersta och Lerbäck sn:r. TJppL 
Eggbyholm; Rosersberg; Väddö sn, vid Boda; Börstel i Lugnemosse; Elfkarleby. 
Geslr. Kubbo. Jämtl. Sunne och Frösön; Oviken, Brunflo m. fl. snr. Öl. Gottl. 

— N. Langöen vid Holmestrand; Brevig: Bl.; Langesund; Snaasen; Bergåsen etc.) 
Stjelkknöl. klotrunda; axet glest, med blr, som på af stånd likna flugor; de inre 
kalkbl. bruna, de yttre gröna, läppen sammetsbrun, någongång funnen hvit. — 
O. muscifera Huds. 

413. CHAM^ORCHIS Rich. Dvergyxne. 

1 C. alpina Rich. läppen eggrund; bladen från roten, jemnbreda, af omkring stjelkens \ 

längd. 2|.7,8. Fig. Sv.B.683. F1.D.452. H.N.f.ll, n:o 65. \ 

Fjellv. r. [Torn.—Pit. Lpm. i de högre fjellen. Jämtl. Snasahögen; Smällhögarne; 
Tälgstensberget etc. Herjed. Helagsfj.; Axhögen och Midtåkläpparne. — N. Ost- 



192 13 Kl. FRUCTIFLOR^. 

Finnm. — Lomsfjellen och Gudbrandsdalen: Bl.) 2—3 t. hög, med små, gulgröna, 
hjelmlikl slutna blr, hela ellipliska stjelkknölar. — Ophrys L. Herminium Sw. 

414. HERMIMUM Lin. Desmansblomma. 

1 H. Monorchis Br. inre kalkbladen längre än de yttre, vid midten tvärt afsmalnande 

i en jemnbred spets; läppen med n. rakt utstående sidoflikar. 2f 6, 7, g. blr. Fig. 
Sv.B.rbO. F1.D.102. H.N.f.ll,n:o66. 
Sidländla ängar. {Sk. — Ge/le, pä Liniöarne. VB. Umeå. Dal. Vestml. Lospånga i 
Dingtuna. Värml. Tabergs grufvor; Elfdalen och Fryksdalen. Boh. Kosteröarne; 
Lamö och Olterö; samt Hall. Omah enl. J. A. Leffl. Ö7. Golll. — N. öarne i Chri- 
stianiafjorden; mell. Kongsvinger och Elverum vid Konglebaek; Tind; Gudbrandsd. 
m. 11. st.) 3 — 7 tum hög, vanl. med 2 lanccUl. blad vid basen; stjelkknölen klot- 
rund, vid blomn. alltid ensam. Gunners från Finnm. torde, som afl. Adj. Lund 
gissar, hafva varit Platanth. obtusata. — Ophrys L.Fl.Su. ed.2. 

2 Flocken IVeottiese. Knappen ensam, fri; pollenmassorna af mjöl- ell. skiflika, 

elastiska gryn. [Växter med rotstock.] 

415. GOODYÉRÅ B. Br. 

1 G. repens Br. axet med ensidigt vända blr; kalkbladen lancettlika, de yttre småludna; 
örtbladen eggrunda, slutl. nätådriga. 2f 7, hv. blr. Fig. Fl.N.2,t.6. F1.D.812. Reich. 
Orch.t.l30. H.N.r.l3,n;o73. 
Skogsmark på mossa. (Sk. — Lpl. Öl. Rälla. Gotll. — N. till Ost-Finnm.) Bolslocken 
Irådlikt krypande i mosslagret, utan att nå jorden; axet smalt, af små blr. — 
Salyrium L. Neottia Sw. 

416. CEPHÅLANTHÉRÅ Bich. Skogslilja. 

1 C. rubra Bich. kalkläppen spetsad, af de inre kalkbladens längd; blomskärmen längre 

än det småludna fruktämnet; bladen lancett- ell. svärdlika, spetsade, 2^ 7, r. blr. 
Fig. F1.D.345. Reich. Orch. t.ll7. H.N.f.8, n:o 66. 
Skog. etc. r. [ÖG. Ringarum vid kalkberget nära Fängebosåg och på skogen mell. 
lilla Gusum och Svensbo. Stockh. vid Skrubba; Häggesta i Botkyrka sn; Järmdön; 
Stud. C. J. Björkegr.; nära Kroka på Utön. Dalsl. vid Lilla Bräcke i Animskog. 
Gottl. vid Vestgård i Hall; Fardume i Rute; på ön Furilen; nära Gothemsåns ut- 
lopp; Hallbros i Vesterhejde m. fl. st. — N. Eger.) Bladen ganska nerviga; Urna 
få, men stora, 1 tum i diam. — Serapias L. Epipactis Wg. 

2 C. ensifolia Bich. läppen trubbig, kortare än de inre kalkbl.; skärmen kortare än det 

glatta fr.ämnct; bladen svärdlika spetsade. 2f 6, 7. F-g. F1.D.506. Reich. Orch. 
1. 11 8. H.N.f.]4,n:o69. 
Skogsäng, r. {Sk. Hafgärd i Gustafs sn, samt i bokskogen söder om Rödinge k:a, bland 
Elymus arenar. ymnig. Stockh. i Skuruparkcn; Nacka i skogen vid badstället. 
Bosl. i Östhammars skärg. ÖL Gotll. — N. Christiansand i Fiskåsskogen.) Blrna 
leml. stora hvilo, .mil. röda, som på Nacka-exemplaret. — C. Xiphophyllum Beich. 
fil. Ser. grandiflora L. Mänt. 2. S. Helleborine p L.Fl.Su. ed.2. S. ensifolia 
Wg. Epipactis Sw. 

3 C. pallens Bich. läppen trubbig, n. af de inre kalkbl:s längd; skärmen mycket längre 

än det glatta fruktämnet, de nedre bladlika; bladen bredt lancettlika — aflånga, föga 
spetsiga. 2^ 6, 7, hv. blr. Fig. Sv.B.i65. ri.D.1400. Reich. Orch. t.ll9. 
Skogsäng., skugg. st. r. {Gottl. Löjsta sn, på vallarne af en gammal ruin, kallad Slot- 
tet; upptäckt 1862 af O. A. Westöö, enl. uppg. och ex. af Sjökapten C. Vallgren.) 
Blrna stora .som hos C. rubra, med alla kalkbl. trubbiga: rotstocken hos alla ar- 
terna med talrika, hopknippade biroller. — C. Lonchophyllum Beich. fil. Ser. 
grandiflora Scop. Epipactis Sw. 

417. EPIPACTIS Crantz. Knipprot. 

1 E. latifolia Sw. kalkläppen hjertlik spetsig lillbakarullad, kortare än de öfr. kalkbla- 
den; fruktämnet glatt; bladen eggrunda ell. bredt ovala, de öfre spetsade. 2^7,8. 
Fig. E.B.269. Rich. t.8. Reich. Orch. t.l36. H,N.f.l4, n:o 67. 
Skogsback. r. {Sk.—Geslr. Jämtl. Marieby sn; Ås sn, vid Sörbyn och Sem. Dal. 
Vestml. Yesteräs; Sala. Värml. i Frjksdalen. Dalsl. Öl. Gottl. — N. till Finnm.) 
Slor växt, med före blomn. lutande ax; grönhvita ell. brunaktiga blr. Bolslocken 



Fam. Orchidece. 193 

hos denna och de 2 följ. tätt omgifven af talrika knippvisa birötter. — Sera- 
pias Hellehorine LM.Su. S. latifolia L. Mänt. 2. E. Hellehorine var. viridans 
Reich. fil. 

2 E. microphylla Sw. läppen som föreg., tvärt sammandragen till spets; fruktämnet 

glatt; bladen eggrundt lancettlika, spetsade, öfverallt glatta. 2^7,8. Fig. F1.D.811 
[enl. Lange]. Reich. Orch. t.l32,f.l,2. 
Skugg. st. r. (Ö7. mellan Ekerum och Halltorp 1849 funnen af Sjöstr.) Mycket spä- 
dare än föreg., med glesblommigl ax, rödaktigt gröna blommor med slutna kalk- 
blad; fr.ämn. på Öl. ex. glatt enl. Sjöstr., men småludet på alla uti. ex., utg. selt. 
— E. Hellebor. var. microphylla Reich. Serapias latifolia Fl.D. 

3 E. atrorubens Hoffm. läppen uddspetsig, af de öfr. kalkbladens längd; fruktämnet 

småludet; de nedersta örtbladen som föreg., de öfre lancettlika. 2^7,8. Fig. FID 
1938. Fl.N.2,t.5. Reich. Orch. t.l33. H.iV.f.8, n:o 65. 
Skogslund. särd. på kalkbotten, r. {Sk. Trolleholms park. Smal. Jönköpingstrakten; 
Hallingeberg och Gärdserum i Kalm. län: Scheutz. ÖG. Omberg; Kolmården vid 
Marmorbruket; Lilla Gusum; Vetterns stränder och öar. Södml. Eskilstuna på Vill- 
staskogen; Huddinge sn, Ågesta; Dunker sn. Stålboga bruk. Ner. Hallsberg sn, 
Skåleklint; Hammar sn, Mårsätter: Stud. Th. GJöbel. Värml. Ullerud; i bergsl. vid 
Långbanshyttan och Ekströms kullar. Dalsl. Dal. Styggforsen. Jämtl. Östersund, 
Odensala i Brunflo; As sn. Öl. Gottl. — N. Christiania; Trondhj. Gaevingåsen; 
Snaasen ; Salten.) Till alla delar mindre än E. latif; blrna mer och mindre mörk- 
röda, grönaktiga ell. hvita. Skiljes ej i Blytts Norges Fl. från E. latif. — E. la- 
tifolia /? alrorub. Hoffm. E. media Fr. E. rubiginosa Gaud. & Koch. E. Helle- 
bor. var. rubiginosa Reich. 

4 E, palustris Cr. läppen hjerllik, rundadt trubbig och krusig, af de öfr. kalkbladens 

längd; fr.ämnet småludet; örtbladen lancettlika, de nedre stundom n. ovala. 2^ 7, 8. 
Fig. Sv.B.449. F1.D.267. H.N.f.l4, n:o 68. 
Fukt. äng. r. (Sk.—Gestr. Ner. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. — N. från sydl. delen till Snaa- 
sen.) De yttre kalkbl. gröna, invändigt rödaktiga, de inre hv. ell. rödl. Rotstoc- 
ken krypande, med få, äfven kryp. birötter. — E. longifolia Reich. fil. Ser. lon- 
gifolia L. Mänt. 2. 

418. LISTÉRÅ R. Br. 

1 L. ovata Br. stjelken småluden, med 2, n. motsatta, bredt ovala blad; kalkläppen 

klufven i 2, jemnbreda rm662ö'a flikar. 2f 6, 7. gröng. blr. Fig. Fl.D. 137. Rich. f.7. 
Reich. Orch. t.l27. 
Skogsäng. [Sk. — Angml. Hernön; Nätra sn. Herjed. Jämtl. Boh. Öl. Gottl. — N. till 
Nordl. Salten: Bl.) 1 — 2 fot hög, med krypande rotstock och talrika birötter, långt 
smalt ax. — Neottia latifol. Rich. Ophrys L. Epipactis Sw. 

2 L. cordata Br. stjelken glatt, med 2, n. motsatta, deltoidiska blad; läppen klufven i 

2 smalspetsiga flikar, samt 2 små sidoflikar vid basen. 2f 6, 7, brung. blr. Fig. Sv.B. 
472. F1.D.1278. Fl.N.t.3,f.6— 8. 
Skog. på mossa. [Lpl.—Sk. Öl. Gottl. och på Sandön. — N. till Ost-Finnm.) 5—7 
tum hög, späd, med i mossan kryp. rötter, tumslångt ax. — Synon. som föreg. 

419. NEOTTIA Lin. Näst-rot. 

1 N. Nidus avis Rich. stängeln bladlös fjällig; kalkläppen klufven i 2, utböjda flikar. 

2|.6,7. Fig. F1.D.181. Reich. Orch. t.l21. 
Skogsmark, bland ruttna löf etc. r. {Sk. — Gefle. Vestml. Värml. Dalsl. VG. Billingen. 
Boh. Skredsvik sn enl. J. A. Leffl. Öl. Gottl. — N. Christiania på ön Malmöe; 
Laurvig, samt Christianssand enl. Bl.; Snaasen.) 6 — 12 tum hög, till färgen brun- 
gul äfvensom blrna; rotstocken omgifven af talrika, tjocka birötter, hopknippade 
n. som ett fågelbo. — Neottia L.Fl.Su. ed.l; Ophrys ed.2. Epipactis Sw. 

420. EPIPOGIUM Gmel. Skogsfru. 

1 E. aphyllum Siv. stängeln bar, omgifven af bladlösa slidor; rotstocken korallgrenig. 
2|.7,8. Fig. Sv.B.5 12. F1.D.1233, 1399. H.N.f.15, n:o 68. 
Skog. r. {Sk. nära Börringesjön; Bokenäset vid Karlsholmssjön. Smal, Tvärbäck nära 

Hartman, Skandinaviens Flora (9:de uppL). 13 



194 13 Kl. FRUCTIFLOR^. 

Femsjö-fålla vid Färgens strand [numera utgången]. ÖG. Kolmården, nära Marmor- 
bruket enl. Kindb. Södml. Dunker sn, Bråtön nära Stålboga bruk. Vestml. Frös- 
åker. Vännl Gustafsström: Stud. Låftman. Dal. Orsa, .Jocksälls fäbodar vid Skat- 
ungen. Helsl. Bjuråker sn, nära Alsjö fäbodar; Loos sn, Tenberget: J. A. Wistr. 
Medelp. Borgsjö sn, Ange allmänning: Reuterm. Angml. Bjertrå i Rammeldalen. 
Jämtl. Sunne sn på Anderson; Näskotts sn, vid Vaplan; Stugu sn, vid Strånäset. 
Lul. Lpm. Jockmock. — N. Christiania på Bokstadsås. I skogen vid vestra ändan 
af Saelsvandet i Vaage.) 4 — 8 tum hög af blek gulbrun färg, med 2 — 6 stora 
blekgula blr och rödaklig sporre — Satyr ium Epipog. L. E. Gmelini Rich. och 
ed. 7. 

3 Flocken Vanclese. Knappen ensam, fri. Pollenmassorna [4. skifformiga] vaxar- 

tade, medelst en cellulös förlängning fastade på märket. 

421. CALYPSO Salisb. Jungfrutoffel. 

1 C. borealis Sal. läppens bräm n. eggrundt, nående framom sporren; örtbladet från 
stängelns lökformigt uppsvälda bas, ensamt, eggrundt. 2\. 5, 6. Fig. Sv.B.518. H.N. 
f.9, n:o 65. 
Fukt. lundar, r. [Lid. Lpm. Jockmock, Kajtum-selet; \ mil sydost från kyrkan vid 
en bäck frän berget Qvoutsakåjve m. fl. st.; ^ mil norr om Öfre Luleå by vid en 
bäck, sam.t ; mil vester från Sackavare vid ett biflöde till stora Luleå elf. Um. Lpm. 
nära Stensele k:a. VB. Skellefteå, på sluttningen mell. Falkbergets norra sida och 
Falkträsket, samt på Hömyrsberget nära Waruträsk 1\ mil från kyrkan.) Stängeln 
^ — Q tum hög, slidad, med en stor blomma i loppen, hvars läpp är brunfläckig, 
de öfr. kalkbladen ljusröda. — Cypripedium bulbosum L. Orchidium arcticum 
Sw. Norna Wg. 

4 Flocken Malaxiclese. Knappen ensam, fri. Pollenmassorna [klotrunda ell. af- 

långa] vaxartade, omedelbart lagda på märket. 

422. STURMIA Reich. 

1 S. Loeselii Reich. kalkläppen eggrundt aflång, trubbad; stängeln Skantig; bladen 2, 
lancettlika. 2^. 6, 7, blekg. blr. Fig. F1.D.877. V.Ac.H.1800,t.3. Ricb. f.lO. Reich. 
Orch. t.l40. H.N.f.6, n:o 63. 
Kärr, r. {Sk. Christianstad, vid vest. stranden af Lefrasjön; Veilesjön på öst. sidan; 
Kettilsmossen i Stångby sn; kärr mell. Örtofta och Lackalänge; Christineberg nära 
Malmö: Nordsf. ÖG. Hagebyhöga sn. vid torpet Sanden, ymnigt; Vinnerstad sn vid 
Boren. Uppl. i tufviga kärr vid Norvidsjön nära Björklinge kyrka: Linné i herb. 
Gestr. Kubbo, vid en mindre skogssjö: R. Hn. Öl. mell. Borga och Wedborns träsk. 
Golä. Storholmen i Fardume träsk; i Martebomyr åt Lummelundssidan; Djufves vid 
Hoborgen. — N. Christiania på Neesöe.) 3—6 tum hög med glest ax af 2—6, 
3—4 lin. breda blr; bladen utgående från stjelkens lökformiga bas. — Ophrys L. 
O. palndosa Fl.D. Malaxis Sw. 

423. MALAXIS Sw. Myggblomster. 

1 M. monophyllos Sw. kalkläppen rundad med lång jemnbred spets; blomskärmen 

kortare än fruktämnet; stängeln 3kantig; blad ett, säll. 2, ovala. 2f 6, 7, blekg. blr. 
Fig. Sv.B.663. V.Ac.H.1800,t.3. FI.D.1525. H.N.f.6, n:o 62. 
Kärr, r. [ÖG. Spånghagen, Slaka sn. Torpa; Kärna i VärÖ mosse; Omberg; Vinnerstad 
etc. VG. Kinnekulle. Södml. Rydby. Vestml. Håkansboda i Linde sn; Sätra brunn; 
Sala i Gröna gången. Uppl. Järlåsa sn, vid torpet Granslätt; Elfkarleby, Ytterboda. 
Gestr. Kubbo i Ormkärrsmuren; Edskön i Yerkfjärden. Dal. Boda kapell: Bruksp. 
Clason. Medelp. Alnön; Hammar i Torp sn: Reuterm. Ängml. Bjertrå vid Öster- 
Strinns fäbod. Jämtl. Sunne, Frösön och Lith; Rödö m. fl. snr. Goltl. Fardume 
träsk; Sproge, — N. Christiania vid Lysager kjsrn och Gjellebäck m. fl. st. Glom- 
men vid Konglebaek; Toten; Klaecken på Ringerige; Gudbrandsdalen, nära JettaQell.) 
5—8 tum hög, med 1 — 2, högst sällan 3 blad från stängebis lökformiga bas, 
långt och smalt ax af talrika blr, föga mer än en lin. i diam. — Ophrys L, 
Microslylis Lindl. Den 2bladiga var. torde vara Linnés Ophrys lalifolia Fl,Su. 
och Gunners O. liliifolia från Nordl. 

2 M. paludosa Sw. läppen eggrund spetsig; skärmen af fr.äninets längd; stäng, fler- 



Fam. Iridem. I95 

Mntiq; bladen 2, 3, omv. eggrunda. 2^ 7, 8, gröng. blr. Fie. Sv.B.662. V.AcH 
1789,t.6X2. FKD.I234. H.X.f.l4, n:o 71. 
Kärr, r. {Sk.—Ingml Själevad; Bofheå sn, Gålsjö. VB. nor. del. Björkfors. Um. 
Lpm. Betsele. Dal. Värml. Dalsl. Boh. Pilgården i Näsinge enl. J. A. Leffl. Gottl. 
— N. Aggerhus, Christiansands och Bergens st.] 2—5 t. hög, med smalt ax af 
talrika, något större blr än hos för eg.; stängelns bas lökformig. — Ophrys L. 

42-4. CORALLORHIZA Hall. Korallrot. 

1 C. innata Br. axet fåblommigt, med spetsiga kalkblad; läppen aflång 2i. 6, g blr. 

Fig. Sv.B.554. Fl.D.4oI och 2364. Fl.N.2,t,6. H.N.f.l3,n:o 74. 
Fukt, skog. [Torn. Lpm. Yittangi. Lul. Lpm. VB. nor. del. — Sk. Boh. Öl. nära 
Thorslunda. Gotfl. Askängen i Hejde sn. — N. icke sällsynt, till Ost-Finnm. Varan- 
ger.) Stängeln 6 — 10 tum hög, med bladlösa slidor och korallgrenig rotstock. — 
C. nemoraiis Sw. C. lirescens Drej. Ophrys Corallorh. L. 

3 Flocken Oyx^-^^ip^^^^®"^* Knappar 2. 

425. CYPRIPEDIUM Lin, Gucku-skor. 

1 C. Calceolus L. kalkens uppblåsta läpp något nedplattad, kortare än de öfriga kalk- 
bladen; stjelken flerbladig, med ovala spetsade blad. 2|. 6. Fig. Sv.B.524. FI.D.999. 
H.Xf.4, n:o 85. 
Fukt. st. i skogar, r. {ÖG. VG. Värml. bergslag. Nerike. Upp till Stensele i Umeå 
Lpm. Öl. Mörbylånga och Högsrum sockn. Gottl. — N. till Gudbrandsdalen, Rin- 
geboe och Saiten.) Har de största blrna i hela fam. läppen stor som ett litet 
päron, gul; de öfriga, 2 tum långa kalkbladen bruna; stjelken vanl. en-, säll. 
2- ell. Sblommig; rotstocken krypande. Har egentl. 3 ståndare, hvaraf den mel- 
lersta är steril och fri, bladlik. 



86 Fam. IRIDEM Juss. Blomkalk kronlik, regulier med 3 ståndare. Fruktämne 3rum- 
migt, mängfröigt. 

426. IRIS Lin. Svärdlilja. 

1 I. Pseudacorus L. blomkalkens flikar glatta, de inre jemnbreda, smalare och kor- 

tare än märkena; bladen platta svärdlika. 2^ 6, 7, g. blr. — /i citrina: blrna mer 
än dubbelt mindre; bladen smalare. Fis. Sv.B.llO. F1.D.494. 
Strand. 'Sk.—VB. Dal. Boh. Öl. Gottl. — N. till Helgeland. — y9 Gottl. Vängemyr, 
vid Staplarne.) Stora praktfulla blr; bladen tumsbreda, af omkr. stjelkens längds 
Bladen hos i3 äro öfver 5 quart. långa och en god half tum breda; blrna enl. 
Fr. brandgula. 

2 I. sibirica L. kalkens flikar glatta, de yttre omv. eggrunda med kort klo, de inre 

aflånga, större än märkena; bladen smalt jemnbreda, kortare än stjelken; fröhuset 
3kantigt. 2|.6,6/åblr. Fig. Reich. D.Fl. f.768. H.N.f.l2, n:o 69. 
Kärr, r. 'Sk. Krageholm. VG. Larf sn. vid Slättås. Vestml. Nora sn, Fåsjöhyttan: 
Stud. G. Ohlsson. Gottl. Kräcklings i Kräklingbo sn. Lummelund; Vänge-myr; Klinle: 
Thed. etc.) Lärer sällan, om någonsin blomma på Gottl. En del af de sterila 
ex. från denna ö hafva dubbelt bredare blad [3lin?^ än de Vestgötska och synas 
osäkra. 

A27. CROCUS Lin. Saff^ran. 

fl C. vernus All. kalkflikarne ovala concava, något inböjda, n. dubbelt längre än det 

3klufna krusiga märket; lökens yttre hinna nervig, upplösande sig i hårfina trådar. 

2|.4, 5. Fig. F1.D.2022. Reich. f.786. 

Förvildad i trädg. r. {Stockholm^ på gräsplanerna vid Ulriksdal. Uppl. Löfsta bruk. 

— N. Bergen, i ängar vid Arstadmark.) Blr och blad från löken; de förra blå 

- ell. hvita. 



196 13 Kl. FRUCTIFLOR^. 

87 Fam. NAKCISSINE^ Juss. Blomkalk kronlik, reguUer med 6deldt bräm. Stånd. 6. 
Fruktämne som föreg. fam. 

428. NARCISSUS Lin. Narciss. 

fl N. Pseudonarcissus L. bikronan klocklik, af kalkflikarnes längd, i kanten vågig och 
.. naggad; bladen rännformiga. 2^ 4, 5, g. blr. Fig. F1.D.2171. Reich. D.Fl.f.816. 
Äng. odl. st. r. {Sk. vest. Gölnge vid Sandby; Röstånga sn vid Blinkarp etc. Blek. 
Gredby. Smal. Mycklanäs i ängar [på sedn. åren icke funnen, enl. Scheutz]. Gottl. 
Vesterheide i en äng söder om Lund vid Halfvars. För öfr. förvildad i gamla träd- 
gårdar.) Stängeln hos båda arterna enblommig. 

f2 N. poélicus L. bikronan skål-lik, med röd naggad kant, mycket kortare än de ovala 
kalkflikarne; blad som föreg. ij. 4, 5, hv. blr. Fig. Reich. f.808. 
Förvild. r. (Från Sk. till Gefle här och der sparsamt förekommande i ell. omkring 
gamla trädgårdar.] 

429. LEUCOJUM Lin. Vårklocka. 

fl L. vemum L. stängeln enblommig; stiftet klubblikt. %3, 4. Fig. Reich, f.804. 
Förvild. r. {Sk. Lund; Bosarp, i en äng utanför trädg. OG. Vadstena klosterträdg. enl. 
Kindb. Stockh. Dufnäs i Brännkyrka sn: Stui!. Fredriksson. Gefle. Källmur i en 
skogsäng; hvarken der eller annorstädes i Gestr. veterligen planterad.) Blomman lu- 
tande, hvit, med en grön fläck i flikarnes spets. 

430. GÅLANTHUS Lin. Snödroppe. 

fl G. nivalis L. stängeln enblommig; bladen 2:ne kölade. 2^ 3, 4, hv. blr. Fig. Fl.D. 
1641. Reich. f.807. 
Förvildad, r. {Sk. omkr. Lund; på ängar vid öst. ^Torp; Dalköpinge, vest. Karaby m. 
fl. st. Hall. Haslöf etc. Upp till Södml. t. ex. Åkers sn i parken vid Berga. Öl. 
— N. Bergen.) Fingerhög, med hängande blomma. 



]S Fam. HYDROCHARDE^ Juss. Blr skiljdkönade, med 3 kronlika och 3 foderlika 
kalkblad. Frukt flerrummig, med fröfästen på väggarne. 

431. STRATIöTES Lin. Vatten-aloé. 

1 S. aloides L. bladen jemnbreda, kölade, i kanten taggiga. 2^ 7, 8, hv. blr. Fig. Fl.D. 

337. Reich. D.Fl.f.lll. 
Stillast. vatt. {Sk.—Helsl. Vestml. Värml. — N. i Ofoten: Gunn. enl. Bl.) Bladen 
från roten, i en krets, från hvars midt ell. sida blomstängeln uppskjuter; hela 
växten före och efter blomn. nedsänkt under vattnet. 

432. HYDRöCHARIS Lin. Dyblad. 

1 H. Morsus rancB L. bladen runda med hjertlik basis. 7, hv. blr. Fig. Sv.B.598. 

F1.D.878. 
Stillast. vatt. {Sk. — Helsl. Söderhamn; Delsbo i Långsbo-ån. Vestml. Värml. Boh.) 
Örten flytande; bladen tumsbreda, med form af Näckblad; blr från roten. Sätter 
knappt mogen frukt i Sv.; honblr mer sälls. 



i9 Fam. NAJADEtE Link. Blr skiljdkönade. Kalk enkel flasklik, tätt omslutande be- 
fruktningsdelarne. Stånd. 1, med 4rumm. knapp. Fruktämne enrummigt, slutl. bil- 
dande en af kalken beklädd nöt. 

433. NAJAS Lin. 

1 N. marina L. bladen 2—3 i krans, jemnbreda, skiftevis och något hugtigt landade ; 



Fam. Narcissinece — NajadecB. 197 

frukten aflångt eggrund. O 7— 9. — /S muricata: stjelken taggig, med röda leder. 
Fig. V.Ac.H.1837,t.8. F1.D.2121. H.N.f.4, n:o 84. 
Hafsvik. r. [Sk.—Gefle. Gotll. Fardume träsk. — N. Christiansand; Hvalöarne, på 
Kirköe.) Växer och blommar under vattnet; hanväxten sällsyntare. Knappen 
vanl. upphristande oordentligt och utan sträng; men, upptages växten ur vattnet, 
ser man den stundom få en kort sträng och öppna sig i 4, tillbakarullade flikar. 
— N. major Roth. 

I N. flexilis Rostk. bladen 5 — 6 i krans, jemnbreda, mot spetsen småtandade; frukten 
som föreg. 7—9. Fig. Wiild. Åct. Ac. Ber. 1798, p. 89, t.l,f.l. H.N.f.U, n:o77. 

Insjöar, r. {IJppl. i sjön Hederviken nära Braheberg i Närtuna sn; först funnen 1849 
af Hr Goes.) Växtsätt och frukt likasom hos föreg.; hela växten mycket spädare, 
med bladen nedtill helbräddade, endast mot spetsen omärkligt småtandade. — 
Caulinia Willd. 



14 KLASSEN 

LILIIFLOEiE. 

90 Fam. LILIACEijE Juss. Kalk kronlik. Ståndarknappar öppnande sig inåt. Stift 1, 
ell. 0. Fruktämne 3rumm., Sskaligt, med centrala, mångfröiga fröfästen. [Afvikande 
slägte: Paris.] 

1 Flocken Tulipese. Kalk 6bladig. Frön platta, staplade tätt på hvarandra. 
[Lökväxter]. 

434. TuLIPA Lin. Tulpan. 

fl T. sylvestris L. stjelken med en enda, lutande blomma; strängarne vid basen ludna 
märke tvärhugget; bladen lancettlika. 2^ 5, 6, g. blr. Fig. Sv.B.202. F1.D.375. 
Odl. st. r. {Sk. ymnig omkr. Lund, Malmö etc. Blek. Wedaby utmark. Hall. ÖG. 
Stenbro i Dagsbergs sn: Kindb.; samt flerestädes i gamla trädgårdar förvildad, upp 
till Uppl.) Märket hos de odl. arterna har 3 tillbakarullade flikar. 

435. FRITILLÅRIA Lin. Damspelslilja. 

1 F. Meleagris L. alla bladen skiftevisa jemnbreda rännformiga ; stjelken 1-, sällan 

2blommig. 2^.5,6. Fig. Sv.B.376. Fl.b.972. H.N.f.l3, n:o 75. 
Fukt. äng. r. {ÖG. Adelsnäs; Norrköp., samt Spellinge i v. Harg sn: Kindb. Södml. 
Strängnäs vid Olivehäll. Stockh. flerestädes. Uppl. Svartsjölandet på Kalfudden; 
Norrtelje vid Lovisedal, ymnig; Uppsala-trakten, på alla ängar. Gefle, nära Socker- 
bruket. Vestml. i Sätherbo vid Reutersberg. Gottl. Klintebys i Klinte sn enl. Thed. 
— N. Christiania och Drammen; Bergen: Bl.) Blrna stora hängande, damspels- 
rutiga, bruna, stund, hvita. 

436. LILIUM Lin. Lilja. 

fl L. bulbiferum L. blrna uppräta, klocklika, invändigt sträfprickiga; bladen strödda, 
„ jemnbredt lanceltlika. 2f (3, 7, brandg. blr. Fig. Sv.B.398. 

Äng. och odl. st. r. {Blek. Verkö. Smal. Fryeled vid Näsbyholm; Björneberg nära 
Jönköping. ÖG. Järsta; Kärna i prestgårdens äng; vestra Stenby vid söd. Treberga; 
Mem i Täby sn: Stud. Djurb. Södml. Aspön, Vedhörna-ängen, enl. Linné; i en 
äng mell. Öfver-Selö kyrka och Landshäll; Ytter-Selö, i Mälsåkers äng. Uppl. Bro 
sn. på en holme i Lejondalssjön. Rosl. i Norrfeljetrakten; i närheten af Björnö. 
Vestml. vid Ängsö färja, och på Björnön. Värnil. Hornkullen i Kroppa sn; Lång- 
banshyttan. VG. Billingen; Kinnekulle. — N. Tönsberg, i parken vid Berg.) Har 
bruna knopplökar i bladvecken. 

f2 L. Martagon L. blrna i klase, nedböjda, med tillbakarullade, vid honingsfållen hå- 
riga kalkblad; örtbladen i krans, eggrundt lancettlika. 2^7. Fig. Sv.B.381. 
Odl. st. r. {Sk. i ängslundar på Söderåsens fot vid norra Vram; Krageholm etc. För 
öfr. förvildad i gamla parker ända till Uppl.) Blrna röda, brunfläckiga. 



14 Kl. LiLiiFLOR^. — Fam. Liliacew. 199 

2 Flocken Asplio^ielese. Kalk af 6, fria eller samväxta blad. Frukt fröhus, 
med tjocka, runda ell. kantiga frön. [Lökväxter utom Änthericum.] 

437. ALLIUM Li?i. Lök. 

f H varannan ståndarsträng Sgafflad, med knappen på mellanfliken: Porrum 
Tourn. 

1 A. Scorodoprasum L.^ blomflock med knopplökar; bladen platta med 2äggad€ slidor; 

kalkbladens köl småknottrig. 2|. 7, viol. blr. — /? minus: sfjelk och blad dubbelt 
smalare; bladsHdorna mindre plattade. Fig. F1.D.1455: /? 290. Reich D.FI.fl073; 
/? 1074. 
Lund. r. [Sk. — Uppl. Vestml. flerestädes. VG. Boh. ÖL Goltl. — IS. Svenneröer vid 
Fredriksveern. — j3 sandåkrar: Sk. Falsterbo. ÖV. i Sandby. Gottl. Lummelund vid 
Kinners gästg.) Bladen 2 — 4 lin. breda. — /? A. arcnarium Lin. herb. och Sm. 

2 A. arenarium L. blomfl. som föreg.; bladen n. trådlika, jemte slidorna trinda; strän- 

garnes sidoflikar långa trådUka utskjutande. 2|. 7, viol. säll. hv. blr, Fig. Sv.B.691 

F1.D.2227. H.N.f.8, n:o 69. 
Back. sand. st. r. [Sk. sydl. del ymnig. Blek. — Stockh. Rosl. Söderön. Hall. Boh. Öl. 
• Gottl. — N. söd. och vest. del. till Trondhjem enl. Bl.) Utmärkt af de trinda 

bladen; blrna små, vanl. utskjutande i toppen af lökhufvudet. — A. vineale 

L.Sp.Pl. 

ff Alla sträng, enkla syl-lika. 
* Blomflock med knopplökar. 

3 A. carinatum L. blomflock inom hölster af blad med lång Skantig udd; stånd, dub- 

belt längre än de tvärhuggna ell. intryckta kalkbladen; örtbladen jemnbreda platta 
släta. 2j.7,r.blr. Fig. F1.D.2109. Reich. f.l057. H.N.f.G, n:o 64. 
Buskväxla äng. r. [Sk. vest. Yram, omkr. ^ mil närmare Christianstad, bland småskog 
vid vägen; Lund, Fogelsång på norra sidan etc. — IS. vid ett landtsfälle nära Chri- 
stiania: Bl.) Lik följ., men skiljd med de långa ståndarne och platta bladen. 

4 A oleraceum L. stånd, af de trubbiga, koi't uddspetsiga kalkbUs längd; örtbladen 

halflrinda, något sträfva, under kantigt nerviga. 2f 7, 8, r. ell. brung. blr. — /? com- 

planatum: med plattade blad. — y canaliculatum: stor. med breda, rännformiga 
.. blad. Fig. F1.D.1456. Reich. f.l067. 
Äng. berg, a. [Sk. — Ängml. Jämtl. Brunflo. Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Öl. Gottl. 

— N. till Lofoden: Bl. — ;' Sk. ÖG. Hagebyhöga sn. Södml. Nyköping; Marieberg. 

Ö7. vid Alböke. Gottl.) y har vanligen ansetts för Linnés A. carinatum. 

** Blomflock utan knopplökar. 

5 A. Schomoprasum L. flock. n. klotrund; stånd, kortare än kalken, syl-lika med bre- 

dare, otandad bas; bladen meränd. trinda, invänd, ihåliga. 2^ 6, 7, r. blr. — **^'6^- 
ricum L. större och gröfre; bladen ofvanpå plattade. Fig. Sv.B.89. Fi.D,97I. H.N.f. 
7, n:o70; *n:o69. Reich. f.l086. 
Klipp, helst på hafskust. [Sk. — Uppl. Boh. Öl. Gottl. — "" Jämtl. Bergs sn. Vigge by 
nära Hofverberget. — N. Finnm.) Prof. Fries anser A. sibir. som hufvudart och 
a som underart med namnet schosnoprasoides. 

6 A. montanum Schmidt: stäng, upptill kantig, med convex blomflock; ståndarne be- 

tydl. längre än kalken; bladen jemnbreda platta; löken fästad vid en krypande rot- 
stock, ^j. 7, Ijusr. blr. Fig. Reich. f.l094. H.IV.f.5, n:o 70. 
Stenback, torra st. r. [Sk. Åhus på Espet vid Helgeåns utlopp. Dalsl. allmän genom 
Ed sn enl. Larsson; samt Rölanda, Gesäter och Lerdal snr vid Bohusgränsen.) Bla- 
den ej bredare än stjelken; hölsterbladen korta. — Alliiim fallax B. & S. ett 
mycket yngre namn. A. angulosum Lin. herb., hvilken dock synes hafva inne- 
fattat flera arter. 

7 A. ursinum L. stängeln kantig, med jemnhög blomflock; bladen platta lancettlika 

skaftade. 2^ 5, 6, hv. blr. Fig. Sv.B.236. F1.D.757. H.N.f.2, n:o 61. 
Lund. r. [Sk.— Rosl. VG. Kijjnekulle etc; Göteborg. Dalsl. Öl. Gottl. — N. söd. och 
vest. delar upp till Molde.) Bladen tumsbreda. 



200 14 Kl. LILIIFLOR^. 

438. ANTHÉRICUM Lin. Sandlilja. 

1 A. Liliago L. stängeln enkel bladlös, med platta blr, n. i klase; stiftet nedhöjdt, kor- 

tare än kalken; rotbladen jemnbreda. 2f6,hv. blr. Fig. Sv.B.403. F1.D.616. H.N.f. 
10, n:o 62. 
Torra st. r. {Sk. östra del, mell. vest, Vram, Maltesholm och Vidtsköfle; Degeberga; 
Raflunda; Kivik; mell. Rörum och Viks fiskläge etc. Blek. vid norra Hoka. Öl. 
vid Gösslunda i Hulterstads sn.) Gröfre, med större [tumslånga] kalkblad än följ.; 
rot af ett knippe trådar. 

2 A. ramosum L. stäng, från midten grenad i flera klasar af platta blr; stiftet upprätt, 

/äw^re än kalken; rotbl. jemnbreda. 2|.7,hv.blr. Fig. Sv.B.671. FI.D.1157. H.N. 
f.6, n:o 65. „ „ 

Torra st. r. {Sk. öst. del: Brösarp; Vidtsköfle; Lillö; Ahus; Arup etc. Öl. Gotll. — 
iV. Kongsberg på Johnsknuden; Christiania, på Egeberget: Bl.; i sednare tider icke 
funnen.) Rot som föreg. 

439. ORNITHöGALUM Lin. Dufblomma. 

fl O. nutans L. birna i klase, hängande åt en sida, med skaft kortare än skärmen; 
fruktämnet i toppen intryckt; bl. jemnbredt lancettlika. 2^5. Fig. F1.D.912. Reich. 
D.Fl.f.t031. 
Skugg. st. r, {Sk. Lund; Ljungby; Araslöf; Maltesholm, Smal. Kalmar, och Hosmo vid 
Ringa enl. Sjöstr. ÖG. Sturefors: Kindb., förvildad; äfvensom vid Stockholm i Carl- 
bergs park och Vestml. på Fullerön.) Lökväxt med perlhvita blr, 2 tum i diam. 
— Albucea Reich. 

f2 O. umbellatum L. blrna i n. jemnhög qvast, med skaft längre än skärmen; bladen 
jemnbreda rännformiga, med en hvit rand efter midten. 2|. 5, 6. Fig. Sv.B.388. 
F1.D.1266. 
Odl. st. r. {Sk. Lund; Skabersjö; Malmö etc. Hall. ÖG. Gusum m. fl. st. Öl. Al- 
gutsrum, och kring Thorslunda kyrka; samt flerestädes förvildad. — N. Christian- 
sand.) Blrna tumsvida, snöhvita, utvänd. grönaktiga. 

440. GäGEA Salisb. Vårlök. 
•J- Med 3, sammanhängande knöl-lika lökar. 

1 G. stenopetala Reich. kalkbladen ii. jemnbreda, spetsiga, sjelfva spetsen trubbad; 

blomskaften enkla glatta; bladet från löken, meränd. ensamt, jemnbredt. 2|. 4, 5, g. 
blr. — y5 pratensis Kock: högre växt, med trubbiga kalkblad; det nedre skärmbla- 
det med basen omslutande blomskaften. Fig. Reich. D.Fl.f.l033— 37; /? 38. H.N.f.2, 
n:o62; ^ 63. F1.D.2225. 
Odl. st. åkr. /S äng. fukt. st. r. {Sk. Lund, mell. Höjebro och Råby; Malmö m. fl. st. 
i raedl. och sydv. delen. Blek. i trädg. på Boråkra: Ankarcr. Smal. Kalmar; We- 
stervik; Vexiö, Kampen: Scheutz. ÖG. Linköping, vid Hunnebergstull. Stockholm: 
Bergiilund; Ulriksdal; Blecktornet. — /? Sk. mell. Uppåkra och Knästorp m. fl. st. i 
södra delen. Blek. Lyckeby flerest.; Carlskrona, på W^erkö; Spandelstorp; Afvels- 
gärde och Marielund: Ankarcr.) Örtbladen ett par linier breda; kalkbladen n. tums- 
långa. — Ornithogalum Fr. Nov. Gayea polymorpha Schultz. 

ff Med en enda, enkel, ell. inuti sammansatt lök. 

* Ört-[rot-]blad från löken ett enda. 

2 G. lutea Ker: blomflocken oskaflad med enkla, glatta blomskaft; kalkbladen rundadt 

trubbiga; örtbladet från löken, lancettlikt ieixmhvtAt. 2^ 4. 5, g. blr. Fig. Sv.B.634. 
F1.D.378. H.N.f.l4,n:o72. 
Odl. st. a. {Sk. — Helsl. Värml. söd. delen. Norr om Uppsala sälls. Öl. Gottl. — N. 
till Lofoden: Bl.) Ört- och kalkblad som föregående. — Ornith. L. 

3 G. minima Schult. flocken skaftad, fåblomm.; kalkbl. smalspetsade ; rotbl. smalt 

jemnbredt. 2|. 4, 5, g. blr. Fig. Sv.B.494,f.l. F1.D.1331. H.N.f. 12, n:o 71. 
Odl. st. a. {Sk.— Helsl. Angml. Säbrå sn. Dal. Värml. Sjöstad i Ölme härad. ÖL 
Gottl. — N. mycket sälls. funnen vid Bergen enl. Bl., äfven uppgifven för Trondhj.) 
Mindre än de föreg.; rotbl. ofta en god linie bredt; hos de unga sterila lökarne 
n. tagelsmalt. — Ornith. L. 



Fam. LiliacecB. 201 

■'■* Rotblad 2 ell. flera. 

4 G. arvensis Schult. flocken skaftad, måw^blommig, med tätt småludna blomskaft, och 

2 stora och breda skärmblad vid flockskaftets bas; kalkbladen spetsiga, utvänd. 
småludna; rotbl. n. trådsmala, krökta. 2f4, 5,g. blr. Fig. F1.D.1869. Reich fl049 
1050. 
Akr. och odl. st. r. {Sk. Trelleborg enl. uppg. af Prof. Fries.) Ofta lågväxt, med 
teml. små, men talrika Ur. — Ornilh. Pers. G. villosa Dub. 

5 G. spathacea Schult. flocken skaftad, /ablommig, med glatta blomskaft och ett en- 

samt, bredt skärmblad; kalkbl. trubbiga, glatta; rotbl. som föreg, raka 2i. 4 5 e 
blr. Fig. Sv.B.494, f.2. F1.D.612. H.N.f.l, n:o 67. • -r .. fe- 

Fukt, lund. r. (Sk. Reften; Roslätt; Ramlösa och Gyhult, etc. i bokskogarne. Blek. 
Verkö, m. fl. st. omkring Carlskrona. Smal. Jönköping vid Rosenlund, samt Hus- 
qvarna. Dalsl. Backa och vid sjön Kålungen i Gunnarsnäs sn. Göteborg flerestädes. 
Boh. Uddevalla, Marieberg.) Har sällan mer än 3 blr, lika smärre former af G. 
lutea. — Ornith. minimum ^ Wg. 

' 441. SCILLA Lin. Blådrufva. 

*1? S. verna Huds. stängeln med n. halfrund klase af 5 — 8 blr, med ensamma skärm 
af skaftens längd; rotbladen flera [4 — 7], smalt jemnbreda. 2i. 4, 5, blå blr. Fig. 
E.B.23. F1.D.562. Reich. D.Fl. 10 10,b. 
Klipp, hafskust. r. [N. på någon punkt af vestra kusten, der Prof. Blytt har anledning 
tro den förekomma; så mycket sannolikare, som den finnes på de midt emot ligg. 
Shetlandsöarne.) S. bifolia Fl.D. 

f2 S. italica L. klasen först konisk, sedan utdragen, med talrika blr och parvisa skärm; 
rotbladen flera, jemnbreda. 2^ 4, 5, blå blr. Fig. Reich. f.1013. 
Odl. st. r. [Sk. förvildad i täppor i och omkr. Lund; Landskrona; Bosjökloster.) 

442. MUSCaRI Mill. Drufhyacint. 

fl M. botryoides Mill. blrna n. klotrunda, de nedra i klasen något glesare; bladen upp- 

,. rätta jemnbreda rännformiga, mot basen smalare. 2|. 5, b. blr. Fig. Reich. D.FI.998. 

Ang. och gamla parker, r. {Sk. Eliinge. Hall. Smal. Vexiö i åkrar vid Kampen. VG. 

Kinnekulle. Stockh.: Djurgården nära Fiskarbro-backen; Lidingön, Ekholmsnäs m, 

fl. st. Uppl. Forsmark i Klockarhagen; Löfsta bruk. Gefle, i Printzens vret. Öl. 

Tveta gärde.) Hyacinthus L. 

3 Flocken A.sparag-ese. Kalk af 6, sällan 4 eller 8, merändels samväxta blad. 
Frukten bär. [Växter med rotstock]. — Undant. Paris med kalk af 8, n. fria blad. 

443. ASPåRAGUS Lin. Sparris. 

1 A. of^cinalis L. stjelken upprat trind; bladen knippvisa trådsmala glatta; ståndar- 
strängarne lika långa som de aflånga knapparne. 2^ 7, 8, gröng. blr. Fig. Sv.B.213. 
F1.D.805. 
Grus. st. r. {Sk. Malmö; Roslätt; L. Hammar; Ystad; Sandhammaren. Blek. Nätraby. 
Smal. Kalmar. ÖG. Wallerstad; Winnerstad etc. enl. Kindb. Stockh. på Tallhol- 
men och Edsholm i Wärtan; Lidingön: J. A, Braun. Uppl. Uppsala, Säbyklint. 
Hall. Gåsevad; Balgö. Boh. Vinga ö, ymnig. Öl. Husvalla; Rälla. Gottl. Lumme- 
lund. — N. Christiania i Dragonskoven och på stranden vid stora Bäckelaget etc.) 
Blrna mest parvisa i bladvecken; bären röda. 

444. CONV ALLARIA Lin. Konvalje. 

f Blrna klocklika. 

1 C. majalis L. stängeln bladlös, med blr i ensidig klase; rotbladen ovalt lancettlika. 

0^.5, 6, hv. blr. Fig. Sv.B.9. F1.D.854. 
Skogsback. a. {Sk.—Pit. Lpm. och VB. till Öfver-Calix. — N. till Nordhs gräns: Bl.) 
Blrna välluktande; bären gula. 

ff Blrna rörformiga [i bladvecken]: Polygonatum Tourn. 

2 C. verticillata L. bladen jemnbredt lancettlika, kranssittande. % 6. Fig. F1.D.86, 

Reich. D.Fl.f.966. 
Bergstr. r. {Sk. Hall. Smal. vest. del. af Jönk. län, samt vid Ryssby i Sunnerbo af 



202 14 Kl. LILnFLORyE. 

Kroiiob. !än: Scheutz. — Jämll. i de vest. prov. Ångml. Um. Lpm. på en holme 
i än nära Stensele. — N. till Ost-Finnm.) Blrna hvita, med grönakt. flikar; 
bären gulröda. 

3 C. Polygonalum L. blomskaften 1 — ^blommiga; bladen ovala — lancettlika, skiftevisa, 

omfatl. den kantiga stjelken. 2f 5, 6. Fig. Sv.B.41. F1.D.377. 
Back. {Sk.—VB. Herjed. Jämtl. fleresläd. Boh. Öl Gottl. — N. till Trondhj. och 
Snaasen: BI.) Blomskaften mest enblommiga, med blrna som föreg.; båren svart- 
blå. — Polygonatum of/ficinale All. 

4 C. multiflora L. blomsk. /ifrblommiga ; bladen som föreg. glatta; stjelken trind. 

2^ 5, 6. — /? bracleata: det gemens, blomskaftet utdraget til! en liten gren, med 
skärm vid blrna.. Fig. Sv.B.392. F1.D.152. (3 Reich, f.963. 
Lund. r. {Sk.—Gestr. Vestml. Värml. Dahl. Boh. Öl. Gottl. — N. södra del. af 
Aggerhus och Christians, st. enl. BI, — (3 Uppl. Roslagsbro i en äng vid Lunda- 
udde. Södml. Tosterön, Stenby äng. VG. KinnekuIIe. Hellekis munkäng.) Dubbelt 
större än föreg., hvars flerblommiga varr. ofta tagas för denna, ehuru lätt skiljda 
på stjelken, som hos C. multifl. saknar alla kanter; Ur och bär som föreg. — 
fl C. bracleata Thom. 

445. SMILACINA Desf 

1 S. stellala Desf blrna i lät klase, i stjelkens topp; bladen aflånga — lancettlika, skifte- 
visa, glatta. 06, hv. blr. Fig. H.N.f.15, n:o 70.^ 
Bergstr. r. [N. på nordvestra sidan af Grsefsenås, omkr. 1 mil norr om Christiania.) 
1 — 2 qu. hög, till stjelk och blad något lik de bägge sista arterna i föreg. slägte, 
men har alla blrna i toppen; bären svarta. — Convallaria L. Majanthemum 
Link. 

446. MAJANTHEMUM Web. Ekorr-bär. 

1 M. bifolium DC. blrna i klase; bladen hjertlika skaftade skiftevisa. 2|. 6, 7, hv. blr. 

Fig. Sv.B.454. FI.D.29L 
Fukt. skogsmark, a. {Sk. — Lpl. Öl. — N. till Ost-Finnm.: Bl.) Bladen mest 2; bären 
gula, fläckiga, slutl. röda. — Convall. L. Maj. Convallaria Web. 

447. PARIS Lin. TroII-ört. 

1 P. quadrifolia L. bladen meräud. 4 i krans [säll. 3, 5 ell. 6]. 2f. 5, 6. Fig. Sv.B.6. 

F1.D.139. 
Lund. a. [Sk.—VB. nor. del. Pit. Lpm. Torn. Lpm. Boh. Öl. Gottl. — N. till Ost- 
Finnm.) Stjelken enkel, med en stor grön blomma i toppen; bäret svartblått. 



91 Fam. COLCHICACEtE DC. Kalk kronlik med Gdeldt bräm. Stånd. 6, med utåt 
bristande knappar. Stift 3. Fröhus af 3, helt och hållet, eller endas-t vid basen hop- 
växta småfrukter med centrala fröfästen, 

448. CöLCHICUM Lin. Tidlösa, 

fl C, aulumnale L. löken 1 — 3blommig, vid blomningen bladlös, sedan uppskjutande 
lancettlika upprätta blad; kalkens flikar aflånga trubbiga. 2^9,10. Fig. F1.D.1642. 
.. Reich. D.Fl.f.949, 950. 

Ang. r. [Sk. nära Oppmanna prestgård. Smal. på Plätängen mell. Grenna och Röttle. 
Stockholm i ängen bortom Ulriksdals park; Agnesberg. Uppl. Steninge nära Sigtuna, 
ymnig.) Blrna lika dem hos Crocus, men större, rödaktigt blekblå, med guarters- 
lång pip, nående n. till löken. Blommar om hösten utan blad, hvilka jetnte fruk- 
ten utbildas våren efter. 

449. VERATRUM Lin. Prustrot. 

*1 V. album fl Lobelianum Bernh. blomklasarne i tät vippa; kalkflikarne utstående 
naggtandade: bladen omslidande stjelken, ovala spetsade. 2f 8. Fig. F1.D.1120. Fl. 
N.2,t.l. Reich. D.Fl.f.938. 



Fam. ColcJucacecB — Alismacew. 203 

Fukt. st. i fjelltr. r. [N. Ost^^Finnm. mell. Hopseidet och Varaiigerfjorden.) 2-3 fot 
hög med stora blad, äfven invändigt blekgröna blr; den eg. V. "album L. har dem 
utanpå gröna, inuti hvita. 



92 Fam. ALISMACE^. Juss. Kalk af 6 blad, de 3 yttre foderlika.^ Småfrukter talrika 
fria, ell. 3 — 6 mer och mindre hopväxta, men slutl. fallande från hvarandra. Stift 
ell. oskaftade märken lika mänga som småfrukt. Fröhvite 0. 

1 Flocken Butomese. Alla kalkbladen färgade. Småfrukt, fröhuslika, endast vid 
basen förenade, öppnande sig på insidan. 

450. BuTOMUS Lin. Blom-vass. 

1 B. umbellatus L. stängeln med blr i flock, jemnbreda, nedtill 3kantiga blad. 2f 7, hv. 

rödl. blr. Fig. Sv.B.29(>. F1.D.604. 
Vatten. 'Sk. — Gestr. i Vahlbo. Ofvansjö och Thorsåker. Helsl. Hudiksvall vid kullen 
i lilla fjärden; Delsbo vid Långboåns utlopp i Dellen. Medelp. Njurunda och Tuna 
sn. VB. Luleå och i Sangis elf. Jömtl. Håsjö sn. Dal. Värml. Christinehamn, 
Yäsehärad och Arvika. Boh. Uddevalla, i Bisån. Ö7. Gottl.) 3 — i fot hög med 
stor, skön blomflock. 

2 Flocken AJismese. Yttre kalkbladen gröna, de 3 inre kronlika. Småfrukter 

[talrika] nötlika, affall, oöppnade. 

451. ALISMA Lin. Svalting. 

1 A. Plantago L. blrna i kransgrenig vippa; bladen eggrunda, stund, vid basen något 

hjertlika, [hos varr. lancettl. — ^jemnbr.], spetsiga; småfrukterna rundadl trubbiga, i 
kranslika nedplattade gyttringar. 2|. 7, hv. ell. rödl. blr. — /? lanceolata: 1 !ad lan- 
cettl. flvtande. — / graminifolia: bl. jemnbreda långa och gräslika. Fig. Sv.B.440. 
Fl.D.oGi. 
Vatt. a. {Sk. — VB. nor. del och Um. Lpm. — N. till Trondhj.: Bl.) Var. stundom 
med mer hjertlika blad: v. cordifolium Fr. dock utan all gräns mot den vanl. 
formen. — /? A. lanceolatum Hoffm. 

2 A. ranunculoides L. blrna i flock; bladen smalt lancettl ika eWer iemnhveda spetsade; 

fruktgyttr. klotrunda, af utstående spetsiga småfrukter. 2^ 7, 8, hv. rödl. blr. — 
/? zosterifolium : bladen lånea jemnbreda flvtande. Fig. F1.D.122. Beich. D.Fl.f.97. 
H.N.f.4, n:o 87. 
Vatt. torfmossar etc. r. {Sk. Trelleborg; Ystad; mellan Baldringe och Söfvesta; Boslätt; 
Kuilaberg; mellan Bå och Engelholm etc. Smal. Gärdserum; Hannäs vid sjön Vin- 
domen: Scheutz. Hall. nära Halmstad; Valida sn flerest. enl. J. A. Leffl. Öl. från 
söd. delen till Löth sn. Gottl. Vibble kalkugn; Vall; Borna; L'oge m. fl. st. — /? Öl. 
i sjön Enetri Göljar; Alunbruket i s. Möckleby sn.) Mindre än föregående med 
något större blommor. En medelform till /? lärer förekomma på Gottl. i Lär- 
bro sn. 

'{.3 A. notans L. blomskaften från den flytande ell. nedligg. stjelkens leder, upprätta en- 
blommiga; bladen eggrunda elliptiska flytande; småfrukt, aflånga, trubbiga med udd, 
strim.miga. 2f 7, 8, hv. blr. Fig. Fl.D. 1573. Beich. f.95, 96. 
Vatt. r. (Vid vägen mell. Stockholm och Uppsala: Linné. Sk. i Karup vid Bamsjö 
by: Betz. Sedan icke återfunnen i Sv. — N. Näs nära Arendal enl. Horn.; är enl. 
Bl. A. Plant, y.) Hela örten flytande ell. på uttorkade ställen nedligg. och rot- 
slående; rotbladen gräslika. Sannolikt äro bladen af någon annan växt, t. ex. 
de flytande bladen af Ranunc. Flammula, hvilka stund, mycket likna dennes, i 
Skand. tagna för denna art. Ex. i Lin. herb. höra verkl. hit, men sakna växt- 
ställe. 

452. SAGITTABIA Lin. Pilört. 

1 S. sagittifolia L. bladen pil-lika med utdragna spetsade flikar; stängeln enkel, med 



204 14 KJ. LILIIFLORiE. 

kransgrenig vippa af o^blr upp- och ^hh nedtill. 2|. 7, 8, hv. blr. — ^\ tenuior: 
blrna smärre; bladen flyt., utdraget aflånga, med inga ell. helt korta flikar. Fig. 
Sv.B.164. FI.D.172. 
Vatt. a. [Sk. Smal. i Kalmar län. — VB. och Jämtl. — N. till Steen på Ringerige, 
sällsynt. — /? VB. Ängml. Bjertrå sn, i Strinnefjärden.) Första rotbl. äro jemn- 
breda och gräslika, lika Vallisnerice, för hvilken de i Sv. blifvit misstagna; de 
följande bladen äro aflånga och flytande, med korta, knappt utstående flikar vid 
basen; först blommande får växten de pil-lika bladen. /S har hos förfs ex. 3 — 4 
tum länga fingerbreda, alldeles hela blad. 

3 Flocken Juncag-inese. Alla kalkbladen n. foderlika [gröna eller gulakt.]. 
Småfrukter helt och hållet eller vid basen samväxta. 

453. SCHEUCHZERIA Lin. 

1 S. palustris L. blrna i gles klase; bladen syl-likt jemnbreda halftrinda, något ränn- 
formiga. 2^6. Fig. Lin.Fl.L.t.lO,f.l. F1.D.76. Reich. D.Fl.f.927— 29. H.N.f.15, 
n:o71. 
Sänka kärr. [Lpl. — Sk. Blek. Augerum. Öl. Borgaträsk. — N.) Blrna små gulak- 
tiga med stora hängande knappar och flera småfrukter af ärters storlek. 

454. TRIGLöCHIN Lin. Sälting. 

1 T. maritimum L. märken 6; fröhusen [de sam växta småfrukt.] örummiga eggrunda, 

fårade. 2^ 6, 7, gr. blr. Fig. Sv.B.112. F1.D.306. ^ 
Hafsstr. a.; vid sjöstr. r. {Sk. — VB. Mälaren på Munsön; Strängnäs i Gersinge 
storäng. Thorshälla. Vesterås. Vppl. vid Bjelkesta i Giresta sn enl. Frist. Upp- 
sala kungsäng. Boh. Öl. Gottl. — N. till Finnm.) Blrna i ax; bladen groft 
trådlika. 

2 T. palustre L. märken 3; fröh. 3rummiga, n. jemnbreda med smalare bas; roten 

tradig. 2f 6, 7, gr. blr. Fig. Sv.B.lll. F1.D.490. 
Kärräng a. (Sk. — Lpl. — N. till Finnm.) Spädare än föreg. — Ett par uti. arter 
hafva lökformig rot. 



93 Fam. NARTHECIACEiE Fr. Kaik kronlik Gbladig. Stånd. 6. Småfrukter helt och 
hållet samväxta till ett 3rumm. fröhus, ell. i toppen åtskiljda, med fröfästen på ska- 
lens kanter. 

455. TOFIELDIA Huds. 

1 T. calyculata Wg. blomskaften vid basen försedda med ett lancettlikt skärmblad, samt 

tätt under kalken med ett Sklufvet, foderlikt svepe; fruktens stift syl-lika. 2f 6. g. 
blr. Fig. Sv.B.482,f.2. H.N.f.4, n:o 86. 
Sump. mark, r. [Gottl.) Dubbelt gröfre än följ. Kalken med svepet liknar en krona 
med sitt foder. Bladen hos båda arterna smala, gräs- ell. svärdlika, 2 — 3 tum 
långa, plattadt 2sidiga. — Anthericum L. T. palustris DC. 

2 T. borealis Wg. blomsk. utan skärmblad, i stället vid basen omgifna af det från 

kalken aflägsnade, Sklufna svepet; stiften ganska korta. 2^ 6, 7, hvitg. blr. Fig. 
Lin. Fl.L.t.lb,f.3. Sv.B.482,f.l. F1.D.36. H.N.f.3, n:o 57. 
Fjelltr, [Lpl.^Dql. fram till Oresjön. Vnrml. bergsl., mell. Gustafsfors och Liljendahl 
enl. Larsson. Ingml. Vidbyggerå; Nätra och Arnäs snr; Tåsjö. Helsl. Högdal, Loos 
och Färila socknar. — iV.) 3 — 6 tum hög med kortare ax än föreg. Svepet gör 
hos denna art tjenst som skärm, hvilket här saknas. — Änther. calyc. /? L. T. 
alpina Sternb. T. palustris Huds. 

456. NARTHÉCIUM Möhr. Ilagräs. 

1 N. ossifragum Huds. hela örten utom ståndarne glatt. 2l7, g. blr. Fig. Sv.B.489. 
FI.D.42. H.N.f.l4, n:o 73. 



Fam. NartheciacecB — Juncace(B. 205 

Fukt. äng. kärr. {Sk—Jämtl. i de vest. provinserna. Smal. vest. delen till Lenhofda 
och Elghult: Scheutz; Madesjö sn i Kalmar län. — N. vest. del. fr. Christians, st. 
till Finnm.: Bl.) Blrna i klase; bladen gräs- ell. svärdlika. — Anthericum L. 



94 Fam. JUNCACEiE DC. Kaik foder- eller fjällik, Gbladig. Stånd. 6, säU. 3. Stift 1, 
med 3 märken. Fröh. 3rummigt, mångfröigt ell. enrummigt och Sfröigt. 

457. JUNCUS Lin. Tåg. 

f Blomknippe i toppen, inom flera skärm, af hvilka det yttre långt, upprätt, 
trindt, liknande en fortsättning af strået. 

1 J. maritimus Lam. stjelken nedtill försedd med slidor bärande trinda oledade blad; 

kalkbladen lancettlika, de yttre spetsiga, de inre trubbiga. 2^ 7, 8. Fig. F1.D.1689. 
Reich. D.F1.895. H.N.f.9, ii:o 69. 
Kärrakt. hafsstr. r. (Blek. på Rörskärfvet utanför Sölvitsborg; Sälgö, 1 mil. öst. om 
Carlskrona. Smal. vid Horsö. Värnanäs, Björnö m. fl. st. nära Kalmar.) Knippet 
af gyttrade blr, på oliklånga skaft, skenbart från sidan af strået, hvilket synes 
fortsatt af det ena långa skärmbladet. 

ff Strået med blr på sidan nedom toppen, bladlöst [endast med slidor ell. 
bladämnen vid basen]. 

2 J. conglomeratus L. blrna ganska talrika, gyttrade i ett rundadt hufvud ell. kortgre- 

nigt knippe på sidan af det finstrimmiga strået; ståndarne 3; mogna fröhuset något 
intryckt i spetsen, med en vårta för stiftet. 2|. 7. Fig. Sv.B.479,f.2. F1.D.1094. 
Våta st. a. [Sk.—Helsl. Vestml. Värml. Öl. Gottl. — N. till Lofoden.) Stråets topp 
4 — 6 tum lång ofvan den bruna blomgyttringen. 

3 J. effusus L. blrna talrika i dubbelt sammansatt, utbredt knippe på sidan af det fin- 

strimmiga strået; stånd. 3; fröh. som för eg. utan vårta. 2|.7. — * subuliflorus 
Drej. blrna n. dubbelt smärre; fröhuset trubbigt, icke intryckt. Fig. Sv.B.479,f.l. 
F1.D.1096. * H.N.f.9, n:o 70. 
Våta st. a. [Sk.—Helsl. Dal. och Värml. Um. Lpm. ÖL — N. till Bergen st.: Bl. — 
*VG. Degeberg. Södml. Landsort: Krok. Blek. Saltö. Sk. Dahlby.) Knippet vanl. 
grönt, 1 — 2 tum långt, 4 — 6 tum nedom stråets topp. 

4 J. diffusus Hop. blr och strå som föreg.; stånd. 6; fröh. omv. eggrundt, trubbigt 

med udd, betydl. kortare än de sylspetsade kalkbladen. 2^ 7. Fig. Reich. f. 921. 
Fukt. st. r. [Sk. Markie: äfven erhållen bland J. glaucus, antingen från Ramlösa ell. 
Fogelsång. Smal. Stenbrohult.) Lik föreg. med stort knippe, men smärre blr; 
skiljd från följ. med det gröna finstrimmiga strået. 

5 J. glaucus Ehrh. blrna som föreg.; strået djupt reffladt, blåaktigt; fröh. aflångt ovalt, 

spetsigt, kortare än de n. syl-lika kalkbladen. 21-7. Fig. F1.D.1159. Reich. f.922. 
H.N.f.l,n:o69. 
Fukt. st. r. [Sk. Benestad; Lund vid Getinge, Dalby, Fogelsång etc. Ramlösa; Svens- 
torp i Odarslöf sn, m. fl. st. Öl. vid lilla Dahlby och Vesterstad i Kastlösa sn. Gottl. 
Fårön i flygsanden vid Sudergårda.) Strået 4 — 6 quart. högt, styft, ehuru smult, 
med små blr. — J. inflexus Retz. 

6 J. balticus Willd. blrna som föreg. i knippe af 3—4, oliklånga mångblommiga skaft; 

strået slätt; fröh. elliptiskt, trubbigt med udd; kalkbl. bredt lancettlika. 2^ 7. — 
/? inundalus: strået lägre och dubbelt spädare, med fåblommigt knippe. Fig. Sv.B. 
479,f.3. H.N.f.l, n:o 68. ^ F1.D.2287. Reich. f.916. 
Hafsstr. och fjellmyrar. [Sk. ÖG. — VB. Haparanda. Lul. Lpm. Qvickjock. Pit. Ar- 
jeplog; Walloive; Kåbroive. Jämtl. Frösön. Hall. Gottl. Fårön. — N. från Chri- 
stians, st. till Ost-Finnm.: Bl. — /? Sk. Ystad. — N. Lofoden enl. Bl.) Strået grönt 
och temmel. styft, knappt märkligt strimmadt, blr och fröh. bruna, mycket större 
än hos de föreg. Fröh. hos Östersjö-formerna väl så långa som kalken, hos de 
Lappska kortare, för öfr. icke skiljda. — J- glaucus Wg.Fl.L. J. glauc. ^ lito- 
ralis Wg.Fl.Su. 



206 14 Kl. LILIIFLOR^. 

7 J. arclicus Willd. blrna 5 — 12, gyitrade n. ulan skaft på sidan nära toppen af det 

släta strået; fröh. ovalt, mycket trubbigt med udd; kalkbl. bredt lancettl. 2^7,8. 
Fig. Sv.B.479,f.5. F1.D.1095. H.N.f.3, n:o 58. 
Fjelltr."; {Torn. Lpm. fjellryggen vester om Torn. träsk. Lul. Lpm. fjellen kring Viri- 
hjaur. Pit. Lpm. flerest. Herjed. i Ljusnedalen och vid Midtåelfven; Funnesdalen. 

— N. Finnm. — Gudbrandsdalen.) Strået \ aln högt med något stora bruna blr 
och fröh. i hufvud 1 — 2 tum nedom stråets topp, långt krypande rotstock. — 
J. conglomeratus /? L. J. effusus /3 Fl.D. 

8 J. filiformis L. blrna i glest n. enkelt knippe, n. midt på det trådlika veka strået; 

fröh. n. klotrundt, kortare än de lancettl. kalkbladen. 2^ 6, 7. Fig. "Sv.B 479.f.4. 
Fl.D. 1207. 
Fukt, st. a. {Lpl. — Sk. Öl. Goltl. — N.) Blr och fröh. gröna, ell. mycket ljusbruna, 
fästa långt ned på det smala strået. Dettas slidor förlängas stundom till ett kort 
bladämne. 

fff Strået med knutigt ledade blad*): blr i toppen. 

9 J. obtusiflorus Ehrh. strået upprätt, styft, med 1 — 2, tydligt ledade blad; blomknippet 

med utsperrade grenar och tillbakaböjda blomhufvud-skaft: alla kalkbladen TrMÖ- 
6«öa, n. af det spetsiga fröhusets längd. 2j. (i, 7. Fig. Sv.B.615. F1.D.1872. H.N. 
f.l, n:o70. 
Kärr, r. [Sk. vid Köpinge-å, Öja, Högesta, Benesta, Baldringe, Ramåsa etc, Gottl. 
Visby, mell. St. Görans och Snäckgärdet; Lummelund; Hau; Fardume: Bähl; Löjsta; 
Klinte: Thed. etc.) Strået 2 — 5 quarter högt, med jemförelsevis litet, grönt ell. 
blekbrunt knippe, 2 knappt 3 tum i diam. — Rotstocken hos denna och de 3 följ. 
krypande. 

10 J. sylvaticus L. strået upprätt; bladen n. trinda, tydl. ledade; knippet 2 — 3 gånger 

sammansatt, med utstående grenar; alla kalkbladen kort uddspetsiga, kortare än 
det kort sprötspetsiga fröhuset. 2j. 6, 7. Fig. Reich. f.906— 908. F1.D.21I2. H.N.f. 
7,n:o71, 
Strand, särd. hafskust. [Sk.—Gestr. Vestml. Värml. och Dalsl. Öl. Goltl. — N. till 
Trondhj. st.: Bl.) 3 — 4 qu. hög, ofta med mycket sammansatt knippe. — J. arli- 
culatus /? sylv. J. acutiflorus Ehrh. 

11 J. articulatus L. strået uppstigande, ell. nedliggande; bladen sammantryckta, txjdl. 

ledade: knippet sammansatt, med utstående grenar; alla kalkbladen lika långa, de 
yttre uddspetsiga, de inre trubbade, kortare än det sprötspetsade fröhuset. 2(. 6, 7, 

— [i aquaticus: med nedligg. ell. flytande, rotslående strå. Fig. F1.D.1097. Reich. 
f.902— 904, H.N.f.5,n:o71. 

Fukt. st. a. [Sk. — Lpl. — N.) Vanl. med lägre strå och mindre sammansatt 
knippe än föreg.; fröh. n. svarta och glänsande. — J. lamprocarpus Ehrh. 

12 J. alpinus Vill. strået upprätt; bladen otydl. ledade; knippe föga sammansatt med n. 

uppräta grenar; alla kalkbladen trubbiga, endast de yttre med en kort udd i, ell. 
tätt under spetsen, kortare än det spetsiga fröhuset. 2^ 6, 7. — j3 rariflorus: knip- 
pet glest, med 2— Sblommiga ljusbruna blomhufvud. — y uniceps: ett par tum hög, 
med 1—2, små blomhufv. i toppen. Fig. Reich. f.896— 900. H.N.f.6,n:o 66; ^ f.7, 
n:o 72 [en lägre form]. 
Fukt. st. [Sk. — Lpl. — N. — Y Lpl.) Strået 6 — 12 t. högt, spensligt, i fjellen med 
månyblommiga svarta blomhufvuden: J. alpestris ed. 1. — J. nodulosus Wg. 
J. uslidatus Hoppe. J.- atratus från Gottl. Fr. Mänt. 3: en form med något min- 
dre blr och kortare fröhus. 

13 J. supinu^ Mönch. strået svagt, lökformigt vidgadt vid roten; bladen mycket otydl. 

ledade med en fåra ofvanpå; blomhufv. 1 — C, dels med, dels utan skaft; de yttre 
kalkbl. spetsiga, de inre trubbade, n. af det trubbiga fröhusets längd. 2f. 6, 7. — 
§ repens: strået nedligg, ell. flytande, rotslående; blr i bladvecken. — ^ nigritellus 
Eoch: spädare, med smärre, svartbruna blomhufvud, något intryckt fröhns. Fig. 
F1.D.1099. Reich, f.882— 886. H.N.f.2, n:o 04; - f.5, n:o 72. 



*) Lederna härröra af tvärväggar, som kännas, då bladen dragas mellan fingrarne och 
äfven ofta synas, särdeles i torrt tillstånd. 



Fam. JuncdcecB. 207 

Fukt. st. 'Sk.—Lpl. — N. — ' mer sällsynt.) 3—6 tum hög med ljust grönbruna 
blomhufvud; stånd, har förf. funnit vara 3 hos den vanliga, men alltid 6 hos "*=, 
hvilket förtjenar vidare bekräftelse. Varierar med bladiga blhufvud: J. subverti- 
cillatus Wulf — l3 kryper ofta hela alnen omkring i grundt vatten. — J. uligi- 
nosus Roth. 

ffff Blad oledade; blr i toppen. 

*" Blommor i knippen i stråets top.p. 

14 J. squarrosus L. strået n. bart; rotbladen talrika trådlika rannformiga styfva utböjda; 

kalkbl. något spetsiga, af fröhusets längd. 2^ 7. Fig. F1.D.430. Reich. f.893. H.N. 
f.l5.n:o72. 
Kärräng. [Sk. Blek. Smal. i vest. och mell. delen. Hall. Boh. Oroust, nära Svane- 
sund: Thed.; Uddevalla, vid Holmen: Krok. VG. Ner. Porla; Lassåna. Jämtl. fjell. 
LpL: Linné. Öl. — N. allm. i vest. del. till Örlandet i Trondhj. st.; sälls. i Agger- 
hus st. enl. Bl.) Stelt och segt gräs, vid roten tufvadt och bladigt; strået med 
inga, ell. 1 — 2 blad vid basen. 

15 J. compressus Jacq. strået nedom midten fåbladigt; bladen trådsmala rannformiga; 

kalkbl. rund-trubbiga, kortare än det n. klotrunda fröhuset, 2^ 7. — * Gerardi 
Lois. fröh. något mer Skantigt och spetsigt. Fig. F1.D.431. Reich. f.890— 92. H.N.f. 
9, n:o 71; ' f.lO, n:o 63. Wg.Fl.L.t.o. Reich. f.888. 
Sand. och fukt. st. a. [Sk.—VB. nor. del. Jämtl. — iV. — * öfverallt på hafsstr.) 
Var. från 3—15 tum hög, med krypande rot, som är tydligare och mindre tuf- 
vad hos J. Gerardi, hvars blr äro brunare och något större än hos a; för öf- 
rigt äro de af Koch och fl. gifna charakt. icke beständiga: J. bottnicus Wg.Fl.L. 
— a J. bulbosus L. 

16 J. bufonius L. strået klynnedeldt, ell. enkelt, med oskaftade blr i toppen och på si- 

dorna; bladen som föreg.; kalkbl. spetsade, längre än det aflånga, trubbiga fröh. 
07. — /? fasciculatus : birna 2 — 4 tillsammans. — / parvulus: enkel, med n. hår- 
fina blad; fröh. n. af kalkens längd. Fig. FI.D.1098. Reich. f.872— 76; /i 877—81. 
H.>'.f.7, n:o 73. 
Fukt. st. a. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) 1 — 6 tum hög, med tradig rot; y 1 — 2 
tum. — p J. insulanus Reich.? 

'* Blommor i hufvudhka gytt ringar. 

a — Strået bladlöst, vid basen omgifvet af rotblad. 

17 J. capilatus Weig. strået enkelt, med blomhufvud inom ett upprätt skärm; rotbladen 

borstlika rannformiga; alla kalkbladen syl-spetsade, n. lika stora, längre än det 
ovala ^rwöö/^a fröhuset. ©7. Fig. F1.D.1690. Reich. f.862. H.N.f.I, n:o71. 
Fukt. sandstr. r. [Hall. Falkenberg; Halmstad; Eldsberg. Sfe. hela kusten. Blek. 
Torso i Mellby sn; Christianopel; Djapadal och Brantafors. Öl. Grankulla. Gottl. 
Sproge på en åker nära Tjengdarve; Gröttlinge sn, vid Slis och Hallinge; samt Öja 
sn, vid Stockviken.) 2—5 tum hög, med 3 — Sblommiga hufvud, som vanl. äro 
kortare än det ena upprättstående skärmbladet. En mindre art: J.triandrus 
Gouan, har skärmbl. n. horizontalt utstående, och de yttre kalkbl. långt borst- 
spetsade. 

18 J. pygmceus Thuill. strået med flera till en del skaftade, fåblommiga blomhufvud och 

upprätta skärm; rotbladen n. platta, tagelsmala; kalkbl. smala spetsade, n. lika 
stora, längre än det koniska, spetsade fröhuset. Q 7. Fig. F1.D.1871. Reich. f.864. 
H.N.f.ll,n:o68. 
Öfversvämm. hafsstr. r. [Sk. mell. Klagstorp och Hvellinge.) Mindre än föreg. vanl. 
med blomhufv. äfven ned på strået; mest utmärkt af det från den vida basen 
uppåt af spetsade fröhuset *). 

19 J. trifidus L. strået vid basen med slidor bärande korta syl-lika bladämnen, upptill 



*) Beskrifningar och figurer på J. triandrus och pygnuBus måste hos Reich. vara förväx- 
lade, då den förres tydl. tillhöra den hittills för pygmceus erkända art, och den sednares 
[f. 863] noga instämma med Kochs beskr. på J. triandrus. 



208 14 Kl. LILIIFLOR.K. 

med 2 — 3 långa trådsmala skärmblad och 1 — 4 blommor gyttrade mellan dem; 
kalkbl. n. kortare än det aHånga, trubbade fröh. 2^ 7. Fig. Sv.B.727. FI.D.107 
och 1691. H.N.f.lO,n:o64. 
Fjelltr. a. {Lpl. — Dal. — N.) Strå och blad trådlika, det förra nedtill bart; dock 
är stundom i samma tufva öfversta slidans bladämne utveckladt till ett 2 — 3 tum 
långt blad, så att denna char akter är otillräcklig att skilja J. Hostii Tausch. 
Frön lika som i nästa afd. 

b — Strået bladigt. [Frön omgifna af en genomskinlig hinna], 

20 J. castaneus Sm. strået styft, nedtill ^crbladigt; bladen rännformiga; blomh. 1 — 2, 

måw^blommiga, vanl. med ett utdraget, upprätt skärmblad; fröhuset eggrundt aflångt, 
spetsigt, längre än de spetsiga kalkbladen. %. 7. Fig. ri.D.1332. Reich. f.868. 
H.N.f.3, n:o 59. 
Fjelltr. r. [Jämtl. Frostvikens sn flerest.; Snasahögen; Sylfjellen; Areskutan; Alsens 
gästg. Herjed. Midtåkläppen ; Malmagen; SkarfTjellet m. fl. st. — N. Hardanger och 
Tellemarken till Nordl.) Före blomn. ej olik ett Eriophorum; blomhufv. svartbruna, 
meränd. kortare än det ena skärmbladet; fröh. stora och svartbruna. 

21 J. stygius L. strå och blad trådsmala; de sednare vanl. 2; ett ofvan stråets midt, 

det andra nära basen; blomh. 2 — 3, något långt åtskiljda, 2 — ^blommiga; fröh. som 
föreg. % 6, 7. Fig. Sv.B.497,f.l. H.N.f.3, n:o 60. 
Kärr, r. [Lpl.—ÖG. vest. Ny sn. Vestml. Ner. Värml. Vestra Smal. Hall. — N. 
Nordl. Österdalen; Tellemarken; Christiania etc. enl. Bi.) Stundom ^ aln hög, ehuru 
blommande lägre, alltid späd, med Ijusbr. ell. gidakt. blomhufv., korta, syl-lika 
skärm, stora fröhus. 

22 J. triglumis L. strået nedtill bladigt, med syl-lika blad; och ett 2 — 4blomm. hufvud 

i toppen; kalkbl. kortare än det upprätta, något trubbiga, med en kort udd för- 
sedda fröh. 2j.6. Fig. Sv.B.497,f3. FI.D.132. H.N.f.3, n:o 61. 
Fjelltr. a. [Lpl. — Herjed. — JS.) Fingerhög; mycket sällan med 2 blomhufvud; 
korta, sällan öfver de gula blrna nående skärm. 

23 J. biglumis L. strå som föreg. med 1 — 2 blr inom ett syl-likt, upprätt skärmblad, 

längre än blrna; kalkbl. trubbiga, kortare än det aflånga, i spetsen intryckta fröh. 
2^7. Fig. Sv.B.497,f.2. F1.D.120, H.N.f.3, n:o 62. 
Högre fjelltr. [Lpl. — Herjed. — N.) Lik föreg., men med blrna något trängda åt 
sidan af det upprätta skärmbladet, som meränd. når ett stycke öfver dem; fröh. 
n. klubblikt, brunt, med gula kanter. 

458. LiiZULÅ DC. Bladtåg. 

f Knippe af gr en i ga blomskaft, med ensamma, ell. blott få blr i hvarje 
gyttring. 

*1 L. maxima Desv. knippets grenar oiiklånga ulsperrade, flera gånger delade, med 2 — 5 
hopgyttrade blr; kalkbladen borslspelsade, af det sprötspetsiga fröhusets längd; rot- 
bladen n. svärdlika. något håriga. 2|. 5, 6. Fig. F1.D.441. Reich. D.Fl.f.861. H.N.f. 
14, n:o 74. 
Skog. r. [N. söd. och vest. delar, från Arendal och Christiansand till Otteröen i Num- 
medalen: Blytt. Lofoden och Reinebring.) \ aln hög och mera, med stort blom- 
rikt knippe och stundom fingerbreda rotblad. — L. sylvatica Gaud. 

2 L. pilosa W. knippets grenar utsperrade, dels enkla enblommiga, dels 2 — 3blommiga; 

fröh. eggrundt, trubbadt, längre än de spetsiga kalkbladen; örtbladen lancettlika hå- 
riga. 2^.4,5. Fig. Sv.B.444. 
Skog. a. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Mindre och med enklare knippe än fö- 
reg. — Juncus L. L. vernalis DC. 

3 L. parvifiora Desv. knippet med båglikt ulböjda mångblommiga grenar och skaflade 

ensamma, ell. 2 — 3, gyttrade blr, skärmfjällen sargade, hårlösa; bladen lancett- 
lika glatta; strået bladigt ända upp. % 7. Fig. F1.D.1929. Reich. f.859. H.N.f.3, 
n:o63. 
Fjellv. r. ^ {Torn. och Lul. Lpm. Pit. Lpm. nedanför Krappesvara och på Käxa. Her- 
jed. på Rutstöten. — N. Finnm.— Dovre; Vaage; Filefjell.) Blrna mycket små, 



Fam. JuncacecB. 209 

n. alla med längre ell. kortare skaft; stjelkm 2—3 qu. hög, ofta med \ tum 
breda blad. 

'4 L. glabrata Hop. knippet och birna som föreg., vanl. med mer uppräta grenar; N 
skärmfjällen hårkantade, knappt sargade; bladen och strået som föreg. 2^7? Fig. \ 
Reich, f.858. 
Fjellv. r. {N. Lomseggen i Gudbrandsdalen: Norman enl. Bl.) Något mindre och 
mer smalbladig än föreg., som den eljest till växten liknar, men med större och 
mörkare blr lik följ. Bladen 3—4 lin. breda. 

5 L. Wahlenbergii Rupr. knippet och blrna som föreg.; skärmfjällen sargade och hår- 

kantade; bladen smalt lancettlika, glatta ell. med glesa hår vid slidöppningen; \ 
strået ofvan midten bart, ell. med ett smalt blad närmare vippan. 2j. 7, 8. Fig. \ 
H.N.f.8, n:o 70. 
Fjellv. [Lpl. Jämtl. — N. Finnm. Nordl.; Valders, och fjellet Bitihodn i söd. delen: 
Bl.) Vanl. qvarters-, säll. fotshög, med ännu smalare, och endast nedtill på strået 
sittande blad. Blrna stora som hos föreg., svartbruna. — L. spadicea Ed.5*). 
L. parviflora /? Wg.Fl.Su. L. glabrata och borealis Fr.S.V.Sc. p. 219. 

ff Knippe af mångblommiga täta hufvudlika ax. 

6 L. campestris DC. axen eggrunda flockvisa, med mer och mindre utdragna, raka 

skaft; kalkbladen uddspetsade, längre än det n. klotrunda fröhuset; skärmfjällen sar- 
gade [föga eller icke håriga]; bladen platta, mycket håriga. 2^4—6. — ' multi- 
flora Lej. kalkbl. mer sylspetsade; ståndarnes sträng slufl. af omkr. knappens längd. 

— /? congesta: axen kort skaffade, n. hufvudlikt hopgyttrade. — y nigricans: axen 
skaffade, svartbruna: bladen blott vid basen ell. slidöppningen håriga. — d palle- 
scens: axen smärre, pä mer utstående skaft, till fiirgen ljust brunaktiga. Fig. Fl.D. 
1333. H.N.f.l2,n:o73. Reich. f.83 1—37; 'f.838; ^; 839. Lin. Fl.L.t.lO,f.2. H.N.f. 
6,n:o67. / Fl.D. 1692. H.N.f.15, n:o 73. 

Ängsback. skog. a. {Sk.— Lpl. — N. — ' Sk.— Lpl. — N.) Hufvudarlen har de 
utblommade knapparne flera g.r längre än strängen, enligt hvilken charakter af- 
arterna höra till L. mxdtifl. Reich., som. anser delta variera och skiljer L. camp. 
med krypande rot från L. muUifl. med tradig rot, förer /? och y till den 
förra, samt skiljer å som egen art. — Juncus L. 

7 L. arcuata Wg. axen rundade, meränd. 4— Sblommiga, på n. hårfina, båglikt ut- 

böjda skaft; skärmfjällen mot spetsen långhåriga; kalkbl. och fröh. som föreg.; \ 
örtbladen smala rännformiga n. glatta. 2}. 7, 8. — * confusa Lindeb. axen 1—4, \ 
på mindre böjda skaft; kalkbl. af fröhusefs längd; örfbl. och slid. mer håriga. Fig. 
Wg.Fl.L.t.4. Reich. f.840. H.N.f.7, n:o 74. ' Reich. f.841, 842 [enl. Lindeb.]. 
Fjellv. [Lpl.—Herjed. — N. Finnm. till Valders: Bl. — * Lpl. — Jämtl. Snasahögen 

— N. Ost-Finnm. till Hardanger och öfre Tellemarken: Bl.) Mycket spädare och 
med smärre blr än föreg.; bladen stundom med några få hår i kanten. Den i 
Jämtland växande formen, som något liknar L. Wahlenb., är ännu spädare med 
talrika, mer glesblommiga ax: var. subspadicea Beurl. — '-^ Juncus arcuat. (] Wg. 
Fl.L., som af Blytt anses vara den rätta L. hypcrborea Br., är en medelform till 
följ. art. 

8 L. hypcrborea Br. axet ensamt, klot- ell. eggrundl,. säll. 2—3 på upprätta skaft; \ 

skärmfj. n. bladlika, glatta; kalkbl. spetsiga af det n. klotrunda fröhrs längd; örtbl. \ 
breda och platta, jemte shdorna glatta. 2f 7,8. Fig. H.N.f 10. n:o 65. 
Hög fjellv. r. [Lul. Lpm. på fjellet Jegraapo. — N. Finnm. Bovre, på de högsta 
topparne, t. ex. Finnshöe vid Drivstuen, Knudshöe, Storhöe etc.) Qvartershög och 
styf, mest utmärkt från föreg. genom sin glatthet och de breda, icke rännfor- 
miga, bladen, hvari den något liknar smärre former af L. camp., för hvars 



*) Ex. af L. spadicea DC. lemnade af Kocli och Buchuiger från Vosgerna, skilja sig 
från L. Wahlenbergii med en bestämdare hårtofs i slidniynningen och mycket längre knap- 
par i prop. till den korta strängen, som hos vår iir un lika lång, än hiUften kortare än 
knappen. 



Hart man , Shandinavims Flora (9:de uppl.). 



14 



210 14 Kl. LlLIIFLOniE. 

fjellform: p nivalis, den anses af Lcest. och Wg. — L. nivalis Beurl. L. are- 
tica Bl. 

9 L. spicata DC. birna gyttrade i ett grenigt lutande ax; kalkbladen hinnspetsade 
med en nål-lik udd, längre än fröhuset; örtbladen gleshåriga. %7. Fig. L.FI.L. 
t.l0,f.4. Reich. f.844, 845. H.N.f.3, n:o 64. 
Fjellv. a. [Lpl.—Herjed. Dal. Idre sn, på Städjan. — N.) Axet tumslångt, slakt,- 
bladen smala. Var. med kort, hopträngdt och upprätt ax: L. conglomerata 
Mielichh. — Juncus L. 



15 KUSSEN 

SPADICIFLOEJ;. 

95 Fam. AEOIDE^ Juss. BIr gyttrade utan skaft, på en köttig kolf, med ell. utan 
hölster; hos 3:dje flocken insänkta inom de bladlika grenarne. Frukt: fröhus ell. 
bär, affallande oöppnade. 

1 Flocken Ajroi<lese verse. Blomkolfven inom hölster; kalk 0. 

459. ÅRUM Lin. Dansk Ingefära. 

1 A. maculatum L. blomkolfven rak klubblik, omkr. hälften så lång som det strutlikt 
hopvikna hölstret; bladen pil-Hka. 2|. 5, 6. Fig. FI.D.505. Reich. f.8. 

Skugg. st. r. {Sk. på ön Lybeck i Krageholmssjön; Lund; Borrlunda sn; Ellinge i v. 

„ Sallerup; Engelholm. Hall. Halmstad.) Hölstret grönt; kolfvens klubba svartröd; 
bären röda; bladen rent gröna ell. brunfläckiga. 

460. C.4LLÅ Lin. Missne. 

1 C. palustris L. blomkolfven aflång, inom ett platt hölster; bladen hjertlika. 2^ 6. 

Fig. Sv.B.39. FI.D.422. > 

Kärr. {Sk. — Lpl. Boh. — N. Aggerhus och Christians, st. enl. Bl. Nordl. enl. Gunn.) 
Hölstret på insidan hvitt; frukten lik en kotte af röda bär. 

2 Flocken A.coroi<iese Endl. Blomhölster 0; kalkblad 6. 

461. åCORUS Lin. Kalmus, Flagg. 

1 A. Calamus L. stängeln ofvan blomkolfven bladlik, ganska lång. 2f 7, 8, gröng. bir. 
Fig. Sv.B.lOO. FI.D.1158. 
Strand. {Sk. Uppl. Dal. >'orr- och Söderbärke. Vestml. Värml. Boh. Oroust, Henån: 
Thed. — iV. Christians, och Aggerhus st., nordligast i Hedemarken: Bl.) Bladen 
svärdlika; kolfven fingerlång, \Uan hölster. Hela örten, särd. rotstocken, med 
skarp kryddsmak. 

3 Flocken Lenmese. Blr inom de på vattnet flytande bladlika grenarnes [stam- 

bladens] kant, med enbladig kalk. 

462. LEMNA Lin. Andmat. 

1 L. polyrhiza L. stambladen rundade, pä båda sidor platta, hvart och ett med 

ett knippe rottrådar på undra sidan. Q. Fig. Sv.B.324. FI.D.1589. Reich. f.l7 
[med blr]. ^ 

Vatten. {Sk. — Uppl. Helsl.^ Delsbo i Långsbo-ån. Angml. Bjertrå sn. Kungsgården. 
Vestml. Värml. Hall. Öl. Gottl. — N. södra delen.) Dubb. större än de 2 följ., 
under röd. Mycket sällsynt i Sv. med blr; funnen med sådana i Sk. vid Trolle- 
berg nära Lund, i Höjeå af Nordstedt. — Spirodela Schleid. 

2 L. gibba L. stambladen rundade, ofvanpå platta, under skålformigt uppsvällda, ble- 

kare, med en enda rottråd. O 6—8. Fig. Sv.B.324. FI.D.1588. 



212 15 Kl. SPADICIFLOR^. 

Vatt. {Sk.—Uppl. Vestml. Kungsör. Ner. Hall. Öl. Strandskogen. — N. sydl. delen.) 
Telmatophace Schleid. 

3 L. minor L. stambladcn rundade, pä båda sidor platta, med en enda rottråd. Q 

6_8. Fig. Sv.B.324. F1.D.1587. 
Vatt. a. {Sk.~Angml. Nor. VB. nära Sangiselfvens utlopp. — N. till Trondhj. st.: Bl.) 
Har oftare hlr än de öfriga. 

4 L. trisulca L. hladg\ttringarne skaffade, vanl. af 3, lanceltlika korsvisa bladlika gre- 

nar. O? 6. 7. Fig. Sv.B.324. FI.D.1586. Reich. f.l9. 
Vatt. [Sk.—Um. Lpm. VB. med föreg. — N. till Hedemarken.) Ligger större delen 
af året under vattnet. — Staurogeton Schleid. 



96 Fam. POTAMOGETONEiE Fr. Blr i ax ell. på en platt kolf: hos Zannich. en- 
samma i bladvecken. Stånd. 1 — 4. Frukläniii. 3- 6, säll. 1, hvarje med sitt märke; 
slutl. nöt- ell. stenfruktlika. 

1 Flocken Potamese. Fruktämnen flera. 

463. POTAMOGÉTON Lin Vatten-nate. 
f Bladen lancettlika ell. bredare [3 lin. - 2 tum]. 

* Alla bladen tydligt, vanl. utdraget skaftade. de öfre flytande. 

1 P. natans L. de öfre bladen läderaktiga flj tände, ovala ell. elliptiska, säll. lancelt- 

lika, de nedre .snart försvinnande med qvarlemnande af de långa skaften; nötterna 
med trubbig rygg*). 2^7. — * sparganifolius Lcest. öfre bl. smalt lanceltlika; de 
nedres flera' fot långa skaft jemnbreda! hinnaktiga [fvllodier]. Fig. F1.D.1025. Reich. 
D.Fl.f.89. H.N.f.5, n:o 73; * f.l4, n:o 7.5. 
Stillast. vatt. a. ' i rinn. [Sk.—Lpl. — iV. till Finnm. Tromsöe. — 'Torn. och Lul. 
Lpm. i elfvarne. — N. Dovre). De nedre, snart bortrultnade bladen, smalare, men 
n. lika fasta som de öfra, ej så tunna som hos följ. Saknar på uttorkade stäl- 
len n. all stjelk: var. acaulis Fr. — *, i föreg. edd. upptagen som egen art efter 
Lcest., blommar sällan, och är aldrig funnen med mogen frukt; hvarföre den 
sannolikt endast är en af localcn i fjeilvattncn beroende form, analog med Alisma 
' Plant. •/ och nor dl. former af Sa gitt aria. 

2 P. fluitans Roth: alla bladskaften utdragna med lancettlika, ät båda ändar spetsade 

blad; de flvtande läderaktiga, do nedre hinnaktiga; nött. med något hvass rygg. 
2^7. Fig. FI.D.2105. Reich. f.87, 88. H.N.f.9, n:o 72. 
Rinn. vatt. r. [Sk. Rönne-å; Helgoå vid Broby. Uppl. Svartsjölandct. Väntholmen i 
ett floddike vesler om Norrskog.) Lik föreg. men med längre och tunnare blad; 
de öfversfa dock stundom ovala; de nedre fortvarande. — P. natans jd Wg. 

3 P. polygonifolius Pourr. enl. Reich. alla bladen utdraget skaftade; de flyt. n. läder- 

aktiga aflånga ell. något eggrunda; de nedre lancettlika; nött. med trubbig rygg. 
%1. Fig. Reich. f.79— 81. H.N.f.5, n:o 74, 7.5. 
Bäck., diken etc. r. [Sk. Blek. Smal. vest. delen, samt teml. allm. i sydöst, del. af 
Kronob. län: Cand. E. Engdahl. ÖG. Linköping; Kolmården; Godegård: Kindb. 
Hall. vid Falkenberg; nor. delen, vid Onne torfmosse. Boh. Lysekil: Thed. VG. 
Halle- och Hunneberg. Dalsl. Högheden i Hesselskog m. fl. st. Värml. Carlstad, i 
Sandbäcken. Dal. Grangärde sn, Räfvåla: J. A. Braun. — N. sydl. del. af Agger- 
hus st., samt Christians, st. till Stavanger enl. Bl.) Var. mycket; stundom med kort, 
krypande stjelk, då blott de öfre, bredare bladen återstå. Ex. från Falkenberg 
och från Ärendal i N. närma sig nog mycket till följ. — P. oblongus Viv., yngre 
namn än Pourrets. 



*) Näml. inuan de hunnit torka, hvilket alltid förstås, så ofta de icke beskrifvas torra, 
i hrilket tillstånd de stundom iifven gifva charakterer 



Fam. Äroidew — PotamogelonecB. 213 

4 P. coloratus Vahl: alla bladen något tunna och genomskinliga, längre än skaften; 

de öfre hredt eggrunda; de nedre n. elliptiska; nött. med trubbig rygg. 2f 7. Fig. 
F1.D.1449. Reich. 82—85. H.N.f.l3,n:o77. 
Stillastående vatt. r. {Sk. i Årrie torfmosse. Blek. vid Ekeberg, 1 mil från Carlshamn: 
Vesterl. Gottl. vid Erikskällan och Slojtebrunn i Bähl sn; Etelhem sn, i en bäck, 
som vester-ifrån faller ut i Tenglingsmyr; Klintehamn: Thed.; Fleringe sn, Lunder- 
hage.) Skiljd från föreg. med föga annat än de korta bladskaften. — P. poly- 
gonif. y? plantagineus Ed. 5. P. plantagin. Ducroz. 
(P. rufescens /?; lucens.) 

*'"■ De öfre flytande bladen skaftade, vanl. tjockare; de nedre oskaft ade, 
hinnaktiga. 

5 P. salicifolius Wolf g. de flyt. bladen ovala med trubbig bas, längre än skaftet; de 

nedre omfattande, bredt och långt lancettlika spetsiga; axskaftet jemntjockt. 2^7, 
8. — /S lanceolatus: flyt. bladen 0; axskaften långa. Fig. Reich. f.55. [/?]. 
Vatt. r. [Lpl. Torneåelf vid Kengis. — /? Torri. Lpm. Karesuando och Muonioniska. 
Pit. Arjeplog. Jämll. Are sn, i Jäfsjön. Angml. — N. söd. del. af Aggerh. st.: 
Bl.) De flyt. bladen, som sällan utbildas, likna dem hos P. natans, ehuru myc- 
ket tunnare; de nedre hinnaktiga fingerbreda och 3 — 8 tum långa, liknande P. 
proslongi. — P. gramin. var, idnceolatum Lcest. P. lanceolatus Reich. 

6 P. rufescens Schrad. de flyt. bladen något läderaktiga, aflånga trubbade, spetsade 

mot skaftet; de nedre från smal bas utdraget lancettlika, trubbade; axskaftet jemn- 
tjockt; nötterna plattade med hvass rygg. 2\.l . — /? spalhulatus: alla bladen skaf- 
tade och flytande. — / minor: till alla delar dubbelt mindre; de flyt. bladen smalt 
lancettlika. Fig. H.N.f.5, n:o 76. F1.D.1450 och 1635. Reich. f.56; ^ f.86. / E.B. 
1985. 
Sjöar och rinn. vatt. [Sk. — Lpl. — N. till Nordl. — /? i bäckar. — '/ i fjelltr. Lpl. 
Jämtl.) Bladen ^ till | tum breda och 3—6 långa, snart rodnande, särdeles de 
öfra. — P. fluitans Sm. /? P. spalhul. Reich. P. rufesc. /3 rivularis Ed.4. y P. 
lanceolatus Sm. enl. fig. i E.B. 

7 P. nigrescens Fr. alla bladen hinnaktiga och genomskinliga, de öfre ovala med spet- 

sad bas, kortare än skaftet; nött. (enl. Fr.) njurlikt klotrunda, torra Skolade; för 
öfrigt som föreg. 2^ 7, 8. Fig. 
Vatt. r. {Torn. Lpm. Karesuando. Pit. Arjeplog. Smal. Hosmo-å. Hall. Harphnge.) 
Skiljd från föreg. endast med de tunnare och längre toppbladev, som snarare 
svartna än rodna. Anses af Beurl. identisk med P. salicifolius. — P. rufesc. 
var. Lcest. och trol. enl. Fries: P. lanceol. Wils. i Hook. Brit. Fl., ej Engl. Bot. 

8 P. gramineus L. de flyt. bladen läderaktiga, eggrundt ovala, med trubbig bas; de 

nedre oskaftade, smalt lancettlika, spetsiga; axskaftet uppåt klubblikt vidgadt; nött. 
med trubbig rvgg. 2^7. Fig. F1.D.222 och 1263. Reich. f.71— 80. H.X.f.5, n:o 77 
och f.9, n.o 73. 
Diken och grundare vatt. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.j Stundom saknas de flyt. 
bladen; stundom återstå på uttorkade ställen endast dessa; då båda slagen fin- 
nas, är det P. heterophyllus Schreb. [H.N.f.l2,n:o75.]. — Anm. Finnes icke i 
Linnés Herb., der under detta namn P. zosterifol. och compress. ligga. 

9 P. nitens Web. de flyt. bladen något läderaktiga, åt båda ändar spetsade; de nedre 

hälft omfattande, lancettlika spetsiga, meränd. rännformiga och båglikt tillbakaböjda; 
axskaftet uppåt något tjockare; nött. med något hvass rvgg. 2|. 7. Fig. F1.D.1807. 
Reich. f.60— 62. H.N.f.8, n:o 67. 
Sjöar och rinn. vatt. {Sk.—Um. Lpm. Öl. Gottl. — N. till Trondhj. och Näröen: Bl.) 
Slutl. myckel grenig, mörkgrön; vanl. mer bredbladig än föreg.; de flyt. bladen, 
som ofta saknas, längre och smalare än hos denna. — P. gramineum Wg.Fl.Su. 
P. curvifolius Ed.4. 

"** Alla bladen hinn ak tiga, med inga ell. mycket korta skaft. 

10 P. prcBlongus Wulf. bladen något lancettlikt jemnbreda [de yngre höstgrenarnes af- 
långa] trubbiga platta helbräddade stjelkomfåttande ; axskaften jemntjocka; nötterna 
hälft cirkelrunda, n. tillhopastående med den raka insidan, hvasst kölade. 2f 7, 8. 
Fig. F1.D.1687. Reich. f.59. H.N.f.9, n:o 74. 
Djupare sjöar. [Sk. — Lpl. Värmt. Dalsl. — N. Fiskevaagvandef i Salten.) Stor med 



214 15 Kl. SPADICIFLOR^. 

ofta tumsbreda, 6—10 tum långa blad, vanligen i spetsen huflikt hopdragna, 
rundadl trubbiga; axskaft långa; ax och nötter stora. — P. gramineus var. bo- 
realis Lcest. synes vara en smalbladig form häraf. 

11 P, lucens L. bladen bredt lanceltlika. med till kort skaft afsmalnande basis, uddspel- 

siga, i kanten mycket fint uddsågade; axskaften uppåt tjockare; nött. trubbigt 
kölade. %. 7, 8. — * Zizii ME. ölre bl. mycket smärre, skaftade, flytande, Fig, 
F1.D.195 och 1384. Reich. f.U och 69; ^ f.66. 
Djupare sjöar. {Sk. — Uppl. Medelp. Torp sn, i Torpsjön: Reuterm. Vestml. Dal. 
Dalsl. — N. till Söndmöer. — "^ Stockh. i Miilaren, kring ön Fläsklösan och trol. 
flerestäd.) Bladen från 1 — 1\ tum breda, stundom trubbiga med en liten udd, 
eller utlöper medelnerven till en kortare ell. längre, syl-lik udd; stundom finnes 
på höstgrenarne bladskifvan så litet utvecklad, att föga mer än nerven bildar 
bladet. 

12 P. decipiens Nolte: bladen ovala ell. bredt aflånga trubbiga med omärklig udd, helbräd- 

dade oskafladc; axskaften n. jemntjocka; nött. trubbigt kölade. % 7. Fig. Reich. 
f.63. H.N.f.l4,n:o76. 
Sjöar, r. {Stockh. i Brunnsviken och i Trehörningen i Brännkyrka sn. Uppsala i 
Fyrisån.) Lik, men något mindre än föreg. med tunnare och mindre glänsande 
blad, som sitta nästan omedelbart vid stjelken, dock utan att omfatta den. 

13 P. perfoliatus L. bladen med hjertlik bas st jelkom fattande, eggrunda — lancettlika 

helbräddade platta; nött. eggrunda plattade med trubbig rygg. 2^ 7. Fig. Sv.B. 
580. F1.D.196. Reich. f.53, 54. 
Sjöar, a. {Sk.—Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Bladen vanl. eggrundt aflånga, stund, 
n. runda: v. rotundifolius, ell. i rinnande vatten lancettlika, alltid med hjert- 
lik bas. 

14 P. crispus L. bladen hälft omfattande, aflångt jemnbreda vågiga finsågade; nött. 

med ett hornlikt spröt. 2^7. Fig.' F1.D.927. Reich. f.50, 51. H.N.f.8, n:o 68. 
Sjöar, r. {Sk. — Uppl. och Vestml. Ner. Göthlunda sn, Nannberga- och Fröshammar- 
viken. Dalsl. i sjön Kålungen. Boh. Kongelfs fästning. — N. vid Stavanger: Bl.) 
Axen korta och fåblommiga; bladen tydligt sågade. Var. med tätt sittande blad, 
mellan hvilka stjelken är något zig-zag-böjd: ^ sinuatus Ed.4. 
(P. coloratus, saiicifol., gramin., nitens.) 

•|"|- Bladen ganska smala, utdraget jemnbreda — hårfina. 

* Bladen fastade utan slida vid stjelken. fria från ledstiplerna. 

15 P. zosterifolius Schum. axen cylindriska 10 — 12blommiga, dubb. ell. flera gånger 

kortare än skaftet; bladen jemnbreda spetsiga, strimmadt mångnerviga; stjelken 
platt, bladlik. 2|. 7. Fig. F1.D.1865 och 2046. Reich. f.45. H.N.f.5, n:o 78. 
Sjöar. {Sk. — Medelp. Vestml. Boh. — N. Christiania: Bl.) Bladen en god linie breda, 
4 — 7 t. långa; axen tumslånga. — JP. laticaule Wg. P. compressus Fr. och 
Handb. ed.4. 

16 P. acutifolius Link: axen cylindr., knappt längre än skaftet; bladen uddspetsiga; 

för öfr. som föreg. 2^7. Fig. Fl.D. 1747. Reich. f.44. H.N.f.5, n:o 79. 
Sjöar, r. {Sk. allmän. ÖG. nära Stångåns uti., samt Förråd i öst. Skrukeby: Kindb. 
Stockh. i Clara sjö; och i Hillersjö på Svartsjölandet. Uppl. i sjön Hederviken. 
VG. Göteb. N. vid Skien : Bl.) Mycket lik föreg., men har knappt { tum långa 
ax och axskaft. Nötterna med ett längre och mera krökt stift. — P. compressus 
/? Ed.2. 

17 P. obtusifolius ME. axen slutl. ovala täta måw^fblommiga, af det jemntjocka, något 

plattade axskaftets längd; h\dii\Qn smalt jemnbreda trubbiga 3 — 5nerviga; stjelken 
något plattad ixU\\\i. 2\.7. Fig. F1.D.2107. Reich. f.43. H.N.f.5, n:o 80,81 [varr.]. 
Sjöar, r. {Sk. — Uppsala. Ångml. Bjertrå sn, i Strinneljärden. Ner. Vestml. Dal. 
Värml. Boh. — N. vid Drammen och i Romerige: Bl.) Bladen ^ lin. breda, 5- 
nerviga, de 2 nerverna närmast kanten ofta knappt märkbara. — P. gramineus 
Sm. P. compressus Wg. 

18 P. compressus L. axen glest cylindriska, 4 — öblomm., kortare än det plattade, uppåt 

bredare skaftet; bladen som föreg., men trubbiga med kort udd; stjelken plattad. 
2^.7. Fig. Reich. f.42. E.B.418. 



Fam. PotamogetoneoB. 215 

Tätt. r. [Sk. ÖG—Gefle. — K?) Till örten lik föreg. med ännu plattare stjelk; 
axen alllid smala, \—l tum långa, vid blomn. n. af skaftens längd, sedan van- 
ligen dubbelt kortare. — P. compr. Ed.l. P. pusillus /? major Ed.4. P. Friesii 
Rupr. P. mucronatus Schrad. P. Oederi Mey. och Beurl. 

19 P. pusillus L. axen täta, slutl.^ rundade ell. ovala, kortare än det n. trinda och 

jemntjocka skaftet; bladen trådsmala uddspetsiga Snerviga, ofta med otydl. sido- 
nerver; stjelken trådlik, omärkligt plattad. 2^7. Fig. F1.D.1451. Reich.f.38. H.N. 
f.l2,n:o76. 
Vattenpöl. diken. {Sk.—Helsl Angml. Hernösand; Bjertrå och Själevad sn. Jämtl 
Mattmar; Hallens sn. Vestml. Värml. Boh. Uddevalla, i Risån; Christinedal: Thed. 
Öl. Gotll. — N. Äfven i Ost-Finnm. Seida.) Myckel finare än de föreg.; bladen 
knappt \ lin. breda, stjelken n. tagelsmal; axen små, yngre mer aflånga, men 
täta, i frukt icke större än ärter. 

20 P. gracilis Fr. axen som föreg.; bladen tagelsmala uddspetsiga ennerviga; stjelken 

trind. 2^ 7. Fig. Reich. f. 39. ^ 
Vatt. r. {Sk. Landskrona vid Gråen, i vattenpussar vid hafvet. Stockh. i diken nära 
Täcka Udden [en gång funnen]. Gestr. Hillevik, i en grund hafsvik nära brukstäp- 
porna.) Ännu betydl. finare än föreg. och enl. Fries med nötter, som hafva trub- 
big rygg och n. inga sidoåsar. De blommande ex., tagna vid Hillevik, hafva 
axen ^ tum långa och något glesblommiga. — P. [pupillus] tenuissimus Reich. 

21 P. rutilus Wolfg. axen glesblommiga, något aflånga, kortare än skaftet; bladen tråd- 

smala med långt afsmalnande spets, Snerviga; stjelken halftrind. Il 7. Fig. Reich. 
f.40,41. H.N.f.l5,n:o74. 
Vatt. r. {Sk. Malmö, i kanalen vid jernvägen: Vesterl. ÖG. Linköping, vid Hunne- 
bergstullen: Kindb. Uppl. Fasterna sn, i Metsjön vid Lenaelunds garfveri.) Fin 
som pusilL, men med mycket styfvare och mer tättsitt. blad än de båda föreg., 
få-[6 — 7-]blommiga ax, små nötter med rundad rygg och smal, n. spetsig bas. 

** Bladen med en stipelbärande slida omfattande stjelken. [Axen med 
långt åtskiljda blomkransar.] 

22 P. zosteraceus Fr. bladen jemnbreda ända till den i en kort udd sammandragna spet- 

sen, Snerviga; de öfre och yngre mycket smalare och spetsade, 3- ell. ew-nerviga. 
2^ 7, 8. Fig. Reich. f.33. 
Hafvet, r. {Smal. i Lofta skärgård; Gallerskulla i Vesterum. Södml. i sunden mell. 
Utön och närliggande öar; Staket m. fl. st. Rosl. Norrtelge skärgård; Singön etc. 
Angml. i hafsvikarne vid Grönsvik och Eden i Nora sn. Gottl. Kyllgårdsåns utlopp 
vid Storugns i Lärbro.) Bladen en linie breda, med 3 gröfre nerver. Är sanno- 
likt en form med årsgamla blad af följ., som ofta får de gamla bladen lika bre- 
da; de yngre grenarnes äro alldeles lika dennes. 

23 P. pectinatus L. bladen jemnbreda — tagelsmala, spetsade, meränd. en-nerviga; nöt- 

terna släta, med rundadt trubbig, i torrt tillstånd kölad rygg. 2f 7. — ^ selaceus: 
bladen n. hårfina. Fig. F1.D.186 och 1746. Reich. f.30, 31. H.N.f.5, n:o 82. 
Sjöar, dik. helst i salt vatt. {Sk. — Helsl. Angml. Nora och Själevad snr. Jämtl. Kall- 
sjön i Are sn; Sundsjön i Refsunds sn. m. fl. st. Vestml. i Engsösund. Boh. Öl. 
Gottl. — N. till Salten.) Äldre bladen ofta nog breda, 3nerviga; nött. mogna 
stora som mindre ärter. Blommar ofvan vattnet. — yS var. scoparius Wallr. 

24 P. marinus L. bladen tagelsmala spetsiga, ennerviga; nötterna som föreg., dubbelt 

smärre, torra rynkiga. 2^ 7. Fig. F1.D^2106. Reich. f.27— 29. H.N.f.3, n:o 65. 
Renare vatt. särd. i hafvet. {Sk.—Helsl. Angml. Nora och Själevad m. fl. snr. Boh. 
Otterö. ÖG. Motala i strömmen nära bron och i Vettern flerestäd. enl. Kindb. Öl. 
Gottl. — iV. till Alstenö och Rånen i Nordl., samt i fjellsjöar på Dovre: Bl.) Kan 
svårligen med charaklerer skiljas från föreg., ehuru till utseende och växtsätt 
alldeles olik denna. Ar lika fin som dennes jS, med nötter mindre än hampfrön, 
i vattnet släta, torra rynkiga. Blommar alltid under vattnet, så att den aldrig 
når ytan. 

464. RUPPIA Lin. 

1 R. spiralis L. [herb.] ståndarknappar aflånga; nötterna eggrunda, föga sneda, på 
skaft af många gr deras egen längd. 21 7, 8. Fig. Sv.B.650, n:o 2. F1.D.364. Reich. 
D.FI.f.26. H.'N.f.l2,n:o77. 



216 15 Kl. SPADICIFLOR^. 

Hafvet. {Sk.—Boh. Blek. Carlskrona-skären. Smal. Kalmar. ÖG. nära Engelholm vid 
Vindbåtsön enl. Kindb. Södml. Hummelsvik nära Nyköping: Stud. Conr. IndeBetou; 
Dalarön: Thed. ÖL Golll. — N.) Denna och följande likna Polam. peclinatus 
med lagelsmala blad. I djupare vallen förlänger sig axskaflel Ull ytan, men dra- 
ger sig vid fruklmogningen spiralformigt Ullsamman, n. som Vallisneria: /S pe- 
dunculala Ed.3. R. marilima Ed.6, samt de flesta förf. 

2 R. rostellala Koch: knapp. n. runda; nötterna vid basen bukiga, tvärt sammandragna 

i en van!, mycket sned spets, på skaft som föreg. 2|. 7, 8. Fig. Sv.B.650, n:o 3. 
Reich. f.25. H.N.f.6, n:o 68. 
Hafsvik. [Sk.—Gefle. Helsl. Hudiksvall, vid Gackerön: C. O. Berg. Hall. vid Särö- 
viken. VG. Göteborg. Boh. Uddevalla, i By fjorden; Lysekil: Thed.; Grebbestad: 
Rect. For.; kring Strömstad. Öl. Goltl. — N. till Trondhj.) Något mindre än 
föreg.; nött. smalare och mera sneda, axskaftet kort, aldrig hoprulladt i spiral. 
— R. marit. y Ed.3. B. maritima L. herb. 

3 R. brachypus Gay: knapp, elliptiskt rundade; nött. eggrunda, något sneda, med 

inga ell. korta skaft [af högst 4 gr nötens längd]. 2^7,8. Fig. Sv.B.650n:o 1. H.N. 
f.l5,n:o75. 
Grunda hafsvik. r. {Hall. Halmstad; nor. delen, t. ex. vid Särö. Boh. södra del., t. ex. 
Tjörn och Torön. VG. Göteborg. ÖG. Axelsö i Gryt sn enl. Kindb. Gottl.) Nöt- 
terna större och med vida hårdare skal än hos föreg., äro vanl. längre än deras 
skaft; axskaftet kort. 

465. ZÅNNICHELLIA Lin. 

1 Z. major Bonn. nötterna oskaftade, med ojemn rygg; stiftet n. af nötens längd. 

O 7. Fig. Sv.B.630, f. a. och f. Reich. D.Fl.f.24. H.N.f.l5, n:o 76. 
Vatlengrop. {Sk. Rå fiskläge i vattengropar vid stranden; Landskrona; Malmö allm.: 
Vesterl. Hall. Halmstad. Smal. Kalmar, i Malmfjärden; Lindö i Vesterum sn: 
Scheutz. Öl. allm. enl. Sjöstr. Golll. Kapellhamnsviken; Slite hamn; Ljugarns hamn.) 
Till storlek och utseende lik Polamog. pusillus, dubbelt grö fre än följ., med hvil- 
ken denna art, under namn af Z. palustris, i Sverige säkert förblandas, hvarföre 
den trol. förekommer på flera ställen än de angifna. 

2 Z. polycarpa Nolte: nött. oskaftade, med mer och mindre tandad rygg; stiftet kor- 

tare än halfva nöten. 06,7. — /? repens: krypande och' rotslående; nötternas 
rygg mera slät. Fig. Sv.B.630,f.i. H.N.f.6, n:o^69, och f.lO, n:o 66. Reich. f.23; yS20. 
Grundt vatt. vanl. i ell. nära hafvet. {Sk. — Ångml. Hernösand och Nora sn. YB. 
Neder-Calix skärg.: Reuterm. Öl. Golll. VG. i Mellby sn, der anledning skall vara 
till saltkällor. Vestml. Kungsör. Södml. Thorshälla-trakten. Vppl. vid Uppsala och 
Vassunda i sött vatten. — N. Porsgrund; Fredriksstad; Christiania; Baerum.) Dub- 
belt finare än föreg. med smärre nötter, kortare stift, stund, ej utgörande | af 
nöten. Nölternas antal och tandning variera, så att förf. icke kan finna någon 
gräns mell. Z. polycarpa och Z. palustris L., hvilkel namn bör försvinna såsom 
äfven innefatt. föreg. art. 

3 Z. Rosenii Wallm. nött. oskaftade, i båda kanterna landade, på båda sidorna små- 

knöliga; stiftet som föreg. 07. Fig. 
Hafvet, r. {Gottl. vid Gröttlingebo udde; Närs udde; Bursvik.) Vidt och bredt om- 
kringkrypande och rolslående, med otydl. Snerviga blad; storlek och utseende af 
Z. major. Allt enligt Wallm. i Bot. Not. 1840; osedd af förf. 

4 Z. pedicellata Fr. nött. i kort skaftad flo(;k, sjelfva med tydliga skaft, hinnaktig tan- 

dad rygg; stiftet n. af nötens längd. Q 6, 7. Fig. Reich. f.2I. H.N.f.3, n:o 66. 
Hafvet. {Blek.—Angml. Eden i Nora sn. Öl. Ottenby. Golll. Visby och Kapellhamns- 
viken; Kiintehamn. — N. Christiania: Bl.) Nött. större än hos Z. polyc, utmärkta 
af sina lämmel, långa skaft och stift. — Z. pedunculata Reich. Z. palustris 
/S pedic. Wg. 

2 Flocken Zosterese. Blr på platt kolf, inom hölster, bildadt af bladet. Frukt- 
ämne 1. Blomkalk 0. 

466. ZOSTÉRA Lin. Bandtång. 
1 Z. marina L. bladen tydligt flemerviga, lika breda som det jemnbreda blomhölstret; 



Fam. Typhacem. 217 

dettas båda klaffar upptill tvärhuggna; nötterna tydl. strimmiqa. %7. Fie. Sv.B. 
186. FI.D.15. Reich. D.Fl.f.4. H.N.f.15, n:o 83. 
Hafvet, a. {Sk.—Södml. och Stockh.skären. Boh. ÖL Goltl. — N. till Lofoden.) Bla- 
den långa gräslika, omkr. 2 lin. breda. 

2 Z. angustifolia Horn. bladen med oiydl. sidonerver; slidklaffarne upptill rundade; 

för bfr. som föreg. %7. Fig. FI.D.1501. Reich. f.3. H.N.f.6, n:o 70. 
Hafvet. {Sk. Blek. Werkö: Scheutz. Små/._ Kalmar m. fl. st. ÖG. Fredriksnäs i Gryt 
sn: Kindb. Slockh.skåren. Hall. Boh. Öl. Goltl. — N. Christiania; Trondhj.; Lof- 
oden enl. Bl.; Ost-Finnm. Varanger; trol. utefter hela kusten.) Mindre och med n. 
dubbelt smalare blad än föreg. — Z. marina p Fl.D. 

3 Z. minor Nolle: bladen ennerviga; hölstret slutl. bredare än bladet, n. lancettlikt; 

jiöii. D. släta. 1^7. Fig. F1.D.2041. Reich. f.2. H.N.f.M, n:o 69. 
Grundt hafsvatt. r. [Boh. vid Torön och andra holmar i söd. delen.) Bladen säll. 
mer än fingerlånga, ^ linie breda. - Z. nana Roth. enl. Koch, hvilket motsäges 
af Reich. Z. Noltei Horn. i Fl.D. 



97 Fam. TYPHACE^ Juss. Blr i ax cll. hufvud. Kalk af flera fjäll eli. borst. Frukt 
nöt, med hängande frö. 

467. TYPHA Lin. Kafveldun. 

1 T. latifolia L. han- och honaxet tätt närmade; bladen bredl svärdlika, af stråets 

längd. 2^7. Fig. Sv.B.520. Fig. F1.D.645. 
Vatten. [Sk.- Helsl. Söderhamn, Stugsundet. VB. Neder-Calix, i Småträsk: Reuterm. 
Vestml. Värml. Dalsl. Boh. Strömstad; Sör Edsvikssjön och Väderöarne: Rect. For. 
Öl. Gotll. — N. Christianiafjorden; Lier; Langesund etc.) 4 — 5 fot hög med tums- 
breda platta blad; axen dubb. tjockare än hos följande. 

2 T. angustifolia L. axen åtskiljda; bladen S7nalt svärdlika, något rännformiga, af 

stråeis längd. 2^7. Fig. Sv.B.234. F1.D.815. 
Vatt. (Sk. — Helsl. Vestml. Värml. Dalsl. Öl. — Södra N.) Hög som föreg.; bladen 
2 — 3 lin. breda; afståndet mell. axen 1—2 tum, säll. mindre. 

468. SPARGANIUM Lin. Igelknopp. 

f Bladen mot basen Ssidiga. 

1 S. ramosum Huds. axfästet grenigt; grenarne nedtill med oskaftade honax och tal- 

rika hanax i toppen; bladen mot basen Säggade. %.7. Fig. Sv.B.464. F1.D.1282. 
H.N.f.l5,n:o77,78. 
Vattengrafvar. {Sk.— Helsl. Ångml. Bjertrå. Dal. Värml. Boh. Öl. Gottl. — N. till 
Stördalen i Trondhj. st.: Bl.) Gröfre än de följ. — S. erectum a L. 

2 S. simplex Huds. axfästet enkelt, nedtill med ensamma skaftade honax och 3 — 6 

hanax i toppen; frukterna tvärt sammandragna till ett långt spröt. %7. Fig. Sv.B. 
342. F1.D.932. H.N.f.15. n:o 79. 
Vatt. {Sk.— Ångml. VB. Calix; Kengis. Pil. Lpm. i Svärdelfven. Jämtl. Oviken. 
Boh. Öl. — N. till Trondhj. st.: Bl.) 5. erectum /? L. S. erectum Wg. 

3 S. fluitans Fr. axfästet enkelt, nedtill med 1 ell. 2 skaftade, derofvan flera tättsit- 

tande oskaftade honax, och vanl. ett enda hanax i toppen; frukt jemnt afsmalnande 
till ett Ä;or< spröt. 2^7. Fig. Bot. Not. 1852,t.l,f3. H.N.f.15, n:o 80. 
Skogskärr, r. {Um. Lpm. vid Qvarnbäcken nära Betsele etc. VB. Skellefteå. Angml. 
Hernösand; Nora; Ytter-Lännäs m. fl. snr. Helsl. Skog sn: Stud. Strandell. Gestr. 
Thorsåker sn: Stud. Norin. Dal. Grangärde sn, vid Samuelsdal: J. A. Braun. 
Värml. i bergsl. och Venerstrakten. Vestml. Nora sn: Stud. G. Ohlsson. Smal. 
Femsjö; Odensjö, vid Rör m. fl. st. enl. Scheut-z. — N. nära Elstad i Gudbrands- 
dalen.) Icke upprat som de föreg., utan uppstigande, med stadig stjelk, breda, 
efter olika local, uppräta eller slaka och flytande blad. — S. glomeratum LcbsL 
och Beurl, ett sednare publiceradt namn. 



218 15 Kl. SPADICIFLOR^. 

ff Bladen ända till basen platta. 

4 S. natans L. axfåstet något grenigl; alla honaxen åtskiljda oskaftade [utom de 1 — 2 

nedersta]; hanaxen i toppen, talrika [4—12]; frukt, lydl. skaflade, kortare än det 
långa sprötet; bladen långt utdragna gräslika flytande. 2^7. Fig. Bot. Not. 1852, 
t.l,f.l,A. H.N.f.l3,n:o76 
Sjöar och djupa kärr. [Sk. i sjön Immeln, samt i Oderljunga sn. Blek. vid Fuhrs 
gästgg. — Geslr. Hille sn, Mårdängsjön. Helsl. Mo sn, Edesjön. Angml. Skog sn, 
Storsjön. Värml. Carlstad, Hammaröviken; Klarelfven etc. Dalsl. — N. till 0st- 
Finnm.: Bl.) Bladen i djupare vatten ofta flera fot långa, 1 — 2 lin. breda. — 
S. natans Lin. Fl. Lapp. och Herb. samt Fr. S.V.Sc. S. longifolium Turcz. enl. 
Fr. S. Friesii Beurl. 

5 S. affi.ne Schnitzl. axfåstet enkelt; honaxen 2-4, åtskiljda, de 1 ell. 2 nedersta skaf- 

tade, de öfre oskaftade; hanax 1 [enl. Laest. stund, talrika]; frukt, som föreg., starkt 
nerviga; bl. utdragna flytande. 2^7. Fig. Bot. Not. 1852,t.l,f.l,B. Reich. f.925. 
Sjöar och rinn. vatt. {Torn. Lpl. — Smål.(?) Bal. i fjellsjöar. Värml. Boh. Oroust: 
Thed. — N. till Ost-Finnm.) Lägre växt än föreg., med något kortare och bre- 
dare blad. — S. natans ed.5 [till en del]. S. simplex /? boreale ed 6 [på grund 
af LcBstadii beskrifning, hvilken gör osäkert, om detta, såsom eljest hos oss nu- 
mera allmänt antages, verkl. är hans S. boreale]. 

6 S. oligocarpon Ängstr. axfästet enkelt; honaxen 3 — 4, alla åtskiljda, de 1 ell. 2 ne- 

dersta skaftade, de öfre oskaft,; hanax 1—2; frukt, kort skaftade längre än det ut- 
dragna syllika sprötet; stjelkbladen med bredare, hinnkantad bas, korta; rotbl. ut- 
dragna, vanl. flytande. 2^7. — * vaginatum Larsson: frukt, tydligare skaftade; 
bladslid. långa. Fig. H.N.f.15, n:o 81. 
Sänka st. r. {Um. Lpm. Lycksele i Djupskolen vid Kyrkoplatsen och nedom Borgar- 
backen; Betsele, vid ^Qvarnbäcken. Jämtl. mell. gästgg. Grimnäs och Bräcke, i diken 
vid Refsundssjön. Angml. Hernösand. Värml. Finnskoga, nära Långflon. Uppl. 
mell. Elfkarleby och Vessland. Vestml. Nora sn, Skärmaflyet: G. Ohlsson. VG. 
Djursätra i Värsås sn. — N. Ost-Finnm. — Bergen st. och Gudbrandsdalen: Bl. — 
* Vm. Lpm. bland a. Värml. Liljendal i bergsl.) 1 — 2 qu. hög, spenslig, med en 
mängd felslående frukter i hvarje ax. En del af de högst talrika ex., som Dr 
Ångström sjelf tillsändt Utg., tillhöra *; men talrika mellanformer fiJinas ock, 
genom hvilka den synes ulan all gräns sammanflyta med hufvudformen. 

7 S. minimum Fr. axfästet enkelt, med de 2 — 3 nedre honaxen skaftade, de öfre åt- 

skiljda oskaftade, hanax ensamt i toppen; frukt, oskaftade, trubbiga, med kort ell. 
intet spröt; bladen än kortare upprätta, än längre och flytande. 2^.7,8. Fig. Bot. 
N.1852,t.l,f.2. F1.D.260. Reich. f.749. H.N.f.l2,n:o 78. 
Sjöstrand, grundt vatt. a. {Sk.—Pit. Lpm. och VB. Pajala sn. Herjed. Boh. Ström- 
stad. Öl. Golll. Klinte: Thed. — N. till Bergen st.: Bl.) S. natans ed.5 [till en 
del], samt Loest. Ligger äfven under detta namn i Linnés Herb. jemte n:o 4. 

8 S. hyperboreum Lcest. axfästet enkelt; nedersta honaxet vanl. långt skaftadt, de öfre 

2 — 3 oskaftade, tätlsitlande ; hanaxet ensamt; frukt, trubbigt Skanliga, trubbiga 
med omärkl. spröt; bl. som föreg. 2f 7. Fig. H.N.f.15, n:o 82. 
Vattengrop, och kärr i (jelltr. {Torn. Lpm. Karesuando. Jukkasjärvi etc. — Herjed. 
och Angml. Helsl. nära Kårböle i Färila. — N. Ost-Finnm. kring Varangerljorden. 
Salten i Junkersdalen. Dovre flerestädes enl. Bl.) Späd och spenslig, men var. 
likasom föreg. efter localens beskaffenhet med smalare och längre eller kortare 
och breda blad. — S. natans /? submuticum Hn. ed.5. S. angustifolium Mich. 
enl. Fr. 



Fam. CyperacecB. 2t9 

}8 Fam. CYPERACEiR Juss. Bir i ax af ensamma tegellagda skärmfjäll. Pistill bar, ell. 
omgifven af inre fjäll, borst, hår ell. dyl. Frukt nöt, med upprätt frö.^ 

1 Flocken dyj^Girese. Blr 2könade. Skärmfjäll 2sidigt tegeilagda. 

469. CYPÉRUS Lin. Cypergräs. 

1 C. fuscus L. axen gyttrade i ett 3— Gfingradt knippe, lancettlika, af spetsiga fjäll; 
svepet mest Sbladigt, längre än knippet; strået 3sidigt. 06. Fig. F1.D.179. Reich, 
D.Fl.f.667. Ånderss. Cyp. t.l,f.2. H.N.f.l2. n:o 79. 
Kärr, r. [Sk. Krageholm; Roslätt; Balsberg vid Råbelöfssjön. Goltl. Vamlingbo i 
Thorsbrya vid vägen mell. Bonsarfve och Roffins, efter många års mellantid återfun- 
nen 1863 af Cand. Nordstedt; af gammalt äfven funnen vid vägen från kyrkan till 
Svalstäde.) Fingerhögt halfgräs med svarlbruna ax. 

470. SCHOE.NUS Lin. Knapp-agh. 

1 S. nigricans L. axet eggrundt, af 5 — 10 småax; kalkborst O, ell. någon enda kort 

och otydlig. 2f 6, 7. Fig. Sv.B.515. FI.D.2281. Ands. Cyp. t.l,f.4. H.N.f.4, n:o 89. 
Kärr, r. (Ö7. Högby sn flerestädes; i en bäck mell. byarne Ekelunda och Frös- 
lunda. Goltl. i Aghkärren. — N. mellan Svinesund och Sponvigen: Lindeb. enl. Bl.) 
Bladen 1 — 2, nående öfver halfva strået; axhufv. tjockt, n. svart. — StrebUdia 
Beurl. 

2 S. ferrugineus L. axet aflångt, af 2 — 5 småax; kalkborst flera, längre än nöten. 

2j.6,7. Fig. Sv.B.569. FI.D.1503. Ands, t.l,f.3. H.N.f.l, n:o 72. 
Kärräng, r. [VB. och Jämtl. — Sk. Gottl. Öl. — N. Drammen; Börsvolden och Blili 
på Toten; Kimerud på Modum enl. Bl.) Bladen mycket kortare än strået; axhufv. 
svartbrunt. — StrebUdia Link. Chcelospora Reich. 

2 Flocken Scirpese. Blr 2könade. Skärmfjäll på alla sidor tegeilagda. 

471. CLADIUM Patr. Br. Agh. 

1 C. Marisens R. Br. knippet dubbelt sammansatt af gyttrade ax; bladen kölade, i 
kanten och på ryggkölen taggiga. 2^ 7, 8. Fig. Sv.B.275. F1.D.1202. Ands. Cyp. 
t.l,f.5. H.N.f.4, n:o 88. 
Kärr. r. [Sk. vid Lefrasjön och Skartofta; Arrie. Blek. Mörrum i Aborragöl nära 
Ekeberg; Bastasjö: Ankarcr. Smal. Pauliström i Karlstorps sn; Göberg i Linderås 
sn. ÖG. Omberg, Dagsmossen; Kolmorden; Vest. Tollstad vid Brobybro; Yinnerstad 
sn,. vid Staffantorpssjön. VG. Ulricehamn, samt i sjöar nedom Billingen. Boh. 
Oroust, vid Krokvattnet i Tegneby enl. J. A. Leffl. Öl. norra delen, Gottl ymnig.) 
C. germanicum Schrad. Schoenus Mar. L. 

^12. RHYNCHöSPORA M. Vahl. Myr-agh. 

1 R. alba Vahl: axknippet föga kortare än svepet; kalkborst sträfva af nedåt vända 

taggar; bladen smala kölade; strået 3kantigt. 2f 6. Fig. F1.D.320. Reich. D.Fl.f. 
678. Ands. Cyp. t.l.f.6. 
Kärr. [Sk.— Lycksele Lpm. Boh. Öl. Gottl. — N. till söd. del. af Trondhj. st.: Bl.) 
Axen yngre hvita, föråldrade något brunaktiga. — Schoenus L. 

2 R. fnsca RS. knippet mycket kortare än svepet ; borsten sträfva af uppåt vända tag- 

gar; bladen smala rännformiga. 2^6. Fig. F1.D.1562. Reich. f.677. Ands.t.l,f.7. 
H.N.f.l4, n:o 80. 
Kärr, r. [Sk.—Gestr. Oslättfors och Dal. Helsl. Forssa sn, vid Angsågen: Wistr. Boh. 
i Foss sn; Uddevalla; Kynnefjell: J. A. Leffl. Gottl. — N. Christiansand; Arendal; 
Laurvig; Rennisöe etc. upp till Nordfjord.) Axen bruna. — Schoenus L. R. alba 
/S Vahl. 

473. SCIRPUS Lin. Säf. 

f Strået enkelt, med flera gyttrade ax. 

* Axen bildande ett sammansatt, 2sidigt, gemensamt ax: Blysmus Panz. 

1 S. compressus Pers. småaxen 8, eller flera, måw^blommiga; nötterna bredt ovala med 
sprötlik spets; kalkborsten sträfva af nedvända taggar; bladen platta, något kölade. 
2^6. Fig. FI.D. 1622. Reich. D.Fl. f.693. Ands. Cyp. t.l,f.9. 



220 15 Kl. SPADICIFLORiE. 

Fukt. gräsväxta st. (Sk.—Gestr. och Dal. Öl. Gofll. — N. höjrst sälls., Näsön vid Chri- 
stiania: Norm. enl. BI.) Axen ljusbruna. — S. Caricis Ed. 4. Schoenus compres- 
sus och Carex uliginosa L. [Jemf. Carex chordorrh.] 

2 S. rufus Schrad. småax. 3 — 8, /abiomm.; nött. aflånga spetsade; borst uppåt sträfva, 

stund, felande; bladen irmrfa, ofvanpå kölade. 2^6,7. Fig. F1.D.1504. Reich. f. 
694. Ands. t.l,f.8. H,N.f.l2, n:o 80 [v. balUcus Fr]. 
Hafsstr. r. [Sk. — Uppl. Ängskär i Hollnäs sn. Boh. söd. Koster; Henån och Svane- 
sund på Oroust: Thed. m. fl. st. Ilall. nor. Brandshult i Släp sn: J. A. Leffl. ÖL 
Golll. — N. hela kusten till Ost-Finnm.) Axel rödbrunt; roten krypande. — Schoe- 
nus Huds. 

** Axen talrika, k ni pp vis gyttrade. 
a — Strået bl a digt. 

3 S. sylvaticus L. knippet mycket sammansatt, af ax gyttrade i skaftade hufvud; axfjäl- 

len trubbiga, n. utan udd; strået upprätt, trubbigt Skantigt. 2|. 7. Fig. F1.D.307. 
Reich. f.73I. Ands. t.l,f.lO. 
Våta äng. diken. [Sk. — Ångml. VB. Umeå sn. Dal. Värml. Boh. — N. till Trondhj.; 
Vaerdalsören.) Alnshög, med stort, utbredl blomknippe; bladen n. fingerbreda. — 
Nemocharis Beurl. 

4 S. marilimus L. axen eggrunda i gyttringar, än med, än utan gemensamma skaft; 

axfjällen Suddiga; strået 3sid!gt, /jtm^kantigt. 2^ 7. Fig. Sv.B.240. F1.D.937. Ands. 
t.l,f.ll. 
Hafsstr. i vattnet. [Sk.—Geslr. Medelp. Sundsvall: Reuterm. Boh. Öl. Gottl. — N. 
till Stördalen i Trondhj:s stift.) Alnshög, med krypande, meränd. knölig rotstock. 

b — Strået med ofullkoml. bladämnen vid basen. 

5 S. carinalus Sm. axen i gyttringar, med och utan skaft; axfjällen urnupna med trub- 

bade flikar och udd af ryggnerven; strået upptill trubbigt Skantigt, nedtill trindt. 
2^7,8. Fig. Fl.D. 1743. E.B.1983. Reich. f.724. Ands. t.l, f.l4. 
Strand, r. [Gottl. Visby, vid gamla hamnen i Aug. 1863: Rådm. Beurl. och Leet. 
Vestöö enl. Thed.) Strået 1—2 alnar högt med 2 kullriga och en platt sida från 
dess midt uppåt; märken 2. — S. Duvalii Hop. 

6 S. lacustris L. axen som föreg.; axfjällen urnupna med spetsiga flikar och ryggner- 

ven utlöpande i en udd; strået trindt. %7. — /? glaucus: spädare och af mer 
blågrön lare. oftare med 2 märken. Fig. Sv.B.150. FI.D.1142; /? 1922. Reich. f.723. 
Ands. t.l,f.i2, 13. H.N.f.2, n:o 65. 
Sjöstr. i vatt. a., /? helst i hafsvatt. [Sk.—Lpl. — N. till söd. delen af Trondhj:s stift.) 
2 alnar och mera hög; /? vanl. mindre, med smärre axgyttringar, af mörkare 
färg: S. glaucus Sm. S. Tabernoemontani Gmel. 

**" Axen få, högst 3, med i spetsen hela fjäll: Isolepis Br. 

7 S. setaceus L. axen 1 — 3, gyttrade utan skaft, tätt under stråets topp; nötterna på 

längden strimmiga; strået tagelsmalt, trindt, med bladämne-förande slidor vid basen. 
©6,7. Fig. F1.D.311. Reich. f.711,712. Ands. t.l.f.l7. H.N.f.l, n:o 73. 
Strand, r. [Sk. Hall. VG. Göteborg; Kinna sn, mell. Salgutsered och Berg. Boh. 
Kalfö, Oroust m. fl. (iar. Blek. vid Hörby. Sinai. Jönköping, vid Husqvarna-åns 
utlopp samt Munk- ell. Lillsjön enl. Lecf. J. E. Zctt. ÖG. vid Motalaån, mellan 
Boren och Dufvedal. — N. nära Stavanger: Moe enl. BI.) 1 — 4 tum hög, med li- 
nielånga ax, som riglas åt sidan af strået, hvars fortsättning ofvan axet egentl. 
är ett af skärmbladen. S. supinus i Swarlz' Sum.Veg.Sc. lärer väl vara en större 
form häraf. 

ff Strået grenigt, med ensamt a\ i grenarnes topp: Heleogiton Link. 

8 S. fluitans L. axen 3— 7blommiga, med 2 märken; strået slakt, nedliggande eller 

flytande, bladigt. 2f 6, 7. Fig. F1.D.1082. Reich. f.705. Ands. t.l, f.l8. H.N.f.2, 
n:o 70. 
Vatten, i åar etc. r. [Hall. Vessige vid Lia och Hukared. Smal. Femsjö, Unnaryd 
m. fl. socknar i Vestbo härad; Götheryd i ån vid kyrkan: Scheutz. ÖG. Grebo sn 
enl. Kindb. Värml. Långseruds sn.) 



Fam. Ct/peracerp. 221 

7-7-r ^t^ået enkelt, med ett enda ax i toppen: Limnochloa Reich. 

9 S. pauciflorus Lightf. axet eggrundt. med de yttre (jällen större, nående öfver halfva 
axet: märken 3: strået ogenomskinUgt bart, med tydlig, tvärhueeen och bladlös 
slida vid basen. 2^6.7. Fis. Sv.B.503.r2. F1.D.1862. Ands. t.T. f.21. H.N.f.2. 
n:o 66. ^ 

Fukt. st. strand. Sk. — Angml. och Jämtl. TB. nor. del. vid Seivjtz sästss. Boh. Öl. 
Goltl. — y. till Finnm. 2 — 6 tum hög. — S. Bcpothryon Ehrh. 

10 S. parvulus Röm. axet aflångt egsrundt. med de yttre fjällen kortare än halfva axet: 
märken 3: strået något genomskinligt, visande länsdnerver och tvär\äs2ar: slidan 
mycket tunn och o/yrf//^. 2f? Fig. Fi.D.216I. Reich. f.706. Ands. t.f.f.2d. R>". 
f.IO. n:o fj^. 
Fukt. st. strand, r. Värml., endast funnen af Prof. Wahlberg 1822, vid Sundbro i 
Fryksda'en. — .A'. Holmestrand på stranden af en liten sjö. 1 — 1^ tum hög. tufvad 
af talrika strån, med och utan ax; strået något groft i jemf. ined storleken och 
det Unielånga, 3 — öblommiga axet. Ex. i H.y. otydliga, såsom cdUför unga och 
tpäda. — S. nanus Wallr. 

474. HZLEoCH.ARIS R. Br. Knapp-säf. 
7 3Iärken 2: nöten linsformigt plattad. 

1 H. palustvis Br. axet aflångt, af eggrundt lancettlika fjäll, de nedersta 1—2 kortare 

och könlösa: nötens bihang essrundt: krypande rotstock. 2|. 5. 6. — ,3 graciUs Fr. 
strået smalt, plattadt. blåsrätt. — ' uniglumis Link: nedersta axfjället tomt. omfat- 
tande hela axets bas. Fis". >v.B.257. F'1.D.273. Ands. Cvp. t.2.f.22. - Rpich D.Fl 
703. Ands. t.2.f.23. H.S".f.2. n:o CjS. 69. 
Våta st. strand, a. (Sk.—Lpl. — X till Ost-Finnm. — ' Sk.—Jngml. Värrrd. Gotll. 
— A', till Ost-Finnm. Tar. från quarters- till. alnshög och har a vanl. de 2 ne- 
dersta axfjällen motsatta orh i förening omfattande axels bas. ' vanl. mindre 
och med svarthnmt ax. — Scirpus L. — Anm. yoten oräU tecknad i Sv.B. så- 
som saknande bihang. 

77 Märken 3: nöten 3kantig ell. trind. 

2 H. mullicaulis Lindl. axet aflangt, med yttersta fjället tomt: nöten Ssidig med bi- 

hansets bas nedplattad öfver nötens topp: strået tritidt; roten tufvad. trådis med 
en kort rofstock. 2f 6. 7. Fig. F1.D.1923. Reich. f.702. Ands. t.2.f.24. H.N.f.2. 
n:o 67. 
Sjöstr. r. Sk. ^id Ousby-sjön. Blek. enl. Ankarcr. Smal. vid Bastesjön i Femsjö sn; 
Sandsjö i Ronga här. ymn.: samt TVilstad. ^id Arnäsholm. och Vexiö enl. Scheutz. 
Hall. Lia, samt i ån ned mot Wessige. Boh. ymnig kring Raramsjön norr om Jon 
sered. Vppl. Rinkeby i Sponga sn: Thed. Lik H. palustris; stråen i vattnet 
upprälla, men på det torra båglikl uppböjda, bildande fasta tufvor. — Scir- 
pus Sm. 

3 H. aricularis Br. axet egsrundt ell. aflåiist, med de Mtre fjällen större: nöten n. 

trind med upphöjda ränder och eggrundl bihane: strået nålfint. kantigt; roten tuf- 
vad och krypande. Q5—S. Fis.'Fl.D.287. Reich. f.695. Ands. t.2.f.26. H.N.f.15, 
n:o 90. 
Strand, a. Sk.— VB. nor. del. och Um. LpL — .V. till Trondhj. st.: Bl. Ost-Finnm. 
1 — 3 tum hög. n. hårfin. 

475. TRICHoPHORUM Pers. Mossatof. 

1 T. ccpspito.nim Hn. axet egsrundt: kalkborsten länsre än nöten, men kortare än axet: 

strkel t rindt. slätt. 2^6.7. Fie. Sv.B.563.f.i. FI.D.I861. Reich. D.Fl.f.7 10. Ands 
Cyp. t.l.f.l9. H.N.f.l5.n:o89. 
Kärr. Lpl. — Sk. Goltl. Mest i de vestra prov. — X från Ost-Finnm. — sydl. X 
Axel yngre n. aflångt, moget ofta klotrandt. Till växtsätt och alla vigtigare 
charakterer fullkomlig samslägting till följ. art, och väl skiljd från föreg. släg- 
ten, hvilket Reichenbach redan anhiärkt. — Scirpus L. Limnochloa Reich. [yngre 
namn än Persoons]. 

2 T. alpinum Pers. axet aflångt: kalkborsten hårlik, sluil. flera gånger längre än axet; 



222 15 Kl. SPADICIFLORJS. 

strået Skaniigt och sträft. 1\. 6, 7. Fig. Sv.B.426,f.2. FI.D.620. Reich. f.683, 84. 
Ands. t.2,f.33. 
Kärräng. [Lpl. — Sk. Boh. Öl. i Borgaträsk. Gotll. i Fardumeträsk; Thorsborgen. — 
N. Ost-Finnm. — sydl. N.) Axet med de fullväxta håren tillhopa n. tumslångt, 
liknande ett spädt Eriophorum, till hvilket slägte denna art föres af Linné och 
andra förf. — Limnochloa Drej. 

476. ERIöPHORUM Lin. Ängsull. 
f Axen flera. 

1 E. angustifolium Roth: axskaften glatta; bladen jemnbreda kölade, meränd. längre 
än stråets mellanleder. 2j. 5, 6. — y? triquetrum: bladen korta, n. till basen 3kan- 
tiga. — Y elatius: alnshög, med 2—3 linier breda blad. Fig. Sv.B.490,r.l. Fl.D. 
1442. Reich. D.FI.f.689, 90. Ands. Cyp. t.2.f.27. 

Kärräng, a. [Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm.) Var. med smalare och bredare blad, 
flera och färre, ända till ett ax. p mycket lik E. gracile, men skiljbar af de 
brunfjälliga axen på alldeles glatta skaft. Ar ofta tvåbyggare. — E. polysta- 
chion a L.Fl.Su. E. polyst. Wg. y E. latifol. Sm. 

2 E. latifolium Hop. axskaften slräfva; bladen plattade, smalt lancettlika, de öfre kor- 
tare än stråets mellanleder. 2^ 6. Fig. Sv.B.180. ri.D.1381. Reich. f.691, 92. 
Ands. t.2,f.28. 

Kärräng. [Sk. — Jämtl. och Angml. Öl. Gottl. — N. till Trondhj. stift.) Högre och 
mera rent grön växt, med kortare och bredare blad än för eg. — E. polyst. yJ L, 
E. polyst. Sv.B. E. pubescens Sm. 

3 E. gracile Koch: axskaften något sträfva; bladen Skantiga, kortare än stråets mel- 
lanleder. 2^6. Fig. Sv.B.490,f.2. F1.D.1441. Reich. f.687, 88. Ands. t.2,f.29. H. 
N.f.l4, n:o 79. 

Kärr. [Sk. Blek. Valjö: Vesterl. Smal. — Lpl. — iV. sällsynt; Christianiatrakten: Bl.; 
Stördalen vid Kirkeby.) Mycket spädare än de föreg. med smärre och mer grön- 
aktiga ax. — E. triquetrum Hoppe. 

ff Axet alltid ensamt. 

4 E. vaginatum L. axet eggrundt, af hinnaktigt genomskinliga sylspetsade, n. likfor- 
miga fjäll; sfåndarknapparne jemnbreda; stråen tufvade, med tradig rot. 2^4,5. 
Fig. Sv.B.781. F1.D.236. Reich. f.686. Ands. t.2,f.30. 

Skogskärr, a. [Sk. — Lpl. — IS. till Ost-Finnm.) Axet vanl. tumslångt af svartgrå 
fjäll och med hvit ull; strået med slidor, af hvilka endast de vid roten bära 
blad. — E. ccespitosum Höst. 

5 E. callithrix Cham. axet rundadt, af ogenomskinliga trubbade n. likformiga fjäll; 

knapp, jemnbreda; strån som föreg. 2j! 5, 6. Fig. H.N.f.I5, n:o 87. 
Kärr i fjelltr. [Lul. Lpm. Njammats. Pit. Lpl. nedanför fjellet Walloive, vid Lais- 
elfven. Jämtl. vid Tännforssen, enl. Ands. VB. Kengis: C. P. Laest.; Edefors vid 
Lul. elf. Angml. Långsele sn, vid Ledinge gäsfgg. — N. Ost-Finnm., | mil n. om 
Mortensnaes.) Axet mycket mindre än hos föreg., med svartaktiga fjäll och qvast- 
likt vidgad, tvärhuggen, svagt rödaktig ull; strån som hos föreg. utan rotskott, 
men vanl. färre tillsamman. — E. vaginatum '^- opacum Björnstr. 

6 E. russeolum Fr. axet aflångt, af endast i kanten genomskinl., kortspetsade Qäll; 
y knapp, jemnbreda; stråen mest ensamma, med krypande rotskott. % 5, 6. Fig, 
^ Ands. t.'2,f.32. 

Kärr i fjelltr. [Torn. Lpm. Karesuando, Ketkesuando, Muonioniska, Kengis, Wittangi, 
Tarrakoski etc. Lul. Lpm. mell. sjön Poliaure och Kirkevare; Kajsats. — N. Finnm. 
Alten, i Eibydalen: Norm. enl. BI.) Axet likt E. vaginati, men mindre, mer af- 
långt och med rödaktig ell. brandgul ull, i hvilket sednare fall det är E. rufe- 
scens Ands. — E. fulvum De la Pylaie i Prof. Wahlbergs herb. E. Chamissonis 
Mey. ed.3. 

7 E. Scheuchzeri Hop. axet n. klotrundt, med ogenomskinl, spetsade fjäll, de nedersta 

1 — 3 mycket större skärmlika; knapp, aflånga; slrån som föreg. 2^5,6. Fig. Sv.B. 
426,f.l. FI.D.1502. ^ Ands. t.2,f.31. H.N.f.3, n:o 68. 
Fjelltr. [Lpl. — Dal. Angml. Tåsjöberget; Ramsele sn. Helst. Arbrå sn. Värml. vid 



/ 



Fam. Cyperacew. 223 

Klarelfvens öfre lopp. — N. Ost-Finnm. — nor. del. af Christiansands st.) Axet 
yngre något eggrundt, svarlbriint; ullen hvit, ell. svagt rödaklig: E. medium 
Ands. — E. capitalum Höst. 

(E. angustifol.) 

3 Flocken Oaricece. Blr skilj dkönade. 

477. CÅREX Lin. Starr. 
f HeteroslachyaB : Axen flera, enkönade: hanax i toppen, honax nedom 



* Märken 3 [undant. C. palud. saxat, bicolor och rufina]: TristigmaticcB. 
a — Hanaxen meränd. flera än ett; fruktgömmen glatta. 

1 C. riparia Curt. honaxen skaftade cylindriska; skärmen bredbladiga; axfjällen syl- 

spetsade, meränd. längre än det eggrunda kortspetsade tälnerviga fruktgömmet; 
fruktg:s mynning gaffel-lik; strået Ssidigt; bladen kölade. 2^6. — * gracilescens: 
bladen n. dubbelt smalare [2 lin.]; fruktg. smalt eggrunda, spetsade till ett smalt 
spröt med djupt 2spetsad mynning, längre än fjällen. Fig. F1.D.1118. Reich. D.Fl. 
f.647. Ands. Cyp. t.S.f.llO. H.N.f.9, n:o 78. 
Strand, r. iSk. — Uppl. Gestr. Kubbo, i Räfmuren. Veslml. Björkskog sn. Ner. Boh. 
Öl. — JV. Christiania, Östensöe och Braendsrudskjaern. — * Vestml. Kungsåra sn. i 
en mosse tillhörig Kihlsta under Ängsö.) Gröfst af alla nordens starrarter. C. nu- 
tans Fr. Mänt. 1, från Öl. är enl. Fries häraf en var. obesa, med korta, men 
tjocka ax. — C. crassa Ehrh. 

2 C. paludosa Good. honax cylindr., de nedre kort skaftade; skärmen bladlika, utan sli- 

dor; fjällen 5j//spetsade, n. kortare än det ovala, kort sprötspetsiga, grofnerviga 
fruktg.; mynn. 2tandad; strået skarpt Ssidigt; bl. kölade. 2^6. — /? spadicea: ax- 
fjällen långt och sträft borstuddiga; märken oftare 2. Fig. F1.D.1767. Reich. f.644. 
Ands. t.8,f. 109. H.N.f.9, n:o 77. /? Reich. f.651. 
Våta st. r. {Sk. — Uppl. och Vestml. Medelp. Torp sn, vid Glipsjön: Reuterm. Boh. 
Hall. Askim enl. J. A. Leffl. Gottl. Fleringe. — N. Christiania, Östensöe etc. Klac- 
ken på Ringerige. — /? Sk. Fogelsång. Smal. i Jönköpingstrakten. VG. Kinne- 
kulle; Höjentorp vid Billingen i Eggeby sn; Hunneberg. ÖG. Väfversunda ängar; 
Skedevi sn. Södml. Öster-Haninge. Öl.) 3 — 4 fot hög, blågrön, lik en stor C. 
acuta; bladslidorna upprispas i spindelväfslika trådar, då de dragas från strået. 

— C. aculiformis Ehrh. /3 C. Kochiana Sturm. C. spadicea Roth. 

3 C. vesicaria L. honax, cylindr., de nedre skaftade; skärmen bladlika; fjällen spetsiga, 

kortare än det uppblåst eggrunda, småningom till ett kort spröt afsmalnande gles- 
nerviga fruktgömmet; mynn. 2spetsad; strået skarpt Ssidigt; bladen kölade. 2^6. 

— '^ lacustris Th. Fr. strået högre och spensligare; bl. platta; honaxen n. oskaftade, 
upprätta; fruktg. med längre och smalt spröt. Fig. Sv.B.216. FI.D.647. Ands. t.8, 
/.1 07. H.N.f.l4,n:o8J. 

Våta st. a. [Sk. — Lpl. — N. — * N. Ost-Finnm. i sjön Colmejavre. Christiania, Bog- 
stadvand: Bl.) Stort bredbladigt starrgräs; fruktgömrnena gröna, slutl. ljusbruna, 
i fjelltr. ännu mörkare. C. stenolepis Less. är en form med smalare, svarlbruna 
fjäll. C. Friesii Bl. Nor g. Fl., ell. C. ves. * distenta H.Nflö, n:o 84, synes svårl. 
kunna skiljas från '^- lacustr. 

4 C. Icevirostris Fr. honax och skärm som föreg.; fjällen lancetllika; fruktgömm. n. 

klotrunda, mycket uppblåsta, tvärt hopdragna till ett utdraget spröt med djupt 
gaffellik mynning; strået upptill sträfkantigt; bladen kölade. 2J. 6. Fig. Ands. t.8, 
f.108. H.N.f.6, n:o 74. 
Våta st. strand, r. {VB. Hedenfors; Ned. Luleå sn. på Sävastön i Lul. elf. Il mil 
från Luleå, samt vid Storsand. — N. Christiania vid bäcken i Maerradalen m. fl. st.; 
Laurvig: Bl. Asker; Holmestrand; samt Dovre, vid Kallvilla-ån enl. Bl.) Bland de 
största starrgräs, med \ tum breda, n. platta blad, tjocka honax; fruktgömm. 
stora och tunna, blåslika, n. döljande de smala fjällen, som ofta hafva ett par 



') Hos några, i synnerhet afd. g — , får topp- ell. hanaxet honblr och sedan fruktgöm- 
men i toppen; hos andra kunna honaxen variera med hanblr i spetsen. 



224 15 Kl. SPADICIFLOR.E. 

fina borst i spetsen. — C. ampull. v. robusta Weinm. C. bullata v. IcBviroslris Fr. 
Mänt. 2. C. rhynchophysa Mey. 

5 C. ampullacca Good. honax och skärm som föreg.; fjällen syl-lika, hos y och * bre- 
dare; fruktp. n. klotrunda uppblåsta, tvärt hopdragna till spröt med gafifellikmynn.; 
strået irubbkantigt slätt; bladen rännformiga. 2^.6. — jSobesa: axen mycket stora; 
fruktg. större, mer uppblåsta, med kort spröt. — / borealis: axen aflånga oskaftade; 
fjäll n. eggrunda, kortare än det kortsprötade fruktg. — * rotundata Wg. axen 
oskaft, aflånga, upprätta; skärmen smala; (jällen breda trubbiga, kortare än det n. 
klotrundt uppblåsta kortspetsade fruktg. Fig. F1.D.2248. Reich. f.659. Ands. t.8,f. 
106. H.N.f.lO, n:o73. * Sv.B.755. Ands. t.8,f.l05. H.N.f.3, n:o 76. 
Strand. ^ fjelltr. [Sk.—Lpl. — N. — fi Värml — y Lpl.—Gestr. — *^ Lpl.—Herjed. 

— N.) Skiljd från C. vesic. med det släta strået, de rännformiga bladen och del 
till spröt tvärt hopdragna fruktgömmet; närmare slägt med föreg., hvartill /? är 
en öfvergång. — y C. rotund. v. inferalpina Beurl. — * C. rotundata ed. 8 är till 
alla delar spädare än hufvudf. och habituelt olik denna, men sammanflyter der- 
med utan all gräns genom y. 

■6 C. saxalilis L. hanaxet meränd. ensamt; honaxen eggrunda — aflånga, upprätta, det 
nedersta skaftadt; fruktg. n. klotrundt uppblåsta kortspetsade, oftast med 2 märken; 
strået sträft; bladen platta kölade. 2j. 6, 7. — /? Grahami: fruktg. mer aflånga, 
med djupare klufven mynning. Fig. E.B.2045. Schk. t. Cc, f.88. Ands. t.8,f.l04. 
H.N.fS, n:o 74 och f.ll, n:o 76. 
Fjelltr. på fukt. st. [Lpl. — Herjed. — IS. — p Lul. Lpm.) Skiljd frånföreg:s ' med 
de platta och bredare bladen. Var. högst sällan med långskaftade honax. — C. 
sajcalilis Lin. herb. C. pulla Good. C. fusca Schk. C. vesicaria v. alpigena Fr. 
i H.N.f.8, n:o 71, tillhör tydligt denna art, hvilken Prof Andersson anser som 
en fjellform af C. vesicaria. 

b — Hanaxen flera; fruktgömmen småludna. 

7 C. evoluta Hn. honaxen något lancettlikt cylindriska, upprätta; skärmen platta blad- 

lika, utan märkliga slidor; fruktgömmen eggrunda spetsade, med gaffellik mynning, 
småludna; strået Ssidigt; bladen platta kölade. 2). 6, 7. Fig. Reich. 646. Ands. 
t.8,f.l02. H.N.f.6, n:o 75. 
Sänka sjöstr. r. {Sk. Gustafs sn. i ett kärr mell. Gabelljung och Hafgård. Smal. vid 
Gräfsjön i Tryserum. ÖG. Gusum. Stockholm vid Brännkyrkesjön; Lidingön vid 
Gångsätra [numera utgången]; Flaten, Ösby- och Ekebyträsk. Fe^^m/. i samma mosse 
som C. riparia*). Mycket gröfre än följ. med ett par linier breda blad. 

8 C. filiformis L. ax och fruktg. som föreg.; strået trådlikt, mycket frwöökantigt; de n. 

slidlösa ?>\iärmen och bladen rännformiga iTMsma]a. 2^0,7. Fig. Fl.D. 1344, Reich. 
f.643. Ands. t.8,f.103. H.N.f.9, n:o 79. 
Strand, kärräng. {Sk. — Lpl. — N. till Ost-Finnm. Varanger.) Alnshögt, trådsmalt, 
tufvadt starrgräs, med mer än tumslånga bruna ax. — C. lasiocarpa Ehrh. 

9 C. hirta L. honaxen som föreg., långt åtskiijda, skaffade, de nedre med långa slidor; 

fruktg. eggrunda spetsade, med djupt klufven 2spetsad mynning, öfverallt håriga; 
bladen platta kölade. 2|. 6. — /? hirtiformis: blad och bladslidor glatta, endast frukt- 
gömmena håriga. Fig. FI.D.425. Reich. f.628. Ands. t.8,f.lOI. H.N.f.l3, n:o 81. /? 
FI.D.1711. 
Ler- och sandjord. {Sk. — Helsl. Vestml. Värml. Bärön i Venern. Boh. Öl. Gottl. 

— iV. i Christians, och Aggerhus st.: Bl. — /? på steniga sjöstränder, vid Mälaren 
etc. Blek. Lyckeby slott. Sk. Malmö: Vesterl. Gottl. Fleringe sn, Lunderhage.) 
Var. från 1 till 3 quarler hög, med långt krypande rotstock och ofta håriga blad, 
särdeles slidan. 

*10 C. orlhostachya Mey. honaxen som föreg., närmade; hukig. e^grunda, Skantiga, ner- 
viga spetsade med gaffcUik mynning, längs nerverna glest finhåriga; strået trubb- 
kantigt; de långa skärmen och bladen platta, kölade, med ludna slidor. 2^6,7. Fig. 
H.N.f.l3, n:o 80. 
Fjelltr. r. (Norge, enl. Fr., funnen och meddelad utan angifvet växtställe af N. Lund, 
som enl. Blytt möjl. furniit den i trakten af Drammen.) Något lik föreg., men gröfre, 
med omärkligt håriga fruktgömmen, och glatta blad med ludna slidor. 

11 C. glauca Scop. honaxen cylindriska skattade lutande och slutl. hängande; skärmen 



Fam. Cyperaceoe. 225 

ulan slidor; fruktg. omv. eggrunda Irinda trubbiga med hd mynning, i kanten, särd. 
upptill kort styfhåriga. 2jL 6. Fig. F1.D.1051. Reich. f.648. Ands. t.7,f.79. H.N 
f.9, n:o 76. 
Fukt. äng. {Sk.—Gestr. Um. Lpm. enl. Ands. Veslml. Dahl. Boh. Öl. Gottl.~N. 
till Nordl.) 1 aln högt, ljust blågrönt, något bredbladigl starrgräs; med slutl. svart- 
bruna, 1--2 tum långa ax, som stundom blifva greniga. ~ c. flacca Schreb. C. 
recurva Fl.D. 

c — Hanaxet ensamt, af blott hanblr [undant. C. fulig]; honaxen 
slutl. lutande ell. hängande; skärm med gröna slidor [Fruktg 
glatta.] 

12 C. Pseudocyperus L. honaxen cylindriska tätblommiga hängande, taggiga af de ut- 

sperrade ell. nedböjda, eggrunda, med långt spröt försedda, nerviga fruktgömmena; 
mynningen ^spetsad; fjällen syllika; skärmen bladlika, med mycket korta sMot. 2l. 
6,7. Fig. F1.D.11I7. 'Reich. f.657. Ands. t.8,f.lll. H.N.f.ll, n:o 75. 
Strand, kärr. (Sk.—Gestr. Vestml. Boh. Öl. Hornsviken. Gottl. — N. i Christiania- 
trakten: Rl.) Stort, bredbladigt starrgräs, ofta med 2 tum långa, gröna ax. Fö- 
rekommer, enl. BeurL, vid Stockh. stundom med honblr i toppen af hanaxet: v. 
acrogyna. 

13 C. sylvatica Huds. honaxen långt åtskiljda, jemnbreda, glest månghlommiga, lutande 

på långa skaft; skärmen bladlika med långa slidor; Ijällen spetsade, af det ovala 
sprötspetsade fruktgömmets längd; mvnn. 2Ä/7e^Ä^5'. 2f 6. Fig. F1.D.404. Reich. f.603. 
Ands. t.8,f.l00. H.N.f.7, n:o 81. 
Ek- och bokskog. {Sk.—ÖG. Ner. Hökerkulla och Finnatorps äng i Tysslinge sn. VG. 
Boh. Christinedal: Thed. Öl. Gottl. — N. Aggerh., Christians, och Rergens st. enl. 
Rl.) Folhögt starrgräs och deröfver; axen mer än tumslånga, 12 — 25bk mmiga, 
gröna, med tunna hvitaktiga fjäll. — C. Drymeja Ehrh. 

14 C. capillaris L. honaxen något åtskiljda, n. jemnbreda, glest 6 — iö-blommiga, lut. ell. 

hängande på långa skaft; skärmen smala, med långa slidor; fjällen trubbiga, slutl. 
aflfallande; fruktg. ovala, otvdl. Skantiga, med syllik spets, otydligt 2flikig mynn. 2^ 
6. Fig. F1.D.168 och 2374. Reich. f.600. Ands. t.7,f.77. 
Fukt. äng. {Sk. — Lpl. —- N. fr. nor. del. af Christians, st. till Ost-Finnm.: Rl.) Yngre 
quartershögt, spensligt starrgräs, med 4 tum långa gröna ax och hvitakt. fjäll. 

15 C. pallescens L. honaxen åtskiljda aflånga tätblommiga, slutl. lutande, med myckel 

fcor^slidade skärm och smalspetsade fjäll; fruktg, trinda, omv. eggrunda, trubbiga, med 

hel mynning. 2^6. Fig. FI.D.1050. Reich. f.617, 18 [var. undul.]. Ands. t.7,f.78. 
.. H.N.f.l2n:o84 [var. u?idul.]. 
Ang. a. {Sk. — Um. Lpm. — N. till Ost-Finnm.) Bladen finhåriga; axen gröna, slutl. 

brunakliga. C. undulata Eunze, med skärmen vid basen tvärsöfver vågiga, är 

en allmän, helt och hållet lillfällig form. 

16 C. ustulata Wg. honaxen närsitfande, n. ovala, hängande, ^äfblommiga; skärmen n. 

syl-lika, sällan längre än slidan; fruktg. aflånga spetsiga plattade, med urwM/?ew myn- 
ning. 0^7. Fig. Sv.R.717. F1.D.1590. Ands. t.0,f.68. H.N.f.5, n:o 88. \ 
Fjellv. {Lpl.—Herjed. — N.) Axen \ tum långa; fjällen och fruktg. svartbruna, 
de sednare med ljusare kanter. Hanaxen säll. med honblr. — C. atrata Lin. 
Herb. 

17 C. fuliginosa Hop. hanaxet med honblr i toppen; honaxen som föreg. mer lancett- 

lika, det nedersta ofta långt frånskiljdt; skärm som föreg.; fruktg. n. lancettlika och \ 
kantiga, med lång, sprötlik, i kanten sträfsågad spets, 2tandad mynning. %. 7. Fig. \ 
F1.D.2373. Ands. t.7,f.90. Sturm 47 haft. H.N.f.5, n:o 89. 
Fjellv. r. {Torn. Lpm. Kåbdåvanka; Kaisapatha. — N. Finnm. Tsatsa; Tromsdalstind; 
Dovre på Finnshöe, Knudshöe, Gjederyggen, Rlåhöe etc. ofvan björkgränsen.) Lik 
föreg., men med smalare och ljusare ax, af hvilka det öfversta n. alltid är sam- 
byggare. Stråen hårdt lufvade, med utböjda blad, n. alla vid roten — C.frigida 
Wg.Fl.Su. C. frig. p Hiibeneri His. Anteckn. C. misandra Br. och Bl. Norg. Fl. 

18 C. läxa Wg. honaxen aflägsnade, jemnbredt lancettlika, tälblomm.; skärmen blad- 

lika, med långa slidor; fjällen trubbiga af fruktgömmels längd; fruktg, aflånga trub- 
ba r^ma??, Skandinaviens Flora (9:de uppl.). 15 



226 15 Kl. SPADICIFLORifi. 

biga, med framstående, n. hel mynning. 2^7,8. Fig. Sv.B.718. Wg. Fl.L.t.lS.f.l. 
Ands. t.6,f.69. H.N.f.3, n:o 73. 
Sänka kärr i fjelllr. r. {Torn. Lpm. Karesuando; Wlttangi, samt Jukkasjärvi. Lul. 
Lpm. Jockmock. Jämll. Oviken och Berg. Herjed. Sveg sn, i kärr nedanför gästgg. 
Niisvallen.) 1 — 1^ quarter högt och spensligt slarrgräs, med myckel smala blad; 
nära slägt med C. limosa, men utmärkt af de 5 tum långa skärmslidorna och 
det alllid båglikt nedböjda strået. 

d — Hanax ensamt af blott hanblr; honax slutl. hängande; skärm 
med mycket korta, brun- ell. svartkantade slidor. [Fruktg. glatta.] 

19 C. limosa L. honaxen n. lancettlika fä^blommiga; skärmen smalbladiga, med mycket 

korta slidor; fjällen något smalare än det ovala trubbiga plattade fruktgömmet; bla- 
den kölade blåaktiga, smala, knappt dubbelt bredare än det fresidiga sträfva strået. 
2j.6,7. Fig. FI.D.64f). Reich. f.592. Ands. t.7,f.73. H.N.f.lO, n:o 71. 
Sänka kärr. [Sk. Blek. Ronneby och Tranemåla. — LpL Gottl. — N.) 8—12 tum 
hög, med ^— ^ linie breda, något grågröna blad, bruna axfjäll med blåhvita 
fruktgömmen. 

20 C. irrigua Sm. fruktg. mer convexa, meränd. kortare än fjällens utdragna spets; bla- 

den platta, rent gröna, 2 — 3 g.r bredare än det 3sidiga sträfva strået; för öfr. som 
föreg. 2^6. Fig. Wg.Fl.L.t.15. Reich. f.593. Ands. t.7,f.72. H.N.f.2, n:o71. 

Kärr och våta äng. {Sk. Blek. Tranemåla. — Lpl. — N.) Knappt skiljd från föreg. 
med annat än bladen; axfjällen vanl. mer svartbruna och längre än fruktg. — 
C. limosa fi Ed. 4. 
1 C. rariflora Sm. honaxen aflånga, glest /ilblommiga; skärmen korta, n. syllika, med 
slidor 3 gånger så långa som vida; fjällen trubbiga, stora, insvepande dot o\a\atmh- 
biga fruktg.; strået rru66kantigt, glatt. 2j. 6, 7. — ^ stygia Fr. honaxen mer tät- 
blommiga: fjällen n. svarta. Fig. É.B.2516. Ands. t.G,f.7U. H.N.f.7, n:o 80. 

Fjell-kärr och sump. hafsstr. {Torn. Lpm. Karesuando. Lul. Virihjaur etc. Pit. Lpm. 
Tjidtjak. Um. Lpm. Gitsfjellen. Jämtl. Snasahögen, och i Lisselolfå-dalen. Herjed. 
Helagsfjellen; Axhögen; Ramansberget etc. — N. Finnm. Nordl. Trondhjem, Stue- 
dal; Dovre; Lom; Iserald i Nedenäs amt. — * iV. Finnm.) Quartershög med smärre 
ax än föreg. vanl. af 6 blr med svaHbruna, stund, brun gula fjäll. — C. limosa 
/? Wg. " C. slygia Fr. och Handb. ed. 6 är mer än fothög. 

e — Hanax ensamt, af blott hanblr; honax upprätta; fruktgömmen 
glatta. [Skärmen med slidor.] 

a — Fruktg:s mynning tydligt 2sp etsad; honax [vanl. långt] 
åtskiljda. 

*22 C. binervis Sm. honaxen cylindriska, de nedre med ur slidan utskjutande skaft; ax- 
fjällen trubbade, med borstlik sträf udd; fruktgömmen eggrunda afsmalnande mot 
mynningen, med 2 grofva nerver efter kanten; strået trubbkantigt, (//a/^. 2^6. Fig. 
Reich. f.G21. Ands. t.8,f.98. H.N.f.5, n:o 87. 
Ljunghed, r. {N. från sydv. del. af Christians, st. längs kusten genom Bergens st. teml. 
allm. upp till Moldc: Bl.) 2 — 3 fot hög, med väl tumslånga mörkbruna ax; fruktg. 
lanceltlikt afsmalnande, mörka, med 2 grönaktiga nerver nära kanten. 

23 C. distans L. honaxen aflånga, med inneslutna ell. föga utskjutande skaft; fjällen .sow 
hos föreg.; fruktg. bredt ovala, med kort sträfl spröt, tydl. mångnerviga; strå som 
föreg. 2^6. Fig. Sturm, 53 häff. Ands. t.8.f.96. H.N.f.7, n:o 76. 

Gräsväxta hafsstr. r. {Sk. — Uppl. Söderön vid Kafveröskate m. fl. st. Boh. Gottl. — 
iV. södra del. af Aggerhus och Christianss. st.: Bl.) Axen långt skiljda, vanl. ända 
ned till stråets bas, med gröna fruktgömmen och ljusbruna fjäll, samt grön, ten 
sträf udd utlöpande ryggnerv, hvarmed denna art skiljes från C. Homsch. och 
fulva. 
*24 C. punctata Gaud. honaxen cylindr. aflånga, med något utskjutande skaft; skärmen 
nående till ell. öfver honaxet; fjällen afsmalnande i en sträf udd; fruktg. ovala, med 
kort sprötlik, glatt spets, fint punkterade, utan tydliga nerver; strå som föreg. 2^ 

..6. Fig. Reich. f.619. Ands. t.8,f97. H.N.f.7, n:o 77. 

Ang. r. {N. Arendal, Sandvigen.) ISågot lik föreg., 7—10 tum hög, med lumslånga, 
gröna ax, mycket glänsande fruktgöm., som knappt visa spår till nerver. 



Fam. Cyperacew. 227 

25 C. Hornschuchiana Hop. honaxen ovala— aflånga, med ulskjuf. skaft; skärmen ^Tnaia, 

kortare än strået; fjällen spetsiga [utan distinct udd]; fruktg. ovala och n. trinda* 
med rakt, sirMt sprnt, lydl. nerviga; sf rået Ssidigt, något sträft. 2i. G Fig FID* 
1049 och 2249. Reich. f.r)21. Ands. t.8,f.95. H.N.f.6, n:o 73. 
Fukt. äng. {Sk, Blek. Berntorp. — Geslr. och Vesiml. Jämll. Frösön. Värml. DalsL 
Boh. ÖL Golll. — N. vest. delen upp till Trondhj.) 12 fot hög, ofta med ett ax 
ned mot stråets midt, men inga vid basen; fruklg. gulgröna glänsande — C spei- 
roslachya ed. 4. C. fulva /? Wg.Fl.Su. ed. 2. 

26 C. fulva Good. honaxen närmade toppen af strået, eggrundt eller ovalt aflånga, med 

n. inneslutna skaft; skärmen platta breda, nående till och öfver hanaxet; för öfriet 
som för eg. 2^6. Fig. Fl.D. 1708 och 2435. Reich. f.620. Ands. t.8,f.94 HNf5 
n:o 86. 
Fukt. äng. r. [Sk.— Gestr. Jämtl. Östersund och Frösön, nära Stoisjön, Ner. Höker- 
kulla och Stråberga äng. VG. Boh. Öl. Gotll. — N. till Trondhj.) Lik fnreg., 
men tydl. skiljd med n. dubb. bredare blad och skärm, mindre åtskiljda, till top- 
pen närmade ax och mer gulaktig färg. Fruktg. vanl. uppblåsta och lätt hop- 
tryckta, med felslående nöt, hvarföre denna art torde böra anses .som en abortie- 
rande form af föreg. 

/? — - Fruktg. som i afd. a: honax, närsittande. 

27 C. extensa Good. honaxen kort aflånga. med inneslutna skaft; ?kä,\n\Qn ganska långa, 

n. trådUkl rännformiga, med korta slidor; fjällen trubbiga med kort udd; fruktg. 
ovala, med sprötlik spets; strået glatt. 2^6. Fig. Fl.D.i709. Reich. f.655. Ands. 
t.7,f.91. H.N.f.3,n:o72. 
Hafsstr. r. (Sk. Valjö i Ivetofta. Blek. Saxaviken. — Uppl. Ängskär i Hollnäs sn. ÖL 
på ön ^'orman. Gottl.) 2 — 3 qu. högt, tufvadt starrgräs, med smala blad och 
skärm, som vanl. äro krökta och mycket längre än den korta axsamlingen. 

28 C. flava L. honaxen ovala, med inneslutna skaft; skärmen platta bladlika, längre än 

hanaxet; fruktg. omv. eggrunda, med syl-likt, nedböjdl spröt; bladen kölade med ut- 
vikna kanter; strået 3sidigt. 2^ 6. — /? pygmcea: fingerhög, med smärre ax. — y 
lepidocarpa: hanaxet meränd. skaffadt; honax och fruktg. smärre; strået vanl. något 
straff. Fig. F1.D.1047. H.N.f.l3,n:o 82. Reich. f.054; / 653. Ands. t.7,f.93. H.N. 
f.lO, n:o 69. 
Kärräng, a. 'Sk. — Lpl. ÖL - N. till Ost-Finnm.: Bl.) Gulgrönt starrgräs med 8 
— 12 tum högt strå, slutl. n. gula ax, af hvilka hanaxel vanl. har Intet ell. kort 
skaft, men hos y -\—l tum långt, något som dock varierar. Så väl denna som, 
följ. art har en var. acrogijna med honblr i hanaxets topp. — ;' C. lepidocarpa 
Tausch. 

29 C. Oederi Ehrh. honax, rundade — aflånga, med skärm som föreg.; fruktg. utsperrade, 

omv. eggrunda, med kort sprötlik, rak spets; bladkanterna platta ell. inböjda. 2^.6. 
— l^ oedocorpa Ands. hanaxet lånet skaffadt; honaxen något åtskiljda; fruktg. med 
tydligare spröt. Fig. FI.D.371. Reich. f.652. Ands. t.7,f.92. H.N.f.h, n:o 85; /? f.l3, 
n:o 83. 
Hafsstr. och kärr. {Sk. — VB. och LuL Lpm. Boh. ÖL GoltL — N. till Finnm. — 
/? RosL vid Rånäs. GotlL Bluse i Fleringe sn. — iV. till Trondhj. st.: BI.) Vanl. 
lågväxt, men stundom hög som föreg., ehuru med smärre ax, stund, föga större 
än en ärt, slutl. n. gula; hanaxet meränd. utan märkligt skaft. - C.divisaFl.D. 
C. demissa Fl.D.1342 är enl. Drejer endast en yngre växt. C. flava var. BeurL 

30 C. pedala Wg. honax, korfskaftade, glest 3 — Gblommiga, med korta syl-lika, n. slid- . 

lösa skärm; frukle. n. klotrunda med spets; fjällen rundade, hinnkanlade. 2|. 6, 7. \ 
Fig. Sv.B.684. Wg. Fl.L.t.l4. Ands. t.7,f.89. H.N.f.5, n:o 84. 
Fjellv. r. (Torn. Lpm. pä fjellet Opissoive. LuL Lpm. Virihjaur, Lillthoke, Kajsats 
etc. PiL Acharisfjell. Herjed. sydost om Helagsljellen. — N. Finnm. Salten. 
Trondhj. på Dalvolaljellet; Stuedalen på Knallarne vid Lövöen.) 1 — 3 tum hög, med 
2—3 lin. långa n. jemnbreda, upprätta ax af lätt affallande fjäll och fruktg. — 
Anm, C. pedata L. synes af beskr. i Sp.PL tillhöra C. globuL, ehuru synon. till 
en del antyder C. ornithopoda. 

y — Fruktgrs mynning hel ell. snedt urnupen. 

31 C, panicea L. honaxen åtskilda, glest mångblomm., med utskjutande skaft; skärmen 



228 15 Kl. spadiciflora;. 

platta och korta, med något långa slidor; fruktg. uppblåsta n. klotrunda ell. något 
elliptiska. med kort, utböjd, snedskuren, men hel spets; bladen och det trubbkantiga, 
glatta strået blågröna. 2|. 6. — /? brevi-bractcata: skärmbladet kortare än axskaf- 
tet. — * sublivida Hn. blad och skärm dubb. smalare, de sednareS — 3 g:r längre än 
axskaftet; ax och fruktg. dubb. smärre. Fig. F1.D.261. Reich. f.607. Ands. t.7.f.76. 
H.N.f.9, n:o 75. 
Fukt. äng. a. [Sk. — Lpl. — iV. — * Stockh. i Orhemsviken. Södml. Ö. Vingåker. — 
JV. Christiania.) Något blåaktigt, fnthögt starrgräs, med rundadl ell. elliptiskt egg- 
formiga fruktgömmen, utan märklig spels. — * C. pelia O. F. Lang. C. Langii 
Steud. och Bl. Norg. Fl. 

32 C. vaginata Tausch: fruktg. eggrunda, med något utdraget och utböjdt, snedt urnu- 
pet spröt, otydligt Skantiga; strå och blad rent gröna; i öfr. som föreg. 2^6. Fig. 
Reich. f.G09. Ands. t.7,f.75. H.N.f.7, n:o 78; f.lO, n:o 70; f.ll, n:o 73 [var.]. 
Fukt. skogsmark. [Lpl.— Sk. — N.) Lik föreg., men med längre och spädare strå, 
något bredare och längre blad, mer spetsadt och kantigt fruktg., som stund, har 
ett lämmel, långt, utåt krökt spröt: C. curvir osira ed. 3. — C. sparsiflora Fr. C. 
panicea /? sparsifl. Wg. 

*33 C. stylosa C. A. Mey. honaxen något närsitl., aflånga med utskjutande skaft, smala 
skärm, det nedersta öfvernående axen; slidor mycket korta, bruna; fruktg. n. skaf- 
tade, Skanligt ovala, punkterade, med mycket kort och sned, n. hel spets; strå och 
blad rent gröna. %. 7. Fig. 
Hafsstr. r. [IS. Nordl. vid Salfenljord nedom Bodoe kyrka, enl. ex. af C. O. Schlyter.) 
1\ qvarter hög, habituellt lik C. glauca, men skiljd med örtens färg, de kortare 
och upprätta axen på kortare skaft, glatta fruktg. — C. nigritella Drej.? 

34 C. livida Wg. honaxen något närsitt., jemnbreda ell. aflånga, med smala skärm, 2 — 3 

gånger längre än axskaftet; fruktg. aflånga. på båda sidor plattadt convexa, trubbi- 
ga, med rundade släta kanter och hel mynning; de smala bladen och det 3sidiga, 
upptill sträfva slrået gröngrå. 2^6,7. Fig. Schk. Suppl. 1. Ssss. f.211. Ands. t.7, 
f.74. H.N.f.7, n:o 79. 
Dyiga kärr, r. [Lpl. — Smal. Vexiö. — N. Christiania. — Alten i Finnm.: Bl.) Skiljd 
från C. panicea med sin starkt blågrå färg, hvarmed den på långt håll urskiljes 
i kärren, de smala bladen och plattare, n. hvila fruktgömmena. 

(C. Buxbaumii.) 

f — Hanax ensamt, af blott hanblr; fruktgömmen småludiia. 
a — Honaxen tjocka; skärmen n. utan slidor. 

35 C. tomentosa i. honaxen meränd. något skaftade, cyhndriskt aflånga, med *ma/f 6/arf- 

lika skärm utan slidor; axfjällen spetsiga; fruktgömmen omv. eggrunda. n. klotfor- 
.. miga trubbiga ulliga. % 5. Fig. Reich. f.638. Ands. t.7,f.80. H.N.f.4, n:o 90. 
Äng. r. {Öl. Gotll.) 1—2 qu. högt, spensligt starr gräs; axen stund, nästan cylin- 
driska, vanligen kortare än skärmen; fruktg. hvitulliga. 

36 C. montana L. honaxen närsitfande, eggrunda; skärmen syl-lika, med å ömse sidor 

vidgad, hinnaktig basis; fruktg. från den smalare basen omv. eggrunda, spetsiga 
Skantiga ludna. 2^5. Fig. Reich. f.633. Fi.D.1769. Ands. t.7,f.85. H.N.f.6, n:o 72. 
Lundar, r. (SL—Uppl. Vestml. Dal. vid Avcstad; Garpenberg sn flerest.: C. Elgenstj. 
Värml. Rudsberget vid Carlstad. Boh. Gotll.) Quartershögt, mjukt starr gräs, med 
svartbruna glänsande fjäll vid basen af strået; axen svarta. — C. collina Willd. 
— Anm. Att döma af Linnés beskrifn. är det osäkert, om denna artär Linnés; 
växtstället passar bättre på de följ. arterna. Linnés ex. i dess herbar. tillhör 
dock tydl. denna art, oaktadt Sm. och Good. uppgifvit det vara C. pilulifera. 

37 C. prcecox Jacq. honaxen något närsittande, kort skaftade aflånga; skärmen syl-lika, 

meränd. med korta slidor; fjällen spetsiga, af det nästan klotrunda, något spetsiga 
ludna fruktgömmets längd. 2^5. Fig. FI.D.1527. Ands. t.7,f.84. Reich. f.634. H. 
lV.f.ll,n:o72. 
Backar. [Sk.—Gestr. Dal Herjed. Boh. Strömstad. Öl. Gotll. — N. i södra delen.) 
Ljusbruna ax, med uddspelsiga fjäll. — C. tomentosa Ag:s Caric. enl. Fries. 

38 C. ericetorum Poll. honaxen närsittande, oskaftade, aflångt rundade, med fjäll-lika 

eller något sylspetsade skärm, n. utan slidor; fjällen med rundad hinnkanlad topp, 



Fam. Cyperacecp. 229 

af det Irinda, omv. eggrunda ludna fruktgömmets längd. 2|. 5. — jS menibranacea: 
miukare gräs, med mer aflåiiga, mindre trubbiga, helbräddade axfjäll. Fig. Fl.D. 
1765. Ands. t.7,f.83.^ Reich. f.636; ^ 637. H.N.f.7, n;o 75. 
Back. a. [Sk.—Helsl. Angml. Junsele sn. Jämtl. Näs sn. Herjedal. Öl. Golll. — N. 
till Trondhj. — /? i fjelltrakter.) Mörkbruna ax, a^axet n. klubblikl; skärmen 
med mycket korta, stund, omärkliga, svarta slidor vid basen; axfjällen vanligen 
fint hårkantade. — C.fciliata Willd. /5 C. membr. Hoppe. 

39 C. pilulifera L. honaxen något närsittande, oskaftade klotrunda, skärmen utan sli- 

dor, n. syl-lika, det nedersta något längre än axet; fruklg. klotrunda spetsiga fin- 
ludna, af de uddspetsiga fjällens längd. % 6. Fig. Fl.D. 1048. Reich. f.632. Ands. 
t.7,f.82. H.N.f.l2,n:o83. 
Stenbackar. (S/f.— nor. Angml. Jämtl. Oviken. Herjed. Öl. Goltl. — N. till Trondhj. 
st.: Bl.) Strået uppböjdt; honax af ärters storlek. — C. Oederi Retz. ed.l, enl. 
Retzii egen rättelse i V.Äc.H. 1793. C. filiformis Fl.D. 

40 C. globularis L. honaxen åtskiljda, oskaftade eggrunda; skärmen smalt bladlika 

långa stjelkomfattande; fruktg. eggrunda spetsiga ludna, längre än fjällen; strået 
spensligt, med ganska smala blad. 2^6. Fig. F1.D.1404. Schk. Suppl. t.Eeee, 
f.l88. Ands. {.7,f.81. H.N.f.3, n:o 71. 
Fukt. och tufvig skogsmark. {Lpl. — Gestr. Vestml. Ner. nor. och vest. del. Värml. 
Dalsl. Lästviksdyfveln i Steneby sn. Smal. Skareda-raoen i Lommaryd sn, — N. 
Ost-Finnm. Molde, samt Gudbrandsdalen. Rommerige etc. ned till Christiania.) 
2 — 3 quarter högt, fint, spensligt och mjukt starrgräs, strået vid basen högt upp 
klädt med ljusbruna fjäll; nedersta skärmbladet alllid längre än sitt ax, vanli- 
gen fiera gångei' så långt. — C. tomentosa Fl.D. 

p — Honaxen utdragna, mycket smala; skärmen med tydl, slidor. 

41 C. pediformis Mey. hanaxet skaftadt, nående öfver ell. lika högt som öfversta hon- 

axet; honaxen 2 — 3, långt åtskiljda, jemnbreda mån</blommiga, med skaft dubbelt 
längre än de med ett syl-likt bladämne försedda skärmslidorna; fruktg. omv. egg- 
runda med kort spröt, finludna, knappt längre än fjällen; strået vid basen bladigl. 
2^5. Fig. Kunze Suppl. t.l6. Ands. t.7,f.86. H.N.f.6, n:o 71. „ 
Bergstrakt." r. {Jämtl. Östersund, vid Björnmyran; Frösön och Ahs; Liths sn, ymn. 

— iV. Christiania tlerest. t. ex. Fröen, Ladugårdsöe. Mssrradalen, Krogklefven. Rin- 
geboe.) 1 aln hög vid frömogningen ; nära slägt med följ., men tydl. skiljd af 
det nedtill bladiga strået, de mer åtskiljda honaxen och de mindre tvärhuggna 
axfjällen. 

42 C. digitala L. honaxen öfvernående hanaxet, med skaft längre än de bladlösa skärm- 

slidorna, jemnbreda, glest rnå/j^blommiga; fruktg. omv. eggrunda Skantiga spetsiga 
finhåriga, af de tvärhuggna fjällens längd; stråets slidor bladlösa ell. med ett borst- 
likt bladämne. 2j. 6. — /? pallens Frist, hela växten blekgrön; axen mer kortskaf- 
tade. Fig. F1.D.1466. Reich. f.599. Ands. t.7,f.88. H.N.f.ll, n:o71. 
Skuggiga back. [Sk. — Vm. Lpm. Boh. Öl. Gotll. — N. till Salten. — y9 Angml. 
Gransjö gästgg. Medelp. Selånger. Jämtl. Frösön, Oviken och Lith. Herjed. på 
Ulfberget.) ^axen tumslånga mörka, 7 — lOblommiga; stråets basis klädd med 
bruna bladslidor. 

43 C. ornithopoda Willd. honaxen som föreg. närsittande, med inneslutna skaft, fåblom- 

miga; fruktg. längre än de något spetsiga fjällen, för öfr. som föreg. % 5. Fig. 
F1.D.1405. Reich. f.598. Ands. t.7,f.87. H.N.f.3, n:o 70. 
Fukt. äng. vid bergsrött. r. [Sk.—ÖG. Nerike och Värml— Lpl. Gottl. ÖL Tveta och 
Högby. — N. från nor. del. af Christianss. st. till Ost-Finnm.: BI.) Axen af ljus 
färg, en knapp half tum långa, 3 — Gblommiga; stråslidorna n. gröna, med ett 
kort, borstlikt bladämne. — C. digitala /? Wg. Gottl. Fl. i Vet.Ac.H. 1803. C. pe- 
data All. 

g — Hanaxet ensamt, meränd. med honblr i toppen. 

44 C. Buxbaumii Wg. axen n. oskaftade, något åtskiljda, upprätta, aflånga— omv. egg- 

runda, med uddspetsiga fjäll; fruktgömmena 3kantigl ovala trubbiga nerviga, fint 
sträfprickiga ; märken 3. 2f. 6. — y? submutica: fjällen smalspetsade ell. med kort 
udd. — y heterostachya: toppaxet af blott hanblr, ell. med honblr vid basen. 

— å macrostachya: axen cylindriska, tumslånga, det nedersta vanl. skaftadt; lopp- 



230 15 Kl. sPADiciFLORi*:. 

axel af n. blott honblr. Fig. F1.D.1406. Reich. f.589. Ands. t.6, f.65. H.N.f.8, 
ii:o 79. 
Våta äng. r. [Lpl.—Sk. Boh. Krokholrnen. Öl. Golll. - N. Ost-Finnm. - Christi- 
ania. — /? och y i fjelltr. — <J Blek. Bernforp enl. ex. af Ankarcr. Boh. Sydkoster 
enl. Vesterl. VG. Göteborgstrakten : Lindeb.; Kinnekulle: Zett. Ner. Örebro; Hö- 
kerkulla etc. Södml. Wallby sn. Trol. den i hela söd. Sv. allmännare, kanske 
enda (?) formen af C. Bucch.) 2 — 3 quarl. hög med korla och tjocka ax. Det hos 
d långa cylindr. toppaxet, som fuUkomL liknar sidoaxen, ger denna form ett 
från de nordligare belydl. afvikande utseende. — C. canescens Lin. herb. [trol. 
genom misstag]. 

45 C. atrata L. axen skaftade, närsittande, lanceltUka, meränd. lutande, med spetsiga 

fjäll; fruktg. ovala trubbiga med kort spets, neriiösa fint sträfprickiga; märken 3; 
strået upptill sträft. ^ 6, 7. - fi aterrima: fruktgömm. till större delen svarta; 
strået mycket sträft. Fig. Sv.B.754. F1.D.158. Ands. t.6, f.67. H.N.f.3, n:o 75. 
yS Reicb. f.591. 
Fjellv. {Lpl. — Herjed. — N.) Fothögl brcdbladigt starrgräs, med något stora i lop- 
pen sittande svartfjälliga ax, slutl. af tyngden lutande. Var. med smalare strå 
och blad, upprätta ax, närmande sig till C. Vahlii: C. atrata y rectiuscula Ed. 4. 

46 C. nigra All. axen ovala, gyttrade i toppen med inga cll. korta skaft; fruktg. omv. 
'^" eggrunda, rundadt trubbiga, med kort spröt; strået upprätt, glatt; för öfr. som fö- 

reg. 2^6,7. Fig. Reicb. f.590. Ands. t.2, f.39. H.N.f.U, n:o 83. 
Fjellv. r. [Lpl.: Laest. enl. Fr. Jämtl. Åreskutan. — iV. Dovre.) Det Jämll. ex., som 
förf sett, öfverensstämmer till alla delar fullkoml. med Schweitz. och Tyrol. ex., 
samt är fingerhögt [andra enl. Beurl. mer än quartershöga], likt en förkrympt 
form af föreg., dock skiljbar af de upptill bredare, mycket mer trubbiga fruktg., 
.som på nämda ex. äro helt och hållet svarta; strået icke sträft som hos föreg. 

47 C. Vahlii Schk. axen som föreg., klotrunda, ell. något aflånga; fruktg. ovala med 

spefs, fint sträfprickiga; märken 3; strået upprätt, spensligt, upptill vanl. något sträft. 
2^6. Fig. FI.D.403. Reicb. J.588. Ands. t.6,f.')6. H.N.f.3, n:o 78. 
Fjelltr. {Lpl. — Dal. i Idre. Angml. Ramsele; Helgum och Långsele snr. Medelp. 
Finsfa i Torp sn. — N) Strået 1 — 2 qu. högt, med 2—3, i toppen gyttrade ax, 
föga större än ärter; fjällen svarta. -- C. alpina Sw. 

48 C. bicolor All. axen närsittande, ovala, något skaftade; fruktg. från smal bas omv. 

eggrunda, mvcket trubbiga, längre än fjällen, med 2 märken; strået slutl. krökt, 
med korta blad. 2^6,7. Fig. Sv.B.701. F1.D.2122. Ands. t.4, f.43. H.N.f.ll, 
n:o 79. 
Fjellv. r. [Lul. Lpm. mell. Kiergevare och Thouddarats vid Pollaure; "på en liten 
sandkulle, fuktad af snövattnet vid nfra Pollauresjöns nordvestra vik".) 2 — 4 tum 
högt, vid fruktmngn. båglikt böjdl ell. lutande strå; de 2 4 axen 2 — 3 lin. långa, 
med svartbruna fjäll och n. hvita fruklgömmen. 

49 C. rufina Drej. axen som föreg., n. aflånga; fruktg. omv. eggrunda, med kort spets, 

otydl. 3nerviga, af de omv. eggrunda trubbiga fjällens längd; märken 2; strået 
kortare än de långa bladen. 2^6,7. Fig. Ands. t.4, f.44. H.N.f.l3,n:o84. 
Fjellv. r. [Lul. Lpm. vid stränderna af sjön Virihjaur, nedanför Slor-Thokin. — N. 
Synishorn.) Liten som föreg. och ncdliggande, tätt tufvad, med vanl. 4 — 5 ax; 
det öfversta var. med hanblr i toppen och vid basen, stundom af blott han- ell. 
honblr. 
[C. lagopina, norvegica, glareosa, microstachya, fulig inösa; varr. af flava. 
Oeder i m. fl.) 

*^* Märken 2 [undantagsvis någongång 3]: Distigmaticas* }. 

a — Honax med skaft af halfva axets längd eller längre (und. C. sal. 
* subspath.); axfjällen 3 ner v i ga. 

a — Honaxen slutl. hängande. 

50 C. marilima MillL hanaxen 2 ell. flera; honaxen långskaftade cylindriska; axQällen 



*) Då ingen charakter i denna afdeln. är sa beständig, att den icke lider undantag» 
t. o. m. föl- samma art. aldraminst lånar sig till naturliga flockar, har förf. begagnat den för 



Fam. CyperacecB. 231 

tvärt öfvergående i en sträf borst, flera gånger längre än sjelfva fjället och det 
omv. eggrunda, otydl. nerviga fruktgömmet. ij. 6. Fig. F1.D.703. H.N.f.6, n:o 76. 
Ands. t.6,r.64. 
Steniga hafsstr. r. [VB. Neder-Calix skärg., pa Börskär (ell. Vattungen): Reuterm. VG. 
Göteborg. Boh. nära Marstrand; Henån på Oroust: Thed.; Uddevalla; Strömstad 
(lerest. — iV. utefter hela kusten från Boh. gränsen till Ost-Finnm.) 1—U fot högt 
starrgräs med bleka ax och snart affallande fruklg., 2, 3 g:r kortare än fjällens 
borst. — Anm. C. Lyngbyi Horn., skiljd med åslikt upphöjda nerver på fruktg., 
som uppgifvils för Norge, namnes dock ej i Blytls Flora. 

*51 C. cryplocarpa C. A. Mey. hanaxen 2 ell. flera; honaxen cylindriska, de nedre kor- 
tare än de långa och fina glatta skaften; fjällen spetsiga, längre än de ovala ell. 
omv. eggrunda, trubbiga, med kort utstående, hel mynning försedda fruktgömmena; 
strået glatt ell. omärkligt sträft. 2^6,7. Fig. Mey. Cyp. 1. 14. Ands. t.6,f.61. H.N. 
fl5,n:o85. 
Hafsstr. r. {N. Finnm. Vadsöe, enl. ett ex. fordom lemnadt af prosten Deinböll. 
Trondhj. på Strand under Lexvigen mell. Axnaes och Storvig; Bergen och Christiania 
enl. Bl.) Strået nära 3 quart. högt, med 2 han- och 3, 4 honax, alla långt åt- 
skiljia och öfver en tum långa, ined skaft af 1—3 tums längd och bladlika skärm 
utan slidor, långa som strået; fjällen på Deinb.s ex. spetsiga ulan udd, omkr. 
^ gång längre än fruktg., på Trondhj. ex. i H.N. dubb. så långa, såsom de ock 
af Mey. bcskrifvas. — C. filipendula Drej. 

(i — Honaxen upprätta *). 

♦52 C. halophila Nyl. hanax som föreg.; honaxen cylindriska, vanl. mot spetsen tjockare, 
åtskiljda, något längre än de n. glatta skaften; fjällen lancetflika, långspelsade, dubb. 
längre än det omv. eggrunda, med kort utstående hel mynn. försedda fruktg.; strået 
glatt. 2^ 7, 8. , Fig. Ands. t.5,f.51. H.N.f.I2, n:o 86. 
Hafsstr. r. {N. Öst-Finnm. nor. stranden af Varangerfjorden: Th. Fr.) Nära alnshög 
med platta breda blad och stora bladUka skärm af axsamlingens höjd, samt nära 
2 t. långa smala ax, liknar denna mer C. aqualilis än följ., hvilken den dock 
genom charakterer slår närmast, och med hvilken den anses identisk i Lcdeb. 
Fl.Ross. 

♦53 C. salina Wg. hanax som föreg.; honaxen lancettlikt cylindriska, af de glatta skaf- 
tens längd; fjällen eggrunda med lång syllik spets ell. trubbiga, un^eUr af det af- 
långt ovala, med urnupen mynn. försedda fruklg.s längd; strået glatt. 2j. 7, 8. 
— ' subspathacca Wormskj. hanax vanl. ensamt; honax med korta, stund, inga 
skaft; fruktgrs mvnn. mer utdragen. — /? nardifolia: lågväxt, med smala hoprullade 
blad. Fig. Sv.B.75^. Ands. t.5,f.50,b; * f.49. F1.D.1530. H.N.f.lO, n:o 80. 
Hafsstr. [N. Ost-Finnm. — Trondhj.) Omkring 1—U quarter hög, med tumslånga 
ax och lika långa skaft. Skiljd från föreg. mera genom mindre storlek och ut- 
' seende, än genom verkliga charakterer. — C. cuspidata Wg. i Vel.Ac.H.1803 
[formen med syl spetsade fjäll] och Hn. Handb. edd. 5 & 6. C. salina « cuspid. 
och /? mufica Wg. Fl.L. — *, som i vissa former synes vida skiljd från sal., 
sammanflyter dock genom andra ty dl. dermcd. 

54 C hcematolcpis Drej. hanaxet meränd. 1; honaxen som föreg. längre än de glatta 
skaften; fjäll med en kort syllik mycket sträf udd, ell. trubbiga Vanare än det omv. 
eggrunda, med kort utstående hel mynning försedda fruktg.; strået glatt ell. något 
sträft. 2^ 6, 7. — /? mulica: fjällen trubbiga ell. med omärkl. udd; strået sträft. 
Fig. F1.D.2370. Ands. t.2,f.37. H.N.f.l4. n:o 82; /? f.8, n:o 72. Ands. t.5,f.50? 
Hafsstr. r. [Boh. från Hallandsgränsen till Marstrand, på fl. st., t. ex. Särö, Hisingen, 
Instön etc; Oroust, vid Henån; Gustafsberg: Thed.; Strömstad, Holkedalskilen och 
söd. Roster. — N. Finnm. Lyngen; Trondhj. Hladehammeren; Bergen och Christia- 



uudersökningen bäst i ögonen fallande. Sjelfva afdeln. phyllopoda: och ajihtjllopodce lida un- 
dantag, utom att de söndra de närmast beslägtade arter och stå ofta knappt att bestämma, 
såsom hos C. ccesjntosce. — Som nära halfva antalet af hithörande s. k. arter äro af sina 
namngifvare bestämda från torra ex. eller i allmänhet ännu föga studerade i naturen, är det 
troligt, att de i en snar framtid komma att betydligt reduceras. 

") Alla arter i denna afd, anses af Blytt, trol. med rätta, för former af en enda art 
talina i vidstr. mening. 



232 15 Kl. SPADICIFLORA-. 

nia: Bl. — /S' N. Christiania.) 1^ qu. hög, med mer än lumslånga ax af rödbruna 
fjäll och gulaktiga fruklg.; hanaxet ett, men med ämne till ett andra; axfjällen 
till en del utan den slräfva borsten i spetsen, likasom den vore afbruten. — C. 
Kattegatensis Fr., som icke anser denna växt vara Dre jer s art. — p är C. sa- 
lina edd. 5 & 6. C. salinoides Beurl. och edd. 7 — 8. 
[C. acula och vulg. varr.) 

b — Honax 3 till många gånger längre än skaftet, då sådant finnes; 
axfjäll oftast ennerviga. 

a — Bladen breda; hanax. oftast flera; skärmen långa, nående 
öfver ell. till hanaxen. 

55 C. aquatilis Wg. hanax. 2 ell. flera; honaxen med inga ell. korta skaft, Mp/?rä^^a cy- 

lindriska, vanl. mot spetsen tjockare; skärmen bladlika, längre än axsaml.; fruktg. 
rundadt ovala, plattade, med kort utstående, hel mynning, nervlösa, längre än 
fjällen; strået trubbkanli^t, slätt; bladen rännformiga. 2^6. Fig. Reich. f. 587. 
Ands. t.5,f.54._. H.N.f.3, n:o77. 
Strand. [Lpl.— ÖG. och Värml. Smal. Kalmar. Blek. — N. från Ost-Finnm. till Chri- 
stiania.) Älnshög, af blåaktig färg, med 2 — 3 tum långa, meränd. något klubb- 
lika ax af bleka fruktg. och korta bruna fjäll. Fruktg. utan tydliga nerver, ell. 
med en gröfre, tätt vid kanten. Ex. af var. .^phagnophila Fr. äro för unga &lt 
kunna skiljas med några charakterer. 

56 C. borealis Lang: hanax meränd. 1; honaxen cylindriska upprätta, de nedre skaftade; 

skärmen bladlika, det nedersta med mycket korta, strået ringformigt omfattande, 
odeldta slidor; fruktg. aflångt ovala, trubbiga med kort framstående, n. hel myn- 
ning, nervlösa, något längre än fjällen; strået glatt. 2f 6. Fig. Ands. t.4,f.45. 
Fukt. st. r. [Torn. Lpm. Karesuando. Lul. Lpm. Pollaure och Sitieloukt vid Virihjaur. 
VB. vid Seivitz gästgg. Angml. — N. Ost-Finnm.) Fothög, med mer än lums- 
långa smala ax, tämmel. lik föreg., för hvars afart den anses af Lcestadius. 
Hanaxet har stundom några honblr vid basen; strået på Lcest. ex. fullkomligt 
glatt. En af Doct. Ängström lemnad form, tagen på Hemön i Angml., hörer 
tydl. hit, ehuru något spädare. — C. epigejos ed.5. [icke Fr., hvars art af detta 
namn, H.N.f.l2, n:'o 87, är C. discolor Nyl.]. C. arctophila Nyl. enl. Th. Fr. 

57 C. vacillans Drej. hanax 1 — 2; honax, oskaftade upprätta, utdraget lancettlika; skär- 

men smala, knappt bredare än strået, med skiljda bladöron; fruktg. bredt omv. egg- 
runda, med kort och hel mynn., plattade, prickade n. nervlösa, mycket kortare än 
fjällen; strået ganska sträft. 2j. 6. Fig. Ands. t.2,f.36. 
Fukt. st. r. [Lpl. enl. ex. af Laest. Pit. Lpm. vid en bäck nära^ toppen af Tjidtjak, 
samt i en myr nära Brakajoki. Jämtl. Kallsjöns strand nedom Areskutan enl. Beurl. 
— N. Christiania: Blytt 1827, enl. ex. af Prof. Wikström.) Fothög, med korta blad 
och skärm, icke öfvernående hanaxet; fjällen eggrundt lancettl., spetsiga ell. med 
en omärkl. udd, n. svarta med en smal gul rand efter midten. Märken 2 — 3. 
Är den form, som i 4 ed. omnämdes under C. aquatilis. 

58 C. acuta L. hanax 2 ell. flera; honaxen med inga ell. korta skaft lutande, cylin- 

driska; fruktg, rundadt ovala, på båda sidor convexa, otydl. nerviga, något spet- 
siga, af fjällens längd; strå 3sidigt med sträfva kanter; bl. kölade, upprispbara i 
hinnor. 21.6. — /? fluviatilis: skärmen längre än axsamlingen; axfjällen kortare än 
fruktg. — / personata: axen bleka smala, slakt lutande, 2 — 4 tum långa och längre 
skaftade; strået n. slätt. Fig. Reich. f.584,585. Ands. t.5,f.56. H.N.f.8, n:o 74. y? Sv. 
B.408. H.N.f.9, n:o 80. y H.N.f.8, n:o 75. 
Strand, a. (Sk. — Lpl. — N. till Trondhj.) 3 — 4 qu. högt, tufvadl starrgräs, varie- 
rande i hög grad. 

59 C. prolixa Fr. hanax som föreg.; honaxen med inga ell. korta skaft, slakt lutande, 

cylindriska, med bladlika skärm längre än axsaml.; fruktg. bredt ovala, plattade, 
med kort utstående hel mynn., tydl. nerviga, mycket kortare än de lancettl. lång- 
spetsade fjällen; strå och blad som föreg. 2|. 6. Fig. Ands. t.5, f.57. H.N.f.lO, 
ii:o 74. 
Strand. [Blek. Carlskrona. ÖG. i Landeryd och vid Söderköping enl. Kindb. Södml. 
Thorshälla. XJppl. Ekolsund: Stud. S. Almqvist; Uppsala-trakten. Gestr. Kubbo. 
Mcdelp. Hafverö sn, Öslavall; Reuterm. Vestml. Kärrbo sn, Springsta äng; Hjel- 



Fam. Cyperaceoe. 233 

mare canal. Ner. Örebro. - N. Christiania: BI.) Medelform mell. föreg. och C. 
strida; lik den förra till bladen, den sedn. till frukten; vanl. gröfre än bägge, 
med stora och tjocka ax, svartröda fjäll. Var. med glesa och mer slaka ända 
till hängande honax: var. protensa Fr. — C. acuta L. Iierb. C. acxUa * ed.7. 

60 C. tricostata Fr. hanax som föreg.; honaxen n. oskaftade upprätta cylindriska; skär- 

men långa som axsaml.; frukfg. bredt ovala trubbiga, upphöjdt Snerviga, längre än 
de trubbiga fjällen; strå och blad 50m /■öré'^'. 2^6. Fig. Ands. t.5,f.55. H.N.f.lO, 
n:o 75 [var.]. 
Strand, r. {Smal. norra del. ÖG. Norrköp., vid strömmen: Kindb. Stockh. Svartsjö 
och på Däfvensön; Gåsberget i Jerfälla. Uppl. Uppsala etc. Gcslr. Gefle, vid Lexe. 
Vestml. Molnebo bruk. — N. Holsfjorden i Ringerige: Bl.) Mer lik C. strida än 
acuta, mellan hvilka denna art synes vara en medelform, till hvilken C. acuta 
'*' viridis ed.8 ulan tvifvel ock hörer. 

/? — Blad breda; hanax oftast ensamt. 

61 C. Limula Fr. hanaxet meränd. ensamt, långt skaftadt; honaxen n. cylindriska upp- 

rätta, det nedersta vanl. med kort skaft: skärm smala, med skiljda Madöron; fruktg. 
aflånga spetsiga plattade, med omärkligt utstående, n. hel mynn., otydl. nerviga, 
n. af de trubbiga fjällens längd; strået mycket sträft. 2^ 6, 7. Fig. Ands. t.5,f.53. 
Fukt. st. r. [Torn. Lpm. vid Muonioelfs förening med Torn. elf, samt nära Karko- 
ejesnuv; mell. Palajok och Muonioniska; Karesuando etc. Lul. Lpm. Sitieloukt vid 
Virihjaur. — N. Ost-Finnm. vid Klösterelfven. Yest-Finnm. Alten.) Fothög med 1^ 
tum långa svar t fjälliga ax; hanaxet ensamt; rotstocken krypande med grofva 
skott. — C. acuta /9 ripensis Lcpst. skri f ti. 

62 C, hyperborea Drej. honaxen närmade till det merän